Anföranden i Paris

Förlag: Bahá’í-förlaget AB, 1985
Författare: ‘Abdu’l-Bahá
Sidor: 179
Omslag: Häfte, storlek A4
ISBN: 91-7444-046-2

Förord

Mycket har redan skrivits om ‘Abdu’l-Bahás, ‘Abbás Effendis besök i Europa. Under sin vistelse i Paris på 4 Avenue de Camoëns höll han korta anföranden varje morgon till dem, som trängdes omkring honom, ivriga att ta del av hans undervisning.

Dessa åhörare var av många nationaliteter och tankeriktningar, lärda och olärda, medlemmar av olika religiösa sekter, teosofer och agnostiker, materialister och spiritualister och så vidare.

‘Abdu’l-Bahá talade på persiska, som översattes till franska.

Under dessa anföranden förde mina två döttrar, min väninna och jag anteckningar.

Många vänner bad oss att publicera dessa anteckningar på engelska, men vi tvekade. Till slut, när ‘Abdu’l-Bahá själv bad oss att göra det, samtyckte vi naturligtvis trots att vi kände att vår penna är ”för klen för ett sådant högt budskap.”

Den spontana enkelhet, som så skickligt återgavs på franska av tolken, har vi bemödat oss om att bibehålla i vår blygsamma engelska utgåva.

S.L.B., M.E.B., R.E.C.B. och B.M.P.

Mont Pèlerin, Vevey januari 1912.

__________________

S.L.B. Sara Louisa Blomfield (Sitarih).

M.E.B. Mary Esther Blomfield (Parvine).

R.E.C.B. Rose Ellinor Cecilia Blomfield (Nuri). B.M.P. Beatrice Marion Platt (Verdiyeh).

Innehållsförteckning

Del 1

Del 2

Inledning

Denna volym innehåller anföranden hållna av ‘Abdu’l-Bahá, den tredje och sista av bahá'ítrons stora centralgestalter och den ende som besökte Västerlandet. De hölls informellt till små åhörarskaror under hans vistelse i Paris från oktober till december 1911. Alla sorters människor lyssnade till honom somliga beredda att offra sina liv för hans budskap, andra med planer på att mörda honom. Hans ord antecknades av några vänner och idag finns de utgivna på åtskilliga språk.

Det var i Shiráz i Iran i maj 1844, som bahá'írörelsen föddes, när arton uppriktiga själar, på de vise männens sätt, fallit och oberoende av varandra erkände Siyyid Mirzá ‘Ali Muhammad som den Guds budbärare, vilken de sökte efter. Dessa lärjungar blev efter en kort begynnelseperiod sända av sin ledare att på avlägsna platser förkunna en ny uppenbarelses gryning på jorden och den snara ankomsten av en ännu större Budbärare. Efter några månaders förkunnelse av dessa glada budskap stod landet i brand av glödande hat och blev skådeplatsen för historiens grymmaste förföljelser, allt medan rörelsen spred sig som en löpeld genom landet och fann anhängare såväl bland de ledande som bland de ringa människorna och den skapade förskräckelse bland de styrande, som i sin tur sökte blåsa upp folkets motstånd till en flamma. Västerländska resande har i sina skrifter omnämnt de hemska scener de bevittnade i Iran under denna tid. Men tortyr och martyrskap, hur grymma de än var, åstadkom ingen avskräckande effekt på Profetens efterföljare, som visade en allt större önskan att offra sina liv för sin Mästare. Inom loppet av några få år dog tjugo tusen en glädjefull död. Det första skedet av förföljelse kulminerade i att 'Ali Muhammad, som antagit titeln Báb eller "Porten", led martyrdöden genom arkebusering på marknadsplatsen i Tabriz den 9 juli 1850.

År 1863, i Ridvánträdgården i Baghdád, förklarade en persisk adelsman vid namn Mírzá Husayn 'Ali, känd såsom Bahá’u’lláh eller "Guds Härlighet", sig vara den Guds budbärare, vilken Báb hade tillsagt sina anhängare att invänta. Eftersom Han själv var en av Bábs främsta lärjungar, hade Han blivit berövad alla sina ägodelar och inspärrats i en underjordisk fängelsehåla i Teheran tills Han landsförvisades till Baghdád. Andra landsförvisningar följde, och därigenom fullbordades vissa profetior: Konstantinopel, Adrianopel och slutligen 'Akká. Från sitt fängelse där förkunnade Han i brev till världens härskare, vem Han var och vad Hans budskap innebar och uppmanade dem att överge sina krigsförberedelser och vända sig till Honom samt förutspådde deras fall om de lämnade Hans vädjan utan avseende. De tjugo monarkier som sedan dess fallit, bär ett obevekligt vittnesbörd om kraften i Hans ord. Hans skrifter fyller inalles ett hundratal volymer många av dem är skrivna som svar på personliga förfrågningar. Han gick bort 1892, medan Han ännu var fånge och sedan Han utnämnt sin äldste son, känd som ‘Abdu’l-Bahá, "Härlighetens Tjänare", till sin efterträdare och sitt ords uttolkare.

‘Abdu’l-Bahá föddes 1844 och följde med sin Far på Hans resor och delade tillsammans med de övriga familjemedlemmarna Hans försakelser, landsförvisning och fångenskap. Han förblev fånge efter Bahá’u’lláhs död och mottog i sin landsförvisning många pilgrimer från Västerlandet, tills den turkiska revolutionen befriade honom 1908. Inte förrän då blev det möjligt för Trons erkände ledare att resa ut och förkunna dess budskap.

‘Abdu’l-Bahá avseglade till Europa 1911 vid 67 års ålder och höll sitt första tal till en västerländsk åhörarskara i City Temple i London. Under en åtta månader lång resa till Amerika besökte han trettionio städer från New York till San Fransisco och vände sig till skaror av alla slag och i Wilmette, Chicago, lade han grundstenen till det första bahá'ítemplet i Västerlandet. Senare besökte han åtskilliga europeiska länder och gjorde ett andra besök i Storbritannien. De anföranden, som är återgivna här, hölls i Paris och London vid hans återkomst från Förenta Staterna. Han höll också tal i Oxford, Edinburgh och Bristol och dessutom i åtskilliga europeiska städer.

Dagspressen skrev mycket om honom och folk trängdes för att se honom, vart han än begav sig. "Då vi erinrar oss dessa dagar, fylls våra öron med ljudet av deras fotsteg", skrev hans londonvärdinna, "när de kom från världens alla länder. Varje dag, hela dagarna i ända, en oavbruten ström, en oändlig procession." Lärda män gav honom glödande hyllning.

År 1913 återvände han till det Heliga landet, där han dog 1921.

Den hastiga spridningen i världen av de idéer, som förkunnades av Bahá’u’lláh, är ett av de märkligaste fenomenen i modern tid. Få tänkande människor idag opponerar sig mot principer som jämlikhet mellan könen, enighet mellan nationerna, vilka fått så mycket hjälp av nya upptäckter, utformandet av ett internationellt hjälpspråk, ett världsparlament, innefattande överlämnandet av ett visst mått av nationell suveränitet, upprättandet av kollektiv säkerhet och ett erkännande av mänsklighetens enhet och den därav följande omöjligheten att lösa dess problem i lokal skala.

Fastän dessa och andra principer förkunnades vid en tid, då de tycktes löjligt orealistiska, har deras slutliga triumf aldrig ifrågasatts. Endast vad avser deras verkställande, gavs människan ett val; förloppet kunde vara smidigt eller smärtsamt beroende på om hon accepterade eller tillbakavisade deras Gudomliga Utläggare. De hemska konsekvenserna av hennes val är lika tydliga idag som det oundvikliga accepterandet av de ideal som hon ett efter ett valde att förbigå.

Bahá'ítron har definierats som religion förnyad, men den erbjuder också något som är nytt bland religioner. Den tillhandahåller en författning till en världsordning, baserad på de principer den uppställer och är ägnad att säkerställa mänsklighetens enighet såväl som ett administrativt system, vilket redan framgångsrikt fungerar i embryonal form i många delar av världen. Den kastar ljus över många problem, sådana som skapelsens mening och människans plats i universum. Den tillhandahåller vidare en förklaring till historiens hela förlopp fram till dagens kaotiska tillstånd och förenar det hela med en Avsikt, vars yppande aldrig för ett ögonblick avstannar. Att identifiera sig med denna framkallar en högsta tillfredsställelse och en intensiv önskan att hjälpa till med dess verkställande. En dotterdotter till drottning Victoria, drottning Maria av Rumänien, skrev: ”Bahá'íläran skänker fred och förståelse. Den är som en vid omfamning, vilken förenar alla som länge har sökt efter hoppets ord. Den accepterar alla de stora profeterna som gått före, den sönderbryter ingen tro och lämnar alla dörrar öppna. Då jag kände mig nedslagen av de oavbrutna stridigheterna mellan troende av olika bekännelser och var trött på deras intolerans mot varandra, upptäckte jag i bahá'íläran Kristi sanna ande som så ofta blivit förnekad och missförstådd; enighet i stället för split, kärlek i stället för hat och en stor tillförsikt för alla människor.”

Vid ‘Abdu’l-Bahás bortgång inträdde Tron i sitt danande skede det skede som förutbestämts att se den etablerad över hela världen. År 1921 hade Tron nått trettiotre länder och har sedan dess spritt sig runt hela världen. Den var år 1981 representerad i över 360 länder och större öar. Det finns mer än 120 000 lokala centra och bahá'ískrifterna har blivit översatta till över 700 olika språk. Det finns 135 nationella andliga råd.

De, som träffade och talade med ‘Abdu’l-Bahá, är inte förvånade över bahá'ítrons snabba och framgångsrika spridning. De erfor en känsla av att bli upplyfta till ett plan, där deras problem tycktes försvinna. Han utstrålade en underbar anda av kärlek och enighet, så att alla olikheter glömdes i hans närvaro. Om den minsta av bahá'ítrons tre centralgestalter kunde frammana en sådan effekt, hur skulle de då kunna förundra sig över Trons kraft att dra till sig själar och förena hjärtan? Vi avslutar denna inledning genom att citera några ord av en framstående engelsman, Sir Ronald Storrs, vilken mötte ‘Abdu’l-Bahá och kände hans storslagna andes kraft:

"Första gången jag mötte ‘Abdu’l-Bahá var år 1900... Jag åkte längs stranden från Haifa till 'Akká i en droska och tillbringade en mycket angenäm timme med den tålmodige men okuvade fången och landsflyktingen... Kriget skilde oss åt igen, ända tills Lord Allenby efter sin triumfartade offensiv genom Syrien sände mig att upprätta styre över Haifa med omkringliggande område. Jag besökte 'Abbás Effendi samma dag som jag anlände och var glad över att finna honom oförändrad.

Jag försummade aldrig att besöka honom, närhelst jag kom till Haifa. Hans konversation var verkligen av ett märkligt slag, som en forntida profets, långt över den palestinska politikens förvirring och obetydligheter, i det han lyfte upp alla problem till grundprinciper...

Jag lämnade mitt sista sorgsna bevis på tillgiven vördnad, när jag 1921 åtföljde Sir Herbert Samuel till 'Abbás Effendis begravning. Vi gick i spetsen för en procession som representerade många religioner, uppför berget Karmels sluttning och jag har aldrig upplevt ett mer enat uttryck för saknad och vördnad än det, som framkallades av ceremonins ytterliga enkelhet.”

Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Del 1

Plikten att visa vänlighet och förståelse mot främlingar och utlänningar

16 och 17 oktober 1911

När en människa vänder sitt ansikte mot Gud, finner hon solsken överallt. Alla människor är hennes bröder. Låt inte vedertagna seder vara skuld till att ni uppträder kyligt och osympatiskt när ni möter främmande människor från andra länder. Se inte på dem, som om ni betraktade dem som missdådare, tjuvar och tölpar. Ni tror att det är nödvändigt att vara mycket försiktig så att ni inte utsätter er för risken att behöva stifta bekantskap med sådana, kanske inte önskvärda personer.

Jag ber er att inte endast tänka på er själva. Var vänliga mot främlingar, vare sig de kommer från Turkiet, Japan, Persien, Ryssland, Kina eller något annat av världens länder.

Hjälp dem att känna sig som hemma. Tag reda på var de bor. Fråga om ni kan vara dem till någon nytta. Försök att göra deras liv en smula lyckligare.

Även om det ni först misstänkte någon gång skulle vara sant, fortsätt ändå att vara vänliga mot dem. Denna vänlighet kommer att hjälpa dem att bli bättre.

När allt kommer omkring, varför skall något utländskt folk bli behandlade som främlingar?

Låt dem som möter er märka, utan att ni talar om det, att ni verkligen är en bahá'í.

Omsätt i praktiken Bahá’u’lláhs lära, som handlar om vänlighet mot alla nationer. Nöj er inte med att endast visa vänskap i ord. Låt era hjärtan brinna av kärleksfull vänlighet mot alla som kommer att korsa er väg.

Ack, ni från Västerlandets nationer, vår vänliga mot dem som kommer från Östern för att vistas bland er. Glöm er traditionsbundenhet när ni talar med dem. De är inte vana vid den. För Österns folk verkar detta uppträdande kyligt och ovänligt. Visa hellre förståelse. Visa att ni är fyllda av en universell kärlek. När ni möter en perser eller någon annan främling, tala till honom som till en vän. Om han verkar vara ensam, försök att hjälpa honom. Stå beredvilligt till tjänst. Är han sorgsen, trösta honom. Om han är fattig, bistå honom. Om han är betryckt, befria honom. Om han är i nöd, trösta honom. Genom att handla så, visar ni att ni inte bara i ord, utan i handlingar och verklighet, betraktar alla människor som era bröder.

Vad tjänar det till att erkänna att universell vänskap är av godo och tala om människosläktets solidaritet som ett stort ideal? Om inte dessa tankar omsätts i handlingar, är de värdelösa. Världens missförhållanden fortsätter att existera, just därför att människorna endast talar om sina ideal och inte strävar efter att förverkliga dem. Om handlingar intog ordens plats, skulle världens missförhållanden mycket snart vändas till välstånd.

En människa som gör Mycket gott utan att tala om det är på väg mot fullkomlighet.

Den människa, som uträttar litet gott men som förstorar det i sitt tal, är mycket litet värd.

Om jag älskar dig, behöver jag inte ständigt tala om min kärlek du förstår det utan ord. Å andra sidan, om jag inte älskar dig, förstår du det också och du skulle inte tro mig, om jag så med tusen ord bedyrade att jag älskar dig.

Människor gör stor affär av välgörenhet. De slösar med vackra ord, för de önskar bli betraktade som större och bättre än sina medmänniskor. De söker berömmelse i världens ögon. De, som uträttar mest gott, använder få ord beträffande sina gärningar.

Guds barn utför sitt arbete utan att skryta och lyder Hans lagar.

Jag hoppas att ni alltid kommer att undvika översitteri och förtryck, att ni utan uppehåll ska arbeta tills rättvisa råder i varje land och att ni ska hålla era hjärtan rena och era händer fria från orättfärdighet.

Detta är vad närmandet till Gud kräver av er och det är vad jag förväntar mig av er.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Kraften och värdet i sant tänkande beror på dess omsättande i handling

18 oktober 1911

Människans verklighet är hennes tanke, inte hennes materiella kropp. Tankeförmågans styrka och den fysiska styrkan går sida vid sida. Fastän människan är en del av den fysiska skapelsen, äger hon en tankeförmåga som är överlägsen alla andra skapade varelsers.

Om en människas tankar alltid strävar uppåt mot himmelska ämnen så blir hon helgonlik; om, å andra sidan, hennes tankar inte strävar i högre rymder utan riktas nedåt och koncentrerar sig på jordiska ting, blir hon mer och mer materialistisk tills hon når ett tillstånd som är föga bättre än ett djurs.

Tankar kan uppdelas i två grupper:

1) Tankar som endast tillhör tankevärlden.

2) Tankar som tar sig uttryck i handlingar.

En del män och kvinnor yvs över sina ädla tankar, men om dessa tankar aldrig tar sig uttryck i handling, är de till ingen nytta. Tankens kraft beror på dess omsättande i gärningar. En filosofs tanke kan emellertid i utvecklingens och framåtskridandets värld omsättas i handling av andra människor, till och med då de själva inte är i stånd eller är ovilliga att visa fram sina stora ideal i sina egna liv. Till denna grupp hör majoriteten av filosofer eftersom deras läror står högt över deras handlingar. Detta är skillnaden mellan filosofer som är Andliga Lärare och de som endast är filosofer: den Andlige Läraren är den förste att följa sina egna läror. Han överför sina andliga uppfattningar och ideal till handlingens värld. Hans gudomliga tankar är uppenbarade för världen. Hans tanke är Han själv och från den är Han oskiljaktig. Då vi finner en filosof, som betonar betydelsen och upphöjdheten i rättvisa och som sedan uppmuntrar en rovgirig monark i hans förtryck och tyranni, då förstår vi snabbt att han tillhör den första gruppen: ty han tänker himmelska tankar, men praktiserar inte de motsvarande himmelska dygderna.

Detta tillstånd är inte möjligt för Andliga Filosofer, ty de uttrycker alltid sina höga ideal och ädla tankar i handling.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Gud är den store och medlidsamme läkaren, som ensam skänker sann läkedom

19 oktober 1911

All sann läkedom kommer från Gud. Det finns två orsaker till sjukdom. Den ena är materiell och den andra är andlig. Om sjukdomen gäller kroppen behövs ett materiellt läkemedel, gäller den själen behövs ett andligt sådant.

Om den himmelska välsignelsen vilar över oss när vi blir botade, då först kan vi bli fullt friska, för läkekonsten är endast det yttre och synliga medlet genom vilket vi erhåller himmelsk läkedom. Om inte anden blir botad, är inte kroppens helande värt någonting. Allt ligger i Guds händer och utan Honom kan Vi inte åtnjuta hälsa.

Det har funnits många människor, som till slut dött i just den sjukdom, som de ägnat särskilda studier. Aristoteles, till exempel, som gjorde specialstudier över matspjälkningen, dog i en magsjukdom. Aviseu var hjärtspecialist men han dog i en hjärtsjukdom. Gud är en store, barmhärtige Läkaren och Han ensam har makt att ge verklig läkedom.

Alla varelser är beroende av Gud, hur stor deras kunskap, makt och oberoende än förefaller vara.

Betrakta jordens mäktiga konungar, ty de äger all världslig makt som människor kan ge dem och ändå, när döden kallar, måste de alla åtlyda kallelsen på samma sätt som bönderna utanför deras portar.

Se också på djuren, hur hjälplösa de är trots Sin skenbara styrka! Ty elefanten, det största av alla djur, oroas av flugan och lejonet kan inte undfly krypets irritation. Även människan, den högsta formen av skapade varelser, behöver många olika ting för att leva. Först och främst behöver hon luft och om hon berövas den för endast några minuter dör hon. Hon är också beroende av vatten, föda, kläder, värme och många andra ting. På alla sidor är hon omgiven av faror och svårigheter, vilka hennes fysiska kropp inte ensam klarar av. Om man betraktar världen omkring sig, märker man hur alla skapade ting är beroende och fjättrade av naturlagarna.

Endast människan har genom sin andliga kraft varit i stånd att frigöra sig själv, att höja sig över den materiella världen och göra den till sin tjänare.

Utan Guds hjälp är människan lik de förgängliga djuren, men Gud har skänkt henne denna underbara kraft så att hon alltid kan skåda uppåt och bland andra gåvor kan mottaga läkedom från Hans gudomliga givmildhet.

Men ack! Människan är inte tacksam för detta högsta goda utan sover försumlighetens sömn; likgiltig för den stora barmhärtighet som Gud har visat henne, vänder hon sig bort från ljuset och fortsätter sin väg i mörkret.

Det är min innerligaste bön att ni inte skall bli lika dessa, utan i stället stadigt vända era ansikten mot ljuset, så att ni måtte bli som lysande facklor på livets mörka platser.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Nödvändigheten av förening mellan

20 oktober 1911

I förfluten liksom i närvarande tid har Sanningens Andliga Sol alltid strålat från Österns horisont.

Abraham framträdde i Östern. I öst steg Moses fram för att leda och undervisa folket. På Österns horisont framträdde Herren Kristus. Muhammad blev sänd till en nation i öst. Báb framträdde i Persien, ett av Österns länder. Bahá’u’lláh levde och undervisade i Östern. Alla de stora andliga Lärarna har framträtt i Österlandet. Men fastän Kristi sol grydde i öst, syntes dess strålglans i väst, där dess härlighets glans uppfattades klarare. Hans läras gudomliga ljus lyste med större kraft i den västliga världen, där den gjort en snabbare framryckning än i sitt fädernesland.

I dessa dagar är Östern i behov av materiella framsteg och i Västern fattas ett andligt begrepp. Det vore väl för Västerlandet att vända sig mot öst för upplysning och ge sin vetenskapliga kunskap i utbyte. Det måste bli detta utbyte av gåvor.

Öst och väst måste förenas för att ge varandra det som fattas. Denna förening kommer att frambringa en verklig civilisation, i vilken det andliga uttrycks och utförs i det materiella.

När sålunda den ena får från den andra, skall den största harmoni råda, alla människor förenas och ett tillstånd av stor fulländning uppnås. Det kommer att finnas en fast sammanhållning och denna värld skall bli en skinande spegel som återkastar Guds egenskaper.

Vi alla, Österns och Västerns nationer, måste dag och natt och med själ och hjärta sträva efter att nå detta höga ideal och att befästa förenandet mellan alla jordens nationer. Varje hjärta kommer de att vederkvickas, alla ögon kommer att öppnas, den underbaraste kraft kommer att ges och mänsklighetens lycka kommer att säkerställas.

Vi måste be, att det genom Guds godhet skall bli möjligt för Persien att mottaga materiell och intellektuell upplysning från väst och genom den gudomliga nåden, kunna skänka sitt andliga ljus i utbyte. De förenade folken, öster och västerlänningarnas hängivna energiska arbete kommer att lyckas med att uppnå detta resultat, ty den Helige Andes kraft kommer att hjälpa dem.

Principerna i Bahá’u’lláhs lära måste noggrant studeras, en efter en, tills de är uppfattade och förstådda med hjärna och hjärta då kommer ni att bli ljusets starka efterföljare, sant andliga, Guds himmelska soldater, som erhåller och sprider den sanna civilisationen i Persien, i Europa och i hela världen.

Detta kommer att bli paradiset som skall komma till jorden, då hela mänskligheten kommer att samlas under enighetens tält i härlighetens konungadöme.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Gud innefattar allt, han kan inte omfattas.

kvällen den 20 oktober 1911

Varje dag hålls det i Paris en mängd möten för olika ändamål: för att diskutera politik, handel, uppfostran, konst, vetenskap och många andra ämnen. Alla dessa sammankomster är av godo, men denna församling har kommit samman för att vända sina ansikten mot Gud, för att lära hur man bäst skall kunna arbeta för mänsklighetens bästa, för att ta reda på hur fördomar skall kunna avskaffas och för att utså kärlekens och broderskapets frön i människans hjärta.

Gud godkänner vår sammankomsts ändamål och skänker oss sin välsignelse.

I Gamla Testamentet läser vi att Gud sade: ”Låt oss göra människan till Vår avbild." I evangeliet sade Kristus: ”Jag är i Fadern och Fadern är i Mig."* I Koranen säger Gud: ”Människan är Mitt mysterium och Jag är hennes." Bahá’u’lláh skriver att Gud säger: ”Ditt hjärta är Mitt hem, helga det för Mitt inträde. Din själ är platsen för Mitt uppenbarande, rena den då för Mitt framträdande.”

* Joh. 14:11.

Alla dessa heliga ord visar oss att människan är skapad till Guds avbild. Ändå är Guds innersta väsen obegripligt för det mänskliga förståndet, emedan det begränsade förnuftet inte kan uppfatta detta obegränsade Mysterium. Gud innefattar allt: Han kan inte omfattas. Det, som innefattar är överlägset det som innefattas. Det hela är större än dess delar.

Saker som människor förstår, kan inte vara utanför deras fattningsförmåga, så därför är det omöjligt för människans hjärta att fatta karaktären hos Guds majestät. Vår föreställning kan endast avbilda det, som den är i stånd att skapa.

Förmågan att förstå skiljer sig gradvis i skapelsens olika riken. Mineral , växt och djurrikena är vart och ett oförmöget att förstå någon skapelse bortom sin egen. Mineralen kan inte föreställa sig växtkraften i en planta. Trädet kan inte förstå rörelseförmågan hos djuret, inte heller kan det förstå betydelsen av att äga syn , hörsel och luktsinne. Alla dessa hör till den fysiska skapelsen.

Människan har också del i denna skapelse men det finns ingen möjlighet för något av de lägre rikena att förstå vad som äger rum i människans sinne. Djuret kan inte fatta en mänsklig varelses intelligens, det förstår endast det, som dess djuriska sinnen kan uppfatta. Det kan inte föreställa sig något abstrakt. Ett djur kan inte lära sig att jorden är rund, att jorden rör sig runt solen eller att konstruera en elektrisk telegraf. Dessa saker är endast möjliga för människan. Människan är skapelsens högsta verk, närmast Gud av alla varelser.

Alla högre riken är ofattbara för de lägre. Hur skulle det då vara möjligt att denna skapade varelse, människan, skulle kunna förstå alltings allsmäktige Skapare?

Det som vi föreställer oss är inte Guds verklighet. Han, den Outgrundlige, den Otänkbare, är långt bortom människans högsta fattningsförmåga.

Alla levande varelser är beroende av den gudomliga givmildheten. Själva livet är en gåva av Guds barmhärtighet. Liksom solens ljus lyser över hela världen, så har den oändlige Gudens nåd utgjutits över hela skapelsen. Liksom solen kommer jordens frukter att mogna och skänker liv och värme åt alla levande varelser, så lyser Sanningens Sol över alla själar och fyller dem med den gudomliga kärlekens och förståelsens eld.

Människans upphöjdhet över resten av den skapade världen framträder åter i det att människan äger en själ, i vilken den gudomliga anden dväljs. De lägre varelsernas själar är lägre till sitt väsen.

Det finns därför inget tvivel om, att av alla skapade varelser kommer människan närmast Guds väsen och således får hon en större gåva av den gudomliga givmildheten.

Mineralriket äger förmågan att vara till. Växten har tillvarons och växandets förmåga. Djuret har förutom tillvaro och växande även förmåga att förflytta sig och att bruka sina sinnen. I det mänskliga riket finner vi alla de lägre rikenas egenskaper med mycket mera lagt därtill. Människan är en produkt av varje föregående skapelse, emedan hon innehåller dem alla.

Till människan är förståndets särskilda gåva given, genom vilken hon har möjlighet att mottaga en större del av det gudomliga ljuset. Den fullkomliga människan kan liknas vid en polerad spegel, som reflekterar Sanningens Sol och uttrycker Guds egenskaper.

Herren Kristus sade "Den, som har sett Mig, har sett Fadern" Gud, uppenbarad i människan.

Solen lämnar inte sin plats på himmelen och stiger ner i spegeln, ty handlingar av upp och nedstigande, kommande och gående, tillhör inte det oändliga, de tillhör de begränsade varelserna. I Guds Manifestation, den perfekt polerade spegeln, framträder den Gudomliges egenskaper i en form, som människan har möjlighet att förstå.

Detta är så enkelt att alla kan fatta det och det som vi har förmåga att förstå, måste vi med nödvändighet erkänna.

Vår Fader kommer inte att göra oss ansvariga för förkastandet av dogmer, som vi är oförmögna att såväl tro som att förstå, ty Han är alltid oändligt rättvis mot sina barn.

Detta exempel är emellertid så logiskt att det lätt kan fattas av varje sinne som är villigt att ta det i betraktande.

Måtte var och en av er bli en lysande lampa, vars låga är Guds kärlek. Måtte era hjärtan brinna med enighetens strålglans. Må era ögon upplysas med strålarna från Sanningens Sol!

Staden Paris är mycket vacker och en mer civiliserad och välutrustad stad vad avser materiell utveckling, vore det omöjligt att finna i denna nuvarande värld, men det andliga ljuset har inte lyst över henne på länge. Hennes andliga framsteg ligger långt efter hennes materiella. Det behövs en högre makt för att väcka henne till medvetenhet om andlig sanning, för att blåsa in livets ande i hennes sovande själ. Ni måste alla förena er i detta arbete att uppväcka henne, i att återuppliva hennes folk med denna högre makts hjälp.

När åkomman är lindrig räcker det med ett svagt botemedel för att hela, men när den lindriga åkomman blir en fruktansvärd sjukdom, måste den Gudomlige Läkaren tillgripa ett mycket kraftigt botemedel. Det finns träd som blommar och bär frukt i ett kallt klimat, andra åter behöver solens hetaste strålar för att föra dem till full mognad. Paris är ett av dessa träd, som för sin andliga blomning är i behov av en stor flammande sol av Guds gudomliga kraft.

Jag ber er alla, att var och en noga följer sanningens ljus i de heliga lärorna och Gud kommer att skänka er styrka genom sin Helige Ande, så att ni kommer att kunna besegra svårigheterna och göra slut på fördomarna som förorsakar söndring och hat bland folken. Låt era hjärtan fyllas med Guds stora kärlek. Låt alla känna den, för varje människa är en Guds tjänare och alla har rätt att få del av Guds givmildhet.

Visa i synnerhet dem, vars tankar är materiella och tillbakasträvande, den allra största kärlek och tålamod, för att därigenom vinna dem till kamratskapens gemenskap genom utstrålningen av er vänlighet.

Om ni är trofasta i ert arbete och följer Sanningens heliga Sol utan att låta er rubbas, kommer det universella broderskapets välsignade dag att gry över denna vackra stad.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

De beklagliga orsakerna till krig och plikten för alla att sträva efter fred

21 oktober 1911

Jag hoppas att ni alla är lyckliga och mår bra. Jag är inte lycklig utan mycket bedrövad. Nyheten om slaget vid Benghazi gör mitt hjärta sorgset. Jag förvånas över det mänskliga barbari som ännu existerar i världen. Hur är det möjligt för människor att slåss från morgon till kväll, döda varandra och utgjuta sina medmänniskors blod och till vilken nytta? För att få äga en del av jorden! Till och med djuren har, då de slåss, en omedelbar och mer förnuftig anledning till sina attacker. Hur fruktansvärt är det inte, att människorna som tillhör det högre riket, kan nedlåta Sig till att slakta och bringa misär över sina medmänniskor för att komma i besittning av en bit jord!

De högst stående av alla skapade vare]ser kämpar för att förskaffa sig den lägsta formen av materia, jord! Jorden tillhör inte ett folk, utan alla. Denna jord är inte människans hem utan hennes grav. Det är för sina gravar som dessa människor kämpar. Det finns ingenting i den här världen som är så fruktansvärt som graven, boningen för förmultnande människokroppar.

Hur stor en erövrare än må vara, hur många länder han än förslavar, är han ändå inte i stånd att behålla någon del av dessa ödelagda marker utom en liten bit, sin grav. Om mer land skulle behövas för förbättring av folkens förhållanden, för civilisationens spridande (för ersättande av brutala seder med rättvisa lagar) skulle det säkert vara möjligt att på fredlig väg förvärva den nödvändiga utvidgningen av landområden.

Men krig förs för att tillfredsställa människors ärelystnad. För några få personers världsliga vinnings skull, bringas fruktansvärd misär över otaliga hem och hundratals mäns och kvinnors hjärtan krossas.

Hur många änkor sörjer inte sina män? Hur många berättelser om omänsklig grymhet hör vi inte? Hur många små föräldralösa barn gråter inte efter sina fäder? Hur många kvinnor sörjer inte sina stupade söner?

Det finns ingenting så hjärtslitande och förfärligt som ett utbrott av mänsklig grymhet!

