Utvalda skrifter av ‘Abdu’l-Bahá

Innehåll

Hänvisningar till ‘Abdu’l-Bahá i Bahá’u’lláhs skrifter

När min närvaros ocean har ebbat ut och min uppenbarelses bok är avslutad, vänd edra ansikten mot honom, som Gud har avsett och som har sprungit fram från denna urgamla rot. Och igen, när den mystiska duvan har flugit bort från dess lovords helgedom och sökt sitt fjärran mål, sin dolda boning, överlämna vadhelst ni icke förstår i boken till honom, som har utgått från denna mäktiga stam. Kitáb-i-Aqdas

Det åligger Aghsan, Afnan och mina närstående, alla och envar, att vända sina ansikten mot den mäktigaste grenen. Överväg det som vi har uppenbarat i vår heligaste bok:"När min närvaros ocean har ebbat ut och min uppenbarelses bok är avslutad, vänd edra ansikten mot honom, som Gud har avsett och som har sprungit fram från denna urgamla rot." Denna heliga vers’ åsyftande är ingen annan än den mäktigaste grenen (‘Abdu’l Bahá). Sålunda har vi nådefullt uppenbarat för eder vår mäktiga vilja, och jag är i sanning den nåderike, den allsmäktige. Kitáb-i-Ahd

Från Sadraru’l Muntaha har denna helgade och strålande varelse, denna gren av helighet, utsprungit; väl är det med den, som har sökt hans skydd och förblir under hans skugga. I sanning, Guds lags gren har skjutit upp från denna rot, som Gud stadigt har planterat i sin viljas jord, och vars gren blivit så upphöjd för att omsluta hela skapelsen. Förhärligad vare han därför, för denna ädla, välsignade, mäktiga, denna upphöjda skapelse... Som ett tecken på vår nåd har ett ord utgått från den största skriften ett ord, som Gud har smyckat med sin egen prydnad och gjort till härskare över jorden och allt som finns därpå, och som ett tecken på hans storhet och kraft bland dess folk... Frambär tack till Gud, o folk, för hans framträdande; för han är i sanning eder största nåd och den fullkomligaste gåvan till eder; och genom honom får varje vittrande ben liv. Vemhelst som vänder sig till honom har vänt sig till Gud, och vemhelst som vänder sig bort från honom har vänt sig bort från min skönhet, förnekat mitt bevis och vänt sig mot mig. Han är Guds betrodde bland eder, hans maning i eder, hans uppenbarelse för eder och hans framträdande bland hans gynnade tjänare... Vi har sänt ned honom i form av ett mänskligt tempel. Välsignad och helgad vare Gud, som skapar vadhelst han vill genom sitt okränkbara och ofelbara påbud. De som utestänger sig från grenens skugga är förlorade i villfarelsens öken, förtärda av de världsliga begärens hetta och är bland dem, som förvisso skall förgås.Skriften till grenen

Att vandra i mörker

Idag vandrar mänskligheten i mörker, ty den är ur kontakt med Guds värld. Det är därför vi inte ser Guds tecken i människornas hjärtan. Den Helige Andes kraft har inget inflytande. När ett gudomligt, andligt ljus blir uppenbarat i mänsklighetens värld, när gudomlig instruktion och ledning framträder, då följer upplysning. En ny anda förverkligas invändigt, en ny kraft nedstiger och ett nytt liv ges. Det är såsom födelsen från djurriket till människoriket. När människan uppnår dessa förmågor kommer mänsklighetens enhet att uppenbaras, den universella fredens banér att höjas, jämlikhet mellan alla människor kommer att förverkligas och öst och väst kommer att bli ett. Då kommer Guds rättvisa att bli påtaglig, hela mänskligheten kommer att vara såsom medlemmar av en familj, och varje medlem i den familjen kommer att ägna sig åt samarbete och ömsesidigt bistånd. Ljusen från Guds kärlek kommer att skina; evig lycka kommer att uppenbaras; evigt bestående glädje och andlig fröjd kommer att uppnås.

Idag behöver mänskligheten internationell enighet och försoning. För att upprätta dessa stora och grundläggande principer behövs en drivande kraft. Det är självklart att världens enighet och den största freden inte kan fullbordas genom materiella medel. De kan inte upprättas genom politisk kraft, ty nationernas politiska intressen är olika och folkens politik går isär och är motsägande. De kan inte grundläggas genom rasvälde eller patriotisk makt, ty dessa är mänskliga förmågor, själviska och svaga. Själva naturen av rastvister och patriotiska fördomar förhindrar förverkligandet av denna enighet och överenskommelse. Därmed är det visat att anstiftandet av mänsklighetens enhet, som är kärnan av alla Guds Manifestationers undervisning, är omöjligt utom genom den gudomliga makten och den Helige Andes fläktar. Andra krafter är för svaga och är oförmögna att utföra detta.

Två vingar är nödvändiga för människan. Den ena vingen är den kroppsliga förmågan och materiell civilisation; den andra är den andliga kraften och gudomlig civilisation. Med bara en vinge är det omöjligt att flyga, två vingar är nödvändigt. Hur mycket materiell kultur än utvecklas, kan den därför inte uppnå fulländning utom genom att upphöjas av den andliga civilisationen.

Den mänskliga världens kropp är sjuk. Dess botemedel och helande är mänsklighetens rikes enhet. Dess liv är den största freden. Dess upplysning och vederkvickelse är kärleken. Dess lycka är uppnåendet av andliga fullkomligheter. Det är min önskan och mitt hopp, att vi i den välsignade fullkomlighetens (Bahá’u’lláhs) hjälp och gåvor kan finna ett nytt liv, förvärva en ny förmåga och nå upp till en underbar och överlägsen energikälla, så att det gudomliga syftets största fred skall stiftas på grundvalarna av människornas världs enighet med Gud. Må kärlek till Gud spridas från denna stad, från detta möte, till alla kringliggande länder. Ja, måtte Amerika bli det centrum som sprider en andliga upplysningen, och måtte hela världen mottaga denna himmelska välsignelse. För Amerika har utvecklat förmågor och möjligheter som är större och underbarare än vad andra nationer gjort. Medan det är sant att dess folk uppnått en fantastisk materiell civilisation, hoppas jag att andliga krafter ska kunna ge liv åt denna stora kropp och att en motsvarande andlig civilisation ska kunna upprättas.

Sann religion

Sann religion är källan till kärlek och försoning mellan människor, orsaken till prisvärda egenskapers utveckling; men människorna håller fast vid förfalskning och imitation och är likgiltiga mot den enande verkligheten; sålunda är de berövade och utestängda från religionens strålglans. De följer vanföreställningar som de ärvt från sina fäder och förfäder. Detta är rådande i sådan utsträckning, att de har tagit bort den gudomliga sanningens himmelska ljus och sitter i imitationernas och inbillningarnas mörker. Det som var menat att befrämja liv, har blivit orsaken till död; det som skulle ha varit ett tecken på kunskap, är nu ett bevis på okunnighet; det som var en del av den mänskliga naturens upphöjdhet, har visat sig vara dess förnedring. Därför har den religiöses rike inskränkts och förmörkats och materialistens område vidgats och gått framåt; ty den religiöse har hållit fast vid imitation och förfalskning och försummat och övergivit helighet och religionens helgade verklighet. När solen går ner är tiden kommen för fladdermöss att flyga.

Religion är det yttre uttrycket för den gudomliga verkligheten. Därför måste den vara levande, livgivande, rörlig och framåtskridande. Om religion är utan rörelse och icke utvecklande är den utan gudomligt liv; den är död. De gudomliga förordningarna är ständigt i verksamhet och utveckling; därför måste deras uppenbarelse vara fortgående och oavbruten. Alla ting är underkastade omformning. Detta är ett århundrade av liv och förnyelse. Vetenskap och konst, industri och uppfinnande har reformerats. Lag och etik har ombildats och omorganiserats. Tankevärlden har blivit pånyttfödd.

Kommer de föregående regeringarnas tyranni att besvara ropet på frihet, som har höjts från mänsklighetens hjärta i denna upplysningens cykel? Det är påtagligt att inga livsbefrämjande resultat nu kommer fram ur de gamla sederna, institutionerna och ståndpunkterna. Skall, med tanke på detta, blind imitation av förfäders traditioner och teologiska tolkningar fortsätta att leda och kontrollera det religiösa livet och mänsklighetens andliga utveckling idag? Skall människan, utrustad med förståndets förmåga, okritiskt följa och hålla fast vid dogmer, trosläror och nedärvda övertygelser, som inte tillåter förnuftets undersökningar i detta århundrade av lysande verklighet?

Från verklighetens frö har religion vuxit till ett träd, som har skjutit ut löv och grenar, blommor och frukter. Efter en tid har detta träd kommit i ett tillstånd av förfall. Bladen och blommorna har vissnat och försvunnit; trädet har dött och bär inga frukter. Det är inte rimligt att människan skall hålla sig till det gamla trädet, påstå att dess livskraft är oförminskad, dess frukter oöverträffade, dess tillvaro evig. Verklighetens frö måste på nytt sås i människors hjärtan för att ett nytt träd ska kunna växa upp och nya gudomliga frukter uppfriska världen. På detta sätt ska nationer och folk, som nu är delade i religion, samlas till enhet. Imitationer kommer att överges, och ett verkligt universellt broderskap kommer att upprättas. Krigföring och missämja kommer att upphöra bland människorna; alla kommer att försonas som Guds tjänare.

