‘Abdu’l-Bahá var äldste son till Bahá’u’lláh, bahá’í-trons upphovsman. Han föddes i Teheran, Persien den 23 maj 1844. Det var samma dygn som Báb, bahá’i-trons förebådare tillkännagav sin mission som ”porten” till den utlovade och gudomlige budbärare som alla religioners efterföljare i århundraden väntat på. Med sitt tillkännagivande inledde Báb en ny tid av andlig pånyttfödelse som i sin förlängning, genom Bahá’u’lláhs uppenbarelse, kom att utöva ett inflytande över hela världen.
‘Abdu’l-Bahás var en av de första som kom till insikt om sin fars ställning som Guds budbärare och blev Hans trognaste tjänare under resten av sitt liv. Redan från sin barndom tog han på sig ett oerhört ansvar under alla år av den fångenskap och landsförvisning som från 1853 drabbade Bahá’u’lláh, hans familj och en stor skara efterföljare i osmanska riket, som då omfattade stora delar av Mellanöstern. ‘Abdu’l-Bahá ägde redan som ung en sådan kunskap, visdom och förmåga till osjälviskt och tålmodigt tjänande att Bahá’u’lláh under den svåra tiden i Baghdad gav honom titeln ”Guds Mysterium”.
Under större delen av sitt liv var ‘Abdu’l-Bahá det osmanska rikets fånge i fängelsestaden Akka i det Heliga landet. Genom sitt tjänande av de fattiga och olyckliga människorna i denna förfallna stad med omnejd blev han känd som Mästaren och de fattigas fader.
I sitt testamente överlät Bahá’u’lláh vid sin bortgång 1892 ledningen för bahá’í-tron till ‘Abdu’l-Bahá, som alla troende skulle vända sig till. Såsom bemyndigad uttolkare av Bahá’u’lláhs ord, som Hans efterträdare och som ”Förbundets medelpunkt” har ‘Abdu’l-Bahá en unik ställning och hans ord äger en given auktoritet för alla bahá’ier.
Ungturkarnas revolution 1908 innebar att ‘Abdu’l-Bahá befriades ur en över femtio år lång fångenskap och kunde röra sig mer fritt. Han vistades oftast i Haifa och ledde därifrån bahá’i-trons verksamhet, bl.a. genom en vittförgrenad internationell korrespondens med människor i alla samhällsskikt. Han fick nu också en efterlängtad möjlighet att sprida bahá’i-budskapet till fler länder. Trots ålderdom och kroppslig svaghet företog han resor till Egypten och senare till Frankrike, Ungern, Tyskland, Schweiz, Storbritannien, Ungern och Österrike där han fick möjlighet att förkunna Bahá’u’lláhs lära. Han mötte många av den tidens religiösa och politiska ledare i både öst och väst, liksom framstående personligheter inom kultur och vetenskap.
1912 fick ‘Abdu’l-Bahá möjlighet att besöka USA och Kanada under nio månader. Han gjorde ett stort antal framträdanden och tog emot en ständig ström av besökare varhelst han befann sig. Hans budskap riktade sig till alla människor oavsett social och rasmässig status. Mängder av tidningsartiklar bidrog till att ‘Abdu’l-Bahás budskap om fred, tolerans och enhet nådde ut till allt fler. På detta sätt spreds bahá’i-tron i Amerika och därifrån till en lång rad andra länder genom modiga män och kvinnor som inspirerats av budskapet och av ‘Abdu’l-Bahás eget levande exempel, hans andliga vägledning, hans uppoffringar och hans maning att sprida Bahá’u’lláhs lära till hela världen.
Efter ‘Abdu’l-Bahás återvändande till det Heliga landet kom hans gärning i mycket att bestå av författande av brev och förklarande texter om tron till såväl individer som nybildade grupper och samfund i både öst och väst. Hans litterära gärning är mycket omfattande och består inte bara av brev, böner och skrifter utan även av en del böcker, varav de flesta översatts till engelska.
Många nya troende från Europa och Amerika, som nu lärt känna och kommit till tro på den nya världsreligionen och fascinerats av ‘Abdu’l-Bahás majestätiska och likväl ödmjuka personlighet, anlände allt oftare som pilgrimer till Akka. De fick fördjupade kunskaper och återvände hem med beslutsamhet och inspiration för att sprida tron och berätta om sin vistelse i det Heliga landet som ‘Abdu’l-Bahás gäster.
Första världskriget drabbade även Mellanöstern och i Palestina rådde tidvis svår svält. För sina omfattande humanitära insatser under de oroliga krigsåren i det Heliga landet fick ‘Abdu’l-Bahá bland annat en engelsk adlig utmärkelse. Sin adelstitel använde han dock aldrig. Han kallade sig endast ‘Abdu’l-Bahá, som betyder Ljusets tjänare.
När ‘Abdu’l-Bahá lämnade jordelivet den 28 november1921 sörjde människorna i Akka och Haifa en ovanlig man som de lärt sig att älska och respektera, en man vars levnad varit fylld av motgångar, djupt lidande och ihärdig kamp, men som slutligen blev segerrik. Vid hans begravning i Haifa, en ceremoni vars like Palestina aldrig tidigare upplevt, deltog inte mindre än tio tusen människor, fattig som rik, inklusive ledande statliga funktionärer och representanter från alla olika religiösa samfund. Gripande tal hölls av bl.a. muslimska, judiska och kristna ledargestalter. Då dessa tal ger en god beskrivning om hur människor i Palestina och i andra delar av världen uppfattade ‘Abdu’l-Bahá följer här några korta utdrag ur de många lovprisande talen.
”… Utgjut inga tårar för den som har färdats till Evighetens värld, men gråt över förlusten av Dygd och Visdom, av Kunskap och Givmildhet. Sörj över er själva, ty eder är förlusten, medan han, eder förlorade blott är en vördad Vandrare, som stigit från denna dödliga värld till det eviga hemmet. Gråt en timme för hans skull, han som för nära 80 år har gråtit för er. Se till höger och till vänster, se mot öst och väst och skåda vilken härlighet och storhet som har försvunnit. Vilken pelare av frid som har krossats! Vilka vältaliga läppar som har tystnat! Ack! I denna prövning finns intet hjärta som inte värker av sorg, intet öga som inte är fyllt av tårar. …”
(Yúsuf al-Khatib, muslimsk talesman)
”Jag gråter för världen ty min Herre har gått bort. … Det är inte bara en förlust för vårt land utan en tragedi för hela världen. … Han har fostrat människors själar, han har visat dem välvilja och lett dem till Sanningens väg.”
(Ibrahim Nassar, kristen författare)
”Det är sannerligen underligt att, i en tid av stark materialism och brist på tro, en sådan stor filosof som vi nu sörjer – ‘Abdu’l-Bahá ‘Abbas – skulle framträda. Han talar till våra hjärtan och samveten. Han tillfredsställer våra törstande själar med läror och principer som är grunden för all religion och moral. I hans skrifter och offentliga tal och i hans förtroliga samtal kunde han ständigt övertyga de mest lärde och ortodoxa. Hans liv var ett levande exempel på självuppoffring och att föredra andras väl framför sitt eget.”
(Salomon Bougzaglo, judisk talesman i Haifa)
Guvernören i Jerusalem skrev angående begravningen: ”Jag har aldrig upplevt ett mer enat uttryck av sorg och respekt än det som skapades genom ceremonins yttersta enkelhet.”
Dessa beskrivningar visar på den anda av enhet och försoning mellan religionerna som ‘Abdu’l-Bahá förmådde skapa under sin verksamma tid i Palestina. Den bevisades även under alla hans resor och fortlever i hans skrifter och tal. En del av dessa finns nu att tillgå även på svenska.
Denna bok innehåller ett omfattande urval texter av ‘Abdu’l-Bahá, främst brev och brevutdrag som rör sig över ett stort spektrum av ämnen – barnuppfostran, utbildning, äktenskap, andaktsliv, själens utveckling, livet efter döden, det nya förbundet och trofasthet i förbundet, frågor om fred och samhällsbyggande. Många brev riktade sig till grupper och individer som önskade vägledning gällande administrativa och praktiska frågor. Rådsbildning och skapande av välfungerande bahá’i-samfund är ämnen som ständigt är aktuella för bahá’ier. Men många ämnen är av en rent andlig karaktär och passar sökare av alla trosuppfattningar. ‘Abdu’l-Bahás språk riktar sig till människors hjärtan i en gripande poetisk dräkt. Man häpnar över ofta förekommande oväntade och fantasieggande metaforer och liknelser, över ett flödande språk som närmaste liknar musik i variationsrikedom och rytm. ‘Abdu’l-Bahás sätt att uttrycka sig är oförlikneligt, hans inspiration verkar outsinlig och hans myndighet är uppenbar och tydlig för envar som med allvar och eftertanke tar del av denna bok.
För bibelcitat har så långt möjligt den officiella bibelöversättningen år 2000 använts. I några få fall har 1917 års översättning föredragits eller direkt översättning från den engelska förlagan gjorts.
För citat från Koranen har så långt möjligt den senaste översättningen av koranen till svenska (av M. K. Bernström), Koranens budskap, använts. I övriga fall har direkt översättning från den engelska förlagan gjorts.
I slutet av boken finns en förteckning över böner och ett sakregister.
O världens folk! Sanningens sol har stigit upp för att upplysa hela jorden och för att förandliga den mänskliga gemenskapen. Lovvärda är resultaten och frukterna därav, rikliga de heliga bevis som härrör från denna nåd. Detta är ren barmhärtighet och frikostighet, detta är världens och alla dess folks ljus, det är harmoni och gemenskap, kärlek och solidaritet, det är verklig medkänsla och enhet, slutet på främlingskap och att vara ett med alla på jorden i full värdighet och frihet.
Den Välsignade skönheten säger ”Ni är frukterna på ett träd och löven på en gren.” Han har således liknat denna värld vid ett enda träd och alla dess folk vid dess blad, blommor och frukter. Det är nödvändigt för grenen att blomstra och för blad och frukt att få frodas. Utvecklingen av blad och blomma och fruktens sötma är beroende av förbindelse mellan alla delar av världsträdet.
Av denna anledning måste alla människor med kraft stödja varandra och sträva efter evigt liv, och av denna anledning måste de som älskar Gud i denna förgängliga värld bli till de nådebevis och välsignelser som sänds ut av den barmhärtige Konungen över de synliga och osynliga rikena. Må de rena sin syn och se hela mänskligheten som blad och blommor och frukter på tillvarons träd. Må de alltid ägna sig åt att utföra en vänlig handling för någon medmänniska och erbjuda henne kärlek, aktning och omtänksam hjälp. Må de ej betrakta någon som sin fiende eller som illasinnad utan tänka på hela mänskligheten som sina vänner, se främlingen som en nära vän, den obekante som en kamrat, avhålla sig från fördomar och ej dra några gränser.
På denna dag gynnas vid Herrens tröskel den som räcker fram trofasthetens bägare till alla, som även åt sina fiender förlänar frikostighetens juvel och till sin fallne förtryckare utsträcker en hjälpande hand; det är den som även till den mest oförsonlige fiende är en kärleksfull vän. Detta är den Välsignade skönhetens föreskrifter, detta är det Största namnets råd.
O kära vänner! Världen befinner sig i krig och människosläktet genomgår födslovåndor och en strid på liv och död. Hatets mörka natt har tagit över och den goda viljans ljus är utsläckt. Jordens folk och släkten har vässat sina klor och kastar sig över varandra. Mänsklighetens själva grundvalar håller på att förstöras. Tusentals familjer driver hemlösa och utblottade omkring och varje år ses tusentals och åter tusentals människor bada i sitt blod på leriga slagfält. Livets och glädjens tält är nedtagna. Generalerna utövar sitt generalskap, skrytande över blodet de utgjutit i tävlan med varandra i uppviglingen till våld. ”Med detta svärd”, säger en av dem, ”halshögg jag ett folk!” Och en annan: ”Jag fällde en nation till marken!” Och ännu en: ”Jag störtade en regering!” Sådana saker berömmer sig människor av, över sådant är de stolta! Kärlek och rättfärdighet – detta klandras överallt och harmoni och hängivenhet mot sanningen föraktas.
Den Välsignade skönhetens tro kallar mänskligheten till trygghet och kärlek, till vänskap och fred, den har upprest sitt tabernakel på jordens höjder och riktat sin kallelse till alla nationer. O Guds älskare, därför ska ni känna till värdet av denna dyrbara tro, lyda dess lärosatser, vandra denna raka väg och visa människorna till den. Höj era röster och sjung himmelrikets sång. Sprid vitt och brett den kärleksfulle Herrens föreskrifter och råd, så att denna värld förvandlas till en annan värld och denna mörka jord flödar över av ljus, så att mänsklighetens döda kropp måtte uppstå och leva och varje själ be om odödlighet genom Guds heliga andedräkt.
Snart kommer era snabbt flyende dagar att vara förbi och den berömmelse och rikedom, de bekvämligheter och glädjeämnen som denna avskrädeshög, världen, erbjuder kommer att försvinna utan att lämna ett spår. Sammankalla då människorna till Gud och bjud dem att ta härskaran i höjden som sin förebild. Var älskande fäder åt den föräldralöse och en tillflyktsort för de hjälplösa, en skattkammare för de fattiga och läkedom för de sjuka. Var hjälpare åt var och en av förtryckets offer och beskyddare av de missgynnade. Tänk varje stund på att tjäna någon medlem av människosläktet. Bry er inte om motvilja och avvisande, förakt, fientlighet och orättvisa utan handla på motsatt sätt. Var uppriktigt vänliga, inte bara på ytan. Må var och en av Guds älskade fästa sin uppmärksamhet på detta: att visa Herrens barmhärtighet mot människor, att handla enligt Herrens nåd. Må envar göra något gott för dem som korsar hans väg och vara till någon nytta för dem. Må var och en förbättra människors karaktär och skänka deras sinnen en ny inriktning. På detta sätt kommer den gudomliga vägledningens ljus att lysa fram och Guds välsignelser omsluta hela mänskligheten, ty kärlek är ljus oavsett i vilken boning den bor och hat är mörker oavsett var det månde bygga sitt näste. O Guds vänner, sträva efter att bannlysa detta mörker för evigt så att det dolda Mysteriet måtte avslöjas och den hemliga kärnan i allt uppdagas.
O min Herre! Jag har nalkats Dig i djupet av denna mörka natt, jag har anförtrott mig åt Dig med mitt hjärtas tunga, darrande av glädje över de ljuva dofter som blåser från Ditt, den Allhärliges rike och åkallar Dig med orden:
O min Herre, inga ord finner jag varmed jag kan förhärliga Dig och ingen möjlighet ser jag för min själs fågel att kunna sväva upp mot Din helighets rike, ty Du är i själva Ditt väsen helgad över dessa hyllningar och i själva Ditt varande utom räckhåll för det lovpris som höjes till Dig av de människor som Du har skapat. I Ditt eget heliga varande har Du alltid varit upphöjd över förståelsen hos de lärde bland härskaran i höjden och för evigt kommer Du att förbli höljd i Din egen verklighets helighet, ouppnådd av kunskapen hos de invånare som förhärligar Ditt namn i Ditt upphöjda rike.
O Gud, min Gud! Hur kan jag ära eller beskriva Dig, ouppnåelig som Du är. Oändligt hög och helgad är Du över all beskrivning och allt lovprisande.
O Gud, min Gud! Förbarma Dig då över mitt hjälplösa tillstånd, mitt armod, mitt elände, min förnedring! Giv mig att dricka ur Din nåds och förlåtelses frikostiga bägare, uppliva mig med Din kärleks ljuva dofter, gläd mitt bröst med Din kunskaps ljus, rena min själ med Din enhets mysterier, skänk mig liv med den milda bris som kommer från Din barmhärtighets trädgårdar – tills jag frigör mig från allt utom Dig och fattar tag i fållen till Din storhets klädnad och överlåter åt glömskan allt som icke är av Dig, att jag kan beledsagas av den ljuva andedräkt som fläktar under dessa Dina dagar och förbliva trofast vid Din helighets tröskel, stå upp för att tjäna Din sak, visa ödmjukhet inför Dina älskade och vara såsom intet i Dina gynnades närvaro.
Sannerligen, Du är Hjälparen, Upprätthållaren, den Upphöjde, den mest Givmilde.
O Gud, min Gud! Jag bönfaller Dig vid gryningen för Din Skönhets ljus som har upplyst hela jorden och vid blicken från Din gudomliga medkänslas öga som iakttar allt, och vid Dina håvors böljande hav vari allt är nedsänkt, och vid Din frikostighets framströmmande moln som låter sina gåvor regna ned över alla skapade tings väsen och vid Din nåds prakt som fanns innan världen fanns till – att hjälpa Dina utvalda att vara trogna, att bistå Dina älskade att tjäna vid Din upphöjda tröskel och få dem att vinna seger genom Din makts bataljoner som underkuvar allt och att stärka dem med en mäktig stridande skara från härskaran i höjden.
O min Herre! De är svaga själar och står vid Din dörr, de är de utfattiga på Din förgård, förtvivlat väntande på Din nåd, i trängande behov av Din hjälp. De vänder sina ansikten mot Din enhets Rike, trängtande efter de gåvor Du utdelar. O min Herre! Fyll deras sinnen till fullo med Ditt heliga ljus, rena deras hjärtan genom Ditt nåderika bistånd, gläd deras bröst med doften av de glädjeämnen som fläktar från Din härskara där ovan, upplys deras ögon genom att låta dem se Din makts tecken och bevis och gör dem till renhetens standar, till helighetens baner som på jordens bergstoppar vajar över alla skapelser, förmå deras ord att röra hjärtan som är hårda som berg. Må de stå upp för att tjäna Dig och viga sig åt Din Gudoms rike och vända sina ansikten mot Ditt Jags rike och sprida Dina tecken vida omkring, låta sig upplysas av Dina strömmande ljus och utveckla Dina dolda mysterier. Må de leda Dina tjänare till stilla vatten och till Din barmhärtighets springbrunn som väller fram och porlar i det innersta hjärtat av Din enhets himmel. Må de hissa frigörelsens segel på frälsningens ark och färdas över Din kunskaps hav; må de veckla ut enhetens vingar vida omkring och med deras hjälp sväva upp till Din enhets rike för att bli tjänare som den högsta härskaran hyllar och som invånarna i Ditt allhärliga Rike lovordar. Må de lystra till den osynliga världens härolder när de höjer sitt rop om det största glädjebudskapet. Må de i sin längtan att möta Dig, åkalla och tillbedja Dig – o min Herre som sörjer för allt – sjunga underbara hyllningssånger i gryningen och fälla sina tårar i morgonstunden och om aftonen, trängtande efter att komma in i skuggan av Din barmhärtighet som aldrig upphör.
Hjälp dem, o min Herre, under alla förhållanden, stöd dem beständigt med Din helighets änglar, de som är Dina osynliga härskaror, Dina himmelska bataljoner som får denna lägre världs samlade arméer att lida nederlag.
Sannerligen, Du är den Mäktige, den Kraftfulle, den Starke, den Alltomslutande, Den som har herraväldet över allt som finns till.
O helige Herre! O godhetens Herre! Vi strövar kring Din boning i längtan efter att få skåda Din skönhet och älskar Din väg. Vi är olyckliga, obetydliga och av ringa värde. Vi är fattiga – visa oss barmhärtighet, skänk oss Dina gåvor – se ej till våra misstag, dölj våra otaliga synder. Vad vi än är tillhör vi fortfarande Dig och vad vi yttrar och hör är lovprisandet av Dig, och det är Ditt anlete vi söker, Din väg vi följer. Du är godhetens Herre och vi är vilsegångna syndare och långt från vårt hem. O barmhärtighetens moln, giv oss några droppar regn. O nådens blomsterbädd, sänd ut en väldoftande vind. O alla gåvors hav, låt en mäktig våg framvälla mot oss. O frikostighetens Sol, sänd ned en stråle ljus. Visa oss misskund, bevilja oss nåd. Vid Din skönhet – vi kommer utan annat färdmedel än våra synder, utan några goda gärningar att förtälja om, blott förhoppningar. Om icke Din skylande slöja täcker oss och Ditt skydd värnar och vårdar oss, med vilken kraft kan då dessa hjälplösa själar resa sig upp och tjäna Dig? Vilka slags tappra handlingar kan dessa beklagansvärda visa upp? Du som är den Mäktige, den Allstarke, hjälp oss och skänk oss din gunst. Förtärda är vi, återuppliva oss med strömmar från Din nåds moln. Ringa är vi, upplys oss med de lysande strålarna från Din enhets morgonstjärna. Slunga ut dessa törstande fiskar i Din barmhärtighets hav, led denna vilsegångna karavan till Din enhets skydd, led dem som har förirrat sig i fjärran till vägledningens källa och giv till dem som har tappat bort vägen en fristad inom Ditt herraväldes domäner. Lyft till dessa förtorkade läppar himlens rikliga och stilla flödande vatten, res upp dessa döda till evigt liv. Bevilja de blinda seende ögon, de döva hörsel och de stumma förmåga att tala. Sätt de modfälldas sinnen i brand, förmå de liknöjda att besinna sig, varna de högmodiga, väck dem som sover.
Du är den Allsmäktige, Du är Givaren, Du är den Älskande. Sannerligen Du är den Välgörande, den mest Upphöjde.
O Guds älskade och hjälpare till denne förgänglige Tjänare! När verklighetens Sol spred sina oändliga gåvor från alla önskningars Gryningspunkt och den här världen lystes upp med det heliga ljuset från pol till pol, kastade den ned sina strålar med sådan häftighet att den för evigt utplånade det stygiska mörkret, varpå denna jord av stoft väckte de himmelens sfärernas avund och denna obetydliga plats antog det högsta rikets prakt och utrustning. Helighetens milda bris blåste över den och spred sina ljuva dofter vida kring, himlens vårvindar drog förbi och från alla utgjutelsers Källa spreds livgivande fläktar av gränslös nåd. Därefter ljusnade gryningen och budskap om stor glädje kungjorde att den gudomliga våren var här och reste sina tält i denna förgängliga värld, så att hela skapelsen jublade och rördes till dans. Den vissnade jorden frambringade oförgängliga blomster, det döda stoftet vaknade till evigt liv. Sedan framträdde blommor av mystisk kunskap och, såsom vittnesbörd om Guds kunskap steg frisk grönska upp ur marken. Den förgängliga världen uppvisade Guds frikostiga gåvor och den synliga världen återspeglade härligheterna i de världar som var dolda för synen. Guds kallelse utropades, det eviga Förbundets bord tillreddes, Testamentets bägare skickades från hand till hand, den allomfattande inbjudningen sändes ut. Därpå hänrycktes några människor av himmelens vin medan några lämnades utan andel i dessa de största av gåvor. Syn och insikt bland några människor upplystes av nådens ljus och en del blev vilda av glädje när de hörde enhetens hymner. Fåglar stämde upp lovsånger i helighetens trädgårdar och näktergalar på grenarna i himmelens rosenträd höjde sina vemodiga rop. Därefter smyckades och pryddes både riket i höjden och jorden därunder och denna värld kom att väcka avund hos den höga himlen. Men ack, o ack, de försumliga har blivit kvar i sin likgiltighets sömn och de dåraktiga har avvisat denna heligaste förläning. De blinda är fortfarande höljda i sina slöjor, de döva har ingen del i vad som kommit att inträffa, de döda har inga förhoppningar om att uppnå det såsom Han säger: ”De hoppas inte på det eviga livet, liksom de som helt förnekar sanningen inte hoppas få återse dem som de har följt till graven.”
O Guds älskade! Lossa era tungors band och frambär tack till Honom. Lova och ära den Åstundades Skönhet, ty ni har druckit ur denna den renaste av kalkar, har upplivats och förmåtts att glöda av detta vin. Ni har upptäckt helighetens ljuva dofter, ni har känt doften av trohetens mysk från Josefs klädnad. Ni har ätit av trofasthetens honungsdagg ur händerna på Honom som är den ende Älskade, ni har i myckenhet fått förtära odödliga rätter vid Herrens frikostiga festbord. Denna ymnighet är en särskild ynnest förlänad av en kärleksfull Gud, detta är välsignelser och sällsynta gåvor som härrör från Hans nåd. I Evangeliet säger Han: ”Många är bjudna, men få är utvalda.” Det betyder att många erbjuds den, men sällsynt är den själ som är utvald för att ta emot vägledningens stora gåva. ”I sin godhet låter Gud sin nåd flöda över vemhelst Han vill – Guds nåd är en outsinlig källa.”
O Guds älskade! Från världens folk slår och blåser oenighetens vindar mot Förbundets ljus. Trohetens Näktergal är ansatt av avfällingar, likt hatets korpar. Guds hågkomsts Duva är hårt ansatt av nattens tanklösa fåglar och den Gasell som bor på Guds kärleks ängar jagas av glupande bestar. Dödlig är faran, plågsam smärtan.
Herrens älskade måste stå fasta som berget, orubbliga som ointagliga murar. De måste förbli oberörda även under de svåraste motgångar, obekymrade av de värsta katastrofer. Må de hålla fast vid allsmäktig Guds mantelfåll och hysa tilltro till den Högstes Skönhet. Må de förlita sig på den osvikliga hjälp som kommer från det uråldriga Konungariket och söka stöd i den givmilde Herrens omsorg och skydd. Må de städse uppfriskas och återvinna kraft genom dagg av himmelsk nåd, och med den helige Andes andedräkt återuppliva och förnya sig i vart ögonblick. Må de stå upp för att tjäna sin Herre och göra allt i sin makt för att sprida Hans heliga andedräkt vida omkring. Må de bli till en stark fästning till försvaret av Hans lära, en ointaglig borg för den Uråldriga skönhetens härskaror. Må de troget vakta Guds saks stora byggnadsverk överallt. Må de bli de klara stjärnorna på Hans lysande skyar, ty mörkrets horder angriper denna Sak från alla håll och jordens folk har för avsikt att släcka detta klara Ljus. Och eftersom all världens släkten går till anfall, hur kan då vår uppmärksamhet låta sig avledas ens ett ögonblick? Var klart medvetna om dessa saker, var vaksamma och skydda Guds sak.
Den viktigaste plikten på denna dag är att rena er karaktär, att rätta era levnadsvanor och förbättra ert uppträdande. Den Barmhärtiges älskade måste uppvisa sådan karaktär och sådant uppträdande bland Hans skapelser att doften av deras helighet sprids över hela världen och uppväcker de döda, eftersom syftet med Guds Manifestation och gryningen för den Osynliges gränslösa ljus är att fostra människornas själar och förädla varje levande människas karaktär – så att de välsignade personer, som har frigjort sig från djurrikets mörker kommer att träda fram med de egenskaper som är den mänskliga verklighetens prydnad. Syftet är att människorna på jorden skall förvandlas till himmelens folk och att de som vandrar i mörkret skall komma in i ljuset, att de som är uteslutna skall förenas med Himmelrikets inre krets och att de som är såsom intet skall bli förtrogna med den eviga härligheten. Det innebär att de lottlösa skall ernå sin andel av det gränslösa havet och de okunniga få dricka sin del ur kunskapens levande källa; att de som törstar efter blod skall ge upp sin grymhet och de som vänder ut taggar och klor skall bli milda och tålmodiga och de som älskar krig i stället skall söka sann förlikning; det innebär att de brutala, med sina sylvassa klor skall få åtnjuta en varaktig freds goda ting, att de orena skall lära sig att det finns ett rike av renhet och de besudlade finna vägen till helighetens floder.
Om dessa gudomliga nådegåvor inte skulle framträda ur människans inre jag, kommer Gudsmanifestationens gåvor att visa sig ofruktbara och de bländande strålarna från Sanningens sol kommer att vara utan någon som helst verkan.
O ni som är Herrens älskade, sträva därför med själ och hjärta att undfå en del av Hans heliga egenskaper och ta emot er andel av Hans helighets gåvor så att ni måtte bli symbolerna för endräkt, normerna för enighet och söka innebörden av enhet, så att ni i denna Guds trädgård må höja era röster och sjunga andens lycksaliga hymner. Var såsom fåglarna som frambär sitt tack till Honom och sjung i livets blommande lövsalar sådana melodier som kommer att överväldiga sinnena hos dem som är insiktsfulla. Höj ett baner på världens högsta toppar, höj Guds ynnests fana som böljar och vajar för Hans nåds vindar, plantera på livets fält bland rosorna i den synliga världen ett träd som kommer att ge frisk och söt frukt.
Jag svär vid den sanne Läromästaren att om ni handlar enligt Guds förmaningar såsom de är uppenbarade i Hans lysande skrifter, kommer detta mörka stoft att spegla Himmelriket och denna lägre värld att uppvisa den Allhärliges nejder.
O ni som är Herrens älskade! Prisad vare Han, den Osynlige som låter nådegåvor från Sanningens sol välla fram och omge er från alla håll; och i alla riktningar står Hans nåds portar på glänt. Nu är tiden kommen för att dra nytta av dessa gåvor och låta dem komma er till gagn. Ni skall vara medvetna om denna tids värde, låt inte detta tillfälle undfly er. Håll er helt borta från denna mörka världs angelägenheter och låt er bli kända genom egenskaperna som utgår från de väsen som har sitt hem i Himmelriket. Då skall ni inse hur mäktig den himmelska Morgonstjärnans härlighet är och hur bländande lyskraften är i de tecken av givmildhet som utgår från det osynliga riket.
O Guds älskade! O barn av Hans rike! Sannerligen, sannerligen, den nya himmelen och den nya jorden har kommit. Den heliga staden, det nya Jerusalem, har kommit ned från höjden i form av en himmelens jungfru, beslöjad, underbar och enastående, beredd för återförening med sina älskare på jorden. Änglarna i den himmelska härskaran har förenats i en kallelse som har gått ut i hela universum där alla högt och mäktigt ropade: ”Detta är Guds stad och Hans boning där de rena och heliga bland Hans tjänare skall bo. Han skall leva med dem, ty de är Hans folk och Han är deras Herre.”
Han har torkat bort deras tårar, tänt deras ljus, glatt deras hjärtan och hänryckt deras själar. Döden skall ej längre hinna upp dem, ej heller skall sorg, gråt eller bedrövelse drabba dem. Herren Gud allsmäktig tronar i sitt rike och har förnyat allt. Detta är sanningen och vilken sanning kan vara större än den som kungjorts i Johannes uppenbarelse?
Han är Alfa och Omega. Han är Den som kommer att ge till den törstande ur källan med livets vatten och till de sjuka skänka botemedlet till sann frälsning. Den som undfår sådan nåd är sannerligen en som erhåller det mest ärorika arv av Guds profeter och Hans heliga. Herren skall vara hans Gud och han själv Hans högt älskade son.
Gläd er då, o Herrens älskade och Hans utvalda och ni som är Guds barn och Hans folk, höj era röster för att prisa och lova Herren, den Högste, ty Hans ljus har lyst fram, Hans tecken har framträtt och Hans stigande havs böljor har längs alla stränder spridit ut mången dyrbar pärla.
Prisad vare Han som har skapat världen och utformat allt som finns till, Han som har uppväckt de uppriktiga till en ärofull ställning och har fått den osynliga världen att framträda på det synliga planet – likväl vandrar människor vilsegångna omkring i sin druckna dvala.
Han har lagt grunden till den upphöjda borgen, Han har invigt en gyllene tidsålder. Han har frambringat en ny skapelse på denna dag som uppenbart är domens dag – och fortfarande förblir de försjunkna i sin druckna sömn.
Hornet har ljudit, basunen har blåsts, roparen har höjt sin kallelse och alla på jorden har fallit i vanmakt – men de döda fortfar ännu att sova i sina kroppars gravar.
Och den andra basunen har ljudit, den andra stöten har följt efter den första och skräckens ve har kommit och alla ammande mödrar har glömt barnet vid sitt bröst – ändå ger folket, förvirrat och förstrött, ännu ej akt därpå.
Och uppståndelsen har grytt och timman har infallit, stigen har rätats ut och vågen ställts upp och alla som är på jorden har samlats – men fortfarande ser folket inte en skymt av vägen.
Ljuset har lyst fram och strålglansen flödar över Sinais berg och en mild vind blåser från den evigt förlåtande Herrens trädgårdar. Andens ljuva andedräkt fläktar förbi och de som legat begravda stiger upp – likväl fortsätter de tanklösa att slumra i sina gravar.
Helvetets flammor rasar och himmelen har bragts nära, de himmelska trädgårdarna blomstrar och friska dammar flödar över, paradiset glimmar i sin skönhet – men de okunniga är fortfarande djupt nedsjunkna i sina tomma drömmar.
Slöjan har fallit, ridån har lyfts, molnen har skingrats, härskarnas Herre är uppenbar – likväl har allt gått syndarna förbi. Det är Han som låtit den nya skapelsen spira fram inför er, frambragt det ve som överträffar alla andra och sammanfört de heliga i Himmelriket. Sannerligen, häri finns det tecken för dem som har ögon att se med.
Ett av Hans kännetecken ligger i framträdandet av omen och glädjefyllda profetior, av antydningar och ledtrådar, delgivande av många olika budskap samt förväntningarna bland de rättfärdiga, de som nu har nått sitt mål.
Och ett av Hans kännetecken ligger i Hans prakt, som framträder över enhetens horisont och Hans ljus som strömmar ut från maktens gryning och tillkännagivandet av det största glädjebudskapet genom Hans, den Endes, den Oförlikneliges Härold. Sannerligen, detta är ett lysande bevis för den skara som är fylld med insikt.
Hans kännetecken ligger i att Han är uppenbar och kan skådas av alla där Han står som sitt eget bevis samt Hans närvaro bland vittnen på alla orter och bland folk som överföll Honom som vargar och omringade Honom från alla håll.
Hans kännetecken ligger i att Han motstår mäktiga nationer och alltunderkuvande stater och en mängd fiender som törstar efter Hans blod och hela tiden är inriktade på Hans undergång varhelst Han månde vistas. Sannerligen, detta är en fråga som förtjänar att undersökas av dem som begrundar Guds tecken och symboler.
Ett annat av Hans kännetecken ligger i Hans förunderliga utläggningar, Hans ypperliga vältalighet, den hastighet varmed Hans skrifter uppenbarades, Hans visdomsord, Hans verser, Hans epistlar, Hans samtal, Hans förklaringar av Koranen, både dess dunkla verser och de otvetydiga. Vid själva ditt liv! Denna sak är fullt klarlagd för vemhelst som uppfattar den med rättvisans öga.
Ytterligare ett av Hans kännetecken ligger i Hans kunskaps gryende sol och Hans konstarters och färdigheters stigande måne, hur Han framvisade fulländning i hela sitt sätt att vara, vilket omvittnats av många nationers lärda och framstående personer.
Och ännu ett av Hans kännetecken ligger i det förhållandet att Hans skönhet förblev okränkt och att Hans mänskliga tempel skyddades då Han uppenbarade Sin lyskraft trots samlade anfall från alla Hans fiender, som gick emot Honom i tusental med sina flygande pilar, spjut och svärd. Här föreligger sannerligen ett under och en förvarning till varje rättvis bedömare.
Och Hans kännetecken är vidare Hans långmodighet, Hans vedermödor och Hans bekymmer, Hans plågor i kedjor och bojor och Hans ständiga kallelse: ”Kom till Mig, kom till Mig, ni som är rättfärdiga! Kom till Mig, kom till Mig, ni som älskar godheten! Kom till Mig, kom till Mig, ni som är ljusets gryningspunkter!” Sannerligen, mysteriernas portar är vidöppna – men ändå roar sig de onda med sitt meningslösa klander!
Ännu ett av Hans kännetecken utgörs av kungörelsen av Hans Bok, Hans avgörande heliga text, vari Han förmanade konungarna, samt den kraftfulla varningen till honom vars mäktiga styre hela världen fick erfara – och vars höga tron sedan störtades på några få dagar; att det förhåller sig så är fullt klarlagt och välkänt.
Hans kännetecken är Hans sublima storhet, Hans upphöjda ställning, Hans mäktiga härlighet och Hans skönhets lyskraft över fängelsets horisont, så att huvuden böjdes inför Honom och röster sänktes. Ödmjuka var de ansikten som vändes mot Honom. Detta är ett bevis som aldrig iakttagits under gångna tidsåldrar.
Återigen, ett av Hans kännetecken är de enastående saker Han uträttade, de mirakel Han utförde, de under som ständigt utgick från Honom likt Hans molns nedströmmande – och erkännandet även av icke troende av Hans väldiga kraft. Vid Hans eget liv! Detta har klart bestyrkts och visats för dem som från alla trossamfund trädde in i den levande, den självbestående Herrens närvaro.
Och ännu ett av Hans tecken är de vittomfattande strålarna från Hans eras sol, den uppstigande månen för Hans tid på alla tidsåldrars himmel: Hans dag som infallit vid alla dagars höjdpunkt med dess rang och makt, dess vetenskaper och konstarter vilka spritts vida omkring och bländat världen och förbluffat människorna.
Sannerligen, denna sak är fullt klarlagd och fastslagen för all framtid.
Världens stora Ljus som en gång strålade över hela mänskligheten har gått ned för att evinnerligen lysa från Abhá-horisonten, från Hans rike av aldrig förbleknande härlighet och sprida glans över Hans älskade ifrån höjden och inblåsa det eviga livets andedräkt i deras hjärtan och själar.
Begrunda i era hjärtan det som Han förutsade i Skriften om den gudomliga visionen, som har spridits över hela världen. Där säger Han: ”Därpå jämrade hon sig och utropade: ’Må världen och allt som finns däri utgöra lösen för Dina olyckor. O Härskare över himmel och jord! Varför har Du överlämnat Dig i händerna på invånarna i Akkás fängelsestad? Hasta till andra riken, till Dina boningar därovan, på vilka namnens folk aldrig har fäst sin blick.’ Vi log och yppade intet. Begrunda dessa mest upphöjda ord och sök förstå syftet med detta fördolda och heliga mysterium.”
O Herrens älskade! Akta er, akta er så att ni inte tvekar och vacklar. Låt inte rädsla drabba er, var varken oroliga eller förfärade. Ta er noga i akt så att denna olyckliga dag ej försvagar nitälskans låga och släcker era bräckliga förhoppningar. Detta är trohetens och ståndaktighetens dag. Saliga är de som står fasta och orubbliga som berget och trotsar stormen och denna oroliga tids påfrestningar. De kommer sannerligen att bli mottagare av Guds nåd och sannerligen, få ta emot Hans gudomliga hjälp och bli sant segerrika. De kommer att lysa i mänsklighetens mitt med en utstrålning som de, vilka vistas i härlighetens paviljong prisar och förhärligar. Det är för dem som denna himmelska kallelse förkunnats, uppenbarad i Hans heligaste Bok: ”Låt ej era hjärtan oroas, o människor, när Min närvaros härlighet har återkallats och Mitt yttrandes ocean har tystnat. Det finns en visdom i Min närvaro ibland er och ännu en i Min frånvaro, ofattbar för alla utom Gud, den Oförliknelige, den Allvetande. Sannerligen, Vi skådar er från Vår härlighets rike och skall bistå vemhelst som framträder för Vår saks seger med den himmelska församlingens skaror och ett sällskap av Våra gynnade änglar.”
Sanningens sol, detta det Största ljuset, har gått ned vid världens horisont för att uppstiga med odödlig glans över det gränslösas rike. I sin heligaste bok uppmanar Han de ståndaktiga och orubbliga bland sina vänner: ”Ängslas ej, o världens folk, när Min skönhets morgonstjärna nedstigit och Mitt tabernakels himmel är dold för era ögon. Stå upp för att främja Min sak och förhärliga Mitt ord bland människorna.”