Jag anbefaller er alla, att var och en av er måtte koncentrera alla sina tankar på kärlek och enighet. När en tanke på krig kommer, motarbeta den genom en starkare tanke på fred. En hatisk tanke måste förstöras av en starkare tanke på kärlek. Tankar på krig ödelägger harmoni, välstånd, fridfullhet och förnöjsamhet.

Kärlekens tankar skapar broderskap, fred, vänskap och lycka. När världens soldater drar sina svärd för att döda, fattar Guds soldater varandras händer! Så måtte all grymhet hos människan försvinna genom Guds barmhärtighet, som verkar hos de i hjärtat rena och i själen uppriktiga. Tro inte att världsfred är ett ideal, omöjligt att uppnå!

Ingenting är omöjligt för Guds gudomliga välvilja.

Om ni av hela ert hjärta eftertraktar vänskap med varje ras på jorden, kommer er andliga och positiva tanke att spridas. Den kommer att bli andras önskan och växa sig allt starkare tills den når alla människors sinnen.

Förtvivla inte! Arbeta ihållande! Uppriktighet och kärlek kommer att övervinna hat. Hur många till synes omöjliga händelser kommer inte att äga rum i dessa dagar. Vänd era ansikten ständigt mot världens ljus! Visa kärlek mot alla; "Kärlek är den Helige Andes andedräkt i människans hjärta". Fatta mod! Gud överger aldrig sina barn som kämpar, arbetar och ber. Låt era hjärtan fyllas av en trägen önskan att stillhet måtte omge hela denna oförsonliga värld. Då kommer framgång att kröna era ansträngningar och med det universella broderskapet kommer Guds konungarike att skapas i fred och samförstånd.

I detta rum är många raser representerade idag. Franska, amerikanska, engelska, tyska och italienska bröder och systrar som möts i vänskap och harmoni! Låt detta möte bli en antydan om vad som i sanning skall ske i denna värld, när Guds alla barn inser att de är bladen på ett träd, blommorna i en trädgård, dropparna i ett hav och söner och döttrar till en Far, vars namn är kärlek!

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Sanningen sol

22 oktober 1911

Det är en härlig dag. Solen skiner klart över jorden och skänker ljus och värme till alla varelser. Sanningens sol lyser också och skänker ljus och värme till människornas själar. Solen är livgivaren till alla fysiska varelsers kroppar på jorden. Utan dess värme skulle deras växt bli hämmad, deras utveckling hindrad och de skulle tyna bort och dö. På samma sätt behöver människornas själar Sanningens sol, att utgjuta sina strålar över deras själar för att utveckla dem och för att undervisa och uppmuntra dem. Det solen är för människans kropp, är Sanningens sol för hennes själ.

En människa kan ha uppnått en hög grad av materiella framsteg, men utan sanningens ljus är hennes själ förtvinad och svältande. En annan människa kanske inte har några materiella tillgångar, hon befinner sig kanske på botten av den sociala rangskalan, men i det att hon har mottagit värmen från Sanningens sol, är hennes själ upphöjd och hennes andliga förstånd upplyst.

En grekisk filosof som levde i de dagar då kristendomen var ung och som var fylld av de kristna grundtankarna, även om han inte var en bekännande kristen, skrev sålunda: ”Det är min övertygelse, att religionen är den verkliga grunden för sann civilisation." Ty om inte den moraliska karaktären hos en nation utvecklas lika väl som dess förstånd och talanger, har civilisationen ingen säker grund.

Eftersom religion inskärper moral, är den den sannaste filosofen och på den byggs den enda varaktiga civilisationen. Som ett exempel på detta pekar han på de kristna i hans samtid, vars moral hade en mycket hög nivå. Denna filosofs övertygelse överensstämmer med sanningen, ty den kristna civilisationen var den bästa och mest upplysta i världen. Den kristna läran var genomstrålad av Sanningens gudomliga sol. Därför blev dess efterföljare lärda att älska alla människor som bröder utan att frukta någonting, inte ens döden! Att älska sin nästa som sig själv och att glömma sina egna själviska intressen i strävan för mänsklighetens större väl. Det storslagna målet för Kristi religion var att dra alla människors hjärtan närmare Guds strålande sanning.

Om Herren Kristi efterföljare hade genomfört dessa principer med orubblig trofasthet, skulle det inte ha funnits något behov av förnyelse av det kristna budskapet, ingen nödvändighet att återuppväcka Hans folk, ty en stor och underbar civilisation skulle då råda i världen och det himmelska konungadömet skulle ha kommit till jorden.

Men vad har hänt i stället för detta! Människorna vände sig bort från sin Mästares gudomligt upplysta föreskrifter och vinter kom in i människornas hjärtan. Ty liksom människans kropp är beroende av solens strålar för sitt liv, så kan inte himmelska dygder gro i själen utan strålarna från Sanningens sol.

Gud lämnar inte sina barn utan tröst när vinterns mörker överskuggar dem. Då sänder han åter sina Budbärare, Profeterna, med förnyelse av den välsignade våren. Sanningens sol uppenbarar sig igen vid världens horisont, lyser i ögonen på dem som sover och väcker dem för att skåda den nya gryningens glans. Då kommer mänsklighetens träd åter igen att blomstra och frambringa rättfärdighetens frukter för nationernas läkedom. På grund av att människan har slutit sina öron för Sanningens röst, slutit sina ögon för det Heliga ljuset och ringaktar Guds lag, har krigets och tumultets, orons och nödens mörker ödelagt jorden. Jag ber att ni alla kommer att sträva efter att föra varje Guds barn in i ljuset från Sanningens sol, att mörkret måtte upplösas av de genomträngande strålarna från dess härlighet och att vinterns hårdhet och kyla måtte smältas ner av dess skens barmhärtiga värme.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Sanningens ljus lyser nu över öst och väst

23 oktober 1911

När en människa har funnit livsglädje på någon plats, återvänder hon till detta ställe för att finna mer glädje. När en människa har funnit guld i en gruva, vänder hon åter till denna gruva för att gräva efter mer guld.

Detta visar den inre kraft och den naturliga instinkt som Gud har givit människan och den livskraft som fötts inom henne.

Västerlandet har alltid mottagit andlig upplysning från Österlandet. Konungarikets sång hörs först i öst, men den sprider sig med ännu större styrka över de lyssnande öronen i väst.

Herren Kristus framträdde som en lysande stjärna på Österlandets himmel, men ljuset från Hans lära lyste än fullkomligare i Väst, där Hans inflytande slagit fastare rot och Hans sak spridits i högre grad än i Hans födelseland.

Ljudet av Kristi sång har givit eko i hela Västerlandet och trängt in i dess folks hjärtan.

Västerlandets folk är fasta och grunden, på vilken de bygger, är klippan. De är trofasta och glömmer inte lätt.

Västerlandet liknar en stark och motståndskraftig växt. När regnet faller milt över den för att ge den näring och solen skiner på den, då blommar den när tiden är inne och ger god frukt. Det är länge sedan Sanningens sol, framspeglad av Herren Kristus, spred sin strålglans över Västerlandet, ty Guds ansikte har dolts av människans synd och glömska. Men nu, prisad vare Gud, talar den Helige Ande på nytt till världen. Kärlekens, visdomens och maktens stjärnbild lyser ännu en gång från den gudomliga horisonten för att skänka glädje åt alla som vänder sina anleten mot Guds ljus. Bahá’u’lláh har sönderslitit fördomens och vidskepelsens slöja som kvävde människornas själar. Låt oss be till Gud att den Helige Andes andedräkt ånyo måtte skänka hopp och vederkvickelse till människorna och uppväcka en önskan hos dem att utföra Guds vilja. Måtte hjärta och själ bli levandegjorda i varje människa. Då kommer alla att jubla i en ny födelse.

Då skall mänskligheten, i strålglansen av Guds kärlek, ta på en ny klädnad och det skall vara gryningen av en ny skapelse. Då kommer den Barmhärtiges barmhärtighet att utgjutas över hela mänskligheten som kommer att resa sig till ett nytt liv.

Min innerligaste önskan är att ni alla skall kämpa och arbeta för detta ärofulla mål, att ni skall vara trogna och kärleksfulla arbetare i uppbyggandet av den nya andliga civilisationen, Guds utvalda som i villig och glädjefylld lydnad utför Hans överlägsna Plan. Framgång är sannerligen nära förestående, ty gudomlighetens flagga har höjts och Guds rättfärdighets sol visar sig vid horisonten inför alla människors åsyn!

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Den universella kärleken

24 oktober 1911

En indier sade till ‘Abdu’l-Bahá: ”Mitt mål i livet är att efter bästa förmåga vidarebefordra Krishnas budskap till världen.”

‘Abdu’l-Bahá sade: Krishnas budskap är kärlekens budskap. Alla Guds profeter har bringat budskap om kärlek. Ingen har någonsin ansett att krig och hat är av godo. Alla instämmer i att kärlek och vänlighet är bäst.

Kärleken tar sig uttryck i gärningar, inte endast i ord enbart sådana är utan verkan. För att kärleken skall kunna uppenbara sin makt måste det finnas ett föremål, ett redskap och en anledning.

Det finns många sätt att uttrycka principen om kärlek. Det finns kärlek till familjen, till landet, till rasen, det finns politisk entusiasm, det finns också den allmänna kärleken att vilja tjäna. Dessa är alla medel och sätt att visa kärlekens förmåga. Utan några sådana medel skulle kärleken förbli okänd, oomtalad och oförnummen - helt och hållet outtryckt och omanifesterad! Vattnet visar sin förmåga på olika sätt, genom att släcka törsten, få fröet att växa etcetera. Kolet visar en av sina förmågor i gasljuset, medan en av elektricitetens förmågor visas i det elektriska ljuset. Om det varken fanns gas eller elektricitet, skulle världen vila i mörker på natten! Det är alltså nödvändigt att ha ett verktyg, en anledning till att kärleken uppenbaras, ett föremål, ett uttryckssätt.

Vi måste finna ett sätt att sprida kärlek bland mänsklighetens söner.

Kärleken är oinskränkt, gränslös, oändlig! Materiella ting är begränsade, kringskurna, ändliga. Man kan inte på ett tillfredsställande sätt ge uttryck för oändlig kärlek med begränsade medel.

Den fullkomliga kärleken behöver ett osjälviskt redskap, fullständigt befriad från alla slags fjättrar. Kärleken till familjen är begränsad; blodsbandet är inte det starkaste. Ofta är medlemmar av samma familj oense och till och med hatar varandra.

Fosterlandskärleken är ändlig; en kärlek till hemlandet vilken förorsakar hat mot alla andra, är ingen fullkomlig kärlek! Inte heller landsmän är fria från inbördes tvister.

Kärleken till rasen är begränsad; det finns någon gemenskap här men den är otillräcklig. Kärleken måste vara fri från begränsningar! Att älska vår egen ras kan betyda att vi hatar alla andra raser och till och med människor som tillhör samma ras ogillar varandra. Politisk kärlek är också mycket nära förenad med att ett parti hatar ett annat. Denna kärlek är mycket begränsad och osäker.

Den allmänna kärleken att vilja tjäna, fluktuerar på samma sätt. Allt som oftast inträder konkurrens som leder till avundsjuka och slutligen ersätter hat kärleken.

För några år sedan fanns mellan Turkiet och Italien en vänskaplig politisk förståelse. Nu är de i krig med varandra.

Alla dessa kärleksband är ofullkomliga för att tillfredsställande uttrycka den allomfattande kärleken.

Den stora osjälviska kärleken till mänskligheten är inte bunden av några av dessa ofullkomliga, halvt själviska band. Detta är den enda fullkomliga kärleken som är möjlig för hela mänskligheten och den kan endast uppnås genom den gudomliga Andens makt. Ingen världslig makt kan göra den allomfattande kärleken fulländad.

Må alla bli förenade i denna kärlekens gudomliga kraft! Må alla sträva efter att växa i ljuset från Sanningens sol och må deras hjärtan, när de återspeglar denna lysande kärlek till alla människor, bli så förenade, att de för evigt må dväljas i den obegränsade kärlekens strålglans.

Kom ihåg dessa ord som jag talar till er under den korta tid jag är bland er i Paris. Jag uppmanar er allvarligt: låt inte era hjärtan fjättras vid denna världs materiella ting, Jag förmanar er att inte ligga förnöjsamma på likgiltighetens bäddar som materiens fångar, utan att stå upp och befria er från dess bojor.

Djurriket är materiens fånge. Gud har givit människan frihet. Djuret kan inte undkomma naturens lag, medan människan kan kontrollera den ty hon, som innehåller den, kan höja sig över den.

Den Helige Andes kraft som upplyser människans förstånd, har gjort det möjligt för henne att upptäcka sätt att böja många naturlagar under sin vilja. Hon flyger genom luften, flyter på vattnet och till och med rör sig under vattnet.

Allt detta bevisar hur det har gjorts möjligt för människans förstånd att befria henne från naturens begränsningar och att lösa många av dess gåtor. Människan har i viss utsträckning sprängt materiens bojor.

Den Helige Ande kommer att skänka människan större krafter än dessa, om hon blott strävar efter andliga ting och bemödar sig att bringa sitt hjärta i samklang med den gudomliga, oändliga kärleken.

Då ni älskar en familjemedlem eller en landsman låt det vara med en stråle av den oändliga kärleken! Låt det vara i Gud och för Gud! Var ni än finner Guds egenskaper, älska den personen, vare sig han tillhör er familj e]ler någon annan. Sprid ljuset från en gränslös kärlek övar varje människa ni möter, antingen hon tillhör ert folk, er ras, ert politiska parti eller någon annan nation, hudfärg eller politisk uppfattning. Gud skall bistå er, medan ni arbetar med detta hopsamlande av världens spridda folk under enighetens vidsträckta tält.

Ni kommer att vara Guds tjänare som lever nära Honom. Hans gudomliga hjälpare i tjänandet, vilka går hela mänskligheten till handa. Hela mänskligheten! varje människa! Glöm aldrig detta!

Säg inte att någon är italienare, fransman, amerikan eller engelsman. Kom endast ihåg att han är en av Guds söner, en av den Allra Högstes tjänare, en människa! Alla är människor! Glöm nationaliteter. Alla är lika i Guds ögon!

Tänk inte på era egna begränsningar. Guds hjälp skall komma till er. Glöm er själva. Guds hjälp skall säkerligen komma!

När ni åkallar Guds barmhärtighet, vilken väntar på att stärka er, kommer er styrka att tiodubblas.

Se på mig: jag är så svag, ändå har jag undfått kraften att komma bland er. En ringa Guds tjänare, för vilken det har gjorts möjligt att skänka er detta budskap! Jag kommer inte att vara hos er länge! Man får aldrig betrakta sin egen svaghet. Det är kraften hos kärlekens Helige Ande som skänker styrka att undervisa. Tanken på vår egen svaghet kan endast medföra förtvivlan. Vi måste se högre än alla världsliga tankar, avskilja oss från varje materiell idé, längta efter andliga ting och fästa blicken på den Allsmäktiges eviga, frikostiga barmhärtighet, som skall fylla våra själar med fröjd över glädjefullt tjänande av Hans påbud: ”älska varandra.”

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

‘Abdu’l-Bahás fångenskap

4 Avenue de Camoens

25 oktober 1911

Jag beklagar mycket att jag låtit er vänta på mig denna morgon, men jag har så mycket att göra under en kort tid, för Guds kärleks Sak.

Ni har säkert ingenting emot att vänta lite för att träffa mig. Jag har väntat år efter år i fängelse för att kunna komma och besöka er nu.

Framför allt, prisad vare Gud, är våra hjärtan alltid i harmoni och med ett gemensamt mål dras de till Guds kärlek. Är inte våra önskningar, våra hjärtan och våra andar genom konungarikets godhet förenade i ett förbund? Våra böner, är de inte till för alla människors förening i harmoni! Är vi inte därför alltid tillsammans?

I går kväll, när jag kom hem från Monsieur Dreyfus hem, var jag mycket trött, ändå sov jag inte, jag låg vaken och tänkte.

Jag sade: 0 Gud, här är jag i Paris. Vad är Paris och vem är jag? Aldrig drömde jag, att jag från mitt fängelses mörker någonsin skulle få tillfälle att komma till er, trots att jag, när de läste upp domen för mig, inte trodde den.

De sade att 'Abdu'l Hamid hade dömt mig till evigt fängelse och jag sade: ”Detta är omöjligt! Jag skall inte alltid förbli fånge. Om 'Abdu'l Hamid vore odödlig, skulle ett sådant domslut möjligen kunna genomföras. Det är säkert att jag en dag skall bli fri. Min kropp kan fängslas för en tid men över min ande har 'Abdu'l Hamid ingen makt den måste förbli fri den kan ingen människa fängsla.

Befriad från mitt fängelse genom Guds makt, möter jag här Guds vänner och jag är tacksam mot Honom.

Låt oss sprida Guds sak för vilken jag led förföljelse!

Vilket privilegium det är för oss att mötas här i frihet. Vilken lycka för oss att Gud bestämt att vi får arbeta tillsammans för konungarikets tillkommelse!

Är ni glada över att få motta en sådan gäst, befriad från sitt fängelse för att bringa er det härliga budskapet? Han, som aldrig kunde ha tänkt sig ett sådant möte möjligt. Nu, genom Guds nåd, genom Hans underbara kraft, är jag, som var dömd till evigt fängelse i en av österns avlägsna städer, här i Paris och talar med er.

Från och med nu skall vi alltid vara tillsammans i hjärta, själ och ande och påskynda arbetet tills alla människor är samlade under konungarikets tält och sjunger fredens sånger.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Guds största gåva till människan

torsdag 26 oktober 1911

Guds största gåva till människan är intellektet eller förståndet.

Förståndet är den förmåga, genom vilken människan inhämtar kunskap om skapelsens olika riken och om existensens skilda stadier, liksom mycket av det som är osynligt.

I besittning av denna förmåga är hon i sig själv summan av tidigare skapelser hon kan komma i förbindelse med dessa riken och genom denna gåva kan hon ofta, genom sin vetenskapliga kunskap, tränga vidare med profetisk syn.

Intellektet är förvisso den dyrbaraste gåvan som genom Guds godhet skänkts människorna. Endast människan bland alla skapade varelser har denna underbara förmåga.

All skapelse som föregått människan, är bunden av en sträng naturlag. Den stora solen, stjärnornas mångfald, oceanerna, haven, bergen, floderna, träden och alla djuren, stora eller små ingen kan undgå att lyda naturlagarna.

Människan ensam har frihet och genom sitt förstånd eller intellekt har hon möjlighet att vinna kontroll över och anpassa några av dessa naturlagar efter sina egna behov. Genom intellektet har hon upptäckt medel, med vilka hon inte endast genomreser kontinenter i expresståg och far över vida oceaner i fartyg, utan liksom fisken reser hon under vattnet i undervattensbåtar och härmande fåglarna flyger hon genom luften i flygplan.

Människan har lyckats använda elektriciteten i många sammanhang: till ljus, till drivkraft, till att sända budskap från den ena änden av jorden till den andra och tack vare elektriciteten, kan hon till och med höra en röst på flera mils avstånd.

Genom denna förståndets eller intellektets förmåga har det också blivit möjligt för henne att använda solens strålar för att avbilda människor och saker och till och med att uppfånga avlägsna himlakroppars form.

Vi märker på hur många olika sätt människan har bemästrat naturkrafterna enligt sin vilja.

Det är smärtsamt att se hur människan använt sin gudagivna gåva till att konstruera krigsredskap för att bryta mot Guds bud "Du skall icke dräpa" och trotsa Kristi påbud att "Älska varandra.”

Gud gav människan denna förmåga för att den skulle användas till civilisationens framåtskridande, till mänsklighetens fromma, för att öka kärlek, endräkt och fred. Men människan föredrar att använda denna gåva till att förstöra istället för att bygga upp, till orättvisa och förtryck, till hat, osämja och ödeläggelse, till sina medmänniskors undergång, dessa som Kristus befallde att hon skulle älska som sig själv.

Jag hoppas att ni vill använda ert förstånd till att befrämja mänsklighetens enighet och lugn, att skänka upplysning och fostran till folken, att locka fram kärlek hos alla som omger er och att åstadkomma världsfred.

Studera vetenskaperna, inhämta mer och mer kunskap. Sannerligen, man kan lära till livets slut! Använd alltid er kunskap till andras fördel. Då kommer krig att upphöra på denna sköna jords yta och en härlig byggnad av fred och endräkt kommer att upprättas. Sträva att era höga ideal må bli förverkligade i Guds rike på jorden såsom de kommer att bli i himlen!

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

De moln som skymmer sanningens sol

4 Avenue de Camoens

27 oktober 1911

Dagen är vacker, luften är ren, solen skiner, varken dimma eller moln skymmer dess sken.

Dessa lysande strålar tränger in i alla stadens delar. Må Sanningens sol på samma sätt upplysa människornas sinnen.

Kristus sade: ”De skola se Människosonen komma på himmelens skyar".* Bahá’u’lláh sade: ”När Kristus kom för första gången, kom Han på molnen".** Kristus sade att Han kommit från skyn, från himmelen - att Han kom från Gud - fastän Han var född av Maria sin moder. Men när Han förklarade sig ha kommit från himmelen, är det tydligt att Han inte om Guds konungarikes himmel och att Han från denna himmel nedsteg på molnen. Liksom molnen hindrar solen att skina, så döljer molnen i mänsklighetens värld strålglansen av Kristi gudomlighet för människornas ögon.

* Matt. 24:30, Matt. 16:27.

** Joh. 3:13.

Folk sade: ”Han är från Nasaret, född av Maria, vi känner Honom och vi känner Hans bröder. Vad menar Han? Att Han nedstigit från Gud?"

Kristi kropp föddes av Maria från Nasaret, men anden var av Gud. Hans mänskliga kropps förmågor sträckt, oändlig, omätlig.

Folk frågade: ”Varför säger Han sig komma från Gud?” Om de hade förstått Kristi verklighet, skull de ha vetat att Hans mänskliga kropp var ett moln som dolde Hans gudomlighet. Världen såg endast Hans mänskliga form och undrade därför över hur Han kunde ha kommit från himlen.

Bahá’u’lláh sade: ”På samma sätt som molnen skymmer solen och himmelen för vår blick, så dolde Kristi mänskliga gestalt Hans gudomliga skepnad.”

Jag hoppas ni skall vända er mot Sanningens sol med obeslöjade ögon och inte betrakta de världsliga tingen, så att era hjärtan inte må fästas vid världens värdelösa och förgängliga nöjen. Låt denna Sol skänka er sin styrka, då kommer inte fördomarnas moln att dölja dess strålglans för era ögon! Då kommer solen inte att döljas av moln inför er syn.

Inandas renhetens luft. Måtte ni alla och envar bli delaktiga av det himmelska konungarikets gudomliga givmildhet. Måtte inte världen bli något hinder för er som skymmer sanningen för er blick, såsom Kristi mänskliga dropp dolde Hans gudomlighet för människorna på Hans tid. Måtte ni få motta den uppenbara synen av den Helige Ande, så att era hjärtan må bli upplysta och ha möjlighet att igenkänna Sanningens sol, vilken strålar genom alla materiella moln och vars strålglans genomflödar universum.

Låt inte kroppsliga hinder förmörka andens himmelska ljus, så att ni, genom den Gudomliga godheten, må inträda tillsammans med Guds barn i Hans eviga rike.

Detta är min bön för er alla.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Religiösa fördomar

27 oktober 1911

Grunden för Bahá’u’lláhs undervisning är mänsklighetens enighet och Hans högsta önskan var att kärlek och välvilja skulle bo i människornas hjärtan.

Eftersom Han uppmanade folket att undanröja missämja och oenighet, så önskar jag förklara för er huvudorsaken till rastlösheten bland nationerna.

Det viktigaste skälet är den felaktiga framställningen av religion som ges av de religiösa ledarna och lärarna. De lär sina anhängare att tro, att deras egen religiösa form är den enda som behagar Gud och att anhängare av varje annan övertygelse är fördömd av den alltälskande Fadern och berövad Hans barmhärtighet och nåd. Följaktligen uppstår ogillande, förakt, konflikt och hat bland folken. Om dessa religiösa fördomar kunde avlägsnas, skulle nationerna snart kunna glädja sig åt fred och endräkt.

Jag var en gång i Tiberias, där judarna har ett tempel. Jag bodde i ett hus alldeles mitt emot templet. Där såg och hörde jag en rabbin tala till sin judiska församling och han talade sålunda: ”O, judar, ni är i sanning Guds folk! Alla andra raser och religioner kommer från djävulen. Gud har skapat er till Abrahams ättlingar och Han har låtit sina välsignelser strömma över er. Till er sände Gud Moses, Jakob och Josef och många andra stora profeter. Dessa profeter var allesammans av er ras.

Det var för er som Gud nedbröt Faraos makt och torrlade Röda Havet. Han sände också manna från ovan som föda åt er och ur den steniga klippan gav Han er vatten att släcka er törst. Ni är verkligen Guds utvalda folk. Ni står över jordens alla raser. Därför är alla andra raser en styggelse inför Gud och fördömda av Honom. I sanning, ni skall styra och betvinga jorden och alla människor skall bli era slavar.

Vanhelga er inte genom att umgås med folk som inte tillhör er egen religion, bli inte vän med sådana människor!"

Då rabbinen slutat sitt vältaliga anförande var hans åhörare fyllda av glädje och tillfredsställelse.

Det är omöjligt att beskriva deras lycka för er!

Ack! Det är sådana som dessa missledda vilka är orsak till splittring och hat på jorden. Det finns miljoner människor som ännu idag tillber avgudar och de stora världsreligionerna ligger i strid sins emellan. Under 1300 år har kristna och muselmaner grälat med varandra, när deras olikheter och dispyter med mycket ringa ansträngning hade kunnat överbryggas och fred och harmoni kunnat råda mellan dem och världen leva i lugn.

I Koranen läser vi att Muhammed talade till sina anhängare och sade:

"Varför tror ni inte på Kristus och evangeliet? Varför vill ni inte motta Moses och Profeterna, ty Bibeln är sannerligen Guds bok. I sanning, Moses var en upphöjd profet och Jesus var uppfylld av den Helige Ande. Han kom till jorden genom Guds makt, född av den Helige Ande och den välsignade jungfrun Maria. Maria, Hans moder, var ett helgon från himlen. Hon tillbringade sina dagar i templet under bön och föda sändes till henne från ovan. Hennes fader, Zakarias, kom till henne och frågade varifrån födan kom och Maria svarade: ”Från ovan!" Sannerligen, Gud upphöjde Maria över alla andra kvinnor.”

Detta är vad Muhammed lärde sitt folk angående Jesus och Moses och Han förebrådde dem deras brist på tro på dessa stora lärare och lärde dem sanningens och toleransens läxa. Muhammed sändes från Gud för att arbeta bland ett folk så vilt och ociviliserat som de vilda djuren. De var i fullständig avsaknad av förståelse, inte heller hyste de några känslor som kärlek, sympati eller medlidande. Kvinnor var så nedvärderade och föraktade att en man kunde begrava sin dotter levande och han hade så många hustrur till slavar som han behagade.

Till detta halvt djuriska folk sändes Muhammed med sitt gudomliga budskap. Han lärde folket att avgudadyrkan var orätt, men att de skulle vörda Kristus, Moses och Profeterna. Under Hans inflytande blev de ett mer upplyst och uppfostrat folk och höjde sig ur det förnedrade tillstånd i vilket Han funnit dem. Var inte detta ett gott arbete och värt allt beröm, all aktning och kärlek?

Se på Herren Kristi evangelium och se hur härligt det är! Ändå misslyckas människorna än idag med att förstå dess ovärderliga skönhet och de misstolkar dess visdomsord.

Kristus förbjöd krig! När lärjungen Petrus, i tanke att försvara sin Herre, högg av örat på översteprästens tjänare, sade Kristus till honom: ”Stick ditt svärd i skidan!"* Och dock, trots den tydliga befallningen från den Herre de förklarar sig tjäna, tvister människorna fortfarande, för krig och dödar varandra, och Hans råd och läror tycks vara totalt bortglömda.

* Joh. 18:11.

Men tillskriv därför inte Mästarna och Profeterna deras efterföljares onda gärningar. Om prästerna, lärarna och folken för ett liv som är motsatsen till den religion de förklarar sig följa, är det Kristi eller de andra lärarnas fel?

Islams folk lärdes att inse hur Jesus kom från Gud och föddes av Anden och att Han måste förhärligas av alla människor. Moses var en Guds profet och uppenbarade Guds bok på sin tid och för det folk, till vilket Han blev sänd.

Muhammed erkänner Kristi upphöjda majestät och Mose och Profeternas storhet. Om bara hela världen ville erkänna Muhammeds och alla de himlasända lärarnas storhet, så skulle splittring och osämja snart försvinna från jorden och Guds rike etableras bland människorna.

Islams efterföljare, som förhärligar Kristus, blir inte förödmjukade genom detta.

Kristus var de kristnas profet, Moses judarnas varför skulle inte varje profets efterföljare kunna erkänna och ära de andra profeterna också? Om människorna endast kunde lära sig läxan om ömsesidig tolerans, förståelse och broderlig kärlek, skulle världens enighet vara ett fullbordat faktum.

Bahá’u’lláh tillbringade sitt liv med att undervisa om denna kärlekens och enighetens lära. Låt oss därför befria oss från alla fördomar och all intolerans och av hela vårt hjärta och vår själ sträva efter att åstadkomma förståelse och enighet mellan kristna och muslimer.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Guds välgärningar mot människan

4 Avenue de Camoens

27 oktober 1911

Gud ensam styr allt och är allsmäktig. Varför sänder Han då prövningar till sina tjänare?

Människans prövningar är av två slag:

a) Följderna av hennes egna handlingar. Om en människa äter för mycket förstör hon sin matspjälkning. Om hon tar gift, blir hon sjuk eller dör. Om en person spelar, kan han förlora sina pengar. Om hon dricker för mycket, förlorar hon jämvikten. Människan själv har förorsakat alla dessa lidanden, därför är det alldeles klart att vissa sorger är resultatet av våra egna handlingar.

b) Det finns andra lidanden som kommer över Guds trogna. Betänk vilka sorger Jesus och Hans apostlar fick utstå!

De som lider mest, når den största fulländningen.

De, som uttrycker en önskan att få lida mycket för Jesu skull, måste bevisa sin uppriktighet. De, som tillkännager sin längtan att få göra stora uppoffringar kan endast bevisa sin ärlighet genom sina gärningar. Job bevisade troheten i sin kärlek till Gud genom att vara trogen såväl i sina stora motgångar som i framgångens dagar. Kristi apostlar, som orubbligt bar sina prövningar och lidanden, bevisade inte de sin trofasthet? Var inte deras uthållighet det bästa beviset?

Dessa sorger har nu upphört.

Kaifas levde ett bekvämt och lyckligt liv, under det att Petri liv var fyllt av sorger och vedermödor. Vilket av dessa två är det mest avundsvärda? Otvivelaktigt skulle vi välja Petri nuvarande tillstånd, för han äger evigt liv, medan Kaifas vunnit evig vanära. Petri lidande prövade hans trofasthet. Prövningar är välgärningar från Gud, för vilka vi ska tacka Honom. Lidande och sorg drabbar oss inte av en tillfällighet. De sänds av gudomlig nåd för vårt fullkomnande.

När en människa är lycklig, kan hon glömma sin Gud, men när lidande och sorg kommer över henne, skall hon minnas sin Fader, som är i himmelen och kan befria henne från hennes förnedring.

Människor som inte lider, når inte fulländning. Den planta, som beskärs kraftigast av trädgårdsmästaren, är den, som när sommaren kommer, bär de vackraste blommorna och den rikaste frukten.

Lantbrukaren vänder jorden med sin plog och ur den jorden kommer den rika och ymniga skörden. Ju mer en människa luttras, desto större blir den skörd av andliga förtjänster hon kan uppvisa. En soldat är ingen bra general förrän han deltagit i det häftigaste slaget och erhållit de djupaste såren.