Varje gudomlig religion innehåller två slag av förordningar. Det första berör den andliga mottagligheten, utvecklingen av andliga principer och vederkvickelse åt människans samvete. Dessa förordningar är oundgängliga och grundläggande, ett och samma i alla religioner, oföränderliga och eviga, de är verklighet och inte underkastade förändringar. Hans Helighet Abraham förebådade denna verklighet, Hans Helighet Moses förkunnade den och Hans Helighet Jesus Kristus etablerade den i mänsklighetens värld. Alla de gudomliga profeterna och budbärarna var instrumenten och kanalerna för denna samma eviga, oundgängliga sanning.

Det andra slaget av förordningar i de gudomliga religionerna är de, som hänför sig till mänsklighetens materiella angelägenheter. Dessa är de materiella eller tillfälliga lagarna, som undergår förändring i varje dag av manifesterande, i överensstämmelse med tidens trängande behov och mänsklighetens villkor och olika förmågor.

I vårt solsystem är upplysningens medelpunkt solen själv. Genom Guds vilja är denna centrala lysande kropp källan till existensen och utvecklingen av alla naturföreteelser. När vi iakttar de materiella rikenas organismer, finner vi att deras tillväxt och fostran är beroende av solens värme och ljus. Utan denna livgivande impuls skulle inte några träd eller växter växa, inte heller skulle det vara möjligt för djur eller människor att existera; i själva verket skulle inga former av skapat liv vara uppenbarat på jorden. Men om vi tänker efter djupt, kommer vi att inse att den stora förlänaren och givaren av liv är Gud, solen är förmedlaren av hans vilja och plan. Därför skulle världen befinna sig i mörker utan solens välgörenhet. All upplysning i vårt planetsystem härrör sig eller utstrålar från solcentrat.

På samma sätt måste det vara en medelpunkt av ljus i det andliga riket av intelligens och idealism, och denna medelpunkt är den evigt varande, evigt skinande solen, Guds ord. Dess ljus är sanningens ljus, vilket har lyst över mänskligheten och upplyst tankens och moralens rike samt skänkt den gudomliga världens välgörenhet till människan. Dess ljus är orsaken till själars undervisning och upphovet till hjärtans upplysning; i skimrande strålglans sänder det ut budskapet om Guds rikes glädjande nyheter. Kort sagt så är den moraliska och etiska världens och den andliga pånyttfödelsens värld för sina framåtskridanden beroende av denna himmelska medelpunkt av ljus. Den sprider religionens ljus, skänker liv till anden, genomsyrar mänskligheten med föredömliga dygder och skänker evig härlighet. Denna verklighetens sol, denna glansens medelpunkt är Guds profet eller manifestation. Precis som den materiella solen skiner på den materiella världen och skapar liv och tillväxt, så skänker den andliga eller profetiska solen ljus åt den mänskliga världen av tankar och intelligens; och om denna sol inte gick upp vid den mänskliga tillvarons horisont, så skulle människans rike bli mörkt och utsläckt.

Begrunda Hans Helighet Kristus tid. Folk, raser och regeringar var många, religioner, sekter och samfund var talrika, men när Hans Helighet framträdde, visade sig den messianska verkligheten vara den samlande medelpunkten som förenade dem alla under en och samma helgedom av enighet. Betänk detta. Skulle Hans Helighet Jesus Kristus kunna ha förenat dessa skilda element eller kunnat åstadkomma sådana resultat genom politisk makt? Var denna enighet och förlikning möjlig genom materiella krafter? Det är påtagligt att det inte var så; nej, dessa olika folk förmåddes snarare att komma tillsammans genom en gudomlig makt, genom den Helige Andes fläktar. De förenades och upplivades genom ingjutandet av ett nytt liv. Kristi andlighet övervann deras svårigheter, så att deras oenighet fullständigt försvann. På detta sätt förenades dessa skilda folk och blev sammansvetsade i ett kärleksförbund, det enda, som kan förena hjärtan. Sålunda är det visat, att de gudomliga manifestationerna, Guds heliga språkrör, är hans samlande medelpunkter. Dessa himmelska budbärare är mänsklighetens sanna fåraherdar, ty närhelst de uppenbarar sig i världen, förenar de de skingrade fåren. Den samlande medelpunkten har alltid framträtt i Orienten. Hans Helighet Abraham, Hans Helighet Moses, Hans Helighet Jesus Kristus och Hans Helighet Muhammed var samlande centra i sin dag och tid, och alla reste sig i öst. Idag är Hans Helighet Bahá’u’lláh den samlande medelpunkten av enhet för hela mänskligheten och Hans ljus’ härlighet har likaledes grytt i öster. Han grundlade mänsklighetens enhet i Persien. Han etablerade harmoni och enighet bland religiösa övertygelsers, samfunds, sekters och kulters skilda människor genom att befria dem från tidigare imitationers och vanföreställningars bojor; han ledde dem till de gudomliga religionernas verkliga grundval. Från denna grundval framlyser andlighetens strålglans, som är enighet, kärlek till Gud, kunskap om Gud, prisvärd moral och den mänskliga världens dygder. Bahá’u’lláh förnyade dessa principer precis som vårens ankomst uppfriskar jorden och skänker nytt liv till alla materiella varelser.

Profeternas enighet

De gudomliga profeterna är förenade i kärlekens fulländade tillstånd. Var och en har framfört det glada budskapet om sin efterföljares ankomst och varje efterföljare har bekräftat den som föregått honom. De var i största enighet, men deras anhängare är oense. Moses till exempel, gav det glada budskapet om Kristus och Kristus bekräftade Moses profetskap. Sålunda finns det ingen avvikelse eller konflikt mellan Moses och Jesus. De är i fullkomlig enighet, men mellan judarna och de kristna är det konflikt. Om nu de kristna och judiska folken utforskar verkligheten som ligger under deras profeters läror, skall de således bli vänliga i sin inställning till varandra och umgås i största kärlek, för sanningen är en, och inte tvådelad eller mångfaldig. Om denna undersökning av sanningen blir universell, kommer de skilda nationerna att stadfästa alla de gudomliga profeterna och bekräfta alla de heliga böckerna. Ingen strid och ingen hätskhet kommer då att existera och världen kommer att bli förenad.

Den Gudomliga läkaren

Mänsklighetens värld kan liknas vid den individuella människan själv. Den har sina sjukdomar och plågor. En patient måste få sin diagnos ställd av en skicklig läkare. Guds profeter är de sanna läkarna. I vilken generation eller tidsålder de än framträder, ger de föreskrifter för mänsklighetens förhållanden. De känner till sjukdomarna, de upptäcker deras dolda upphov och ger det nödvändiga botemedlet. Vemhelst som botas av detta läkemedel, erhåller evig hälsa. I Hans Helighet Jesus Kristus dagar till exempel, var mänskligheten angripen av olika sjukdomar. Hans Helighet Jesus Kristus var den sanne läkaren. Han framträdde, kände igen symptomen och ordinerade det riktiga läkemedlet. Vad var det botemedlet? Det var hans uppenbarade lära, som passade särskilt för den tiden. Senare visade sig många nya sjukdomar i samhället. Världen blev sjuk, andra allvarliga sjukdomar framträdde, speciellt på den arabiska halvön. Gud uppenbarade Hans Helighet Muhammad där. Han kom och gav ordinationer mot förhållandena, så att araberna på den tiden blev friska, starka och virila.

I vår tid lider mänskligheten av svåra sjukdomar och allvarliga opassligheter som förebådar död. Därför har Hans Helighet Bahá’u’lláh framträtt. Han är den sanne läkaren, som skänker gudomligt bot och läkemedel till människorna. Han har givit undervisning angående alla sjukdomar: Förborgade Ord, Ishraghat, Tarazat, Tajalleyat, Paradisets Ord, Glada Budskap, etc etc. Dessa heliga ord och läror är botemedlet för samhället, den gudomliga ordinationen och den sanna kuren mot sjukdomarna som världen lider av. Sålunda måste vi ta emot och ta del av detta helande läkemedel, så att fullkomligt tillfrisknande kan försäkras. Varje själ som lever efter Bahá’u’lláhs läror är befriad från de sjukdomar och den olust, som råder i mänsklighetens hela värld; i annat fall kommer själviska opassligheter, intellektuella lidanden och andliga sjukdomar, defekter och brister att omsluta honom och han mottar inte Guds livgivande gåvor.

Bahá’u’lláh är den sanne läkaren. Han har diagnosticerat människornas tillstånd och förordnat den nödvändiga behandlingen. De huvudsakliga principerna för hans helande botemedel är kunskapen om och kärleken till Gud, avskiljande från allt utom Gud, att vända våra ansikten i uppriktighet mot Guds rike, obetingad tro, fasthet och trohet, barmhärtighet mot alla varelser och förvärvandet av de gudomliga dygderna som anvisats mänskligheten. Detta är det viktigaste i Bahá’u’lláhs läror, den eviga hälsans hemlighet, människans botemedel och läkedom.