O himmelrikets folk! Hur mången själ har inte ägnat hela sin levnad åt tillbedjan, uthärdat kroppslig kränkning, längtat efter att få inträda i himmelens rike och ändå misslyckats, medan ni utan vare sig möda, smärta eller självförnekelse har vunnit priset och trätt därin.
Det är nu såsom det var på Messias tid när fariséerna och de fromma utelämnades utan att erhålla någon andel, medan Petrus, Johannes och Andreas som varken var benägna för from tillbedjan eller asketiska övningar stod som segrare. Tacka därför er Gud att Han sätter den eviga ärans krona på era huvuden, att Han beviljar er denna omätliga nåd.
Den tid har kommit då ni, som en tacksägelse för denna gåva, dag för dag bör tillväxa i tro och ståndaktighet och komma allt närmare Herren, er Gud och hänföras i sådan grad och stråla så klart att era heliga hymner till lovprisandet av den Älskade når härskaran i höjden, att var och en av er, såsom näktergalen i denna Guds rosengård, förhärligar härskarornas Herre och blir undervisare för alla som bor på jorden.
O ‘Abdu’l-Bahás andliga vänner! En betrodd budbärare har anlänt och har i andens värld överlämnat ett budskap från Guds älskade. Denne lyckobringande kurir för med sig vällukten av den djupaste strävan och andan av den livgivande brisen från Guds kärlek. Han får hjärtat att dansa av glädje och fyller själen med kärlekens extas och hänryckning. Så djupt har den gudomliga enhetens härlighet nått själar och hjärtan att alla nu är förbundna med varandra med himmelska band och är som ett enda hjärta, en enda själ. Därför speglas nu andens och det Gudomligas avbild klart och tydligt i hjärtats innersta. Jag bönfaller Gud om att dag för dag stärka dessa andliga band och få denna mystiska enhet att lysa allt klarare, tills alla slutligen kommer att vara såsom trupper uppställda tillsammans under Förbundets baner i Guds ords skyddande skugga, att de må sträva med all sin kraft tills en allomfattande, förtrolig och varm gemenskap och ogrumlad kärlek och andliga band sammanknyter all världens hjärtan. Då kommer hela mänskligheten, genom denna friska och bländande gåva att vara samlad i ett enda hemland. Då kommer strid och splittring att försvinna från jordens yta, då kommer mänskligheten att vårdas genom kärlek till den Allhärliges skönhet. Söndring kommer att förvandlas till samförstånd, oenighet till samstämmighet. Illviljans rötter kommer att rivas upp och aggressionens grunder raseras. Enighetens klara strålar skall utplåna begränsningarnas mörker, och himmelens prakt skall göra det mänskliga hjärtat likt en gruva, rikt ådrad med kärlek till Gud.
O Herrens älskade! Detta är stunden då ni måste umgås med alla jordens folk med yttersta vänlighet och kärlek och vara tecknen och symbolerna för Guds stora nåd för dem. Ni måste bli världens själva själ, den levande anden i människobarnens kropp. I denna underbara tidsålder, vid denna tidpunkt då den Uråldriga skönheten, det Största namnet med otaliga gåvor har uppstigit över världens horisont, har Guds ord ingjutit sådan oerhörd kraft i mänsklighetens innersta kärna att Han har berövat människornas mänskliga egenskaper all verkan och, med sin alltunderkuvande makt, enat folken i ett vidsträckt hav av enhet.
Nu är tiden kommen för dem som älskar Gud att höja enhetens baner, att i världens församlingar uppstämma verserna om vänskap och kärlek och att för alla visa att Guds nåd är en enda. Därmed kommer helighetens tabernakel att resas på jordens krön och samla alla folk i den skyddande skuggan av enhetens Ord. Denna stora gåva kommer att gry över världen vid den tidpunkt då de som älskar Gud står upp för att följa Hans lära och vida omkring sprida de friska, ljuva dofterna av allomfattande kärlek.
I varje religionsordning har budet om gemenskap och kärlek funnits, men det var ett bud som var begränsat till de samfund som var i samförstånd, inte för den avvikande fienden. I denna underbara tidsålder är dock, prisad vare Gud, Guds bud inte begränsade, inte inskränkta till någon grupp av människor, utan alla vänner har fått befallning att visa gemenskap och kärlek, hänsyn, givmildhet och godhet gentemot alla samfund på jorden. Nu måste de som älskar Gud stå upp för att utföra dessa Hans föreskrifter. Må de vara vänliga fäder för människosläktets barn och medkännande bröder för ungdomarna och osjälviska barn till de av åren böjda. Innebörden av detta är att ni måste visa ömhet och kärlek mot alla människor, även mot era fiender och välkomna dem alla med äkta vänskap, uppmuntran och godhet. När ni möts av grymhet och förföljelse från någons sida, förlora då inte hoppet om honom; när illvilja riktas mot er, låt då ett vänligt hjärta svara. Håll fram ert bröst som ett spegelblankt mål för de spjut och pilar som regnar över er och visa i utbyte mot förbannelser, hån och sårande ord en kärlek som flödar över. Därigenom kommer alla folk att få bevittna det Största namnets kraft och alla länder erkänna den Uråldriga skönhetens makt. De kommer att se hur Han störtat omkull oenighetens murar och hur säkert Han styrt alla folk på jorden mot enhet, hur Han upplyst människans värld och fått denna jord av stoft att utsända strömmar av ljus.
Dessa människor är såsom barn, överilade och tanklösa. Dessa barn måste uppfostras med oändlig godhet och ömt fostras i nådens famn, så att de må smaka Guds kärleks andliga honungssötma, så att de må bli såsom ljus som sprider sina strålar över denna mörka värld och tydligt må uppfatta de flammande kronor av ära som det Största namnet, den Uråldriga skönheten har placerat på sina älskades hjässor, vilka gåvor Han har skänkt hjärtana hos dem Han håller kära, vilken kärlek Han har ingjutit i mänsklighetens bröst och vilka skatter av vänskap Han har låtit framträda bland alla människor.
O Gud, min Gud! Hjälp Dina betrodda tjänare att äga kärleksfulla och ömsinta hjärtan. Hjälp dem att bland alla folk på jorden sprida vägledningens ljus som kommer från härskaran i höjden. Sannerligen, Du är den Starke, den Kraftfulle, den Mäktige, den Alltunderkuvande, den evigt Givande. Sannerligen, Du är den Frikostige, den Milde, den Ömsinte, den mest Givmilde.
O ‘Abdu’l-Bahás älskade och den Barmhärtiges tjänarinnor! Det är tidig morgon och Abhá-paradisets upplivande vindar blåser över hela skapelsen, men de kan blott röra de renhjärtade, och bara det rena sinnet kan spåra deras doft. Endast det klarsynta ögat ser solens strålar och blott det lyssnande örat kan höra sången från härskaran i höjden. Fastän de rikliga vårregnen, himmelens skänker, öser ner över allt, kan de bara befrukta god jord ty de älskar icke salthaltig mark, där ingen verkan av alla gåvor kan komma till synes.
Idag fläktar Abhá-rikets fridsamma och heliga andedräkt över varje land, men blott de renhjärtade nalkas den och låter sig gagnas därav. Det är hoppet hos denne förorättade själ att de obetänksammas sinnen måtte vinna klarhet genom den Självbeståendes nåd och den uppenbara kraften i Guds ord, så att de kan uppfatta de ljuva dofterna som blåser från andens hemliga rosengård.
O Guds vänner! Sanna vänner är som skickliga läkare och Guds föreskrifter är som läkande balsam och som en bot för människans samvete. De skapar klarhet åt tanken, så man kan andas in och njuta av deras ljuva doft. De väcker de sovande. De skänker insikt åt de tanklösa, en andel till de utstötta och hopp till de förtvivlade.
Om en själ på denna dag handlar i enlighet med Guds föreskrifter och råd, kommer den att verka som en gudomlig läkare för mänskligheten och, liksom Isráfíls basun, kommer den att kalla de döda i denna förgängliga värld till liv, ty Abhá-rikets bekräftelser avbryts aldrig och en sådan dygderik själ har den osvikliga hjälpen från härskaran i höjden som ledsagare. Således kommer den ynkliga myggan att bli till en örn i sin fulla kraft, och den veka sparven att förvandlas till en kunglig falk i den uråldriga härlighetens höjder.
Se därför ej till graden av er förmåga, fråga ej om ni är värdiga uppgiften. Sätt ert hopp till hjälpen och de kärleksfulla omsorgerna, ynnestbevisen och skänkerna från Bahá’u’lláh – må min själ offras för Hans vänner! Sporra springaren av ihärdig strävan över självuppoffringens fält och hembär från denna vida arena den gudomliga nådens belöning.
O ni som är den barmhärtige Herrens tjänarinnor! Hur många drottningar i den här världen har inte lagt ned sitt huvud på en kudde av stoft och sedan försvunnit. Ingen frukt blev kvar efter dem, inga spår, inga tecken, inte ens deras namn. De beviljades inga fler gåvor och för dem fanns intet mera liv. Så blev det ej för de tjänarinnor som tjänade vid Guds tröskel; de har lyst fram som glimmande stjärnor i den uråldriga härlighetens himmel och spridit sin prakt i alla tider. De uppnådde sina käraste förhoppningar i Abhá-paradiset och fick smaka återföreningens honung i Herrens församling. Sådana själar drog nytta av sin tillvaro här på jorden, de plockade livets frukt. Vad övriga beträffar: ”För dem inföll förvisso en tid då de ej var något man talade om.”
O ni som älskar denne förorättade! Rena era ögon, så att ni inte ser någon människa som annorlunda än er själva. Betrakta inte någon som främling utan se i stället alla människor som vänner, ty det är svårt att uppnå kärlek och enhet när ni fäster blicken på det som är annorlunda. Och i denna nya och underbara tid säger de heliga skrifterna att vi måste vara ett med alla människor, att vi måste se varken hårdhet eller orättvisa, varken illvilja eller fientlighet eller hat utan istället vända vår blick mot den uråldriga härlighetens himmel. Ty var och en av skapelserna är ett tecken från Gud, och det var genom Herrens nåd och Hans makt som var och en inträdde i världen och därför är de inte främlingar utan ingår i familjen, de är inte främlingar utan vänner och skall behandlas som sådana.
Därför måste Guds älskade umgås i tillgivenhet och gemenskap med främling och vän i lika mån, och emot alla visa den yttersta godhet utan hänsyn till deras förmåga och aldrig fråga om de förtjänar att bli älskade. Må vännerna alltid vara hänsynsfulla och oändligt vänliga. Må de aldrig besegras av människors ondska, av deras vrede och deras hat, oavsett dess våldsamhet. Om andra slungar sina pilar mot dig, erbjud dem mjölk och honung i gengäld; om de förgiftar era liv, skänk då sötma åt deras själar; om de skadar er, lär dem då hur man blir tröstad; om de sårar er, var då en balsam för deras sår; om de stinger er, räck då fram en uppfriskande dryck till deras läppar.
O Gud, min Gud. Dessa är Dina svaga tjänare, Dina trofasta arbetare och tjänarinnor, som har bugat sig inför Ditt upphöjda yttrande, ödmjukat sig inför Ditt ljus tröskel och burit vittnesbörd om Din enhet, genom vilken solen har kommit att lysa i sin middagsglans. De har lyssnat till den kallelse Du utfärdade från Ditt dolda rike, och med hjärtan skälvande av kärlek och hänryckning, har de svarat på Din maning.
O Herre, låt Din barmhärtighets strömmar flöda över dem och låt Din nåds vatten regna över dem. Hjälp dem att växa till vackra plantor i himmelens trädgård och låt Dina gåvors bräddfulla moln och Din överflödande nåds sjöar vattna dem, så att denna trädgård kan blomstra och bevaras evigt grön och praktfull, frisk, skimrande och ljus.
Du är sannerligen den Mäktige, den Upphöjde, den Kraftfulle, den som allena är oföränderlig i himlarna och på jorden. Det finns ingen Gud utom Du, de uppenbara bevisens och tecknens Herre.
O du vars hjärta flödar över av kärlek till Herren! Jag vänder mig till dig från denna helgade plats för att glädja ditt bröst med mitt brev till dig, ty det är ett sådant brev som får hjärtat hos den som tror på Guds enhet att sväva mot lycksalighetens krön.
Tacka Gud för att Han har gjort dig i stånd att inträda i Hans makts rike. Inom kort kommer din Herres gåvor att komma dig till del, den ena efter den andra, och Han kommer att göra dig till ett tecken för var och en som söker sanningen.
Håll fast vid din Herres Förbund, och fördjupa var dag din kärlek till Hans älskade. Visa mildhet mot den Allbarmhärtiges tjänare, så att du må hissa kärlekens segel på fredens ark, som färdas över livets hav. Låt inte något bedröva dig och förarga dig inte över någon. Det tillkommer dig att vara nöjd med Guds vilja och vara en sann, kärleksfull och pålitlig vän för alla människor på jorden utan några som helst undantag. Detta är de uppriktigas egenskap, de heligas väg, kännetecknet för dem som tror på Guds enhet och klädnaden för Bahás folk.
Tacka och välsigna Herren för att Han har låtit dig skänka Honom Guds rätt. Detta är sannerligen en särskild ynnest mot dig från Hans sida. Prisa Honom då för detta påbud som framlagts i din Herres skrifter av Honom som är Dagarnas uråldrige.
Sannerligen, Han är den Älskande, den Milde, den evigt Givande.
O du Guds kära tjänarinna! Ditt brev har mottagits och dess innehåll noterats. Du bad om en regel som kan vägleda dig i livet.
Tro på Gud och håll dina ögon fästa på det upphöjda riket, bevara din betagenhet i Abhá-skönheten, håll fast vid Förbundet, följ din längtan efter att få uppstiga till det allomfattande Ljusets himmel. Frigör dig från denna värld och låt dig födas på nytt genom helighetens ljuva dofter som blåser från riket i höjden. Var bland dem som kallar till kärlek och var vänlig mot hela människosläktet. Älska människobarnen och tag del av deras sorger. Var bland dem som främjar fred. Erbjud din vänskap, gör dig värd människors förtroende. Var balsam för varje sår, var ett botemedel för var och en som är sjuk. Bind själarna samman. Läs vägledningens verser. Ägna dig åt tillbedjan av din Herre och res dig för att leda människorna på rätt väg. Lossa din tunga och undervisa dem och låt ditt ansikte upplysas av Guds kärleks eld. Vila inte ett ögonblick, sök inte dra ett andetag i bekvämlighet. På så sätt kan du bli ett tecken och en symbol för Guds kärlek och ett baner för Hans nåd.
Att tjäna vännerna är att tjäna Guds rike och att visa omsorg om de fattiga är en av Guds viktigaste lärosatser.
Du skall förvisso veta att kärleken är hemligheten med Guds heliga religionsordning, den Allbarmhärtiges tecken och källan till andliga utflöden. Kärleken är himmelens väna ljus, den helige Andes eviga andedräkt som ingjuter liv i den mänskliga själen. Kärleken är orsaken till Guds uppenbarelse för människan, det livsviktiga band som i enlighet med den gudomliga skapelsen är inneboende i tingens innersta verklighet.
Kärleken är det enda medel som tillförsäkrar sann lycka både i denna värld och nästa. Kärleken är det ljus som vägleder i mörkret, den levande länk som förenar Gud med människan och tillförsäkrar varje upplyst själ dess framåtskridande. Kärleken är den högsta lag som styr detta mäktiga och himmelska kretslopp, den unika kraft som binder samman de skiftande bestånds- delarna i denna materiella värld, den högsta magnetiska styrkan som bestämmer rörelserna hos de himmelska världarnas sfärer. Kärleken uppenbarar med osviklig och gränslös kraft de mysterier som ligger dolda i universum. Kärleken är livets ande i mänsklighetens smyckade kropp, grunden till sann civilisation i denna timliga värld, spridande oförgänglig härlighet över varje högtsträvande folk och nation.
Namnet på det folk som nådigt gynnas av Guds kärlek kommer förvisso att upphöjas och prisas av härskaran i höjden, av änglaskaran och av Abhá-rikets inbyggare. Och vart folk som vänder bort hjärtat från denna gudomliga kärlek – den Barmhärtiges uppenbarelse – kommer att fela djupt, hamna i förtvivlan och bli fullständigt tillintetgjort. Det folket kommer att nekas varje fristad, bli som de avskyvärdaste varelser på jorden och ett offer för förnedring och skam.
O Herrens älskade! Sträva efter att bli uppenbarelser av Guds kärlek, lyktor för gudomlig vägledning som strålar bland jordens släkten med kärlekens och endräktens ljus.
Lovade vare de som uppenbarar detta ärorika ljus!
O du Konungarikets dotter! Ditt brev, daterat den femte december 1918, har emottagits. Det innehöll den goda nyheten att Guds vänner och den Barmhärtiges tjänarinnor under sommaren har samlats på Green Acre och dag och natt ägnat sig åt Guds åminnelse, tjänat den mänskliga världens enhet, visat kärlek gentemot alla religioner, höjt sig över alla religiösa fördomar och visat vänlighet mot alla människor. De gudomliga religionerna måste vara upphov till enhet bland människor och medlet till enighet och kärlek, de måste förkunna universell fred, befria människan från all fördom, skänka glädje och fröjd, visa vänlighet mot alla människor och göra sig av med all särskillnad och uppdelning i enlighet med vad Bahá’u’lláh säger då Han vänder sig till mänsklighetens värld: ”O människor! Ni är frukterna på ett träd och löven på en gren.” Enkelt uttryckt innebär detta att vissa själar är okunniga, de måste fostras; vissa är sjuka, de måste botas; vissa är fortfarande i späd ålder, de måste få hjälp att uppnå mognad och den största vänlighet måste visas dem. På detta sätt skall bahá’íer uppföra sig.
Jag hoppas att alla dina bröder och systrar kommer att tillhöra dem som önskar välgång för mänsklighetens värld.
O välsignade själar! Era brev har tagits emot. De visade att ni undersökt sanningen och befriats från efterhärmning och vidskepelse, att ni gör iakttagelser med egna ögon och ej med andras, hör med egna öron och ej med andras öron och upptäcker mysterier med hjälp av era egna sinnen och ej med andras. Ty efterhärmaren säger att en sådan person har sett, en sådan person har hört och ett sådant sinne har upptäckt; med andra ord är han beroende av andras syn, hörsel och sinnen och har ingen egen vilja.
Prisad vare Gud, ni har visat viljestyrka och har vänt er till Sanningens sol. Era hjärtans slätter har upplysts av ljuset från Herrens rike och ni har vägletts till den raka stigen, har marscherat längs den väg som leder till Konungariket, har inträtt i Abhá-paradiset och säkrat en andel av frukten från Livets träd.
Ni är välsignade och en behaglig hemvist väntar er. Hälsningar och lovord sänder jag er.
O du som fängslats av Guds kärlek! Brevet du skrev vid tiden för din avresa har emottagits. Det skänkte mig glädje och det är min förhoppning att ditt inre öga må öppnas, så att kärnan i de gudomliga mysterierna måtte avslöjas för dig.
Du började ditt brev med en välsignad fras som lydde: ”Jag är kristen.” Ack, om alla vore sanna kristna! Det är lätt att vara kristen till namnet men svårt att vara en sann sådan. Idag är omkring femhundra miljoner själar kristna, men den verkligt kristne är mycket sällsynt; kristen är den själ från vars behagliga anlete Kristi strålglans lyser och som visar upp Konungarikets fullkomlighet. Detta är en fråga av stor betydelse, ty att vara kristen är att förkroppsliga alla dygder som finns. Jag hoppas att du också skall bli en sann kristen. Prisa Gud för att du äntligen, genom de gudomliga föreskrifterna, i högsta grad erhållit både syn och insikt och blivit fast rotad i visshet och tro. Det är min förhoppning att också andra kommer att begåvas med klarsynthet och hörande öron och uppnå evigt liv; att de många floder, som var och en flyter fram i olika och skilda fåror, kommer att finna sin väg tillbaka till det omgivande havet och flöda samman och resa sig i en enda våg av böljande enhet; att sanningens enhet, genom Guds kraft kommer att få dessa skenbara skillnader att försvinna. Det är det enda som är väsentligt, ty om enhet uppnås kommer alla andra problem att försvinna av sig själva.
O högaktade dam! I enlighet med de gudomliga lärosatserna i denna härliga religionsordning bör vi icke förringa någon, kalla någon okunnig och säga: ”Du vet ej, men jag vet”. Snarare bör vi se på andra med respekt, och då vi försöker förklara och påvisa något bör vi tala som om vi undersöker sanningen och säga: ”Framför oss ligger dessa saker. Låt oss undersöka dem för att avgöra var och på vilket sätt sanningen kan upptäckas.” Läraren bör inte betrakta sig själv som lärd och andra som okunniga. En sådan tanke skapar högmod och högmod är verkningslöst. Läraren bör icke se sig själv som överlägsen utan bör tala med största vänlighet, anspråklöst och ödmjukt, ty sådant tal utövar inflytande och fostrar själar.
O högaktade dam! I ett enda syfte sändes profeterna alla och envar ned till jorden. I detta syfte uppenbarades Kristus och Bahá’u’lláh höjde Herrens kallelse så att människans värld skulle omdanas till Guds värld, att detta lägre rike skulle bli till himmelriket, detta mörker till ljus, denna sataniska ondska bli till alla himmelens dygder – och enhet, gemenskap och kärlek uppnås för hela mänskligheten så att den organiska enheten måtte återvända och orsakerna till osämja försvinna, och evigt liv och evig nåd bli mänsklighetens skörd.
O högaktade dam! Se dig omkring i världen: här skänker enhet, ömsesidig dragningskraft och sammankomster upphov till liv, medan oenighet och bristande samförstånd vållar död. När du betänker alla dessa företeelser kommer du att se att varje skapat ting har kommit till stånd genom sammanförande av många ämnen, och när denna samling av ämnen upplöses och denna samstämmighet mellan beståndsdelarna upphör, utplånas livsformen.
O högaktade dam! Även om harmoni skapades under tidigare epoker, hade ändå på grund av bristande resurser, uppnåendet av hela mänsklighetens enhet varit omöjlig. Världsdelarna var fortfarande vitt åtskilda, ja, även mellan folken i en och samma världsdel var umgänge och tankeutbyte nära nog omöjligt. Följaktligen var gemenskap, förståelse och enighet mellan alla jordens folk och släkten ouppnåeliga. I vår tid har emellertid samfärdsmedlen mångfaldigats och jordens fem kontinenter har praktiskt taget sammansmält till en. Och för alla är det nu enkelt att resa till vilket land som helst för att umgås och utbyta synpunkter med dess folk och att, genom litteratur, bekanta sig med alla människors villkor, religiösa övertygelser och tankar. På samma sätt har alla medlemmar av den mänskliga familjen, oavsett om de är folk eller regeringar, städer eller byar, blivit alltmer beroende av varandra. Självförsörjning är inte längre möjlig för någon, eftersom politiska band förenar alla folk och nationer, och handelns och industrins, jordbrukets och utbildningens band varje dag stärks. Därför kan hela mänsklighetens enhet nu uppnås. Sannerligen, det är inget annat än ett av underverken i denna underbara tidsålder, detta härliga århundrade. Något sådant har gångna tider varit berövade, ty detta århundrade – ljusets århundrade – har begåvats med unik och exempellös härlighet, makt och upplysning. Härav kommer sig det förunderliga avtäckandet av ett nytt underverk varje dag. Omsider kommer det att synas med vilken kraft dess ljus brinner i människornas mitt.
Se, hur dess ljus nu gryr över världens fördunklade horisont. Det första ljuset är enhet inom den politiska sfären, vars första glimtar nu kan urskiljas. Det andra ljuset är enighet i tanke rörande världens angelägenheter, vars fullbordande inom kort kommer att bevittnas. Det tredje ljuset är uppnående av enhetlighet i friheter, vilket förvisso kommer att inträffa. Det fjärde ljuset är religionernas enhet, som är hörnstenen i själva grunden, genom vilken Guds kraft kommer att uppenbaras i all sin prakt. Det femte ljuset är nationernas enhet – en enhet som i detta århundrade säkert kommer att fastställas och innebära att alla världens folk betraktar sig som medborgare i ett gemensamt fosterland. Det sjätte ljuset är rasernas enhet, vilket gör alla som bor på jorden till folk och fränder av en enda ras. Det sjunde ljuset är enhet rörande språk, det vill säga utväljandet av ett universellt språk som alla folk kommer att undervisas i och samtala på. Vart och ett av dessa ting kommer oundvikligen att inträffa, eftersom Guds rikes kraft kommer att hjälpa och bistå i förverkligande härav.
O ni som är upplysta och älskade och den Barmhärtiges tjänarinnor! I en tid då okunnighetens dystra natt med försummandet av den gudomliga världen och avskärmandet från Gud hade lagt sig över jorden, grydde ett tilltagande morgonljus och lyste upp den östliga himlen. Sedan uppsteg Sanningens sol och himmelrikets prakt spreds i öst och väst. De som hade ögon att se med jublade över glädjebudskapet och ropade: ”O vi är välsignade, vi är välsignade” och de fick bevittna alltings inre verklighet och avslöjade Konungarikets mysterier. Befriade från sina fantasier och sina tvivel skådade de sanningens ljus, och så upplivade blev de av att tömma Guds kärleks kalk att de fullständigt glömde världen och sig själva. Dansande av glädje skyndade de till platsen för sitt eget martyrium och där, där människor dör för kärleks skull, slungade de bort sina huvuden och hjärtan.
Men de vars ögon ej kunde se förvånades över detta tumult och ropade ”Var är ljuset?” Och än en gång, ”Vi ser icke något ljus! Vi ser icke att en sol håller på att gå upp! Här finns ingen sanning. Detta är bara fantasi och ingenting annat.” Likt fladdermöss flydde de in i det underjordiska mörkret och där, enligt sitt sätt att tänka, fann de ett mått av trygghet och frid.
Gryningen är nu endast i sin begynnelse och värmen hos den stigande Sanningens himlakropp har ännu inte nått sin fulla kraft. När solen har stigit till middaghöjd kommer dess eld att brinna med sådan hetta att den livar upp även dem som krälar under jorden och även om det inte är dem givet att skåda ljuset, kommer de alla likväl att försättas i vild rörelse av hettans kraft.
O Guds älskade, frambär därför tack för att ni på gryningens dag har vänt era ansikten mot världens Ljus och sett dess prakt. Ni har erhållit en andel av sanningens ljus, ni har fått åtnjuta en del av dessa välsignelser som består för evigt. Som tack för denna gåva, vila därför inte ett ögonblick, sitt inte tysta utan frambär till människors öron glädjebudskapet om himmelriket och sprid Guds ord vida omkring.
Handla i enlighet med Herrens råd: det vill säga, stå upp på ett sådant vis och med sådana egenskaper att ni förser denna världs kropp med en levande själ och led detta späda barn, mänskligheten, till vuxenlivets stadium. Tänd, så ofta som ni förmår, ett kärlekens ljus i varje möte och gläd och uppliva varje hjärta med ömhet. Tag hand om främlingen såsom en av era egna, visa främmande själar samma ömma omsorg som ni skänker era trogna vänner. Om någon vill slå er, försök då bli vän med honom; om någon hugger er i hjärtat, var då en läkande salva för hans sår, om någon skulle håna och reta er, bemöt honom då med kärlek. Om någon hopar beskyllningar över er, prisa honom då; skulle han erbjuda er ett dödligt gift, giv honom då utsökt honung i utbyte; och om han skulle hota er till livet, giv honom då ett läkemedel som botar honom för alltid. Skulle han vara smärtan personifierad, var då hans medicin; skulle han vara ett törne, var då hans rosor och ljuva örter. Måhända kommer ett sådant handlingssätt och sådana ord från er sida att äntligen få denna mörka värld att ljusna; att få denna stoftets jord att bli himmelsk, denna gudlösa fängelseort att bli ett kungligt palats för Herren – så att krig och stridigheter försvinner och ej mer finnes till och att kärlek och tillit slår upp sina tält på världens höjder. Detta är kärnan i Guds förmaningar, detta sammanfattar lärorna i Bahás religionsordning.
O ni som är Abhá-rikets utvalda! Prisa härskarornas Herre för att Han, ridande på molnen, har kommit ned till denna värld från den osynliga världens himmel, så att österland och västerland tänts av Sanningens sols härlighet och Guds rikes kallelse höjts och härolderna från riket därovan sjungit ut glädjebudskapet om återkomsten, till melodier från härskaran i höjden. Då darrade hela tillvarons värld av glädje och, som Messias säger, fortfor människorna att sova: ty när härskarornas Herre nedsteg på Uppenbararens dag befanns de vara insvepta i okunnighetens slummer. Och som Han säger i Evangeliet är Hans återkomst som när tjuven är i huset och husbonden inte vakar.
Bland alla människor har Han valt er och era ögon har öppnats för vägledningens ljus och era öron stämts till musiken från härskaran därovan. Välsignade av en överflödande nåd har era hjärtan och själar fötts till nytt liv. Tacka och prisa Gud för att de oändliga skänkernas hand har satt denna pärlbeströdda krona på era huvuden, denna krona vars skimrande ädelstenar kommer att glänsa och glimma för eviga tider.
Gör en stor ansträngning för att tacka Honom för detta och välj ett ädelt mål för er. Åtlyd Guds lärosatser genom kraften i er tro och låt alla era handlingar överensstämma med Hans lagar. Läs Förborgade ord, begrunda de inre betydelserna däri, handla i enlighet därmed. Läs noggrant Tarazát (Prydnader), Kalimát (Paradisets ord), Tajallíyyát (Skimmer), Ishráqát (Strålglans) och Bishárát (Glädjebudskap), och träd fram såsom ni är befallda i de gudomliga lärosatserna. Sålunda kan var och en av er bli ett ljus som sprider sitt sken och som drar människor till er varhelst ni möts, och likt en blomsterbädd sprider ni ljuva dofter.
Ropa ut likt ett dånande hav och likt ett bräddfullt moln, låt himmelens nåd regna ned. Höj era röster och sjung Abhá-rikets sånger. Släck krigets eldar, lyft fredens fanor högt, arbeta för mänsklighetens enande och minns att religion är kärlekens väg för alla folk. Var medvetna om att människobarnen är Guds får och Han deras kärleksfulle herde, att Han ägnar sina milda omsorger åt alla sina får och låter dem beta på sin nåds gröna ängar och ger dem att dricka från livets källa. Sådan är Herrens väg. Sådana är Hans skänker. Så lyder Hans lära om mänsklighetens enhet.
Portarna till Hans välsignelser står vidöppna och Hans tecken har vida kungjorts och sanningens härlighet basunerats ut och outtömliga är välsignelserna. Var medvetna om denna tids värde. Bemöda er helhjärtat, höj era röster och ropa ut tills denna mörka värld är fylld av ljus och denna trånga plats av skuggor utvidgats och detta flyktiga ögonblicks stofthög förvandlats till en spegel för himlens eviga trädgårdar och detta jordklot får sin del av himmelsk nåd.
Då kommer stridslystnaden att upphöra och allt som orsakar oenighet att förstöras och enhetens byggnadsverk resas – så att det Heliga trädet kan kasta sin skugga över öst och väst och tabernaklet över mänsklighetens enhet resas upp på de högsta höjderna och kärlekens och gemenskapens fanor kan vaja från sina stänger runt om i världen till dess sanningens hav höjer sina vågor och jorden frambringar de ändlösa välsignelsernas rosor och ljuva örter och från pol till pol förvandlas till Abhá-paradiset.
Detta är ‘Abdu’l-Bahás råd. Det är min förhoppning att ni, genom skänkerna från härskarornas Herre, kommer att bli mänsklighetens andliga kärna och själva ljusglansen som binder samman alla hjärtan med kärlekens band; att ni genom kraften i Guds ord kommer att skänka liv åt de döda som nu är begravda i sina sinnliga begärs gravar; att ni, med strålarna från Sanningens sol, kommer att återställa synen hos dem vars inre öga är blint; att ni kommer att bringa andlig läkedom åt de andligen sjuka. Bland den Älskades gåvor och förläningar är det dessa saker jag hoppas på.
Ständigt talar jag om er och tänker på er. Jag bönfaller Herren och med tårar ber jag Honom om att låta alla dessa välsignelser regna ned över er och glädja era hjärtan, göra era själar lyckliga och skänka er ett överflöd av glädje och himmelsk fröjd…
O Du kärleksfulle Försörjare! Dessa själar har lyssnat till Gudsrikets kungörelse och har skådat Sanningens sols härlighet. De har stigit upp till kärlekens uppfriskande skyar, de är förälskade i Ditt väsen och dyrkar Din skönhet. Till Dig har de vänt sig och talar om Dig, sökande Din boning och törstande efter Ditt himmelska rikes strömmande vatten.
Du är Givaren, Förlänaren, den evigt Älskande.
O du som äger ett seende hjärta! Även om du materiellt sett är berövad fysisk syn är du dock, prisad vare Gud, begåvad med andlig insikt. Ditt hjärta ser och din ande hör. Kroppslig syn är utsatt för talrika sjukdomar och kommer med säkerhet till sist att gå förlorad. Alltså bör ingen betydelse tillmätas den. Men hjärtats syn är upplyst. Den igenkänner och upptäcker det gudomliga riket. Den är beständig och evig. Prisa därför Gud att ditt hjärtas syn är upplyst och ditt sinnes hörsel mottagligt.
Vart och ett av de möten ni har ordnat där ni erfar himmelska förnimmelser och förstår inre verkligheter och innebörder är liksom himmelens fäste och dessa själar är såsom strålande stjärnor vilka lyser med vägledningens ljus.
Lycklig är den själ som i denna lysande epok söker den himmelska läran och välsignat är det hjärta som väcks och lockas av Guds kärlek.
Prisad vare Han genom vars strålglans jorden och himlen lyser, genom vars väldoftande andedräkt helighetens trädgårdar, som pryder de utvaldas hjärtan skälver av glädje, prisad var Han som har spridit sitt ljus och lyst upp himlavalvet. Sannerligen, klara tindrande stjärnor framträdde och kastade sina lysande strålar över den högsta horisonten. De utgöt därefter likt ledstjärnor sitt ljus över denna jord genom nåden och lyskraften från Abhá-rikets gåvor.
Prisad vare Han som har danat denna nya tidsålder, denna majestätiska tid, som en begynnande jubelfest, där alla tings verklighet kan beskådas. Nu låter frikostighetens moln sitt regn falla och den kärleksfulle Herrens gåvor är klart synliga ty både de synliga och de osynliga världarna har upplysts och den Utlovade har kommit till jorden och den Älskades skönhet har strålat fram.
Hälsningar, välsignelser och välkomstönskningar må tillkomma denna allomfattande verklighet, detta fullkomliga Ord, denna uppenbara Bok, denna prakt som har grytt i den högsta himlen, denna vägvisare för alla nationer, detta världens Ljus – vars överflödande nåds böljande hav har översvämmat hela skapelsen, så att dess vågor har kastat upp sina skimrande pärlor på stränderna i denna synliga värld. Nu har sanningen framträtt och lögnen flytt; nu har dagen grytt och jublet tagit över. Därför är människors själar helgade, deras andar luttrade, deras hjärtan fyllda av fröjd, deras sinnen renade, deras hemliga tankar helade, deras samveten renade, deras innersta jag helgade: ty uppståndelsens dag har infallit och din Herres, den Förlåtandes skänker har omfattat allt. Hälsningar och lovpris till de starka, lysande stjärnorna som sprider sina strålar från den högsta himlen, dessa himlakroppar på Abhá-rikets zodiak. Må ära vila över dem.
O hedervärde man som har lyssnat till den stora kungörelsen, stå upp för att tjäna Guds sak genom Abhá-rikets oemotståndliga kraft och den fläkt som kommer från anden hos härskaran i höjden. Sörj inte över vad fariséerna och de som sprider falska rykten bland tidningarnas skribenter säger om Bahá. Erinra dig Kristi dagar och de lidanden som hopades över Honom av människorna och alla de plågor och prövningar som tillfogades Hans lärjungar. Eftersom ni älskar Abhá-skönheten, måste ni också, för Hans kärleks skull, drabbas av folkets anklagelser. Allt som drabbade dem som levde i en tidigare tidsålder måste också drabba er. Då kommer de utvaldas ansikten att upplysas av prakten från Guds konungarike och kommer att lysa i alla tider, ja, under alla tidsåldrar, medan förnekarna ska lämnas åt sig själva. Det kommer att bli såsom förutsagts av Herren Kristus: De kommer att förfölja er för Mitt namns skull.
Påminn dem om dessa ord och säg till dem: ”Sannerligen fariséerna vände sig mot Messias, trots Hans anletes strålande skönhet och all Hans prakt, och de ropade att Han inte var Messias (Masíh) utan ett monster (Masíkh), eftersom Han hade gjort anspråk på att vara allsmäktig Gud, allas högste Herre och sagt till dem: 'Jag är Guds Son och sannerligen, i det innersta av Hans ende Son, Hans mäktige Skyddsling, står Fadern, tydligt uppenbarad med alla sina kännetecken och alla sina fullkomliga egenskaper.' ”Detta, sade de, var öppen hädelse och smädande av Herren enligt de tydliga och obestridliga texterna i Gamla testamentet. Därför fördömde de Honom och påbjöd att Hans blod skulle utgjutas, varpå de hängde Honom på korset där Han ropade:
”O min älskade Herre, hur länge skall Du låta mig vara övergiven bland dem? Höj mig till Dig, bevara mig nära Dig, bered åt mig en boning vid Din härlighets tron. Sannerligen, Du är Besvararen av böner och Du är Förbarmaren, den Barmhärtige. O min Herre! Sannerligen, denna värld med all sin storhet kan ej längre rymma mig. Jag älskar detta kors av kärlek till Din skönhet och längtan till Ditt rike i höjden på grund av denna eld som brinner i mitt hjärta, underblåst av Din helighets vindstötar. Hjälp mig o Herre att få uppstiga till Dig, stöd mig så att jag måtte nå Din heliga tröskel, o min kärleksfulle Herre! Sannerligen, Du är den Barmhärtige, Besittaren av stora gåvor! Sannerligen, Du är den Frikostige! Sannerligen, Du är den Barmhärtige! Sannerligen, Du är den Allvetande! Det finns ingen annan Gud än Du, den Mäktige, den Kraftfulle!”
Fariséerna skulle aldrig haft mod att smäda Honom och anklaga Honom för denna allvarliga synd, om det inte vore för deras okunnighet om mysteriernas inre kärna och det förhållandet att de inte hade uppmärksammat Hans lyskraft och inte övervägt Hans bevis. Annars skulle de ha erkänt Hans ord och vittnat om de verser Han uppenbarade, erkänt sanningen i Hans uttalanden, sökt skydd under Hans baners beskyddande skugga, fått kännedom om Hans tecken och symboler och funnit glädje i Hans välsignelserika budskap.
Du må veta att det gudomliga Väsende som kallas de osynligas Osynlige och som aldrig kan beskrivas, som är utom räckhåll för sinnet, är helgat ovan allt omnämnande, ovan varje utläggning, varje antydan eller syftning, varje bifall eller lovpris. I den meningen att ’Det är vad Det är’ kan intellektet aldrig förstå Det och den själ som söker kunskap om Det är blott en vandrare i öknen och helt vilsegången. ”Människans öga ser Honom inte, men Han ser allt vad ett människoöga kan se. Han är den Outgrundlige som genomskådar allt och är underrättad om allt.”