Guds profeters bön har alltid varit och fortfarande är: ”O Gud, jag längtar efter att få offra mitt liv på Din väg. Jag önskar att utgjuta mitt blod för Dig och frambära det största offret.”

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Skönhet och harmoni i mångfald

28 oktober 1911

En Gud är alltings Skapare.

Från denne samme Gud leder hela skapelsen sitt ursprung och Han är det enda mål till vilket allt i naturen längtar. Denna uppfattning förkroppsligades i Kristi ord, när Han sade: ”Jag är alfa och omega, begynnelsen och slutet". Människan är skapelsens krona och den Fullkomliga människan är uttrycket för Skaparens fullständiga tanke Guds ord.

Betrakta de skapade varelsernas värld, hur omväxlande och olika de är i arter men ändå har de ett enda ursprung. Alla olikheter som framträder är av yttre form och färg. Denna typskillnad är uppenbar i hela naturen. Se på en vacker trädgård full av blommor, buskar och träd. Varje blomma har sin särskilda charm, sin säregna skönhet, sin egen ljuvliga doft och vackra färg. Likaså träden. Hur olika är de inte till storlek, växt och lövverk och vilka olika frukter bär de inte! Ändå växer dessa blommor, buskar och träd fram ur precis samma jord; samma sol lyser på dem och samma moln ger dem regn.

På samma sätt är det med mänskligheten. Den består av många raser och dess folk är av olika färg vita, svarta, gula, bruna och röda men alla kommer från samma Gud och alla är Hans tjänare. Denna olikhet bland människobarnen har tyvärr inte samma verkan som den har i växtrikets värld, där den anda som framträder är mer harmonisk. Bland människorna råder olika motsättningar och det är detta, som ger upphov till krig och hat mellan världens olika nationer.

Olikheter som endast beror på härkomst, kan också få dem att förgöra och döda varandra. Ack, att det fortfarande skall vara så! Låt oss snarare se till skönheten i mångfald, till harmonins skönhet och lära oss en läxa av växtvärlden. Om du skulle se en trädgård i vilken alla växter vore lika, såväl till form, färg som doft, så skulle den inte alls uppskattas som vacker av dig, utan snarare enformig och ointressant. Den trädgård som tilltalar ögat och som gläder hjärtat, är den, i vilken blommor av varje nyans, form och doft växer sida vid sida och det är den glada färgkontrasten som framhäver behag och skönhet. På samma sätt är det med träd. En fruktträdgård full av träd är hänförande, likaså en plantering med flera olika slags buskar. Det är just olikheten och skiftningen som utgör dess charm. Förutom att varje blomma, varje träd, varje frukt är vacker i sig, framhäver den också genom kontrastverkan de andras egenskaper och påvisar vars och ens särskilda behag.

Så borde det vara bland människobarnen! Olikheterna i människofamiljen bör vara orsak till kärlek och harmoni såsom de är i musiken, där många olika toner smälter samman till ett fulländat ackord. Om du möter människor av annan ras och färg än din egen, visa dig inte misstänksam mot dem och dra dig inte tillbaka i ditt skal av vanetänkande, utan var snarare glad och visa dem vänlighet. Tänk på dem som annorlunda färgade rosor vilka växer i mänsklighetens vackra trädgård och gläd dig åt att vara tillsammans med dem. Likaledes, när du möter dem, vars åsikter skiljer sig från dina egna, vänd inte bort ditt ansikte från dem. Alla söker sanningen och många är vägarna som leder dit. Sanningen har många aspekter, men den förblir alltid och för evigt en.

Låt inte meningsskiljaktigheter eller olikhet i tankar skilja er från era medmänniskor eller bli orsak till dispyt, hat eller missämja i era hjärtan.

Sök snarare ihärdigt efter sanningen och gör er till vän med alla människor.

Varje byggnad är gjord av många olika stenar men var och en är beroende av den andra i sådan grad, att om en rubbades, skulle hela byggnaden bli lidande; om en sten är felaktig, är byggnaden ofullkomlig.

Bahá’u’lláh har skildrat enighetens cirkel. Han har gjort upp ett mönster för att förena alla människor och för att samla dem alla i skyddet av den universella enighetens tält. Detta är den gudomliga givmildhetens verk och vi måste alla sträva med hjärta och själ tills enigheten har blivit verklighet mitt ibland oss och medan vi arbetar, kommer styrka att ges till oss. Lämna all tanke på det egna jaget och sträva endast efter att vara lydig och undergiven Guds vilja. Endast på det sättet skall vi bli medborgare i Guds rike och uppnå evigt liv.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Den sanna betydelsen av profetiorna rörande kristi återkomst

30 oktober 1911

I Bibeln finns det profetior om Kristi återkomst. Judarna väntar fortfarande på Messias återkomst och ber natt och dag till Gud för att påskynda Hans ankomst.

När Jesus kom, förkastade och dräpte de Honom och sade: ”Detta är inte den vi väntar på. Se, när Messias kommer, skall tecken och under bära vittnesbörd om, att Han i sanning är Kristus. Vi känner tecknen och undren, och de har inte uppenbarat sig. Messias skall komma från en okänd stad. Han skall sitta på Davids tron och se, han skall komma med ett svärd av stål och med en järnspira skall Han regera. Han skall fullborda profeternas lagar. Han skall övervinna Österland och Västerland och skall kasta glans över sitt utvalda folk, judarna. Han skall föra med sig ett fredens välde, under vilket till och med djuren skall upphöra att leva i fiendskap med människan. Ty se, vargen och lammet skall dricka ur samma källa och lejonet och hinden skall vila på samma ängd, ormen och musen skall dela samma bo och alla Guds skapade varelser skall finna ro.”

Enligt judarna uppfyllde Jesus Kristus inget av dessa villkor, ty deras ögon var tillslutna och de kunde inte se.

Han kom från Nasaret, vilket inte var någon okänd plats. Han bar inget svärd i sin hand, inte ens en käpp. Han satt inte på Davids tron. Han var en fattig man. Han reformerade Mose lag och bröt sabbaten. Han erövrade inte öst och väst utan var själv underkastad den romerska lagen. Han upphöjde inte judarna utan lärde jämlikhet och broderskap och tillrättavisade de skriftlärde och fariséerna. Han införde inte fredens välde, ty under Hans livstid nådde orättvisa och grymhet en sådan höjd, att Han själv föll offer för detta och dog en neslig död på korset.

Så tänkte och talade judarna, ty de förstod inte skrifterna ej heller de underbara sanningar de innehöll. Ordalydelsen kunde de utantill men av den livgivande anden förstod de inte ett ord.

Lyssna och jag skall avslöja dess innebörd för er: Även om Kristus kom från Nasaret, som var en känd plats, kom Han också från himmelen. Hans kropp föddes av Maria, men Hans ande kom från himmelen. Svärdet Han bar var Hans tungas svärd, med vilket Han skilde det goda från det onda, det sanna från det falska, de rättrogna från de otrogna och ljuset från mörkret. Hans ord var i sanning ett skarpt svärd! Den tron, på vilken Han satt, är den eviga tron från vilken Kristus för alltid regerar, en himmelsk inte en jordisk tron, ty jordiska ting försvinner, men himmelska ting försvinner ej. Åter tolkade han och fullbordade Mose lagar och uppfyllde profeternas lag. Hans ord erövrade Österland och Västerland. Hans rike är evigt. Han upphöjde de judar, som erkände Honom. De var män och kvinnor av ringa härkomst men förbindelsen med Honom gjorde dem andligt stora och gav dem bestående värdighet. Djuren, som skulle leva tillsammans, betecknade de olika sekter och raser, som fordom hade legat i fejd med varandra men nu skulle leva i kärlek och tillgivenhet och tillsammans dricka livets vatten från Kristus, den Eviga källan.

På detta sätt fullbordades alla andliga profetior angående Kristi ankomst, men judarna tillslöt sina ögon så att de inte skulle se och sina öron så att de inte skulle höra och Kristi gudomliga verklighet fanns mitt ibland dem, ohörd, oälskad och oigenkänd.

Det är lätt att läsa de heliga skrifterna, men det är endast med ett rent hjärta och ett obefläckat sinne som man kan förstå deras sanna mening. Låt oss be om Guds hjälp att göra det möjligt för oss att förstå de heliga böckerna. Låt oss be om seende ögon, hörande öron och om hjärtan, som längtar efter frid.

Guds eviga nåd är omätlig. Han har alltid utvalt vissa själar, över vilka Han utgjutit sitt hjärtas gudomliga frikostighet, vilkas sinnen Han har upplyst med himmelskt ljus, för vilka Han har uppenbarat de heliga mysterierna och hållit sanningens spegel klar. Dessa är Guds lärjungar och Hans godhet har inga gränser. Ni, som är den Högstes tjänare, kan också bli lärjungar. Guds skatter är obegränsade.

Anden som talar genom de Heliga skrifterna är föda åt alla som hungrar. Gud, som har givit uppenbarelsen till Sina profeter, kommer sannerligen att ur sill överflöd ge dagligt bröd till alla dem som uppriktigt ber Honom.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Den helige ande, den förmedlande kraften mellan gud och människan

4 Avenue de Camoens

31 oktober 1911

Den Gudomliga Verkligheten är ofattbar, obegränsad, evig, odödlig och synlig.

Skapelsens värld är bunden av naturlagarna, begränsad och dödlig.

Den oändliga verkligheten kan inte sägas uppstiga eller nedstiga. Den övergår mänskligt förstånd och kan inte beskrivas i termer som gäller för den skapade världens företeelser.

Människan är därför i yttersta behov av den enda kraft, genom vilken hon har möjlighet att erhålla hjälp från den Gudomliga verkligheten. Endast den kraften kan föra henne i kontakt med allt livs ursprung.

En förmedlare är nödvändig för att förbinda två ytterligheter med varandra. Rikedom och fattigdom, överflöd och nöd utan en förmedlande kraft skulle det inte kunna bli någon förbindelse mellan dessa motsatspar.

Alltså kan vi säga, att det måste finnas en förmedlare mellan Gud och människan och denne är ingen annan än den Helige Ande, som för den skapade jorden i förbindelse med den Ofattbare, den Gudomliga Verkligheten.

Den Gudomliga Verkligheten kan liknas vid solen och den Helige Ande vid solens strålar. Liksom solstrålarna för ljus och värme till jorden och ger liv till alla skapade varelser, så förmedlar Guds uppenbarare den Helige Andes kraft från den Gudomliga Verklighetens sol för att ge ljus och liv till människornas själar.

Observera att det är nödvändigt med en förmedlare mellan solen och jorden. Solen kommer inte ner till jorden, inte heller stiger jorden upp till solen. Denna kontakt förmedlas av solstrålarna, vilka för med sig ljus, värme och hetta.

Den Helige Ande är ljuset från Sanningens Sol, som genom sin oändliga styrka ger liv och upplysning till hela mänskligheten, fyller alla själar med gudomlig strålglans och överför Guds nåds välsignelser till hela världen. Jorden skulle inte, utan hjälp av solstrålarnas värme och ljus, kunna motta solens fördelar.

På samma sätt är den Helige Ande den egentliga orsaken till människans liv. Utan den Helige Ande skulle hon inte ha något intellekt och hon skulle vara oförmögen att inhämta sin vetenskapliga kunskap, genom vilken hon har nått sitt stora inflytande över resten av skapelsen. Den Helige Andes upplysning skänker människan tankeförmåga och möjliggör för henne att göra upptäckter genom vilka hon kan utnyttja naturlagarna enligt sin vilja.

Det är den Helige Ande, som genom Guds Profeters förmedling, undervisar människan i andliga dygder och möjliggör för henne att nå evigt liv.

Alla dessa välsignelser är överförda till människan genom den Helige Ande. Därför kan vi förstå att den Helige Ande utgör förmedlaren mellan Skaparen och det skapade. Solens ljus och hetta gör jorden fruktbar och skapar liv i allt som växer och den Helige Ande vederkvicker människornas själar.

De två stora apostlarna Petrus och evangelisten Johannes var en gång enkla och blygsamma arbetare, som slet för sitt dagliga bröd. Genom den Helige Andes kraft blev deras själar upplysta och de erhöll Herren Kristi eviga välsignelser.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Människans två naturer

1 november 1911

Idag är det en glädjens dag i Paris. Man firar högtiden "Alla helgons dag". Varför tror ni att dessa människor har blivit kallade "helgon"? Ordet har en mycket väsentlig betydelse. Ett helgon är en person, som lever ett liv i renhet, en som har befriat sig från alla mänskliga svagheter och ofullkomligheter.

I människan finns det två naturer, hennes andliga eller högre natur och hennes materiella eller lägre natur. I den ena närmar hon sig Gud, i den andra lever hon endast för världen. Tecken på båda dessa naturer kan upptäckas hos människorna. I sin materiella sida uttrycker människan falskhet, grymhet och orättvisa. Allt detta är uttryck för hennes lägre natur. Hennes gudomliga naturs egenskaper visas fram i kärlek, barmhärtighet, vänlighet, sanning och rättvisa. Alla och envar är uttryck för hennes högre natur. Varje god vana, varje ädel egenskap tillhör människans andliga väsen, medan däremot alla hennes ofullkomligheter och syndiga handlingar föds ur hennes materiella natur. Om en människas gudomliga väsen dominerar hennes mänskliga natur, då har vi ett helgon.

Människan har makt att göra såväl gott som ont. Om hennes kraft att göra det goda tar överhand och böjelserna till att göra det orätta besegras, då kan människan i sanning kallas ett helgon. Men om hon tvärtom försmår Guds gåvor och låter sig behärskas av sina onda lidelser, då är hon inte bättre än blott och bart ett djur.

Helgon är människor som har befriat sig från allt världsligt och som har övervunnit synd. De lever i världen men är inte av den, eftersom deras tankar ständigt är i andens värld. Deras liv tillbringas i helighet och deras gärningar visar fram kärlek, rättvisa och gudsfruktan. De får sin upplysning ovanifrån. De är som ljusa och strålande lampor på jordens mörka platser. Dessa är Guds helgon. Apostlarna, som var Jesu lärjungar, var alldeles som andra människor. De, liksom deras gelikar, drogs till de världsliga tingen och var och en tänkte bara på sin egen fördel. De kände föga till rättvisa, inte heller fann man de gudomliga fullkomligheterna bland dem. Men när de följde Kristus och trodde på Honom, förbyttes deras okunnighet i kunskap, grymhet förvandlades till rättvisa, falskhet till sanning och mörker till ljus. De hade varit världsliga, de blev andliga och gudomliga. De hade varit mörkrets barn, de blev Guds söner, de blev helgon! Sträva efter att följa i deras fotspår och lämna alla världsliga ting bakom er och sträva efter att uppnå det andliga riket.

Be Gud att Han må göra er starka i gudomliga dygder, så att ni må bli som änglar på jorden, som ljusets ledstjärnor och uppenbara konungarikets mystik för dem, som har förstående hjärtan.

Gud sände sina Profeter till världen för att undervisa och upplysa människan, att förklara mysteriet i den Helige Andes kraft, att göra det möjligt för henne att reflektera ljuset och sedan i sin tur bli en källa till ledning för andra. De himmelska böckerna, Bibeln, Koranen och de andra heliga skrifterna, har givits av Gud som ledsagare till den gudomliga dygdens, kärlekens, rättvisans och fredens stigar.

Därför säger jag er, att ni skall sträva efter att följa dessa böckers råd och ordna era liv så att ni själva, genom att följa de framställda exemplen, kan bli den allra Högstes helgon.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Materiella och andliga framsteg

2 november 1911

Vilket vackert väder det är idag! Himmelen är klar, solen skiner och människornas hjärtan gläds åt detta!

Ett sådant strålande och vackert väder skänker människan nytt liv och styrka och om hon har varit sjuk, känner hon ännu en gång i sitt hjärta det glada hoppet om tillfrisknande. Alla dessa naturens gåvor berör människans fysiska sida, för det är endast hennes kropp som kan komma i åtnjutande av materiella fördelar.

Om en människa är framgångsrik i sin verksamhet, konst eller sitt yrke, är hon därigenom i stånd att öka sitt fysiska välbefinnande och skänka kroppen den ro och bekvämlighet som den kan njuta av.

Runt omkring oss idag ser vi hur människan omger sig med all slags modern bekvämlighet och lyx och nekar sig ingenting vad gäller den fysiska och materiella sidan av sin natur. Men ta er i akt, så att ni inte genom att tänka för intensivt på det som tillhör kroppen, glömmer det själsliga. Ty materiella fördelar upphöjer inte människans ande. Fulländning i världsliga ting är till glädje för människans kropp, men förhärligar på intet sätt hennes själ.

Det kan hända att en människa, som har alla materiella förmåner och som lever omgiven av alla bekvämligheter som den moderna civilisationen kan ge henne, är förnekad den Helige Andes allt överskuggande gåva.

Det är sannerligen bra och berömvärt att göra materiella framsteg, men när vi gör det, låt oss inte åsidosätta det viktigare andliga framåtskridandet och blunda för det gudomliga ljuset, som lyser mitt ibland oss.

Endast genom att förbättra oss, såväl andligt som materiellt, kan vi göra verkliga framsteg och bli fullkomliga varelser. Det var för att bringa detta andliga liv och ljus till världen, som alla de stora Lärarna har framträtt. De kom för att Sanningens sol skulle uppenbaras och upplysa människornas hjärtan och för att människorna, genom dess underbara kraft, måtte förvärva evigt ljus.

När Herren Kristus kom, spred Han den Helige Andes ljus över alla omkring sig och Hans lärjungar och alla som mottog Hans ljus blev upplysta, andliga varelser.

Det var för att manifestera detta ljus, som Bahá’u’lláh föddes och kom till världen. Han undervisade människorna om de eviga sanningarna och spred det gudomliga ljusets strålar till alla länder.

Ack! Se hur människan åsidosätter detta ljus! Hon vandrar fortfarande på sin mörka väg och skiljaktigheter, stridigheter och häftiga krig är fortfarande mycket vanliga.

Hon begagnar sig av materiella framsteg för att tillfredsställa sin lust till krig och hon tillverkar förödande redskap och medel till att förgöra sina medmänniskor.

Men låt oss istället anstränga oss att nå andliga förmåner, ty det är den enda vägen till sann utveckling, den som kommer ifrån Gud och som är den enda gudomliga.

Jag ber för er alla och envar, att ni måtte få emotta den Helige Andes givmildhet. Då blir ni i sanning upplysta och kommer alltid att skrida framåt och uppåt mot Guds rike. Då blir era hjärtan förberedda att motta det glada budskapet, era ögon kommer att öppnas och ni kommer att se Guds Härlighet. Era öron skall inte vara tillslutna och ni kommer att höra rikets kallelse och med vältalig tunga kommer ni att kalla människor till förverkligandet av Guds gudomliga makt och kärlek!

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Materiens evolution och själens utveckling

3 november 1911

Det har blivit mycket kallt i Paris, så kallt att jag snart blir tvungen att resa härifrån, men er kärleks värme håller mig kvar ännu. Om Gud vill, hoppas jag kunna stanna ännu en liten tid bland er. Kroppslig köld och hetta kan inte påverka anden, ty den värms av Guds kärleks eld. När vi förstår detta, börjar vi förstå något av vårt liv i den kommande världen.

Gud har här i sin givmildhet givit oss en försmak och vissa bevis på skillnaden som finns mellan kropp, själ och ande.

Vi ser att köld, hetta, lidande etcetera endast rör kroppen, de berör inte anden.

Hur ofta ser vi inte en människa, fattig, sjuk, illa klädd och utan möjligheter att tjäna sitt livsuppehälle, och ändå vara andligt stark. Vad hennes kropp än må genomlida, så är hennes ande fri och sund! Å andra sidan, hur ofta ser vi inte en rik människa, kroppsligen stark och frisk, men med en själ intill döden sjuk.

För det öppna sinnet är det fullt uppenbart att människans ande är något helt annorlunda än hennes fysiska kropp.

Anden är oföränderlig, oförstörbar. Själens framsteg och utveckling, själens glädje och sorg, är oberoende av den fysiska kroppen.

Om vi förorsakas glädje eller smärta av en vän, om en kärlek visar sig vara sann eller falsk, så är det själen som berörs. Om våra kära är långt ifrån oss är det själen som sörjer och själens sorg och bekymmer kan återverka på kroppen.

När anden således får näring av heliga dygder, då fröjdas kroppen. Om själen faller i synd, lider kroppen kval!

När vi finner sanning, uthållighet, trohet och kärlek, är vi lyckliga, men om vi möts av lögn, trolöshet och bedrägeri, är vi olyckliga.

Allt detta är saker som angår själen och de är inte kroppsliga sjukdomar. Det är således tydligt att själen, liksom kroppen, har sin egen individualitet. Men om kroppen undergår en förändring, behöver inte anden beröras. Om du slår sönder ett glas, på vilket solen skiner, går glaset sönder men solen skiner fortfarande. Om en bur som innehåller en fågel blir förstörd, är fågeln oskadad. Om en lampa går sönder, kan lågan fortfarande brinna klart.

Samma sak gäller människans ande. Fastän döden förstör hennes kropp, har den ingen makt över hennes ande denna är evig, beständig, utan födelse och död.

Angående människans själ efter döden, så förblir den i den renhetsgrad till vilken den har utvecklats under livet i den fysiska kroppen. Sedan den blivit befriad från kroppen, förblir den nedsänkt i Guds barmhärtighets ocean.

Från det ögonblick då själen lämnar kroppen och anländer till den himmelska världen, är dess utveckling andlig och den utvecklingen är närmandet till Gud.

I den fysiska skapelsen fortskrider utvecklingen från en fullkomlighetsgrad till en annan. Mineralen övergår med sina fullkomligheter till växtriket. Växterna med sina fullkomligheter övergår till djurriket och så vidare till människosläktet. Denna värld är till synes full av motsättningar. I vart och ett av dessa riken (mineral , växt och djurriket) finns liv på en viss nivå. Även om jorden i jämförelse med människans liv förefaller vara död, lever också den trots allt och har sitt eget liv. I denna värld lever mineralerna och dör och lever på nytt i andra livsformer, men i andens värld är det helt annorlunda.

Själen utvecklas inte enligt någon lag från en grad till en annan den utvecklas och kommer endast närmare Gud genom Hans nåd och givmildhet.

Det är min uppriktiga bön att vi alla kommer att vistas i Guds rike och vara nära Honom.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

De andliga sammankomsterna i paris

4 november 1911

I hela Europa idag hör man talas om möten och sammankomster och bildandet av föreningar av alla slag. Det finns många sådana som intresserar sig för handel, vetenskap och politik och mycket annat. Alla dessa står det materiella till tjänst, då deras önskan gäller framgång och upplysning i den materiella världen. Men sällan blåser det en fläkt från andens värld över dem. De förefaller att vara omedvetna om den gudomliga rösten, obekymrade om Guds angelägenheter. Men detta möte i Paris är ett sant andligt sådant. Den gudomliga andedräkten flöder fram mitt ibland er, konungarikets ljus lyser i alla hjärtan. Guds gudomliga kärlek är en kraft bland er och med törstande själar tar ni emot den stora glädjens glada budskap.

Ni har alla mötts här i endräkt, med hjärtan attraherade till varandra, själar som flödar över av gudomlig kärlek och som arbetar för och längtar efter världens enighet.

Detta är i sanning en andlig sammankomst! Den liknar en vacker, doftande trädgård! Den Himmelska Solen sprider de gyllene strålarna över den och dess värme genomtränger och värmer varje väntande hjärta. Kristi kärlek som övergår allt förstånd, är bland er. Den Helige Ande är er hjälp.

Dag efter dag kommer denna sammanslutning att växa och bli allt mäktigare tills dess anden gradvis kommer att erövra hela världen!

Försök av hela ert hjärta att bli villiga kanaler för Guds givmildhet. Ty jag säger er, att Han har utvalt er till att bli Hans kärleks sändebud utöver världen, att bli Hans bärare av andliga gåvor till människorna, att bli medlen till att sprida enighet och sammanhållning på jorden. Tacka Gud av hela ert hjärta för att ett sådant privilegium har givits er. Ty inte ens ett liv ägnat åt lovprisande, är tillräckligt långt för att tacka Gud för en sådan ynnest.

Upplyft era hjärtan över det nuvarande och se med trons ögon in i framtiden! Idag är fröet sått, kornet faller på jorden men se, den dag kommer då ett härligt träd skall resa sig och grenarna tyngas av frukt. Jubla och var glada över att denna dag har grytt, försök att inse dess kraft, ty den är i sanning underbar! Gud har krönt er med ära och Han har nedlagt en strålande stjärna i ert hjärta. Sannerligen, dess ljus skall upplysa hela världen!

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Två slags ljus

5 november 1911

Idag är vädret dystert och tråkigt! I Österlandet är det ständigt solsken, stjärnorna blir aldrig beslöjade och molnighet är sällsynt. Ljuset stiger alltid upp i öst och sänder ut sin strålglans till väst.

Det finns två sorters ljus. Vi har solens synliga ljus, genom vars hjälp vi kan urskilja skönheten i världen omkring oss utan det skulle vi inte kunna se någonting.

Fastän det är detta ljus uppgift att göra ting synliga för oss, kan det inte ge oss förmågan att se tingen eller att förstå vari deras olika tjusning kan bestå, ty detta ljus har ingen intelligens, inget medvetande. Det är intellektets ljus som ger oss kunskap och förståelse och utan detta ljus skulle våra fysiska ögon vara oanvändbara.

Detta intellektets ljus är det högsta ljus som finns, ty det har fötts av det gudomliga ljuset.

Intellektets ljus gör det möjligt för oss att förstå och uppfatta allt som finns, men det är endast det gudomliga ljuset som kan hjälpa oss att se de osynliga tingen och som tillåter oss att förstå sanningar, vilka blir synliga för världen först tusentals år framåt i tiden.

Det var det gudomliga ljuset som möjliggjorde för Profeterna att se tvåtusen år i förväg vad som skulle hända och idag ser vi uppfyllelsen av deras visioner. Således är det detta ljus vi skall sträva efter, ty det är större än alla andra.

Det var med detta ljus Moses kunde se och förstå den gudomliga uppenbarelsen och höra den Himmelska rösten som talade till Honom genom den brinnande busken.*

Det är om detta ljus Muhammed talar när Han säger: ”Alláh är såväl himlarnas som jordens ljus.”

Sök detta himmelska ljus av hela ert hjärta, så att det blir möjligt för er att förstå verkligheten, så att ni lär känna Guds hemligheter och de dolda vägarna må bli tydliga för era ögon.

Detta ljus kan liknas vid en spegel och liksom spegeln återkastar allt som är framför den, så visar detta ljus för vår andes ögon allt det, som existerar i Guds rike och låter tingens verklighet bli synlig. Med hjälp av detta strålande ljus har den andliga meningen i de Heliga skrifterna kunnat förtydligas, de dolda tingen i Guds universum uppenbaras och i fått förmågan att förstå människans gudomliga syfte.

Jag ber att Gud i sin godhet må upplysa era hjärtan och själar med sitt praktfulla ljus. Då skall var och en av er lysa som en strålande stjärna på jordens mörka platser.

* 2. Mos. 3:2.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Andlig strävan i västerlandet

Ni är mycket välkomna! Från Österlandet har jag kommit till Västerlandet för att vistas en tid bland er. I öst sägs det ofta att människorna i väst är utan andlighet, men jag har inte funnit det så. Gud vare lovad, jag ser och känner att det finns mycken andlig strävan bland folken i Västerlandet och att deras andliga förnimmelse i somliga fall är ännu intensivare än bland deras österländska bröder. Om lärorna givna i öst hade blivit mer samvetsgrant spridda i väst, skulle världen idag vara en mer upplyst plats.

Trots att alla de stora andliga Lärarna i det förgångna har rest sig upp i öst, finns det ännu många människor där, som är i fullständig avsaknad av andlighet. Med avseende på andliga ting är de lika livlösa som sten. De önskar inte heller bli annorlunda, ty de anser att människan endast är en högre form av djur och att saker som rör Gud, inte angår henne.

Men människans ambition borde höja sig över detta hon borde alltid fästa blicken högre än sig själv, alltid uppåt och framåt, ända tills hon genom Guds nåd, kan komma till himmelriket. Återigen finns det människor, vilkas ögon endast är öppna för materiell framgång och för utvecklingen i tingens värld. Dessa människor föredrar att studera likheten mellan sina egna fysiska kroppar och apans hellre än att begrunda det ärorika sambandet mellan sin ande och Guds. Detta är verkligen egendomligt, ty det är endast fysiskt som människan liknar den lägre skapelsen. Med avseende på sitt intellekt är hon totalt olik den.

Människan är alltid i framåtskridande. Hennes kunskapscirkel vidgas ständigt och hennes mentala aktivitet flyter genom många och varierande kanaler. Se, vad människan har uträttat på det vetenskapliga fältet, besinna hennes många upptäckter, otaliga uppfinningar och hennes djupa förståelse av naturens lagar.

Inom konstens värld är det likadant och denna underbara utveckling av människans förmågor blir alltmer påtagliga allt eftersom tiden går. Om de upptäckter, uppfinningar och materiella prestationer som gjorts under de senaste femtonhundra åren kunde läggas ihop, skulle man se att det har gjorts större framsteg under de sista hundra åren än under de föregående fjortonhundra åren. Ty den snabbhet med vilken människan gör framsteg ökar århundrade för århundrade.

Intellektets kraft är en av Guds största gåvor till människan. Det är den kraft som gör henne till en högre varelse än djuren. Ty medan människans intellekt växer och blir skarpare århundrade för århundrade, tid efter tid, så förblir djurets detsamma.

De är inte intelligentare idag än de var för tusen år sedan. Behövs det något bättre bevis än detta för att visa människans olikhet med den djuriska skapelsen? Det är säkerligen klart som dagen.

Beträffande andliga fullkomligheter så är dessa människans födslorätt och tillkommer henne ensam i hela skapelsen. Människan är i verkligheten en andlig varelse och endast när hon lever i anden är hon verkligt lycklig. Denna andliga längtan och förnimmelse tillhör alla människor och det är min fasta övertygelse, att Västerlandets människor äger en stor andlig längtan.

Det är min brinnande bön att Österlandets stjärna skall sprida sina lysande strålar över västerns värld och att människorna i Västerlandet skall resa sig upp i styrka, intensitet och mod för att hjälpa sina bröder i öst.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Föredrag i en studio i paris

6 november 1911

Detta är sannerligen ett bahá'í-hus. Varje gång ett sådant hus eller en sådan mötesplats skapas, blir det ett av de bästa hjälpmedlen för den allmänna utvecklingen av den stad och det land, som det tillhör. Det stimulerar bildningens och vetenskapens tillväxt och blir känd för sin brinnande andlighet och för den kärlek det sprider bland människorna.

Upprättandet av en sådan mötesplats åtföljs alltid av den största blomstring. Den första bahá'í-församlingen som existerade i Teheran, blev sällsynt välsignad. På ett år hade den växt så hastigt att medlemsantalet niodubblats. Idag finns det i det avlägsna Persien många sådana församlingar, där Guds vänner träffas i överflödande glädje, kärlek och enighet. De undervisar om Guds sak, utbildar de okunniga och drar hjärta till hjärta i broderlig vänlighet. Det är de, som hjälper de fattiga och behövande och ger dem deras dagliga bröd. De älskar och hyser omsorg om de sjuka och är hoppets och tröstens budbärare till de övergivna och förtryckta.

O, ni i Paris! Sträva efter att era församlingar måtte bli lika dessa och bära ännu härligare frukter!