Bahá’u’lláhs läror

Jag skall tala till er angående Bahá’u’lláhs speciella läror. Alla de gudomliga principer som tidigare profeters tungor tillkännagivit, kan påträffas i Bahá’u’lláhs ord; men förutom dessa, har han uppenbarat vissa nya läror, som inte finnes i någon av de heliga böckerna från förr. Jag skall nämna några av dem; de övriga, som är många till antalet, kan hittas i Bahá’u’lláhs böcker, skrifter och brev såsom Förborgade Ord, Glada Budskap, Paradisets Ord, Tajalleyat, Tarazat och andra. Därtill finns i Aqdas Bok nya läror, som inte kan påträffas i någon av profeternas tidigare böcker eller brev.

En av Bahá’u’lláhs grundläggande läror är mänsklighetens enhet. Vänd till mänskligheten säger han: "Ni är alla blad på ett träd och frukter på en gren. " Med detta menas, att mänsklighetens värld är som ett träd, nationerna eller folken är de olika grenarna på det trädet och de enskilda individerna är som dess frukter och blommor. På detta sätt uttryckte Hans Helighet Bahá’u’lláh människosläktets enhet, då i alla tidigare religiösa läror mänsklighetens värld representerats som uppdelad i två delar, en känd som Guds boks folk eller det rena trädet och den andra som trolöshetens och villfarelsens folk eller det onda trädet. De förra ansågs höra till de trogna och de andra till de ogudaktigas och otrognas skaror; en del av mänskligheten ansågs vara mottagarna av gudomlig nåd och den andra föremål för sin Skapares vrede. Hans Helighet Bahá’u’lláh bortskaffade detta genom att förkunna mänsklighetens enhet, och denna princip är speciell i hans läror, för han har nedsänkt hela mänskligheten i den gudomliga givmildhetens hav. Några sover; de behöver väckas. Några är sjuka; de behöver helas. Några är okunniga som barn; de måste läras. Men alla är mottagare av Guds nåd och gåvor.

En annan ny princip uppenbarad av Hans Helighet Bahá’u’lláh är föreskriften att utforska sanning; det vill säga, ingen människa skall blint följa sina förfäder. Nej, var och en måste se med sina egna ögon, höra med sina egna öron och undersöka sanningen själv, så att hon kan följa sanningen i stället för blind underkastelse under och efterföljande av förfäders övertygelser.

Hans Helighet Bahá’u’lláh har tillkännagivit att grunden till alla Guds religioner är en; att enhet är sanning och sanning är en, som inte tillåter flertal. Denna lära är ny och speciell för denna manifestation.

Han förkunnar en ny princip för denna dag i tillkännagivandet att religion måste vara orsaken till enhet, harmoni och förlikning bland människor. Om den blir orsak till förstörelse och fiendskap, om den leder till åtskillnad och skapar konflikt, skulle frånvaro av religion vara att föredra i världen.

Vidare tillkännager han att religion måste vara i överensstämmelse med vetenskap och förstånd. Om den inte är i överensstämmelse med vetenskap och förenlig med förnuft, är den vidskepelse. Fram till denna dag har det varit brukligt för människan att acceptera en religiös lära även om den inte stämde överens med mänskligt förnuft och omdöme. Den religiösa trons överensstämmelse med förnuft är ett nytt perspektiv, som Bahá’u’lláh har öppnat för människans själ.

Han fastställer jämlikhet mellan man och kvinna. Detta hör särskilt till Bahá’u’lláhs läror, för alla andra religioner har satt mannen över kvinnan.
En ny religiös princip är att fördom och fanatism, vare sig det gäller sekter, kyrkosamfund, patriotism eller politik, är fördärvligt för grunden för mänsklig samhörighet; därför bör människan befria sig från sådana band så att mänsklighetens enhet kan manifesteras.

Universell fred är av Bahá’u’lláh försäkrad som ett grundläggande resultat av Guds religion; att fred skall råda mellan nationer, regeringar och folk, mellan religioner, raser och alla mänskliga förhållanden. Detta är ett av de speciella kännetecknen på Guds Ord, uppenbarat i denna manifestation.

Bahá’u’lláh tillkännager att alla människor skall förvärva kunskap och erhålla utbildning. Detta är en nödvändig religiös trosprincip och regel, som är ny och kännetecknar denna religionsordning.

Han har framlagt lösningen och tillhandahållit botemedlet for den ekonomiska frågan. Inga religiösa böcker av de tidigare profeterna talar om detta viktiga mänskliga problem.

Han har inrättat och grundlagt Rättvisans hus, som är utrustat med såväl en politisk som en religiös funktion, den fullkomliga föreningen och sammansmältningen av kyrka och stat. Denna institution står under Bahá’u’lláhs skyddande makt. Ett universellt eller internationellt Rättvisans hus skall också organiseras. Dess styrelse skall vara i enlighet med Bahá’u’lláhs befallningar och läror, och det, som Universella Rättvisans hus föreskriver skall efterföljas av alla människor. Detta internationella Rättvisans hus skall utnämnas och organiseras av hela jordens Rättvisans hus’ och hela världen skall komma under dess administration.

Vad beträffar det största kännetecknet på Bahá’u’lláhs uppenbarelse en specifik lära, inte given av någon av profeterna från förr så är det föreskriften och utnämnandet av Förbundets Medelpunkt. Genom detta utnämnande och denna bestämmelse har Han garanterat och skyddat Guds religion mot tvister och söndring, och gjort det omöjligt för någon att skapa en ny sekt eller trosgrupp. För att säkra enighet och överensstämmelse har Han ingått ett förbund med jordens alla människor, inklusive tolkaren och förklararen av Hans läror, så att ingen kan tolka eller förklara Guds religion enligt sin egen åsikt eller uppfattning och på så sätt ge upphov till en sekt, baserat på sin individuella förståelse av de gudomliga orden. Förbundets eller testamentets bok av Bahá’u’lláh är medlet att förhindra en sådan möjlighet, för vemhelst, som talar från endast sin egen auktoritet skall förnedras. Var ni informerade och ha kunskap om detta.

Bön, meditation

O, du andlige vän! Du skall veta att bön är nödvändig och obligatorisk, och att människan under inga som helst förevändningar kan befrias från att be, såvida hon icke är mentalt sjuk eller ett oöverstigligt hinder förhindrar henne.

När någon tillber sin Herre, vänder sig till Honom och söker frikostighet från Hans ocean, så skänker denna tillbedjan ljus till hans hjärta, upplysning åt hans syn, liv till hans själ och upphöjelse till hans varelse.

O, du rene och andlige! Vänd dig du mot Gud, med ditt hjärta slående av Hans kärlek, hängivet till Hans lov, skådande mot Hans rike och sökande hjälp från Hans Helige Ande, i ett tillstånd av hänryckning, förtjusning, kärlek, längtan, glädje och väldoft. Gud skall bistå dig, genom en ande från Hans närvaro, att bota sjukdom och plåga.

Människans sinne och ande går framåt när hon prövas genom lidande. Ju mer marken plöjs, desto bättre kommer säden att växa och dess bättre kommer skörden att bli. Liksom plogen gör djupa fåror i jorden och befriar den från ogräs och tistlar, så frigör lidande och vedermöda människan från detta världsliga livs obetydliga angelägenheter tills hon uppnår ett tillstånd av fullkomlig frigörelse. Hennes attityd i detta liv kommer att bli gudomlig lycka. Människan är liksom en omogen frukt. Hettan från lidandets eld kommer att göra henne mogen. Se tillbaka på gångna tider så kommer ni att finna, att de största människorna har lidit mest.

Meditation är den nyckel som öppnar mysteriernas dörrar. I detta tillstånd avskiljer sig människan, i detta tillstånd drar sig människan undan från alla yttre ting, i denna subjektiva sinnesstämning är hon nedsänkt i det andliga livets ocean och kan avslöja hemligheterna hos tingen i sig själva. För att illustrera detta; tänk på människan som begåvad med två slags synförmågor när kraften hos den inre synen används, ser inte den yttre synförmågan.

Denna meditationsförmåga frigör människan från den djuriska naturen, avslöjar tingens verklighet och sätter människan i kontakt med Gud.

Denna förmåga frambringar vetenskap och konst från det osynliga planet. Genom den meditativa förmågan möjliggörs uppfinningar, kolossala företag genomförs, genom den kan all styrelse fortgå utan hinder. Genom denna förmåga inträder människan i Guds eget rike.

Älska varelserna för Guds sak och inte för deras egen. Du kommer aldrig att bli arg eller otålig om du älskar dem för Guds skull. Mänskligheten är inte fullkomlig. Det finns brister hos varje människa, och du blir alltid olycklig om du tittar på människorna själva. Men om du ser mot Gud, kommer du att älska dem och vara vänlig mot dem, för Guds värld är en värld av fullkomlighet och fullständig nåd. Se därför aldrig till någons brister; se med förlåtelsens öga. Det ofullkomliga ögat skådar ofullkomligheter. Ögat, som höljer över fel, ser mot själarnas Skapare. Han skapade dem, uppfostrar dem och drar försorg om dem, skänker dem kraft och liv, syn och hörsel; därför är de Hans storhets tecken. Du måste älska och vara vänlig mot alla, dra försorg om de fattiga, beskydda de svaga, bota de sjuka, lära och undervisa de okunniga.