När du emellertid begrundar varje tings innersta väsen och dess egenart kommer du att se tecknen på din Herres barmhärtighet i allt skapat och skåda Hans namns vittomfattande utstrålning och egenskaper breda ut sig i hela tillvarons rike genom bevis som ingen utom de egensinniga och okunniga förnekar. Då kommer du att lägga märke till att universum är en skriftrulle som röjer Hans dolda hemligheter, som bevaras i den välbeskyddade skriften. Och det finns inte en atom bland alla existerande atomer, ingen varelse bland varelserna som inte lovordar Honom och förtäljer om Hans egenskaper och namn, uppenbarar Hans makts härlighet och påvisar Hans enhet och Hans barmhärtighet. Ingen som har öron att höra med, ögon att se med och ett klart sinne kommer att bestrida detta.
Och närhelst du beskådar skapelsen i dess helhet och betraktar själva atomerna, kommer du att lägga märke till att strålarna från Sanningens sol faller på alla ting och lyser inom dem och berättar om denna Morgonstjärnas prakt, dess mysterier och spridandet av dess ljus. Se på träden, på blommorna och frukterna, till och med på stenarna. Även här kommer du att märka hur Solens strålar faller på dem, klart synliga inom dem och uppenbarade av dem.
Skulle du emellertid vända din blick mot en Spegel, lysande, fläckfri och ren, vari den gudomliga Skönheten reflekteras, kommer du att där se Solen skina med sina strålar, sin värme, sin skiva, sin sköna form i sin helhet. Ty varje enskild enhet har sin givna andel av solljuset och berättar om Solen, men denna allomfattande verklighet i all sin prakt, den fläckfria Spegeln, vars egenskaper motsvarar de egenskaper hos Solen som är uppenbarade inom Den – uttrycker i sin helhet egenskaperna hos härlighetens Källa. Och denna allomfattande verklighet är människan, den gudomliga varelsen, det väsen som förblir för evigt. ”Säg: ’Anropa Gud eller anropa den Nåderike! Med vilket namn ni än anropar Honom är Han en och densamme – fullkomlighetens sköna namn tillhör Honom.’”
Detta är innebörden av Messias ord om att Fadern är i Sonen.” Ser du inte att, om en fläckfri spegel skulle förkunna: ”Sannerligen, solen lyser inom mig, samman med alla sina egenskaper, symboler och tecken”, skulle ett sådant uttalande av en sådan spegel varken vara vilseledande eller falskt! Nej, vid Den som skapade den, danade den, utformade den och gjorde den till ett ting som motsvarar egenskaperna hos härligheten inom den! Prisad vare Han som skapade den! Prisad vare Han som formade den! Prisad vare Han som uppenbarade den!
Sådana var de ord som yttrades av Kristus. På grund av dessa ord fördömde och angrep de Honom när Han sade till dem: ”Sannerligen Sonen är i Fadern och Fadern är i Sonen.” Var medveten om detta och lär känna din Herres hemligheter. Beträffande förnekarna är de avskärmade från Gud; de ser ej, de hör ej, inte heller förstår de något. ”Lämna dem att förströ sig med sitt klankande”. Lämna dem att vandra längs flodbäddar där ingen ström flyter. Likt betesdjur kan de inte skilja den oäkta pärlan från den äkta. Är de då inte utestängda från din Herres, den Mildes, den Barmhärtiges mysterier?
Gläds för din del åt detta det bästa av alla glädjebudskap och stå upp för att upphöja Guds ord och att vida omkring sprida Hans ljuva dofter i hela detta stora och mäktiga land. Du skall förvisso veta att din Herre kommer till din hjälp med en samling från härskaran i höjden och skaror från Abhá-riket. De kommer att genomföra anfallet och med kraft angripa de okunnigas och blindas styrkor. Inom kort kommer du att se hur gryningens rodnad sprider sig från det mest upphöjda riket och hur morgonen råder över alla trakter. Den kommer att driva mörkret på flykten och nattens dysterhet kommer att förblekna och förgå, trons ljusa anlete skall lysa fram och Solen stiga och stråla över världen. På den dagen kommer de troende att fröjdas och de trofasta att välsignas; då kommer förtalarna att dra bort och de vacklande att försvinna, som när de djupaste skuggorna viker undan vid dagbräckningens första ljus.
Hälsningar och lovord sänder jag dig.
O Gud, min Gud! Detta är Din strålande tjänare, Din andliga träl som har nalkats Dig och närmat sig Din närvaro. Han har vänt sitt ansikte mot Ditt, vittnat om Din enhet, har bekänt att Du är den Ende och ropat ut i Ditt namn bland folken och lett människorna till Din nåds strömmande vatten, o Du mest frikostige Herre! Han har givit de sökande att dricka ur vägledningens bägare som flödar över av Din omätliga nåds vin.
O Herre, bistå honom under alla förhållanden, låt honom få kunskap om Dina välbeskyddade mysterier och låt Dina dolda pärlor regna ned över honom. Gör honom till ett baner som från fästningarnas tinnar vajar för Ditt himmelska bistånds vindar och gör honom till en källa med kristallklart vatten.
O min förlåtande Herre! Lys upp hjärtana med strålarna från en lampa som vida omkring sprider sitt ljus och som avslöjar alltings verklighet för dem bland Ditt folk som Du frikostigt gynnat.
Sannerligen, Du är den Mäktige, den Kraftfulle, Beskyddaren, den Starke, den Välgörande! Sannerligen, Du är alla nådegåvors Herre.
När Kristus framträdde för tjugo århundraden sedan, när Sanningens sol grydde, förnekade judarna Honom trots att de ivrigt väntat Hans ankomst och varje dag tårefyllda bett och sagt: ”O Gud, påskynda Messias uppenbarelse” och de reste sig mot Honom med största fientlighet och korsfäste omsider denne gudomlige Ande, Guds ord, och gav Honom, såsom nedtecknats i evangeliet, namnet Belsebub, den onde. Anledningen till detta var att de påstod: ”Kristi uppenbarelse, enligt Torans tydliga text, kommer att styrkas av vissa tecken och så länge som dessa tecken inte har framträtt är vemhelst som gör anspråk på att vara Messias en bedragare. Ett av tecknen är att Messias skall komma från en okänd plats, men vi känner alla till denne mans hus i Nasaret och kan något gott komma från Nasaret? Det andra tecknet är att Han skall regera med en stav av järn, det vill säga Han måste verka med svärd, men denne Messias har inte ens en trästav. Ett annat av villkoren och tecknen är detta: Han måste sitta på Davids tron och upprätta Davids överhöghet. Långt ifrån att sitta på en tron har den här mannen inte ens en matta att sitta på. Ett annat av villkoren är detta: förkunnandet av alla Torans lagar, men den här mannen har upphävt dessa lagar och även brutit sabbaten, trots att det är klart uttryckt i Toran att vemhelst som gör anspråk på profetskap och uppenbarar mirakel och bryter sabbaten måste straffas med döden. Ett annat av tecknen är: i Hans regeringstid kommer rättvisan att vara så utvecklad att rättfärdigheten och rättskaffenheten kommer att sträcka sig från den mänskliga världen ända till djurvärlden – ormen och musen kommer att dela en enda håla, och örnen och rapphönan ett bo, lejonet och gasellen skall vistas på samma betesmark och vargen och killingen dricka ur en enda källa. Men nu har orättvisan och tyranniet tilltagit så mycket under Hans tid att de har korsfäst Honom! Ett annat av villkoren är att i Messias dagar kommer judarna att leva i välmåga och triumfera över alla världens folk, men nu lever de i yttersta förnedring och träldom i romarnas rike. Hur kan då detta vara den Messias som utlovats i Toran?”
På detta sätt invände de mot Sanningens sol, trots att denne Guds Ande verkligen var Den som utlovats i Toran. Eftersom de inte förstod innebörden av tecknen korsfäste de Guds ord. Bahá’íerna anser att de nedtecknade tecknen verkligen kom att inträffa under Kristi uppenbarelse, men inte i den mening som judarna förstod dem, eftersom beskrivningen i Toran är allegorisk. Ett av tecknen är till exempel Hans överhöghet. Ty bahá’íerna menar att Kristi överhöghet var en himmelsk, gudomlig, evig överhöghet, inte en napoleonsk överhöghet som försvinner efter en kort tid. Under nära nog tvåtusen år har denna Kristi överhöghet vidmakthållits och ända in i vår tid. I all evighet kommer detta heliga Väsen att vara upphöjt på en evig tron.
På samma sätt har alla de andra tecknen uppenbarats, men judarna förstod det ej. Fastän nästan tjugo århundraden har förflutit sedan Kristus visade sig med gudomlig prakt väntar judarna fortfarande på Messias ankomst och betraktar sig själva som sanna och Kristus som falsk.
O du framstående personlighet, du som söker sanningen! Ditt brev av den fjärde april 1921 har lästs med kärlek.
Det gudomliga Väsendets existens har blivit klart fastställd på grundval av logiska bevis men Gudomens verklighet är utom räckhåll för sinnet. När du noga överväger denna fråga, kommer du att se att ett lägre plan aldrig kan förstå ett högre. Mineralriket till exempel, som är lägre, är förhindrat att förstå växtriket, ty för mineralet skulle en sådan förståelse vara helt omöjlig. På samma sätt kommer växtriket ej att nå någon uppfattning om djurriket oavsett hur långt det må utvecklas, och varje sådan förståelse på dess nivå skulle vara otänkbar, ty djuret upptar ett högre plan än växten. Detta träd kan inte föreställa sig hörsel och syn. Djurriket kan aldrig, oavsett hur långt det utvecklas, bli medvetet om intellektets verklighet som kan upptäcka den inre kärnan i alla ting och förstå de företeelser som ej kan ses; ty det mänskliga planet, jämfört med djurets, är mycket högt. Och även om dessa varelser alla samexisterar i den förgängliga världen hindrar i varje enskilt fall skillnaden i ställning deras förståelse av helheten, ty ingen lägre nivå kan förstå en högre, då sådan förståelse är omöjlig.
Den högre nivån förstår emellertid den lägre. Djuret, till exempel, förstår mineralet och växten, människan förstår djurets, växtens och mineralets plan. Men mineralet kan omöjligen förstå människans riken. Och trots att alla dessa enheter samexisterar i fenomenvärlden, kan ingen lägre nivå förstå en högre.
Hur skulle det då kunna vara möjligt för en förgänglig verklighet, det vill säga människan, att förstå karaktären hos den eviga Essensen, det gudomliga Väsendet? Skillnaden i ställning mellan människan och den gudomliga verkligheten är tusen och åter tusen gånger större än skillnaden mellan växt och djur. Och det som en människa skulle kunna frammana i sitt sinne vore blott den fantasifulla bilden av hennes mänskliga villkor och omfattar inte Guds verklighet utan omfattas i stället av den. Det vill säga, människan begriper sina egna bedrägliga föreställningar, men Gudomlighetens verklighet kan aldrig begripas: Själv omsluter Den alla skapade ting och alla skapade ting befinner sig i Dess grepp. Den Gudomlighet som människan föreställer sig finns endast i hennes sinne och inte reellt. Människan existerar dock både i sitt sinne och reellt; därför är människan större än den fantasifulla verklighet som hon kan föreställa sig.
De yttersta gränserna för denna fågel av lera är dessa: den kan sväva en kort sträcka mot de ändlösa vidderna, men den kan aldrig sväva upp till Solen i de höga himlarna. Vi måste dock lägga fram genomtänkta eller inspirerade bevis rörande det gudomliga Väsendets existens, det vill säga bevis som en människa kan förstå.
Det är uppenbart att alla skapade ting är förbundna med varandra genom en hel och fullkomlig länk på samma sätt som exempelvis delarna i den mänskliga kroppen. Lägg märke till hur alla lemmar och delar av den mänskliga kroppen knyter an till varandra. På samma sätt är alla delar i detta ändlösa universum förbundna med varandra. Foten och steget till exempel, är knutna till örat och ögat, ty ögat måste se framåt inför varje steg. Örat måste höra innan ögat noggrant iakttar. Och varje del i den mänskliga kroppen som är bristfällig orsakar en brist hos de andra delarna. Hjärnan är förknippad med hjärtat och magen, lungorna med samtliga kroppsdelar. Så förhåller det sig även med de övriga kroppsdelarna.
Och var och en av dessa kroppsdelar har sin egen särskilda funktion. Tankeförmågan – vare sig vi kallar den ursprunglig eller betingad – styr och samordnar alla delar i den mänskliga kroppen, och ser till att varje del eller lem vederbörligen utför sin egen särskilda funktion. Om det emellertid inträffar något avbrott i denna förmåga kommer alla lemmar att misslyckas med att utföra sina grundläggande funktioner, brister kommer att uppstå i kroppen och dess olika funktioner och dess förmåga kommer att visa sig verkningslös.
Betrakta likaså detta oändliga universum. En universell kraft som omsluter allt, styr och reglerar alla delar av denna oändliga skapelse existerar nödvändigtvis, och vore det inte för denne Förordnare, denne Samordnare skulle universum vara bristfälligt och otillräckligt. Det skulle te sig helt dåraktigt, ty ni kan se att denna ändlösa skapelse är verksamt enligt en fullkomlig ordning, där varje enskild del genomför sin uppgift med fullständig tillförlitlighet. Inte heller kan någon brist upptäckas i någon av dess funktioner. Därför står det klart att en allomfattande Kraft finns, som leder och ombestyr detta oändliga universum. Varje rationellt sinne kan förstå att det förhåller sig så.
Även om alla skapade ting växer och utvecklas är de likväl utsatta för inflytande utifrån. Solen skänker exempelvis värme, regnet ger näring och vinden bringar liv så att människan kan utvecklas och växa. Det är således klart att den mänskliga kroppen står under påverkan utifrån och att människan ej skulle kunna växa utan denna påverkan. Likaså är de yttre inflytandena i sin tur utsatta för andra inflytanden. Till exempel är en människas växande och utveckling beroende av förekomsten av vatten, och vatten är beroende av förekomsten av regn, och regn är beroende av förekomsten av moln, och moln är beroende av förekomsten av solen som får land och hav att frambringa ånga, och förtätning av ånga bildar moln. Således utövar var och en av dessa ting sitt inflytande och påverkas i sin tur likaså. Oundvikligen leder då processen fram till En som påverkar alla och ändå inte är påverkad av något och som därigenom bryter kedjan. Detta Väsendes inre verklighet är dock inte känd trots att Hans inverkan är tydlig och uppenbar.
Vidare är alla skapade varelser begränsade och denna begränsning hos alla varelser bevisar det Obegränsades verklighet; ty existensen av en begränsad varelse påvisar existensen av den Obegränsade.
För att sammanfatta finns det många bevis som påvisar förekomsten av en allomfattande Verklighet. Och eftersom den Verkligheten är ursprunglig är den oberörd av de villkor som styr fenomenen; ty varje ting som är underordnat omständigheterna och händelsernas gång är timligt och inte ursprungligt. Ni ska därför veta: den gudomlighet som andra samhällen och folk har tänkt ut ligger inom ramen för deras fantasi och inte bortom den, medan Gudomens verklighet är bortom all föreställning.
Beträffande Guds heliga Uppenbarare är de brännpunkterna där tecknen, symbolerna och fullkomligheten i den heliga, ursprungliga Verkligheten framträder i all sin prakt. De är en evig nåd, en himmelsk härlighet och av dem är mänsklighetens eviga liv beroende. Det kan belysas så: Sanningens sol vistas i en himmel som ingen själ har tillträde till och som inte något sinne kan nå. Han är långt bortom alla skapelsers förståelse. Men de heliga Gudsuppenbararna är liksom speglar, lysande och fläckfria, vilka samlar ljusets strömmar från Solen och sedan sprider dess härlighet över resten av skapelsen. På denna polerade yta är Solens majestät tydligt uppenbarad. Om därför den speglade Solen skulle förkunna ”Jag är Solen!” är detta blott sanningen och skulle den ropa ”Jag är icke Solen!” är detta också sanning. Och även om Solen, i all sin härlighet, sin skönhet, sin fullkomlighet, vore klart synlig i den fläckfria spegeln, har Den ändå inte kommit ned från sin egen höga ställning i rikena därovan och inte tagit sig in i spegeln utan i stället fortsätter Den, såsom Den för evigt kommer att göra, att vistas i sin egen helighets himmelska höjder.
Vidare behöver alla jordens varelser solens gåvor, ty själva deras existens är beroende av solljus och värme. Skulle de berövas solen skulle de utplånas. Detta är att vara med Gud, såsom det hänvisas till i de heliga böckerna: människan måste vara med sin Herre.
Det är sålunda klarlagt att Guds grundläggande verklighet uppenbaras i Hans fullkomlighet, och solen med sin fullkomlighet, återspeglad i en spegel, är ett synligt ting som tydligt uttrycker Guds givmildhet.
Min förhoppning är att du ska begåvas med ett insiktsfullt öga, ett lyssnande öra och att slöjorna kommer att dras bort från din syn.
O du som vänder ditt ansikte mot Gud! Slut dina ögon för allt och öppna dem för den Allhärliges rike. Be om allt vad du önskar från Honom allena och sök allt som du söker från Honom allena. Med ett ögonkast uppfyller Han hundratusen förhoppningar, med en blick botar Han hundratusen obotliga sjukdomar, med en nick lägger Han balsam på varje sår, på ett ögonblick befriar Han hjärtan från sorgens bojor. Han förordnar vad Han önskar och vilken annan tillflykt har vi? Han genomför sin vilja, Han ombesörjer vad Han behagar. Det är således bäst för dig att böja ditt huvud i underkastelse och att sätta din lit till den allbarmhärtige Herren.
O du som söker efter sanning! Ditt brev av den trettonde december 1920 har anlänt.
Alltifrån Adams dagar fram till denna dag har Guds religioner uppenbarats i en given följd. Var och en av dem uppfyllde den uppgift som ålagts den och återupplivade mänskligheten och sörjde för dess fostran och upplysning. De befriade människorna från mörkret i naturens värld och förde in dem i himmelrikets ljus. Allteftersom varje efterföljande tro och lag uppenbarades förblev den under några århundraden ett rikt fruktbärande träd och ansvarade för människornas välgång. Efter hand som seklerna förrann åldrades den emellertid, den blomstrade inte mer och gav inte någon frukt varpå den åter förnyades.
Guds religion är en enda religion, men den måste ständigt förnyas. Moses, till exempel, sändes ut till människorna och Han instiftade en lag varigenom Israels barn befriades genom den mosaiska lagen från okunnighet och trädde in i ljuset; de lyftes upp från sitt eländiga tillstånd och uppnådde en härlighet som inte förbleknar. Allteftersom åren gick mattades dock utstrålningen gradvis av, prakten avklingade, denna ljusa dag blev till natt och när den natten trefaldigt förmörkats grydde Messias stjärna så att härligheten återigen lyste upp världen.
Härmed menar vi att Guds religion är en enda och utgör en fostrare för mänskligheten, men likväl måste den förnyas. När man planterar ett träd ökar dess höjd dag för dag. Det låter blommor och blad spricka ut och frambringar god frukt, men efter lång tid åldras det och skänker ej längre någon frukt. Då tar Sanningens lantman fröet från samma träd och planterar det i ren jord, och se, där står det första trädet likadant som det en gång var.
Lägg noga märke till att allting ständigt måste förnyas i denna värld. Betrakta den materiella världen omkring dig, se hur den nu har förnyats. Tankarna har förändrats, levnadssätten har omformats, vetenskaper och konstarter uppvisar en ny kraft, upptäckter och uppfinningar är nya, uppfattningarna är nya. Varför skulle då en så livsviktig kraft som religionen – garanten för mänsklighetens stora framsteg, själva medlet för uppnåendet av evigt liv, fostraren av oändliga företräden, de båda världarnas ljus – inte kunna förnyas? Detta skulle vara oförenligt med Herrens nåd och godhet.
Religion är dessutom inte en rad övertygelser, en uppsättning skick och bruk, ty religion är Herren Guds lära, den lära som utgör själva mänsklighetens liv som manar sinnet till höga tankar, förfinar karaktären och lägger grunden för människans eviga ära.
Lägg märke till detta: skulle denna feber i sinnets värld, dessa bränder av krig och hat, av harm och illvilja bland nationerna, denna aggressivitet mellan folken som har förstört lugnet i hela världen, någonsin kunna förmås att avta annat än genom Guds läras levande vatten? Nej, aldrig!
Och detta står klart: en kraft utöver och bortom naturens krafter måste nödvändigtvis tas i anspråk för att detta svarta mörker skall kunna förvandlas till ljus och detta hat och denna förbittring, detta agg och groll, dessa ändlösa tvister och krig förvandlas till gemenskap och kärlek bland alla folk på jorden. Denna makt är ingen annan än den helige Andes andedräkt och Guds ords mäktiga inflytande.
O andlige yngling! Prisa Gud för att du har hittat vägen in till härlighetens rike och rivit sönder de fåfänga fantasiernas slöja och för att det inre mysteriets kärna har avslöjats för dig.
Detta folk har, alla och envar, föreställt sig en gud inom sitt eget förstånds räckvidd och tillber den avbild som de själva skapat. Och ändå begrips den bilden och det mänskliga förståndet är det som begriper den. Och det som begriper är förvisso större än det som ligger inom dess räckhåll, ty fantasin är blott grenen medan förståndsförmågan är roten, och roten har helt visst större betydelse än grenen. Betänk då hur alla världens folk böjer knä inför en fantasi som är deras eget påfund, hur de har format en skapare i sina egna sinnen och kallar den för utformaren av allt som finns till – medan den i själva verket endast är en skenbild. Således tillber människorna intet annat än en vanföreställning.
Men detta väsendenas Väsen, denne de osynligas Osynlige, är helgad över alla mänskliga förmodanden och kommer aldrig att omfattas av människans förstånd. Aldrig skall denna uråldriga Verklighet hysas inom en förgänglig varelses föreställning. Honom tillhör ett annat rike och om det riket kan ingen förståelse nås. Allt tillträde dit är omöjligt; all ingång är förbjuden. Det mesta man kan säga är att dess existens kan bevisas, men villkoren för dess existens är okända.
Att ett sådant Väsen verkligen existerar har filosofer och lärda teologer alla och envar förstått, men närhelst de försökte få reda på något om dess existens blev de förbryllade och bestörta och slutligen förtvivlade; med grusade förhoppningar lämnade de detta liv. För att förstå ställningen och det inre mysteriet hos väsendenas Väsen, denna hemligaste Hemlighet, måste man nödvändigtvis besitta en annan sorts kraft och andra förmågor och en sådan kraft och sådana förmågor är mer än vad människor kan bära och därför kan intet ord från Honom nå dem.
Om man till exempel är begåvad med hörsel, smak, lukt och känsel men berövad synsinnet, skulle det inte vara möjligt att se sig omkring, ty synen kan inte förverkligas genom hörsel och smak eller genom lukt- och känselsinnet. På samma sätt som det är med de förmågor som står människan till buds, så är det bortom möjligheternas gräns för henne att förstå den Verklighet som inte går att se, då den är helig och helgad över tvivlarnas tvivel. För detta krävs andra förmågor, andra sinnen. Endast om sådana krafter skulle bli åtkomliga för en människa, skulle hon kunna få viss kunskap om den världen, annars inte.
O Guds tjänarinna! Det har nedtecknats i österländska krönikor att Sokrates reste till Palestina och Syrien och där, genom personer kunniga i det som hör Gud till, tillägnade sig vissa andliga sanningar samt att han efter återvändandet till Grekland spred två läror: den ena var Guds enhet och den andra själens odödlighet efter dess åtskiljande från kroppen. Dessa begrepp, så främmande för grekernas tänkande, gav upphov till stor oro bland dem. Slutligen gav de honom gift och dödade honom.
Och detta är tillförlitligt, ty grekerna trodde på många gudar och Sokrates fastställde det faktum att Gud är en, vilket uppenbart stod i strid med grekiska föreställningar.
Monoteismens grundare var Abraham och det är till Honom som denna föreställning kan härledas och den tron var rådande bland Israels barn också på Sokrates tid.
Ovanstående kan dock inte återfinnas i de judiska berättelserna och det finns många fakta som inte ingår i judisk historia. Inte alla händelser i Kristi liv skildras i juden Josefus berättelse, trots att det var han som upptecknade händelserna under Kristi tid. Man bör därför inte tvivla på händelser under Kristi tid bara på grund av att de inte återfinns i Josefus berättelse.
Österländska berättelser säger också att Hippokrates under lång tid vistades i staden Tyrus som ligger i Syrien.
O du som söker himmelriket! Ditt brev har tagits emot och dess innehåll noterats.
Guds heliga Uppenbarare har två ställningar: den ena är den fysiska ställningen och den andra är den andliga. Med andra ord är den ena ställningen en mänsklig varelses och den andra den gudomliga verklighetens. Om Uppenbararna utsätts för prövningar är det endast i deras mänskliga ställning, inte i deras gudomliga verklighets prakt.
Vidare ter sig dessa prövningar som sådana endast utifrån mänsklig synpunkt. Det vill säga, utifrån sett verkar det som om de heliga Manifestationernas mänskliga tillstånd är utsatt för prövningar och när deras styrka och uthållighet på detta sätt har avslöjats i dess fulla kraft, blir andra människor upplysta därigenom och medvetna om hur stor deras egen ihärdighet och uthållighet måste vara under prövningar. Ty den gudomlige Fostraren måste undervisa genom både ord och handling och därigenom uppenbara sanningens raka väg för alla.
Beträffande min egen ställning, är det den som Bahás tjänare, ‘Abdu’l-Bahá, det synliga uttrycket för tjänande vid Abhá-skönhetens tröskel.
Under gångna tidevarv hade var och en av Gudsmanifestationerna sin egen rang i världen och var och en representerade olika steg i mänsklighetens utveckling. Men Uppenbararen av det Största namnet – må mitt liv utgöra ett offer för Hans älskade – markerade ankomsten av myndighetsåldern och mognaden av människans innersta verklighet i denna tillvaro. Ty solen är källan och ursprunget till ljus och värme, strålglansens medelpunkt, och den innefattar all den fullkomlighet som uppenbaras av de andra stjärnorna som har gått upp över världen. Bemöda dig om att ta din plats under solen och erhålla en riklig andel av dess bländande ljus. I sanning, säger jag dig: när du har uppnått denna ställning kommer du att skåda hur de heliga böjer sina huvuden i all ödmjukhet inför Honom. Skynda till livet innan döden kommer; skynda till våren innan hösten inträder och innan sjukdom drabbar dig, hasta att undfå läkedom – så att du må bli en andens läkare som med den helige Andes andedräkt botar all slags sjukdom i denna ombesjungna och härliga tidsålder.
O du löv på Livets träd! Livets träd som nämns i Bibeln är Bahá’u’lláh, och Konungarikets döttrar är löven på detta välsignade träd. Tacka då Gud för att du knutits samman med det Trädet och för att du blomstrar ljuvt och friskt.
Himmelrikets portar är vidöppna och varje gynnad själ sitter vid Herrens festbord och får sin andel av denna himmelska festmåltid. Prisad vare Gud att du också är närvarande vid detta bord och tar emot din andel av himmelens rikliga föda. Du tjänar Guds rike och är väl förtrogen med Abhá-paradisets ljuva dofter.
Sträva därför av all din kraft att vägleda människorna och ät av det bröd som har kommit ned från himmelen. Ty detta är innebörden av Kristi ord: ”Jag är det levande brödet, som har kommit ner från himlen. Den som äter av det brödet skall leva i evighet.”
O du som är fängslad av sanningen och hänförd av det himmelska riket! Ditt långa brev har kommit och skänkte stor glädje, eftersom det tydligt vittnade om dina ihärdiga ansträngningar och höga syfte. Prisad vare Gud, du vill människor väl och trängtar efter Bahás konungarike och längtar efter att se människosläktet gå framåt. Det är min förhoppning att du, på grund av dessa höga ideal, dessa ditt hjärtas ädla känslor och budskapen om himlen, kommer att bli så lysande att ljuset i din kärlek till Gud kommer att sprida sin härlighet för all framtid.
Du har beskrivit dig själv som en elev i den andliga utvecklingens skola. Så lycklig du kan vara! Om dessa skolor för utveckling leder till himmelens universitet kommer kunskapsgrenar att utvecklas varigenom mänskligheten kommer att se på tillvaron såsom en skriftrulle som rullas upp i all oändlighet, och alla skapade ting kommer att synas på denna rulle såsom bokstäver och ord. Då kommer de olika nivåerna av innebörder att studeras och inom varje atom i universum kommer tecknen på Guds enhet sålunda att bevittnas. Då kommer människan att höra ropet från Konungarikets Herre och skåda hur bekräftelserna från den helige Ande kommer till hennes undsättning. Då kommer hon att känna sådan lycka, sådan hänförelse att hela vida världen i all sin väldighet inte längre kommer att rymma henne, och hon kommer att bege sig till Guds rike och skynda vidare till Andens herradöme. Ty när en fågels vingar väl har vuxit ut stannar den ej längre på marken utan svävar upp mot himlens höjd – utom de fåglar vars ben är bundna eller de vars vingar är brutna eller nedsmutsade.
O du sanningssökare! Himmelrikets värld är en enda värld. Den enda skillnaden är att våren återvänder om och om igen och sätter igång en ny stor pånyttfödelse bland alla skapade ting. Sedan blir fält och kullar levande och träd slår ut i skir grönska och blad, blommor och frukter kommer fram i all sin fägring, oändliga och sköna. Därför är förflutna tidsåldrars religionsordningar nära förbundna med dem som följer, och i själva verket är de en och densamma, men allteftersom människovärlden mognar så tilltar även ljuset och regnskurarna av himmelsk nåd. Solen lyser åter i sin middagsglans.
O du som söker himmelriket! Varje Gudsuppenbarare utgör världens liv och är den läkare som är skickad att läka varje sjuk själ. Människovärlden är sjuk och botemedlet är välkänt för denne kunnige Läkare som framträder med föreskrifter, råd och förmaningar, vilka är botemedlen för all smärta och en helande balsam för alla sår. Förvisso kan den vise läkaren fastställa sin patients behov i var tidsålder och bestämma botemedlet. Tillämpa därför Abhá-skönhetens lärosatser på denna dags trängande behov så skall du se att de skänker omedelbar bot till världens sjuka kropp. I själva verket är de elixiret som bringar evig hälsa.
Den behandling som ordinerades av kloka läkare i det förflutna och av deras efterföljare är inte en och densamma utan är betingad av vad som fattas patienten. Även om botemedlet förändras är målet alltid att återföra patienten till hälsa. I tidigare religionsordningar kunde världens svaga kropp inte tåla ett djupverkande eller kraftfullt botemedel. Av denna anledning sade Kristus: ”Jag har mycket mer att säga er, men ni förmår inte ta emot det nu. Men när han kommer, Sanningens ande, skall han vägleda er med hela sanningen; han skall inte tala av sig själv utan förkunna det han hör och låta er veta vad som kommer att ske.”
I denna lysande tid görs därför läran, som en gång var begränsad till några få, tillgänglig för alla så att Herrens nåd må omfatta såväl österland som västerland, så att enhet i mänsklighetens värld kan framträda i sin fulla skönhet och verklighetens bländande strålar fylla sinnets rike med ljus.
Det nya Jerusalems nedstigande symboliserar en himmelsk lag, lagen som borgar för mänsklig välgång och visar skimret från Guds värld.
Emmanuel var i sanning Härolden för Kristi andra ankomst och en sammankallare till himmelrikets väg. Det är uppenbart att Bokstaven är en del av Ordet och denna delaktighet i Ordet betyder att bokstaven för sitt värde är beroende av Ordet, det vill säga, den härleder sin nåd från Ordet och har en andlig släktskap med Ordet och redovisas som en del som ingår i Ordet. Apostlarna var som bokstäver och Kristus var Ordets själva inre verklighet, och innebörden av Ordet som är evig nåd kastar sin glans på dessa bokstäver. Och återigen, eftersom bokstaven är en del av Ordet är den till sin inre betydelse liktydig med Ordet.
Det är vår förhoppning att du på denna dag kommer att stå upp för att främja det som Emmanuel förutsade. Du skall förvisso veta att du kommer att lyckas med detta, ty den helige Andes bekräftelser nedstiger ständigt och kraften i Ordet kommer att utöva ett sådant inflytande att bokstaven blir till spegeln där den lysande Solen – Ordet självt – kommer att återkastas och Ordets nåd och härlighet kommer att upplysa hela jorden.
Beträffande det himmelska Jerusalem som kommit att vila på världens krön och Guds allra Heligaste, vars baner nu lyfts högt, inbegriper i sig alla fullkomliga kännetecken, all kunskap från de religionsordningar som förevarit. Därutöver förebådar det människobarnens enhet. Det är den universella fredens fana, det eviga livets ande, det är härligheten hos Guds fullkomliga egenskaper, den allomfattande nåden för all existens, den prydnad som smyckar alla skapade ting, källan till hela mänsklighetens inre ro.
Rikta din uppmärksamhet mot de heliga skrifterna, läs Ishráqát (Strålglans), Tajallíyyát (Skimmer), Kalímát-i-Firdawsíyyih (Paradisets ord), Bishárát (Glädjebudskap), Tarazát (Prydnader), Kitáb-i-Aqdas (den Allra heligaste boken). Då skall du se att idag är dessa himmelska lärosatser botemedlet för en sjuk och lidande värld och en läkande balsam för såren på mänsklighetens kropp. De är livets ande, frälsningens ark, dragningskraften som bringar evig härlighet, den drivande kraften som rör människans inre jag.
Existensen är av två slag: det ena är Guds tillvaro, som är bortom människans förståelse. Han, den Osynlige, den Höge och Ofattbare, föregås ej av någon orsak utan är i stället Upprinnelsen till orsakernas orsak. Han, den Uråldrige, har inte haft någon begynnelse och är oberoende av allt. Den andra existensformen är den mänskliga tillvaron som är en allmän tillvaro, begriplig för det mänskliga sinnet. Den är inte uråldrig utan är beroende och föregås av en orsak. Det dödliga väsendet blir inte evigt eller vice versa; det mänskliga släktet blir inte en skapare eller vice versa. Någon sådan förvandling av naturens företeelser är omöjlig.
I tillvarons värld – den som är fattbar – finns det olika stadier av det som är dödligt. Det första stadiet är mineralriket och därpå kommer växtriket. I det senare riket återfinns mineralet, men med drag som är utmärkande för växten. På samma sätt är mineralets och växtens egenskaper tillstädes i djurriket och därutöver återfinns kännetecknen för djurriket, vilka är hörsel- och synförmågan. I människoriket återfinns egenskaperna hos mineral-, växt- och djurriket och därutöver människosläktets intellektuella förmåga, som upptäcker tingens verklighet och förstår universella principer.
Människan är därför, på den förgängliga världens nivå, den mest fullkomliga av skapelser. Med människan menas den fulländade gestalt, som är liksom en spegel i vilken den gudomliga fullkomligheten uppenbaras och återkastas. Men solen nedstiger ej från sin helighets höjd för att inträda i spegeln. När spegeln sedan renas och vänds mot Sanningens sol, reflekteras och uppenbaras fullkomligheten hos denna Sol, som består av ljus och värme. Dessa själar är de gudomliga Gudsuppenbararna.
O du käre och kloke vän. Ditt brev, daterat den 27 maj 1906, har emottagits och dess innehåll är mycket tilltalande och har bringat stor glädje.
Du frågade om denna lära, om denna nya och levande lära skulle kunna ersätta Englands livlösa religiösa riter och ceremoniel; om det vore möjligt – nu vid tillkomsten av olika sammanslutningar, vars medlemmar är högt uppsatta präster och teologer som med sina insikter framstår som långt överlägsna dem i det förflutna – att denna nya lära skulle kunna göra intryck på medlemmarna i sådana grupper, så att den kan samla dem och de övriga i sin allbeskyddande skugga.
O käre vän! Du skall veta att den mest fullkomliga Gestalten i varje tidsålder är utrustad i enlighet med sin tidsålders mognad. Den Gestalt som i gångna tider överglänste sina medmänniskor var begåvad i samklang med tidens moral. Men i denna härliga tid, denna Guds tidsålder, kommer den mest framstående Personligheten, denna lysande Himlakropp, den utvalda Gestalten att framstråla med sådan fullkomlighet och kraft att Han slutligen skapar förundran bland själar i alla samfund och församlingar. Och eftersom en sådan personlighet är överlägsen alla andra i andlig fullkomlighet och himmelska insikter och utgör brännpunkten för gudomliga välsignelser och är medelpunkten i ljuscirkeln, kommer Han att innesluta alla andra. Det är ingen som helst tvekan om att Han kommer att lysa med sådan kraft att alla själar samlas i Hans beskyddande skugga.
När du noga överväger denna fråga, kommer det att bli uppenbart att detta står i överensstämmelse med en allomfattande lag som man överallt kan se i verksamhet: helheten drar till sig delen och i en cirkel är stiftet mittpunkten för passaren. Begrunda Anden: eftersom Han stod i fokus för andlig kraft, källan till gudomliga gåvor, kunde Han senare, trots att Han till en början drog till sig endast ett fåtal själar genom den allbehärskande makt Han ägde, förena alla de olika sekterna under kristendomens skyddande tabernakel. Jämför nutiden med det förflutna och se hur stor skillnaden är. På så vis kan du komma fram till sanning och visshet.
Skillnaderna mellan världens religioner beror på skiftande tankesätt. Så länge som tankens krafter varierar är det förvisso så att människors bedömningar och uppfattningar kommer att skilja sig från varandra. Om emellertid en enda, universell insiktsfull kraft skulle tillföras – en kraft som omfattar dem alla – skulle dessa olika åsikter komma att sammanstråla och andlig harmoni och enhet framträda. När till exempel Kristus uppenbarades var mentaliteten hos olika samtida folk, deras åsikter, deras känslomässiga hållning motstridiga, vare sig de var romare, greker, syrier, israeliter eller något annat folk. Dock, när Hans allomfattande kraft väl gjorde sig gällande, lyckades den så småningom efter tre hundra år att samla dessa skiljaktiga tankesätt under ett gemensamt skydd och styre och alla kom att dela samma andliga känslor i sina hjärtan.
Låt oss använda en metafor: När en armé ställs under olika befälhavare, var och en med sin egen strategi, kommer den självklart att skilja sig åt beträffande stridslinjer och trupprörelser; men när en gång överbefälhavaren som är väl insatt i krigskonsten tar över, kommer de andra planerna att försvinna, ty den högst begåvade generalen kommer att få hela armén under sin kontroll. Detta är endast avsett som en metafor, inte som en direkt jämförelse. Om du nu skulle säga att alla de andra generalerna är mycket skickliga i krigskonsten, är helt dugliga och erfarna och därför inte kommer att underkasta sig en individs myndighet, oavsett hur makalöst framstående han är, vore ditt uttalande ohållbart, för ovanstående situation är bevisligen vad som kommer att inträffa. Härom råder ingen som helst tvekan.
Så är fallet med de heliga gudsmanifestationerna. Så är i synnerhet fallet med det Största namnets, Abhá-skönhetens gudomliga verklighet. När Han en gång har uppenbarats för världens församlade folk och träder fram med sådant behag och sådan tjuskraft – lockande som en Josef i andens Egypten – fängslar Han alla älskande på jorden.