O, Guds vänner! Om ni vill lita på Guds ord och vara starka, om ni vill följa Bahá’u’lláhs föreskrifter att vårda de sjuka, resa de fallna, ha omsorg om de fattiga och behövande, ge skydd åt de nödlidande, skydda de förtryckta, trösta de sorgsna och älska mänskligheten av hela ert hjärta, då säger jag er att denna mötesplats inom kort kommer att få uppleva den underbaraste skörd. Dag för dag kommer varje medlem att göra framsteg och bli mer och mer andlig. Men ni måste ha en fast grundval och era mål och strävanden måste klart förstås av varje medlem. De skall vara följande:

Att visa medkänsla och god vilja mot hela mänskligheten.
Att stå till tjänst åt mänskligheten.
Att bemöda sig om att leda och upplysa dem som är i mörker.
Att vara vänlig mot var och en och visa tillgivenhet mot varje levande själ.
Att vara ödmjuk inför Gud, att vara beständig i bönen till Honom för att sålunda dagligen växa allt närmare Gud.
Att vara så trofasta och uppriktiga i alla era handlingar, att varje medlem måtte bli känd för att förkroppsliga ärlighetens, kärlekens, trons, vänlighetens, givmildhetens och modets kvaliteter. Att vara avskild från allt som inte är av Gud, dragen till den himmelska andedräkten att vara en gudomlig själ, så att världen må veta att en bahá'í är en fullkomlig varelse.
Sträva efter att uppnå detta vid dessa möten. Då kommer verkligen och sannerligen ni, Guds vänner, att komma samman i stor glädje! Skänk varandra hjälp, bli som en människa som uppnått fullkomlig enighet.
Jag ber till Gud att ni varje dag måtte tillväxa i andlighet, att Guds kärlek måtte bli allt mer uppenbarad i er, att era hjärtans tankar måtte bli renade och att era ansikten alltid måtte vara vända mot Honom. Måtte ni, var och en, nalkas enighetens tröskel och inträda i konungariket. Måtte var och en av er bli såsom en flammande fackla, tänd och brinnande av Guds kärleks eld.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Bahá’u’lláh

7 november 1911

Idag vill jag berätta för er om Bahá’u’lláh. Under det tredje året efter att Báb hade tillkännagivit sin kallelse, blev Bahá’u’lláh anklagad av fanatiska mullaer för att tro på den nya läran, arresterad och kastad i fängelse. Nästa dag utverkade emellertid åtskilliga ministrar i regeringen och andra inflytelserika män Hans frigivning. Senare blev Han åter arresterad och prästerna dömde Honom till döden! Guvernören tvekade att låta domen verkställas av rädsla för en revolution. Prästerna församlades i moskén, framför vilken avrättningsplatsen låg. Alla människor i staden samlades i hopar utanför moskén. Timmermännen tog med sig sina sågar och hammare, slaktarna kom med sina knivar, murarna och byggnadsarbetarna kom med spaden på axeln; alla dessa män, uppeggade av de ursinniga mullaerna, var angelägna om att bli delaktiga i äran av att döda Honom. Inne i moskén var religionens lärde församlade. Bahá’u’lláh stod framför dem och besvarade alla deras frågor med stor visdom. Särskilt ledaren bland de lärde blev fullständigt bragd till tystnad av Bahá’u’lláh, som vederlade alla hans argument.

En diskussion uppstod mellan två av dessa präster angående meningen av några ord i Bábs skrifter. I det att de anklagade Honom för felaktigheter, uppfordrade de Bahá’u’lláh att försvara Honom, om Han kunde. Dessa präster blev fullkomligt förödmjukade, ty Bahá’u’lláh bevisade inför hela församlingen, att Báb hade absolut rätt och att anklagelsen framförts av okunnighet.

De tillintetgjorda prästerna lät Honom nu genomgå den tortyr, som består i att bli piskad på fotsulorna (bastonad) och mer ursinniga än tidigare, tog de ut Honom till avrättningsplatsen framför moskéns väggar, där det missledda folket inväntade Hans ankomst.

Fortfarande var guvernören rädd att ge vika inför prästernas krav på Hans avrättning. Då han insåg den fara i vilken den upphöjde fången befann sig, sändes några män ut för att rädda Honom. De lyckades med detta genom att bryta igenom moskéns mur och leda Bahá’u’lláh genom öppningen till en säker plats, men inte till friheten, ty guvernören sköt nämligen ifrån sig ansvaret genom att sända Honom till Teheran. Här blev Han inspärrad i en underjordisk fängelsehåla, där dagsljuset aldrig syntes. En tung kedja lades runt Hans hals och genom denna var Han sammanbunden med fem andra bábier. Dessa bojor var sammanfogade med starka och mycket tunga bultar och skruvar. Hans kläder revs i trasor, likaså Hans fez. Under dessa hemska förhållanden kvarhölls Han i fyra månader.

Ingen av Hans vänner kunde under denna tid få tillträde till Honom.

En fångvaktare gjorde ett försök att förgifta Honom men förutom att förorsaka Honom stort lidande, hade detta gift ingen effekt.

Efter en tid frigav regeringen Honom och landsförvisade Honom och Hans familj till Baghdád, där Han förblev i elva år. Under denna tid utsattes Han för allvarliga förföljelser, omgiven som han var av sina fienders vaksamma hat.

Han bar allt ont och all plåga med största mod och sinnesstyrka. Ofta när Han steg upp på morgonen, visste Han inte om Han skulle leva till solnedgången. Under tiden kom prästerna varje dag och frågade ut Honom om religion och metafysik.

Slutligen förvisade den turkiske guvernören Honom till Konstantinopel, varifrån Han sändes till Adrianopel. Här stannade Han i fem år. Till sist skickades Han till det avlägsna fängelsefortet St Jean d'Acre ('Akká, Palestina). Här blev Han inspärrad i den militära delen av fortet och hållen under den strängaste bevakning. Jag finner inga ord att beskriva de många prövningar Han måste genomlida och all den bedrövelse Han utstod i detta fängelse. Inte desto mindre var det från detta fängelse, som Bahá’u’lláh skrev till Europas främsta monarker och alla dessa brev sändes, med ett undantag, per post.

Brevet till Násiri'd din Sháh anförtroddes till en persisk bahá'í, Mirzá Badí Khurásání, som åtog sig att överlämna det i shahens egna händer. Denne modige man väntade i närheten av Teheran på att shahen skulle fara förbi den vägen, då denne ämnade resa till sitt sommarpalats. Den tappre budbäraren följde efter shahen till hans palats och väntade på vägen nära ingången i åtskilliga dagar. Han sågs alltid vänta på samma plats på vägen tills folk började undra varför han uppehöll sig där. Till slut fick shahen höra talas om honom och befallde sina tjänare att mannen skulle föras inför honom.

"O, shahens tjänare, jag för med mig ett brev, som jag måste överlämna i hans egna händer", sade Badi och sedan sade Badi till shahen: ”Jag har med ett brev till er från Bahá’u’lláh!"

Han blev omedelbart gripen och utfrågad av dem, som ville få fram upplysningar som kunde hjälpa dem i de vidare förföljelserna av Bahá’u’lláh. Badi svarade inte ett ord. Sedan torterade de honom, likväl behöll han sitt lugn! Efter tre dagar dödade de honom, efter att ha misslyckats med att tvinga honom att tala! Dessa grymma män fotograferade honom medan han utsattes för tortyr.*

Shahen gav brevet från Bahá’u’lláh till prästerna, så att de skulle kunna förklara det för honom. Efter några dagar sade dessa präster till shahen, att brevet var från en politisk fiende. Shahen blev ond och sade: ”Detta är ingen förklaring. Jag betalar er för att ni läser och besvarar mina brev, lyd därför.”

Andemeningen och innebörden i skriften till Násiri'd Din Sháh var i korthet denna: ”Nu, som den tid är inne, när Guds Härlighets sak har framträtt, ber Jag att Jag måtte få tillåtelse att komma till Teheran och besvara alla de frågor som prästerna vill ställa till Mig.

* En viss man, som var närvarande när Badi fick i uppdrag att bära brevet till shahen, såg honom förhärligad och lysande.

Jag uppmanar er att lösgöra er från den världsliga prakten i ert kejsardöme. Minns alla de stora konungar, som har levt före er deras glans har försvunnit!"

Brevet var skrivet på det vackraste sätt och fortsatte att varna konungen och berätta för honom om Bahá’u’lláhs konungadömes framtida triumfer både i Österlandet och Västerlandet.

Shahen fäste inget avseende vid varningen i detta brev och fortsatte att leva på samma sätt intill slutet.

Fastän Bahá’u’lláh befann sig i fängelse, var den Helige Andes väldiga kraft med Honom!

Ingen annan fånge kunde ha varit såsom Han. Trots alla de prövningar han genomled, klagade Han aldrig.

I enlighet med sitt majestäts höghet, vägrade Han alltid att träffa guvernören eller de inflytelserika människorna i staden.

Fastän bevakningen var oförtröttligt sträng, kom och gick Han som Han ville! Han dog i ett hus beläget cirka tre kilometer från St Jean d'Acre.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Goda idéer måste omsättas i praktiken

8 november 1911,

Över hela världen hör man hur vackra talesätt prisas och ädla påbud beundras. Alla människor säger att de älskar det som är gott och hatar det som Ärlighet är beundransvärt, medan lögn är föraktligt. Trohet är en dygd och svek är en skam för mänskligheten. Det är en välsignad sak att glädja människornas hjärtan och fel att bli orsak till smärta. Att vara vänlig och barmhärtig är rätt medan det är syndigt att hata. Rättvisa är en ädel egenskap och orättvisa är upprörande. Det är ens plikt att vara medlidsam och inte skada någon och att till varje pris undvika svartsjuka och skadeglädje. Visdom är människans ära, inte okunnighet ljus, inte mörker! Det är en god handling att vända sitt ansikte mot Gud och dårskap att försumma Honom. Det är vår plikt att leda mänskligheten framåt och inte vilseleda den så att vi blir orsak till dess fall. Det finns många fler exempel liknande dessa.

Men alla dessa fraser är bara ord och vi ser mycket få av dem omsättas i praktiken ute i världen. Tvärtom märker vi, att människorna rycks med av passion och själviskhet och varje individ tänker endast på vad som kommer att vara fördelaktigt för honom, även om det betyder ruin för hans broder. De är alla angelägna om att skapa sin egen lycka och bryr sig föga eller inget om andras välfärd. De oroar sig för sin egen frid och bekvämlighet, medan deras medmänniskors levnadsomständigheter inte bekymrar dem det minsta.

Olyckligtvis är detta den väg de flesta människor beträder.

Men bahá'íer får inte vara sådana. De måste höja sig över sådana omständigheter. Handling måste betyda mer än ord. I sina gärningar måste de vara medlidsamma, inte enbart i sina ord. De måste vid alla tillfällen genom sina handlingar bekräfta, vad de förkunnar i ord. Deras gärningar måste visa deras plikttrohet och deras verksamhet måste uppvisa gudomligt ljus.

Låt era handlingar högt ropa ut över världen att ni i sanning är bahá'íer, ty det är handlingar som talar till världen och åstadkommer mänsklighetens framsteg.

Om vi är sanna bahá'íer är tal inte nödvändigt. Våra handlingar kommer att hjälpa världen framåt, sprida civilisation, främja vetenskapens framsteg och åstadkomma att de sköna konsterna utvecklas. Utan handling kan ingenting i den materiella världen uppnås, inte heller kan ord ensamma föra in en människa i det andliga konungariket. Det är inte endast genom läpparnas bekännelse som Guds utvalda har uppnått helighet, utan genom tålmodiga liv, fyllda av aktivt tjänande, har de bringat ljus till världen.

Sträva därför efter att era handlingar dag för dag måtte bli vackra böner. Vänd er mot Gud och sök alltid att göra det, som är rätt och ädelt. Gör det fattiga rika, res de fallna, trösta de sorgsna, ge läkedom till de sjuka, skänk trygghet till de förfärade, befria de betungade, ge hopp åt de förtvivlade och var en tillflykt för de utblottade!

Detta är en sann bahá'ís arbete och detta är vad som förväntas av honom. Om vi strävar efter att göra allt detta, då är vi verkliga bahá'íer, men om vi försummar det, är vi inte ljusets efterföljare och vi har ingen rätt till namnet.

Gud som ser allas hjärtan, vet hur pass väl våra liv är fullbordandet av våra ord.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Den sanna innebörden av dop i vatten och eld

9 november 1911

Enligt Johannes evangelium har Kristus sagt: ”Om en människa icke bliver född av vatten och ande, så kan hon icke komma in i Guds rike."* Prästerna har tolkat detta så, att dop är nödvändigt för frälsning. I ett annat evangelium sägs det: ”Han skall döpa eder i Helig Ande och eld."**

Sålunda är dopet i vatten och eld ett. Det kan inte vara frågan om "vatten" i dess fysiska mening, ty det är en direkt motsats till eld och det ena utplånar det andra. När Kristus i evangeliet talar om "vatten", menar Han det som är orsak till liv, ty utan vatten kan ingen jordisk varelse leva mineral, växt, djur och människa, allesammans är de beroende av vatten för sin blotta existens. Ja, de senaste vetenskapliga upptäckterna bevisar för oss att även mineralen har någon form av liv och att den också behöver vatten för sin existens.

Vatten är orsaken till liv och när Kristus talar om vatten, ger Han en symbol för det som är orsaken till evigt liv.

Det livgivande vatten som Han talar om, är likt eld, ty det är ingenting annat än Guds kärlek och denna kärlek betyder liv för våra själar.

Genom Guds kärleks eld bränns den slöja upp, som skiljer oss från de himmelska verkligheterna.

* Joh. 3:5.

** Matt. 3:11.

Med klar syn blir vi i stånd att kämpa oss framåt och uppåt, att alltid göra framsteg på dygdens och helighetens stig och bli ljusets verktyg i världen.

Det finns ingenting större eller mer välsignat än Guds kärlek! Den ger helande till de sjuka, balsam till de sårade, glädje och tröst till hela världen och endast genom den kan människan uppnå evigt liv. Alla religioners innersta väsen är Guds kärlek och den är grunden för all andlig undervisning.

Det var Guds kärlek som ledde Abraham, Isak och Jakob, som stärkte Josef i Egypten och gav Moses tapperhet och tålamod.

Genom Guds kärlek sändes Kristus till världen, som genom sitt inspirerande exempel på ett fullkomligt liv i självuppoffring och hängivenhet bringade världen budskapet om evigt liv. Det var Guds kärlek som gav Muhammed kraft att föra araberna från ett tillstånd av djurisk förnedring till en mer upphöjd existensform.

Det var Guds kärlek som bistod Báb och förde Honom till Hans yttersta uppoffring och gjorde Hans bröst till en villig skottavla för tusen kulor.

Slutligen var det Guds kärlek som gav Bahá’u’lláh till Österlandet och som nu sänder ljuset av Hans lära långt in i Västerlandet och från pol till pol.

Sålunda uppfordrar jag var och en av er som inser dess kraft och skönhet, att offra alla era tankar, ord och gärningar för att bringa kunskapen om Guds kärlek till varje hjärta.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Tal hos l'alliance spiritualiste

Salle de l'Athénée, S:t Germain, Paris

9 november 1911

Jag vill uttrycka min tacksamhet för er gästfrihet och min glädje att ni är andligt sinnade. Jag är glad över att vara närvarande vid ett möte som detta, där man samlats för att lyssna till ett gudomligt budskap. Om ni kunde se med sanningens öga, skulle stora vågor av andlighet bli synliga för er på denna plats. Den Helige Andes kraft finns här för alla. Prisad vare Gud att era hjärtan är inspirerade med gudomlig glöd! Era själar är som vågor på andens hav. Fastän varje individuell själ utgör en bestämd våg, är oceanen en enda. Alla är förenade i Gud.

Varje hjärta borde utstråla enighet, så att den enda gudomliga källans ljus kan stråla fram klart och lysande. Vi får inte enbart ta hänsyn till de enskilda vågorna utan även till havet i sin helhet. Vi borde höja oss från det individuella till helheten. Anden är som en stor ocean och dess vågor är som människornas själar.

Det sägs oss i de heliga skrifterna att det nya Jerusalem skall uppstå på jorden. Nu är det uppenbart att denna himmelska stad inte är byggd av materiella stenar och murbruk, utan att det är en stad som inte är gjord av händer, evig i himlarna.

Detta är en profetisk symbol, vilken betyder att den gudomliga läran återkommer för att upplysa människornas hjärtan. Det är länge sedan denna heliga ledning styrde mänsklighetens liv. Men nu har äntligen det nya Jerusalems heliga stad kommit till världen. Den har ånyo uppenbarat sig under en östlig himmel. Från Persiens horisont har dess strålglans utgått för att bli ett ljus, som skall upplysa hela världen. Vi ser i dessa dagar uppfyllandet av den gudomliga profetian. Jerusalem hade försvunnit. Den himmelska staden var förstörd, nu är den återuppbyggd. Den var jämnad med marken, men nu har dess murar och tornspiror åter blivit uppförda och reser sig upp i sin förnyade och strålande skönhet.

I Västerlandet har det materiella välståndet triumferat, medan den andliga solen har lyst fram i Österlandet.

Jag är mycket glad över att se en sådan skara som denna i Paris, där andliga och materiella framsteg möts i enighet.

Människan den sanna människan är själ, inte kropp. Även om människan fysiskt hör till djurriket, lyfter likväl hennes själ henne över resten av skapelsen. Se hur solens ljus upplyser den materiella världen. På samma sätt sprider det gudomliga ljuset sina strålar i andens rike. Det är själen, som gör människan till ett himmelskt väsen!

Genom den Helige Andes kraft, som arbetar genom människans själ, är hon i stånd att uppfatta tingens gudomliga verklighet. Alla stora konstnärliga och vetenskapliga verk bär vittnesbörd om denna Andes kraft.

Samma Ande ger evigt liv.

Endast de som är döpta genom den gudomliga Anden kommer att bli i stånd att samla alla folk i enighetens förbund. Det är genom Andens kraft

Österlandet med sitt andliga tänkande kan blanda sig med Västerlandets handlande, så att tingens värld måtte bli gudomlig.

Det betyder att alla som arbetar för den högsta planen, är soldater i Andens armé.

Den himmelska världens ljus kämpar mot skuggans och illusionens värld. Strålarna från Sanningens Sol förjagar vidskepelsens och missförståndets mörker.

Ni är av Anden! Till alla er som söker sanningen, kommer Bahá’u’lláhs uppenbarelse som en stor glädje. Denna lära är av Anden. I den finns inget bud som inte är av den gudomliga Anden.

Ande kan inte förnimmas genom den fysiska kroppens materiella sinnen, utom då den uttrycks i yttre sinnebilder och verk. Den mänskliga kroppen är synlig, själen är osynlig. Inte desto mindre är det själen som styr en människas förmågor och som behärskar hennes mänsklighet.

Själen har huvudsakligen två förmågor.

a) Likväl som yttre omständigheter delges själen genom människans ögon, öron och hjärna, så delger själen sina önskningar och avsikter genom hjärnan till den fysiska kroppens händer och tunga och uttrycker sig därigenom. Anden i själen är livets innersta essens.

b) Själens andra förmåga uttrycker sig i visionens värld, där själen, bebodd av anden, har sin existens och fungerar utan hjälp av den materiella kroppens sinnen. Där i visionens rike, kan själen se utan hjälp av det fysiska ögat, höra utan bistånd av det fysiska örat och resa, oberoende av fysisk rörelse. Det är därför tydligt att anden i människans själ, kan fungera på så sätt, att den använder de vanliga sinnesorganen och att den också har förmågan att leva och verka utan deras bistånd i visionens värld. Detta bevisar utan tvivel människosjälens överlägsenhet över hennes kropp, andens överlägsenhet över materien.

Se till exempel på denna lampa. Är inte ljuset i den överlägset lampan som rymmer det? Hur vacker form lampan än har, så är dess ändamål inte fullföljt om inte ljuset finns där. Den är utan liv ett dött ting. Lampan behöver ljuset, men ljuset behöver inte lampan.

Anden behöver inte en kropp, men kroppen behöver en ande, annars kan den inte leva. Själen kan leva utan en kropp, men en kropp utan själ dör.

Om en människa förlorar sin syn, sin hörsel, sin hand eller fot, så skulle hennes själ fortfarande bebo den kropp han lever i och kunna uppenbara gudomliga dygder. Å andra sidan skulle det vara omöjligt för en perfekt kropp att existera utan ande.

Den Helige Andes största kraft finns i sanningens Gudomliga Manifestationer. Genom Andens kraft har den gudomliga läran förts in i mänsklighetens värld. Genom Andens kraft har evigt liv kommit till människobarnen. Genom Andens kraft har den gudomliga härligheten lyst från öst till väst och genom samma Andes kraft, kommer mänsklighetens gudomliga förmågor att uppenbaras.

Våra största ansträngningar måste riktas mot frigörelsen från världsliga ting. Vi måste sträva efter att bli mer andliga, mer lysande, att följa den gudomliga lärans plan, att tjäna enighetens och den sanna jämlikhetens sak, att vara barmhärtiga och att återspegla den Högstes kärlek till alla människor, så att Andens ljus skall bli synbart i alla våra handlingar, på det att hela mänskligheten slutligen blir förenad, dess stormiga hav lugnat och alla våldsamma vågor försvinner från ytan på livets ocean som hädanefter förblir fridfull och stilla. Då kommer det nya Jerusalem att skådas av mänskligheten, som kommer att träda in genom dess portar och motta den gudomliga nåden.

Jag tackar Gud att jag har fått vara närvarande ibland er i afton och jag tackar er för er andliga känsla.

Jag ber att ni måtte växa i gudomlig iver och att enighetens kraft i Anden skall tilltaga, så att profetiorna måtte uppfyllas och alla de glada budskap som finns nedskrivna i de heliga böckerna måtte infrias i detta stora århundrade av Guds ljus. Detta är den härliga tid, om vilken Jesus Kristus talade, när Han uppmanade oss att be "Tillkomme Ditt rike, ske Din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden". Jag, hoppas att detta också är er förväntan och högsta önskan.

Vi är förenade i den gemensamma strävan och det gemensamma hoppet, att alla skall bli såsom en och att varje hjärta upplyst av kärleken från vår gudomlige Fader, Gud!

Må alla våra handlingar vara andliga och alla våra intressen och känslor inriktade på härlighetens konungarike!

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Andens utveckling

15 Rue Greuze, Paris

10 november 1911

I kväll skall jag tala om andens utveckling eller framåtskridande.

Fullständig vila existerar inte i naturen. Alla företeelser gör antingen framsteg eller förlorar terräng. Allting rör sig framåt eller bakåt, ingenting är utan rörelse. Från sin födelse gör människan fysiska framsteg tills hon når mogenhet och när hon sålunda har nått sitt livs blomstringstid, börjar hon gå neråt. Kroppens styrka och krafter avtar och hon närmar sig alltmer sin dödsstund. På samma sätt utvecklas en växt från frö till mognad, sedan börjar dess liv avta tills den slutligen vissnar och dör. En fågel svingar sig upp till en viss höjd och då den nått den högsta möjliga punkten i sin flykt, börjar den åter sänka sig mot jorden.

Sålunda är det tydligt att rörelse är oundgänglig för all existens. Alla materiella ting utvecklas till en viss punkt, sedan börjar de gå tillbaka. Detta är den lag som styr hela den fysiska skapelsen.

Låt oss nu betrakta själen. Vi har sett att rörelse är oundgänglig för existensen. Inte någonting med liv är utan rörelse. Hela skapelsen, vare sig den tillhör mineralriket, växtriket eller djurriket, är tvungen att lyda rörelsens lag. Den måste antingen gå uppåt eller nedåt. Men för den mänskliga själen finns det ingen tillbakagång. Dess enda rörelse är mot fulländning. Tillväxt och framsteg allena utgör själens rörelse.

Gudomlig fullkomlighet är oändlig. Därför är själens framåtskridande också oändligt. Redan från födelsen utvecklas människans själ, intellektet och kunskapen tilltar. När kroppen dör, fortlever själen. Alla de olika graderna av skapade fysiska varelser är begränsade men själen är obegränsad!

I alla religioner finns tron på att själen överlever kroppens död. Förböner uppsänds för de älskade döda, man ber för deras framåtskridande och för att de skall få förlåtelse för sina synder. Om själen skulle förgås med kroppen vore allt detta meningslöst. vidare, om det vore omöjligt för själen att närma sig fulländning sedan den blivit frigjord från kroppen, till vilken nytta vore då alla dessa fromma och kärleksfulla böner?

Vi läser i de heliga skrifterna, "att alla goda verk återupprättas" (det vill säga alla goda handlingar medför sin egen belöning). Om nu själen inte överlevde, skulle inte heller detta betyda någonting!

Blotta det faktum att vår andliga instinkt, som säkerligen inte givits oss förgäves och som driver oss att be för välgång för dem, som är våra älskade, som har lämnat den materiella världen bär inte detta vittnesbörd om en fortsättning på deras existens?

I andens värld finns det ingen tillbakagång. Dödlighetens värld är en värld av motsägelser och motsatser, där rörelse är en tvingande nödvändighet och allting måste gå antingen framåt eller tillbaka. I andens rike är ingen tillbakagång möjlig, alla rörelser är tvingade att rikta sig framåt mot ett fullkomligt tillstånd. "Framåtsträvande" är andens uttryck i tingens värld. Människans intelligens, hennes förmåga till förnuftsresonemang, hennes kunskap och hennes vetenskapliga bedrifter, allt detta som är andens yttringar, är del av det andliga framåtskridandets ofrånkomliga lag och är därför med nödvändighet odödligt.

Mitt hopp för er är, att ni skall göra framsteg i andens värld, såväl som i den materiella, att er intelligens skall utvecklas, att era kunskaper förökas och ert förstånd vidgas.

Ni måste alltid sträva framåt, aldrig stå stilla, undvika stagnation, vilket är det första steget mot en tillbakagående rörelse, mot förfall.

Hela den fysiska skapelsen är förgänglig. Dessa materiella kroppar är sammansatta av atomer. När atomerna börjar åtskiljas, inträder upplösning. Då inträder vad vi kallar döden. Denna sammansättning av atomer som utgår kroppen eller varje skapad varelses dödliga beståndsdelar, är tillfällig. När attraktionskraften som håller dessa atomer samman dras bort, upphör kroppen som sådan att existera.

Med själen är det annorlunda. Själen utgör inte en kombination av beståndsdelar. Den är inte sammansatt av en mängd atomer. Den är av en odelbar substans och därför evig. Den befinner sig helt utanför den fysiska skapelsens inflytande. Den är odödlig.

Vetenskaplig filosofi har bevisat att enkla element (enkla i betydelsen icke sammansatta) är oförstörbara, eviga. Själen, som inte är en sammansättning av element, är till sin karaktär ett enkelt element och kan därför inte upphöra att existera.

Själen, som är av denna odelbara substans, kan varken drabbas av upplösning eller förstörelse. Därför finns det inget skäl för att den skall få ett slut. Allt levande visar tecken på sin existens och därav följer, att dessa tecken inte kunde existera av sig själva, om det, som de är uttryck för eller vittnar om, inte fanns. Någonting som inte existerar, kan naturligtvis inte ge något tecken på sin existens. De mångfaldiga tecknen på andens existens står alltid framför oss.

Spåren efter Jesu Kristi ande, inflytande av Hans gudomliga lära är närvarande hos oss idag och varar för evigt.

Ett icke existerande ting kan inte, medger man, ses genom tecken. För att skriva måste en människa finnas. Den som inte finns kan inte skriva. Skrift är i sig själv ett tecken på den skrivandes själ och intelligens. De heliga skrifterna (alltid med samma lära) visar andens kontinuitet.

Överväg skapelsens mål. Är det möjligt, att allt är skapat för att framväxa och utvecklas genom oräkneliga tidsåldrar med detta lilla mål i sikte en människas få års liv på jorden? Är det inte otänkbart, att detta skulle vara existensens slutliga mål?

Mineralet utvecklas tills det upptas i växtens liv. Växten gör framsteg tills den går förlorad i djurets liv. Djuret i sin tur, som utgör en del av människans föda, absorberas i den mänskliga organismen.

Sålunda visar sig människan vara summan av hela skapelsen, den högsta av alla skapade varelser, målet mot vilket ändlösa tidsåldrar av tillvaro framskridit.

I bästa fall tillbringar människan nittio år i den här världen verkligen en kort tid.

Upphör människan att existera när hon lämnar kroppen? Om hennes liv tar slut, skulle ju all tidigare utveckling vara utan mening, allting skulle vara gjort förgäves. Kan man föreställa sig, att skapelsen inte skulle ha något högre mål än detta?

Själen är evig, odödlig.

Materialister säger: ”Var är själen? Vad är den? Vi kan inte se den, inte heller kan vi röra vid den.”

Detta är det sätt på vilket vi måste svara dem: ”Hur mycket mineraler än må utvecklas, kan de inte begripa växtvärlden". Men denna brist på fattningsförmåga bevisar inte, att växterna inte existera!

Till hur hög grad växterna än må ha utvecklats, är de ur stånd att förstå djurens värld. Denna okunnighet är inget bevis på att djuren inte existerar.

Djuret, det må vara aldrig så högt utvecklat, kan inte föreställa sig människans intelligens, inte heller kan det förstå hennes själs natur. Men än en gång detta bevisar inte att människan är utan intellekt eller utan själ. Det bevisar endast, att en form av existens är oförmögen att uppfatta en form som står över den själv.

Denna blomma må vara omedveten om en sådan varelse som en människa, men dess blotta okunnighet hindrar inte mänskligheten från att existera.

Om materialister på samma sätt betvivlar själens existens, bevisar deras vantro inte, att det inte existerar ett sådant rike som andens värld. Blotta existensen av människans intelligens bevisar hennes odödlighet. Vidare visar mörker närvaron av ljus, ty utan ljus skulle det inte finns någon skugga. Fattigdom bevisar existensen av rikedom, ty hur skulle vi utan rikedomar kunna mäta fattigdom? Okunnighet visar att kunskap finns, ty hur skulle det kunna finnas okunnighet utan kunskap?

Därför förutsätter idén om dödlighet existensen av odödlighet, ty om det inte fanns evigt liv, skulle det inte finnas något sätt att mäta denna världens liv!

Hur kunde Guds Manifestationer uthärda sådana fruktansvärda prövningar, om anden inte var odödlig?

Varför led Jesus Kristus den fasansfulla döden på korset?

Varför uthärdade Muhammed förföljelser?

Varför gjorde Báb det högsta offret och varför tillbringade Bahá’u’lláh sitt livs år i fängelse?

Varför skulle allt detta lidande ha varit, om inte för att bevisa andens eviga liv?

Kristus led. Han accepterade alla sina prövningar på grund av sin andes odödlighet. Om en människa tänker efter, förstår hon den andliga meningen i framåtskridandets lag. Hur allting rör sig från den lägre till den högre ställningen.

Det är bara en människa utan intelligens som efter att ha besinnat dessa ting, kan inbilla sig, att skapelsens storslagna ordning plötsligt skulle upphöra att göra framsteg, att utvecklingen skulle få ett sådant inadekvat slut.

Materialister, som resonerar på detta sätt och påstår att vi är oförmögna att se andens värld eller att uppfatta Guds nåd, är verkligen lika djuren, som inte har någon förståelse. Fastän de har ögon, ser de ingenting! De har öron, men de hör inte! Och denna brist på hörande eller seende bevisar ingenting annat än deras egen underlägsenhet. Om dessa människor läser vi i Koranen: ”De är människor som är blinda och döva i anden". De använder inte denna Guds stora gåva, förståndets kraft, genom vilken de skulle kunna se med andens ögon, höra med andliga öron och även förstå med ett gudomligt upplyst hjärta.

Det materialistiska sinnets oförmåga att fatta idén om evigt liv är inget bevis på att ett sådant liv inte existerar.

Förståelsen av detta andliga liv beror på vår andliga födelse!