Anden är progressiv

Detta är tiden för människan att sträva och uppbjuda sin största kraft i andliga riktningar. Materiell civilisation har nått ett upphöjt plan, men nu behövs det andlig civilisation. Materiell civilisation kommer inte ensam att tillfredsställa; den kan inte bemöta nutidens förhållanden och anspråk. Dess fördelar är begränsade till tingens värld. För människans ande finns det inga gränser, ty anden är i sig själv framåtskridande och om den gudomliga civilisationen grundas, kommer människans ande att göra framsteg. Varje frambringad mottaglighet kommer att öka människans förmåga. Upptäckter av det verkliga kommer mer och mer att bli möjligt, och gudomligt inflytande kommer alltmer att erkännas. Allt detta befrämjar den gudomliga formen av civilisation. Detta är vad som i Bibeln menas med nedstigandet av det Nya Jerusalem. Det himmelska Jerusalem är ingenting annat än den gudomliga civilisationen, och den finns nu redo. Den kommer att existera och bli organiserad, och mänsklighetens enhet kommer att vara ett synligt faktum. Mänskligheten kommer då att föras tillsammans som en. De olika religionerna kommer att förenas och skilda raser kommer att bli kända som ett släkte. Öst och väst kommer att förena sig, och den internationella fredens banér kommer att vecklas ut. Världen skall till slut finna fred och människornas jämlikhet och rättigheter kommer att etableras. Mänsklighetens förmåga kommer att prövas och en värdighet skall uppnås, där jämlikhet är en verklighet.

Det eviga riket

När jag betraktar denna olycka (Titanics undergång 1912) från en annan sida, tröstas jag av att Guds världar är ändlösa; att även om de blev utestängda från denna tillvaro, så har de andra möjligheter i livet bortom, alldeles såsom hans helighet Kristus sade: "I min Faders hus finns många boningar. " De kallades iväg från det tillfälliga och förflyttades till det eviga; de övergav denna materiella tillvaro och trädde in genom den andliga världens portar. De har lämnat jordiska nöjen och bekvämligheter bakom sig och deltar nu i en glädje och lycka långt mer bestående och verklig; för de har skyndat till Guds rike. Guds nåd är oändlig, och det är vår plikt att minnas dessa bortgångna själar i våra böner och åkallelser, att de må dra allt närmare i Själva Ursprunget.

Dessa mänskliga förhållanden kan liknas vid en moders sköte från vilket ett barn skall födas ut till denna vidsträckta yttervärld. I början tycker spädbarnet det är väldigt svårt att försona sig med sin nya tillvaro. Det skriker som om det inte önskade bli skilt från sin trånga vistelse och inbillar sig att livet är inskränkt till det begränsade utrymmet. Det är ovilligt att lämna sin hemvist, men naturen tvingar det in i denna värld. När det väl har kommit in i sina nya förhållanden, tycker det att det har färdats från mörker in i en sfär av strålglans; från tråkiga och begränsade omgivningar har det förflyttats till en rymlig och förtjusande omnejd. Dess näring var moderns blod; nu hittar det utsökt mat att uppskatta. Dess nya värld är fylld av klarhet och skönhet; det tittar med förundran och glädje på bergen, de gröna ängarna och fälten, floderna och källorna, de underbara stjärnorna; det inandas den livgivande atmosfären; och det prisar sedan Gud för befrielsen från dess förra tillvaros fångenskap och för att det nått friheten i ett nytt rike. Denna jämförelse uttrycker förhållandet mellan den tillfälliga världen och livet efter detta; människosjälens övergång från mörker och ovisshet till det eviga rikets ljus och sanning. Först är det väldigt svårt att välkomna döden, men efter att ha uppnått sitt nya tillstånd, är själen tacksam för att den har blivit befriad från det begränsades träldom för att njuta av det obegränsades frihet. Den har blivit befriad från en värld av sorg, bedrövelse och prövningar för att leva i en värld av ändlös lycksalighet och glädje. D et materiella och fysiska har avståtts ifrån för att själen ska kunna uppnå det ideellas och andligas möjligheter. Sålunda har själarna hos de som har gått bort från jorden och fullföljt sin jordiska pilgrimsfärd i och med Titanic katastrofen skyndat mot en värld, överlägsen denna.

Ljuset är ett

Det finns ett fullkomligt broderskap till grund för mänskligheten, för alla är tjänarna av en Gud, tillhör en familj och står under skyddet av gudomlig försyn. Broderskapets band finns hos mänskligheten, för alla är intelligenta varelser skapade i den utvecklande tillväxtens rike. Det finns broderskap dolt hos människorna, för alla bebor detta jordiska klot under samma himlavalv. Det finns ett medfött broderskap i mänskligheten, för alla är beståndsdelar i ett människosamhälle och underkastade nödvändigheten av överenskommelse och samarbete. Broderskap är ämnat åt mänskligheten, för alla är vågor på ett hav, blad och frukter på ett träd. Detta är fysisk kamratskap som försäkrar materiell lycka i människans värld. Ju starkare den blir, desto mer kommer mänskligheten att göra framsteg och den materialistiska cirkeln att förstoras.

Det sanna broderskapet är andligt, medan fysiskt broderskap är underkastat åtskiljande. Krigen i tillvarons yttre värld skiljer människorna åt, men i den eviga världens andliga broderskap är åtskillnad okänd. Materiell eller fysisk förening är baserad på jordiska intressen, men gudomlig gemenskap har sin tillvaro att tacka den Helige Andes fläktar. Andligt broderskap kan liknas vid ljuset, medan mänsklighetens själar är som lyktor. Glödlamporna här är många, ändå är ljuset ett.

Materiellt broderskap varken förhindrar eller undanröjer krig; det skingrar inte skiljaktigheter bland människorna. Men andlig vänskap förstör själva grunden till krig, utplånar skiljaktigheten fullständigt, förkunnar mänsklighetens enhet, ger nytt liv till mänskligheten, förmår hjärtan att vända sig mot Guds rike och döper själar med den Helige Ande. Genom detta gudomliga broderskap kommer den materiella världen att lysa med gudomlighetens ljus, det materiellas spegel kommer att få sitt ljus från himlen och rättvisa kommer att etableras i världen så att inget spår av mörker, hat eller fiendskap skall vara synligt. Mänskligheten skall komma innanför trygghetens gränser, alla Guds budbärares profetskap skall bekräftas. Zion skall tumla och dansa, Jerusalem skall jubla, den mosaiska flamman kommer att tändas, det messianska ljuset skall skina, världen kommer att bli en annan värld och mänskligheten skall få en annan förmåga. Detta är den största gudomliga gåvan; detta är Guds rikes glans; detta är ljusets dag; detta är det barmhärtiga århundradet. Vi måste uppskatta dessa saker och sträva på det att profeternas yttersta önskan nu må bli förverkligad och alla glada budskap uppfyllda.

Rasenhet

I Guds uppskattning finns det ingen skillnad i färg; alla är ett i färg och skönhet i tjänandet av honom. Färg är inte betydande; hjärtat är allbetydande. Det gör detsamma hur utsidan är, om hjärtat är rent och vitt inuti. Gud ser inte skillnader i färg och utseende; Han ser till hjärtana. Han, vars moraliska känslor och dygder är prisvärda, föredras i Guds närhet; han, som är hängiven riket, är mest älskad. I uppkomstens och skapandets rike är frågan om färg av minsta betydelse.

Mineralriket myllrar av mångfärgade ämnen och föreningar, men vi kan inte se någon strid bland dem på grund av detta. I växt och örtriket finns det olika och mångskiftande färgtoner, men frukten och blommorna strider inte av det skälet. Nej, själva faktumet att det finns olikhet och variation ger snarare skönhet till trädgården. Om alla hade samma färg, skulle intrycket bli monotont och dystert. När du kommer in i en rosengård, utbreder sig blomsterformernas färgrikedom och mångfald framför dig som en tavla av under och skönhet. Mänsklighetens värld är som en trädgård och de olika raserna är blommorna som tillsammans utgör dess försköning och utsmyckning. I djurriket finner vi också olikheter i färg. Se hur duvorna skiljer sig i skönhet, ändå lever de tillsammans i fullkomlig fred och älskar varandra. De gör inte olikhet i färg till en tviste och stridsorsak. De betraktar varandra som samma art och sort. De vet, att de är en till arten. Ofta höjer sig en vit duva tillsammans med en svart. I hela djurriket kan vi inte finna djuren skilda åt på grund av färg. De erkänner arternas enighet och enhet. Om vi inte finner färgåtskillnad i ett rike med lägre intelligens och förnuft, hur kan det då försvaras bland människor, i synnerhet när vi vet att alla kommit från samma källa och tillhör samma familj? I skapelsens ursprung och syfte är mänskligheten en. Åtskillnader i ras och färg har uppkommit efteråt.