Beträffande de själar som föds in i detta liv som andliga och strålande varelser och ändå, på grund av sina handikapp och svårigheter, går miste om stora och verkliga fördelar och lämnar världen utan att ha levt till fullo – är detta förvisso en orsak till sorg. Detta är anledningen till att de universella gudsmanifestationerna avslöjar sina anleten för människan och uthärdar allehanda olyckor och djupa plågor och nedlägger sina liv som ett lösen; detta sker för att göra just dessa människor – de beredda, de med förmåga, att bli ljusets gryningspunkter och att skänka dem det liv som aldrig förbleknar. Detta är det sanna offret: självuppoffringen, såsom Kristus offrade sig som lösen för världens liv.
Beträffande de heliga gestalternas påverkan och deras fortsatta ynnest mot mänskligheten efter att de lämnat sin mänskliga form, är detta för bahá’íer ett obestridligt faktum. Sannerligen, den överflödande nåden, den utströmmande strålglansen från de heliga Gudsuppenbararna framträder efter deras uppstigande från den här världen. Upphöjelsen av Ordet, uppenbarelsen av Guds kraft, omvändelsen av gudfruktiga själar, förlänandet av evigt liv – det var efter Messias martyrskap som allt detta ökade och stegrades. På samma sätt förhåller det sig ända sedan den Välsignade skönhetens uppstigande, och skänkerna har varit rikligare; det utströmmande ljuset är klarare, tecknen på Herrens makt är mer kraftfulla, Ordets påverkan är mycket starkare och det kommer inte att dröja länge innan rörelsen, värmen, ljusskenet och välsignelserna från Hans verklighets sol kommer att omfatta hela jorden.
Sörj ej över de långsamma framstegen för bahá’í-läran i det landet. Nu råder ännu tidig gryning. Betänk att tre hundra år måste förflyta innan Kristi lära och dess stora inflytande blev uppenbart. Idag, inte mer än sextio år efter bahá’i-trons födelse har dess ljus spridits över hela vår jord.
När det gäller det sällskap för hälsovård som du är medlem av, kommer dess inflytande att öka hundrafalt när det väl kommer under denna tros beskydd.
Du ser att kärleken bland bahá’íerna är mycket stor och att kärleken är huvudsaken. Just så som kärlekens makt har utvecklats till en sådan hög grad bland bahá’íer och är mycket starkare än bland människor i andra religioner, så är det även med allt annat, ty kärleken är alltings grund.
Beträffande översättandet av den Välsignade skönhetens böcker och skrifter, så kommer översättningar inom en nära framtid att göras till alla språk – med ihärdighet, klarhet och god kvalité. Vid den tidpunkt då de översätts i enlighet med källskrifterna och med kraft och förnämlig stil, kommer prakten i deras inre betydelser att spridas vida omkring och upplysa alla människors ögon. Gör ditt allra bästa för att säkerställa att översättningen överensstämmer med originalet.
Den Välsignade skönheten besökte Haifa vid många tillfällen. Du såg Honom där, men på den tiden kände du Honom inte. Jag hoppas att du skall uppnå det verkliga mötet med Honom som är att skåda Honom med det inre, inte det yttre ögat.
Kärnan i Bahá’u’lláhs lära är allomfattande kärlek, ty kärlek innefattar alla mänsklighetens förtjänster. Den får varje själ att göra framsteg. Den förlänar var och en odödligt liv som arvedel. Inom kort kommer du att få bevittna hur Hans himmelska lärosatser, själva verklighetens sanna härlighet kommer att upplysa världens skyar.
Den korta bön som du skrev i slutet av ditt brev var verkligen originell, gripande och vacker. Läs alltid den bönen.
O Herrens tjänarinnor! I detta århundrade – den allsmäktige Herrens århundrade – lyser Sanningens ljus från Solen i rikena därovan i sin middagshöjds prakt och dess strålar upplyser alla trakter. Ty detta är den Uråldriga skönhetens tidsålder, dagen för uppenbarelsen av det Största namnets makt och kraft – må mitt liv få utgöra ett offer för Hans älskade.
Även om Guds sak i kommande tidsåldrar ökar och växer hundrafalt och Sadratu'l-Muntahás skugga skyddar hela mänskligheten, kommer ändå detta århundrade att förbli oöverträffat, ty det har bevittnat denna Morgons dagbräckning och denna Sols uppstigande. Detta sekel är sannerligen källan till Hans ljus och Hans uppenbarelses gryning. Framtida tidsåldrar och generationer kommer att erfara spridningen av dess utstrålning och uppenbarelserna av dess tecken.
Bemöda er därför, så att ni måtte få hela er fulla lott och beskärda del av Hans gåvor.
O Guds tjänare! Vi har noterat vad du skrev till Jináb-i-Ibn-'Abhar och din fråga om versen: ”Vemhelst som gör anspråk på en uppenbarelse direkt från Gud före utgången av fulla tusen år är förvisso en lögnaktig bedragare.”
Innebörden av detta är att varje person som före utgången av fulla tusen år – år som är kända och tydligt fastställda genom allmänt bruk och ej kräver någon tolkning – skulle göra anspråk på en uppenbarelse direkt från Gud, även om han skulle uppenbara vissa tecken, är förvisso falsk och en bedragare.
Detta är inte en hänvisning till den allomfattande uppenbarelsen, ty det är tydligt angivet i de heliga skrifterna att århundraden, ja tusentals år, måste förrinna innan en uppenbarelse lik denna åter kommer att äga rum. Det är dock möjligt att vissa heliga gestalter efter utgången av fulla tusen år kommer att göras i stånd att presentera en uppenbarelse: detta kommer dock inte att äga rum som en universell Uppenbarare. Därför är varje dag av den Välsignade skönhetens cykel i verkligheten lika med ett år och varje år av den är lika med tusen år.
Tänk exempelvis på solen och att dess övergång från ett stjärntecken till nästa inträffar under en kort tidsperiod, men först efter en lång period når den sin fulla glans, värme och härlighet i Lejonets tecken. Den måste först fullborda ett helt varv genom de andra stjärnbilderna innan den återigen kommer in i Lejonets tecken för att flamma i sin fulla prakt. I sina andra positioner uppenbarar den inte sin värme och sitt ljus till fullo.
Detta betyder att ingen person, innan tusen år har förlupit, kan drista sig till att yppa ett ord. Alla måste betrakta sig som undersåtar, undergivna och lydiga mot Guds bud och lagarna utfärdade av Rättvisans Hus. Skulle någon avvika med så mycket som en nålsudd från förordningarna från Universella Rättvisans Hus eller vackla i sin åtlydnad av dem så hör han till de bortstötta och avvisade.
När det gäller den Välsignade skönhetens cykel – det Största namnets tidsålder – är den inte begränsad till tusen eller tvåtusen år …
När det sägs att tusenårsperioden börjar med den Välsignade skönhetens uppenbarelse och att varje dag av den är tusen år är avsikten att hänvisa till den Välsignade skönhetens cykel, som i detta sammanhang kommer att sträcka sig över många tidevarv in i den avlägsna framtiden.
O du som tjänar mänskligheten! Ditt brev emottogs och dess innehåll gjorde oss mycket glada. Det var ett övertygande bevis och ett lysande vittnesbörd. Det är lämpligt och passande i denna upplysta tidsålder – tidsåldern för människovärldens framåtskridande – att vi gör uppoffringar och tjänar människosläktet. Varje allomfattande sak är gudomlig och varje begränsad sak är jordisk. De gudomliga gudsuppenbararnas föreskrifter var helt universella och allomfattande.
Varje ofullkomlig själ är självupptagen och tänker bara på sitt eget bästa. Men efter hand som hennes tankar öppnar sig en aning börjar hon tänka på sin familjs välgång och bekvämlighet. Om hennes tankar vidgar sig ytterligare, kommer hon att befatta sig med sina landsmäns lycka och om de fortsätter att vidgas, kommer hon att betänka landets och släktets ära. Men när idéer och tankegångar når sin yttersta utsträckning och når fullkomlighetens stadium, kommer hennes intresse att gälla hela mänsklighetens upphöjelse. Hon kommer då att bli en person som vill alla människor väl och söker välgång och blomstring för alla länder. Detta är ett tecken på fulländning.
Därmed hade de gudomliga gudsmanifestationerna en allmängiltig och universell inriktning. De bemödade sig till fromma för alla människors liv och ägnade sig åt att bedriva en allomfattande fostran. Deras mål var inte begränsade – nej, tvärtom var de vidsträckta och allomfattande.
Därför måste ni också tänka på alla, så att alla människor måtte fostras, deras karaktärer förändras och denna värld förvandlas till en Edens lustgård.
Respektera alla religioner och folkslag i en sann och uppriktig anda av kärlek och visa denna kärlek genom handling och inte bara genom ord, för det senare har ingen betydelse, då de flesta människor önskar andras välgång med sina ord, medan handling är det bästa.
O Guds armé! Ett brev, gemensamt undertecknat av er alla, har emottagits. Det var ytterst vältaligt och fyllt av väldoft och att läsa det var en fröjd.
Ni har skrivit om fastemånaden. Ni kan vara lyckliga som har åtlytt Guds bud och hållit fastan under den heliga tiden. Ty denna materiella fasta är ett yttre tecken på den andliga fastan och en symbol för självbehärskning, återhållsamhet inför alla sorters begär hos jaget, förvärvande av andens egenskaper, hänryckning genom himmelens andedräkt och att brinna med Guds kärleks eld.
Ert brev vittnade också om er enhet och era hjärtans gemenskap. Det är min förhoppning att västerlandet, genom den gränslösa nåd som Gud låter strömma ned i denna nya era, kommer att bli till österlandet, gryningspunkten för Sanningens sol, och västerländska troende bli till ljusets gryningar och yttringar av Guds tecken; att de kommer att bevaras från de tanklösas tvivel och kommer att förbli fasta och orubbliga i Förbundet och Testamentet; att de kommer att sträva dag och natt tills de väcker dem som sover och göra de omedvetna medvetna, leda in de utstötta för att bli den inre cirkelns förtrogna och skänka de utblottade deras andel av den eviga nåden. Må de bli himmelrikets härolder och ropa ut till invånarna i denna lägre värld och kalla dem att inträda i riket i höjden.
O Guds armé! I denna värld går alla människor nu vilse i sin egen öken och strövar hit och dit alltefter sina fantasiers och infalls ingivelser och följer sina egna nycker. Bland alla jordens myllrande människomassor är det endast det Största namnets samfund, som är fritt och renat från människors påfund och inte har något själviskt syfte att främja. Ensamt bland dem alla har dessa människor i enlighet med Guds lära stått upp med syften renade från själviskhet och arbetar och strävar ytterst hängivet mot ett enda mål: att omvandla detta lägre stoft till den höga himlen, att göra denna värld till en spegel för himmelriket, att omvandla denna värld till en annan värld och få hela mänskligheten att gå rättfärdighetens väg och anta ett nytt sätt att leva.
O Guds armé! Med det skydd och den hjälp som förunnats av den Välsignade skönheten – må mitt liv bli ett offer för Hans älskade – måste ni uppträda på ett sådant sätt att ni utmärker er genom att vara framstående och lysande som solen bland andra själar. Om någon av er skulle inträda i en stad, bör han stå i centrum för dragningskraften genom sin uppriktighet, sin trofasthet och kärlek, sin ärlighet och trohet, sin sannfärdighet och godhet mot alla världens folk, så att människorna i staden må utropa och säga: ”Den här personen är utan tvekan en bahá’í, ty hans sätt, hans uppträdande, hans beteende, hans moral, hans karaktär och sinnelag återspeglar bahá’íernas egenskaper.” Icke förrän ni uppnår denna ställning kan ni sägas ha varit trogna Guds Förbund och Testamente. Ty Han har genom ovedersägliga texter ingått ett bindande förbund med oss alla vilket kräver att vi handlar i enlighet med Hans heliga anvisningar och råd.
O Guds armé! Tiden har kommit för att det Största namnets inflytande och fullkomlighet skall uppenbaras i denna strålande era, för att bortom varje tvivel fastslå att denna tidsålder är Bahá’u’lláhs era och att den har ett företräde framför alla andra tidsåldrar.
O Guds armé! Närhelst ni ser en person, vars hela uppmärksamhet är riktad mot Guds sak, vars enda syfte är att Guds ord får inflytande, som dag och natt med rena avsikter utför tjänster för Saken, i vars uppträdande inte det minsta spår av själviskhet eller privata motiv kan skönjas, utan endast hänförd vandrar i Guds kärleks vildmark, endast dricker ur Guds kunskaps bägare, är helt upptagen av spridandet av Guds ljuva dofter, förtrollad av de heliga verserna från Guds Konungarike – var då viss om att denna människa kommer att stödjas och stärkas av himlen, att hon såsom morgonstjärnan för alltid kommer att tindra klart från den eviga nådens skyar. Men om hon visar minsta fläck av själviska önskningar och egenkärlek kommer hennes ansträngningar ej att leda någon vart och till slut kommer hon att fördärvas och förlora allt hopp.
O Guds armé! Prisad vare Gud, ty Bahá’u’lláh har lyft kedjorna från mänsklighetens halsar och frigjort människan från allt som fjättrade henne och sagt till henne: Ni är frukterna på ett enda träd och löven på en gren; visa medkänsla och vänlighet mot hela människosläktet. Handla mot främlingar på samma sätt som mot vänner, ta hand om andra såsom ni skulle ta hand om era egna. Se fiender som vänner; se demoner som änglar; visa tyrannen samma stora kärlek ni visar de lojala och sannfärdiga och erbjud, som hjortar från de väldoftande städerna Khata och Khotan, ljuv mysk till den glupande vargen. Var en tillflykt för dem som fruktar, bringa vila och frid till de oroliga, skänk en gåva till de utblottade, var en skattkammare av rikedom för de fattiga, var en läkande medicin för dem som lider, var en läkare och vårdare för den sjuke, främja vänskap, heder och försoning och var hängivna Gud i denna förgängliga värld.
O Guds armé! Gör en storartad insats; måhända kan ni få denna jord att fyllas av ljus, så att denna lerhydda, världen, kan förvandlas till Abhá-paradiset. Mörkret har tagit över och de djuriska dragen har fått överhanden. Denna människovärld är nu en arena för vilda djur, ett fält där de okunniga och tanklösa griper sitt tillfälle. Människosjälarna är glupande ulvar och djur med förblindade ögon. De är antingen ett dödligt gift eller odugligt ogräs – alla utom ett fåtal som verkligen har osjälviska mål och planer för sina medmänniskors välbefinnande, men ni måste i denna sak – det vill säga i tjänandet av mänskligheten – offra era egna liv och glädjas medan ni ger upp er själva.
O Guds armé! Báb, den Upphöjde gav sitt liv. Den Välsignade fullkomligheten gav upp hundra liv för varje andetag. Han uthärdade olyckor. Han utstod lidande. Han fängslades. Han sattes i bojor. Han gjordes hemlös och förvisades till avlägsna länder. Sedan levde Han slutligen resten av sitt liv i det Största fängelset. Likaså har ett stort antal av dem som älskar Gud och följde denna stig smakat martyrskapets honung och de gav upp allt – livet, ägodelar, fränder – allt de hade. Hur många hem lades inte i grus, hur många bostäder utsattes inte för inbrott och plundring, hur många förnäma byggnader raserades inte, hur många palats blev inte förvandlade till gravar! Och allt detta kom att inträffa så att människor måtte upplysas, så att okunnighet måtte ge plats för kunskap, så att jordens människor måtte bli himmelska, så att osämja och split måtte rivas upp med rötterna och fredsriket upprättas över hela världen. Sträva då efter att denna gåva måtte uppenbaras och denna den mest älskade av alla förhoppningar med glans må förverkligas överallt i det mänskliga samhället.
O Guds armé! Bevara er från att skada någon själ eller göra något hjärta sorgset, så att ni inte sårar någon människa med era ord, antingen hon är känd eller okänd, vän eller fiende. Be för alla, be om att alla ska bli välsignade och att alla skall få förlåtelse. Akta er, akta er för att söka hämnd, inte ens mot någon som törstar efter ert blod. Akta er, akta er för att såra någons känslor, även om denne är en illgärningsman och vill er ont. Se inte till skapelserna, vänd er till deras Skapare. Se inte till människornas omedgörlighet, se blott till Härskarornas Herre. Blicka ej ned på stoftet, blicka uppåt mot den strålande solen, som har fått varje fläck på den mörka jorden att glöda av ljus.
O Guds armé! När olyckan kommer, var då tålmodiga och samlade. Förbli oberörda hur plågsamma era lidanden än må vara, och trotsa prövningarnas och eldprovens stormar i full förlitan på Guds överflödande nåd.
Förra året framlades inför sultanen av Turkiet ärekränkande tillvitelser mot dessa hemlösa landsflyktiga av ett antal bland de trolösa, både ur de egna leden och utifrån, såväl kända för oss som främlingar och riktade allvarliga anklagelser mot oss utan verklig grund. Regeringen som agerade med försiktighet, beslöt att undersöka dessa anklagelser och skickade en kommission till staden. Det är uppenbart vilka möjligheter detta gav våra vedersakare och vilken storm de släppte lös, bortom allt vad tunga eller penna kan beskriva. Bara den som bevittnade detta kan känna till vilken oro det skapade och vilken uppskakande ängslan det resulterade i. Men inte desto mindre blev svaret på allt detta ett fullständigt förlitande på Gud och att förbli samlad, trygg, långmodig, oberörd i sådan grad att en person som ingenting visste om situationen skulle ha trott oss vara lätta till sinnes och i hjärtat, fullkomligt tillfreds, välmående och fyllda av frid.
Sedan hände det sig att de anklagande själva, som hade lagt fram de kränkande anklagelserna mot oss, förenade sig med medlemmarna i undersökningskommissionen, så att kärande, vittnen och domare alla var desamma och slutresultatet var givet. I ärlighetens namn måste dock konstateras att hittills har hans majestät sultanen av Turkiet inte ägnat uppmärksamhet åt de falska anklagelserna, åt detta förtal, dessa uppdiktade historier och smädelser utan handlat rättvist …
O Du Försörjare! Du har över vännerna i västerlandet låtit utandas den helige Andes ljuva doft och med den gudomliga vägledningens ljus har Du upplyst himlen i väster. Du har fått dem som en gång var fjärran att närma sig Dig och Du har förvandlat främlingar till kärleksfulla vänner. Du har väckt dem som sov och Du har gjort de tanklösa medvetna.
O Du Försörjare! Hjälp dessa ädla vänner att uppnå Ditt välbehag och låt dem vara bland dem som önskar det goda för såväl främling som vän. Led dem in i den värld som består för evigt, förse dem med en andel av den himmelska nåden, förmå dem att bli sanna bahá’íer, uppriktigt tillhöriga Gud. Bevara dem från falskhet och förankra dem i sanningen. Gör dem till Konungarikets tecken och symboler, ljusstarka stjärnor ovanför detta lägre livs synrand. Förmå dem att vara till tröst och vederkvickelse för mänskligheten och världsfredens tjänare. Uppliva dem med Dina maningars vin och låt alla beträda Dina budords väg.
O Du Försörjare! Den högsta önskan hos denne tjänare vid Din tröskel är att få se vännerna i öst och väst i djup omfamning, att se hela det mänskliga samhällets medlemmar samlade i kärlek i en enda stor skara såsom enskilda vattendroppar i ett enda mäktigt hav och att se dem alla som fåglar i en enda rosengård, som pärlor i ett enda hav, som blad på ett enda träd, som strålar från en enda sol.
Du är den Mäktige, den Kraftfulle och Du är styrkans Gud, den Allsmäktige, den Allseende.
O ni som är Herrens gynnade tjänarinnor! Brevet från moder Beecher har emottagits och det talade verkligen för er båda, varför jag vänder mig till er båda samtidigt. Detta synes mig mycket gott, ty ni två renhjärtade varelser är som en enda dyrbar juvel, som två grenar som vuxit ut från ett enda träd och ni älskar båda samma Älskade, ni längtar båda efter samma lysande Sol.
Min förhoppning är att alla Guds tjänarinnor i ert område kommer att förenas likt vågorna på ett enda oändligt hav, ty även om de förs vart vinden än för dem, är de åtskilda i sig och samtidigt alla ett med det omätbara djupet.
Hur väl vore det inte om vännerna kunde vara så nära varandra som ljusknippen, om de kunde stå tillsammans sida vid sida i en fast och obruten rad. Ty nu har verklighetens strålar från Solen i tillvarons värld enat alla dem som i tillbedjan tror på detta ljus och på dessa strålar som genom oändlig nåd, samlat alla folk inom denna vitt utspridda tillflykt. Därför måste alla själar bli liksom en enda själ och alla hjärtan såsom ett hjärta. Må alla befrias från de mångahanda identiteter som fötts av lidelse och begär och genom endräkten i Guds kärlek finna ett nytt sätt att leva.
O Guds tjänarinnor! Nu är tiden här för er att bli såsom frikostigt fyllda bägare som bräddfulla rinner över och liksom återupplivande vindilar som blåser från Abhá-paradiset och sprida myskdoften över ert land. Frigör er från livet i denna värld och längta beständigt efter icke-varandet, ty när strålen återvänder till solen utplånas den, och när droppen kommer till havet försvinner den, och när den sanne älskaren finner sin Älskade uppger han sin själ.
Innan en varelse inträder på självuppoffringens plan är han berövad varje ynnest och nåd. Detta offerplan är riket där jaget tynar bort, så att den levande Gudens strålglans må lysa fram. Martyrens fält är platsen för avskiljande från jaget, så att evighetens hymner kan höjas. Gör allt ni kan för att förmå jaget att förblekna och fäst er vid Härlighetens anlete. När ni väl har nått sådana höjder av tjänande kommer ni att finna alla skapade ting samlade i er skugga. Detta är den gränslösa nåden, detta är den högsta ställningen, detta är det liv som icke förgår. Allt annat utom detta är till slut endast en fullständig undergång och djupaste förlust.
Prisad vare Gud, den gränslösa nådens port är vidöppen, det himmelska bordet är dukat, den Barmhärtiges tjänare och Hans tjänarinnor är närvarande vid festen. Sträva efter att få er andel av denna eviga föda, så att ni blir älskade och omhuldade i denna värld och i nästa.
O, ‘Abdu’l-Bahás kära vänner! Ett välsignat brev som berättar om valet av ett andligt råd har emottagits från er. Det gladde mitt hjärta att få veta att vännerna i det området – Gud vare lov – med absolut enhet, gemenskap och kärlek har genomfört ett nytt val och lyckats utse själar som är helgade, gynnade vid den Heliga tröskeln och välkända bland vännerna för sin orubblighet och fasthet i Förbundet.
Nu måste de valda representanterna stå upp för att tjäna i andlighet och glädje, med rena avsikter, med stark dragning till den Allsmäktiges väldofter och med fast stöd från den helige Ande. Må de höja vägledningens fana och liksom soldater i härskaran i höjden prisa Guds ord, sprida Hans ljuva dofter vida omkring, fostra människosjälar och främja den Största freden.
Sannerligen, välsignade själar har valts. I samma ögonblick som jag läste deras namn, kände jag en ilning av andlig glädje över att veta att, prisad vare Gud, personer som är himmelrikets tjänare har stått upp i ert land och är redo att lägga ned sina liv för Honom, som varken har någon avbild eller jämlike.
O mina kära vänner! Lys upp detta råd med Guds kärleks prakt. Förmå det att genljuda av de heliga sfärernas glädjefyllda musik, få det att blomstra genom den föda som utskänkes vid Herrens måltid vid Guds himmelska festbord. Kom samman i ogrumlad glädje och läs denna bön vid mötets inledning:
O Du konungarikets Herre! Fastän våra kroppar är bundna vid denna plats, är likväl våra hänförda hjärtan upplyfta av Din kärlek och hänryckta av strålarna från Ditt lysande anlete. Fastän svaga, inväntar vi uppenbarandet av Din makt och styrka. Fattiga, i avsaknad av ägodelar och tillgångar berikas vi likväl av Ditt konungadömes skatter. Droppar är vi, men hämtar vår näring ur Din oceans djup. Stoftkorn är vi, likväl glänser vi i Din praktfulla sols härlighet. O Du vår Försörjare! Sänd oss Din hjälp så att vi alla som samlats här kan bli såsom tända ljus, och var och en som en magnet och en åkallare av Dina himmelska riken, så att vi slutligen förvandlar denna jordiska värld till en spegelbild av Ditt paradis.
O mina kära vänner! Det åligger råden i dessa områden att vara i förbindelse med varandra och att brevväxla med varandra och även stå i förbindelse med råden i österlandet och därigenom bidra till att skapa enhet över hela världen.
O andliga vänner! Sådan måste er ståndaktighet vara att om de illasinnade skulle ta de troende av daga och blott en enda skulle återstå, skulle denne ensam och på egen hand kunna stå emot alla som bebor jorden och fortsätta att sprida Guds ljuva och heliga dofter vida omkring. Om därför några skräckinjagande nyheter, något bud om skrämmande händelser skulle nå er från det Heliga landet, se då till att ni inte vacklar, låt er inte drabbas av sorg, bli inte skakade. Stå i stället omedelbart upp med bergfast beslutsamhet och tjäna Guds rike.
Denne tjänare vid Herrens tröskel har ständigt varit i fara. Han är i fara nu. Inte vid något tillfälle har jag haft något hopp om trygghet och min käraste önskan är denna: att få dricka ur martyrens frikostiga och bräddfulla bägare och dö på uppoffringens fält och åtnjuta det vin som är det dyrbaraste av Guds gåvor. Detta är min högsta förhoppning, detta är min djupaste längtan.
Vi hör att skrifterna Ishráqát (Strålglans), Tarazát (Prydnader), Bishárát (Glädjebudskap), Tajallíyát (Skimmer) och Kalímát-i-Firdawsíyyih (Paradisets ord) har översatts och utgivits i dessa områden. I dessa skrifter kommer ni att finna en förebild för hur man ska vara och hur man ska leva.
O Guds tjänarinna, som darrar som en ny och späd gren för Guds kärleks vindar! Jag har läst ditt brev som vittnar om din överflödande kärlek, din djupa hängivenhet och om din ständiga åminnelse av din Herre.
Förtrösta på Gud. Överge din egen vilja och klamra dig fast vid Hans, lägg dina egna önskemål åt sidan och fäst dig vid Hans vilja, så att du må bli ett föredöme för Hans tjänarinnor: helig, andlig och himmelsk.
Du ska veta, o tjänarinna, att i Bahás åsyn räknas kvinnor som likställda med män. Gud har skapat hela mänskligheten till sin avbild och efter sin egen skepnad. Det vill säga, män och kvinnor är i lika mån uppenbarare av Hans namn och egenskaper och ur andlig synpunkt är det ingen som helst skillnad mellan dem. Vemhelst som närmar sig Gud är gynnad, vare det man eller kvinna. Hur många tjänarinnor, brinnande och hängivna har inte under Bahás skyddande skugga visat sig överlägsna männen och överglänst jordens berömdheter.
Rättvisans Hus är dock, enligt den uttryckliga texten i Guds lag, begränsat till män; detta på grund av Herren Guds visdom som inom kort kommer att bli lika uppenbar som solen vid middagstid.
Vad beträffar er, o ni övriga tjänarinnor som är dragna till de himmelska vällukterna, ska ni ordna heliga sammankomster och bilda andliga råd, ty de är grunden för spridandet av Guds ljuva dofter, prisandet av Hans ord, upplyftandet av Hans nåds lampa, förkunnandet av Hans religion och främjandet av Hans lära. Vilken frikostighet finns större än denna? De andliga råden bistås av Guds ande. Deras försvarare är ‘Abdu’l-Bahá. Över dem breder Han ut sina vingar. Vilken frikostighet finns större än denna? De andliga råden är lysande lampor och himmelska trädgårdar från vilka helighetens dofter sprids över alla trakter och kunskapens ljus flödar över alla skapade ting. Från dem strömmar livets ande i alla riktningar. De är i sanning de kraftfulla källor som beständigt och under alla förhållanden leder till mänsklighetens utveckling. Vilken frikostighet finns som är större än denna?
O Guds tjänarinna! Ditt brev har emottagits och överbringat nyheten om att ett råd har inrättats i din stad.
Se inte till ert ringa antal, sök i stället hjärtan som är rena. En helgad själ är att föredra framför tusen andra själar. Om ett litet antal människor kommer samman i kärlek och absolut renhet och helighet, med hjärtan frigjorda från världen och förnimmer Konungariket och det Gudomligas mäktiga dragningskraft och är såsom ett i sin glädjefyllda gemenskap, så kommer en sådan församling att utöva sitt inflytande över hela jorden. Den församlingens natur, orden de uttalar, de handlingar de utför kommer att frigöra himmelens gåvor och ge en föraning av den eviga saligheten. En samling från härskaran i höjden kommer att försvara dem och änglarna i Abhá-paradiset kommer oavlåtligen att nedstiga till deras hjälp.
Innebörden av ”änglar” är Guds bekräftelser och Hans himmelska krafter. Änglar är likaledes välsignade väsen som har brutit alla band med den lägre världen, har frigjort sig från kedjorna av jagets och kroppens begär och förankrat sina hjärtan vid Herrens himmelska riken. De hör Konungariket till och är himmelska, de hör Gud till och är andliga, de är uppenbarare av Guds överflödande nåd och utgör gryningspunkterna för Hans andliga gåvor.
O Guds tjänarinna! Prisad vare Han som låtit din käre make uppfatta de ljuva dofter som blåser från himmelens trädgårdar. Nu måste du dag för dag genom Guds kärlek och dina egna goda gärningar dra honom allt närmare tron.
Händelserna i San Francisco var verkligen förfärliga. Katastrofer av detta slag bör bidra till att väcka människor och minska hjärtats kärlek till denna obeständiga värld. Det är i denna lägre värld som sådana tragiska saker sker, detta är den kalk som skänker bittert vin.
O ‘Abdu’l-Bahás älskade vänner! Jag har med stor glädje läst era berättelser. De uppmuntrar och uppfriskar hjärtat och gläder själen. Om detta råd kan äga bestånd genom den Allbarmhärtiges heliga andedräkt och Hans gudomliga bekräftelser och förbli fast och varaktigt, kommer det att skänka märkbara resultat och lyckas i verksamheter av stor betydelse.
De andliga råd som kommer att grundas i denna Guds tid, detta heliga århundrade, har obestridligen varken sin like eller motsvarighet i föregående cykler. Ty de sammanslutningar som utövade makt byggde på stöd från mäktiga ledare, medan dessa råd bygger på stöd från Abhá-skönheten. Försvarare och beskyddare för tidigare sammanslutningar var antingen en furste eller en kung, en överstepräst eller folkets massa. Men de andliga råden har till sin försvarare, till stödjare, till hjälpare, till inspiratör, den allsmäktige Herren.
Se inte till nuet, fäst blicken på kommande tider. Hur litet är inte fröet till en början, men slutligen blir det ett mäktigt träd. Se inte på fröet, se på trädet och dess blommor, på dess blad och dess frukter. Begrunda Kristi dagar då ingen förutom en liten skara följde Honom, men tänk sedan på vilket mäktigt träd det fröet blev, ja, betrakta dess frukt. Och nu ska ännu större ting än detta ske, för detta är kallelsen från Härskarornas Herre, detta är trumpetstöten från de levandes Herre, detta är världsfredens hymn, detta är standaret för rättfärdighet och förtroende och förståelse som upprests bland alla jordklotets skiftande folk. Detta är prakten från Sanningens sol, detta är heligheten hos Guds egen Ande. Denna mest kraftfyllda religionsordning kommer att omfatta hela jorden och under dess fana kommer alla folk att samlas och tillsammans vara skyddade. Var därför medvetna om den avgörande betydelsen av detta lilla frö, som den sanne Lantmannen med sin barmhärtighets händer har sått i Herrens plöjda fält, vattnat med sina gåvors och rikedomars regn och nu vårdar i värmen och ljuset från Sanningens sol.
O Guds älskade, frambär därför tack till Honom, eftersom Han har gjort er till föremål för sådan frikostighet och mottagare av sådana gåvor. Välsignade är ni och ett glädjebudskap är denna överflödande nåd för er.
O du som är trofast och hängiven i Förbundet! Det brev som du skrev... har visats för mig och de synpunkter som uttryckts däri var ytterst lovvärda. Det åligger det andliga konsulterande rådet i New York att vara helt överens med det i Chicago och för dessa två råd att tillsammans godkänna vad de anser lämpligt för publicering och spridning. Låt dem därefter skicka en kopia till Akká så att det också kan godkännas härifrån, varefter materialet återsänds för att publiceras och spridas.
Frågan om samordning och enande av de två andliga råden i Chicago och New York är av yttersta vikt, och när ett andligt råd vederbörligen bildats i Washington bör nämnda två råd också upprätta förenande band med det rådet. Sammanfattningsvis är det Herren Guds önskan att Guds älskade och den Barmhärtiges tjänarinnor i västerlandet, dag för dag skall närma sig varandra i harmoni och enighet, och inte förrän detta uppnås kommer arbetet att gå framåt. Sammantaget är de andliga råden det mest effektiva av alla medel för upprättandet av enhet och harmoni. Denna fråga är av största betydelse, detta är den magnet som drar till sig Guds bekräftelser. Om en gång skönheten i vännernas enhet – av Gud så älskad – skulle smyckas med Abhá-rikets prydnader är det säkert att dessa länder inom mycket kort tid kommer att bli till den Allhärliges paradis och att enhetens prakt kommer att sprida sina klara strålar från väst över hela jorden.
Vi strävar med själ och hjärta, vilar varken dag eller natt, söker ej ett ögonblicks lättnad för att göra människovärlden till en spegel för Guds enhet. Hur mycket mer måste då inte Herrens älskade återspegla den enheten? Och denna omhuldade förhoppning, denna vår längtansfulla önskan kommer att bli synligt uppfylld först den dag då Guds sanna vänner reser sig för att följa Abhá-skönhetens föreskrifter – må mitt liv få utgöra lösen för Hans älskade! En av Hans föreskrifter är att kärlek och djup tro måste behärska människohjärtat så mycket att människor kommer att se den obekante som en nära vän, ogärningsmannen som en av sina egna, främlingen som sin älskade, fienden som en kär och närstående kamrat. Den som dödar dem kommer de att kalla en livgivare, den som vänder sig bort från dem kommer de att betrakta som en som vänder sig till dem, den som förnekar deras budskap ska de betrakta som en som erkänner dess sanning. Detta betyder att de måste behandla hela mänskligheten såsom de behandlar sina stödjare, sina trosfränder, sina älskade och sina nära vänner.
Om en sådan fackla skulle lysa upp världssamfundet kommer ni att finna att hela jorden sänder ut en väldoft, att den blivit ett ljuvligt paradis och dess yta en avbild av den höga himlen. Då kommer hela världen att bli ett enda fädernesland, dess olika folk ett enda folkslag, nationerna i både öst och väst en enda familj.
Det är min förhoppning att en sådan dag kommer, att en sådan prakt kommer att lysa fram, att en sådan vision kommer att avtäckas i dess fulla skönhet.
O ni medarbetare som stöds av arméer från den Allhärliges rike! Välsignade är ni, ty ni har kommit samman i Guds ords beskärmande skugga och funnit en fristad i Hans Förbunds grotta, ni har funnit frid i era hjärtan genom att bereda er ett hem i Abhá-paradiset. Ni stillas av de milda vindar som blåser från Hans godhets källa, ni har stått upp för att tjäna Guds sak och sprida Hans religion vida omkring, för att främja Hans ord och höja helighetens baner i alla dessa områden.
Vid Bahás liv! Sannerligen, den gudomliga verklighetens fulländade makt kommer att inblåsa den helige Andes gåvor i er och hjälpa er att utföra en bedrift, vars like skapelsens öga aldrig har skådat.
O ni som är Förbundets församling! Sannerligen, Abhá-skönheten gav ett löfte till de älskade som är fasta i Förbundet om att Han skulle understödja deras strävanden med det starkaste stöd och hjälpa dem med sin segerrika makt. Inom kort kommer ni att få se att er upplysta församling lämnat tydliga tecken och spår i människornas hjärtan och själar. Håll fast vid Guds mantelfåll och inrikta alla era ansträngningar på att främja Hans Förbund medan ni brinner allt klarare med Hans kärleks eld, så att era hjärtan tar ett glädjesprång i tjänandets anda som strömmar ut från ‘Abdu’l-Bahás bröst. Förena era hjärtan, gör era steg fasta, lita på de eviga gåvorna som kommer att strömma ned över er, en efter en från Abhá-riket. Närhelst ni samlas i denna strålande församling skall ni inse att Bahás strålglans lyser över er. Det tillkommer er att vara överens och att vara enade; det anstår er att bevara en djup gemenskap med varandra och vara eniga både till kropp och själ tills ni liknar Plejaderna eller en rad glänsande pärlor. Så kommer ni att vara fast förankrade, så kommer era ord att segra, er stjärna att lysa fram och era hjärtan att få tröst…
Närhelst ni inträder i rådslokalen ska ni läsa denna bön med ett hjärta skälvande av kärlek till Gud och en tunga renad från allt utom hågkomsten av Honom, så att den Allsmäktige nådefullt måtte bistå er att uppnå den största segern:
O Gud, min Gud! Vi är Dina tjänare som hängivet vänt oss mot Ditt heliga anlete och som har frigjort oss från allt utom Dig i denna härliga tid. Vi har samlats i detta andliga råd, förenade i åsikter och tankar med det gemensamma målet att förhärliga Ditt Ord bland människorna. O Herre, vår Gud! Gör oss till tecken på Din gudomliga ledning, till förebilder bland människorna för Din upphöjda tro, till tjänare för Ditt mäktiga förbund, o Du, vår Herre, den allra Högste! Gör oss till uppenbarelser av Din gudomliga enhet i Ditt Abhá-rike och till strålande stjärnor, lysande över alla nejder. Herre! Hjälp oss att bli såsom hav, svallande av Din underbara nåds vågor, såsom strömmar flödande från Dina allhärliga höjder, ljuvliga frukter på Din himmelska saks träd och träd som vajar för Din välgörenhets vindar i Din himmelska vingård. O Gud! Må våra själar förlita sig på Din gudomliga enhets verser, gläd våra hjärtan genom Din nåds utflöden att vi må förenas såsom havets vågor och smälta samman likt strålarna från Ditt lysande ljus, att våra tankar, våra synpunkter och våra känslor må bli såsom en verklighet, uppenbarande enighetens ande över hela världen. Du är den Nådefulle, Välgöraren, Givaren, den Allsmäktige, den Barmhärtige, den Medlidsamme.
De främsta villkoren för dem som rådslår tillsammans är renhet i motiv, en strålande ande, frigörelse från allt utom Gud, dragning till Hans gudomliga väldofter, ödmjukhet och anspråkslöshet bland Hans älskade, tålamod och långmodighet under svårigheter och tjänande av Hans upphöjda tröskel. Om de nådefullt skulle få hjälp att förvärva dessa egenskaper kommer seger från Bahás osynliga rike att förunnas dem.