Min bön för er är att era andliga förmågor och strävanden dagligen må förökas och att ni aldrig tillåter era materiella sinnen att skymma den himmelska upplysningens glans för era ögon.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

‘Abdu’l-Bahás önskningar och böner

15 november 1911

Ni är alla mycket välkomna och jag älskar er alla mycket innerligt.

Dag och natt ber jag till himmelen för er, att styrka måtte tillfalla er och att ni alla måtte bli delaktiga av Bahá’u’lláhs välsignelser och inträda i konungariket.

Jag bönfaller om att ni måtte bli såsom nya varelser, upplysta med det gudomliga ljuset, likt lysande lampor och att kunskapen om Guds kärlek må spridas från den ena änden av Europa till den andra.

Måtte denna gränslösa kärlek så uppfylla era hjärtan och sinnen, att sorgsenhet inte finner någon plats att inträda i och måtte ni med glädjefyllda hjärtan sväva högt såsom fåglarna in i den gudomliga strålglansen.

Måtte era hjärtan bli klara och rena såsom polerade speglar, i vilka Sanningens Sols fulla härlighet återkastas.

Måtte era ögon öppnas så att ni kan se Guds konungarikes tecken och måtte era öron vara vidöppna så att ni med fullkomlig förståelse kan höra den himmelska kungörelsen ljuda mitt ibland er.

Måtte era själar få hjälp och tröst och må de, sålunda stärkta, bli i stånd att leva i överensstämmelse med Bahá’u’lláhs lära.

Jag ber för var och en, att ni må bli såsom flammor av kärlek i världen och att klarheten i ert ljus och värmen i er tillgivenhet måtte nå hjärtat hos alla Guds sorgsna och bedrövade barn.

Måtte ni bli såsom lysande stjärnor, för evigt klara och strålande i konungariket.

Jag råder er att uppriktigt studera Bahá’u’lláhs lära, så att ni med Guds hjälp i gärning och i sanning måtte bli bahá'íer.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Angående kropp, själ och ande

4 Avenue de Camoens, Paris

17 november 1911

Det finns i människan tre tillstånd, nämligen kroppens, själens och andens.

Kroppen är människans animala eller fysiska grad. Från kroppslig synpunkt sett är en människa medlem av djurriket. Kropparna hos såväl människor som djur är sammansatta av beståndsdelar som sammanhålls genom attraktionslagen.

Liksom djuren äger människan sinnesförmögenheter, är underkastad hetta, köld, hunger, törst etcetera. Till skillnad från djuren har människan en rationell själ, den mänskliga intelligensen.

Människans intelligens utgör förbindelselänken mellan hennes kropp och hennes ande.

När människan låter anden, genom själen, upplysa förståelsen, då innesluter hon hela skapelsen, eftersom människan utgör kulmen på allt föregående och sålunda är överlägsen alla tidigare utvecklingsstadier, innesluter hon hela den lägre världen inom sig själv. Upplyst av anden genom själens medverkan, gör människans strålande intelligens henne till skapelsens krona.

Men om människan däremot inte öppnar sinne och hjärta för andens välsignelse utan vänder själen mot den materiella sidan, mot den timliga delen av sin natur, har hon sänkt sig från sin höga ställning och blir sämre än invånarna i det lägre stående djurriket. I detta fall befinner sig människan i ett sorgligt tillstånd! Ty om själens andliga egenskaper som är öppna för den gudomliga andens andedräkt, aldrig används, förtvinar och försvagas de, för att slutligen bli helt oanvändbara. Om samtidigt endast själens materiella egenskaper blir uppövade, blir dessa fruktansvärt kraftiga och den olyckliga och vilseledda människan blir vildare, orättfärdigare, grymmare och illvilligare än de lägre djuren själva. Ju mer all hennes strävan och alla hennes önskningar förstärks av de lägre sidorna i själens natur, desto brutalare blir hon, ända tills hon till hela sin varelse på intet sätt är överlägsen vilddjuren som förgås. Sådana människor planerar att göra ont, att skada och förstöra. De är helt utan det gudomliga medlidandets ande, ty själens himmelska egenskaper har kommit att domineras av de materiella. Om å andra sidan, själens andliga natur har blivit så förstärkt, att den håller den materiella sidan underkuvad, närmar sig människan det gudomliga. Det mänskliga inom henne blir så upphöjd att den himmelska församlingens dygder manifesterar sig i henne. Hon utstrålar Guds nåd och stimulerar mänsklighetens andliga framsteg, ty hon blir till en lampa, som lyser på dess stig.

Ni inser hur själen är förmedlaren mellan kroppen och anden. På samma sätt är detta träd (ett litet apelsinträd på bordet bredvid) förmedlaren mellan fröet och frukten. När trädets frukt kommer fram och mognar, då vet vi att trädet är fulländat. Om trädet inte bär någon frukt, skulle det vara en värdelös växt som inte tjänade något ändamål!

När själen bär andens liv inom sig frambringar den god frukt och blir ett gudomligt träd. Jag önskar att ni försöker förstå detta exempel. Jag hoppas att Guds outsägliga godhet kommer att så stärka er att er själs himmelska natur, förbinder den med anden, för alltid kommer att dominera över den materiella sidan och så fullständigt styra Sinnena, att era själar kommer att närma sig himmelrikets fullkomligheter. Måtte era ansikten ständigt vara vända mot det gudomliga ljuset och bli så lysande, att alla era tankar, ord och handlingar kommer att lysa med den andliga strålglansen och behärska era själar så att ni, i världens vimmel, kan visa fullkomlighet i era liv.

Somliga människors liv är uteslutande upptagna med denna världens angelägenheter. Deras sinnen är så kringskurna av yttre seder och traditionella intressen, att de är blinda för varje annan existensvärld, för den andliga innebörden i alla ting! De tänker och drömmer om världslig ryktbarhet och materiella framsteg. Sinnliga njutningar och bekväma omgivningar begränsar deras horisont. Deras högsta ambitioner koncentreras på att lyckas beträffande världsliga villkor och omständigheter! De tyglar inte sina lägre böjelser. De äter, dricker och sover! Liksom djuren har de inga tankar bortom sitt eget fysiska välbefinnande. Det är sant att dessa nödvändiga behov måste tillgodoses. Livet är en börda som vi måste föra med oss medan vi är på jorden, men omsorgerna om livets lägre ting borde inte tillåtas uppta en människas alla tankar och strävanden. Hjärtats ambitioner borde höja sig mot ett mer ärorikt mål och mental aktivitet borde lyfta sig mot ett högre plan! Människorna borde fasthålla visionen av himmelsk fulländning i sina själar och där skapa en vistelseort för den gudomliga Andens outtömliga frikostighet.

Låt ert strävande inriktas på att skapa en himmelsk civilisation på jorden! Jag ber för er om den högsta välsignelse, att ni måtte bli så uppfyllda av den gudomliga Andens livskraft, att ni blir orsak till liv i världen.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Bahá'íerna måste arbeta med själ och hjärta för att skapa ett bättre förhållande i världen

19 november 1911

Hur glädjande är det inte att se ett möte som detta, ty det är i sanning en sammanslutning av "himmelska människor". Vi är alla förenade i ett gudomligt syfte, vi har inga materiella motiv och vår käraste önskan är att sprida Guds kärlek över världen!

Vi arbetar och ber för mänsklighetens enighet, för att alla raser på jorden måtte bli en ras, alla länder ett land och för att alla hjärtan måtte slå som ett hjärta och vi arbetar tillsammans för fullständig enighet och fullkomligt broderskap.

Prisad vare Gud för att våra ansträngningar är uppriktiga och att våra hjärtan är vända mot konungariket. Vår största längtan är att sanningen måtte bli upprättad i världen och i detta hopp förs vi närmare varandra i kärlek och tillgivenhet. Alla och envar är helhjärtade och osjälviska, villiga att offra alla personliga anspråk för det stora ideal mot vilket de strävar: broderlig kärlek och fred och förening bland människor!

Tvivla inte på att Gud är med oss, på vår högra sida och på vår vänstra, att Han dag för dag kommer att låta vårt antal öka och våra möten växa till i styrka och betydelse.

Det är mitt innerligaste hopp att ni alla måtte bli till välsignelse för andra, att ni måtte skänka syn åt de andligen blinda, hörsel åt de andligen döva och liv åt dem som är liksom döda i synden.

Måtte ni hjälpa dem som nedsjunkit i materialism att inse sitt gudomliga barnaskap och inge dem mod att resa sig och bli värdiga sin födslorätt, så att mänsklighetens värld, genom er strävan, må bli Guds och Hans utvaldas konungarike.

Jag tackar Gud att vi är eniga om detta storslagna ideal, att min längtan också är er och att i arbetar tillsammans i fullständig enighet.

Idag ser vi det grymma krigets tragiska skådespel på jorden. Människan dräper sin medmänniska för självisk vinnings skull och för att utvidga sina områden. På grund av denna lågsinnade strävan har hatet tagit hennes hjärta i besittning och mer och mer blod utgjuts.

Nya strider utkämpas, arméerna utökas, flera kanoner, flera gevär, flera sprängämnen av alla slag sänds ut och så ökar bitterheten och hatet dag för dag!

Men denna församling, Gud vare tack, längtar endast efter fred och enighet och måste med själ och hjärta arbeta för att skapa bättre förhållanden i världen.

Ni, som är Guds tjänare, kämpa mot förtryck, hat och split, så att krigen måtte upphöra och Guds lagar om fred och kärlek måtte bli upprättade bland människorna.

Arbeta! Arbeta med hela er styrka, sprid konungarikets sak bland människorna. Lär de självtillräckliga att ödmjukt vända sig till Gud, de syndiga att inte synda mer och invänta med glad förhoppning konungarikets ankomst.

Älska och lyd er himmelske Fader och var förvissade om att gudomlig hjälp väntar er. Sannerligen säger jag er att ni skall verkligen erövra världen!

Ha endast tro, tålamod och mod detta är endast början, men säkerligen kommer ni att lyckas, ty Gud är med er!

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Angående förtal

20 november 1911

Från världens begynnelse till idag har varje Manifestation (det vill säga Gudomlig Manifestation) som sänts från Gud, mött motstånd från "mörkrets makter" i förkroppsligad form.

Denna mörka makt har alltid eftersträvat att utsläcka ljuset. Tyranniet har alltid sökt övervinna rättvisan. Okunnigheten har ihärdigt försökt att trampa kunskapen under sina fötter. Detta har från äldsta tider varit den materiella världens metod.

På Mose tid motsatte sig Farao att det mosaiska ljuset spreds utanför landets gränser.

På Kristi tid uppviglade Hannas och Kaifas det judiska folket mot Honom och Israels lärde förenade

sig för att krossa Hans makt. Alla sorters förtal spreds om Honom. De skriftlärde och fariséerna konspirerade för att få folket att tro att Han var en lögnare, en avfälling och en hädare. De spred detta förtal mot Kristus över hela Österlandet och förorsakade att Han blev dömd till en neslig död!

Även i Muhammeds fall beslöt sig Hans tids lärde för att utsläcka ljuset från Hans inflytande. De försökte med vapenmakt att förhindra spridandet av Hans lära.

Trots alla deras ansträngningar lyste Sanningens Sol fram över horisonten. Vid varje tillfälle besegrade ljusets armé mörkrets makter på världens slagfält och den gudomliga lärans strålar upplyste jorden. De som accepterade läran och arbetade för Guds sak, blev lysande stjärnor på Mänsklighetens himmel.

Nu, i vår egen tid, upprepar sig historien.

De som vill få människorna att tro att religionen är deras egen privata egendom, gör åter sina försök att motarbeta Sanningens Sol. De sätter sig upp mot Guds bud: De sprider förtal, då de varken har argument eller bevis att sätta emot. De går till anfall med maskerade ansikten, då de inte vågar komma fram i dagsljuset.

Våra metoder är annorlunda. Vi varken attackerar eller förtalar. Vi vill inte disputera med dem. Vi för fram bevis och argument. Vi inbjuder dem att vederlägga våra uppgifter. De kan inte svara oss men istället skriver de allt som de kan tänka ut mot den Gudomliga Budbäraren, Bahá’u’lláh.

Låt inte era hjärtan förvirras av dessa nedsättande skrifter! Lyd Bahá’u’lláhs ord och besvara dem inte. Gläd er snarare över att dessa falskheter kommer att resultera i spridandet av sanningen. När dessa lögner uppträder, kommer folk att undersöka saken och de som undersöker, kommer då till kunskap om Tron.

Om man skulle påstå: ”Det finns en lampa i rummet här intill, men den ger inget ljus", så skulle kanske en åhörare låta sig nöja med denna redogörelse, men en klokare man går in i rummet för att själv bedöma saken och se, när han upptäcker lampans klara ljus, då känner han sanningen!

Åter säger någon: ”Det finns en trädgård, där det växer träd med avbrutna grenar som inte bär någon frukt och dess löv är vissna och gula. I denna trädgård finns det också blomsterplantor som inte blommar och rosenbuskar som är förtorkade och döende gå inte in i den trädgården!" En rättvis människa som hör denna beskrivning av trädgården, blir inte tillfreds utan att själv se efter om det är sant eller inte. Hon går därför in i trädgården och se, hon finner den välvårdad. Trädens grenar är kraftiga och starka och därtill översållade med de ljuvaste av mogna frukter bland ett överflöd av vackra gröna blad. Växterna lyser av mångfärgade blommor, rosenbuskarna är täckta av väldoftande, underbara rosor och allt är grönskande och välskött. När trädgårdens härlighet ligger där utbredd inför denna människa, prisar hon Gud, att hon just genom ovärdigt förtal letts till en plats med så beundransvärd skönhet.

Detta blir resultatet av förtalarens verksamhet: att bli orsak till att människor leds att upptäcka sanningen.

Vi vet, att all den osanning som spreds ut om Kristus och Hans apostlar och alla de böcker som skrevs mot Honom, endast ledde människor till att undersöka Hans lära och sedan de sett skönheten och inandats vällukten, vandrade de för evigt omkring bland denna himmelska trädgårds rosor och frukter.

Därför säger jag er, sprid den himmelska sanningen med all er kraft så att människornas intelligens måtte bli upplyst. Detta är det bästa svaret till dem som förtalar. Jag vill varken tala om dessa människor eller säga något illa om den bara säga er att förtal saknar betydelse.

Moln kan beslöja solen, men även om de är aldrig så täta, kommer solens strålar att tränga igenom. Ingenting kan hindra strålarna att komma ner för att värma och ge liv åt den himmelska trädgården.

Ingenting kan hindra regnet att falla ned från himmelen.

Ingenting kan hindra fullbordandet av Guds ord!

När ni därför ser böcker och tidningar, skrivna emot uppenbarelsen, var då inte nedstämda, utan hämta tröst i förvissningen om att Saken därmed vinner i styrka.

Ingen kastar sten på ett träd utan frukt. Ingen försöker släcka en lampa utan ljus.

Se på forna tider. Hade Faraos förtal någon effekt? Han försäkrade att Moses var en mördare, att Han hade dräpt en man och förtjänade att bli avrättad! Han förklarade också att Moses och Aron underblåste oenighet, att de försökte tillintetgöra Egyptens religion och därför måste dödas. Dessa Faraos ord uttalades förgäves. Mose ljus lyste. Guds lags strålglans hade omslutit jorden.

När fariséerna sade om Kristus att Han hade brutit sabbaten, att Han hade trotsat Mose lag, att Han hade hotat att förstöra templet och Jerusalems heliga stad och att Han förtjänade att bli korsfäst vet vi att alla dessa lögnaktiga attacker inte hade någon effekt då det gällde att förhindra evangeliets spridning.

Kristi sol lyste strålande från himlen och den Heliga Andes andedräkt blåste över jorden.

Och jag säger er att inget förtal kan övervinna Guds ljus, det kan endast göra att det blir mer universellt känt. Om en sak var utan betydelse, vem skulle besvära sig med att motarbeta den?

Men det är alltid så, att ju större en sak är, desto fler fiender reser sig upp i allt större skaror för att försöka kullkasta den. Ju klarare ljuset är desto mörkare är skuggan. Vår uppgift är att handla i enlighet med Bahá’u’lláhs läror, med ödmjukhet och orubblig ståndaktighet.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Sann lycka och utveckling kan inte existera utan andlighet

21 november 1911

Vildhet och grymhet är naturliga för djuren, men människor borde framvisa kärlekens och tillgivenhetens egenskaper. Gud sände alla sina profeter till världen med ett enda syfte, nämligen att utså kärlek och god vilja i människornas hjärtan och för detta stora mål var de villiga att lida och att dö. Alla de heliga böckerna skrevs för att föra och vägleda människan in på kärlekens och enighetens vägar, men trots detta har vi den sorgliga anblicken av krig och blodsutgjutelse mitt ibland oss.

När vi tittar på historiens blad både i förgången och nuvarande tid, ser vi den svarta jorden rödfärgad av mänskligt blod. Människorna dödar varandra som grymma vargar och glömmer kärlekens och toleransens lagar.

Nu har denna strålande tidsålder kommit med en underbar civilisation och materiella framsteg. Människornas intellekt har vidgats, deras uppfattningsförmåga växt, men ack, trots detta ser vi friskt blod spillas dag för dag. Se på det pågående turkisk italienska kriget! Besinna för ett ögonblick dessa olyckliga människors öde! Hur många har blivit dödade under denna tragiska tid? Hur många hem har blivit lagda i ruiner, hur många kvinnor övergivna och barn föräldralösa? Och vad får man i utbyte för all denna smärta och hjärtesorg? Endast ett hörn av jorden!

Allt detta visar att enbart materiella framsteg inte förmår att lyfta upp människan. Tvärtom, ju mer hon blir insnärjd i materiella framsteg, desto mer fördunklas hennes andlighet.

I gångna tider var inte framstegen på det materiella planet så snabba och inte heller fanns blodsutgjutelse i en sådan omfattning. I forntida krigföring fanns inga kanoner, inga gevär, ingen dynamit, inga granater, inga torpeder, inga slagskepp och inga ubåtar. Nu har vi tack vare materiell civilisation alla dessa uppfinningar och krigen blir allt värre! Hela Europa har blivit som en ofantlig vapenarsenal, fyllt av sprängämnen och måtte Gud förhindra att de antänds ty skulle detta inträffa, så kommer hela världen att bli indragen.

Jag vill, att ni skall förstå, att materiella framsteg och andliga framsteg är två mycket olika saker och att endast om materiella framsteg går hand i hand med andlighet, kan verkliga framsteg uppstå och den största freden regera i världen. Om människorna följde de heliga råden och profeternas läror, om gudomligt ljus lyste i alla hjärtan och människorna vore sant religiösa, skulle vi snart se fred på jorden och Guds konungarike bland människorna. Guds lagar kan liknas vid själen och materiella framsteg vid kroppen. Om kroppen inte fick liv av själen, skulle den upphöra att existera. Det är min innerligaste bön att andlighet alltid måtte växa och förökas i världen, så att sederna måtte bli upplysta och fred och endräkt upprättas.

Krig och plundring, med den grymhet de medför, är en styggelse för Gud och drar sitt eget straff över sig, ty kärlekens Gud är också en rättvisans Gud och varje människa måste oundvikligen skörda vad hon sår. Låt oss försöka förstå den Högstes bud och inrätta våra liv efter Hans anvisningar. Sann lycka beror på det andligt goda och på att hjärtat alltid hålls öppet för att motta den gudomliga frikostigheten.

Om hjärtat vänder sig bort från de välsignelser Gud erbjuder, hur kan det någonsin hoppas på lycka? Var kan det finnas vila, om det inte sätter sitt hopp och sin tillit till Guds barmhärtighet? O, förtrösta på Gud, ty Hans barmhärtighet varar evigt och förtrösta på Hans välsignelser, ty de är överlägsna. O, sätt er tro till den Allsmäktige, ty Han sviker inte och Hans godhet varar i evighet! Hans sol ger oupphörligt ljus och Hans barmhärtighets moln är fulla av medlidandets vatten med vilken Han vattnar hjärtana hos alla dem, som förtröstar på Honom. Hans vederkvickande bris bär alltid helbrägd till människornas förtorkade själar på sina vingar! Är det vist att vända sig bort från en sådan kärleksfull Fader, som låter Sina välsignelser regna över oss och hellre välja att bli materiens slavar?

Gud har i sin oändliga godhet upphöjt oss till så mycken ära och har gjort oss till herrar över den materiella världen. Skulle vi då bli dess slavar? Nej, låt oss hellre göra anspråk på vår födslorätt och sträva efter att leva livet som Guds andliga söner. Sanningens strålande sol har åter uppstigit i öst. Från Persiens fjärran horisont sprider sig dess strålglans vida omkring och upplöser vidskepelsens täta moln. Ljuset från mänsklighetens enighet börjar upplysa världen och den gudomliga harmonin och solidaritetens banér mellan nationerna kommer snart att höjas mot himlen. Ja, den Helige Andes vindar kommer att inspirera hela världen!

O folk och nationer! Stå upp och arbeta och var lyckliga! Församla er under den mänskliga enighetens tält!

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Smärta och sorg

22 november 1911

I denna värld står vi under inflytandet av två känslor, glädje och sorg.

Glädjen ger oss vingar. I glädjens stunder är vår styrka mer livsbefrämjande, vårt förstånd klarare. Vi tycks vara bättre skickade att klara av världen och finna det område, där vi kan göra nytta. Men när sorgsenhet hemsöker oss, överger styrkan oss. Vår fattningsförmåga blir oklar och vår intelligens beslöjad. Livets händelser tycks undgå vårt grepp, våra andliga ögon misslyckas med att upptäcka de heliga mysterierna och vi blir alldeles som döda.

Det finns ingen mänsklig varelse som inte berörs av dessa två inflytanden, men all den sorg och bedrövelse som existerar kommer från den materiella världen den andliga världen skänker endast glädje!

Om vi lider är det resultatet av materiella ting och alla dessa prövningar och svårigheter kommer från denna illusionernas värld.

En affärsman kan till exempel förlora sin affärsrörelse och depression uppstår. En arbetare blir avskedad och svälten grinar honom i ansiktet. En lantbrukare får en dålig skörd och oro fyller hans sinne. En man bygger ett hus som brinner ner till grunden och han är genast hemlös, ruinerad och förtvivlad.

Alla dessa exempel är för att visa er att de prövningar som ansätter oss för varje steg, all vår bedrövelse, smärta, skam och grämelse, är alla födda i materiens värld, medan andens rike däremot aldrig förorsakar sorg. En människa som lever med sina tankar i detta rike känner en ständig glädje. De lidanden som är allt levandes arvedel undgår henne visserligen inte, men de rör endast vid ytan av hennes liv djupen är lugna och fridfulla.

Idag är mänskligheten nedtyngd av svårigheter, sorg och vånda. Ingen undkommer. Världen är våt av tårar, men lovad vare Gud, botemedlet finns vid våra dörrar. Låt oss vända bort våra hjärtan från den materiella världen och leva i den andliga! Endast den kan skänka oss frihet. Om vi är omgivna av svårigheter, har vi endast att åkalla Gud och genom Hans stora nåd skall vi bli hjälpta.

Om sorg och motgång hemsöker oss, låt oss vända våra ansikten mot konungariket och himmelsk tröst kommer att utgjutas.

Om vi är sjuka och i nöd, låt oss då bönfalla om Guds helande. Han kommer att besvara vår bön.

När våra tankar är fyllda av denna världs bitterhet, låt oss då vända våra ögon mot ljuvheten i Guds förbarmande, så skall Han sända oss himmelskt lugn! Om vi är fångna i den materiella världen, kan vår ande svinga sig upp i himlarna och vi kommer sannerligen att bli fria!

När våra dagar lider mot sitt slut, låt oss då tänka på de eviga världarna, och vi kommer att fyllas utav glädje!

Ni ser runt omkring er bevis på den materiella världens otillräcklighet hur glädje, vederkvickelse, frid och tröst inte kan återfinnas i denna världs förgängliga ting. Är det då inte dåraktigt att vägra söka dessa skatter, där de kan finnas? Portarna till andens rike står öppna för alla och utanför råder absolut mörker.

Tacka Gud att ni i denna församling har denna kunskap, ty i alla livets sorger kan ni erhålla den högsta tröst. Om era dagar på jorden är räknade, vet ni att evigt liv väntar er. Om materiella bekymmer innesluter er i ett mörkt moln, upplyser andlig strålglans er stig. Sannerligen, de vilkas sinnen är upplysta av den Högstes Ande, har den största tröst.

Själv satt jag i fängelse i fyrtio år ett enda år hade varit omöjligt att utstå ingen överlevde denna inspärrning mer än ett år. Men lovad vare Gud, under dessa fyrtio år var jag i högsta grad lycklig! Varje dag då jag vaknade, var det som att få höra goda nyheter och varje natt var oändlig glädje min lott. Andlighet var min vederkvickelse och att vända sig till Gud var min största glädje. Om det inte hade varit så, tror ni att det var möjligt för mig att genomleva dessa fyrtio år i fängelse?

Sålunda är andlighet den största av Guds gåvor och "evigt liv" betyder att "vända sig till Gud". Måtte var och en av er dagligen tillväxa i andlighet, måtte ni bli styrkta i all godhet, måtte ni bli mer och mer bli hjälpta av den gudomliga trösten, bli frigjorda genom Guds Helige Ande och måtte himmelrikets kraft leva och verka bland er.

Detta är min innerligaste åstundan och jag ber Gud att bevilja er denna ynnest.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

De fullkomliga mänskliga känslorna och dygderna

23 november 1911

Ni borde alla vara mycket glada och tacksamma mot Gud för det stora privilegiet som är ert.

Detta är ett helt andligt möte! Prisad vare Gud, era hjärtan är vända mot Honom, era själar är dragna mot konungariket, ni har andliga strävanden och era tankar svingar sig upp över stoftets värld.

Ni tillhör renhetens värld och är inte tillfredsställda med att leva djurens liv och tillbringa era dagar med att äta, dricka och sova. Ni är i sanning människor! Era tankar och strävanden går ut på att uppnå mänsklig fullkomning. Ni lever för att göra gott och skänka lycka till andra. Er största längtan är att trösta dem som sörjer, att stärka de svaga och vara ett hopp för själar i förtvivlan. Dag och natt är era tankar vända mot konungariket och era hjärtan är fulla av Guds kärlek.

Ni känner sålunda varken motstånd, motvilja eller hat, ty varje levande varelse är kär för er och ni söker det goda hos var och en av dem.

Dessa är de fullkomliga mänskliga känslorna och dygderna. Om en människa inte har någon av dem, vore det bättre att hon upphörde att existera. Om en lampa har slutat att skänka ljus, är det lika bra att den blir förstörd. Om ett träd inte bär någon frukt, är det bäst att det huggs ner, ty det betungar endast jorden.

Sannerligen, det är tusen gånger bättre för en människa att dö än att leva utan dygd.

Vi har ögon att se med, men om vi inte använder dem, hur skall de då kunna tjäna oss? Vi har öron att höra med, men om vi är döva, till vilken nytta är de då?

Vi har en tunga för att prisa Gud och förkunna de goda nyheterna, men hur onyttig är den inte om vi är stumma?

Den alltälskande Guden skapade människan för att hon skulle utstråla det himmelska ljuset och upplysa världen genom sina ord, sina handlingar och sitt liv. Om hon är utan dygd, blir hon inte bättre än ett djur och ett djur utan intelligens är ett värdelöst ting.

Den himmelska Fadern gav intelligensens ovärderliga gåva till människan, så att hon skulle kunna bli ett andligt ljus som genomtränger det materiellas mörker och bringar godhet och sanning till världen. Om ni med allvar vill följa Bahá’u’lláhs lära, kommer ni i sanning att bli världens ljus, själen för världens kropp, trösten och hjälpen för mänskligheten och källan till frälsning för hela universum. Sträva därför med hjärta och själ efter att följa den Välsignade Fullkomlighetens bud och var förvissade om, att om ni lyckas leva det liv Han utstakar för er, kommer evigt liv och beständig glädje i himmelriket att bli er lott och himmelsk näring kommer att sändas för att stärka er i alla era dagar.

Det är min uppriktiga bön att var och en av er måtte uppnå denna fullkomliga glädje!

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Människornas grymma likgiltighet inför främmande rasers lidande

24 november 1911

Jag har just fått veta, att det har hänt en förfärlig olycka här i landet. Ett tåg har fallit i floden och åtminstone tjugo personer har dödats. Detta är en händelse som kommer att bli föremål för diskussion i det franska parlamentet idag och direktören för det statliga järnvägsbolaget kommer att bli uppmanad att yttra sig. Han kommer att bli korsförhörd angående järnvägens tillstånd och vad som förorsakade olyckan och det kommer att bli ett hetsigt resonemang. Jag är fylld av undran och förvåning över att märka vilket intresse och vilken uppståndelse som har väckts i hela landet på grund av dessa tjugo människors död, medan man förblir kall och likgiltig inför det faktum att tusentals italienare, turkar och araber dödas i Tripolis! Det avskyvärda i denna massaker har inte stört regeringen alls! Trots detta är dessa olyckliga personer också mänskliga varelser.

Varför visar man så mycket intresse och häftig sympati för dessa tjugo individer, medan däremot femtusen personer inte får någon alls? De är alla människor, de hör alla till mänsklighetens familj men de kommer från andra länder och tillhör andra raser. Det angår inte dessa ointresserade länder om dessa människor blir hackade i bitar. Denna storslakt berör dem inte! Hur orättvist och grymt är inte detta, hur ytterligt utblottat på varje god och sann känsla! Människorna i dessa andra länder har hustrur och barn, mödrar, döttrar och små söner! I dessa länder kan man idag knappt finna ett hus som inte ljuder av bitter gråt, knappt ett hem som är oberört av krigets grymma hand.

Ack, vi ser runt omkring oss hur grym, fördomsfull och orättvis människan är och hur långsam hon är att tro på Gud och följa Hans bud.

Om dessa människor skulle älska och hjälpa varandra i stället för att vara så angelägna att förstöra med svärd och kanoner, hur mycket ädlare skulle inte detta vara! Hur mycket bättre skulle det inte vara, om de skulle leva som en flock duvor i frid och harmoni i stället för att vara som vargar och slita varandra i stycken.

Varför är människan så hårdhjärtad? Det är därför att hon ännu inte känner Gud. Om hon hade kunskap om Gud, kunde hon inte handla i direkt motsats till Hans lagar. Om hon vore andligt sinnad, skulle ett sådant uppträdande vara omöjligt för henne. Om bara Guds profeters lagar och föreskrifter hade blivit trodda, förstådda och efterföljda, skulle krig inte längre förmörka jordens ansikte.

Om människan bara hade ett spår av rättvisa, skulle ett sådant sakernas tillstånd vara omöjligt.

Därför säger jag er, be be och vänd era ansikten mot Gud, så att Han i sitt oändliga medlidande och sin nåd måtte hjälpa och bistå dessa missledda människor. Be att Han skall skänka dem andlig förståelse och lära dem tolerans och barmhärtighet, så att deras sinnens ögon måtte öppnas och att de måtte bli försedda med andens gåva. Då skulle fred och kärlek vandra hand i hand genom länderna och dessa stackars olyckliga människor få vila.

Låt oss alla dag och natt sträva efter att hjälpa till att skapa bättre förhållanden. Mitt hjärta har brustit av dessa hemska ting och det gråter högt må denna gråt nå andra hjärtan!

Då skulle de blinda se, de döda uppstå och rättvisan skall komma och regera på jorden.

Jag bönfaller er alla att be med hjärta och själ, att detta måtte uppfyllas.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Vi får inte bli modfällda över litenheten i vårt antal

25 november 1911

När Kristus framträdde, uppenbarade Han sig i Jerusalem. Han kallade människor till Guds rike. Han inbjöd dem till evigt liv och uppmanade dem att förvärva mänskliga fullkomligheter. Ledningens ljus utsändes av denna strålande stjärna och slutligen gav Han sitt liv som offer för mänskligheten.