Därför är jag oerhört glad idag över att både vita och färgade människor har samlats här, och jag hoppas den tiden skall komma, när de kommer att leva tillsammans i största fred, enighet och vänskap. Jag önskar säga en viktig sak både för att den vita rasen skall vara rättvis och vänlig mot den färgade, och för att den färgade rasen i gengäld skall vara tacksam och uppskattande mot den vita. Det stora tillkännagivandet om slavarnas frihet och frigörelse gjordes på denna kontinent. Ett långt, blodigt krig utkämpades av vita män för de färgades sak. Dessa vita män miste sina egendomar, och tusentals offrade sina liv, för att färgade människor skulle bli befriade från slaveri. Den färgade befolkningen i USA är kanske inte helt underrättad om den vidsträckta verkan denna frihet och frigörelse hade på deras bröder i Asien och Afrika, där till och med ännu värre former av slaveri fanns. Påverkade och pådrivna av USAs exempel, påbjöd de europeiska makterna frihet åt den färgade rasen, och slaveri upphörde att existera. Denna strävan och prestation av de vita nationerna får aldrig förloras ur sikte. Båda raserna skall glädjas i tacksamhet, ty frihetens och jämlikhetens grundande här blev orsaken till frihet för deras kamrater på andra håll. Det färgade folket i detta land är särskilt gynnat, för, pris vare Gud! förhållandena här är så mycket bättre än i Österlandet, och här finns jämförelsevis få skiljaktigheter i möjligheten att uppnå jämställdhet med den vita rasen. Må båda utvecklas mot den högsta grad av jämlikhet och människokärlek. Må ni föras tillsammans i vänskap, och måtte en utomordentlig utveckling göra broderskap till verklighet och sanning. Jag ber för er, att det inte skall finnas något annat namn än mänsklighet bland er. Vi säger till exempel "en flock duvor", utan att nämna eller åtskilja vita eller svarta; vi använder benämningen "häst", "hjort", "gasell" om andra djur, och syftar till arter, och inte till deras färgvariationer. Det är mitt hopp, att vi genom kärlek och kamratskap kan utvecklas till en sådan grad av ömsesidigt erkännande och uppskattning, att mänsklighetens enhet må inses av var och en som är närvarande vid detta möte. 1

En ny social form

Utveckling och framåtskridande innebär gradvisa skeden eller nivåer. Andlig utveckling kan till exempel liknas vid den tidiga gryningens ljus. Även om detta gryningsljus är svagt och blekt kan en vis man, som betraktar soluppgången i dess allra första början, förutsäga solens inflytande i dess fulla härlighet och glans. Han vet med säkerhet att det är början av dess uppenbarelse, och att den senare kommer att ikläda sig stor kraft och förmåga. Återigen ett exempel, om han tar ett frö och ser att det gror, vet han säkert att det till sist kommer att bli ett träd. Nu är början av den andliga kraftens uppenbarelse, och dess livskrafters styrka kommer oundvikligen att anta större och större proportioner. Således är detta tjugonde århundrade gryningen eller början av andlig upplysning, och det är uppenbart att den kommer att tilltaga dag för dag. Den kommer att uppnå en sådan nivå, att det andliga skimret överträffar det fysiska, så att gudomlig mottaglighet kommer att överväldiga materiell intelligens, och det himmelska ljuset skingra och avlägsna jordiskt mörker. Gudomligt helande skall rena all ondska och barmhärtighetens moln kommer att gjuta ut sitt regn. Sanningens sol kommer att skina och hela jorden skall ikläda sig sin vackra gröna matta. Bland resultaten av de andliga krafternas uppenbarelse är att mänskligheten kommer att anpassa sig till en ny socialform, Guds rättvisa kommer att bli påtaglig i mänskliga affärer, och mänsklig jämlikhet kommer att upprättas universellt. De fattiga kommer att få en stor gåva och de rika kommer att uppnå evig lycka. För även om de rika nu njuter av den största lyx och bekvämlighet, är de icke desto mindre berövade evig lycka; ty evig lycka är beroende av att ge, och de fattiga är överallt i tillstånd av eländig nöd. Genom Guds stora rättvisas uppenbarelse kommer de fattiga i världen att bli belönade och helt hjälpta, och det kommer att bli en omfördelning i mänsklighetens ekonomiska förhållanden, så att det i framtiden varken kommer att finnas de abnormt rika eller de eländigt fattiga. De rika kommer att njuta av privilegiet i detta nya ekonomiska förhållande likväl som de fattiga, ty på grund av viss bestämmelse och restriktion kommer de icke att kunna samla ihop så mycket att de blir belastade för dess skötsel, medan de fattiga kommer att befrias från påfrestningen av avsaknad och misär. Den rike kommer att njuta av sin praktfulla byggnad och den fattige kommer att ha sin bekväma stuga.

Enighetens sju ljus

Även om harmoni grundades i gångna tider, kunde likväl inte hela mänsklighetens enighet ha genomförts på grund av brist på hjälpmedel. Kontinenter förblev vitt åtskilda, ja till och med bland folken på en och samma kontinent var sammanslutning och tankeutbyte nästan omöjligt. Följaktligen var umgänge, förståelse och enighet bland jordens alla folk och släkten ouppnåeliga. Idag har emellertid kommunikationsmöjligheterna mångfaldigats, och jordens fem kontinenter har verkligen smält samman till en. . . På samma sätt har alla medlemmar i den mänskliga familjen, vare sig folk eller regeringar, städer eller byar, blivit mer beroende av varandra. Oberoende är inte längre möjligt för någon, eftersom politiska band förenar alla folk och nationer, och handelns och industrins, jordbrukets och utbildningens förbindelser förstärks varje dag. Därför kan mänsklighetens enighet uppnås i denna dag. Sannerligen, detta är ingenting annat än ett av undren i denna underbara tidsålder, detta lysande århundrade. Detta har föregående tidsåldrar varit berövade, ty detta sekel ljusets århundrade har blivit utrustat med unik och ojämförbar härlighet, kraft och upplysning. Härav följer det mirakulösa avslöjandet av ett nytt underverk varje dag. Så småningom kommer man att se hur klart dess ljus skall brinna i människans värld.

Se hur dess ljus nu gryr över världens förmörkade horisont. Det första ljuset är enighet i det politiska riket, vars första skimmer nu kan urskiljas. Det andra ljuset är tankens enighet i världsprojekt, vars fullbordande inom kort kommer att bevittnas. Det tredje ljuset är enighet i friheter, vilket säkert kommer att ske. Det fjärde ljuset är enighet i religion, vilket är hörnstenen i själva grunden, och som genom Guds kraft kommer att uppenbaras i all sin glans. Det femte ljuset är nationernas enighet en enighet, som kommer att säkert grundas i detta århundrade och orsaka att alla världens folk kommer att betrakta sig själva som medborgare av ett gemensamt fädernesland. Det sjätte ljuset är rasenighet, som gör alla som bor på jorden, till folk och släkten av en ras. Det sjunde ljuset är enighet i språk, det vill säga valet av ett universellt språk, som alla människor skall undervisas i och tala. Var och en av dessa saker kommer oundvikligen att ske, eftersom Guds rikes kraft hjälper och bistår dem i deras förverkligande.

Världens liv

Den enighet, som frambringar obegränsade resultat är främst en enighet av mänskligheten, som inser att alla är skyddade av den Allhärliges överskuggande härlighet; att alla är tjänare av en Gud; ty alla inandas samma atmosfär, bor på samma jord, rör sig under samma himlar, mottager ljus från samma sol och står under skyddet av en Gud. Detta är den största enigheten, och dess resultat består om mänskligheten håller fast vid den, men hitintills har människorna satt sig upp mot den och anslutit sig till sekter eller andra begränsade enigheter såsom rasistiska, patriotiska eller egennyttiga, därför har inga stora resultat kommit fram.

En annan enighet är den andliga enigheten som utströmmar från den Helige Andes andedräkt. Den är större än mänsklighetens enighet. Mänsklig enighet eller solidaritet kan liknas vid kroppen, medan enighet genom Den Helige Andes andedräkt är själen som ger liv åt kroppen. Det är en fullkomlig enighet. Den skapar ett sådant tillstånd hos mänskligheten att var och en vill göra uppoffringar för den andra, och den högsta önskan kommer att vara att mista livet och allt som tillhör det, för någon annans bästa. . . Denna enighet är själva anden i världens kropp. Det är omöjligt för världens kropp att vederkvickas med liv utan dess livgivande kraft.

Ekonomins natur

Bahá’í saken täcker alla ekonomiska och sociala frågor under dess lagars överinseende och styre. Bahá’í andans kärna är, att det måste, för att en bättre social ordning och ett bättre ekonomiskt tillstånd skall kunna grundas, vara lojalitet mot regeringens lagar och principer. I enlighet med lagarna som skall styra världen kan socialisterna med rätt kräva mänskliga rättigheter, men utan att tillgripa tvång och våld. Regeringarna kommer att anta dessa lagar, införa rättvis lagstiftning och ekonomi, så att hela mänskligheten i fullt mått kan njuta av välfärd och förmåner; men detta kommer alltid att ske i överensstämmelse med rättsligt skydd och tillvägagångssätt. Utan lagstiftande styrelse misslyckas rättigheter och anspråk, och samväldets välfärd kan inte förverkligas. I dag är kravens metod att strejka och tillgripa våld, vilket är uppenbart fel och förstörande på mänskliga grundvalar. Rättmätiga förmåner och krav måste framläggas i lagar och föreskrifter.

Medan tusentals tänker på dessa frågor, har vi väsentligare ändamål. Grunderna i hela det ekonomiska förhållandet är gudomliga till sin natur och förenade med hjärtats och själens värld. Detta är helt förklarat i bahá’í läran, och utan kunskap om dess principer kan ingen förbättring på det ekonomiska planet förverkligas. Bahá’íerna kommer att åstadkomma denna förbättring, men inte genom upproriskhet och åberopande av fysiskt våld, inte genom krig, men genom välfärd. Hjärtan måste bli så fast förenade, kärlek måste bli så dominerande, att de rika med glädje ger hjälp åt de fattiga och vidtar åtgärder för att etablera dessa ekonomiska justeringar bestående. Om det utförs på detta sätt är det högst prisvärt, ty då är det för Guds sak och på hans tjänandes stig.