Medlemmarna därav måste rådslå på ett sådant vis att ingen anledning till dålig stämning eller osämja måtte uppstå. Detta kan uppnås när varje medlem med absolut frihet uttrycker sin egen åsikt och lägger fram sina argument. Om någon skulle bestrida dem får han på inga villkor känna sig sårad, ty inte förrän frågorna är helt diskuterade kan den rätta vägen uppenbaras. Sanningens lysande gnista framträder först efter sammanstötningen mellan olika åsikter. Om ett beslut kan fattas enhälligt efter diskussion är det gott och väl, men om, Herren förbjude, meningsskiljaktigheter skulle uppstå måste majoritetens röst gälla.
Det första villkoret är absolut kärlek och harmoni bland rådets medlemmar. De måste vara helt fria från motsättningar och måste själva uppenbara Guds enhet, ty de är vågor på ett enda hav, droppar i en flod, stjärnor på en himmel, strålar från en sol, träd i en fruktträdgård, blommor i en trädgård. Om harmoni i tanke och full enighet inte är rådande kommer den församlingen att skingras och rådet bli till intet. Det andra villkoret är att rådets medlemmar enhälligt ska välja en ordförande och fastställa riktlinjer och arbetsordning för sina möten och diskussioner. Ordföranden skall ha ansvaret för sådana regler och föreskrifter samt skydda och genomdriva dem; de andra medlemmarna skall underordna sig och avstå från att samtala om överflödiga och ovidkommande frågor. De måste, när de möts, vända sina ansikten mot himmelriket och be om hjälp från Härlighetens rike. De måste sedan fortsätta att med yttersta hängivenhet, artighet, värdighet, försiktighet och måttfullhet uttrycka sina åsikter. De måste i varje ärende söka sanningen och inte hävda sin egen uppfattning, ty envishet och framhärdande i ens egna synpunkter kommer slutligen att leda till osämja och träta och sanningen kommer att förbli dold. De aktade medlemmarna måste i all frihet uttrycka sina egna tankar och det är inte på något vis tillåtet för någon att förringa en annan persons tanke, nej, var och en måste taktfullt framlägga sanningen. Skulle meningsskiljaktigheter uppstå måste en röstmajoritet gälla och alla måste lyda och underkasta sig majoriteten. Det är heller inte tillåtet att någon av dessa aktade medlemmar invänder mot eller kritiserar, varken under eller utanför mötet, något beslut som tidigare fattats även om det beslutet inte skulle vara riktigt, ty sådan kritik skulle hindra vilket beslut som helst från att verkställas. Kort sagt, vad man än kom överens om i harmoni och kärlek och rena motiv skänker upplysning, och skulle minsta spår av främlingskap råda blir följden mörker och än mer mörker… Om goda förhållanden råder är detta råd av Gud, i annat fall leder det till känslokyla och likgiltighet som utgår från den onde... Skulle de sträva efter att uppfylla dessa villkor kommer den helige Andes nåd att förunnas dem och detta råd kommer att utgöra medelpunkten för gudomliga välsignelser. Den gudomliga bekräftelsens skaror skall komma till deras hjälp och dag för dag kommer de att få ta emot ett nytt utflöde av Anden.
O ni som är fasta i Förbundet! ‘Abdu’l-Bahá är ständigt i andlig förbindelse med varje andligt råd som kommit till genom gudomlig frikostighet, och vars medlemmar med yttersta hängivenhet vänder sig till det gudomliga riket och är fasta i Förbundet. Med dem är han helhjärtat förbunden och med dem är han förenad genom eviga band. Således är förbindelserna med den församlingen uppriktiga, ständiga och obrutna.
I varje ögonblick ber jag för er om bistånd, frikostighet och förnyad ynnest och välsignelse, så att Bahá’u’lláhs bekräftelser likt havet ständigt måtte svalla, att ljuset från Sanningens sol må lysa över er alla och att ni kan bekräftas i ert tjänande, bli frikostighetens förkroppsligande och om att var och en av er i gryningen må vända sig till det Heliga landet och tillfullo få uppleva andliga känslor.
O sanna vänner! Ert brev har emottagits och det skänkte stor glädje. Gud ske pris, ni hade förberett förfriskningar och program och ordnade den fest som skall hållas var nittonde dag. Vilken sammankomst som än anordnas med största kärlek och där de som deltar vänder sina ansikten mot Guds rike och där samtalet rör Guds lärosatser och får de närvarande att göra framsteg – den sammankomsten är av Herren och det festbordet har kommit ned från himlen.
Det är min förhoppning att denna fest kommer att anordnas en gång var nittonde dag ty den för er närmare varandra; den är själva källan till enhet och godhet.
Ni ser att världen befinner sig i ständig oro och söndring och hur det har gått för dess nationer. Måhända kommer de som älskar Gud att lyckas höja den mänskliga enhetens baner så att himmelrikets enfärgade tabernakel kastar sin skyddande skugga över hela jorden, så att missförstånden mellan världens folk försvinner, så att alla folk umgås med varandra och behandlar varandra såsom älskaren sin älskade.
Det är er plikt att vara ytterst vänliga mot alla mänskliga varelser och att önska dem allt gott, att arbeta för samhällets upplyftande, att blåsa in livsande i de döda, att handla i enlighet med Bahá’u’lláhs lära och vandra Hans väg – tills ni förvandlar människans värld till Guds värld.
O ni som är den Uråldriga skönhetens trogna tjänare! I varje cykel och religionsordning har högtider omhuldats och älskats, och tillredande av ett bord för Guds älskande har ansetts vara en lovvärd handling. Det är särskilt fallet i dag i denna ojämförliga religionsordning, denna mest frikostiga av tidsåldrar, då dessa är särskilt prisade, för de räknas i sanning till sådana sammankomster som hålls för att tillbedja och förhärliga Gud. Här läses melodiöst de heliga verserna, de himmelska hymnerna och lovprisningarna där hjärtat blir uppfriskat och hänfört.
Den främsta avsikten är att röras till andliga förnimmelser men på samma gång följer det helt naturligt att de närvarande får någon förtäring, så att kroppens värld må spegla andens värld och det lekamliga förvärva själens egenskaper, och precis som det andligt goda finns här i ymnighet är det så även med materiell förnöjelse.
Lyckliga skall ni vara för att ni följer denna regel med alla dess mystiska innebörder och därigenom håller Guds vänner vakna och uppmärksamma och bringar dem sinnesfrid och glädje.
Ditt brev har emottagits. Du berättade om nittondedagsfesten och det gladde mitt hjärta. Dessa sammankomster får det gudomliga bordet att nedstiga från himlen och drar till sig den Allbarmhärtiges bekräftelser. Min förhoppning är att den helige Andes andedräkt kommer att fläktas över dem och att var och en av de närvarande beslutar sig för att, i stora församlingar med vältalig tunga och ett hjärta som flödar över av Guds kärlek, prisa uppstigandet av Sanningens sol, gryningen för den Sol som upplyser hela världen.
Du har ställt en fråga om festen i varje bahá’í-månad. Denna högtid hålls för att främja kamratskap och kärlek, för att erinra sig Gud och åkalla Honom med botfärdiga hjärtan och att uppmuntra välgörenhet.
Det betyder att vännerna där bör uppehålla sig vid Gud och prisa Honom, läsa bönerna och de heliga verserna och behandla varandra med största mildhet och kärlek.
Vad beträffar nittondedagsfesten gläder den sinne och hjärta. Om denna fest ordnas på rätt sätt kommer vännerna, en gång var nittonde dag, att finna att de blivit andligt återupplivade och förlänade en kraft som ej är av denna världen.
O tjänare till den ende sanne Guden! Herren vare lovad, Guds älskade återfinns i alla länder och står alla och envar i skuggan av Livets träd och i skydd av Hans goda försyn. Hans omvårdnad och godhet svallar likt de eviga vågorna i havet och Hans välsignelser strömmar ständigt från Hans eviga rike.
Vår bön bör vara att Hans välsignelser måtte förunnas oss i ännu större riklighet, och vår uppgift är att hålla fast vid de medel som ska säkerställa en mer fullständig utgjutelse av Hans nåd och ett större mått av Hans gudomliga hjälp.
Ett av de främsta av dessa medel är en anda av sann gemenskap och kärleksfull samvaro bland vännerna. Kom ihåg talesättet: ”Av alla pilgrimsfärder är den främsta att trösta det sorgtyngda hjärtat.”
Sannerligen, ‘Abdu’l-Bahá inandas Guds kärleks väldoft från varje mötesplats där Guds ord uttalas, och bevis och argument framläggs som sprider sina strålar över hela världen, där de berättar om ‘Abdu’l-Bahás prövningar i händerna på de ondskefulla, vilka har kränkt Guds förbund.
O Herrens tjänarinna! Säg inte ett ord om politik – din uppgift gäller själens liv, ty detta leder sannerligen till människans glädje i Guds värld. Nämn inte jordens kungar och deras världsliga regeringar utom för att tala väl om dem. Begränsa i stället ditt tal till att sprida det fröjdefulla budskapet om Guds rike och till att påvisa Guds ords påverkan och Guds saks helighet. Berätta om bestående glädje, andligt välbehag och gudomliga egenskaper och om hur Sanningens sol har stigit upp över jordens horisonter: berätta om livets ande som blåser in i världens kropp.
Ni har skrivit om vännernas möten och hur uppfyllda de är av frid och glädje. Naturligtvis är det så, ty varhelst de andligt sinnade är församlade, härskar Bahá’u’lláh i sin skönhet. Därför kommer förvisso sådana möten att skänka oändlig lycka och frid.
Idag tillkommer det var och en att avstå från omnämnandet av allt ovidkommande och att bortse från det. Må deras tal och deras inre tillstånd sammanfattas så: ”Låt alla mina böner och mitt lovprisande begränsas till omkvädet: låt hela mitt liv bli att endast tjäna Dig.” Det vill säga, må de samla alla sina tankar, alla sina ord till att undervisa om Guds sak och sprida Guds tro och inspirera alla att pryda sig med Guds egenskaper, till att älska mänskligheten, till att vara rena och heliga i allt samt fläckfria i sina offentliga och privata liv; till att vara uppriktiga och frigjorda, innerliga och brinnande. Allt skall överges utom hågkomsten av Gud, intet skall prisas utom Honom. Idag kommer människor att dansa av glädje till melodin från skaran i höjden: ”Ära vare min Herre, den Allhärlige!” Men ni skall veta detta: förutom denna Guds sång kommer ingen sång att upptända världen, och förutom ropet om sanningen från Näktergalen i Guds trädgård kommer ingen melodi att locka hjärtat. ”Varifrån kommer denne Sångare som uttalar den Älskades namn?”
Det tillkommer vännerna att anordna en sammankomst, ett möte där de förhärligar Gud och fäster sina hjärtan vid Honom och läser och reciterar den Välsignade skönhetens heliga skrifter – må min själ bli en lösen för Hans älskare! Ljusen i det allhärliga riket, den högsta horisontens strålar kommer att utgjutas över sådana lysande sammankomster, ty de är inget annat än Mashriqu'l-Adhkárer, gryningsplatser för Guds åminnelse som enligt den mest upphöjda Pennans ledning måste uppföras i varje stad och by…De andliga sammankomsterna måste hållas i största renhet och helgelse, så att man från själva platsen och dess jord och luften omkring den kommer att inandas den helige Andes väldoftande andedräkt.
Närhelst en grupp människor samlas på en mötesplats, ägnar sig åt att förhärliga Gud och talar med varandra om Guds mysterier, kommer den helige Andes andedräkt förvisso att blåsa milt över dem och var och en kommer att få del därav.
Vi har hört att du har i tankarna att vid olika tillfällen helga ditt hus med ett möte för bahá’íer, där man ägnar sig åt förhärligandet av den allhärlige Herren… Du må veta att om du skulle genomföra detta, kommer ditt jordiska hus att bli ett himmelens hus och denna stenbyggnad en andens samlingsplats.
Du har ställt en fråga om platserna för tillbedjan och den tänkta anledningen till dem. Visdomen i att uppföra sådana byggnader är att människor vid en given timma ska veta att det är dags att samlas. Alla bör då församlas och i harmonisk samklang med varandra ägna sig åt bön. Genom dessa möten skall enighet och kärlek tillväxa och blomstra i människohjärtat.
‘Abdu’l-Bahá har länge hyst en önskan om att ett Mashriqu'l-Adhkár ska byggas i det området. Prisad vare Gud, tack vare vännernas stora ansträngningar har nyligen den glada nyheten härom kungjorts. Att tjäna denna sak mottages ytterst väl vid Guds tröskel, ty Mashriqu'l-Adhkár förandligar dem som älskar Gud och gläder deras hjärtan och gör dem ståndaktiga och orubbliga.
Detta är en fråga av största betydelse. Om uppförandet av Tillbedjans hus på en offentlig plats skulle väcka missdådares fientlighet, måste på varje ort mötet hållas på någon dold plats. I varje by måste också en plats avsättas som Mashriqu'l-Adhkár även om den skulle hamna under jord.
Prisad vare Gud, nu har ni lyckats med detta. Ägna er åt åminnelse av Gud i gryningen, stig upp för att prisa och förhärliga Honom. Ni är välsignade, så gläd er o ni rättfärdiga över att ha grundat gryningsplatsen för lovprisande av Gud. Sannerligen, jag ber Herren om att Han gör er till frälsningens standar och försoningens fanor som vajar högt över berg och dal.
Även om Mashriqu'l-Adhkár utåt sett är en materiell byggnad har den ändå ett andligt inflytande. Den smider band av endräkt från hjärta till hjärta, den utgör en medelpunkt för människors själar. Varje stad där ett tempel restes under Manifestationens dagar har skapat trygghet, beständighet och fred, ty sådana byggnader har ägnats åt det eviga förhärligandet av Gud och endast i åminnelsen av Gud kan hjärtat finna vila. Nådige Gud! Tillbedjans hus byggnad har ett starkt inflytande på varje fas i livet. I österlandet har erfarenheten tydligt visat att det förhåller sig så. Till och med om ett hus utsågs i någon liten by som Mashriqu'l-Adhkár, åstadkom detta en märkbar verkan. Hur mycket större skulle inte inflytandet bli från ett som är byggt särskilt för detta ändamål.
O Herre, o Du som välsignar alla dem som står fasta i Förbundet så att de, av kärlek till Världens ljus, förmår skänka av vad de äger såsom ett offer till Mashriqu'l-Adhkár, gryningen för Dina vittspridda strålar och förkunnaren av Dina bevis. Hjälp dessa rättfärdiga, dessa uppriktiga och fromma både i den här världen och i den kommande att träda allt närmare Din heliga tröskel. Upplys deras ansikten med Din bländande prakt.
Sannerligen, Du är den Frikostige, den evigt Givande.
O min högt älskade dotter av Konungariket! Det brev du skrev till doktor Esslemont skickades vidare av honom till det Åstundade landet (det Heliga landet). Jag läste det med största uppmärksamhet. Å ena sidan var jag djupt rörd för att du hade klippt av dina vackra flätor med den sax som är avskiljande från denna världen och självuppoffring på Guds rikes stig. Å andra sidan var jag mycket glad för att denna högt älskade dotter visat en sådan djup anda av självuppoffring att hon offrat något så dyrbart för sitt utseende på Guds väg. Hade du frågat efter min åsikt skulle jag på intet vis ha samtyckt till att du skulle klippa av ens ett enda strå av dina fagra och vågiga lockar, nej, jag skulle själv ha bidragit i ditt namn till Mashriqu'l-Adhkár. Denna din handling är dock ett talande vittnesbörd om en ädel anda av självuppoffring. Du har sannerligen uppoffrat ditt allt, och de andliga framgångar som du skall uppnå blir stora. Var säker på att du dag för dag kommer att göra framsteg och uppnå allt större fasthet och ståndaktighet. Bahá’u’lláhs gåvor kommer att omge dig och de glada budskapen från himmelens höjd ska gång på gång meddelas dig. Och även om det endast är håret du offrat, ska du ändå fyllas av Ande och även om det är denna förgängliga kroppsdel som du nedlagt på Guds stig, kommer du att finna den gudomliga gåvan, skåda den himmelska skönheten, vinna oförgänglig härlighet och uppnå evigt liv.
O välsignade själar! Det brev ni skrev till Rahmatu'lláh har noggrant lästs. Det förmedlade många olika glädjande nyheter, nämligen att många möten, genom trons kraft och ståndaktighet i Förbundet, har ägt rum och att de älskade överallt är i rörelse och verksamhet.
‘Abdu’l-Bahás brinnande önskan har alltid varit att jorden på denna helgade plats, som blivit uppfriskad och bragts att grönska av nådens vårregn under Sakens tidigaste dagar, måtte blomstra och stå i fullt flor så att den fyller alla hjärtan med glädje.
Prisad vare Herren, Guds sak har kungjorts och främjats över hela österlandet och västerlandet på sådant sätt att inget sinne någonsin kunnat föreställa sig att Herrens ljuva dofter så snabbt kunde uppliva alla nejder. Sannerligen, detta sker endast tack vare de fulländade gåvorna från den evigt Välsignade skönheten, vars nåd och segerrika makt om och om igen rikligen undfås.
En av de underbara händelser som på senare tid har kommit att inträffa är att Mashriqu’l-Adhkárs byggnad uppförs i själva hjärtat av den amerikanska kontinenten och många själar från de omgivande områdena bidrar till uppförandet av detta heliga tempel. En av dem är en mycket högaktad dam i Manchester, som känt sig manad att bidra med sin del.
Då hon saknade ägodelar och jordiska rikedomar klippte hon med sina egna händer av de fina, långa och dyrbara flätorna som så behagfullt prydde hennes huvud och erbjöd dem till försäljning, så att betalningen för dem måtte främja Mashriqu’l-Adhkárs sak.
Betänk att fastän ingenting är mer värdefullt än rika och svallande lockar i kvinnors ögon, har denna hedervärda dam ändå givit uttryck för en så sällsynta och underbar anda av självuppoffring.
Och fastän det var helt opåkallat och ‘Abdu’l-Bahá inte skulle ha samtyckt till en sådan handling, blev han likväl mycket rörd av den, då den visar en djup och ädel anda av hängivenhet. Hur dyrbart håret än må vara i västerländska kvinnors ögon, ja, dyrbart som livet självt, erbjöd hon det ändå att offras för Mashriqu’l-Adhkárs sak!
Det berättas att en gång under Guds Apostels dagar uttryckte Han en önskan om att en armé skulle gå i en viss riktning. Tillåtelse beviljades de troende att samla bidrag till det heliga kriget. En av de många troende var en man som gav tusen kameler, var och en lastad med spannmål, en annan gav halva sin förmögenhet och ännu en gav allt han ägde. Men en kvinna, böjd av ålder, vars enda ägodel var en handfull dadlar kom till Aposteln och lade sitt oansenliga bidrag vid Hans fötter. Då befallde Guds Profet – må mitt liv erbjudas som ett offer till Honom – att denna handfull dadlar skulle värderas högre än alla de bidrag som hade samlats, något som visade dess förtjänst och överlägsenhet över alla andra bidrag. Detta gjordes eftersom denna gamla kvinna inte ägde några andra jordiska ting förutom dem.
Och på samma sätt hade denna högaktade dam ingenting annat att bidraga med än sina dyrbara lockar och dem offrade hon hedersamt för Mashriqu’l-Adhkárs sak.
Begrunda och meditera över hur mäktig och fylld av kraft Guds sak har blivit! En kvinna från västerlandet har offrat sitt hår för Mashriqu’l-Adhkárs härlighet!
Men detta länder till lärdom endast för dem som är insiktsfulla.
Kort sagt, jag är mycket nöjd med de älskade vännerna i Najafábád, eftersom de, var och en och under alla förhållanden, redan alltifrån Sakens tidiga gryning intill denna dag visat en djup anda av självuppoffring.
Zaynu'l-Muqarrabín bad under hela sin livstid, med hela sin fläckfria själs uppriktighet för de troende i Najafábád och bönföll om Guds nåd och Hans gudomliga bekräftelse för dem.
Herren vare lovad att bönerna från denna fläckfria själ har besvarats. Deras inflytande är överallt uppenbart.
Mashriqu'l-Adhkár är en av de mest avgörande institutionerna i världen och har många underordnade förgreningar. Fastän Tillbedjans hus är en byggnad för andakt är det också knutet till ett sjukhus, ett apotek, ett härbärge för resenärer, en skola för föräldralösa barn och ett universitet för högre studier. Alla Tillbedjans hus är sammanlänkade med dessa fem enheter. Min förhoppning är att Mashriqu’l-Adhkár nu kommer att grundas i Amerika och att sjukhuset, skolan, universitetet, apoteket och härbärget steg för steg kommer att följa och att all verksamhet sköts på det mest effektiva och välordnade sätt. Gör detta känt för Herrens älskade så de förstår den utomordentligt stora betydelsen av denna ”Gryningsplats för Guds åminnelse”. Templet är inte bara en plats för tillbedjan, fastmer är det något som är fullständigt och tillfyllest i alla avseenden.
O du Guds dyrbara tjänarinna! Om du bara kunde förstå vilken hög ställning som är bestämd för de själar som är avskilda från världen, är starkt dragna till tron och undervisar under Bahá’u’lláhs skyddande skugga! Hur mycket skulle du inte glädjas och i jubel och hänryckning vilja breda ut dina vingar och sväva mot himlen – då du är en som vandrar denna väg, en resenär till ett sådant rike.
Vad beträffar den ordalydelse jag använde i mitt brev då jag bjöd dig att helga dig för att tjäna Guds sak är innebörden följande: begränsa dina tankar till att undervisa om tron. Handla dag och natt enligt Bahá’u’lláhs föreskrifter, råd och förmaningar. Det utesluter inte äktenskap. Du kan ta dig en make och samtidigt tjäna Guds sak, det ena utesluter inte det andra. Var medveten om värdet av dessa dagar, låt inte detta tillfälle undfly dig. Be Gud om att göra dig till ett tänt ljus, så att du måtte vägleda många människor genom denna mörka värld.
O himmelrikets gynnade tjänarinna! Ditt brev har emottagits. Det förmedlar tankar om en hög strävan och ädla mål och förtäljer att du har i åtanke att göra en resa till fjärran östern och att du är redo att uthärda väldiga svårigheter i syfte att vägleda själarna och att vida omkring sprida glädjebudskapet om Guds rike. Ditt syfte vittnar om att du, Guds dyrbara tjänarinna, omhuldar det allra ädlaste av mål.
När du överlämnar glädjebudskapet, uttryck dig då rättframt och säg: den Utlovade för alla världens folk har nu uppenbarats, ty alla folk och alla religioner väntar på den Utlovade och Bahá’u’lláh är Den som är väntad av alla. Därför kommer Bahá’u’lláhs sak att fullborda mänsklighetens enhet och enhetens tabernakel kommer att resas på världens höjder och baneren för hela mänsklighetens helhet ska vecklas ut på jordens krön. När du lossat din tunga för att överlämna denna stora, goda nyhet, kommer det att bli medlet till att undervisa människorna.
Din förestående resa går dock till ett mycket avlägset land och om inte en grupp personer skulle stå redo, kommer glädjebudskapet inte att ha så stor inverkan på den platsen. Om du kan tänka om, res då istället till Persien och res genom Japan och Kina på vägen tillbaka. Det förefaller långt bättre och synes mer angenämt. I vilketdera fall, ska du göra vad som tycks möjligt och ditt val kommer att godtas.
O du som har sökt upplysning från vägledningens ljus! Prisa Gud för att Han har väglett dig till sanningens ljus och har bjudit dig att inträda i Abhá-riket. Din syn har blivit upplyst och ditt hjärta har förvandlats till en rosengård. Jag ber för dig att du ständigt må tillväxa i tro och tillförsikt och lysa likt en fackla på sammankomsterna och förläna alla vägledningens ljus.
Närhelst en upplyst skara av Guds vänner möts är ‘Abdu’l-Bahá, om än kroppsligt frånvarande, dock närvarande i ande och själ. Jag är beständigt en resenär till Amerika och jag umgås förvisso med andliga och upplysta vänner. Avstånd upphävs och förhindrar inte ett nära och förtroligt umgänge för två själar som är nära förbundna i hjärtat, även om de skulle befinna sig i två olika länder. Jag är därför din nära följeslagare, samstämd och i harmoni med din själ.
O du som är Himmelrikets ädla dam! Ditt brev som avsänts från New York har tagits emot. Dess innehåll förmedlade fröjd och glädje, ty det visade att du med fast beslutsamhet och rena avsikter bestämt dig för att resa till Paris, så att du i denna stumma stad må tända Guds kärleks eld och mitt i detta naturens mörker lysa likt ett strålande ljus. Denna resa är högst lovvärd och tillrådlig. När du anlänt till Paris måste du sträva efter att grunda Förbundets råd oavsett hur litet vännernas antal kan vara och att uppliva själarna genom Förbundets kraft.
Paris är ytterst andefattigt och befinner sig i ett tillstånd av dvala och har hittills inte bragts att flamma, trots att den franska nationen är aktiv och livlig. Den materiella världen har helt och hållet utsträckt sitt tält över Paris och har tagit bort all religiös förnimmelse. Förbundets makt kommer dock att värma varje frysande själ, skänka ljus över allt som är mörkt och trygga Konungarikets sanna frihet åt fången i naturens grepp.
Träd nu fram med Konungarikets kraft i Paris, med gudomlig bekräftelse, med äkta iver och hänförelse och med en flamma av Guds kärlek. Ryt som ett lejon och visa sådan hänryckning och kärlek bland dessa få själar att lovord och förhärligande ständigt kan nå dig från det gudomliga riket och starka bekräftelser nedstiga till dig. Var förvissad därom. Om du handlar så och höjer Förbundets fana kommer Paris att flamma upp. Visa ständig tillgivenhet till Bahá’u’lláh och sök alltid Hans bekräftelser, ty de får droppen att bli ett hav och förvandlar myggan till en örn.
O ni som är fasta i Förbundet och Testamentet! Ert brev emottogs och era välsignade namn lästes noga ett efter ett. Brevets innehåll röjde gudomlig inspiration och uppenbara gåvor eftersom det vittnade om vännernas förening och alla hjärtans harmoni.
Idag är Guds förnämsta ynnest inriktad på enheten och harmonin bland vännerna, så att denna enighet och endräkt kan utgöra grunden för kungörandet av mänsklighetens enhet, kan befria världen från fiendskapens djupa mörker och hätskhet och låta Sanningens sol lysa i sin fulla glans.
Idag hänger sig alla världens folk åt själviska intressen och gör de yttersta ansträngningar och bemödanden för att främja sina egna materiella angelägenheter. De dyrkar sig själva och inte den gudomliga verkligheten och omhuldar inte heller mänskligheten. De söker ivrigt egen vinning och inte det gemensamma bästa. Så förhåller det sig eftersom de är fångar i naturens värld, omedvetna om de gudomliga lärorna, om Konungarikets frikostighet och om Sanningens sol. Men prisad vare Gud, ni är i denna tid särskilt gynnade av denna frikostighet, ni har kommit att höra till de utvalda, blivit underrättade om de himmelska buden, fått tillträde till Guds rike, blivit mottagare av de gränslösa välsignelserna och blivit döpta med livets vatten, med Guds kärleks eld och med den helige Ande.
Sträva därför med själ och hjärta att bli som tända ljus vid olika sammankomster i världen, strålande stjärnor på sanningens horisont, så att ni kan åstadkomma en spridning av himmelrikets ljus, så att mänsklighetens värld måtte förvandlas till ett gudomligt rike, att den lägre världen må bli såsom världen därovan, att Guds kärlek och Herrens nåd må uppresa sin tronhimmel på världens krön, att mänskliga själar blir såsom vågor på sanningens hav, att mänskligheten kan växa till ett välsignat träd, enhetens verser sjungas och helighetens melodier nå upp till den högsta härskaran.
Dag och natt bönfaller och ber jag till Guds rike och vädjar om oändligt stöd och bekräftelse för er del. Fäst er inte vid era egna färdigheter och förmågor utan låt blicken vila på den fulländade givmildheten, den gudomliga gåvan och den helige Andes kraft – den makt som förvandlar droppen till ett hav och stjärnan till en sol.
Prisad vare Gud, den högsta församlingens härskaror säkerställer segern och Konungarikets styrka är redo att hjälpa och stödja er. Om ni i varje ögonblick lossade era tungor i tacksägelse och tacksamhet, skulle ni ändå vara bundna att visa tacksamhet för dessa gåvor.
Tänk efter: framstående personligheter vars berömmelse har spridits över hela världen kommer inom kort att blekna till det yttersta intet, eftersom de inte åtnjuter denna himmelska frikostighet. Inget namn och ingen berömmelse kommer de att lämna efter sig och efter dem kommer ingen frukt och intet spår att återstå. Men eftersom strålglansen från Sanningens sol har grytt över er och ni har uppnått evigt liv kommer ni att stråla och lysa evinnerligen från tillvarons horisont.
Petrus var fiskare och Maria Magdalena en bondkvinna, men eftersom de var särskilt gynnade av Kristi välsignelser upplystes deras tros horisont och ännu idag lyser de från den eviga härlighetens horisont. I denna ställning räknas inte förtjänst och förmåga utan i stället ska vi beakta de lysande strålarna från Sanningens sol som har upplyst dessa speglar.
Ni inbjuder mig att komma till Amerika. Jag längtar också efter att få se alla strålande anleten och att samtala och umgås med de sanna vännerna. Men den magnetiska kraft som drar mig till dessa stränder är vännernas förening och harmoni, deras hållning och uppträdande i enlighet med Guds föreskrifter och allas fasthet i Förbundet och Testamentet.
O gudomliga försyn! Denna samling består av Dina vänner som intagits av Din skönhet och satts i brand av Din kärleks eld. Gör dessa själar till himmelska änglar, återuppväck dem genom Din helige Andes andedräkt, förse dem med vältaliga tungor och beslutsamma hjärtan, skänk dem himmelsk kraft och barmhärtiga känslor, gör dem till förkunnare av mänsklighetens enhet och en grund till kärlek och samförstånd mellan människorna, så att de okunniga fördomarnas farliga mörker måtte försvinna genom ljuset från Sanningens sol, så att denna dystra värld måtte upplysas, så att detta materiella rike tar emot strålarna från andens värld och dessa olika färger sammanstrålar till en enda färg och lovprisandets melodi kan uppstiga till Din helighets rike.
Sannerligen, Du är den Allstarke, den Allsmäktige!
Du har framfört frågan om organisation. De gudomliga lärosatserna och Bahá’u’lláhs förmaningar och uppmaningar är fullständigt klara. De utgör Konungarikets organisation och deras genomförande är obligatoriskt. Den minsta avvikelse från dem är ett uppenbart felsteg.
Du skrev om min resa till Amerika. Om du kunnat se hur vågorna av ständigt arbete svallar, skulle du inse att tid till resor helt saknas; då man vistas på en bestämd plats är till och med begränsad vila omöjlig. Om Gud vill är jag säker på att jag, genom Bahá’u’lláhs frikostighet och så snart som förutsättningarna för frid i sinne och hjärta infinner sig, kan bestämma mig för att resa. Jag ska meddela dig om detta.
O du brinnande ljus! Ditt brev har tagits emot. Dess innehåll förmedlade andlig glädje, ty det genomsyrades av andliga känslor och visade ditt hjärtas hänförelse, din tillgivenhet för Guds rike och kärlek till Hans gudomliga lärosatser.
Sannerligen, du visar en stark strävan, har ett rent och helgat syfte, du önskar intet utom Guds välbehag, söker ingenting annat än uppnåendet av de obegränsade gåvorna och är upptagen med att kungöra de gudomliga lärosatserna och förklarandet av svårfattliga metafysiska ämnen. Det är min förhoppning att du och din aktade hustru, genom Bahá’u’lláhs ynnest dagligen måtte växa i fasthet och ståndaktighet, så att ni i detta upphöjda land må bli såsom två uppresta standar, två lysande ljus.
Omfattande resande i oktober, norrut, söderut, österut och västerut, tillsammans med fru Maxwell, Guds kärleks ljus, skulle vara mycket välkommet. Min förhoppning är att hon helt och hållet måtte återhämta sig. Denna Guds älskade tjänarinna är som en eldslåga och tänker dag och natt inte på något annat än att tjäna Gud. Framöver ska ni resa genom de norra staterna och under vintern skynda till staterna i söder. Ert tjänande bör bestå av vältaliga anföranden vid sammankomster där ni kan sprida den gudomliga läran. Genomför om möjligt någon gång en resa till Hawaiiöarna.
De händelser som har inträffat blev alla nedtecknade för femtio år sedan i Bahá’u’lláhs skrifter – skrifter som har tryckts, offentliggjorts och spridits över hela världen. Bahá’u’lláhs lärosatser är denna tidsålders ljus och detta århundrades ande. Förklara var och en av dem vid varje sammankomst.
Den första gäller undersökande av sanningen.
Den andra: mänsklighetens enhet.
Den tredje: universell fred.
Den fjärde: överensstämmelse mellan vetenskap och gudomlig uppenbarelse.
Den femte: övergivande av rasmässiga, religiösa, världsliga och politiska fördomar, fördomar som förstör mänsklighetens grundval.
Den sjätte: rättfärdighet och rättvisa.
Den sjunde: förbättrandet av moral samt andlig fostran.
Den åttonde: jämlikhet mellan de båda könen.
Den nionde: spridning av kunskap och utbildning.
Den tionde: ekonomiska frågor.
Och så vidare. Sträva så att själarna kan nå fram till vägledningens ljus och hålla fast vid Bahá’u’lláhs mantelfåll.
Det brev du bifogade blev noga läst. När människans själ förfinas och renas knyts andliga band och från sådana länkar uppkommer förnimmelser som hjärtat känner. Det mänskliga hjärtat liknar en spegel. När mänskliga hjärtan renas blir de samstämda och återspeglar varandra och därigenom uppstår andliga känslor. Det är som i drömmens värld då människan är avskild från de påtagliga tingen och erfar andens ting. Vilka häpnadsväckande lagar styr inte och vilka märkliga upptäckter görs ej då! Och det kan även hända att ingående samtal kan upplevas…
Slutligen hoppas jag att vännerna i Chicago måtte enas och upplysa denna stad, ty där har Sakens gryning brutit fram och häri ligger dess företräde framför andra städer. Därför måste man visa den aktning. Måhända kan den, om Gud vill, befrias från alla själsliga bedrövelser och uppnå full hälsa och bli en medelpunkt för Förbundet och Testamentet.
O Guds älskade tjänarinna! Ditt brev har tagits emot och dess innehåll avslöjade det faktum att vännerna med full kraft och livaktighet är sysselsatta med att sprida de himmelska lärosatserna. Denna nyhet har skänkt djup glädje och fröjd. Ty varje tidsålder har en särskild anda; andan i denna upplysta tid härrör ur Bahá’u’lláhs lärosatser. De lägger grunden till enighet i mänsklighetens värld och förkunnar universellt broderskap. De bygger på enhet mellan vetenskap och religion och på undersökning av sanningen. De hävdar grundsatsen att religion måste vara orsak till vänskap, endräkt och harmoni mellan människor. De påbjuder jämlikhet mellan de båda könen och framlägger ekonomiska principer som är till för individernas välgång. De sprider allomfattande fostran, så att varje själ så långt det är möjligt kan ta del av olika kunskaper. De upphäver och avskaffar religiösa, rasmässiga, politiska, patriotiska, ekonomiska fördomar och dylikt. De lärosatser som är inskrivna i breven och skrifterna är grunden till människors upplysning och liv. Vemhelst som förkunnar dem kommer helt visst att få stöd från Guds rike.
Er republiks president, Woodrow Wilson, tjänar i sanning Guds rike, för han strävar rastlöst dag och natt efter att alla människors rättigheter ska bevaras tryggt och säkert, att även små nationer, liksom de större, ska kunna leva i fred och bekvämlighet i skydd av rättfärdighet och rättvisa. Detta är verkligen ett högtsträvande mål. Jag sätter min lit till att den oändliga Försynen under alla förhållanden kommer att bistå och bekräfta sådana själar.
O du sanne vän! Studera andens lärdomar i Guds skola och lär dig de innersta sanningarna av kärlekens Läromästare. Sök himmelens hemligheter och berätta om Guds överflödande nåd och ynnest.
Även om förvärvandet av vetenskaper och konstarter länder till den största ära bland människorna är det så endast under förutsättning att människans flod rinner ut i det mäktiga havet och erhåller sin inspiration från Guds urgamla källa. När så sker blir läraren liksom ett ändlöst hav och eleven en rik kunskapskälla. Om sedan strävan efter kunskap leder till skönheten hos Honom som är målet för all kunskap är strävan mot det målet utomordentligt gott; men om så icke sker, utestänger kanske en enda droppe en människa från en överflödande nåd, för med lärdom följer högmod och stolthet som för med sig villfarelse och likgiltighet inför Gud.
Dagens vetenskaper utgör endast små droppar av verkligheten; om de då inte leder till verklighet återstår ingenting annat än fruktlös villfarelse. Vid den ende sanne Guden! Om lärdom inte skulle vara en väg att nå fram till Honom, den mest Uppenbare, är den inte annat än djupaste förlust.
Det åligger dig att förvärva de olika kunskapsgrenarna och att vända ditt ansikte mot den uppenbara Skönhetens behag, så att du må bli ett tecken på befriande vägledning bland världens folk och en brännpunkt för förståelse inom det område som de vise och deras visdom är utestängda från, med undantag för dem som inträder i ljusens rike och blir underrättade om det beslöjade och dolda mysteriet, den välbevarade hemligheten.
O dotter av Konungariket! Ditt brev har anlänt och dess innehåll klargör det faktum att du har riktat alla dina tankar mot att förvärva ljus från mysteriets världar. Så länge en individs tankar är splittrade, kommer han ej att uppnå något resultat, men om hans tänkande är inriktat på en enda punkt utvecklas underbara frukter.
Man kan inte erhålla solljusets fulla kraft när det faller på en plan spegel, men när solen lyser på en konkav spegel eller på en lins som är konvex, kommer all dess värme att koncentreras till en enda punkt och den punkten kommer att bli den hetaste. Sålunda är det nödvändigt att samla sina tankar till en enda punkt så att de blir till en verksam kraft.
Du önskade fira första Ridván-dagen med en fest och att de närvarande då ska läsa ur skrifterna med lust och glädje. Du bad mig skicka ett brev att läsas på den dagen. Detta är mitt brev:
O mina älskade och den Barmhärtiges tjänarinnor! Detta är den dag då Sanningens sol steg över livets horisont och dess härlighet spreds och dess klarhet lyste med sådan kraft att den klöv de täta och sammanhopade molnen och höjde sig på världens himmel i all sin prakt. Därför bevittnar ni en ny uppståndelse bland alla skapade ting.
Se hur på denna dag vetenskapernas och konstarternas räckvidd har utsträckts och vilka underbara tekniska framsteg som har gjorts och i vilken hög grad mänsklig kraft har tilltagit, och vilka häpnadsväckande uppfinningar som har kommit till.
Denna tidsålder är verkligen såsom hundra andra tidsåldrar och skulle ni samla hundra tidsåldrars skörd och ställa den mot de samlade alstren från vår tid, skulle denna enda tidsålders skörd visa sig större än hundra föregående tidsåldrars. Ta som exempel det sammanlagda antalet böcker som någonsin skrivits under tidigare tidsepoker och jämför det med de böcker och avhandlingar som vår tid har åstadkommit: de böcker som skrivits enbart i vår tid överskrider med råge det totala antalet böcker som skrivits under alla tidigare epoker. Se hur kraftfull den påverkan är som utövas av världens Sol på alla skapade tings inre väsen!