Genom hela sitt välsignade liv led Han förtryck och vedermöda och trots allt detta var mänskligheten Hans fiende.

De förnekade Honom, hånade Honom, behandlade Honom illa och förbannade Honom. Han blev inte behandlad som en människa och ändå var Han medlidandets förkroppsligande och ägde den högsta godhet och kärlek.

Han älskade hela mänskligheten men de behandlade Honom som en fiende och var oförmögna att uppskatta Honom. De satte inget värde på Hans ord och blev inte upplysta av Hans kärleks låga.

Senare insåg de vem Han var. Att Han var det heliga och gudomliga ljuset och att Hans ord rymde evigt liv.

Hans hjärta var fyllt av kärlek till hela världen. Hans godhet var ämnad att nå var och en och när de började inse detta, ångrade de sig men då hade Han blivit korsfäst!

Det var inte förrän många år efter Hans uppståndelse som de visste vem Han var och vid tiden för sin uppståndelse hade Han endast några få lärjungar. Endast en jämförelsevis liten skara anhängare trodde på Hans föreskrifter och följde Hans lagar. De okunniga sade: ”Vem är denna person? Han har endast några få lärjungar!" Men de som visste sade: ”Han är solen som kommer att skina över öst och väst. Han är uppenbarelsen som skall ge liv åt världen.”

Vad de första lärjungarna hade insett, förstod världen senare.

Därför ska]l ni, som bor i Europa, inte bli modfällda på grund av att ni är få eller för att människor inte tror att er sak har betydelse. Bli inte nedstämda om några få personer kommer till era möten och var inte bedrövade om ni blir förlöjligade och motsagda, ty Kristi apostlar fick utstå detsamma. De blev smädade och förföljda, förbannade och misshandlade, men till slut blev de segerrika och deras fiender befanns ha fel.

Om historien skulle upprepa sig och samma sak skulle hända er, bli då inte sorgsna utan var fyllda med glädje och tacka Gud att ni har blivit kallade att lida så som heliga människor i gamla tider led. Om de gör motstånd mot er så var milda mot dem, om de motsäger er så var fasta i er tro, om de överger er och flyr från er så sök upp dem och behandla dem vänligt. Gör ingen människa skada. Bed för alla. Försök få ert ljus att lysa i världen och låt ert banér flyga högt mot himlarna. Era ädla livs härliga parfym kommer att tränga igenom överallt. Sanningens ljus som tänts i era hjärtan kommer att stråla ut till den fjärran horisonten!

Världens likgiltighet och förakt betyder ingenting alls, medan däremot era liv kommer att vara av den största betydelse.

Alla de, som söker sanningen i himmelriket, strålar som stjärnor. De är lika fruktträd som dignar av utvald frukt, lika hav fulla av kostbara pärlor. Förtrösta endast på Guds nåd och sprid den gudomliga sanningen.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Anförande av ‘Abdu’l-Bahá, hållet i pastor wagners kyrka (Foyer De L‘Ame) i Paris

26 november 1911

Jag är djupt rörd över de sympatiska ord som riktats till mig och jag hoppas att sann kärlek och tillgivenhet måtte växa bland oss dag för dag. Gud har önskat att kärlek skall vara en livsbefrämjande kraft i världen och ni vet alla hur jag fröjdar mig över att få tala om kärlek.

Under tidsåldrarna har Guds profeter blivit sända till världen för att tjäna sanningens sak Moses kom med sanningens lag och alla Israels profeter efter Honom sökte att sprida den.

När Jesus kom, tände Han sanningens flammande fackla och bar den högt så att hela världen kunde upplysas av den. Efter Honom kom utvalda apostlar och de for vida omkring och bar ljuset från sin Mästares lära till en mörk värld och de i sin tur gick bort.

Sedan kom Muhammed som i sin tid och på sitt sätt spred sanningens kunskap bland ett vilt folk ty detta har alltid varit Guds utvaldas uppgift.

När så slutligen Bahá’u’lláh framträdde i Persien, var det Hans varmaste önskan att ånyo upptända sanningens bleknande ljus i alla länder. Alla Guds heliga har med hjärta och själ försökt sprida kärlekens och enighetens ljus i hela världen, så att materialismens mörker måtte försvinna och andlighetens ljus lysa klart över människobarnen. Då skulle hat, förtal och mord försvinna och i dess ställe skulle kärlek, enighet och fred regera.

Alla Guds Manifestationer kom med samma avsikt och alla har försökt att röra in människorna på dygdens stigar. Ändå strider vi, såsom deras tjänare, med varandra. Varför är det så? Varför älskar vi inte varandra och lever i enighet?

Det är därför att vi slutit våra ögon för all religions grundprincip, nämligen att Gud är en, att Han är allas vår fader, att vi alla är nedsänkta i Hans nåds ocean, att vi är skyddade och bevarade av Hans kärleksfulla omsorg.

Sanningens strålande Sol lyser över alla utan åtskillnad. Den gudomliga nådens vatten omsluter var och en och Hans gudomliga ynnest bestås alla Hans barn.

Denne älskande Gud önskar fred för alla sina varelser varför tillbringar de då sin tid med att kriga?

Han älskar och beskyddar alla sina barn varför glömmer de Honom?

Han skänker sin faderliga omsorg till oss alla varför förbiser vi våra bröder?

När vi inser hur Gud älskar och har omsorg om oss, skall vi säkerligen inrätta våra liv så att vi kan bli mer lika Honom.

Gud har skapat var och en av oss varför handlar vi i motsats till Hans önskningar, när vi alla är Hans barn och älskar samma fader? All denna söndring vi ser på alla sidor, alla dessa dispyter och motsättningar är orsakade av att människor klamrar sig fast vid ritual och yttre sedvänjor och glömmer den enkla grundläggande sanningen. Det är religionernas yttre bruk som är så olika och det är dessa som förorsakar oenighet och fiendskap medan verkligheten alltid är densamma och en enda. Verkligheten är sanningen, den är världens ljus, den är kärlek och den är nåd. Dessa egenskaper hos sanningen är också mänskliga dygder som är inspirerade av den Helige Ande.

Låt oss alltså var och en hålla fast vid sanningen och vi skall sannerligen bli fria!

Den dag kommer då alla världens religioner skall förenas, ty i princip är de redan en. Det finns inget behov av uppdelning, då man inser att det endast är de yttre formerna som skiljer dem. Bland människornas söner lider somliga själar av okunnighet, låt oss skynda att undervisa dem. Andra är som barn som behöver omsorg och uppfostran tills de är vuxna och somliga är sjuka till dessa måste vi föra gudomlig läkedom.

Antingen de är okunniga, barnsliga eller sjuka, måste de bli älskade och hjälpta och inte illa omtyckta på grund av sin ofullkomlighet.

De religiöst lärde utnämndes för att skänka folken andlig läkedom och för att åstadkomma endräkt mellan nationerna. Om de blir orsak till splittring, vore det bättre att de inte fanns! Ett läkemedel ges för att bota en sjukdom, men om den hela tiden förvärrar åkomman, är det bättre att låta bli den. Om religion bara blir orsak till splittring, vore det bättre att den inte existerade.

Alla de Gudomliga Manifestationerna som blivit sända av Gud i världen, har genomgått sina hemska vedermödor och lidanden med den enda förhoppningen att kunna sprida sanning, endräkt och harmoni bland människorna. Kristus utstod ett liv i sorg, smärta och bedrövelse för att kunna ge ett fullkomligt exempel på kärlek till världen och trots detta fortsätter vi att handla i en motsatt anda gentemot varandra!

Kärlek är den grundläggande principen i Guds avsikt med människan och Han har befallt oss att älska varandra precis som Han älskar oss. Alla dessa oenigheter och tvister som vi hör om på alla håll tenderar endast att öka materialismen.

Den största delen av världen är nedsjunken i materialismen och den Helige Andes välsignelser förbises. Det finns så lite verklig andlig känsla och världens framsteg är till största delen enbart materiella. Människorna börjar bli lika djuren som är förgängliga, ty vi vet, att de inte har någon andlig uppfattning de vänder sig inte till Gud, de har ingen religion! Dessa företeelser tillhör endast människan och utan dem är hon naturens fånge och ingalunda bättre än ett djur.

Hur kan människan vara tillfredsställd med att enbart föra en djurisk existens, när Gud har gjort henne till en sådan högtstående varelse? Hela skapelsen är underkastad naturens lagar, men människan har blivit i stånd att besegra dessa lagar. Solen är trots sin kraft och strålglans bunden av naturlagarna och kan inte ändra sin bana så mycket som en hårsmån. Den stora och väldiga oceanen är oförmögen att ändra tidvattnets växlingar i ebb och flod ingenting kan motstå naturlagarna utom människan!

Men till människan har Gud givit en sådan underbar kraft, att hon kan leda, kontrollera och övervinna naturen.

Den naturliga lagen för människan är att vandra på jorden, men hon tillverkar fartyg och hon flyger i luften! Hon är skapad att leva på torra land, men hon färdas på havet och reser till och med under det!

Hon har lärt sig att kontrollera den elektriska kraften och hon använder den enligt sin vilja och stänger in den i en lampa! Den mänskliga rösten är skapad att tala på korta avstånd, men människans kraft är sådan att hon har konstruerat instrument, så att hon kan tala från öst till väst! Alla dessa exempel visar er hur människan kan styra naturen och hur hon så att säga, vrider svärdet ur naturens hand och använder det mot den själv. Då vi ser, att människan har blivit skapad till naturens herre, hur dåraktigt är det inte att bli dess slav! Vilken okunnighet och dumhet det är att dyrka och tillbe naturen, när Gud i sin godhet har gjort oss till dess herrar. Guds kraft är synlig för alla och ändå sluter människan sina ögon och ser den inte. Sanningens Sol strålar i all sin glans, men människan med sina hårt slutna ögon kan inte skåda dess härlighet! Det är min innerligaste bön till Gud, att ni alla genom Hans nåd och kärleksfulla välvilja må vara förenade och fyllda med den största glädje.

Jag bönfaller var och en av er att förena era böner med Mina för att krig och blodsutgjutelse skall upphöra och kärlek, vänskap, fred och endräkt regera i världen.

Tiderna igenom har vi sett hur blod har fläckat jordens yta. Men nu har en stråle av större ljus kommit, människans intelligens är större, andlighet börjar växa och en tid kommer nu förvisso, då världens religioner skall leva i fred. Låt oss lämna de stridiga resonemangen angående den yttre formen och låt oss förenas för att påskynda enighetens gudomliga sak tills hela mänskligheten vet att den är en familj, sammansluten i kärlek.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Del 2

De elva principer i Bahá’u’lláhs lära, som förklarades av ‘Abdu’l-Bahá i Paris:

I Sökande efter sanningen.

II Mänsklighetens enighet.

III Religion borde vara upphov till kärlek och enighet (ej givet separat).

IV Religionens och vetenskapens enighet.

V Frigörelse från fördomar.

VI Utjämning av existensmedel.

VII Människors likhet inför lagen.

VIII Universell fred.

IX Icke inblandning i politik.

X Jämlikhet mellan könen kvinnans utbildning.

XI Den Helige Andes kraft.

Teosofiska sällskapet i Paris

Sedan min ankomst till Paris har jag fått höra talas om det Teosofiska Sällskapet och jag vet, att det består av hedrade och respekterade människor. Ni är människor med intellekt, tanke och andliga ideal, och det är en stor glädje för mig att vara bland er.

Låt oss tacka Gud som fört oss samman denna kväll. Det ger mig en stor glädje, ty jag ser att ni är sanningssökare. Ni hålls inte i slaveri av fördomsfullhetens bojor och er högsta önskan är att få lära känna sanningen. Sanningen kan liknas vid solen! Solen är den lysande kropp, som förjagar alla skuggor. På samma sätt skingrar sanningen inbillningens skuggor. Liksom solen skänker liv åt mänsklighetens kropp, så ger sanningen liv till människornas själar. Sanningen är en sol som går upp på olika ställen på horisonten.

Ibland går solen upp från horisontens mitt, senare på sommaren går den upp längre norrut och på vintern längre söderut men det är alltid samma sol, hur olika dess uppgångsställen än må vara.

På samma sätt är sanningen en enda, fastän dess Manifestationer kan vara mycket olika. Somliga människor har ögon och ser. Dessa dyrkar solen, oberoende av vilken plats vid horisonten den går upp och när solen har lämnat vinterhimlen för att bli synlig på sommarhimlen, så vet de hur de skall återfinna den. Sedan finns det andra som endast dyrkar den plats varifrån solen gick upp och när den uppstiger i all sin härlighet från en annan punkt, blir de kvar i begrundan inför den plats, där den tidigare uppsteg. Ack! Dessa människor är berövade solens välsignelser. De som i sanning dyrkar solen själv, kommer att igenkänna den från vilken punkt den än må uppstiga och genast vända sina ansikten mot dess strålglans.

Vi måste dyrka solen själv och inte endast den plats där den visar sig. På samma sätt dyrkar människor med upplysta hjärtan sanningen, vid vilken horisont den än visar sig. De är inte bundna av personlighet, utan de följer sanningen och är i stånd att igenkänna den, varifrån den än må komma. Det är samma sanning som hjälper mänskligheten att göra framsteg och som ger liv åt alla skapade varelser, ty den är livets träd!

I sin lära ger Bahá’u’lláh oss förklaringen på sanning och jag vill kortfattat tala till er om detta, ty jag ser att ni är i stånd att förstå.

Bahá’u’lláhs första princip är:

Sökande efter sanningen.

Människan måste befria sig från alla fördomar och från sina egna inbillningars resultat, så att hon kan bli i stånd att obehindrat söka efter sanningen. Sanningen är en i alla religioner och med dess hjälp kan världens enighet förverkligas.

Alla folk har en grundläggande gemensam tro. Då sanningen är en, kan den inte delas upp och skillnaderna som tycks existera bland nationerna kommer enbart från deras dragning till fördomar. Om människorna bara ville söka sig fram till sanningen, skulle de finna sig förenade.

Bahá’u’lláhs andra princip är:

Mänsklighetens enighet.

Den ende alltälskande Guden skänker sin gudomliga nåd och ynnest över hela mänskligheten. Var och en är den Högstes tjänare och Hans godhet, nåd och kärleksfulla välvilja strömmar ner över alla Hans varelser. Mänsklighetens härlighet är vars och ens arvedel.

Alla människor är bladen och frukterna på ett och samma träd, de är alla grenarna på Adams träd, de har alla samma ursprung. Samma regn har fallit över dem alla, samma varma sol får dem att växa, de vederkvicks alla av samma bris. De enda skillnader som existerar och som håller dem åtskilda är dessa: där finns barn som behöver ledning, okunniga som måste undervisas, sjuka som måste vårdas och botas. Sålunda säger jag att hela mänskligheten är innesluten i Guds nåd och barmhärtighet. Som de heliga skrifterna säger oss: Alla människor är lika inför Gud. Han tar inte hänsyn till person.

Bahá’u’lláhs tredje princip är:

Religion borde vara upphov till kärlek och tillgivenhet.

Religion borde förena alla hjärtan och göra så att krig och tvister försvinner från jordens yta. Den bör ge upphov till andlighet och skänka ljus och liv åt alla själar. Om religion blir orsak till motvilja, hat och splittring, så vore det bättre att vara utan den och att utträda ur en sådan religion skulle vara en sant religiös åtgärd. Ty det är klart att meningen med läkemedel är att bota, men om läkemedlet bara förvärrar åkomman, hade det varit bättre att undvara det. En religion, som inte är grunden till kärlek och enighet, är inte någon religion. Alla de heliga profeterna var som läkare för själen. De gav föreskrifter för mänsklighetens helande. Därav följer att varje läkemedel som förorsakar sjukdom inte kommer från den store och suveräne Läkaren.

Bahá’u’lláhs fjärde princip är:

Religionens och vetenskapens enighet.

Vi kan tänka på vetenskapen som en vinge och religionen som den andra; en fågel behöver två vingar för att kunna flyga, endast en skulle vara oanvändbar. Varje religion som motsäger vetenskapen eller står i opposition till den är endast okunnighet, ty okunnighet är motsatsen till kunskap.

Religion, som endast består av riter och fördomsfulla ceremonier, är inte sanningen. Låt oss allvarligt bemöda oss om att vara medlen till att förena religion och vetenskap.

'Ali, Muhammeds svärson, sade: ”Det som är i överensstämmelse med vetenskap är också i överensstämmelse med religion." Allt vad mänskligt förstånd inte kan fatta, bör inte religionen godtaga. Religion och vetenskap går hand i hand och religion som strider mot vetenskap är inte sann.

Bahá’u’lláhs femte princip är:

Fördomar angående religion, ras eller sekt förstör mänsklighetens grund.

All söndring i världen, allt hat, krig och all blodsutgjutelse är förorsakade av en eller annan av dessa fördomar.

Hela världen måste betraktas som ett enda land, alla nationer som en nation, alla människor som om de tillhörde samma ras. Religioner, raser och nationer är alla skiljaktigheter som människan själv skapat och som endast är nödvändiga i hennes egen tanke. Inför Gud finns det varken perser, araber, fransmän eller engelsmän. Gud är Gud för alla och för Honom är skapelsen en. Vi måste lyda Gud och sträva efter att följa Honom genom att lämna alla våra fördomar och få till stånd fred på jorden.

Bahá’u’lláhs sjätte princip är:

Likvärdiga möjligheter till existensmedel.

Varje människa har rätt att leva, de har rätt till att vila och till ett visst mått av välbefinnande. Likväl som en rik man kan leva i sitt palats, omgiven av lyx och största komfort, så borde en fattig kunna vara i stånd att ha livets nödtorft. Ingen borde dö av hunger, alla borde ha tillräckligt med kläder. Den ena människan borde inte leva i överflöd, medan den andra inte har någon möjlighet att existera.

Låt oss försöka, att med all den styrka vi kan uppbringa, få fram lyckligare förhållanden, så att ingen enda själ behöver vara utblottad.

Bahá’u’lláhs sjunde princip:

Jämlikhet mellan människor likhet inför lagen.

Lagen och inte individen måste härska.På detta sätt kan världen bli en skönhetens plats och sant broderskap förverkligas. Då människorna har förvärvat solidaritet, har de funnit sanningen.

Bahá’u’lláhs åttonde princip:

Universell fred.

En högsta domstol skall väljas av varje nations folk och regeringar, där medlemmar från varje land och regering skall samlas i enighet. Alla dispyter skall läggas fram inför denna domstol. Dess uppgift är att förhindra krig.

Bahá’u’lláhs nionde princip är:

Att religion inte skall befatta sig med politiska frågor.

Religion befattar sig med andliga ting och politik med världsliga ting. Religion måste arbeta med tankens värld medan politikens områden är de yttre omständigheternas värld.

Det är prästerskapets arbete att utbilda folket, att undervisa det, att ge det goda råd och lärdomar så att det må utvecklas andligt. De har ingenting att göra med politiska frågor.

Bahá’u’lláhs tionde princip är:

Kvinnors utbildning och undervisning.

Kvinnor har samma rättigheter som männen på jorden. I religion och samhälle är de ett mycket betydelsefullt element. Så länge som kvinnorna hindras från att uppnå sina högsta möjligheter, kommer människorna att vara oförmögna att uppnå den storhet, som skulle kunna bli deras.

Bahá’u’lláhs elfte princip är:

Den helige andes kraft, genom vilken allena, andlig utveckling uppnås.

Det är endast genom den Helige Andes andedräkt som andlig utveckling kan ske. Det spelar ingen roll vilka framsteg den materiella världen gör, det spelar ingen roll hur vackert den än må smycka sig. Den kan ändå aldrig bli något annat än en livlös kropp, såvida inte själen finns i den, ty det är själen som ger kroppen liv. Kroppen ensam har inget sant egenvärde. Berövade den Heliga Andes välsignelser, skulle kroppen bli overksam.

Dessa var några av Bahá’u’lláhs principer mycket kortfattat förklarade.

Kort sagt, det anstår oss alla att vara sanningsälskare. Låt oss söka sanningen i varje årstid, i varje land och vara noga med att aldrig fästa oss vid personligheter. Låt oss se ljuset var det än lyser och måtte vi bli i stånd att igenkänna sanningens ljus, var det än måtte uppstiga. Låt oss inandas rosens doft mitt bland törnen som omger den. Låt oss dricka det rinnande vattnet från varje ren källa.

Sedan jag anlände till Paris, har det givit mig mycket glädje att möta sådana parisare som ni, ty prisad vare Gud, ni är intelligenta, fördomsfria och längtar efter att lära känna sanningen. Ni har människokärlek i era hjärtan och så långt ni har möjlighet, anstränger ni er med välgörenhetsarbete och med att åstadkomma enighet i världen. Detta är vad Bahá’u’lláh speciellt önskade.

Det är av detta skäl jag är så lycklig över att vara bland er och jag ber för er, att ni måtte bli förvaringskärl för Guds välsignelser och att ni måtte bli medlen för att sprida andlighet över detta land.

Ni har redan en underbar materiell civilisation och andlig civilisation skall likaså bli er.

Herr Bleck tackade ‘Abdu’l-Bahá och denne svarade: ”Jag är mycket tacksam för de vänliga känslor ni just uttalat. Jag hoppas att dessa två rörelser inom kort skall spridas över jorden. Då kommer mänsklighetens enighet att ha rest sitt tält i världens centrum.”

Första principen

Sökande efter sanningen

4 Avenue de Camoens Paris

10 november 1911

Om en människa skall lyckas i sitt sökande efter sanning, måste hon först och främst sluta sina ögon för all traditionell vidskepelse från det förgångna.

Judarna har traditionell vidskepelse, buddhisterna och zoroastrierna är inte fria från den och inte heller kristna! Judarna tror, att de ensamma är i besittning av sanningen och fördömer alla andra religioner. De kristna slår fast, att deras religion är den enda sanna och alla andra är falska. På samma sätt gör buddhister och muselmaner. Alla begränsar sig. Om alla fördömer varandra, var skall vi då söka sanningen? Alla motsäger varandra, alla kan inte ha rätt. Om alla tror att deras religion är den enda rätta, förblindas deras ögon inför sanningen i de andras. Om till exempel en jude är bunden av de yttre bruken i Israels religion, så tillåter han sig inte att uppfatta att sanningen kan existera i någon annan religion. Alltsammans måste finnas i hans egen!

Vi borde därför lösgöra oss från religionens yttre former och bruk. Vi måste inse, att hur vackra dess former och handlingar än är, så är de endast en klädnad för den gudomliga sanningens varma hjärta och levande lemmar. Vi måste överge de traditionella fördomarna, om vi vill lyckas finna sanningen i alla religioners kärna. Om en zoroastrier tror att solen är Gud, hur kan han förenas med andra religioner? Då avgudadyrkarna tror på sina olika avgudar, hur kan de förstå Guds enhet?

Det är sålunda klart, att om vi skall kunna göra några som helst framsteg i sökandet efter sanning, måste vi överge vidskepelse. Om alla sökare följde denna princip, skulle de uppnå en klar bild av sanningen.

Om fem personer möts för att söka efter sanningen, måste de börja med att frigöra sig från sina egna speciella villkor och uppge alla tidigare idéer. För att finna sanningen måste vi lägga bort våra fördomar, våra egna små alldagliga idéer; ett öppet, mottagligt sinne är det väsentliga. Om vår bägare är full av själviskhet, finns där ingen plats för livets vatten. Det förhållandet, att vi tror oss själva ha rätt och alla andra fel, är det största av alla hinder på vägen mot enighet, och enighet är nödvändig, om vi skall kunna komma fram till sanningen, ty sanningen är en.

Därför är det ofrånkomligt, att vi måste avsäga oss våra egna särskilda fördomar och vidskepliga föreställningar, om vi ärligt önskar att söka sanningen. Såvida vi inte i vårt medvetande gör åtskillnad mellan dogmer, vidskepelse och fördomar å ena sidan och sanningen å den andra, kan vi inte lyckas. När vi är uppriktiga i vårt sökande efter någonting, letar vi efter det överallt. Denna princip måste vi tillämpa i vårt sökande efter sanningen.

Vetenskap måste accepteras. Ingen sanning kan bestrida en annan sanning. Ljuset är gott i vilken lampa det än brinner! En ros är vacker i vilken trädgård den än må blomma! En stjärna har samma strålglans, om den lyser från öst eller väst! Var utan fördomar, så kommer ni att älska Sanningens Sol, från vilken del av horisonten den än må gå upp. Ni kommer att inse, att om, sanningens gudomliga ljus lyste i Jesus Kristus, så lyste det också i Moses och Buddha. Den uppriktige sökaren kommer att nå fram till denna sanning. Detta är vad som menas med "sökande efter sanning.”

Det innebär också, att vi måste vara villiga att röja undan allt vad vi tidigare har lärt, allt som kunde hindra våra steg på vägen till sanning. Vi får inte dra oss för att eventuellt åter börja vår fostran från början. Vi får inte låta vår kärlek till någon religion eller någon person så förblinda oss, att vi blir bundna av vidskepelse. När vi är befriade från alla dessa band och söker med frigjort sinne, då kommer vi att kunna nå vårt mål.

"Sök sanningen. Sanningen skall göra er fria," Sålunda skall vi se sanningen i alla religioner, ty ingen finns i alla och sanningen är en!

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Andra principen

Mänsklighetens enighet

11 november 1911

Jag talade igår om den första principen i Bahá’u’lláhs lära: sökandet efter sanningen, hur det är nödvändigt för en människa att skjuta allt åt sidan som har att göra med vanföreställningar och varje tradition, som kan förblinda hennes ögon för sanningens existens i alla religioner. Hon får inte, medan hon älskar och hakar sig fast vid en form av religion, tillåta sig att avsky alla andra. Det är grundläggande att hon söker efter sanning i alla religioner och om hennes sökande är ärligt, kommer hon förvisso att lyckas.

Den första upptäckten vi gör i vårt "sökande efter sanning" kommer att leda oss till en annan av Bahá’u’lláhs principer, vilken är "mänsklighetens enighet". Alla människor är tjänare till den ende Guden. En Gud regerar över alla världens nationer och finner glädje i alla sina barn. Alla människor tillhör en enda familj. Mänsklighetens krona vilar på varje människas huvud.

I Skaparens ögon är alla Hans barn lika. Hans godhet utgjuts över alla. Han favoriserar inte den ena eller den andra nationen, Hans skapelser är alla lika mycket värda. När det förhåller sig så, varför skulle vi då göra uppdelningar och skilja den ena rasen från den andra? Varför skulle vi skapa barriärer av vidskepelse och traditioner och åstadkomma tvedräkt och hat bland människorna?

Den enda skillnaden mellan medlemmarna i den mänskliga familjen är gradskillnaden. En del är som okunniga barn och måste undervisas tills de uppnår mognad. Några är som de sjuka och måste behandlas med ömhet och omsorg. Ingen är dålig eller ond! Vi får inte låta oss stötas tillbaka av dessa stackars barn. Vi måste behandla dem med stor vänlighet, undervisa de okunniga och vårda de sjuka med ömhet.

Besinna detta enighet är nödvändig för att vi skall kunna existera. Kärlek är livets verkliga grund, åtskiljande framkallar å andra sidan död. I den materiella världen till exempel, har alla ting enigheten att tacka för sitt liv. De ämnen som bildar trä, mineral eller sten, hålls samman av attraktionslagen. Om denna kraft skulle upphöra att verka för ett ögonblick, så skulle dessa ämnen inte hållas samman. De skulle falla isär och föremålet skulle sluta att existera i just den formen. Attraktionskraften har sammanfört vissa ämnen i form av denna vackra blomma men om denna attraktion dras tillbaka från den här medelpunkten, kommer blomman att upplösas och sluta att existera som blomma.

Så är det med mänsklighetens storslagna kropp. Den underbara lagen om attraktion, harmoni och enighet håller samman denna underbara skapelse.

Som det förhåller sig med helheten, så förhåller det sig också med delarna. Vare sig det gäller en blomma eller en människokropp, när den sammanhållande principen tas bort från den, dör blomman eller människan. Det är sålunda klart att attraktion, harmoni, enighet och kärlek är orsak till liv, medan repulsion, oenighet, hat och åtskiljande bringar död.

Vi har sett, att vadhelst som förorsakar splittring i den materiella världen, orsakar död. Samma lag arbetar likaså i andens värld.

Därför borde varje tjänare till den ende Guden lyda kärlekens lag, undvika allt hat, all osämja och tvist. När vi studerar naturen märker vi att de mildare djuren sluter sig samman i flockar och hjordar, medan de vilda, rovlystna djuren som lejonet, tigern och vargen, lever i vilda skogar långt från civilisationen. Två vargar eller två lejon kan leva vänskapligt tillsammans, men tusen lamm kan dela samma fålla och ett stort antal hjortar kan bilda en flock. Två örnar kan dväljas på samma plats, men tusen duvor kan samlas på en boplats.

Människan borde åtminstone räknas bland de mildare djuren, men när hon blir vildsint, är hon grymmare och illvilligare än de vildaste varelserna i djurvärlden!

Nu har Bahá’u’lláh förkunnat "enighet i mänsklighetens värld". Alla folk och nationer är en familj, barn till en Fader och borde uppträda mot varandra som bröder och systrar! Jag hoppas, att ni i era liv kommer att sträva efter att visa fram och sprida denna lära.

Bahá’u’lláh sade att vi till och med skall älska våra fiender och uppträda mot dem som mot vänner. Om alla människor lydde denna princip, skulle den största enighet och förståelse upprättas i människornas hjärtan.

Tredje principen

Kärlek och tillgivenhet

(Att religion borde ge upphov till kärlek och tillgivenhet understryks i många av de anföranden, från vilka anteckningar återges i denna bok, liksom i förklaringar till åtskilliga av de andra principerna.)

Fjärde principen

Accepterande av förhållandet mellan religion och vetenskap

4 Avenue de Camoens Paris

12 november 1911

Jag har talat till er om några av Bahá’u’lláhs principer: Sökande efter sanning och mänsklighetens enighet. Nu skall jag förklara ytterligare en, vilken är accepterande av förhållandet mellan religion och vetenskap.

Det finns ingen motsägelse mellan sann religion och vetenskap. När religionen står i motsättning till vetenskapen, blir den ren vidskepelse. Motsatsen till kunskap är okunnighet.

Hur kan en människa hålla något för sant, som vetenskapen har bevisat vara omöjligt? Om hon tror mot sitt förnuft, är det snarare en fråga om okunnig vidskepelse än om tro. De sanna principerna i alla religioner står i överensstämmelse med vetenskapens läror.

Guds enhet är logisk och denna idé står inte i motsatsförhållande till de slutsatser man kommer fram till vid vetenskapliga studier.

Alla religioner lär, att vi måste göra gott, att vi måste vara generösa, uppriktiga, sannfärdiga, laglydiga och plikttrogna. Allt detta är rimligt och logiskt sett det enda sätt på vilket mänskligheten kan göra framsteg.

Alla religiösa lagar överensstämmer med förnuftet och är anpassade efter de människor, för vilka de utformats och efter den tidsålder i vilken de skall åtlydas.

Religion har två huvuddelar:

1) den andliga

2) den praktiska.

Den andliga delen förändras aldrig. Alla Guds Manifestationer och Profeter har lärt ut samma sanningar och givit samma andliga lagar. De lär alla ut en samstämmig moralkodex. Det finns ingen splittring i sanningen. Solen har sänt ut många strålar för att upplysa den mänskliga intelligensen och ljuset är alltid detsamma.

Den praktiska delen i religionen sysselsätter sig med yttre former, ceremonier och med bestraffningsmetoder för speciella försyndelser. Detta är den materiella sidan av lagen och den styr folks seder och bruk.