Samarbete är nödvändigt för människan

Några av tillvarons skapelser kan leva avskilt och ensamt. Ett träd till exempel kan leva utan hjälp av och samarbete med andra träd. Några djur är isolerade och för en avskild tillvaro borta från sin art. Men detta är omöjligt för människan. I hennes liv och tillvaro är samarbete och umgänge viktigt. Genom umgänge och sammankomster finner vi lycka och utveckling, individuellt och gemensamt.

Olikheter hos individers förmåga är grundläggande. Det är omöjligt för alla att vara lika, jämställda och kloka. Bahá’u’lláh har uppenbarat principer och lagar som kommer att verkställa anpassningen av olika mänskliga förmågor. Han har sagt att vadhelst som är möjligt att prestera i mänskliga regeringar, kommer att utföras enligt dessa principer. När lagarna som han upprättat har verkställts, blir det omöjligt att vara miljonär i samhället, likaledes att vara ytterst fattig. Detta kommer att träda i kraft och regleras genom att anpassa de olika graderna av mänsklig förmåga. Samhällets grundläggande bas är jordbruk, odling av marken. Alla måste vara producenter. Varje person i samhället, vars inkomst är lika stor som hans individuella produktionsförmåga, skall vara befriad från beskattning. Men om hans inkomst är större än hans behov, måste han betala skatt tills en justering genomförts. Det vill säga, en människas produktionsförmåga och behov kommer att utjämnas och bringas i överensstämmelse genom beskattning. Om hennes produktion överstiger hennes behov, ska hon betala skatt; om hennes behov överstiger hennes produktion, ska hon mottaga ett belopp, som är tillräckligt för att utjämna eller justera. Sålunda kommer beskattning att vara i proportion till förmåga och produktion, och det kommer inte att finnas några fattiga i samhället.

Enhet i mänsklighetens värld

Solens ljus blir synligt i varje sak i överensstämmelse med dess förmåga. Skillnaden är helt enkelt i grad och mottaglighet. Stenen skulle vara mottagare i bara en begränsad utsträckning; ett annat skapat ting kanske är som en spegel, vari solen är helt reflekterad, men samma ljus skiner på båda.

Det viktigaste är att polera hjärtanas speglar, så att de blir upplysta och mottagliga för det gudomliga ljuset. Ett hjärta kanske äger förmågan hos en putsad spegel; ett annat kan vara täckt och förmörkat av denna världs damm och skräp. Fastän samma sol skiner på båda, kan man i spegeln som är polerad, ren och helgad se solen i hela dess rikedom, härlighet och kraft, uppenbarande sitt majestät och sin glans, men i spegeln som är rostig och fördunklad finns det ingen reflektionsförmåga även om solen själv skiner på spegeln och varken är förminskad eller berövad sin glans. Sålunda är det vår skyldighet att försöka polera våra hjärtans speglar, så att vi blir det ljusets återkastare och mottagare av de gudomliga gåvorna som till fullo kan uppenbaras genom dem.

Med detta menas mänsklighetens enhet. Det vill säga, när denna mänskliga statskropp uppnår ett tillstånd av fullkomlig enighet, kommer den eviga solens strålning att uppenbara sitt fulla ljus och hetta. Sålunda får vi inte göra skillnad mellan individuella medlemmar i den mänskliga familjen. Vi får inte betrakta någon själ som ofruktsam och utestängd. Vår plikt ligger i att uppfostra själar så att Guds gåvors sol skall bli lysande i dem, och detta är möjligt genom kraften av mänsklighetens enhet. Ju mer kärlek som ges uttryck bland människorna och ju starkare enighetens kraft är, desto större kommer denna reflektion och uppenbarelse att vara, ty Guds största gåva är kärlek. Kärlek är källan till alla Guds gåvor. Till dess att kärlek tar hjärtat i besittning, kan ingen annan gudomlig gåva uppenbaras i det. 8

Syftet med människans skapelse

Syftet med människans skapelse är att hon skall uppnå mänsklighetens oerhörda förmåga genom nedsändandet av de himmelska gåvorna. Avsikten med människans skapelse är sålunda enighet och harmoni, inte oenighet och åtskillnad. Om atomerna som utgör mineralriket inte attraherade varandra, skulle jorden aldrig ha formats, universum skulle inte ha kunnat skapas. Därför att atomerna har attraherat varandra, kan livets kraft uppenbara sig och naturens organismer bli till. När denna dragningskraft eller denna atomiska attraktion förstörs, upphör livets kraft att visa sig; död och icke tillvaro blir resultatet.

Det är på samma sätt även i den andliga världen. Den världen är den fullkomliga dragningskraftens och attraktionens rike. Den är den ende gudomlige andens rike, Guds rike. Den attraktion och kärlek som uppenbaras vid detta möte, de gudomliga mottagligheter som bevittnats här, är sålunda inte av denna värld utan av Rikets värld. När själarna blir avskilda och själviska, nedsänds inte de gudomliga gåvorna, och ljuset från den högsta härskaran reflekteras inte längre ens om kropparna möts. En spegel med sin baksida vänd mot solen, har ingen förmåga att återkasta solens strålning.

De gudomliga Profeterna kom för att grundlägga Rikets enighet i mänskliga hjärtan. Alla tillkännagav de de gudomliga gåvornas glada budskap till mänsklighetens värld. Alla kom med samma budskap om gudomlig kärlek till världen. 9

Världen har blivit ny. Nattens mörker som har höljt in mänskligheten håller på att försvinna. En ny dag har grytt. Gudomliga mottagligheter och himmelska förmågor utvecklas nu i människornas själar under ledning av Sanningens Sol. Själarnas förmågor är olika. Deras tillstånd är varierande. Vissa mineraler, till exempel, kommer från jordens steniga områden. Alla är mineraler, alla är frambringade av samma sol, men en förblir en sten medan andra utvecklar förmågan att bli en glittrande ädelsten eller juvel. På en jordlott växer tulpaner och hyacinter, på en annan törnen och tistlar. Varje lott mottar solskenets gåva, men förmågan att ta emot är inte densamma. Sålunda är det nödvändigt för oss att utveckla kapacitet och gudomlig mottaglighetsförmåga så att Sanningens Sols nådefulla gåva, avsedd för denna tidsålder som vi lever i, kan reflekteras från oss som ljus från rena kristaller.

Den Välsignade Fullkomlighetens gåvor är oändliga. Vi måste sträva efter att dagligen öka vår kapacitet, stärka och utöka våra möjligheter att motta dem; bli som perfekta speglar. Ju mer polerad och ren spegeln är, desto mer strålande är dess återkastning av ljuset från Sanningens Sol. Var som en välskött trädgård vari himlens rosor och mångskiftande blommor växer i väldoft och skönhet. Det är mitt hopp, att era hjärtan må bli som iordninggjorda marker, omsorgsfullt plöjda och förberedda, varpå den Välsignade Fullkomlighetens (Bahá’u’lláh) gåvors gudomliga regnskurar må nedsänkas och denna gudomliga vårtids sefyrer må fläkta med livgivande brisar. Då kommer era hjärtans trädgård att frambringa dess blommor med utsökt väldoft för att vederkvicka den himmelske trädgårdsmästarens näsborrar. Låt era hjärtan återkasta Sanningens Sols härligheter i sina många färger, för att glädja ögat hos den gudomlige odlaren som har närt dem. Bli dag för dag mera nära attraherade så att Guds kärlek kan upplysa alla dem ni kommer i kontakt med. Var som en ande, en själ, blad på ett träd, blommor i en trädgård, vågor på en ocean.

Eftersom skillnad i grad av förmåga existerar bland mänskliga själar, eftersom skillnad i skicklighet finns, avviker sålunda individer från varandra. Men i själva verket är detta en orsak till enighet och inte till oenighet och fiendskap. Om alla blommorna i en trädgård var av samma färg, skulle intrycket vara monotont för ögat; men om färgerna är mångskiftande är trädgården mycket tilltalande och underbar. Skillnad i färgprakt och reflektionsförmåga bland blommorna ger trädgården dess skönhet och charm. Eftersom vi sålunda är olika personligheter, har olika idéer och väldofter, låt oss som blommor i Samma gudomliga trädgård eftersträva att leva tillsammans i harmoni. Fastän varje själ har sin egen personliga parfym och färg, så återkastar alla samma ljus, alla ger vällukt till samma bris som blåser genom trädgården och alla fortsätter att växa i fullkomlig harmoni och samstämmighet. Bli såsom vågor på ett hav, träd i en skog som växer i största kärlek, överensstämmelse och enighet.

Människan och naturen

Människan är intelligent, instinktivt och medvetet intelligent; naturen är det inte. Människan är befäst med minne; naturen äger det inte. Människan är upptäckaren av naturens mysterier; naturen själv är inte medveten om dessa mysterier. Sålunda är det uppenbart att människan har två aspekter; som ett djur är hon underordnad naturen, men i hennes andliga eller medvetna tillvaro överskrider hon den materiella existensens värld. Hennes andliga krafter, som är mer förfinade och upphöjda, äger förmågor som inte finns i naturen själv; sålunda segrar de över naturens tillstånd. Dessa ideella egenskaper eller krafter i människan överträffar eller omsluter naturen, förstår naturens lagar och fenomen, genomtränger det okändas och osynligas mysterier och för dem fram till det kändas och synligas rike. Alla de existerande konsterna och vetenskaperna var en gång naturens dolda hemligheter. Genom sitt påbud och sin kontroll över naturen förde människan ut dem från det osynligas plan och uppenbarade dem i det synligas, medan de i överensstämmelse med naturens krav skulle ha förblivit latenta och dolda.