Men ack, tusen gånger ack! Ögon ser det ej, öron är döva och hjärtan och sinnen är omedvetna om denna högsta gåva. Sträva då med hjärta och själ att väcka dem som slumrar, att få de blinda att se och de döda att uppstå.
O du fågel som sjunger ljuva sånger om Abhá-skönheten! I denna nya och underbara religionsordning har vidskepelsens slöjor rivits sönder och fördomarna bland de österländska folken fördömts. I vissa nationer i öst ansågs musik vara förkastligt, men i denna nya tidsålder har det uppenbarade Ljuset i sina heliga skrifter särskilt klargjort att musik i sång och i spel är andlig föda för själ och hjärta.
Musikerns konst hör till de konstarter som är värda högsta beröm och rör hjärtat hos alla som sörjer. O Shahnáz, spela och sjung Guds heliga ord i underbara toner på vännernas sammankomster så att den som lyssnar må befrias från bekymrens och sorgens kedjor och hans själ må jubla av glädje och ödmjuka sig i bön inför härlighetens rike.
Sträva med själ och hjärta att skapa endräkt och harmoni mellan vita och svarta och bevisa därigenom bahá’í-världens enhet, där skillnader i hudfärg inte har någon plats utan endast hjärtan beaktas. Prisad vare Gud att vännernas hjärtan förenas och knyts samman oavsett om de är från öst eller väst, från norr eller söder, oavsett om de är tyska, franska, japanska, amerikanska eller om de tillhör den vita, svarta, röda, gula eller bruna rasen. Olikheter gällande hudfärg, land och folkslag innebär inga hinder i bahá’í-tron; tvärtom, enheten inom bahá’í-samfundet övervinner dem alla och avlägsnar alla fantasier och inbillningar.
O du som har ett upplyst hjärta! Du är som pupillen i ögat, själva ljusets källa, ty Guds kärlek har kastat sina strålar över ditt innersta väsen och du har vänt ditt ansikte mot din Herres rike.
Hatet är djupt mellan svart och vit i Amerika, men min förhoppning är att himmelrikets kraft kommer att sammanbinda de två i vänskap och tjäna dem såsom en läkande balsam.
Må de inte se till en människas färg utan till hennes hjärta. Om hjärtat är fyllt av ljus är den människan nära sin Herres tröskel; om ej, är den människan likgiltig för sin Herre, oavsett om hon är vit eller svart.
O Guds högaktade tjänarinna! Ditt brev från Los Angeles emottogs. Tacka den gudomliga försynen för att du har fått bistånd i ditt tjänande och att genom dig förenandet av mänskligheten har kungjorts, så att söndringens mörker mellan människorna kan ge vika och paviljongen över nationernas enhet kan överskygga alla trakter. Utan sådan förening, sådant lugn och välbefinnande är fred och allomfattande försoning ouppnåelig. Detta upplysta århundrade kräver och manar till dess förverkligande. I varje århundrade finns ett specifikt och grundläggande tema som bekräftats av Gud i enlighet med tidens behov. I denna upplysta tidsålder är mänsklighetens enhet den princip som bekräftas. Varje själ som tjänar denna enhet kommer utan tvekan att erhålla bistånd och bekräftelse.
Jag hoppas att du vid era möten kan sjunga lovprisandets sånger i ljuva toner och därmed skänka fröjd och glädje åt alla.
O du som är renhjärtad, helgad i anden, med en enastående karaktär och ett vackert ansikte! Ditt fotografi har mottagits och återger behagfullt dina drag och i det bästa framträdandet. Du har mörk hy och en ljus karaktär. Du är lik pupillen i ögat som är mörk till färgen, men likväl ljusets källa och utforskaren av den materiella världen.
Jag har inte glömt och inte heller kommer jag att glömma dig. Jag bönfaller Gud om att Han nådigt må göra dig till ett tecken på sin frikostighet bland människorna, upplysa ditt ansikte med ljuset av sådana välsignelser som förunnats av den barmhärtige Herren och välja ut dig för sin kärlek i denna tidsålder som utmärker sig framför alla tidigare epoker och sekler.
O, hedrade vän! Jag har läst ditt verk, Rikedomens evangelium, och noterade däri verkligen träffande och goda rekommendationer för att underlätta mänsklighetens lott.
För att kortfattat framlägga saken: Bahá’u’lláhs lära förespråkar att man delar med sig frivilligt och det är en större sak än förmögenhetsutjämning. Ty utjämning måste påtvingas utifrån, men att dela med sig är en fråga om fritt val.
Människan når fulländning genom goda gärningar, frivilligt utförda, inte genom goda gärningar vars utförande har påtvingats henne. Och att dela med sig är en personligt vald rättfärdig handling, vilket betyder att de rika bör bistå de fattiga och använda sina tillgångar för att hjälpa dem, men av egen fri vilja och inte på grund av att de fattiga har genomdrivit detta med tvång. Ty tvångets skörd är kaos och raserande av den sociala ordningen. Å andra sidan leder frivilligt delande, det fritt valda givandet av ens tillgångar till lugn och ro i samhället. Det upplyser världen, det hedrar mänskligheten.
Jag har sett den goda verkan som din egen filantropi haft i Amerika på olika universitet, vid fredsmöten och inom folkbildningsföreningar, under den tid jag reste från stad till stad. Därför ber jag å dina vägnar om att du ständigt skall omges av himmelens gåvor och välsignelser och utföra många filantropiska gärningar i öst och väst. På detta sätt kommer du att lysa som en spira av ljus i Guds rike, uppnå ära och evigt liv och stråla som en klar stjärna ovan evighetens horisont.
O du som vänder ditt ansikte till Gud! Ditt brev har mottagits. Det förmedlade din önskan att tjäna de fattiga. Vilken önskan är bättre än denna! De själar som tillhör himmelriket önskar ivrigt att stå till tjänst för de fattiga, sympatisera med dem, visa godhet mot de olyckliga och bringa rikedom i deras liv. Du kan vara lycklig som hyser en sådan önskan.
Framför å mina vägnar den yttersta tillgivenhet och kärlek till dina två barn. Deras brev har emottagits, men då jag inte har så mycket tid, kan särskilda brev för närvarande inte skrivas. Visa dem å mina vägnar den största tillgivenhet.
De själar som under kriget har tjänat de fattiga och varit i Röda korsets tjänst har utfört tjänster som välkomnas i Guds rike och är orsaken till deras eviga liv. Förmedla detta glädjebudskap till dem.
O du som är trofast i Förbundet. Ditt brev har tagits emot. Du har gjort en stor insats för den omnämnde fången och måhända kommer detta att visa sig fruktbart. Berätta bara för honom: ”Världens invånare är inspärrade i naturens fängelse – ett fängelse som är beständigt och evigt. Om du för närvarande är inspärrad inom ett tillfälligt fängelses begränsningar, så låt dig ej bedrövas över detta; min förhoppning är att du måtte frigöras från naturens fängelse och nå fram till det eviga livets förgård. Be till Gud dag och natt och bönfall om förlåtelse och tillgift. Guds allmakt kommer att lösa alla svårigheter.”
Framför å ‘Abdu’l-Bahás vägnar mina innerliga bahá’i-hälsningar till din aktade hustru och säg: ”Vänlighet, fostran och utbildning som förmedlas till fångar är oerhört viktiga. Då du nu har gjort en insats för dessa och väckt några av dem och förmått dem att vända sina ansikten mot det gudomliga riket, är din lovvärda handling mycket välkommen. Var säker på detta.” Visa å mina vägnar största vänlighet mot de två fångarna i San Quentin och säg till dem: ”Detta fängelse är i kloka själars ögon en skola för fostran och utveckling. Ni måste sträva med själ och hjärta så att ni måtte bli uppmärksammade för er goda karaktär och kunskap.”
O du Guds dyrbara tjänarinna! Ditt brev har emottagits och dess innehåll noterats.
Äktenskapet är för de allra flesta människor en fysisk bindning och en sådan förening kan bara vara tillfällig, eftersom den på förhand slutligen är dömd till fysisk åtskillnad.
Bland Bahás folk måste emellertid äktenskapet vara en förening av såväl kropp som ande, ty här glöder både man och hustru av samma vin, båda är förälskade i samma oförlikneliga Anlete, båda lever och rör sig genom samma ande, båda är upplysta av samma härlighet. Bandet mellan dem är andligt och därför är det ett band som kommer att vara för evigt. Likaså åtnjuter de starka och varaktiga band också i den fysiska världen, ty om äktenskapet bygger både på det andliga och kroppsliga är föreningen sann och kommer att bestå. Om emellertid bandet är fysiskt och ingenting mer, är det förvisso bara tillfälligt och måste obevekligen sluta i separation.
När därför Bahás folk bestämmer sig för att gifta sig måste föreningen vara ett sant förhållande, en andlig såväl som en fysisk förening, så att den genom varje fas i livet och i alla Guds världar kommer att bestå, ty verklig enhet är ett skimmer av Guds kärlek.
När själar på samma sätt mognar till att bli sant troende, kommer de att uppnå ett andligt förhållande till varandra och visa en ömhet som inte är av denna världen. De kommer alla att upplyftas av en vindil av gudomlig kärlek och denna förening och förbindelse kommer också att bestå för evigt. Själar som förpassar sitt ego till glömska, som avhänder sig mänskliga brister och befriar sig från mänsklig träldom kommer bortom allt tvivel att upplysas av enhetens himmelska prakt och ska alla uppnå verklig förening i den värld som ej förgår.
Beträffande frågan om äktenskap enligt Guds lag: Först måste du välja någon som tilltalar dig och sedan är saken föremål för faderns och moderns samtycke. Innan du gör ditt val har de ingen rätt att ingripa.
Bahá’í-äktenskap är ett åtagande för de båda parterna gentemot varandra och deras ömsesidiga tycke till sinne och hjärta. Båda måste dock vara ytterst noga med att grundligt lära känna varandras karaktär, så att det bindande förbundet mellan dem blir en länk som kan bestå för evigt. Deras syfte måste vara att bli kärleksfulla följeslagare och kamrater och ett med varandra för evig tid…
Det verkliga äktenskapet för bahá’íer är att man och hustru skall förenas både fysiskt och andligt, att de ständigt må förbättra varandras andliga liv och åtnjuta varaktig enhet i alla Guds världar. Detta är bahá’í-äktenskap.
O du som minner om honom som dog för den Välsignade skönheten! De senaste dagarna har den glada nyheten om ditt äktenskap med detta lysande löv tagits emot och oändligen glatt hjärtana bland Guds folk. I djupaste ödmjukhet har böner uppsänts vid den Heliga tröskeln om att detta äktenskap ska bli ett förebud om glädje för vännerna, om att det må bli ett kärleksfullt band i all evighet och bestå eviga fördelar och frukter.
Ur separation kommer all slags smärta och skada, men förening av skapade ting skänker alltid lovvärda resultat. Ur förening även av de minsta partiklarna i tillvaron uppenbaras Guds nåd och gåvor och ju högre nivån är, desto mer betydelsefull blir föreningen. ”Ära vare Honom som har skapat alla par av det som jorden frambringar och likaså av människorna, och av saker bortom deras synkrets.” Och över alla andra föreningar står den som råder mellan människor, särskilt när den kommer till stånd i kärlek till Gud. Sålunda kan den grundläggande enheten framträda, sålunda läggs grunden för kärlek i anden. Säkerligen kommer ert äktenskap att få Guds gåvor att uppenbaras. Därför sänder vi våra lyckönskningar och nedkallar välsignelser över er och bönfaller den Välsignade skönheten om att Han genom sitt bistånd och sin ynnest gör denna bröllopsfest till en glädje för alla och smyckar den med himmelsk harmoni.
O min Herre, o min Herre! Dessa två ljusa himlakroppar har ingått äktenskap i Din kärlek, sammanförda i tjänandet av Din heliga tröskel och förenade i omsorgerna om Din tro. Gör detta äktenskap likt strömmande ljus från Din överflödande nåd, o min Herre, den Allbarmhärtige, och till lysande strålar av Dina gåvor, o Du som är den Välgörande, den evigt Givande, så att från detta framstående träd grenar må skjuta ut, som kommer att grönska och blomstra genom gåvorna som regnar ned från Din nåds moln.
Sannerligen, Du är den Givmilde, sannerligen Du är den Allsmäktige, sannerligen Du är den Medlidsamme, den Allbarmhärtige.
O mina båda älskade barn! Nyheten om ert förbund medförde, så snart den nådde mig, en oändlig glädje och tacksamhet. Prisad vare Gud, två trogna fåglar har sökt skydd i samma rede. Jag bönfaller Gud om att Han gör dem i stånd att bilda en ansedd familj, för betydelsen av äktenskapet ligger i att fostra en rikt välsignad familj så att de med fullständig glädje, liksom ljus, måtte upplysa världen. Ty världens upplysning beror av människans existens. Om människan inte funnits i denna värld skulle den ha varit som ett träd utan frukt. Min förhoppning är att ni båda måtte bli som ett enda träd och genom flödena från de kärleksfulla omsorgernas moln förvärva friskhet och behag, blomstra och skänka frukt så att er släkt må bestå för evigt.
Över er vare den Allhärliges härlighet.
O du som är trofast i Förbundet! Det brev du skrev den andra maj 1919 har emottagits. Prisa Gud för att du är uthållig och orubblig under prövningar och håller fast vid Abhá-riket. Du vacklar inte vid bekymmer och störs ej av olyckor. Inte förrän människan prövas skiljs det rena guldet tydligt från slaggen. Plågan är prövningens eld, där rent guld lyser med glans och föroreningar förbränns och svartnar. För närvarande är du, prisad vare Gud, ståndaktig och orubblig under prövningar och skakas inte av dem.
Din hustru är inte alls överens med dig, men prisad vare Gud, den Välsignade skönheten är nöjd med dig och förlänar dig de största gåvor och välsignelser. Men försök ändå att ha tålamod med din hustru så att hon måtte förvandlas och hennes hjärta upplysas. Det bidrag du har tillfört undervisningen är fullt godtagbart och skall i evighet omnämnas i det gudomliga riket, ty det leder till spridandet av väldofter och Guds ords upphöjelse.
O Gud, min Gud! Denna Din tjänarinna åkallar Dig, vänder sitt ansikte i tillit till Dig och ber Dig att ösa Dina himmelska gåvor över henne och att avslöja Dina andliga mysterier och låta Din Gudoms ljus lysa över henne.
O min Herre! Gör min makes ögon seende. Gläd hans hjärta med Din kunskaps ljus, drag hans sinne till Din lysande skönhet, gläd hans ande genom att avslöja Din uppenbara prakt för honom.
O min Herre! Lyft bort slöjan från hans ögon. Låt Dina rikliga gåvor strömma ned över honom, låt honom berusas av Din kärleks vin, gör honom till en av Dina änglar vars fötter går på denna jord alltmedan deras själar svävar genom de höga himlarna. Gör honom till en tänd lykta som sprider Din visdoms ljus bland Ditt folk.
Sannerligen Du är den Dyrbare, den evigt Givande, den Frikostige.
O du som har böjt dig ned i bön inför Guds rike! Välsignad är du, ty det gudomliga Anletets skönhet har hänfört ditt hjärta och ljuset av inre visdom har uppfyllt det och inom det lyser himmelrikets ljus. Du skall veta att Gud är med dig under alla förhållanden och att Han skyddar dig från denna världs skiftande villkor och har gjort dig till en tjänarinna i Hans mäktiga vingård…
När det gäller din aktade man åligger det dig att behandla honom med största vänlighet, att bemöta hans önskemål och alltid vara försonlig mot honom, tills han ser att du har vänt dig mot Guds rike och att därigenom din ömhet mot honom och din kärlek till Gud under alla förhållanden har ökat, liksom din hänsyn till hans önskningar.
Jag ber den Allsmäktige att låta dig vara fast förankrad i Hans kärlek och ständigt sprida helighetens ljuva andedräkt i alla dessa områden.
O ni som båda tror på Gud! Herren, oförliknelig är Han, har skapat kvinnan och mannen för att vara tillsammans i djupaste kamratskap och att vara som en enda själ. De är två medhjälpare, två nära vänner som bör vara angelägna om varandras välgång.
Om de lever så, kommer de att gå genom denna värld med fullständig förnöjsamhet, med lycka och frid i hjärtat och bli föremål för gudomlig nåd och ynnest i himmelriket. Men om de beter sig annorlunda kommer de att leva sina liv i stor bitterhet, i varje ögonblick längta efter döden och känna skam i det himmelska riket.
Sträva då efter att med hjärta och själ vara tillsammans som två duvor i sitt bo, ty detta är att vara välsignad i båda världarna.
O Guds tjänarinna! Varje kvinna som blir Guds tjänarinna överglänser världens kejsarinnor i praktfullhet, för hon åtnjuter närhet till Gud och hennes överhöghet är evig, medan en handfull stoft kommer att utplåna kejsarinnornas namn och rykte. Med andra ord, så snart de nedsänks i graven förvandlas de till intet. Guds rikes tjänarinnor, å andra sidan, åtnjuter evig överhöghet, opåverkade av att tidevarv och generationer förrinner.
Betänk hur många kejsarinnor som har kommit och gått sedan Kristi tid. Var och en var härskarinna i något land, men nu är alla deras spår och namn förlorade medan Maria Magdalena, som bara var en bondkvinna och en Guds tjänarinna fortfarande lyser från den eviga härlighetens horisont. Sträva därför efter att förbli Guds tjänarinna.
Du har prisat Förbundet. Detta Förbund skall få stor betydelse i framtiden, ty det tjänar det gudomliga riket och mänsklighetens värld. Det förkunnar allomfattande fred och lägger grundvalarna för mänsklighetens enhet, det befriar själarna från religiösa, rasmässiga och världsliga fördomar och samlar dem i skuggan av Guds enfärgade tält. Prisa därför Gud för att du har tjänat ett sådant Förbund och lyssnat till den gudomliga läran.
O tjänarinnor till Abhá-skönheten! Ert brev har kommit och att läsa det skänkte stor glädje. Prisad vare Gud, de kvinnliga troende har anordnat möten där de ska lära sig att undervisa om tron, sprida lärosatsernas ljuva dofter och göra upp planer för barnens uppfostran.
Denna sammankomst måste vara helt andlig. Det vill säga, samtalen måste begränsas till att finna tydliga och avgörande bevis för att Sanningens sol verkligen har uppstigit. Vidare bör de närvarande uppmärksamma varje medel till uppfostran av flickorna med undervisning i olika kunskapsgrenar, gott uppträdande, ett tillrådligt levnadssätt, odlande av en god karaktär, kyskhet och ståndaktighet, uthållighet, styrka, beslutsamhet, stor målmedvetenhet gällande hushållning, barnuppfostran och vadhelst som är särskilt tillämpligt rörande flickornas behov – så att dessa flickor, fostrade i alla goda egenskapers fäste och skyddade av en behaglig karaktär, när de själva blir mödrar, från tidigaste barndom kommer att uppfostra sina barn till att äga en god karaktär och till att föra sig väl.
Låt dem även studera allt som främjar kroppens hälsa och fysisk vigör och förstå hur man skyddar sina barn från sjukdomar.
När saker och ting således är välordnade kommer varje barn att bli en oförliknelig planta i Abhá-paradisets trädgårdar.
O Herrens tjänarinnor! Den andliga församling som ni grundade i denna upplysta stad är i synnerlig grad gynnad. Ni har gjort stora framsteg, ni har överträffat andra, har stått upp för att tjäna den heliga tröskeln och vunnit himmelska håvor. Nu måste ni med all andlig iver samlas i denna upplysta församling och läsa ur de heliga skrifterna och ägna er åt åminnelse av Herren. Lägg fram Hans argument och bevis. Arbeta för vägledning av kvinnorna i detta land, undervisa de unga flickorna och barnen så att mödrarna kan uppfostra sina små alltifrån deras tidigaste dagar, grundligt skola dem, upphöja dem till att ha en behaglig karaktär och en god moral, vägleda dem till att uppnå mänsklighetens alla dygder, förhindra utvecklingen av klandervärt beteende och nära dem i bahá’í-fostrans famn. Därmed ska dessa späda barn näras vid Guds kunskaps bröst och i Hans kärlek. Så ska de växa, frodas och undervisas i rättfärdighet och mänsklig värdighet, beslutsamhet och vilja till strävan och uthållighet. På så sätt kommer de att lära sig uthållighet i allt, framåtsträvande, högsinthet och stark beslutsamhet, kyskhet och renhet i livet. Därmed kan de framgångsrikt fullgöra vadhelst de åtar sig.
Låt mödrarna betänka att allt som gäller barnuppfostran är av största vikt. Låt dem göra alla ansträngningar i detta avseende, för när grenen är grön och späd kommer den att växa på det sätt ni böjer den. Därför kommer det an på mödrarna att uppfostra sina små såsom trädgårdsmästaren sköter sina unga plantor. Låt dem sträva dag och natt att hos sina barn grundlägga tro och visshet, gudsfruktan, kärlek till världens Älskade samt alla goda egenskaper och karaktärsdrag. Närhelst en mor ser att hennes barn gjort något bra, bör hon berömma och uppmuntra det och glädja dess hjärta. Och om minsta oönskade egenskap skulle visa sig, bör hon ge barnet vägledning och straffa det och använda medel grundade på förnuft – och därtill ett litet muntligt straff om det skulle vara nödvändigt. Det är emellertid inte tillåtet att slå ett barn eller att håna det, för barnets karaktär blir helt fördärvad om det utsätts för slag eller kränkande tilltal.
O ni som är den Barmhärtiges tjänarinnor! Frambär tack till den Uråldriga skönheten för att ni har kallats till liv och samlats i detta mäktigaste av århundraden, detta mest upplysta tidevarv. Stå orubbliga och starka i Förbundet som ett tillbörligt tack för en sådan gåva, och förse era barn enligt Guds föreskrifter och den heliga lagen alltifrån tidig barndom med en universell uppfostrans mjölk och fostra dem så att alltifrån deras tidigaste dagar, i deras innersta hjärta och själva natur, ett levnadssätt blir fast grundat som i alla ting är i harmoni med de gudomliga lärosatserna.
Mödrarna är de första fostrarna, de första lärarna. Sannerligen, det är mödrarna som bestämmer de små barnens lycka, deras framtida storhet, höviskhet och lärdom, deras omdöme, förståelse och tro.
Det finns vissa pelare resta till orubbligt stöd för Guds tro. De mäktigaste av dem är kunskap och användandet av förståndet, utvidgandet av medvetandet och insikt i universums verklighet och den allsmäktige Gudens dolda mysterier.
Att främja kunskap är således en ofrånkomlig plikt ålagd var och en av Guds vänner. Det åligger det andliga rådet, denna Guds församling, att bemöda sig på alla sätt att fostra barnen, så att de alltifrån barndomen fostras att leva som bahá’ier, att vandra Guds vägar och redan som unga plantor utvecklas och blomstra vid de stilla flödande vatten som är den Välsignade skönhetens råd och förmaningar.
Om det inte funnes någon fostrare skulle alla själar förbli ociviliserade, och vore det inte för läraren skulle barnen förbli okunniga varelser.
Det är av denna anledning som i denna nya era utbildning och fostran nedtecknas i Guds bok som obligatoriskt och ej som frivilligt. Det vill säga, det har blivit ålagt fäder och mödrar som en plikt att sträva av all kraft att uppfostra sina döttrar och söner, att nära dem vid kunskapens bröst och att fostra dem i vetenskapernas och konstarternas famn. Skulle de försumma denna sak kommer de att ställas till svars inför den stränge Herren.
Du skrev och berörde frågor angående barnen: från första början måste barnen få en gudomlig fostran och ständigt bli påminda om att minnas sin Gud. Låt Guds kärlek genomsyra deras innersta väsen tillsammans med modersmjölken.
Min önskan är att dessa barn skall få en bahá’í-fostran, så att de kan utvecklas både här och i Konungariket och glädja ditt hjärta.
I den tid som ligger framför oss, kommer moralen att urarta i yttersta grad. Det är nödvändigt att barn fostras enligt bahá’í-trons mönster, så att de kan finna lycka både i denna värld och i nästa. Om så icke sker kommer de att drabbas av sorger och bekymmer, ty mänsklig lycka är grundad på en andlig karaktär.
O ni som funnit själens frid! Ett av de gudomliga budskap som framlagts i den Heligaste boken och även i andra skrifter är följande: det åligger fadern och modern att fostra sina barn både i gott uppförande och i bokligt studium, vilket innebär utbildning till den nivå som krävs för att inget barn, vare sig flicka eller pojke, lämnas kvar i okunnighet. Skulle fadern komma till korta med att uppfylla sin plikt måste han släppa sitt ansvar och låta Rättvisans Hus ta över utbildningen av barnen, likaså om han inte skulle samtycka. Inte i något fall får ett barn berövas sin utbildning. Detta är ett av de ovillkorliga och ofrånkomliga buden, vars försummelse skulle orsaka Guds, den Allsmäktiges djupa harm.
O sanna följeslagare! Hela mänskligheten är som barn i en skola, medan Ljusets gryningspunkter, Källorna till gudomlig uppenbarelse, förunderliga och ojämförliga är läromästarna. I verkligheternas skola uppfostrar de dessa söner och döttrar enligt läror från Gud och fostrar dem i nådens famn, så att de kan utvecklas på alla områden, kan visa fram Herrens ypperliga gåvor och välsignelser och samordna människans egenskaper så att hon kan skrida framåt och ge uttryck för all mänsklig strävan, må det vara utåt eller inåt, dolt eller synligt, materiellt eller andligt, tills hon gör denna dödliga värld till en vidsträckt spegel, som reflekterar den värld som icke dör.
O Guds vänner! Eftersom Sanningens sol i denna mest betydelsefulla av tidsåldrar har stigit upp vid vårdagjämningens högsta punkt och spridit sina strålar över alla trakter, kommer den att tända en sådan skälvande spänning, släppa fram sådana vibrationer i världen, stimulera en sådan tillväxt och utveckling, stråla med ett sådant underbart ljus att det från nådens moln kommer att regna ymnigt. Fält och slätter kommer att överflöda av en sådan lysande samling av ljuvligt doftande växter och blomster att denna ringa jord kommer att bli till Abhá-riket och denna lägre värld till världen därovan. Då kommer detta stoftkorn att bli som det väldiga himlafästet, då kommer människornas värld att bli till en Guds slottsgård och denna lerfläck till en gryning för den ändlösa ynnesten från herrarnas Herre.
O Guds älskade! Gör därför den största ansträngning tills ni själva blir symboler för alla dessa framsteg och bekräftelser och blir medelpunkter för Guds välsignelser, daggryningar för Hans enhets ljus, främjare av en hög civilisations gåvor och nådebevis. Må ni vara förtrupperna för mänsklighetens fulländning i ert land, led kunskapens olika grenar framåt, var aktiva och framgångsrika inom uppfinningarnas och konstarternas område. Sträva efter att förbättra människors uppträdande och försök leda världen i moralisk karaktär. Förse barnen med näring vid den himmelska nådens bröst medan de ännu är i sina spädaste år, fostra dem i alla dygders vagga och låt dem växa upp i frikostighetens famn. Låt dem erfara fördelarna med att känna till all slags nyttig kunskap. Låt dem ta del av alla nya, sällsamma och underbara hantverk och konstarter. Fostra dem till att arbeta och sträva och vänj dem vid svårigheter. Lär dem att ägna sina liv åt betydelsefulla frågor och inspirera dem till att ägna sig åt studier som gagnar mänskligheten.
Uppfostran och utbildning av barn hör till mänsklighetens mest förtjänstfulla handlingar och drar till sig den Allbarmhärtiges nåd och ynnest, för utbildning är den oumbärliga grunden för alla mänskliga dygder och hjälper människan i sin strävan att uppnå den bestående härlighetens höjder. Om ett barn fostras alltifrån barndomen, kommer det genom den Helige trädgårdsmästarens kärleksfulla omsorg att få dricka av andens och kunskapens kristallklara vatten likt ett ungt träd bland porlande bäckar. Och förvisso kommer barnet att dra till sig de klara strålarna från Sanningens sol, och genom dess ljus och värme växa sig evigt friskt och vackert i livets trädgård.
Därför måste läraren även vara en läkare: det vill säga, han måste åtgärda barnets brister när han fostrar det, förmedla kunskap och samtidigt dana dess andliga natur. Låt läraren vara en läkare för barnets karaktär, ty på så vis kommer han att hela de andliga bristerna hos människobarnen.
Om det görs en kraftfull insats under detta betydelsefulla arbete kommer människornas tillvaro att smyckas och lysas upp och sprida det skönaste ljus. Då kommer denna mörka plats att bli upplyst och denna jordiska boning att förvandlas till en himmel. Själva demonerna kommer då att förvandlas till änglar, vargar till flockens herdar, vildhundsflocken till gaseller som betar på endräktens slätter, glupande bestar till fredliga flockdjur, och rovfåglar med sylvassa klor till sångfåglar som drillar sina ljuva, rena toner.
Ty människans inre verklighet är en skiljelinje mellan skuggan och ljuset, en plats där de två haven möts; den är den lägsta punkten på nedstigandets båge och därför är den i stånd att nå alla nivåer ovanför. Genom fostran kan den uppnå alla goda egenskaper men i avsaknad därav kommer den att kvarstanna vid ofullkomlighetens lägsta punkt.
Alla barn är potentiellt världens ljus – och på samma gång dess mörker. Därför måste frågan om uppfostran betraktas som ett ämne av största betydelse. Alltifrån barndomen måste barnet näras vid Guds kärleks bröst och vårdas i Hans kunskaps famn, så att det kan utstråla ljus, växa i andlighet, fyllas med vishet och lärdom och tillägna sig änglaskarans egenskaper.
Eftersom ni har tilldelats denna heliga uppgift måste ni aktivt göra ansträngningar för att i hela världen göra denna skola i alla avseenden berömd och låta den bli en grund för upphöjelse av Herrens ord.
O Guds älskade och den Barmhärtiges tjänarinnor! En stor skara forskare hyser uppfattningen att variationer i förstånd och olika nivåer av varseblivning beror på skillnader i uppfostran, utbildning och kultur. Det vill säga, de tror att förståndsförmågan till en början är lika för alla, men att mentala variationer och olika nivåer av intelligens följer med uppfostran och utbildning och att sådana skillnader inte är en inneboende del av individen utan resultatet av utbildning och att ingen har någon medfödd överlägsenhet över någon annan. …
Gudsmanifestationerna är likaså överens gällande uppfattningen att utbildning utövar starkast möjliga påverkan på mänskligheten. De hävdar dock att skillnader i intelligensnivå är medfödda och att detta förhållande är uppenbart, föga värt att diskutera. Ty vi ser att barn i samma ålder, i samma land, av samma ras, till och med av samma familj och fostrade av samma person fortfarande är olika vad beträffar graden av förståelse och intelligens. Ett barn kommer att göra snabba framsteg, ett annat kommer att ta till sig fostran endast gradvis, ytterligare ett barn kommer att förbli på det lägsta stadiet, för oavsett hur mycket man polerar en snäcka kommer den inte att bli en glänsande pärla, inte heller kan man förvandla en matt gråsten till en ädelsten vars rena strålar upplyser världen. Genom fostran och odling kommer aldrig kolokvinten och det bittra trädet att förvandlas till det välsignade trädet. Det innebär att fostran inte kan ändra den inre kärnan hos en människa, men den utövar ett mycket stort inflytande och med denna kraft kan den frambringa alla de dygder och förmågor som är nedlagda i en individ. När ett vetekorn odlas av bonden alstrar det en hel skörd och ett frö växer genom trädgårdsmästarens omsorger till ett stort träd. Tack vare en lärares kärleksfulla ansträngningar kan barn i grundskolan nå de högsta nivåer av framgång; ja sannerligen, hans välgärningar kan lyfta ett barn av enkel bakgrund till en upphöjd tron. Alltså har det tydligt kunnat påvisas att förståndet till sin grundläggande natur varierar i förmåga, och att utbildning spelar en stor roll och utövar ett kraftfullt inflytande på barnets utveckling.
Skillnaden mellan den världsliga civilisation som nu råder och den gudomliga civilisation som är en av de välsignelser som kommer att utgå från Rättvisans Hus är följande: världslig civilisation avhåller genom kraften i straffande och vedergällande lagar människorna från brottsliga gärningar. Trots detta ökar ständigt antalet lagar för att vedergälla och straffa människor, och som ni kan se, finns inga lagar för att belöna henne. I alla Europas och Amerikas städer har stora fängelsebyggnader uppförts för brottslingar.
Gudomlig civilisation fostrar emellertid varje samhällsmedlem så att ingen, med undantag för ett försumbart fåtal, vill börja begå brott. Det är således stor skillnad mellan att förebygga brott genom åtgärder som är våldsamma och hämnande och att istället fostra människor med upplysning och förandligande, så att de utan rädsla för kommande bestraffning eller hämnd skyr alla brottsliga handlingar. De kommer verkligen att se på själva brottshandlingen som en stor skam som i sig ter sig som det hårdaste straffet. De kommer att älska mänsklig fullkomning och helga sina liv åt vadhelst som bringar ljus till världen och gynna de egenskaper som är välkomna vid Guds heliga tröskel.
Lägg märke till hur stor skillnaden är mellan världslig civilisation och gudomlig. Med våld och straff söker den världsliga civilisationen avhålla människor från onda gärningar och att vålla samhället skada och begå brott. Men i en gudomlig civilisation är individen så beskaffad att han utan rädsla för straff avskyr att begå brott, ser brottet självt som den värsta av plågor och med iver och glädje inriktar sig på att förvärva mänsklig dygd, främja mänskliga framsteg och sprida ljus över hela världen.
Ett av de viktigaste sätten för människan att tjäna Gud allsmäktig är fostran och utbildning av barn, Abhá-paradisets unga plantor, så att dessa barn, fostrade genom nåden på frälsningens väg, växande som pärlor av gudomlig frikostighet i fostrans mussla en dag kommer att smycka den oförgängliga härlighetens krona.
Detta tjänande är dock mycket svårt att utföra och ännu besvärligare att lyckas med. Jag hoppas att du kommer att utföra denna den viktigaste av uppgifter väl, uppnå ett framgångsrikt slut och bli ett standar för Guds överflödande nåd, så att dessa barn som alla och envar uppfötts med de heliga lärosatserna kommer att utveckla en karaktär liknande de ljuva dofter som blåser över den Allhärliges trädgårdar och sprida väldoft över världen.
Det är ‘Abdu’l-Bahás förhoppning att dessa unga själar i den djupare kunskapens lärosal kommer att tas om hand av någon som lär dem att vara kärleksfulla. Må de allesammans inom andens räckvidder fördjupa sig i de dolda mysterierna så väl att var och en av dem, i den Allhärliges rike likt näktergalar utrustade med tal, kommer att ropa ut det himmelska rikets hemligheter och likt längtande älskare uttrycka sin djupa nöd och yttersta saknad efter den Älskade.
Ni bör betrakta frågan om god karaktär som en fråga av högsta vikt. Det åligger varje far och mor att vägleda sina barn under lång tid och att råda dem till de ting som leder till evig ära.
Uppmuntra skolbarnen att från tidiga år hålla anföranden av hög kvalitet, så att de vid olika tillfällen kommer att ägna sig åt att hålla övertygande och inspirerande tal och att uttrycka sig klart och vältaligt.
O ni som är mottagare av Guds ynnest! I denna nya och underbara tidsålder är undervisning i vetenskaper och konstarter den fasta grunden. Enligt uttryckliga heliga texter måste alla barn undervisas i hantverk och konstarter till nödvändig nivå. Därför måste skolor inrättas i varje stad och by och alla barn i den staden eller byn måste ägna sig åt studier till en välbehövlig nivå.
Härav följer att vilken själ som än erbjuder sin hjälp för att åstadkomma detta förvisso kommer att bli mottagen vid den himmelska tröskeln och prisad av skaran i höjden.
Eftersom ni har strävat hårt mot detta grundläggande mål är det min förhoppning att ni kommer att skörda er belöning från de klara symbolernas och tecknens Herre, och att den himmelska nådens blickar kommer att riktas mot er.
Vad beträffar inrättandet av skolorna: alla barn bör om möjligt ha samma sorts kläder, även om tygslaget kan variera. Det är att föredra att även tygslaget är enhetligt, men om det inte är möjligt är ingen skada skedd. Ju renligare eleverna är desto bättre; de bör vara fläckfria. Skolan måste vara belägen på en plats där luften är klar och ren. Barnen måste fostras med omsorg till att bli mycket artiga och väluppfostrade. De måste ständigt uppmuntras och bli ivriga att nå alla de mänskliga färdigheternas högsta höjder, så att de alltfrån sina tidigaste år lär sig att ha höga mål, att uppföra sig väl, att vara kyska, rena och obefläckade och lära sig vara mycket beslutsamma och att ha utstakade mål i allt. Låt dem inte tramsa och öda bort sin tid utan uppriktigt närma sig sina mål, så att de i alla situationer kan vara beslutsamma och bestämda.
Fostran i moral och gott uppförande är långt viktigare än boklig bildning. Ett barn som är renligt och trevligt, har god karaktär, gott uppförande är – trots okunnigt – att föredra framför ett barn som är oförskämt, otvättat, elakt, men ändå har djupa insikter i alla vetenskaper och konstarter. Anledningen till detta är att det barn som uppför sig väl, trots att det må vara okunnigt, är till nytta för andra, medan ett elakt barn med dåligt uppförande är fördärvat och skadligt för andra trots att det är kunnigt. Om emellertid barnet fostras till att bli både välutbildat och välartat blir resultatet oändligt ljust.
Barn är som friska och gröna grenar och kommer att växa upp på det sätt ni fostrar dem, oavsett hur ni gör det. Lägg ned yttersta omsorg på att förse dem med höga ideal och mål så att de, när de blir vuxna, kommer att sprida sina strålar som lysande ljus över världen och inte kommer att befläckas av begär och lidelser på djurs vis, tanklöst och omedvetet, utan istället sträva efter att uppnå evig ära och förvärva alla goda mänskliga egenskaper.
Den egentliga orsaken till onda handlingar är okunnighet och vi måste därför hålla fast vid insiktens och kunskapens verktyg. God karaktär måste läras ut. Ljus måste spridas vida så att alla i mänsklighetens skola förvärvar andens himmelska egenskaper och själva, bortom allt tvivel, ser att det inte finns något våldsammare helvete, ingen mer brinnande avgrund än att besitta en karaktär som är ond och osund, och ingen mörkare grop eller mer motbjudande plåga än att uppvisa egenskaper som förtjänar att fördömas.
Individen måste fostras till en sådan hög nivå att han hellre skulle ha halsen avskuren än att uttala en lögn, och finna det bättre att bli stucken med ett svärd eller genomborrad av ett spjut än att förtala någon eller tappa besinningen av ilska.
På så vis ska känslan för mänsklig värdighet och stolthet tändas så att den bränner bort de sinnliga begärens skördar. Då kommer var och en av Guds älskade att lysa som en klar måne med andens egenskaper och vars och ens förhållande till sin Herres heliga tröskel kommer inte att vara en synvilla utan något sunt och riktigt; det kommer att vara själva grunden på ett byggnadsverk, inte någon sorts fasadutsmyckning.
Härav följer att barnens skola måste vara en plats med bästa tänkbara disciplin och ordning. Undervisningen måste vara grundlig och åtgärder måste vidtas för förbättring och förfining av karaktären så att den gudomliga grunden, i dess tidigaste år, nedläggs i barnets innersta och att helighetens mönster kan formas.