På Mose tid fanns det tio brott som bestraffades med döden. När Kristus kom blev detta ändrat. Den gamla satsen "öga för öga, tand för tand" vändes till "älska dina fiender, gör gott mot dem som hatar dig". Den gamla stränga lagen hade förbytts till en lag av kärlek, nåd och fördragsamhet.

I forna dagar var straffet för stöld att få högra handen avhuggen. I vår tid kan inte denna lag tillämpas på detta sätt. I vår tid tillåts en man som förbannar sin far att leva men tidigare skulle han ha blivit avrättad. Det är sålunda tydligt, att medan den andliga lagen aldrig förändras, måste de praktiska reglerna ändra sin tillämpning alltefter tidens behov. Religionens andliga aspekt är den större och betydelsefullare av de två och denna är densamma för alla tider, den förändras aldrig. Den är densamma igår, idag och för alltid. "Som det var i begynnelsen är det nu och skall för evigt vara.”

Alltså, alla moralfrågor som innesluts i varje religions andliga och oföränderliga lagar är logiskt riktiga. Om religionen skulle strida mot logiskt förnuft, skulle den upphöra att vara religion och enbart bli en tradition. Religion och vetenskap är de två vingar med vars hjälp människans intelligens kan sväva i höjden och den mänskliga själen göra framsteg. Det är inte möjligt att flyga med endast en vinge. Om människan försöker flyga enbart med religionens vinge, kommer hon att landa i vidskepelsens träsk och om hon försöker flyga enbart med vetenskapens vinge, kommer hon inte heller att göra framsteg utan hamnar i materialismens hemska moras. Alla religioner i vår tid har hemfallit åt vidskepliga sedvänjor. De är lika mycket ur harmoni med de verkliga principerna i de läror de representerar som de är med dagens vetenskapliga upptäckter. Många religiösa ledare har börjat tro, att religionens betydelse huvudsakligen ligger i fasthållandet vid vissa dogmer samt utövandet av riter och ceremonier. De, vilkas själar de gör anspråk på att bota, lärs att tro på samma sätt och de klänger sig envist fast vid yttre formerna, vilka de sammanblandar med den inre sanningen.

Dessa former och ritualer varierar emellertid i de olika kyrkorna och bland de olika sekterna och till och med motsäger varandra, vilket ger upphov till splittring, hat och oenighet. Följden av alla dessa meningsskiljaktigheter blir uppfattningen bland många bildade människor att religionen inte kräver någon reflektionsförmåga och inte i något avseende skall rätta sig efter vetenskapen och att de med nödvändighet måste stå i motsatsförhållande till varandra. Den olyckliga effekten av detta är att vetenskapen alltmer har avlägsnat sig från religionen och religion blott har blivit ett blint och mer eller mindre likgiltigt följande av föreskrifter som uppställts av vissa religiösa ledare, vilka insisterar på att deras egna favoritdogmer skall accepteras, även när de strider mot vetenskapen. Detta är galenskap, ty det är alldeles tydligt att vetenskap är ljuset och eftersom det är så, står så kallad "sann" religion inte i motsättning till kunskap.

Vi är bekanta med fraserna "ljus och mörker", "religion och vetenskap". Men den religion som inte vandrar hand i hand med vetenskapen, är själv i vantrons och okunnighetens mörker.

Mycket av världens split och strid har uppstått genom dessa människogjorda motsättningar och motsägelser. Om religion var i harmoni med vetenskap och de vandrade tillsammans, skulle det bli slut på mycket av det hat och den bitterhet som nu bringar olycka över mänskligheten.

Besinna vad som skiljer människan från andra skapade varelser och gör henne till en unik varelse. Är det inte styrkan i hennes förnuft, hennes intelligens? Skall hon inte göra bruk av denna i sitt studium av religion? Jag säger er: väg omsorgsfullt allt som presenteras för er som religion i förnuftets och vetenskapens våg. Acceptera det om det klarar detta prov, ty det är sanning! Om det emellertid inte skulle stämma, så förkasta det, ty då är det okunnighet!

Se er omkring och lägg märke till hur dagens värld är dränkt i vidskepelse och yttre former!

Somliga tillber resultatet av sin egen fantasi. De gör sig en inbillad Gud och dyrkar denna, fastän deras begränsade sinnens skapelse inte kan vara den obegränsade och mäktige Skaparen av alla synliga och osynliga ting! Andra dyrkar solen eller träd och även stenar! I forna tider fanns det de som tillbad havet eller molnen och till och med lera!

Idag har människorna en sådan hängiven böjelse för yttre former och ceremonier, att de disputerar om speciella sidor av olika riter och sedvänjor, tills man överallt hör tröttsamma argument och oro. Det finns individer, som har ett klent intellekt och vars förmåga att dra förnuftiga slutsatser är outvecklad, men religionens kraft och styrka får inte betvivlas på grund av dessa personers oförmåga att förstå.

Ett litet barn kan inte begripa de lagar som styr naturen men det beror på barnets omogna intellekt. När det blir äldre och fått undervisning, kommer också det att förstå de eviga sanningarna. Ett barn förstår inte det faktum att jorden kretsar runt solen men när dess intelligens väcks, blir detta faktum klart och tydligt för det.

Det är omöjligt för religion att stå i motsättning till vetenskap, även om någras intellekt är för svaga eller för omogna för att förstå sanningen.

Gud gav oss religion och vetenskap för att de skulle tjäna som mått på vårt omdöme. Vinnlägg er om att inte försumma en sådan underbar kraft. Väg allting på denna våg.

För den som har förståndets kraft, är religionen som en öppen bok men hur skulle det vara möjligt för en människa utan förnuft och fattningsförmåga att förstå Guds himmelska verkligheter?

Sätt alla era trosuppfattningar i harmoni med vetenskapen. Det kan inte finnas någon motsägelse, ty sanningen är en. När religion, berövad sin vidskepelse, sina traditioner och ointelligenta dogmer visar överensstämmelse med vetenskap, kommer det att finnas en underbar enande, renande kraft i världen, som kommer att sopa undan alla krig, meningsskiljaktigheter, stridigheter och kamp och sedan kommer mänskligheten att förenas i kraft av Guds kärlek.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Femte principen

Avskaffandet av fördomar

4 Avenue de Camoens Paris

13 november 1911

Alla fördomar, antingen de gäller religion, ras, politik eller nationalitet måste uppges, ty dessa fördomar har förorsakat världens sjukdom. De är ett allvarligt ont, som, om det inte hejdas, är i stånd att ge upphov till hela mänsklighetens fördärv. Varje ödeläggande krig med dess fruktansvärda blodsutgjutelse och elände har förorsakats av en eller annan av dessa fördomar.

De bedrövliga krig som pågår i dessa dagar har uppstått genom ett folks fanatiska religiösa hat mot ett annat folk eller på grund av fördomar angående ras och färg.

Innan alla dessa barriärer som rests av fördomar, har svepts bort, är det inte möjligt för mänskligheten att leva i fred. Av detta skäl har Bahá’u’lláh sagt: ”Dessa fördomar är fördärvliga för mänskligheten.”

Betrakta först den religiösa fördomsfullheten. Tänk på nationer med så kallade religiöst folk. Om de var sanna gudsdyrkare, skulle de lyda Hans lag som förbjuder dem att döda varandra.

Om religionernas präster verkligen tillbad kärlekens Gud och tjänade det gudomliga ljuset, skulle de lära sitt folk att hålla det främsta budordet: ”att visa kärlek och barmhärtighet mot alla människor". Men vi finner motsatsen, ty det är ofta prästerna som uppeggar nationerna att strida. Religiöst hat är alltid det grymmaste!

Alla religioner lär att vi skall älska varandra och att vi skall söka reda på våra egna brister innan vi dristar oss att fördöma andras fel, att vi inte får anse oss själva överlägsna våra grannar. Vi måste vara försiktiga så att vi inte upphöjer oss själva och riskerar att bli förödmjukade.

Vilka är vi att kunna döma? Hur skall vi kunna veta, vem som från Guds synpunkt är den mest rättrådige? Guds tankar är inte som våra tankar. Hur många vänner har inte tyckts helgonlika inför sina vänner men fallit i den djupaste förnedring. Tänk på Judas Iskariot. Han började väl, men kom ihåg hans slut! Aposteln Paulus å andra sidan var i den tidigare delen av sitt liv en fiende till Kristus, medan han senare blev Hans mest trofaste tjänare. Hur kan vi då framhäva oss själva och ringakta andra?

Låt oss därför vara ödmjuka, utan fördomar och föredra andras bästa framför vårt eget. Låt oss aldrig säga: ”Jag är en troende, men han är en tvivlare", "jag är nära Gud, men han är en utstött". Vi kan aldrig veta vad som blir den slutliga domen! Låt oss därför hjälpa alla som är i behov av någon slags hjälp.

Låt oss undervisa den okunnige och ta hand om det lilla barnet tills det växt upp till mognad. Om vi finner en person som fallit ned i eländets eller syndens djup, måste vi vara vänliga mot honom, ta honom vid handen och hjälpa honom att återfå fotfästet och styrkan. Vi måste leda honom med kärlek och mildhet och behandla honom som en vän, inte som en fiende.

Vi har ingen rätt att betrakta någon av våra medmänniskor som ond.

Beträffande rasfördom; det är inbillning, vanföreställning rätt och slätt, ty Gud skapade oss alla av en ras. Det fanns inga skillnader i begynnelsen, ty vi är alla Adams ättlingar. l början fanns det inte heller några gränser och skiljelinjer mellan de olika länderna, ingen del av jorden tillhörde mer ett folk än ett annat. l Guds ögon är det ingen skillnad mellan de olika raserna. Varför skulle människan hitta på en sådan fördom? Hur kan vi fortsätta krig orsakade av en så falsk föreställning?

Gud har inte skapat människor, för att de skulle tillintetgöra varandra. Alla raser, stammar, sekter och klasser har lika del i sin himmelska Faders frikostighet.

Den enda skillnaden ligger i graden av trohet, av lydnad inför Guds lagar. Det finns några som är som tända facklor, det finns andra som lyser som stjärnor på mänsklighetens himmel.

De som älskar mänskligheten är de högtstående människorna, av vilken nation, trosbekännelse eller färg de än må vara. Ty det är till dessa Gud skall säga de välsignade orden: ”Väl gjort, mina trogna och goda tjänare". På den dagen kommer Han inte att fråga: ”Är du engelsman, fransman eller kanske perser? Kommer du från öst eller väst?"

Den enda uppdelning som är verklig är denna: det finns himmelska människor och jordiska människor, självuppoffrande tjänare till mänskligheten som i kärlek till den Högste skänker harmoni och enighet och lär ut fred och god vilja till människorna. Å andra sidan finns det de själviska människorna, de som hatar sina bröder, i vilkas hjärtan fördomsfullhet har ersatt kärleksfull hjälpsamhet och vilkas inflytande skapar split och kiv.

Till vilken ras eller till vilken färg hör dessa två kategorier människor, till de vita, till de gula, till de svarta, till öst eller väst, till norr eller söder? Om detta är Guds uppdelning, varför skulle vi då skapa andra? Politisk fördomsfullhet är lika fördärvlig, den är en av de största orsakerna till bitter kamp mellan människobarnen. Det finns personer som finner en glädje i att skapa splittring, som ständigt strävar efter att sporra sitt rike att börja krig med andra nationer och varför? De tror att de skall vinna fördelar för sitt eget land på alla andras bekostnad. De sänder arméer att hemsöka och förstöra andra länder, i avsikt att de skall bli ryktbara i världen och för erövrandets nöje, så att det må sägas: ”Ett sådant land har besegrat ett annat och lagt det under oket av sitt eget strängare och mer upphöjda välde." Denna seger som köpts till priset av mycket blodsutgjutelse är inte beständig! Erövraren kommer en dag att bli besegrad och de underkuvade att bli segerrika! Minns det förgångnas historia! Erövrade inte Frankrike Tyskland mer än en gång men övervann inte den tyska nationen sedan Frankrike?

Vi får också lära oss att Frankrike erövrade England. Sedan blev den engelska nationen segerrik över Frankrike.

Dessa ärorika erövringar är så kortlivade! Varför skall man fästa så stor vikt vid dem och deras anseende, att man är villig att utgjuta folkets blod för att uppnå dem? Är någon seger värd den oundvikliga räcka av plågor som blir följden av massaker på människor, den sorg, smärta och ödeläggelse som måste krossa så många hem i båda nationerna? Ty det är inte möjligt, att endast det ena landet skulle få lida.

O, varför vill människan, Guds olydiga barn som skulle vara ett exempel på den andliga lagens kraft, vända bort sitt ansikte från den gudomliga läran och sätta in alla sina ansträngningar på krig och förstörelse?

Min förhoppning är att kärlekens gudomliga ljus skall sprida sina strålar över hela världen i detta upplysta århundrade och finna vägen till det mottagliga hjärtat hos varje människa, att ljuset från Sanningens Sol skall vägleda politikerna att skaka av sig alla anspråk av fördomsfullhet och vantro och att de med frigjorda sinnen skall följa Guds statskonst, ty gudomlig politik är mäktig men människors politik är svag! Gud har skapat hela världen och skänker sin gudomliga frikostighet till varje varelse.

Är vi inte Guds tjänare? Skall vi försumma att följa vår Mästares exempel och avvisa Hans bud?

Jag ber att konungariket skall komma till jorden och att allt mörker skall drivas på flykt genom ljuset från den Himmelska Solen.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Sjätte principen

Existensmedel

4 Avenue de Camoens, Paris

En av de mest betydelsefulla principerna i Bahá’u’lláhs lära är: varje människas rätt till det dagliga brödet hon måste ha för att kunna existera eller utjämning av medlen till livsuppehället.

Folkets levnadsvillkor måste ordnas så att fattigdom försvinner, att alla så långt som möjligt, efter rang och ställning, skall ha del i välstånd och komfort. Å ena sidan ser vi bland människor de, som är överhopade med rikedomar och å andra sidan dessa olyckliga, som lider brist och svälter, de som äger många praktfulla palats och de som inte har någonstans att vila sitt huvud. Vi finner att somliga har otaliga rätter med dyrbar och utsökt mat, medan andra knappt kan finna tillräckligt med smulor för att hålla sig vid liv. Medan vissa människor är klädda i sammet, pälsverk och finaste linne, har andra otillräckliga, dåliga och tunna kläder, med vilka de måste försöka skydda sig mot kyla.

Dessa förhållanden är felaktiga och måste avhjälpas. Härvid måste man omsorgsfullt gripa sig an hjälpen. Det kan inte ske genom att införa absolut jämlikhet mellan människor.

Jämlikhet är en drömbild! Den är fullkomligt ogenomförbar. Även om jämlikhet kunde uppnås, skulle den inte kunna bevaras och om dess fortvaro vore möjlig, skulle hela världsordningen rivas upp. Lagen om rang måste alltid råda i mänsklighetens värld. Gud har så förordnat vid människans skapelse.

Somliga har en hög intelligens, andra har fått en medelmåttig del, medan åter en del är i avsaknad av intellekt. Mellan dessa tre klasser av människor råder ett lagbundet samband, men inte jämlikhet. Hur skulle det kunna vara möjligt att visdom och enfald vore jämngoda? Mänskligheten, liksom en stor armé, behöver en general, kaptener, underofficerare av olika grader och soldater, var och en med sina bestämda uppgifter. Grader är absolut nödvändiga för att säkerställa en välordnad organisation. En armé skulle inte kunna bestå av enbart generaler eller kaptener eller bara av soldater utan att ha någon i befälsställning. Det säkra resultatet av en sådan plan, skulle vara att oordning och upplösning skulle drabba hela armén.

Konung Lycurgus, filosofen, utarbetade en storslagen plan för att likställa medborgarna i Sparta. Med självuppoffring och visdom påbörjades detta experiment. Sedan sammankallade konungen folket i sitt konungadöme och fick dem att svära en dyr ed att upprätthålla samma styrelsesätt, om han skulle lämna landet samt även att ingenting skulle få dem att ändra den, förrän han återvände. Sedan konungen hade försäkrat sig om denna ed, lämnade han sitt konungarike Sparta och återvände aldrig mer. Lycurgus övergav situationen och avstod från sin höga ställning, i det han tänkte att han uppnådde ett bestående gott för sitt lands räkning genom att skapa jämlikhet i egendom och livsvillkor i sitt konungadöme. Konungens hela självuppoffring var förgäves. Det storslagna experimentet misslyckades. Efter någon tid var allt raserat. Hans omsorgsfullt uttänkta konstitution bröt samman.

Det fåfängliga i att försöka genomföra en sådan plan visades och det omöjliga i att uppnå jämlika existensvillkor kungjordes i detta antika konungadöme, Sparta. I våra dagar skulle ett sådant försök likaså vara dömt att misslyckas.

Eftersom några är oerhört rika och andra bedrövligt fattiga behövs otvivelaktigt en organisation för att kontrollera och förbättra dessa förhållanden. Det är viktigt att begränsa rikedom, liksom det också är av vikt att begränsa fattigdom. Ingendera av ytterligheterna är bra. Att placera sig i mitten* är högst önskvärt. Om det är rätt för en kapitalist att äga en stor förmögenhet, är det lika rättvist att en arbetare skall ha tillräckliga existensmedel.

En finansman med kolossal rikedom skulle inte få existera, så länge det i närheten av honom finns en fattig man i hemskaste nöd. När vi ser att fattigdom får nå ett tillstånd av svält, är det ett säkert tecken på, att vi någonstans kommer att upptäcka tyranni. Människor måste skynda sig med den här frågan och inte längre uppskjuta att förändra förhållanden, som för en mycket stor del av befolkningen medför plågande fattigdom.

De rika måste ge av sitt överflöd, de måste bli mildare till sinnes, utveckla en medlidande förståelse och sörja för dessa beklagansvärda, som lider brist på livets nödtorft.

.....................................

* "Giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom." Ordspr. 30:8.

.....................................

Det måste stiftas särskilda lagar, som tar itu med dessa rikedomens och fattigdomens ytterligheter. Medlemmarna i regeringen bör besinna Guds lagar, när de formar planer för att leda folket. Mänsklighetens vedertagna rättigheter måste skyddas och bevaras.

Ländernas regeringar borde rätta sig efter den gudomliga lag, som ger lika rätt åt alla. Detta är det enda sätt, på vilket den stora rikedomens beklagansvärda överflöd och den hemska demoraliserande, förnedrande fattigdomen kan utplånas. Inte förrän detta sker, kommer Guds lag att åtlydas.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Sjunde principen jämlikhet mellan människor

"Guds lagar är inte påbud som är grundade på vilja, makt eller gottfinnande utan på sanningens, förnuftets och rättvisans beslut.”

Alla människor är lika inför lagen, vilken oinskränkt måste härska.

Ändamålet med straff är inte hämnd utan förebyggande av brott.

Konungar måste regera med visdom och rättvisa. Prins, adelsman och bonde har lika rätt till opartisk behandling. Det får inte visas någon förmån till enskilda personer. En domare får inte "hysa anseende till personen" utan skipa lag med strikt opartiskhet i varje rättsfall han får att handlägga.

Om en person begår ett brott emot dig, har du inte rätt att förlåta honom, utan lagen måste straffa honom för att hindra att samma brott upprepas av andra, eftersom den enskildes plåga är utan betydelse i jämförelse med folkets allmänna bästa.

När fullkomlig rättvisa härskar i varje land i öst och väst, kommer jorden att bli en skönhetens plats. Värdigheten och jämlikheten hos varje Guds tjänare kommer att erkännas. Idealet om den mänskliga rasens solidaritet och sanna broderskap kommer att förverkligas och det härliga ljuset från Sanningens Sol kommer att upplysa alla människors själar.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Åttonde principen

Universell fred

4 Avenue de Camoens, Paris

En högsta domstol, bestående av valda medlemmar från varje land och regering, skall upprättas av alla länders folk och regeringar. Medlemmarna i detta betydelsefulla råd skall församlas i enighet. Alla tvister av internationell beskaffenhet skall hänskjutas till denna domstol, vars uppgift är att genom skiljedom bilägga allt, som annars skulle kunna bli orsak till krig. Denna domstols uppgift skulle vara att förhindra krig.

Ett av de stora stegen mot universell fred skulle vara att upprätta ett universellt språk. Bahá’u’lláh föreskriver att mänsklighetens tjänare skall samlas och antingen välja ett nu existerande språk eller utforma ett nytt. Detta uppenbarades i Kitáb i Aqdas för fyrtio år sedan. Det betonas där, att frågan om mångfalden av språk är mycket svår. Det finns mer än åttahundra språk i världen och ingen kan lära sig alla.

De mänskliga raserna är inte isolerade som i forna dagar. För att nu komma i nära kontakt med alla länder, är det nödvändigt att kunna tala deras språk.

Ett universellt språk skulle möjliggöra umgänge med varje nation. Det skulle sålunda bara vara nödvändigt att lära sig två språk, modersmålet och det universella språket. Det senare skulle göra en person i stånd att kommunicera med varje annan människa i världen.

Ett tredje språk skulle inte behövas. Att kunna tala med en medlem av vilken ras eller nation som helst utan hjälp av tolk, vore vilsamt och till hjälp för alla.

Esperanto har skapats med detta mål i sikte. Det är en fin uppfinning och ett strålande arbete, men det behöver fullkomnas. Esperanto är i sin nuvarande utformning mycket svårt för vissa människor.

En internationell kongress skulle bildas, bestående av delegater från varje nation i världen, från öst såväl som från väst. Denna kongress skulle utforma ett språk som kunde läras av alla och varje land skulle skörda stor fördel därav.

Tills ett sådant språk är i bruk, kommer världen att fortsätta att känna ett ofantligt behov av detta kommunikationsmedel. Olikhet i språk är mer än något annat en av de mest bidragande orsakerna till den motvilja och misstro som existerar mellan nationer, vilka hålls mer åtskilda genom sin oförmåga att förstå varandras språk än av något annat skäl.

Om alla kunde tala ett språk, hur mycket lättare skulle det inte vara att tjäna mänskligheten!

Uppskatta därför "esperanto", ty det är början till genomförandet av en av Bahá’u’lláhs viktigaste lagar och det måste fortsätta att förbättras och fullkomnas.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Nionde principen

Icke inblandning av religion i politik

4 Avenue de Camoens Paris

17 november 1911

I sin livsföring drivs människan av två huvudmotiv, "hoppet om belöning" och "rädslan för straff.”

Detta hopp och denna fruktan måste följaktligen i högsta grad tas med i beräkningen bland dem i ledande ställning, vilka har betydelsefulla poster i regeringen. Deras livsuppgift är att rådgöra med varandra angående utformandet av lagar och att ombesörja deras rätta tillämpning.

Världsordningens tält är rest och grundat på de två pelarna "belöning och vedergällning"!

I despotiska statsskick, under ledning av människor utan gudstro, där ingen fruktan för andlig vedergällning existerar, är tillämpningen av lagarna tyranniska och orättvisa.

Det finns inget bättre medel att förhindra förtryck än dessa två känslor, hopp och fruktan. De har både politiska och andliga konsekvenser.

Om de, som genomdriver lagarna, skulle ta de andliga konsekvenserna av sina beslut i betraktande och följa religionens ledning, "skulle de bli gudomliga ombud i handlingens värld, Guds representanter inför dem, som bor på jorden och de skulle för Guds kärleks skull försvara Hans tjänares intressen såsom de skulle försvara sina egna". Om en styresman inser sitt ansvar och fruktar att trotsa den gudomliga lagen, kommer hans domslut att bli rättvisa. Framför allt om han tror att konsekvenserna av hans handlingar kommer att följa honom bortom det jordiska livet och att "som han sår måste han skörda", så kommer en sådan man säkert att undvika orättvisa och tyranni.

Skulle en ämbetsman å andra sidan tro, att allt ansvar för hans handlingar tar slut med detta jordiska liv, eftersom han inte känner och tror på gudomlig ynnest och på glädjens andliga konungadöme, kommer han att sakna sporren till rättvis vandel och inspiration att göra s]ut på förtryck och orättfärdighet.

När en härskare vet att hans domar kommer att vägas på våg av den Gudomliga Domaren och att han, om han anses oskyldig, kommer att inträda i det himmelska konungariket och att ljuset från den himmelska frikostigheten kommer att lysa över honom, då kommer han säkerligen att handla med rättvisa och rättfärdighet. Se, hur viktigt det är att personer i ledande ställning blir upplysta av religion.

Med politiska frågor har emellertid prästerskapet inget att göra. Religiösa frågor skall inte sammanblandas med politik i världens nuvarande tillstånd, ty deras intressen är inte identiska.

Religionen berör frågor om hjärta, ande och moral.

Politiken sysselsätter sig med livets materiella ting. Religiösa lärare skall inte tränga in i politikens rike, de bör engagera sig i folkets andliga fostran. De bör alltid ge människor goda råd och försöka tjäna Gud och mänskligheten. De skall bemöda sig om att uppväcka andlig längtan och sträva efter att utvidga mänsklighetens förståelse och kunskap, att förbättra moralen och att öka kärleken till rättvisa.

Detta är i enlighet med Bahá’u’lláhs lära. I evangeliet är också skrivet: ”Given kejsaren vad kejsaren tillhör och Gud, vad Gud tillhör.”

I Persien finns det några bland de betydande regeringsmedlemmarna som är religiösa, som är exemplariska, som tillber Gud och som fruktar att visa olydnad mot Hans lagar, som dömer rättvist och regerar över sitt folk med rättfärdighet. Men det finns andra styresmän i detta land som inte har gudsfruktan för ögonen, som inte tänker på följderna av sina handlingar utan arbetar efter sina egna önskningar och dessa har försatt Persien i stora besvär och svårigheter.

O Guds vänner, var levande exempel på rättvisa, så att världen med hjälp av Guds nåd måtte se i era handlingar, att ni uppenbarar rättvisans och nådens kännetecken.

Rättvisa är inte begränsad, det är en allomfattande egenskap. Den måste tillämpas i alla klasser från den högsta till den lägsta. Rättvisan måste helgas och alla människors rätt måste beaktas. Önska för andra endast det som ni önskar för er själva. Då skall vi fröjdas över Rättvisans Sol som lyser från Guds horisont.

Varje människa har blivit satt på en hederspost, vilken hon inte får överge. En ringa arbetare som begår en oförrätt är lika mycket att klandra som en beryktad tyrann. Vi har sålunda alla vårt val mellan rätt och orätt.

Jag hoppas att var och en av er kommer att bli rättvis och att ni inriktar era tankar på mänsklighetens enighet, så att ni aldrig kommer att skada era grannar eller tala illa om någon, att ni kommer att respektera alla människors rätt och bli mer angelägna om andras intressen än era egna. Sålunda kommer ni att bli facklor av gudomlig rättvisa och handla i överensstämmelse med Bahá’u’lláhs lära, Han som under Sitt liv uthärdade oräkneliga vedermödor och förföljelser, för att visa fram den gudomliga världens dygder för mänsklighetens värld och göra det möjligt för er att förstå andens överhöghet och glädja er åt Guds rättvisa.

Genom Hans nåd kommer den gudomliga givmildheten att utgjutas över er och för detta ber jag!

Tionde principen

Jämlikhet mellan könen

4 Avenue de Camoens Paris

14 november 1911

Den tionde principen i Bahá’u’lláhs lära är jämlikhet mellan könen.

Gud har skapat alla varelser i par. Människa, djur eller växt, allting i dessa tre riken är av två kön och det råder absolut likställdhet mellan dem.

I växtvärlden finns det hanplantor och honplantor. De har lika rättigheter och är beskärda en lika del av sin arts skönhet; men det träd som bär frukt kan dock sägas vara överlägset det som är ofruktbart.

I djurriket ser vi att hanar och honor har lika rättigheter och de delar alla sin arts företräden.

Nu har vi sett att det i naturens två lägre riken inte råder något köns överlägsenhet över det andra. I mänsklighetens värld finner vi en stor skillnad. Kvinnokönet behandlas som om det var underlägset och tillåts inte ha likställda rättigheter och förmåner. Denna omständighet har inte sin grund i naturen utan i uppfostran. I den gudomliga skapelsen finns det inte någon sådan skillnad. Inget kön är det andra överlägset i Guds åsyn. Varför skulle då det ena könet hävda det andras underlägsenhet och hålla tillbaka dess skäliga rättigheter och privilegier, som om Gud skulle ha givit sitt bemyndigande till ett sådant handlingssätt? Om kvinnor fick samma utbildningsförmåner som männen, skulle resultatet visa bådas likvärdiga begåvning för studier.

I somliga avseenden är kvinnan överlägsen mannen. Hon är ömsint, mer mottaglig och hennes intuition är starkare.

Det skall inte förnekas, att kvinnan för närvarande på många sätt är mer outvecklad än mannen och att denna tillfälliga underlägsenhet orsakas av brist på utbildningsmöjligheter. I livets tvingande behov är kvinnan mer fylld av kraft än mannen, ty han har henne att tacka för själva livet.

Om modern har fått utbildning, kommer hennes barn att bli väl undervisade. Då modern är vis, kommer även barnen att ledas in på visdomens stig. Om modern är religiös, kommer hon att visa sina barn hur de skall älska Gud. Om modern är moralisk, vägleder hon sina små in på rättrådighetens vägar.

Det är därför klart att den kommande generationen är beroende av dagens mödrar. Är inte detta ett vitalt ansvar för kvinnan? Behöver hon inte varje möjlig förmån för att utrusta sig för en sådan uppgift?

Därför är Gud sannerligen inte tillfreds med att ett så betydelsefullt instrument som kvinnan, skall lida brist på utbildning för att uppnå den önskvärda och nödvändiga fullkomlighet som hon behöver för sitt stora livsverk. Gudomlig rättvisa fordrar, att båda könens rättigheter skall respekteras lika, eftersom inget är överlägset det andra i himmelens ögon. Värdet inför Gud beror inte på kön utan på renhet och hjärtats upplysthet. Mänskliga dygder tillkommer alla lika!

Kvinnan måste då bemöda sig om att uppnå större fullkomlighet, att bli mannens jämlike i varje avseende, att göra framsteg inom alla områden där hon hållits tillbaka, så att mannen nödgas erkänna hennes jämställdhet i förmåga och insikter.

I Europa har kvinnorna gjort större framsteg än i Österlandet, men det är ännu mycket som behöver göras! När studenterna har kommit till skolterminens slut äger en examen rum och dess resultat avgör varje students kunskap och duglighet. Så kommer det också att vara för kvinnan. Hennes handlingar kommer att visa hennes kraft, det kommer inte längre att finnas behov av att förkunna den i ord.

Det är min förhoppning att Österlandets kvinnor, liksom dess systrar i Västerlandet, kommer att göra snabba framsteg tills mänskligheten når fullkomning.

Guds frikostighet är till för alla och ger kraft till alla framsteg. När männen erkänner kvinnornas jämställdhet, kommer dessa inte att ha behov av att strida för sina rättigheter! En av Bahá’u’lláhs principer är sålunda jämlikhet mellan könen.

Kvinnorna måste göra de största ansträngningar för att förvärva andlig kraft och tillväxa i visdomens och helighetens dygder, tills deras upplysning och strävan lyckas åstadkomma mänsklighetens enighet. De måste arbeta med brinnande entusiasm att sprida Bahá’u’lláhs lära bland folken, så att den gudomliga frikostighetens strålande ljus måtte omsluta själarna i alla världens nationer!

<

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Elfte principen

Den helige andes kraft

4 Avenue de Camoens Paris

18 november 1911

I Bahá’u’lláhs lära är skrivet: ”Genom den Helige Andes kraft allena är människan i stånd att göra framsteg, ty människans kraft är begränsad och den Gudomliga kraften gränslös." Läsning av historien får oss att dra den slutsatsen att alla verkligt stora människor, den mänskliga rasens välgörare, de som har förmått människorna att älska det goda och hata det onda och som har orsakat verkliga framsteg, alla dessa har varit inspirerade av den Helige Andes kraft.