Vetenskap är det första utflödet från Gud till människan. Alla skapade varelser förkroppsligar den fysiska fullkomlighetens makt, men den intellektuella undersökningens och den vetenskapliga skicklighetens kraft är en högre förmåga, begränsad till människan ensam. Andra varelser och organismer är i avsaknad av denna förmåga och färdighet. Gud har skapat eller nedlagt denna kärlek till sanning i människan. Utvecklingen och fortskridandet hos en nation är i överensstämmelse med den storlek och grad som den nationens vetenskapliga färdighet har. Genom detta medel utökas oupphörligt dess storhet, och dag för dag försäkras välfärden och välståndet hos dess folk.

Hur skall vi tillgodogöra oss dessa gåvor och använda dessa frikostigheter? Genom att rikta våra ansträngningar mot förenandet av den mänskliga rasen. Vi måste använda dessa krafter till att etablera mänsklighetens enhet; värdesätta dem genom att verkställa enigheten mellan de vita och de färgade raserna; ägna denna gudomliga intelligens till fullkomnandet av vänskap och samstämmighet bland alla grenar av den mänskliga familjen, så att öst och väst, under Guds beskydd och omvårdnad, må hålla varandras händer och bli såsom varma vänner. Då kommer mänskligheten att vara som en nation, en ras och art; som vågar på en ocean.

Gud har givit människan utforskandets öga med vilket hon kan se och igenkänna sanning. Han har försett människan med öron, så att hon må höra verklighetens budskap och Han har skänkt henne förnuftets gåva, genom vilken hon kan upptäcka saker för sig själv. Detta är hennes begåvning och utrustning för att utforska sanning. Människan är inte ämnad att se genom andras ögon, höra genom andras öron eller förstå med någon annans hjärna. Varje människovarelse har individuell begåvning, kraft och ansvar i Guds skapande plan. Lita sålunda på ditt eget förnuft och omdöme och håll fast vid resultatet av din egen undersökning; annars kommer du att vara ohjälpligt nedsänkt i okunnighetens hav och utestängd från alla Guds gåvor. Vänd dig till Gud, bed ödmjukt vid Hans tröskel och sök hjälp och bekräftelse, så att Gud må slita isär slöjorna som förmörkar din syn. Då kommer dina ögon att fyllas med ljus, ansikte mot ansikte kommer du att se Guds verklighet och ditt hjärta blir fullkomligt renat från okunnighetens slagg, och det kommer att återspegla Rikets härligheter och gåvor.

Det övernaturliga i människan

Världens filosofer är delade i två grupper; materialister som förnekar själen och dess odödlighet samt de gudomliga filosoferna, Guds visa män, de sant upplysta som tror på själen och dess fortsättning efter detta. De forna filosoferna lärde att människan helt enkelt består av de fysiska grundämnena som sammansätter hennes struktur, och att när denna sammansättning upplöses, blir människans liv utsläckt. De resonerade som så att människan är bara kropp, och från denna enkla sammansättning har organen och deras funktioner, sinnena, krafterna och egenskaperna som karaktäriserar människan, utgått, och att dessa fullständigt försvinner med den fysiska kroppen. Detta är i praktiken alla materialisters påstående.

De gudomliga filosoferna förkunnar att människans själ lever för alltid och är evig, och på grund av materialisternas invändningar, har dessa Guds visa män uppställt förnuftsenliga bevis för att stödja giltigheten av deras påstående. Eftersom de materialistiska filosoferna förnekar Guds böcker, är inte skrifternas bevis gällande för dem, utan materialistiska bevis är nödvändiga. När männen med gudomlig kunskap svarade dem, sade de att alla existerande fenomen kan sönderdelas i klasser eller riken, progressivt indelade i mineral, växt, djur och människoriket, av vilka var och en äger sin grad av funktion och intelligens. När vi betraktar mineralen, finner vi att den existerar och äger attraktion eller kombinationens förmåga. Växten äger mineralens egenskaper plus förökelsens förmåga eller växandets kraft. Det är sålunda självklart, att växtriket är överlägset mineralriket. Djurriket i sin tur äger mineralens och växtens egenskaper plus de fem sinnena av varseblivning, som rikena under det är utan. Även minnets förmåga som ingår i djuret, finns inte i de lägre rikena.

Precis som djuret är ädlare än växten och mineralen, så är människan överlägsen djuret. Djuret är berövat idealitet; det vill säga det är en fånge i naturens värld och är inte i kontakt med det, som ligger inom och bortom naturen; det är utan andliga mottagligheter, i avsaknad av medvetandets dragningskraft, omedvetet om Guds värld och oförmögen att avvika från naturens lag.

Det är annorlunda med människan. Människan innehar medvetandets utflöde; hon har iakttagelseförmåga, idealitet och hon är förmögen att upptäcka universums mysterier. Alla industrier, uppfinningar och hjälpmedel som omger vårt dagliga liv var en gång naturens dolda hemligheter, men människans verklighet utgrundade dem och gjorde dem till föremål för hennes ändamål. I överensstämmelse med naturens lagar skulle de ha förblivit gömda och förborgade, men människan överskred dessa lagar, upptäckte dessa mysterier och drog fram dem från det osynligas plan till det kändas och synligas rike. Hur underbar är inte människans själ!

När det gäller de fysiska egenskaperna och sinnena är emellertid människan och djuret kamrater. I själva verket är djuret ofta överlägset människan i att uppfatta med sinnena. Så är till exempel synen hos några djur oerhört skarp och hörseln hos andra ytterligt fin. Betänk hundens instinkt; hur mycket bättre är den inte än människans. Men även om djuret delar alla fysiska egenskaper och sinnen med människan, har en andlig kraft givits människan som djuret saknar. Detta är ett bevis på att det finns någonting i människan som är över och bortom djurets anlag; en egenskap och kraft säregen för människans rike och som fattas i de lägre existensernas riken. Detta är människans ande. Alla dessa förunderliga mänskliga prestationer beror på verksamheten och den genomträngande kraften hosmänniskans ande. Berövad denna ande skulle inte någon av dessa prestationer ha varit möjliga. Detta är lika uppenbart som solen på middagen.

Den materiella skapelsens alla organismer är begränsade till en bild eller form. Det vill säga varje skapad materiell varelse äger en form; den kan inte ha två former på samma gång. En kropp kan till exempel vara cirkelrund, triangulär eller kvadratisk, men det är omöjligt för den att samtidigt ha två av dessa former. Den kan vara triangulär, men om den skall bli fyrkantig, måste den först göra sig av med den triangulära formen. Det är absolut omöjligt för den att samtidigt vara både och. Sålunda är det uppenbart att olika former i de materiella organismernas verklighet inte kan innehas på samma gång. I människans andliga verklighet kan emellertid alla geometriska figurer uppfattas samtidigt; medan i fysiska verkligheter en bild först måste överges så att en annan kan bli möjlig. Detta är lagen om förvandling och förändring, och förvandling och förändring är dödens förelöpare. Var det inte för denna formförvandling, skulle naturen vara odödlig; men på grund av att naturens existens är beroende av förvandling, är den dödlig. Människans verklighet innehar emellertid alla egenskaper; det är inte nödvändigt för henne att ge upp en bild för en annan, som helt fysiska kroppar gör. Sålunda finns det ingen förvandling och förändring i den verkligheten; den är odödlig och evig. Människans kropp kan befinna sig i Amerika medan hennes ande sliter och arbetar i Fjärran Östern, upptäcker, organiserar och planerar . Medan hon är upptagen med att styra, stifta lagar och bygga hus i Ryssland, är hennes kropp fortfarande här i Amerika. Vad är detta för kraft som trots att den är förkroppsligad i Amerika, på samma gång är verksam i Orienten, organiserar, förstör och bygger upp? Det är människans ande. Det är obestridligt.

När du önskar reflektera över eller överväga en sak, rådfrågar du något inom dig. Du säger, skall jag göra det eller skall jag inte göra det? Är det bättre att göra denna resa eller avstå från den? Vem rådfrågar du? Vem är det inom dig som beslutar denna fråga? Säkerligen är det en särskild kraft, ett intelligent jag. Var det inte skilt från ditt eget jag, skulle du inte rådfråga det. Det är större än tankens förmåga. Det är din ande som undervisar dig, som ger råd och beslutar saker. Vem är det som frågar? Vem är det som svarar? Det är ingen tvekan om att det är anden, och att det i den varken finns förändring eller förvandling, för den är inte en sammansättning av grundämnen, och allt som inte är komponerat av grundämnen är evigt. Förändring och förvandling är föreningens egenheter. Det finns ingen förändring eller förvandling i anden. Som bevis för detta kan kroppen bli försvagad i någon av dess delar. Den kan vara utan en del eller någon del av den kan vara oduglig. Hela kroppen kan vara förlamad, och ändå förblir förståndet och anden oförändrade. Förståndet beslutar, tanken är fullkomlig, och ändå är handen livlös, fötterna har blivit oanvändbara, ryggraden är förlamad och det finns ingen som helst muskelrörelse, men anden befinner sig i oförändrat tillstånd. Slit sönder en frisk människa; anden blir inte söndersliten. Amputera hennes fötter; hennes ande är kvar. Hon kan bli lam; anden påverkas inte. Anden är alltid densamma; du kan inte märka någon förändring eller förvandling, och på grund av att det inte finns någon förändring eller förvandling, är den evig och ständig.