Ni skall veta att frågan om uppfostran, förbättring och förfining av karaktären, uppmuntran och stärkande av barnets mod är av yttersta vikt då de är Guds främsta grundsatser.
Om Gud så vill kommer upplysta barn att träda fram ur dessa andliga skolor, prydda med mänsklighetens skönaste dygder. De kommer att sprida sitt ljus inte bara över Persien utan över hela världen.
Det är oerhört svårt att fostra individen och förbättra karaktären när puberteten väl är förbi. Vid det laget är det som erfarenheten har visat gagnlöst, även om alla ansträngningar görs för att förändra ett visst drag. Han kanske kan bättra sig något idag, men låt några dagar gå och han glömmer och återvänder till sitt vanliga tillstånd och invanda sätt. Därför är det i den tidiga barndomen som en fast grund måste läggas. Medan grenen är grön och späd kan den lätt rätas ut.
Vi menar att andens egenskaper är den väsentliga och gudomliga grunden som smyckar människans sanna kärna och att kunskap är orsaken till mänskliga framsteg. Guds älskade måste fästa stor vikt vid denna sak och framgent åtaga sig den med entusiasm och iver.
I denna heliga lära är frågan om de föräldralösa av yttersta vikt. Största hänsyn måste visas de föräldralösa för de måste undervisas, fostras och utbildas. I så stor utsträckning som möjligt måste ovillkorligen Bahá’u’lláhs lärosatser förmedlas till dem.
Jag bönfaller Gud om att du måtte bli en god förälder till föräldralösa barn och väcka dem till liv med den helige Andes vällukter, så att de uppnår mogen ålder som sanna tjänare av mänskligheten och som klara ljus bland människorna.
O Guds tjänarinna! Mödrarna måste delges de gudomliga lärosatserna och de godaste råden. De måste uppmuntras och bli ivriga att fostra sina barn för modern är barnets första fostrare. Det är hon som i början måste amma den nyfödde vid bröstet av Guds tro och lag, så att gudomlig kärlek må ingjutas i det späda barnet tillsammans med modersmjölken och följa med till sista andetaget.
Så länge modern underlåter att uppfostra sina barn och vägleda dem till ett gott uppförande, kommer den fostran som de senare får inte att ha full verkan. Det åligger de andliga råden att förse mödrarna med ett välplanerat program för barnuppfostran som visar hur barnet alltifrån spädaste år bör ledas och undervisas. Dessa anvisningar måste ges till alla mödrar att tjäna dem till vägledning, så att var och en kommer att fostra och vårda sina barn enligt föreskrifterna.
På så vis kommer dessa unga plantor i Guds kärleks trädgård att växa och frodas i värmen från Sanningens sol, himmelens milda vårvindar och sin moders vägledande hand. I Abhá-paradiset kommer följaktligen var och en att bli ett träd som bär frukt i stor ymnighet, och var och en kommer genom vårens gåvor i denna nya och underbara årstid att fyllas av skönhet och behag.
O kärleksfulla mödrar, ni må veta att i Guds ögon är det bästa av alla sätt att tillbe Honom att fostra barnen och träna dem i alla mänskliga dygder, och ingen ädlare gärning än denna kan tänkas.
O Guds älskade tjänarinnor! Vad en människas tunga yttrar må hon bevisa genom sina gärningar. Om hon påstår sig vara troende, måtte hon då uppträda i enlighet med Abhá-rikets bud.
Prisad vare Gud, ni båda har visat sanningen i era ord genom era handlingar och har erhållit Herren Guds bekräftelser. Varje dag vid det tidiga morgonljuset samlar ni bahá’í-barnen och lär dem att iaktta andakt och läsa böner. Detta är en ytterst lovvärd handling och bringar glädje till barnens hjärtan då de varje morgon vänder sina ansikten mot Konungariket, omnämner Herren och prisar Hans namn och med den ljuvaste röst läser och sjunger hymner.
Dessa barn är som unga plantor och att lära dem böner är som att låta regnet strömma ner över dem, så att de får ett vänligt och glatt sinne och att Guds kärleks milda vindar kan blåsa över dem och få dem att lyftas av glädje.
Välsignelser väntar er och en vacker tillflyktsort.
O du Konungarikets dotter! Dina brev har emottagits. Av deras innehåll framgick det att din mor har uppstigit till det osynliga riket och att du nu är ensam. Din önskan är att tjäna din far som du håller så kär och även att tjäna Guds rike. Du är i beråd om vilket av de två sakerna du ska göra. Ägna dig med beslutsamhet åt att ta hand om din far, och närhelst du finner tid, sprid då även de gudomliga väldofterna.
O ‘Abdu’l-Bahás vän! Var din faders son och frukten av det trädet. Var en son som har fötts av hans själ och hjärta och inte bara av vatten och lera. En sann son är den som utgrenat från den andliga delen av människan. Jag bönfaller Gud om att du ständigt ska erhålla bekräftelse och styrka.
O ni unga bahá’íer, ni som söker efter sann förståelse och kunskap! En mänsklig varelse skiljer sig från ett djur på ett antal olika sätt. Först och främst har hon skapats till Guds avbild, likt det himmelska ljuset så som Toran säger: ”Vi skall göra människor som är vår avbild, lika oss.” Denna gudomliga avbild står för fullkomningens alla egenskaper, vars ljus som kommer från Sanningens sol upplyser människors verklighet. Och bland de största av fullkomningens kännetecken är visdom och kunskap. Ni måste därför göra en kraftfull insats och dag och natt, utan ett ögonblicks vila, bemöda er om att förvärva en riklig andel av alla vetenskaper och konstarter, så att den gudomliga avbilden som lyser från Sanningens sol må upplysa människohjärtanas spegel.
Det är ‘Abdu’l-Bahás brinnande önskan att se var och en av er betraktad som den mest framstående professorn i akademierna och i de inre betydelsernas skola, att se var och en bli en visdomens ledare.
Det åligger bahá’í-barn att överträffa andra barn i förvärvandet av vetenskaper och konstarter, ty de har vaggats av Guds nåd.
Må bahá’í-barn på en månad lära sig det som andra barn lär sig på ett år. ‘Abdu’l-Bahás hjärta längtar med kärlek efter att se hur bahá’i-ungdomar blir uppmärksammade över hela världen för sina intellektuella insikter. Det råder ingen tvekan om att de kommer att anstränga sig och bruka all sin energi och stolthet för att behärska olika vetenskaper och konstarter.
O mina kära barn! Ert brev har mottagits. Jag erfor en så stor glädje att den inte kan uttryckas i ord eller skrift. Prisad vare Gud att kraften från Guds rike har fostrat barn som i så unga år visat stor iver att bli fostrade i bahá’í-tron och att de alltifrån barndomen vill ägna sig åt att tjäna mänskligheten.
Min högsta önskan och åstundan är att ni som är mina barn må fostras i enlighet med Bahá’u’lláhs lära och få en bahá’í-fostran, så att var och en av er kan bli ett tänt ljus i människovärlden, hängivet må tjäna hela mänskligheten, kan avstå från vila och bekvämlighet och därmed bli orsak till frid i skapelsens värld.
Sådan är min förhoppning om er och jag litar på att ni blir min fröjd och glädje i Guds rike.
O du vars levnadsår ännu är få men vars själsförmögenheter är många! Hur många barn, om än unga till åren, är ändå mogna och sunda till sitt omdöme! Hur många äldre personer är inte okunniga och förvirrade! Förkovran och utveckling är beroende av förståndet och tankeförmågan, inte av ålder eller livslängd.
Även om du fortfarande är ett barn har du erkänt din Herre, medan mängder av kvinnor är omedvetna om Honom och utestängda från Hans himmelska rike och berövade Hans gåvor. Hembär tack till din Herre för denna underbara gåva.
Jag ber Gud om att bota din mor som hedrats i det himmelska Konungariket.
Beträffande din fråga om barnuppfostran: Det kommer an på dig att vårda dem vid Guds kärleks bröst och att sporra dem framåt på andens väg, så att de må vända sina ansikten till Gud, så att deras uppträdande motsvarar normerna för gott uppförande och deras karaktär förblir oöverträffad och att de begåvas med mänsklighetens alla behagfulla drag och berömvärda egenskaper, får god kännedom om de olika kunskapsgrenarna, så att de från livets första början kan bli andliga varelser, invånare i himmelriket, betagna i helighetens ljuva andedräkt och erhålla en fostran som är religiös, andlig och härrör från det himmelska riket. Sannerligen, jag kommer att be Gud om att tillförsäkra dem en lycklig utgång i denna sak.
O du som blickar mot Guds rike! Ditt brev har emottagits och vi ser att du ägnar dig åt undervisning av de troendes barn, så att dessa späda små har lärt sig Förborgade ord och bönerna och vad det innebär att vara bahá’í.
Undervisningen av dessa barn är som en kärleksfull trädgårdsmästares arbete med att sköta om sina unga växter på den Allhärliges blommande fält. Det råder ingen tvekan om att den kommer att leda till önskade resultat; särskilt gäller detta föreskrifterna om bahá’íers skyldigheter och bahá’í-uppträdande, ty de små barnen behöver göras medvetna i själ och hjärta om att bahá’í inte bara är ett namn utan en sanning. Varje barn måste utbildas i andliga ting så att det kan förkroppsliga alla goda egenskaper och bli en källa till ära för Guds sak. Själva ordet bahá’í kommer att bli betydelselöst om det inte bär frukt.
Sträva sedan efter bästa förmåga att låta dessa barn veta att en bahá’í är en person som står för alla fullkomliga egenskaper, att han måste stråla som ett tänt ljus – inte vara mörkrets tecken och ändå bära namnet bahá’í.
Kalla denna skola för Bahá’í-söndagsskolan.
Den söndagsskola för barn där Bahá’u’lláhs skrifter och lära studeras och Guds ord läses för barnen är i sanning välsignad. Du måste naturligtvis fortsätta denna organiserade verksamhet utan avbrott och lägga tonvikten på den, så att den dag för dag kan växa och få liv av den helige Andes andedräkt. Om verksamheten är välorganiserad kan du vara säker på att den kommer att ge goda resultat. Det är emellertid nödvändigt att vara bestämd och ståndaktig, annars kommer den att fortsätta någon tid men efter hand glömmas bort. Uthållighet är en viktig förutsättning. På alla arbetsfält kommer fasthet och ståndaktighet utan tvekan att leda till goda resultat; annars kommer den att finnas till under några dagar och sedan läggas ned.
Lärarbyten bör varken vara för täta eller alltför länge uppskjutna; måttfullhet är att föredra. Att hålla era möten när det är tid för bön i andra kyrkor är inte tillrådligt då det skulle leda till misstämning, eftersom de bahá’í-barn som har sin egen söndagsskola skulle berövas den om de försökte delta i andra söndagsskolor. Vidare är det tillåtet för barn till föräldrar som icke är bahá’íer att delta i bahá’í-barnens skola. Och om en översikt över de grundläggande principerna i alla religioner kan läggas fram för barnens kännedom i denna skola, kan det inte skada.
Då barnen är få till antalet är det inte möjligt att ha olika klasser och normalt behövs endast en. När det gäller den sista frågan om skillnader mellan barn kan ni göra vad ni anser lämpligt.
Ditt brev har emottagits. Pris ske Gud, för det förmedlade de goda nyheterna om din hälsa och trygghet och upplyste om att du är beredd att börja på en lantbruksskola. Detta är mycket lämpligt. Sträva så mycket som möjligt efter att bli skicklig i lantbrukskunskap, ty i enlighet med de gudomliga föreskrifterna är tillägnandet av vetenskaper och fulländningen av konstarterna att betrakta som tillbedjan. Om en människa av all sin kraft strävar efter att tillägna sig en vetenskap eller att fullända en konstart är det likvärdigt med att tillbe Gud i kyrkan och templet. När du således börjar på en lantbruksskola och bemödar dig om att tillägna dig den kunskapen ägnar du dig dag och natt åt tillbedjan – handlingar som är till behag vid den Allsmäktiges tröskel. Vilken gåva kan vara större än denna – att kunskapsförvärv betraktas som en bönehandling och konstutövning som att tjäna Guds Konungarike!
O du som tjänar den ende sanne Guden! I denna allomfattande religionsordning räknas människans underbara hantverk som tillbedjan av den Lysande skönheten. Tänk vilken gåva och välsignelse det är att hantverksutövning betraktas som tillbedjan. Förr trodde man att sådana kunskaper var liktydiga med okunnighet eller rent av en olycka som hindrade människan från att närma sig Gud. Begrunda nu hur Hans oändliga gåvor och rikliga ynnestbevis har förvandlat helvetisk eld till ett lycksaligt paradis och en hög med mörkt stoft till en lysande trädgård.
Det tillkommer världens hantverkare att för vart ögonblick nedlägga tusen tecken på tacksamhet vid den heliga tröskeln och att bemöda sig av alla krafter och att ihärdigt utöva sina yrken så att deras insatser kan frambringa det som uppenbarar den största skönhet och fulländning inför alla människors ögon.
Ditt brev har mottagits. Jag hoppas att du ska få beskydd och bistånd under den Sannes försyn, alltid ägna dig åt att omnämna Herren och anstränga dig för att fullfölja ditt yrke. Du måste göra en stor ansträngning så att du kan bli enastående inom ditt yrke och berömd på det området, eftersom uppnåendet av fulländning i ens yrke i denna barmhärtiga tid ses som tillbedjan av Gud. Och medan du är sysselsatt med din yrkesverksamhet må du minnas den Sanne.
O vänner till den rene och allsmäktige Guden! Att vara ren och helig i alla ting är ett kännetecken för den helgade själen och en nödvändig egenskap hos det obundna sinnet. Den bästa av dygder är fläckfrihet och att befria sig själv från alla brister. När individen i alla avseenden tvagits och renats blir han en brännpunkt som återspeglar det uppenbara Ljuset.
Främst i en människas levnadssätt måste renhet komma, sedan sundhet, renlighet och andens oberoende. Först måste bäckfåran renas, därpå kan det friska flodvattnet ledas in i den. Kyska ögon glädjer sig åt den lycksaliga åsynen av Herren och vet vad detta möte innebär. Ett rent sinne inandas dofterna som blåser från Hans nåds rosenträdgårdar, ett strålande hjärta speglar sanningens behagfulla anlete.
Det är därför som himlens råd i heliga skrifter liknas vid vatten såsom Koranen säger: ”så låter Vi rent vatten falla från skyn” och i evangeliet: ”Sannerligen, jag säger dig: den som inte blir född av vatten och ande kan inte komma in i Guds rike.” Alltså står det klart att de lärosatser som kommer från Gud är himmelska utgjutelser av nåd, att de är regn av gudomlig nåd och renar människohjärtat.
Min uppfattning är att renhet och helighet, renlighet och förfining i varje aspekt av livet, höjer det mänskliga tillståndet och främjar utvecklingen av människans inre verklighet. Också i den fysiska världen befrämjar renlighet andlighet såsom de heliga skrifterna tydligt förmedlar. Och även om kroppslig renlighet är något fysiskt, har den likväl ett starkt inflytande på andligt liv. Den är liksom en röst, underbart ljuv eller som en melodi som spelas, och även om ljud endast är vibrationer i luften som påverkar örats hörselnerv och vibrationerna bara är tillfälliga fenomen som rör sig genom luften, se dock hur de rör hjärtat. En underbar melodi är vingar för anden och får själen att skälva av glädje. Innebörden är att fysisk renlighet också påverkar människans själ.
Lägg märke till hur tilltalande renlighet är i Guds ögon och hur den särskilt betonas i Profeternas heliga böcker, ty skrifterna förbjuder ätandet eller användningen av något orent. Några av dessa förbud var absoluta och bindande för alla och den som överträdde den rådande lagen skyddes av Gud och fördömdes av de troende. Sådana var till exempel handlingar som var kategoriskt förbjudna och att begå dem räknades som en mycket allvarlig synd, bland dem gärningar så vedervärdiga att det är skamligt att ens uttala deras namn.
Men det finns andra förbjudna saker som inte orsakar omedelbar skada och vars skadliga verkningar endast gradvis framträder. Sådana handlingar är också motbjudande för Herren och klandervärda och frånstötande i Hans ögon. Den absoluta lagstridigheten i dem har dock inte uttryckligen angivits i Skrifterna, men att undvika dem är nödvändigt för renhet, renlighet, bevarande av hälsan och frihet från beroende.
Till de senare hör tobaksrökning som är smutsigt, illaluktande, stötande – en dålig vana vars skadlighet gradvis blir uppenbar för alla. Varje kunnig läkare har fastslagit – och detta har också visats genom experiment – att en av tobakens beståndsdelar är ett dödligt gift och att rökaren utsätts för många olika sjukdomar. Detta är anledningen till att rökning klart har angivits som motbjudande ur hygienisk synpunkt.
I början av sin mission förbjöd Báb uttryckligen tobak, och vännerna, alla och envar, övergav detta bruk. Men eftersom det var en tid då förställning var tillåten och varje individ som avstod från rökning riskerade trakasserier, misshandel och till och med döden, brukade vännerna röka för att inte göra sin tro bekant. Senare uppenbarades boken Aqdas och eftersom tobaksrökning inte var uttryckligen förbjuden däri, upphörde de troende inte med det. Den Välsignade skönheten uttryckte dock alltid avsky för det, och även om det i början fanns skäl för Honom att röka en liten mängd tobak avstod Han med tiden helt från det. De helgade själar som följde Honom i allt övergav också detta bruk.
Det jag menar är att tobaksrökning i Guds ögon är förkastligt, motbjudande, oerhört smutsigt och om än gradvis, mycket skadligt för hälsan. Det är också slöseri med pengar och tid och gör användaren till ett offer för ett skadligt missbruk. För dem som är fasta i Förbundet klandras denna vana därför av både förnuft och erfarenhet och att avstå från den kommer att ge alla människor lindring och frid i sinnet. Dessutom blir det möjligt att ha en frisk andedräkt och fingrar som inte är missfärgade, liksom ett hår som är fritt från otrevlig och frånstötande lukt. Efter mottagandet av denna skrivelse kommer vännerna säkert, till vilket pris som helst och även om det tar tid, att överge denna skadliga vana. Det är min förhoppning.
Vad opium beträffar är det vidrigt och fördömt. Måtte Gud skydda oss från det straff som Han tilldelar användaren. Enligt den uttryckliga texten i den Heligaste boken är det förbjudet och dess användning fördöms å det strängaste. Förnuftet visar att opiumrökning är ett slags vansinne och erfarenheten intygar att användaren blir helt avskuren från all mänsklighet. Må Gud skydda alla mot att begå en handling så otäck som denna, en handling som lägger i ruiner själva grunden för det som är att vara människa och som gör användaren utarmad i evigheters evighet. Ty opium förstör själen så att missbrukarens samvete dör, hans förstånd suddas ut, hans uppfattningsförmåga urholkas. Det förvandlar levande till döda. Det utsläcker den naturliga värmen. Ingen större skada kan tänkas än den som opium vållar. Lyckliga är de som aldrig ens uttalar dess namn – betänk då hur eländig missbrukaren är.
O ni som älskar Gud! I denna, den allsmäktige Gudens era, fördöms våld och tvång, hot och förtryck. Det är dock absolut tvingande att användningen av opium förhindras på vilket sätt det än månde vara, så att människosläktet kan befrias från denna den värsta av farsoter. Och om så ej sker, ve då den som inte lever upp till sina plikter mot sin Herre.
O Gudomliga försyn! Förläna Bahás folk renhet och renlighet i allt. Bevilja att de kan befrias från all orenhet och lösas från alla beroenden. Bevara dem från att begå någon motbjudande handling, lösgör dem från bojorna av alla dåliga vanor så att de kan leva rent och fritt, hälsosamt och renligt, värdiga att tjäna vid Din heliga tröskel och redo att vara i förbindelse med sin Herre. Skydda dem från berusande drycker och tobak, fräls dem, rädda dem från opium som medför galenskap, låt dem njuta av helighetens ljuva dofter att de må dricka djupt ur den himmelska kärlekens mystiska kalk och uppleva hänryckningen i att dras allt närmare den Allhärliges rike. Ty det är så som Du har sagt: ”Allt som du har i din källare kommer ej att släcka min kärleks törst – giv mig, o munskänk, av andens vin en kalk lika full som havet!”
O ni som är Guds älskade! Erfarenheten har visat i hur hög grad avhållsamhet från rökning, från berusande drycker och från opium, leder till hälsa och kraft, till förnuftets utvidgande och skärpa samt till kroppslig styrka. Det finns idag ett folk som strängt undviker tobak, berusande drycker och opium. Detta folk är långt överlägset andra i styrka och fysiskt mod, i hälsa, skönhet och behagfullhet. En enda av deras män kan stå emot tio män av en annan stam. Detta har visat sig gälla hela folket, det vill säga att samtliga medlemmar och individer i denna gemenskap i alla avseenden är överlägsna individerna bland andra folk.
Gör den största ansträngning så att den renhet och helighet som framför allt omhuldas av ‘Abdu’l-Bahá ska utmärka Bahás folk, så att Guds folk i alla ädla egenskaper ska överträffa andra, att de både till det yttre och inre ska visa sig överlägsna de övriga, så att de i renhet, fläckfrihet, förfining och i bevarandet av hälsan ska gå i spetsen för dem som är medvetna. Och att de genom sin frihet från förslavning, sina kunskaper och sin självkontroll ska vara främst bland de rena, de fria och de visa.
O framstående läkare! Pris ske Gud att du har två förmågor: en för att åstadkomma fysisk läkning och en för andlig läkning. Sådant som rör människans ande har stor inverkan på hennes kroppsliga tillstånd. Exempelvis bör du skänka din patient glädje, ge honom tröst och uppmuntran och göra honom upprymd och hänförd. Hur ofta har det inte inträffat att det har lett till en snabb återhämtning. Behandla därför de sjuka med båda förmågorna. Andliga känslor har en överraskande inverkan vid botandet av nervösa åkommor.
När du ger medicinsk behandling, vänd dig då till den Välsignade skönheten, följ sedan ditt hjärtas ingivelser. Bota de sjuka genom himmelsk glädje och andlig fröjd, hela de allvarligt drabbade genom att ge dem ett budskap som gör dem lyckliga och läk de sårade genom Hans underbara gåvor. När du sitter vid sängkanten hos en patient, upplyft och gläd då hans hjärta och låt hans ande hänryckas genom himmelsk kraft. Sannerligen, en sådan himmelsk anda vederkvicker varje multnande ben och återupplivar anden hos alla som är sjuka och lidande.
Även om sjukdom är ett av människans oundvikliga villkor är den verkligen svår att bära. Förmånen att ha en god hälsa är den största av alla gåvor.
Det finns två sätt att bota sjukdom: materiella och andliga medel. Det första är genom läkarbehandling, det andra består i böner som uppsänds till Gud av andliga själar och i att vända sig till Honom. Båda medlen bör användas och tillämpas.
Sjukdomar som uppstår på grund av fysiska orsaker bör behandlas av läkare med medicinska botemedel och de som beror på andliga orsaker försvinner genom andliga medel. Således läks en sjukdom som orsakas av lidande, rädsla, nervös påfrestning mer effektivt genom andlig behandling snarare än genom fysisk. Alltså bör båda sorternas behandling brukas då de inte alls är motstridiga. Därför bör du också ta emot fysiska botemedel eftersom också de kommer från Guds barmhärtighet och ynnest. Han har uppenbarat och manifesterat medicinsk vetenskap så att Hans tjänare måtte dra nytta även av den sortens behandling. Du bör ägna lika stor uppmärksamhet åt andlig behandling för den ger ett underbart resultat.
Om du nu önskar lära känna det sanna botemedlet, som kommer att bota människan från all sjukdom och skänka henne det gudomliga rikets hälsa, ska du veta att det är Guds bud och föreskrifter. Inrikta din uppmärksamhet på dem.
O du som är intagen av Guds väldoftande andedräkt! Jag har läst ditt brev som är ställt till fru Lua Getsinger. Du har verkligen med stor omsorg undersökt orsakerna till sjukdomsangrepp på människokroppen. Det är förvisso så att synder är en allvarlig orsak till fysiska åkommor. Om människosläktet vore fritt från syndens och egensinnets orenhet och levde enligt en naturlig, medfödd jämvikt utan att följa sina lidelser varthän de än leder, skulle sjukdomarna obestridligen inte längre besitta sådan kraft eller sprida sig med sådan hastighet.
Men människan har på ett förvridet sätt fortsatt att följa sina lystna begär och inte velat nöja sig med enkel föda. Snarare har hon tillagat sin föda sammansatt av många ingredienser, av ämnen som skiljer sig från varandra. Hennes uppmärksamhet kom att uppslukas av detta och av avskyvärda och skamliga handlingar. Hon övergav måttligheten och återhållsamheten i ett naturligt levnadssätt. Resultatet blev att många våldsamma och olikartade sjukdomar alstrades.
Vad djurets kropp beträffar är den uppbyggd av samma beståndsdelar som människans. Eftersom djuret emellertid nöjer sig med enkla födoämnen och inte i någon högre grad följer pockande drifter eller begår några synder, är dess åkommor få jämfört med människans. Vi ser därför tydligt hur djup synd och egensinne bidrar till att alstra sjukdom. Och när dessa sjukdomar en gång har framkallats, sammanblandas de, förökas och överförs till andra. Detta är de mentala, inre orsakerna till sjukdom.
Den yttre, fysiska orsaken till sjukdom är dock en störning av balansen, av en välavvägd jämvikt mellan alla de beståndsdelar som den mänskliga kroppen består av. Klarare uttryckt är människans kropp sammansatt och uppbyggd av många ämnen, där varje beståndsdel förefinnes i en bestämd mängd som bidrar till helhetens grundläggande jämvikt. Så länge dessa beståndsdelar finns i sina rätta proportioner och bidrar till den naturliga jämvikten hos helheten – det vill säga, då den naturliga proportionella nivån och jämvikten mellan beståndsdelarna inte förändras och ingen beståndsdel vare sig ökar eller minskar – finns det ingen fysisk orsak till sjukdomsangrepp.
Stärkelse måste exempelvis finnas i en given mängd, liksom socker. Så länge som båda är tillstädes med sin naturliga andel av helheten, föreligger det inte någon orsak till att sjukdom ska uppstå. Men när beståndsdelarna avviker i förhållande till sina naturliga och rätta mängder – det vill säga när de ökar eller minskar – möjliggör det förvisso sjukdomsangrepp.
Den här frågan kräver en mycket noggrann undersökning. Báb förkunnade att Bahás folk måste utveckla den medicinska vetenskapen till en så hög nivå att de kommer att bota sjukdomar med hjälp av födoämnen. Den grundläggande orsaken till det är, att om en obalans skulle uppstå hos något ämne som ingår i människokroppen och förändrar dess rätta andel i förhållande till helheten, kommer det oundvikligen att följas av sjukdomsangrepp. Om till exempel andelen stärkelse ökar för mycket eller sockret minskar, kommer en sjukdom att få övertaget. En skicklig läkares uppgift är att avgöra vilken beståndsdel i hans patients kropp som har minskat och vilken som har ökat. Så snart han har upptäckt det måste han ordinera ett födoämne som innehåller den minskade beståndsdelen i rätt mängd för att återupprätta kroppens grundläggande jämvikt. När väl patientens kroppskonstitution åter är i jämvikt kommer denne att bli kvitt sin sjukdom.
Beviset för det är att, fastän djur aldrig har studerat medicin och ej heller utfört forskning om sjukdomar eller läkemedel, behandlingar eller kurer – leder naturen det ändå, när något av dem drabbas av sjukdom på fälten eller i ökenområden, till just den växt som, så snart den ätits, befriar djuret från dess sjukdom. Förklaringen är att om, exempelvis sockernivån i djurets kropp har minskat, längtar djuret enligt en naturlag efter en ört som är rik på socker. Genom en naturlig drift, aptiten, kommer djuret sedan bland tusen olika sorters växter på fältet, att upptäcka och förtära den ört som innehåller socker i stora mängder. På så vis återupprättas den grundläggande jämvikten mellan de ämnen som dess kropp är sammansatt av och djuret blir kvitt sin sjukdom.
Detta ämnesområde kräver en mycket noggrann undersökning. När kvalificerade läkare fullt ut undersöker saken noggrant och tålmodigt, kommer det att framgå klart att sjukdomsangrepp beror på en störning i de relativa mängderna av ämnen som ingår i kroppen och att behandlingen består i att anpassa dessa mängder väl och att det kan ombesörjas och möjliggöras medelst födoämnen.
Läkarvetenskapens utveckling i denna underbara nya tidsålder kommer säkerligen att leda till att läkarna botar sina patienter med födoämnen. Ty synsinnet, hörselsinnet, smaksinnet, luktsinnet och känselsinnet – är alla särskiljande förmågor vars syfte är att skilja det nyttiga från vadhelst som orsakar skada. Är det nu möjligt att människans luktsinne, det sinne som skiljer lukter från varandra, skulle finna någon lukt motbjudande och att denna lukt skulle vara till nytta för människokroppen? Absurt! Omöjligt! Skulle på samma sätt den mänskliga kroppen genom synsinnet – det som särskiljer bland synliga ting – dra nytta av att betrakta en motbjudande hög avföring? Aldrig! Och återigen, om smaksinnet, även det en förmåga som väljer och förkastar, skulle störas av något, är den saken förvisso inte god och även om den till en början i viss mån kan vara gynnsam, kommer dess skadlighet i det långa loppet att fastslås.
När likaså kroppen är i ett jämviktstillstånd, råder det ingen tvekan om att det som man njuter av kommer att vara bra för hälsan. Lägg märke till hur ett djur som betar på ett fält där det finns tusentals sorters örter och gräs genom sitt luktsinne förnimmer växternas dofter och smakar på dem genom sitt smaksinne och sedan förtär de örter som är välgörande och drar nytta därav. Vore det inte för denna urvalsförmåga skulle alla djur dö på en enda dag, ty det finns många giftiga växter, och djur vet ingenting om tillredning av läkemedel. Lägg dock märke till vilken tillförlitlig uppsättning redskap för balans de har, med vars hjälp de skiljer det nyttiga från det skadliga. Oavsett vilket ämne i kroppen som har minskat, kan de tillfriskna genom att söka upp och förtära en växt som innehåller en stor mängd av det ämne som har minskat; därigenom återupprättas jämvikten mellan ämnena i kroppen och de blir kvitt sin sjukdom.
När läkare som är högt kvalificerade någon gång i framtiden kommer att ha utvecklat botandet av sjukdomar med hjälp av födoämnen och föreskriver enkla födoämnen, samt förbjuder mänskligheten att leva som slavar under sin lystna aptit, kommer helt visst förekomsten av kroniska och andra slags sjukdomar att avta och hela mänsklighetens allmänna hälsa kommer att bli mycket bättre. Att så ska ske är förutbestämt. På samma sätt kommer allomfattande förändringar av människors karaktär, beteende och uppträdande att äga rum.
Enligt Bahá’u’lláhs uttryckliga föreskrift får man inte lämna en skicklig läkares råd utan avseende. Det är absolut nödvändigt att konsultera en sådan, även om patienten själv är en välkänd och framstående läkare. Kort sagt, tanken är att man bör bevara sin hälsa genom att rådfråga en kvalificerad läkare.
Det åligger alla att söka medicinsk behandling och att följa läkarens anvisningar, ty detta är i överensstämmelse med de gudomliga buden, men i verkligheten är det Gud som skänker bot.
O du som uttrycker din Herres lov! Jag har läst ditt brev där du uttryckte förvåning över några av Guds lagar, såsom den som rör jakt på oskyldiga djur, varelser som inte gjort sig skyldiga till något felsteg.
Bli inte förvånad över detta. Begrunda universums inre verklighet, de hemliga visdomar som innesluts däri, de gåtor, de förbindelser, de regler som styr allt. Ty varje del av universum är förbunden med varje annan del med band som är mycket starka och inte medger någon obalans och inte heller någon som helst försvagning. I skapelsens fysiska sfär finns det överallt ätare och de som ätes: växten upptar mineralet, djuret skördar och slukar växten, människan äter djuret och mineralet förtär människans kropp. Fysiska kroppar förs förbi den ena gränsen efter den andra, från ett liv till ett annat, och allt är föremål för omvandling och förändring utom själva tillvarons väsen – eftersom den är konstant och oföränderlig. Detta är livets grund för alla arter och släkten och för varje förgänglig realitet i hela skapelsen.
Närhelst du i ett mikroskop undersöker det vatten som människan dricker och luften hon andas, kommer du att se att människan får i sig ett överflöd av djurliv med varje andetag. Med varje klunk vatten sväljer hon också ner en stor mångfald av djur. Hur skulle det någonsin vara möjligt att sätta stopp för detta förlopp? Ty alla varelser äter och äts och själva livets väv bygger på detta förhållande. Vore det inte så, skulle de band som förenar alla skapade ting i universum lösas upp.
Vidare upphöjs ett ting närhelst det förstörs och sönderfaller och avskärs från livet till en värld som är större än den värld den kände till förut. Den lämnar exempelvis mineralets liv och går framåt in i växtens liv, sedan lämnar den växtriket och uppstiger till djurets, varefter den går ut ur djurlivet och uppstiger till människolivets rike, vilket sker genom din Herres nåd, den Barmhärtige, den Medlidsamme.
Jag ber Gud att Han hjälper dig att förstå de mysterier som finns i skapelsens innersta och drar undan slöjan för dina och din systers ögon, så att den välbevarade hemligheten avslöjas för dig och det dolda mysteriet avtäckes så tydligt som solen vid middagstid, att Han hjälper din syster och din make att komma in i Guds rike och botar dig från allt lidande som anfäktar oss i detta liv, antingen det är kroppsligt eller andligt.
O Herrens älskade! Guds rike är grundat på rättvisa och rättfärdighet liksom på barmhärtighet, medkänsla och vänlighet mot varje levande själ. Sträva då med hela ert hjärta att behandla hela mänskligheten med medkänsla – med undantag för dem som har något själviskt, privat motiv eller någon förvändhet. Vänlighet kan inte visas tyrannen, bedragaren eller tjuven eftersom det i stället för att göra dem medvetna om sina villfarelser, får dem att fortvara i sin förvändhet såsom tidigare. Oavsett hur mycket vänlighet ni visar lögnaren kommer han bara att ljuga ännu mer, ty han tror att ni låtit er luras, fast ni förstår honom alltför väl och tiger bara på grund av er djupa medkänsla.
I korthet sagt är det inte bara medmänniskorna Guds älskade måste behandla med nåd och barmhärtighet utan de måste visa den största kärleksfulla omsorg mot alla levande varelser. I alla fysiska avseenden, när det gäller den djurens ande, har djur och människa precis samma känslor. Människan har dock inte förstått denna sanning utan tror att fysiska förnimmelser är begränsade till människor, varför hon är orättfärdig och grym mot djuren.
Vad finns det då för skillnader gällande fysiska förnimmelser? Känslor är desamma, oavsett om smärta tillfogas människa eller djur. Här är det ingen skillnad alls. Men ni åsamkar faktiskt ett djur än mer ont när ni skadar det, för människan har ett språk och kan lämna in ett klagomål. Hon kan skrika och klaga och om hon skadas kan hon vända sig till myndigheterna som kommer att skydda henne mot hennes angripare. Men det olyckliga kreaturet är stumt, varken i stånd att uttrycka sin smärta eller att ta sitt fall till myndigheterna. Om en människa åsamkar ett djur tusen plågor, kan det varken värja sig mot henne genom tal eller genom att dra henne inför domstol. Därför är det viktigt att ni visar största möjliga hänsyn mot djur och att ni är ännu vänligare mot dem än mot era medmänniskor.
Lär era barn från tidig barndom att vara oändligt ömsinta och kärleksfulla mot djur. Om ett djur skulle bli sjukt, låt då barnen försöka bota det, om det skulle vara hungrigt, låt dem mata det, om det är törstigt, låt dem släcka dess törst, om det är trött, låt dem se till att det får vila.
De flesta mänskliga varelser är syndare, men djuren är oskyldiga. Klart är att de som är utan synd bör få mest vänlighet och kärlek – alla utom djur som är skadliga, såsom blodtörstiga vargar, giftormar och liknande farliga djur, eftersom vänlighet mot dem är en orättvisa mot mänskliga varelser liksom mot andra djur. Om ni till exempel vore ömsinta mot en varg, vore detta blott tyranni mot ett får, ty en varg förgör en hel fårflock. En rabiessmittad hund kan om den får möjlighet döda tusen djur och människor. Därför är medkänsla visad mot vilda och glupska djur grymhet mot de fredliga – och därför måste man hantera de farliga på rätt sätt. Men mot nyttiga djur måste yttersta vänlighet visas, ju mer desto bättre. Mildhet och kärleksfull omsorg är grundsatser i Guds himmelska rike. Den här frågan bör ni överväga ytterst noga.
O Guds tjänarinna! Det himmelska glädjebudskapet måste överlämnas med yttersta värdighet och storsinthet. Och intill dess en själ står upp med egenskaper som är nödvändiga för bäraren av detta budskap kommer dess ord inte att få någon verkan.
O Guds trälinna! Den mänskliga anden äger underbara krafter men måste bli styrkt av den helige Ande. Vad du hör därutöver är ren fantasi. Om den emellertid får hjälp av den helige Andes gåvor kommer dess styrka att bli något att förundras över. Då kommer den mänskliga anden att avslöja sanningar och lösa mysterier. Vänd ditt hjärta helt till den helige Ande och bjud in andra att göra samma sak, ty då kommer ni att uppleva underbara ting.
O Guds tjänarinna! Stjärnorna på himlen utövar inte något andligt inflytande på denna värld av stoft, men alla universums beståndsdelar är mycket starkt sammanlänkade i denna gränslösa rymd och denna förbindelse leder till ömsesidig materiell påverkan. Utöver den helige Andes gåvor så är allt som du hör om transens inverkan eller mediets trumpeter som förmedlar de dödas sjungande röster helt enkelt fantasi. Vad däremot beträffar den helige Andes gåvor kan du berätta vadhelst du vill – de kan inte överskattas, tro därför vad du än hör därom. Men de personer som nämndes, trumpetmänniskorna, är helt utestängda från dessa gåvor och får ingen del av dem, då deras metoder är ren illusion.
O Guds tjänarinna! Böner blir besvarade genom Guds universella Uppenbarare. När önskan handlar om att erhålla materiella ting är även de ohörsammas bön verksam – om de bönfaller och ödmjukt ber om Guds hjälp.
O Guds tjänarinna! Även om Gudomlighetens verklighet är helgad och gränslös är varelsernas mål och behov begränsade. Guds nåd är liksom regnet som kommer ner från himlen: vattnet är inte formmässigt bundet av någon begränsning men likväl, på varje plats där det strömmar ner, antar det begränsningar – dimensioner, utseende, form – enligt egenskaperna hos olika platser. I en kvadratisk bassäng blir vattnet som tidigare var obegränsat, en kvadrat, i en sexsidig bassäng blir det en sexhörning, i en åttasidig bassäng en åttahörning och så vidare. Regnet i sig har ingen geometri, inga gränser, ingen form, men det antar en eller annan form enligt sin behållares begränsningar. På samma sätt är Herren Guds heliga Väsen gränslöst, omätligt, men Hans nåd och strålglans begränsas i skapelserna på grund av deras begränsningar och därför kommer böner från enskilda personer att i vissa fall få gynnsamma svar.