Guds profeter har inte alla kvalificerat sig i den lärda filosofins skolor. De var verkligen ofta män av ringa börd, till synes okunniga och olärda män utan betydelse i världens ögon, ibland till och med utan kunskap i läsning och skrivning.

Det som höjde dessa stora personer över människorna och med vars hjälp de kunde bli sanningens läromästare, var den Helige Andes kraft. Deras inflytande över mänskligheten, genom denna mäktiga inspirations inneboende förmåga, var stort och genomträngande.

De visaste filosofers påverkan har utan denna Gudomliga Ande varit jämförelsevis obetydlig, oavsett hur omfattande och djup deras lärdom och bildning än har varit.

De ovanliga intellekten som till exempel Platon, Aristoteles, Plinius och Sokrates har inte påverkat människorna så mycket att dessa har varit angelägna att offra sina liv för deras läror, medan däremot några av dessa enkla män så har rört mänskligheten, att tusentals människor har blivit villiga martyrer för att utbreda deras ord. Ty dessa ord var inspirerade av Guds Gudomliga Ande. Juda och Israels profeter, Elias, Jeremia, Jesaja och Hesekiel var ringa män och det var också Jesu Kristi apostlar.

Petrus, apostlarnas ledare, brukade dela upp fiskfångsten i sju delar och när han hade tagit en del för varje dag och kom till den sjunde delen, så visste han att det var sabbatsdagen. Besinna detta! Och tänk sedan på hans framtida ställning vilken ära han uppnådde tack vare den Helige Ande som utförde stora verk genom honom.

Vi förstår att den Helige Ande är den energigivande faktorn i människans liv. Vem som än erhåller denna kraft kan påverka alla som hon kommer i kontakt med.

De största filosofer utan denna Ande är maktlösa, deras själar livlösa och deras hjärtan döda! Om inte den Helige Ande andas in i deras själar, kan de inte utföra något gott arbete. Inget filosofiskt system har någonsin kunnat förändra människors seder och bruk till det bättre. Lärda filosofer, som ej varit upplysta av den Helige Ande, har ofta varit människor med undermålig moral. De har inte i sina gärningar förkunnat sina vackra frasers verklighet.

Skillnaden mellan andliga filosofer och andra visar sig i deras liv. Den andlige läraren visar sin tro på den egna läran genom att själv vara vad han rekommenderar andra.

En oansenlig människa utan lärdom men fylld av den Helige Ande är mäktigare än den mest ädelborne och djupsinnige lärde utan denna inspiration. Den som blivit undervisad av den Helige Ande, kan i sin tur leda andra till att motta samma Ande.

Jag ber för er att ni måtte bli besjälade av den Helige Andes liv, så att ni kan bli medlen till att undervisa andra. En andlig människas liv och moral är i sig själv en undervisning för dem som känner henne.

Tänk inte på era egna begränsningar, begrunda allenast välgången i Härlighetens konungarike. Besinna det inflytande som Jesus Kristus hade på Sina apostlar och tänk sedan på deras effekt på världen. Dessa enkla män fick, genom den Helige Andes kraft, möjlighet att sprida det glada budskapet.

Så måtte ni alla emotta gudomlig hjälp! Ingen förmåga är begränsad när den leds av Guds Ande!

Jorden i sig själv har ingen utrustning för liv. Den är ofruktbar och torr tills den görs fruktbar av solen och regnet. Ändå behöver jorden inte klaga över sina egna begränsningar.

Må ni givas liv! Må den gudomliga nådens regn och värmen från Sanningens Sol göra era trädgårdar fruktbärande, så att många vackra blommor med utsökt doft och kärlek må blomstra i överflöd. Vänd bort era ansikten från betraktandet av era egna begränsade jag och fäst era blickar på den eviga Strålglansen. Då kommer era själar att i fulla mått emotta Andens gudomliga kraft och den oändliga frikostighetens välsignelser.

Om ni sålunda håller er redo, kommer ni att bli en brinnande flamma för den mänskliga världen, en vägledningens stjärna och ett fruktbärande träd som byter allt mörker och elände till ljus och glädje genom ljuset från Nådens Sol och det glada budskapets oändliga välsignelser.

Detta är vad som menas med den Helige Andes kraft, vilken jag ber måtte bli frikostigt utgjuten över er.

4 Avenue de Camoens Paris

28 november 1911

Vid dessa möten, där vi har träffats och talat tillsammans, har ni alla blivit bekanta med grundsatserna i denna religionsordning och med tingens verklighet. Det har blivit er givet att få veta dessa ting, men det finns många som är oupplysta och nedsjunkna i vidskepelse. De har hört föga om denna stora och ärorika Sak och den kunskap de har är för det mesta grundad på hörsägen. Ack, stackars själar, den kunskap de har är inte baserad på sanningen, grunden för deras tro är inte Bahá’u’lláhs lära. Det finns förvisso ett visst mått av sanning i vad de har hört, men huvudsakligen har deras upplysningar varit oriktiga.

De sanna principerna i Guds välsignade Sak är de elva regler som jag har givit till er och jag har omsorgsfullt förklarat dem en efter en.

Ni måste alltid sträva efter att leva och handla i direkt lydnad inför Bahá’u’lláhs läror och lagar, så att varje individ må se i ert livs alla handlingar att ni i ord och gärning är den Välsignade Fullkomlighetens efterföljare.

Bemöda er om att denna strålande lära må omsluta jordklotet och att andlighet må ingjutas i människornas hjärtan.

Den Helige Andes andedräkt skall styrka er och fastän många kommer att uppresa sig mot er, skall de inte vinna seger.

När Herren Jesus blev krönt med törnen visste Han, att alla världens kronor låg för Hans fötter. Alla världsliga kronor, hur strålande, mäktiga och skimrande de än må ha varit, böjde sig i tillbedjan inför törnekronan. Det var utifrån denna vissa och säkra kunskap Han talade, när Han sade: ”Mig är given all makt i himmelen och på jorden."*

Nu säger Jag eder, bär detta i era hjärtan och i era sinnen: Sannerligen, ert ljus skall upplysa hela världen, er andlighet skall påverka tingens hjärta. Ni skall i sanning bli jordklotets tända facklor. Frukta inte, bli inte heller bestörta, ty ert ljus skall genomtränga det tätaste mörker. Detta är Guds löfte, vilket jag ger er. Stå upp och tjäna Guds makt!

...................................

* Matt. 28:18.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Det sista mötet

15 Rue Greuze, Paris

1 december 1911

När jag första gången anlände till Paris för någon tid sedan, såg jag mig omkring med stort intresse och i mitt sinne liknade jag denna vackra stad vid en stor trädgård.

Med kärleksfull omsorg och mycken eftertanke undersökte jag jordmånen och fann den vara mycket god och full av möjlighet till stadig tro och fast övertygelse, ty ett frö av Guds kärlek hade blivit kastat i mullen.

Moln av himmelsk nåd utgjöt sitt regn över det och Sanningens Sol sken varmt över de unga fröna och idag kan man se trons födelse mitt ibland er. Fröna i marken har börjat tränga fram och dag för dag kan ni se dem växa. Gåvorna från Bahá’u’lláhs rike kommer sannerligen att frambringa en underbar skörd!

Se, jag bringar er glada och fröjdefulla nyheter! Paris kommer att bli en rosenträdgård! Alla sorters vackra blommor kommer att spira och blomstra i denna trädgård och deras dofts och skönhets berömmelse skall spridas i alla länder. När jag tänker på Paris i framtiden, tycker jag mig se henne bada i den Helige Andes ljus! Sannerligen, den dag håller på att gry, när Paris skall få sin upplysning och Guds godhet och nåd skall bli synlig för varje levande varelse.

Tillåt inte era sinnen att dröja vid det nuvarande, utan se med trons ögon mot framtiden, ty Guds Ande arbetar i sanning mitt ibland er.

Sedan min ankomst för några veckor sedan har jag kunnat se andligheten tillväxa. I början kom endast ett fåtal själar till mig för att få ljus, men under min korta vistelse bland er har antalet ökat och fördubblats. Detta är ett löfte för framtiden!

När Kristus korsfästes och lämnade denna värld, hade Han endast elva lärjungar och mycket få efterföljare, men eftersom Han tjänade sanningens sak, kan ni idag se resultatet av Hans livsverk. Han har upplyst världen och givit liv åt en död mänsklighet. Efter Hans uppståndelse växte Hans sak undan för undan, Hans efterföljares själar blev mer och mer lysande och den utsökta doften från deras heliga liv spreds åt alla håll.

Gud vare tack, idag har ett liknande tillstånd börjat i Paris. Det finns många själar som har vänt sig mot Guds rike och som attraheras av enighet, kärlek och sanning.

Försök att arbeta så, att Abhás godhet och nåd må omsluta hela Paris. Den Helige Andes andedräkt skall hjälpa er, konungarikets himmelska ljus skall lysa i era hjärtan och Guds välsignade änglar från himmelen skall skänka er styrka och bistå er. Tacka Gud i era hjärtan att ni har uppnått detta högsta privilegium. En stor del av världen är försänkt i sömn, men ni har blivit uppväckta. Många är blinda, men ni ser!

Konungarikets kallelse hörs mitt ibland er. Ära vare Gud, att ni har fötts på nytt, ni har döpts i Guds kärleks eld, ni har nedsänkts i livets ocean och återupplivats genom kärlekens Ande.

Var tacksamma mot Gud, då ni har undfått en sådan ynnest och tvivla aldrig på Hans godhet och kärleksfulla välvilja, utan hys oförgänglig tro på konungarikets rika gåvor. Umgås med varandra i broderlig kärlek, var redo att offra era liv för varandra och inte endast för dem som är er kära, utan för hela mänskligheten. Betrakta hela den mänskliga rasen som medlemmar av en familj, alla som Guds barn och när ni gör det, kommer ni inte att se någon skillnad mellan dem.

Mänskligheten kan liknas vid ett träd. Detta träd har grenar, blad, knoppar och frukter. Tänk på alla människor som blommor, blad eller knoppar på detta träd och försök att hjälpa var och en att inse och glädjas över Guds välsignelser. Gud försummar ingen. Han älskar alla.

Den enda verkliga skillnad som existerar mellan människor är, att de befinner sig på olika utvecklingsstadier. Somliga är ofullkomliga dessa måste föras till fullkomning. Somliga sover de måste väckas. Somliga är likgiltiga de måste ryckas upp, men var och en av dem är Guds barn. Älska dem av hela ert hjärta. Ingen är en främling för den andre, alla är vänner. Ikväll kommer jag för att säga farväl till er men lägg detta på minnet, att fastän våra kroppar må vara vitt åtskilda, skall vi ändå alltid vara tillsammans i anden.

Jag bär var och en av er i mitt hjärta och kommer inte att glömma någon av er och jag hoppas att ingen av er skall glömma mig.

Låt oss med hjärta och själ försöka, jag i Österlandet och ni i Västerlandet, att åstadkomma att enighet må bo i världen, att alla folken må bli ett folk och att jordens hela yta må bli som ett land, ty Sanningens Sol skiner lika mycket på alla.

Alla Guds profeter kom av kärlek till detta enda stora mål.

Se hur Abraham strävade att åstadkomma tro och kärlek bland folket, hur Moses försökte ena folket genom sunda lagar, hur Herren Kristus led till döds för att sprida kärlekens och sanningens ljus i en förmörkad värld, hur Muhammed sökte att bringa enighet och fred mellan de olika ociviliserade stammarna bland vilka Han levde, och sist av alla hur Bahá’u’lláh lidit fyrtio år för samma sak det ädla syftet att sprida kärlek bland människobarnen och för världens fred och enighet gav Báb upp Sitt liv.

Sträva således efter att följa dessa Gudomliga Varelsers exempel, drick ur deras källa, bli upplysta av deras ljus och bli såsom symboler för Guds kärlek och nåd inför världen. Bli för världen som regn och skyar av nåd, som sanningens solar, bli en himmelsk armé, så skall ni sannerligen erövra hjärtanas stad.

Var tacksamma mot Gud, att Bahá’u’lláh har givit oss en fast och säker grund. Han lämnade inget rum för sorgsna hjärtan och Hans helgade pennas skrifter innehåller tröst för hela världen. Han hade sanningens ord och vadhelst som står i motsättning till Hans lära är falskt. Huvudsyftet med allt Hans arbete var att undanröja splittring.

Bahá’u’lláhs testamente är ett godhetens regn, en sanningens sol, livets vatten, den Helige Ande. Öppna således era hjärtan för att emotta Hans skönhets fulla kraft och jag skall be för er, att all denna glädje skall bli er.

Nu säger jag: ”Adjö.”

Detta säger jag endast till era yttre jag. Jag säger det inte till era själar, ty våra själar är alltid tillsammans.

Ha förtröstan och var förvissade om att jag dag och natt skall vända mig till Abhá riket i åkallan för er skull, att ni dag rör dag måtte bli bättre och heligare, dras allt närmare Gud och bli alltmer upplysta av Hans kärleks strålglans.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Anförande av 'Abdu'l-Bahá

I Vännernas möteshus

S:t Martin's Lane, London, W.C.

12 januari 1913

För ungefär tusen år sedan bildades ett sällskap i Persien som kallades Vännernas Samfund och vars medlemmar samlades till tyst gemenskap med den Allsmäktige.

De delade upp gudomlig filosofi i två delar. En sort är den, vars kunskap kan uppnås genom föreläsningar och studier i skolor. Den andra sortens filosofi var den tillhörande "illuminaterna", eller "det inre ljusets efterföljare". Denna filosofis skolor hölls i tystnad. De mediterade och vände sina ansikten mot ljusets källa, från vars centrala ljus himmelrikets mysterier reflekterades i dessa människors hjärtan. Alla de gudomliga problemen löstes genom denna upplysningens kraft.

Detta Vännernas Samfund växte storartat i Persien och ännu i vår tid existerar deras sällskap. Många böcker och brev skrevs av deras ledare. När de samlas i sitt möteshus sitter de i tystnad och kontemplation. Ledaren inleder med ett visst förslag och säger till de församlade: ”Ni måste meditera över detta problem". Sedan frigör de sina sinnen från allting annat och sitter och reflekterar och inom kort blir svaret uppenbarat för dem. Många svårfattliga gudomliga frågor löses genom denna upplysning.

Några av de stora frågor som blivit lösta genom att ljuset från Verklighetens Sol lyst in i människornas sinnen, är de om människoandens sanna natur, om andens födelse, om dess födelse från denna värld in i Guds, frågan om andens inre liv och om dess öde efter dess frigörelse från kroppen.

De mediterar också över dagens vetenskapliga frågor och dessa blir likaledes lösta.

Dessa människor som kallas "det inre ljusets efterföljare" uppnår en enastående grad av kraft och är fullkomligt befriade från blinda dogmer och efterbildningar. Folk litar på dessa människors uppgifter. Av sig själva inom sig själva löser de alla mysterier.

Om de finner en lösning med hjälp av det inre ljuset godtar de den och efteråt tillkännager de den. I annat fall skulle de betrakta den som ett fall av bedräglig efterbildning. De går så långt att de reflekterar över gudomlighetens innersta natur, över gudsuppenbarelsen, över manifesterandet av Gudomen i denna värld. Alla de gudomliga och vetenskapliga frågorna löses av dem genom andens kraft.

Bahá’u’lláh säger att det finns ett tecken (från Gud) i varje fenomen intelligensens tecken är kontemplation och tecknet på kontemplation är tystnad, ty det är omöjligt för en människa att göra två saker samtidigt hon kan inte både tala och meditera.

Det är ett självklart faktum att medan man mediterar, talar man med sin egen ande. I detta sinnestillstånd ställer man vissa frågor till sin ande och den svarar; ljuset bryter fram och verkligheten uppenbaras.

Man kan inte sätta beteckningen "människa" på en varelse i avsaknad av denna förmåga till meditation. Utan denna skulle hon vara blott och bart ett djur, lägre än vilddjuren.

Genom förmågan till meditation uppnår människan evigt liv. Genom denna emottar hon den Helige Andes andedräkt Andens gåva ges i reflektion och meditation.

Människans ande blir själv underrättad och styrkt genom meditation. Genom den blir saker, om vilka människan ingenting visste, upprullade inför hennes syn. Genom denna mottar hon gudomlig inspiration. Genom den emottar hon himmelsk föda.

Meditation är den nyckel som öppnar mysteriernas dörrar. I detta tillstånd avskiljer sig människan, i detta tillstånd drar sig människan undan från alla yttre ting, i denna subjektiva sinnesstämning är hon nedsänkt i det andliga livets ocean och kan avslöja hemligheterna hos tingen i sig själva. För att illustrera detta; tänk på människan som begåvad med två slags synförmågor när kraften hos den inre synen används, ser inte den yttre synförmågan.

Denna meditationsförmåga frigör människan från den djuriska naturen, avslöjar tingens verklighet och sätter människan i kontakt med Gud.

Denna förmåga frambringar vetenskap och konst från det osynliga planet. Genom den meditativa förmågan möjliggörs uppfinningar, kolossala företag genomförs, genom den kan all styrelse fortgå utan hinder. Genom denna förmåga inträder människan i Guds eget rike.

Icke desto mindre är somliga tankar onyttiga för människan. De är som vågor som svallar på havet utan resultat. Men om meditationsförmågan badar i det inre ljuset och utmärks av gudomliga egenskaper kommer resultaten att befästas.

Den meditativa förmågan är besläktad med spegeln. Om man sätter den framför jordiska föremål, kommer den att reflektera dem. Om därför människans ande begrundar jordiska föremål, kommer hon att få kunskap om dessa.

Men om ni vänder andens spegel mot himmelen, kommer de himmelska stjärnbilderna och strålarna från Sanningens Sol att reflekteras i era hjärtan och himmelrikets dygder kommer att vinnas.

Låt oss därför hålla denna förmåga rätt inriktad vända den mot den himmelska solen och inte mot jordiska ting så att vi må upptäcka rikets hemligheter och Bibelns liknelser och andens mysterier.

Må vi verkligen bli speglar som reflekterar de himmelska verkligheterna och må vi bli så rena, att vi kan reflektera himmelens stjärnor.

Bön

97 Cadogan Gardens, London

26 december 1912

Bör bön ta sig uttryck i handling?

‘Abdu’l-Bahá: ”Ja, i bahá'írörelsen räknas konst, vetenskap och allt hantverk som tillbedjan. Den människa, som efter bästa förmåga, tillverkar ett ark skrivpapper, som samvetsgrant inriktar all sin kraft på att göra det fullkomligt, prisar Gud. Kort sagt, allt människan med möda och ansträngning gör av hela sitt hjärta är tillbedjan, om det dikteras av ädlaste motiv och viljan att gagna mänskligheten. Detta är gudstjänst: att tjäna mänskligheten och att sörja för människor i nöd. Tjänande är bön. En läkare, som vänligt, varsamt och fördomsfritt hjälper de sjuka och tror på människosläktets samhörighet, prisar Gud.”

Vad är avsikten med våra liv?

‘Abdu’l-Bahá: ”Att förvärva goda egenskaper. Vi kommer från jorden. Varför blev vi överflyttade från mineralriket till växtriket, från växtriket till djurriket? För att vi måtte uppnå fullkomlighet i vart och ett av dessa riken, så att vi måtte äga de bästa egenskaperna hos mineralen, att vi måtte uppnå växandets kraft som i plantan, att vi måtte prydas med djurens instinkter och äga förmågorna att se, höra, lukta, känna och smaka, tills vi från djurriket stiger in i mänsklighetens värld och begåvas med förnuft, uppfinningsförmåga och andens krafter.”

Ondska

Vad är ondska?

‘Abdu’l-Bahá: ”Ondska är ofullkomlighet. Synd är människans tillstånd i den lägre naturens värld, fientlighet och kamp. Dessa är kännetecken på naturens lägre plan. Dessa är världens synder, frukterna på det träd varav Adam åt. Genom uppfostran måste vi befria oss från dessa ofullkomligheter. Guds profeter har sänts, de heliga böckerna har skrivits på det att människan skall kunna frigöras. På samma sätt som hon föds till denna ofullkomlighetens värld från sin jordiska moders liv, så föds hon till andens värld genom gudomlig undervisning. När en människa föds till denna fenomenens värld, finner hon universum. När en människa föds från denna värld till andens, finner hon konungariket.”

Själens framsteg

Gör själen mer framsteg i denna värld genom sorg än genom glädje?

‘Abdu’l-Bahá: ”Människans sinne och ande går framåt när hon, prövas genom lidande. Ju mer marken plöjs, desto bättre kommer säden att växa och dess bättre kommer skörden att bli. Liksom plogen gör djupa fåror i jorden och befriar den från ogräs och tistlar, så frigör lidande och vedermöda människan från detta världsliga livs obetydliga angelägenheter tills hon uppnår ett tillstånd av fullkomlig frigörelse. Hennes attityd i detta liv kommer att bli gudomlig lycka. Människan är liksom en omogen frukt. Hettan från lidandets eld kommer att göra henne mogen. Se tillbaka på gångna tider så kommer ni att finna, att de största människorna har lidit mest.”

Skall den som genom lidande uppnått utveckling, frukta lyckan?

‘Abdu’l-Bahá: ”Genom lidande når man en evig lycka som ingenting kan ta ifrån en. Kristi apostlar led. De uppnådde evig lycka.”

Är det då möjligt att uppnå lycka utan lidande?

‘Abdu’l-Bahá: ”För att uppnå evig lycka måste man lida. Den som har nått självuppoffringens stadium har sann glädje. Timlig lycka försvinner.”

Kan en avliden själ samtala med någon som ännu är på jorden?

‘Abdu’l-Bahá: ”Ett samtal kan komma till stånd, men inte som våra samtal. Det råder inget tvivel om att den högre världens krafter samspelar med krafterna på detta plan. Människans hjärta är öppet för inspiration, detta är andlig kommunikation. Som i en dröm talar man till en vän medan munnen är tyst, så är det med andens samtal. En människa kan samtala med sitt högre jag inom sig och säga: ”Får jag göra detta? Kan det vara tillrådligt att jag gör detta arbete?" Sådant är samtal med det högre jaget.”

De fyra slagen av kärlek

97 Cadogan Gardens, London

4 januari 1913

Vilken kraft kärleken är! Det är den underbaraste och den största av alla levande krafter.

Kärleken ger liv åt det livlösa. Kärleken tänder en flamma i det hjärta som är kallt. Kärleken skänker hopp till de hopplösa och gläder de sorgsnas hjärtan. I tillvarons värld finns det verkligen ingen större kraft än kärlekens. När människans hjärta glöder av kärlekens flamma, är hon redo att offra allt till och med sitt liv. I evangeliet står det att Gud är kärlek.

Det finns fyra slags kärlek. Det första är den kärlek som flödar från Gud till människan. Den består av den outtömliga nåden, den gudomliga glansen och den himmelska upplysningen. Genom denna kärlek har människan begåvats med fysisk existens, tills hon genom den Helige Andes andedräkt denna samma kärlek får evigt liv och blir en avbild av den levande Guden. Denna kärlek är ursprunget till all kärlek i skapelsens värld.

Det andra slaget är den kärlek som flödar från människan till Gud. Detta är tro, dragning till det gudomliga, och upplysning genom himmelrikets ljus. Denna kärlek är ursprunget till all välgörenhet. Denna kärlek får människornas hjärtan att reflektera strålarna från Verklighetens Sol.

Det tredje är Guds kärlek till Guds eget jag eller egen identitet. Detta är transfigurationen* av Hans skönhet, återspeglingen av Honom Själv i Hans skapelses spegel. Detta är kärlekens sanna natur, den urgamla kärleken, den eviga kärleken. Genom en stråle av denna kärlek existerar all annan kärlek.

Det fjärde är människans kärlek till människan. Den kärlek, som existerar mellan troendes hjärtan är framsprungen ur idealet om andarnas enighet. Denna kärlek uppnås genom kunskap om Gud, så att människorna ser den gudomliga kärleken reflekteras i hjärtat. Var och en ser i den andre Guds skönhet reflekterad i själen och då de finner denna likhetspunkt, dras de till varandra i kärlek. Denna kärlek skall göra alla människor till vågor på samma hav, denna kärlek skall göra dem alla till stjärnor på en himmel och till frukterna på ett träd. Denna kärlek skall förverkliga en sann endräkt och bilda grundvalen för verklig enighet.

............................................................................

* Kan betyda omgestaltning men används även om Kristi förklaring.

.............................................................................

Men den kärlek som ibland existerar bland vänner är inte sann kärlek, för den är utsatt för förvandling, den är enbart tjusning. När vinden blåser, böjer sig de smäckra träden. Om vinden kommer från öster, böjer sig träden åt väster och om vinden vänder till västlig, böjer sig trädet åt öster. Detta slags kärlek härrör från livets tillfälliga omständigheter. Det är inte kärlek, det är enbart bekantskap. Den är föremål för förändring.

Idag kan man se två själar i synbarligen nära vänskap, i morgon kan allt detta vara förändrat. I går var de redo att dö för varandra, idag skyr de varandras sällskap. Detta är inte kärlek, det är hjärtats eftergift för livets tillfälligheter. När det, som har format denna "kärlek" försvinner, så försvinner kärleken också. Detta är inte verklig kärlek.

Kärlek är endast av fyra slag, som jag har förklarat.

a) Guds kärlek till Guds egen identitet. Kristus har sagt att Gud är kärlek.

b) Guds kärlek till Sina barn till Sina tjänare.

c) Människans kärlek till Gud.

d) Människans kärlek till människan.

Dessa fyra slags kärlek härstammar från Gud. Dessa är strålarna från Verklighetens Sol, dessa är den Helige Andes andedräkt, dessa är verklighetens tecken.

Skrift uppenbarad av ‘Abdu’l-Bahá

28 augusti 1913

O, du min älskade dotter!

Ditt uttrycksfulla och vältaliga brev genomlästes i en trädgård i den svala skuggan från ett träd medan en mild bris fläktade. Medlen till fysisk glädje utbredde sig framför ögonen och ditt brev gav upphov till andlig glädje. Sannerligen säger jag, detta var inte ett brev utan en rosenträdgård prydd med hyacinter och blommor.

Det innehöll den ljuva doften från paradiset och den gudomliga kärlekens västanfläkt blåstes från dess rosenröda ord.

Eftersom jag inte har rikligt med tid till mitt förfogande, vill jag här ge ett kortfattat, avgörande och mångsidigt svar. Det lyder som följer:

I denna Bahá’u’lláhs uppenbarelse skall kvinnorna hålla jämna steg med männen. Inte i något förehavande kommer de att lämnas bakom. Deras rättigheter är av samma grad som männens. De kommer att inträda i statskonstens alla administrativa grenar. De kommer att i allt uppnå en sådan ställning, som kommer att anses vara den högsta nivån i mänsklighetens värld och de kommer att ta del i alla angelägenheter. Var förvissad om detta! Se inte på de nuvarande omständigheterna. I en inte alltför avlägsen framtid kommer kvinnornas värld att bli fullkomligt glänsande och ärorik, ty hans helighet Bahá’u’lláh har önskat det så! Vid tiden för val är rätten att rösta en oförytterlig rättighet för kvinnor och kvinnors tillträde till alla mänskliga områden är en ovedersäglig och obestridlig sak. Ingen kan fördröja eller förhindra det.

Men det finns vissa saker, vilka är ovärdigt för en kvinna att ta del i. Till exempel vid det tillfälle då samhället vidtar kraftiga försvarsåtgärder mot en fiendeattack, är kvinnorna befriade från militära åtaganden. Det kan hända att stridslystna och grymma horder vid ett givet tillfälle ursinnigt kan anfalla staten i avsikt att utan åtskillnad utöva massaker på dess medlemmar. I ett sådant läge är försvar nödvändigt, men det är männens plikt att organisera och fullgöra sådana försvarsåtgärder och inte kvinnornas ty deras hjärtan är ömma och de kan inte uthärda åsynen av blodbadets ohygglighet, även om det är i försvarssyfte. Från sådana och liknande företag är kvinnor undantagna.

I frågan om Rättvisans Hus'* konstitution vänder sig Bahá’u’lláh till männen. Han säger: ”O, ni män i Rättvisans Hus.”

Men när dess medlemmar skall väljas är kvinnornas rätt odiskutabel vad gäller deras rösträtt och åsikter. När kvinnorna uppnår den yttersta graden av framsteg, skall de i enlighet med tidens och platsens krav och sin stora kapacitet uppnå extraordinära förmåner. Ha förtroende för denna redogörelse. Hans Helighet Bahá’u’lláh har högeligen stärkt kvinnornas sak och kvinnornas rättigheter och privilegier är en av ‘Abdu’l-Bahás viktigaste principer. Var förvissad om detta! Inom kort skall de dagar komma, när männen skall tilltala kvinnorna och säga: ”Välsignade är ni! Välsignade är ni! Sannerligen, ni är värda varje gåva. Sannerligen, ni förtjänar att smycka era huvuden med den eviga ärans krona, ty i vetenskap och konst, dygder och fullkomligheter skall ni bli jämlika mannen och vad gäller hjärtats ömhet och rikedomen på barmhärtighet och sympati, är ni överlägsna.”

* Universella Rättvisans Hus.

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Första principen

Sökande efter sanningen

4 Avenue de Camoens Paris

10 november 1911

Om en människa skall lyckas i sitt sökande efter sanning, måste hon först och främst sluta sina ögon för all traditionell vidskepelse från det förgångna.

"Sök sanningen. Sanningen skall göra er fria," Sålunda skall vi se sanningen i alla religioner, ty ingen finns i alla och sanningen är en!

»Till Innehållsförteckningen | Del 1 | Del 2

Andra principen

Mänsklighetens enighet

11 november 1911

Så är det med mänsklighetens storslagna kropp. Den underbara lagen om attraktion, harmoni och enighet håller samman denna underbara skapelse.

Vi har sett, att vadhelst som förorsakar splittring i den materiella världen, orsakar död. Samma lag arbetar likaså i andens värld.

Människan borde åtminstone räknas bland de mildare djuren, men när hon blir vildsint, är hon grymmare och illvilligare än de vildaste varelserna i djurvärlden!

Tredje principen

Kärlek och tillgivenhet

Fjärde principen

Accepterande av förhållandet mellan religion och vetenskap

4 Avenue de Camoens Paris

12 november 1911

Det finns ingen motsägelse mellan sann religion och vetenskap. När religionen står i motsättning till vetenskapen, blir den ren vidskepelse. Motsatsen till kunskap är okunnighet.

Guds enhet är logisk och denna idé står inte i motsatsförhållande till de slutsatser man kommer fram till vid vetenskapliga studier.

Alla religiösa lagar överensstämmer med förnuftet och är anpassade efter de människor, för vilka de utformats och efter den tidsålder i vilken de skall åtlydas.

Religion har två huvuddelar:

1) den andliga

2) den praktiska.

Vi är bekanta med fraserna "ljus och mörker", "religion och vetenskap". Men den religion som inte vandrar hand i hand med vetenskapen, är själv i vantrons och okunnighetens mörker.

Se er omkring och lägg märke till hur dagens värld är dränkt i vidskepelse och yttre former!

Det är omöjligt för religion att stå i motsättning till vetenskap, även om någras intellekt är för svaga eller för omogna för att förstå sanningen.

Gud gav oss religion och vetenskap för att de skulle tjäna som mått på vårt omdöme. Vinnlägg er om att inte försumma en sådan underbar kraft. Väg allting på denna våg.

Sätt all er tro i harmoni med vetenskapen. Det kan inte finnas någon motsägelse, ty sanningen är en. När religion, berövad sin vidskepelse, sina traditioner och ointelligenta dogmer visar överensstämmelse med vetenskap, kommer det att finnas en underbar enande, renande kraft i världen, som kommer att sopa undan alla krig, meningsskiljaktigheter, stridigheter och kamp och sedan kommer mänskligheten att förenas i kraft av Guds kärlek.