Betänk människan medan hon är i sömnens tillstånd: Det är uppenbart att alla hennes kroppsdelar är stillastående, overksamma. Hennes ögon ser inte, hennes öron hör inte, hennes fötter och händer är orörliga, men icke desto mindre ser hon i drömmarnas värld, hon hör, hon talar, hon går, hon kanske till och med flyger i ett flygplan. Sålunda blir det uppenbart att fastän kroppen är död, så är anden levande och ständig. Nej, förnimmelserna kan vara intensivare när människans kropp sover, flykten kan vara högre, hörseln kan vara skarpare; alla funktioner finns där och ändå är kroppen stillastående. Sålunda, är det ett bevis på att det finns en ande i människan, och att det i denna ande inte är någon åtskillnad, om kroppen sover eller är fullkomligt död och beroende. Anden blir inte satt ur stånd av dessa tillstånd; den är inte berövad sin existens, den är inte berövad sina fullkomligheter. Bevisen är många, oräkneliga.

Dessa är alla förnuftsenliga bevis. Ingen kan vederlägga dem. Eftersom vi har visat att det finns en ande, och att denna ande är bestående och evig, måste vi sträva efter att lära oss om den. Må ni bli upplysta om dess kraft, skynda att göra den gudomlig, att låta den bli helgad och helig, och att göra den till själva ljuset i världen, som upplyser Öst och Väst.

Dörren till Gudomlig kunskap

I tillvarons värld har människan passerat på varandra följande stadier, tills hon har uppnått människans rike. I varje stadium av hennes utveckling har hon utvecklat förmåga att upphöjas till nästa stadium och tillstånd. Medan hon var i mineralriket, förvärvade hon egenskaper för befordran till växtens stadium. I växtriket undergick hon förberedelser till djurets värld och därifrån har hon framskridit till människans stadium eller rike. Genom denna resa av utveckling har hon alltid, ständigt och jämt, varit människa potentiellt.

I början av sitt människoliv var hon ett embryo i livmoderns värld. Där mottog hon egenskaper och anlag till människoexistensens verklighet. De krafter och förmågor som är nödvändiga i denna värld blev tilldelade henne i det begränsade tillståndet. I den här världen behövde hon ögon; hon fick dem potentiellt i den andra. Hon behövde öron; hon erhöll dem där för att vara färdig och beredd för sin nya tillvaro. De egenskaper som behövs i denna värld, förlänades henne i livmoderns värld, så ägde hon inte bara, när hon inträdde i detta rike av verklig tillvaro, alla nödvändiga funktioner och krafter, utan fann förberedelser för sitt materiella livsuppehälle som väntade henne.

Sålunda måste hon i denna värld förbereda sig själv för livet bortom detta. Det som hon behöver i Rikets värld, måste ernås här.

Den gudomliga världen är uppenbarligen en värld av ljus; sålunda är människan i behov av upplysning här. Det är en värld av kärlek; kärleken till Gud är oundgänglig. Det är en värld av fullkomligheter; dygder eller fullkomligheter måste förvärvas. Den världen får liv av den Helige Andes fläktar; i denna värld måste vi söka efter dem. Det är det eviga livets rike; det måste uppnås under denna förgängliga tillvaro.

Genom vilka medel kan människan uppnå dessa saker? Hur skall hon erhålla dessa barmhärtiga gåvor och krafter? Ett, genom kunskapen om Gud. Två, genom kärlek till Gud. Tre, genom tro. Fyra, genom filantropiska gärningar. Fem, genom självuppoffring. Sex, genom avskiljande från denna värld. Sju, genom helgd och helighet. Om hon inte förvärvar dessa krafter och uppnår dessa fordringar, kommer hon säkerligen att bli utan det eviga livet.

Pris vare Gud!Dörren till gudomlig kunskap har öppnats av Bahá’u’lláh; för Han har lagt grunden varigenom människan kan lära känna himlens och jordens sanningar, och Han har förlänat den största bekräftelse till denna dag. Han är vår lärare och rådgivare; Han är den som ser för oss och den som är mild mot oss. Han har förberett Sina gåvor och förunnat oss Sin frikostighet, uppenbarat varje råd och befallning, förberett medlen till evig härlighet för oss, andats den Helige Andes livgivande brisar över oss, öppnat dörrarna till ’Abhás paradis framför våra ansikten och förmått sanningens sols ljus att skina på oss.

Förbundet

Eftersom stora skiljaktigheter och motsättningar i och mellan sekter hade uppstått i det förflutna, då varje människa med en ny idé hänförde den till Gud, önskade hans helighet Bahá’u’lláh att det ej skulle finnas någon grund eller orsak till meningsskiljaktigheter bland bahá’íerna. Därför skrev Han med Sin egen penna Förbundets Bok, där Han vände Sig till Sina släktingar och alla världens folk och sade: "I sanning, jag har utsett en, som är Mitt förbunds medelpunkt. Alla måste lyda honom; alla måste vända sig till honom; han är uttolkaren av Min bok och han är underrättad om Mitt syfte. Alla måste vända sig till honom, Vadhelst han säger är riktigt, ty han känner i sanning texterna i min bok. Förutom honom känner ingen Min bok." Ändamålet med detta uttalande är att det aldrig skall bli oenighet och meningsskiljaktigheter bland bahá’íerna, utan att de alltid skall vara förenade och ense... Således, vemhelst som lyder förbundets medelpunkt, utnämnd av Bahá’u’lláh, har åtlydit Bahá’u’lláh, och vemhelst som icke lyder honom, har icke lytt Bahá’u’lláh. Tag er i akt! Tag er i akt! så att icke någon skulle tala av sina egna tankars myndighet eller skapa en ny sak av sig själv. . . Hans Helighet Bahá’u’lláh skyr sådana själar.

I denna nuvarande cykel kommer det att bli en utveckling i civilisationen, ojämförlig i världens historia. Mänsklighetens värld har hittills befunnit sig i barndomens stadium; nu närmar den sig mogenhet. Precis som den individuella människoorganismen, som har uppnått mogenhetsperioden, når sin högsta grad av fysisk styrka och mognade intellektuella förmågor, så att på ett år av denna mogna period en utvecklingsgrad utan motstycke kan bevittnas, så på samma sätt kommer mänskligheten i denna cykel av sin fullständighet och fullbordan att förverkliga en omätlig uppåtgående utveckling; och denna förmåga att fullända varav varje individuell människa är Guds förvaringsrum denna välarbetande universelle ande kommer liksom den intellektuella förmågan att uppenbara sig själv i oändliga fullkomlighetsgrader.

Religionens hörnsten

O, livets armé! Öst och Väst har förenats för att tillbe stjärnor med bleknad glans och har vänt sig i bön mot förmörkade horisonter. Båda har fullständigt åsidosatt de klara grunderna i Guds heliga lagar, och de har blivit glömska av förtjänsterna och värdena av Hans religion. De har ansett vissa bruk och vedertagna seder som de oföränderliga grunderna av den gudomliga tron, och de har stadigt installerat sig själva däri. De har inbillat sig själva att de har uppnått den ärorika höjdpunkten av gärning och välstånd, när de i själva verket har nått ned till de innersta djupen av likgiltighet och helt utestängt sig själva från Guds nådefulla gåvor.

Guds religions hörnsten är förvärvandet av de gudomliga fullkomligheterna och att ta del av Hans mångfaldiga gåvor. Det väsentligaste syftet med tro och övertygelse är att förädla människans inre varelse med den utströmmande nåden från ovan. Om inte detta uppnås, är det verkligen förlusten själv. Det är den helvetiska eldens pina.

Därför åligger det alla bahá’íer att betänka denna mycket utsökta och livsbefrämjande sak i sina hjärtan, så att, till skillnad från andra religioner, de inte ska nöja sig med larmet, ropen, tomheten i religiösa dogmer. Nej, de ska snarare i varje aspekt av sina liv vara ett exempel för dessa egenskaper och dygder som är födda av Gud, och de ska resa sig upp för att utmärka sig genom sitt goda uppförande. De skall rättfärdiga sitt anspråk att vara bahá’íer genom gärningar och inte genom namn. Den är en sann bahá’í som dag och natt strävar efter att utvecklas och att gå framåt längs den mänskliga strävans stig, den, vars käraste önskan är att så leva och handla för att utveckla och upplysa världen, den, vars inspirationskälla är den gudomliga dygdens essens, den, vars strävan i livet är att så uppfostra sig att hon blir orsaken till oändlig utveckling. Endast när hon uppnår sådana fullkomliga gåvor, kan det sägas om henne att hon är en sann bahá’í. För i denna heliga religionsordning, höjdpunkten av förgångna åldrars och cyklers härlighet är sann tro inte blott och bart erkännandet av Guds enhet, utan snarare att leva ett liv som skall uppenbara alla de fullkomligheter och dygder som en sådan tro innebär.

Skriv ut

PDF

Bahá’í-skrifter

‘Abdu’l-Bahás skrifter och samlingar