O Guds tjänarinna! Det är med Herren Kristus såsom med Adam. Hade den första mänskliga varelsen som uppstod på denna jord fader eller moder? Det är säkert att han inte hade någondera. Men Kristus saknade bara en fader.
O Guds tjänarinna! De böner som uppenbarades för att bönfalla om helande gäller både kroppslig och andlig bot. Läs dem då för att läka både själen och kroppen. Om läkning är rätt för patienten, kommer den säkert att beviljas, men för vissa sjuka personer skulle den blott bli orsak till andra sjukdomar och därför tillåter visheten icke ett bekräftande svar på bönen.
O Guds tjänarinna! Den helige Andes kraft botar både fysiska och andliga krämpor.
O Guds tjänarinna! Det är nedtecknat i Toran: ”Jag gör Akors dal till en hoppets port.” Akors dal är staden ʻAkká och vemhelst som har tolkat detta annorlunda hör till dem som saknar kunskap.
Du ställde en fråga rörande Jesu förklaring i sällskap med Moses och Elias och den himmelske Fadern på berget Tabor, som det berättas om i Bibeln. Denna händelse uppfattades av lärjungarna med deras inre öga och var därför en dold hemlighet och uppdagades andligen av dem. Om betydelsen annars vore att de hade bevittnat kroppsliga gestalter, det vill säga bevittnat denna förvandling med sina yttre ögon, varför fanns det då många andra på plats på denna slätt och detta berg som inte kunde se den? Och varför ålade Herren dem att inte berätta om detta för någon? Det är uppenbart att det var en andlig syn och en himmelsk skådeplats. Därför bjöd Messias dem att hålla det hela dolt tills ”Människosonen uppstått från de döda”, det vill säga tills Guds sak upphöjts och Guds ord skulle råda och Kristi verklighet framträda.
O du längtande flamma, du som är upptänd av Guds kärlek! Jag har läst ditt brev och dess innehåll var välformulerat och vältaligt. Det gladde mitt hjärta då det visade din djupa uppriktighet i Guds sak, dina uthålliga steg längs Hans rikes väg och din ståndaktighet i Hans tro – ty av alla stora ting är detta det största i Hans ögon.
Hur många själar har inte vänt sig till Herren och inträtt i Hans ords skyddande skugga och blivit väl kända över hela världen – till exempel Judas Iskariot. Men senare när prövningarna blev hårda och deras våldsamhet ökade, halkade fötterna på vägen och de avvek från tron. Efter att ha erkänt dess sanning förnekade de den och avföll från harmoni och kärlek till illdåd och hat. Därigenom blev det uppenbart hur prövningarnas styrka fick mäktiga pelare att darra och skaka.
Judas Iskariot var den störste av lärjungarna och han kallade folket till Kristus. Då tycktes det honom som om Jesus visade stigande aktning för aposteln Petrus, och när Jesus sade: ”Du är Petrus, och på denna klippa skall jag bygga min församling” hade de ord som riktades till Petrus och detta utväljande av Petrus för särskild ära, en märkbar inverkan på Judas och upptände avund i apostelns hjärta. Av denna anledning vände han sig bort, han som en gång dragits nära, han som varit en troende förnekade sin tro, och hans kärlek förvandlades till hat tills han blev orsak till korsfästelsen av denne underbare Herre, denna uppenbara Skönhet. Sådant följer av avund, som är den främsta orsaken till att människor avviker från den raka vägen. Så har skett och så kommer att ske i denna stora sak. Men det saknar betydelse, eftersom det skapar lojalitet hos de övriga och får själar att uppstå som inte vacklar, som är fasta och orubbliga som berget i sin kärlek till det uppenbarade Ljuset.
Framför budskapet till den Barmhärtiges tjänarinnor att när en prövning hårdnar, måste de stå fasta och trogna i sin kärlek till Bahá. Om vintern kommer stormarna och våldsamma vindar blåser, men sedan följer våren i all sin skönhet och pryder kullar och slätter med doftande växter och röda anemoner, fagra att skåda. Då kommer fåglarna att drilla sina jubelsånger på grenarna och predika i sjungande toner från trädens predikstolar. Inom kort kommer ni att bevittna att ljusen strömmar fram, att baneren från riket därovan vajar, att den Allbarmhärtiges ljuva dofter fläktas vida omkring, att himmelrikets skaror marscherar ner, himlens änglar rusar framåt och den helige Ande utgjutes över alla dessa nejder. Den dagen kommer du att se dem som vacklar, med svikna förhoppningar och uppenbar förlust, såväl män som kvinnor. Detta har bestämts av Herren, Uppenbararen av heliga verser.
För din del är du välsignad, ty du är orubblig i Guds sak och trofast i Hans Förbund. Jag ber Honom att skänka dig en andlig själ och himmelrikets liv och att göra dig till ett löv som grönskar och glänser på Livets träd, så att du andligen och vid gott mod måtte tjäna den Barmhärtiges tjänarinnor.
Din givmilde Herre kommer att bistå dig i arbetet i Hans vingård och göra dig till ett redskap för spridandet av enighetens anda bland Hans tjänarinnor. Han kommer att låta ditt inre öga se med kunskapens ljus, Han kommer att förlåta dina synder och omvandla dem till goda handlingar. Sannerligen, Han är den Förlåtande, den Barmhärtige, den omätliga nådens Herre.
O Guds dyrbara tjänarinna! Prisa Gud eftersom du är gynnad vid Hans heliga tröskel och omhuldad i Hans makts rike. Du är ordförande i ett råd som är själva uttrycket för den himmelska skaran, spegelbilden av det allhärliga riket. Sträva med hjärta och själ i andäktig ödmjukhet och självutplåning efter att upprätthålla Guds lag och sprida Hans ljuva väldofter vida omkring. Sträva efter att bli den sanna ordföranden för andliga själars råd och en ledsagare till änglarna i den Allbarmhärtiges rike.
Du frågade om den tionde till den sjuttonde versen av det tjugoförsta kapitlet i Johannes uppenbarelse. Du skall veta att, enligt matematiska principer, har fästet för denna jords strålande sol delats i tolv konstellationer som de kallar de tolv stjärntecknen. På samma sätt lyser Sanningens sol och utgjuter Sina gåvor genom tolv ställningar av helighet, och med dessa himmelska tecken menas de rena och obefläckade gestalter som är helighetens själva källådror och de gryningspunkter som förkunnar Guds enhet.
Betänk att det på Hans (Moses) tid, Han som samtalade med Gud, fanns tolv heliga personer som var ledare för de tolv stammarna och lägg likaså märke till att det i Andens (Kristi) religionsordning fanns tolv apostlar samlade i det himmelska Ljusets skyddande skugga och från dessa strålande gryningspunkter lyste Sanningens sol fram liksom solen på himlen. Lägg återigen märke till att det under Muhammeds tid fanns tolv heliga gryningspunkter, uppenbararna av Guds bekräftande hjälp. Sålunda förhåller det sig.
Följaktligen berättade Johannes om tolv portar i sin vision och om tolv grundstenar. Med ”jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud” menas Guds heliga lag och detta har lagts fram i många skrifter och kan fortfarande läsas i skrifterna av det förgångnas Profeter, till exempel att Jerusalem sågs gå ut i vildmarken.
Innebörden av textstället är att det himmelska Jerusalem har tolv portar, genom vilka de välsignade inträder i Guds stad. Portarna är själar som är såsom ledstjärnor, som portaler av kunskap och nåd och i dessa portar står tolv änglar. Med ”ängel” menas Guds bekräftelsers kraft – att ljuset av Guds bekräftande kraft lyser ur dessa själars lampnisch, vilket innebär att var och en av dessa varelser kommer att beviljas det mest kraftfulla bekräftande stöd.
De tolv portarna omsluter hela världen, vilket betyder att de är ett skydd för alla varelser. Vidare är de tolv portarna grunden för Guds stad, det himmelska Jerusalem och på var och en av dessa grundstenar står namnet på en av Kristi apostlar skrivet. Det vill säga, var och en gestaltar de heliga väsendenas fullkomlighet, glädjebudskap och dygder.
I korthet säger skriften: ”Och han som talade till mig hade en måttstock av guld för att mäta staden och dess portar och dess mur.” Detta betyder att vissa personligheter ledde folket med en stav som vuxit upp ur jorden och vallade dem med en stav lik Mose stav. Andra fostrade och vallade folket med en stav av järn, som i Muhammeds religionsordning. Och i den nuvarande cykeln, eftersom den är den mäktigaste religionsordningen, kommer den stav som vuxit upp ur växtriket samt järnstaven att förvandlas till en stav av renaste guld, hämtad från de oändliga skattkamrarna i Herrens rike. Med denna stav kommer människor att fostras.
Lägg noga märke till skillnaden: en gång var Guds föreskrifter som en trästav och på detta sätt spreds de heliga skrifterna, utfärdades Guds lag och grundlades Hans tro. Därefter följde en tid då den sanne Herdens stav var som järn. Och idag, i denna nya och förunderliga tidsålder, är staven av rent guld. Hur stor är inte skillnaden här! Då kan du förstå hur stor landvinningen är genom Guds lag och Hans lärosatser i denna religionsordning, hur de nått sådana höjder att de vida överträffar de föregående religionsordningarna, ty sannerligen, denna stav är renaste guld, medan den under tidigare dagar var av järn och trä.
Detta är ett kort svar som jag har skrivit till dig, eftersom det inte fanns tid för mer. Du kommer säkert att förlåta mig. Guds tjänarinnor måste höja sig till en sådan ställning att de, på egen hand och utan hjälp, förstår dessa inre betydelser och blir i stånd att fullständigt förklara varje ord – en ställning där en källa av visdom väller fram ur sanningen i deras innersta hjärtan och strålar ut alldeles så som en springbrunn upprinner ur sin egen källa.
O du som har nalkats Kristi ande i Guds rike! Sannerligen, kroppen består av fysiska beståndsdelar, och varje sammansättning måste nödvändigtvis brytas ned. Anden är dock en enda essens, fin och subtil, okroppslig, evig och av Gud. Av denna anledning har vemhelst som söker Kristus i Hans fysiska kropp sökt förgäves och blir utestängd från Honom som av en slöja. Men den som längtar att finna Honom i anden kommer att växa från dag till dag i glädje och lust och brinnande kärlek, i närhet till Honom och i klart och tydligt beskådande av Honom. På denna nya och underbara dag höves det dig att söka efter Kristi ande.
Sannerligen, den himmel i vilken Messias steg upp var inte den här ändlösa himlen, i stället var Hans himmel Hans välgörande Herres rike. Såsom Han själv sade: ”Jag har kommit ned från himmelen”, och åter, ”Människosonen … var i himmelen”. Således står det klart att Hans himmel befinner sig bortom alla riktningar, omsluter tillvaron och uppreses för dem som tillber Gud. Be enträget och bönfall din Herre om att lyfta dig upp till den himlen och låta dig ta del av dess föda i denna tid av majestät och makt.
Du ska veta att människorna ända intill denna dag har misslyckats med att avslöja Bokens dolda hemligheter. De föreställer sig att Kristus var utesluten från sin himmel under den tid då Han gick på jorden, att Han föll från sin höghets höjder och sedan uppsteg till de övre delarna av skyn, till den himmel som inte alls finns, ty den är endast rymd. Och de väntar på att Han skall komma ner därifrån igen, ridande på ett moln och de föreställer sig att det finns moln i denna oändliga rymd och att Han kommer att rida på dem och på så vis nedstiga. I själva verket är sanningen den att ett moln bara är ånga som stiger upp från jorden och inte kommer ned från himlen. I stället är det moln som det hänvisas till i evangeliet den mänskliga kroppen, som kallas så eftersom kroppen är som en slöja för människan och likt ett moln, som hindrar henne från se Sanningens sol som lyser från Kristi horisont.
Jag ber Gud att inför dina ögon öppna portarna till upptäckter och förnimmelser, så att du blir upplyst om Hans mysterier i denna mest uppenbara av dagar.
Jag är mycket angelägen om att träffa dig men tidpunkten är inte gynnsam. Om Gud vill, ska vi underrätta dig om en lämpligare tidpunkt, då du med glatt hjärta kan komma.
O du som älskar mänskligheten! Ditt brev har emottagits och det berättar, Gud ske lov, om din goda hälsa och ditt välbefinnande. Det framgår av ditt svar på ett tidigare brev att känslor av tillgivenhet har skapats mellan dig och vännerna.
Man måste i varje människa se endast det som är lovvärt. När det sker kan man vara vän med hela människosläktet. Men om vi ser på människor med utgångspunkt från deras fel är det en väldig uppgift att vara vän med dem.
Det hände en dag på Kristi tid – må världens liv utgöra ett offer åt Honom – att Han gick förbi en död hundkropp, ett kadaver, stinkande, vedervärdigt med lemmar i ruttnelse. En av de närvarande sade: ”Vilken motbjudande stank!” Och en annan sa: ”Så vämjeligt! Så avskyvärt!” Kort sagt, var och en av dem hade något att tillägga.
Men då talade Kristus själv och sa till dem: ”Titta på den här hundens tänder! Så skimrande vita de är!”
Messias blick som överskylde synder uppehöll sig inte ett ögonblick vid det vämjeliga hos detta kadaver. Den enda del av den döda hundens kadaver som inte var vedervärdig var tänderna och Jesus såg deras vita glans.
Därför åligger det oss, när vi riktar blicken mot andra människor, att se på hur de utmärker sig, inte hur de misslyckas.
Prisad vare Gud, ditt mål är att främja mänsklighetens välbefinnande och att hjälpa själarna att övervinna sina brister. Denna goda avsikt kommer att skänka lovvärda resultat.
Du har nämnt ämnet andliga upptäckter. Människoanden är en allomslutande kraft som omfattar alltings verkligheter. Allt vad du ser omkring dig – underbara resultat av mänskligt hantverkskunnande, uppfinningar, upptäckter och dylika vittnesbörd var alla en gång hemligheter dolda i det okändas rike. Den mänskliga anden blottlade den hemligheten och drog fram den ur osynlighet in i den synliga världen. Som exempel kan nämnas ångkraften, fotografiet och fonografen, trådlös telegrafi och framsteg inom matematik. Vart och ett av dem var en gång ett mysterium, en välbevarad hemlighet, men människoanden avslöjade dessa hemligheter och förde ut dem ur det osynliga in i dagens ljus. Därför står det klart att den mänskliga anden är en allomfattande kraft som utövar sitt herravälde över den inre kärnan hos alla skapade ting och upptäcker fenomenvärldens välbevarade mysterier.
Den gudomliga anden avslöjar emellertid gudomliga verkligheter och allomfattande mysterier som existerar i den andliga världen. Det är min förhoppning att du kommer att uppnå denna gudomliga ande, att du må avslöja den andra världens hemligheter såväl som den lägre världens mysterier.
Du frågade om kapitel 14, vers 30 i Johannesevangeliet, där Herren Kristus säger: ”Härefter talar jag icke mycket med eder, ty denna världens furste kommer. I mig finnes intet som hör honom till.” Denna världens furste är den Välsignade skönheten, och ”I mig finnes intet som hör honom till” betyder: efter Mig kommer alla att hämta vägledning från Mig, men Han är oberoende av Mig och kommer ej att hämta någon vägledning från Mig. Det vill säga, Han är rik och Hans rikedom överstiger varje nådegåva från Mig.
Beträffande din fråga om upptäckter som görs av själen efter att den lagt av sin mänskliga form. Den världen är förvisso en värld av förnimmelser och upptäckter, ty den mellanliggande slöjan kommer att lyftas bort och den mänskliga anden kommer att skåda själar som är över, under och i nivå med den själv. Det liknar tillståndet hos en människa i livmodern, där hennes ögon är beslöjade och allt är dolt för henne. När hon har fötts ur livmoderns värld och kommer in i detta liv finner hon det, i förhållande till livmodern, vara en plats för uppfattningar och upptäckter och hon betraktar allt genom sitt yttre öga. På samma sätt kommer hon, när hon har lämnat detta liv, att i den världen se allt det som var dolt för henne här, men där kommer hon att se och förstå allt med sitt inre öga. Där kommer hon att se sina medmänniskor och sina jämlikar och dem som är av högre rang samt dem som är av lägre. Beträffande vad som menas med själarnas jämlikhet i det allra högsta riket är det detta: de troendes själar, vid den tidpunkt då de först uppenbaras i kroppens värld, är likställda och var och en är helgad och ren. I denna värld kommer de emellertid att börja skilja sig åt, några uppnår den högsta nivån, några en mellannivå, andra blir kvar på tillvarons lägsta stadium. Deras jämlika tillstånd finns i början av deras tillvaro, åtskillnad följer efter deras bortgång.
Du har nämnt Seir. Seir är en ort i närheten av Nasaret i Galileen.
Beräffande uttalandet hos Job, kapitel 19, verserna 25-27: ”Jag vet att min befriare lever, och till sist skall träda fram på jorden” är innebörden: Jag ska inte förödmjukas, jag har En som stöder mig och en Beskyddare, och min Hjälpare, min Försvarare kommer till slut att uppenbaras. Och även om mitt kött nu är svagt och täckt med maskar kommer jag att botas och med dessa mina egna ögon, det vill säga min inre syn, kommer jag att se Honom. Detta sade Job efter att de hade förebrått honom, och han själv hade beklagat sig över det onda som hans vedermödor hade vållat honom. Och till och med när de fruktansvärda sjukdomsangreppen hade fått hans kropp att täckas av maskar, försökte han berätta för dem som omgav honom att han ändå till fullo skulle läkas och att han, i sin egen kropp, med sina egna ögon skulle skåda sin Förlossare.
När det gäller kvinnan i Johannes uppenbarelse, tolfte kapitlet, som flydde ut i öknen och det stora tecken som visade sig i himlen – den kvinna som hade solen till sin klädnad och månen under sina fötter, så menas med kvinnan Guds lag. Ty enligt de heliga böckernas terminologi är det en hänvisning till Lagen och kvinnan är dess symbol här. Och de två ljusen, solen och månen, är de två tronerna, den turkiska och den persiska, båda två under Guds lags styre. Solen är symbolen för det persiska riket och månen, det vill säga månskäran, för det turkiska. De tolv stjärnorna i kransen på hennes huvud är de tolv imamerna som, precis som apostlarna stödde Guds tro. Det nyfödda Barnet är den Tillbeddes skönhet, framsprungen ur Guds lag. Han säger sedan att kvinnan flydde ut i öknen vilket betyder att Guds lag fördes ut ur Palestina till Hijaz öken, där den stannade i 1260 år – det vill säga, fram till det utlovade Barnets tillkomst. Och det är välkänt att varje dag i de heliga böckerna räknas som ett år.
O tjänarinna som brinner av Guds kärlek! Jag har tagit del av ditt utmärkta brev och tackade Gud för din säkra ankomst till den stora staden. Jag ber Honom att Han genom sitt osvikliga stöd, låter din återkomst utöva ett djupt inflytande. En sådan sak kan bara inträffa om du lägger bort all tillgivenhet till denna värld och ikläder dig helighetens klädnad, om du begränsar alla dina tankar och ord till Guds åminnelse och Hans lov till att sprida Hans ljuva dofter och utföra rättfärdiga handlingar och om du ägnar dig åt att väcka de tanklösa och återställa synen till de blinda, hörseln till de döva, talet till de stumma och genom andens kraft skänka liv åt de döda.
Ty såsom Kristus sade om människorna i Evangeliet: de är blinda, de är döva, de är stumma. Och Han sade: ”Jag kommer att bota dem.”
Var god och barmhärtig mot din svaga mor och tala med henne om Konungariket så att hennes hjärta får glädjas.
Framför mina hälsningar till fröken Ford. Ge henne glädjebudskapet att detta är Guds rikes dagar. Säg till henne: Välsignad är du på grund av dina ädla syften, välsignad är du på grund av dina goda gärningar, välsignad är du för din andliga karaktär. Sannerligen, jag älskar dig på grund av dessa dina mål, dina egenskaper och handlingar. Berätta vidare: Kom ihåg Messias och Hans dagar på jorden och Hans förnedring och Hans vedermödor och hur folket inte fäste något avseende vid Honom. Kom ihåg hur judarna gjorde Honom till åtlöje och hånade Honom och tilltalade Honom så: ”Frid vare med dig, judarnas konung! Frid vare med dig, konungarnas konung!” Hur de sade att Han var vansinnig och frågade hur den Korsfästes sak någonsin skulle kunna spridas över världen, i öst och väst. Ingen följde Honom då förutom några få själar som var fiskare, snickare och andra enkla människor. Ack, vilka vanföreställningar!
Och se vad som hände sedan: hur deras mäktiga baner sänktes och hur istället inför dem Hans mest upphöjda fana höjdes, hur alla de strålande stjärnorna på denna ärans och stolthetens himmel sjönk ned, hur de gick ned i väster där allt tynar bort – medan Hans lysande himmelssfär fortfarande strålar ned från skyar av odödlig härlighet alltmedan seklerna och tidsåldrarna rullar hän. Låt er då varnas, ni som har ögon att se med! Inom kort kommer ni att skåda än större ting än detta.
Du ska veta att inte ens alla makter sammantaget har kraft att upprätta världsfreden, ej heller att vid någon tidpunkt eller något tillfälle motstå dessa ändlösa krigs övermäktiga herravälde. Inom kort skall dock himlens makt, den helige Andes herravälde hissa kärlekens och fredens baner på de höga topparna, och där, ovanför majestätets och maktens slott, kommer dessa baner att vaja i de brusande vindar som blåser från Guds milda barmhärtighet.
Förmedla mina hälsningar till fru Florence och berätta att flera samfund har givit upp grunden för sin tro och antagit läror som inte räknas i Guds ögon. De är som fariséerna som både bad och fastade och sedan dömde Jesus Kristus till döden. Vid Guds liv! Det är övermåttan egendomligt!
O Guds tjänarinna, läs med mjuk röst denna åkallan till din Herre och säg till Honom:
O Gud, min Gud! Fyll åt mig den bägare som är avskiljandet från alla ting och, i mångfalden av Din härlighet och Dina gåvor, gläd mig med det vin som är att älska Dig. Befria mig från lidelse och begär, bryt sönder mina bojor till denna lägre värld, drag mig i hänryckning till Ditt överjordiska land och vederkvick mig bland tjänarinnorna med Din helighets andedräkt.
O Herre, skänk mitt ansikte ljus med Dina gåvors glans, upplys mina ögon att de må se tecknen på Din allbetvingande makt, låt mitt hjärta glädjas över Din kunskaps härlighet som omfattar allt, gläd min själ med Ditt själsväckande budskap om stor fröjd, o Du som är Konungen över denna värld och konungariket därovan, o Du herraväldets och maktens Herre, så att jag må sprida Dina tecken och bevis vida omkring och förkunna Din sak och främja Dina lärosatser, tjäna Din lag och upphöja Ditt ord.
Du är i sanning den Starke, den Allgivande, den Fullkomlige, den Allsmäktige.
Vad beträffar de grundläggande principerna för undervisning av tron: du ska veta att överlämnandet av budskapet endast kan åstadkommas genom goda gärningar och andliga egenskaper, ett tal som är kristallklart och den glädje som återspeglas i ansiktet hos den som lägger fram lärosatserna. Det är betydelsefullt att lärarens gärningar bekräftar sanningen i hans ord. Sådan skall hållningen vara hos vemhelst som sprider Guds ljuva dofter och egenskaperna hos den som är uppriktig i sin tro.
När Herren har gjort dig i stånd att uppnå detta tillstånd, kan du vara säker på att Han kommer att inspirera dig med sanningens ord och får dig att tala genom den helige Andes andedräkt.
Begrunda de gångna händelserna från Kristi tid så kommer de nuvarande händelserna att klarna och uppenbaras.
O ni som är Konungarikets söner och döttrar! I tacksamhet söker andens fåglar endast att flyga i de höga himlarna och sjunga sina underbart melodiösa sånger. Men de stackars daggmaskarna nöjer sig med att gräva gångar i jorden och vilken hård kamp de bedriver för att komma ner i dess djup! Likadana är jordens söner. Deras högsta mål är att öka sina tillgångar för att kunna leva vidare i denna flyktiga värld, denna död i livet och detta trots det faktum att de är bundna till händer och fötter av tusen bekymmer och sorger och aldrig, inte ens ett ögonblick är skyddade från fara, aldrig någonsin säkra ens inför plötslig död. Efter en kort tid utplånas de fullständigt och intet tecken återstår att berätta om dem och inte ett ord hörs någonsin sägas om dem igen.
Ägna er då åt att prisa Bahá’u’lláh, ty det är genom Hans nåd och hjälp som ni har blivit Konungarikets söner och döttrar, det är tack vare Honom som ni nu är sångfåglar på sanningens ängar och har svävat upp till höjderna av den härlighet som för evigt förblir. Ni har funnit er plats i den värld som icke dör och den helige Andes andedräkt har blåst över er. Ni har anammat ett annat liv, ni har fått tillträde till Guds tröskel.
Grunda därför andliga råd med största glädje och ägna er åt att prisa och förhärliga Herren och att kalla Honom helig och allra störst. Höj till den Allhärliges rike era bönfallande rop på hjälp och framsäg i vart ögonblick en myriad tacksägelser för att ha erhållit denna överflödande förmån och yttersta nåd.
O du som har ögon att se med! Det som du bevittnade är själva sanningen och hör till synernas värld.
Väldoften är nära förenad och blandad med knoppen, och när knoppen har öppnats sprids dess ljuva doft. Örten är inte utan frukt även om det synes så, ty i denna Guds trädgård utövar varje växt sitt eget inflytande och har sina egna egenskaper, och varje växt kan till och med mäta sig med den hyllade tusenbladsrosen i att kunna glädja sinnet med sin doft. Var förvissad härom. Även om sidorna i en bok inte vet något om de ord och betydelser som skrivits på dem, låter vänner dem ändå, på grund av deras samband med orden, vördnadsfullt gå från hand till hand. Detta samband är dessutom den renaste gåva.
När den mänskliga själen svävar bort från denna förgängliga stofthög och stiger till Guds värld, kommer slöjor att dras bort och sanningar komma i dagen och alla tidigare okända ting kommer att klargöras och dolda sanningar att förstås.
Betänk hur en människa i livmoderns värld hade döva öron och blinda ögon och stum tunga, hur hon var berövad alla sinnesförnimmelser. Men när hon från den mörka världen kom in i denna ljusa värld, såg hennes öga, hennes öra hörde och hennes tunga talade. När hon på samma sätt har skyndat bort från denna dödliga plats till Guds rike, kommer hon att födas i anden, hennes förnimmelses öga kommer att öppnas, hennes själs öra kommer att höra och alla sanningar som hon tidigare var okunnig om kommer att klargöras och förtydligas.
En uppmärksam resenär som passerar längs en väg kommer säkert att minnas sina upptäckter, om inte någon olycka skulle drabba honom och utplåna minnet.
O tjänarinna som brinner med Guds kärleks eld! Sörj inte över svårigheterna och umbärandena i denna lägre värld, gläd dig inte heller i tider av sorglöshet och bekvämlighet ty bådadera skall förgå. Det nuvarande livet är som en svallvåg, en hägring eller vandrande skuggor. Skulle någonsin en förvrängd återspegling i öknen kunna tjäna som uppfriskande vatten? Nej, vid härskarnas Herre! Aldrig kan verkligheten och blotta skenet av verklighet vara detsamma, stor är skillnaden mellan fantasi och verklighet, mellan sanning och dess skenbild.
Du skall veta att Konungariket är den verkliga världen och att denna lägre ort enbart är dess skugga som brer ut sig. En skugga finns inte till och dess existens är bara en fantasi och ingenting annat, ty den är blott avspeglingar reflekterade i vatten som för ögat ser ut som bilder.
Förtrösta på Gud. Sätt din lit till Honom. Prisa Honom och låt Honom ständigt uppta ditt sinne. Han förvandlar sannerligen svårigheter till lättnad, och sorg till tröst, och möda till fullständig frid. Han har sannerligen makt över alla ting.
Om du skulle lyssna till mina ord, frigör dig då från bojorna av vadhelst som kommer att inträffa. Ja, tacka i stället under alla förhållanden din kärleksfulle Herre och överlämna dina angelägenheter åt Hans vilja som verkar såsom det behagar Honom. Detta är sannerligen bättre för dig än allt annat i båda världarna.
O du som tror på Guds enhet! Du må veta att ingenting gagnar en själ utom den Allbarmhärtiges kärlek, ingenting lyser upp ett hjärta utom den strålglans som lyser från Herrens rike.
Överge alla andra angelägenheter, låt glömska vinna över hågkomsten av allt annat. Begränsa dina tankar till vadhelst som lyfter upp människosjälen till den himmelska nådens paradis, och sök att få var och en av himmelrikets fåglar att flyga upp till den högsta horisonten, den eviga ärans mittpunkt i denna förgängliga värld.
Rörande frågan om en mördares själ och vilket straff han skulle få, är svaret att mördaren måste sona sitt brott: det vill säga, om de avrättar mördaren är hans död en försoning för hans brott och efter döden kommer Gud i sin rättvisa inte att pålägga honom något mer straff, ty gudomlig rättvisa skulle inte tillåta detta.
O Guds tjänarinna! På denna dag består tacksägelse till Gud för Hans frikostighet i att ha ett strålande hjärta och en själ öppen för andens maningar. Det är kärnan i tacksägelse.
Vad beträffar tacksägelse i tal eller skrift är den, även om den naturligtvis är godtagbar, jämförd med den andra tacksägelsen endast sken och overklighet, för det viktigaste är andens ingivelser, dessa utflöden ur hjärtats djupa gömsle. Det är min förhoppning att du kommer att gynnas därmed.
Beträffande ens brist på förmåga och ovärdighet på Uppståndelsens dag, innebär inte det att man utestängs från gåvor och skänker, ty detta är inte rättvisans dag utan nådens dag, då rättvisa är att tilldela var och en vad honom tillkommer. Se därför inte till din grad av förmåga, se till Bahá’u’lláhs gränslösa ynnest. Allomfattande är Hans frikostighet och fulländad Hans nåd.
Jag ber Gud om att du med Hans hjälp och starka stöd kan undervisa om de inre betydelserna i Toran med vältalighet, förståelse, kraft och skicklighet. Vänd ditt ansikte mot Guds rike, be om den helige Andes gåvor, tala, och Andens bekräftelser skall komma.
Vad beträffar den mäktiga sol som du skådade i din dröm var detta den Utlovade, och dess vidsträckta strålar var Hans frikostighet. Den genomskinliga ytan av vattensamlingen står för hjärtan som är obefläckade och rena, medan svallvågorna betecknar den stora uppståndelsen i dessa hjärtan och det förhållandet att de blev omskakade och djupt rörda. Det vill säga vågorna är rörelserna i anden och själens heliga ingivelser. Prisa Gud för att du i drömmens värld har fått bevittna sådana avslöjanden.
Vad gäller meningen med att en person helt glömmer sig själv är dess betydelse att han står upp och offrar sig i egentlig mening. Det vill säga, han utplånar pockandet på det mänskliga planet och befriar sig från sådana egenskaper som är klandervärda och som utgör detta jordelivs dystra mörker – men inte så att han låter sin fysiska hälsa försämras och sin kropp försvagas.
Jag bönfaller uppriktigt och ödmjukt vid den heliga tröskeln om att himmelska välsignelser och gudomlig förlåtelse skall omsluta din kära mor, liksom dina kärleksfulla systrar och släktingar. Särskilt ber jag å din trolovades vägnar, som plötsligt skyndade bort från denna värld till nästa.
O son av Konungariket! Dina ytterst angenäma brev i tilltalande stil gläder ständigt våra hjärtan. När sången härrör från Konungariket får den själen att jubla.
Prisa Gud för att du har kunnat resa till det landet i syfte att upphöja Hans ord och sprida Hans rikes heliga doft vida omkring och för att du tjänar som trädgårdsmästare i himmelens trädgårdar. Inom kort kommer dina insatser att krönas med framgång.
O son av Guds rike! Alla ting är välgörande om de är förenade med Guds kärlek och utan Hans kärlek är alla ting skadliga och tjänar som en slöja mellan människan och Konungarikets Herre. När Hans kärlek finns med blir all bitterhet sötma och varje gåva skänker hälsosam njutning. Exempelvis tillför en melodi som är njutbar för örat själva livsanden till ett hjärta som älskar Gud, men befläckar en själ med lystnad om den är upptagen av sinnliga begär. Och varje kunskapsgren som är förbunden med kärleken till Gud är god och prisvärd, men berövad Hans kärlek blir lärdom ofruktbar – sannerligen, den för med sig galenskap. Varje sorts kunskap, varje vetenskap är som ett träd: om dess frukt skulle bestå av kärlek till Gud är den ett välsignat träd, om ej, är det trädet endast torr ved som bara göder elden.
O du som är Guds lojale tjänare och andlig helare av människan! Närhelst du vårdar en patient, vänd då ditt ansikte mot det himmelska rikets Herre, be den helige Ande att komma till din hjälp och bota sedan sjukdomen.
O du Guds kärleks låga! Det du skrev skänkte stor glädje, ty ditt brev var som en trädgård, varifrån de inre betydelsernas rosor spred den ljuva andan av kärleken till Gud vida omkring. På samma sätt kommer mina svar att tjäna som regnskurar och dagg för att skänka dessa andliga växter som har blomstrat i ditt hjärtas trädgård mer friskhet och skir fägring än ord kan uttrycka.
Du skrev om plågsamma prövningar som drabbat dig. För den trogna själen är en prövning blott Guds nåd och ynnest, och de tappra rycker glatt fram till rasande strid på ångestens fält medan den fege jämrar sig av skräck, darrar och skakar. Så visar också den skicklige studenten, som med stor duglighet behärskar sina ämnen och lagt dem på minnet, gärna upp sina färdigheter inför sina examinatorer på examensdagen. Så skimrar och glänser också massivt guld underbart i proberarens eld.
Det står sålunda klart att prövningar och svårigheter för helgade själar endast är Guds frikostighet och nåd, medan de för de svaga är en katastrof, oväntad och plötslig.
Precis som du skrev, renar dessa prövningar hjärtats spegel från jagets fläckar så att Sanningens sol kan kasta sina strålar därpå. Det finns ingen slöja mer hindrande än jaget och hur tunn den slöjan än må vara, kommer den till sist att helt utestänga en person och beröva honom hans andel av den eviga nåden.
O Herrens hängivna tjänarinna! När de troende, män och kvinnor, passerar i tanken inför mina ögon, känner jag mig värmd vid Guds kärleks eld och ber om att den Allsmäktige ska bistå de heliga själarna med sina osynliga skaror. Prisad vare Herren för att alla Hans Uppenbarares profetior nu är tydligt uppfyllda på denna den största av dagar, den heliga och välsignade tidsåldern.
O Guds hängivna tjänarinna! Närhet är sannerligen av själen, ej av kroppen och den hjälp som söks och den hjälp som kommer är inte materiell, utan av anden. Ändå är det min förhoppning att du ska nå fram till närhet i alla bemärkelser. Guds frikostighet kommer sannerligen att omfatta en helgad själ liksom solens ljus omfattar månen och stjärnorna. Var förvissad härom.
Sprid till var och en av de troende, män som kvinnor, den väldoftande andan av helighet å ‘Abdu’l-Bahás vägnar. Inspirera dem alla och uppmana dem att sprida Herrens ljuva dofter vida omkring.
O du tjänare vid den Heliga tröskeln! Vi har läst vad som strömmade ut från din penna i din kärlek till Gud och fann innehållet i ditt brev i högsta grad tilltalande. Min förhoppning är att den Allbarmhärtiges andedräkt genom Guds frikostighet alltid kommer att uppfriska och vederkvicka dig.
Du skrev om återfödelse. En tro på återfödelse går långt tillbaka i nästan alla folks historia och delades även av Greklands filosofer, de romerska vise, de gamla egyptierna och de stora assyrierna. Icke desto mindre är sådana vidskepelser och sägner helt och hållet orimliga i Guds ögon.
Huvudargumentet bland dem som trodde på återfödsel var att, enligt Guds rättvisa, måste var och en få vad som tillkommer honom. När en människa till exempel råkar ut för en viss olycka, skulle det ske på grund av att hon begått något fel. Men ta ett barn som fortfarande är i sin moders sköte, embryot som just har bildats, och detta barn är blint, dövt, lamt, ofullkomligt – vilken synd har ett sådant barn begått för att förtjäna sina lidanden? De svarar att även om utifrån sett, barnet som fortfarande befinner sig i livmodern inte är skyldigt till någon synd, har det ändå gjort något fel under ett tidigare liv och således kom det att förtjäna sitt straff.
Dessa personer har dock förbisett följande. Om skapandet rörde sig framåt endast enligt en enda regel, hur skulle då den allomfattande Kraften kunna göra sig påmind? Hur skulle den Allsmäktige vara den som ”gör som Han behagar och förordnar det Han vill”?
I korthet, de heliga skrifterna hänvisar verkligen till en återkomst men därmed avses återkomsten av de särdrag, villkor, verkningar, fullkomliga egenskaper och inre verkligheter som finns hos de ljus som återkommer i varje religionsordning. Hänvisningen är inte riktad till bestämda, enskilda själar och identiteter.
Man kunde till exempel säga att detta är återkomsten av förra nattens lampsken eller att förra årets ros har återvänt till trädgården i år. Här åsyftas inte den individuella verkligheten, den bestämda identiteten, den andra rosens särskilda identitet, utan det betyder snarare att de egenskaper, de särdrag som utmärker det andra ljuset, den andra blomman, nu återfinns i dem. Dessa fullkomliga egenskaper, det vill säga nådebevisen och gåvorna från en tidigare vår är tillbaka i år igen. Vi säger till exempel att den här frukten är densamma som förra årets, men vi tänker bara på dess utsökthet, doft, friskhet och söta smak, ty det är uppenbart att detta oantastliga centrum för verkligheten, den särskilda identiteten aldrig kan återvända.
Vilken frid, vilken ro och bekvämlighet har Guds Heliga någonsin funnit under sin vistelse i denna lägre värld, så att de ständigt skulle försöka komma tillbaka och leva detta liv igen? Räcker inte en enda resa genom denna pina, detta lidande, dessa olyckor, dessa slag, denna svåra nöd för att de inte skulle önska sig upprepade besök till livet i den här världen? Denna kalk var inte så ljuv att man skulle bry sig om att dricka ur den en andra gång.
Därför önskar Abhá-skönhetens älskare ingen annan ersättning än att nå den ställning där de får blicka på Honom i Härlighetens rike och går ingen annan väg än över den ökensand som är längtan efter dessa höga höjder. De söker den ro och tröst som varar för evigt och de förläningar som är helgade bortom det världsliga sinnets förståelse.
När du ser dig omkring med ett uppmärksamt öga, kommer du att lägga märke till att hela mänskligheten lider på denna jord av stoft. Här har ingen människa ro som belöning för vad hon utfört i tidigare liv och inte heller finns det någon så lycklig som till synes skördar frukterna av tidigare lidande. Och om livet för en människa, med sitt andliga väsen, vore begränsat till detta jordiska spann, vad skulle då skapelsens skörd vara? Vilka skulle egentligen själva Gudomlighetens inverkan och resultat utgöras av? Vore en sådan föreställning sann, skulle alla skapade ting, alla förgängliga verkligheter och hela denna tillvaro vara meningslös. Gud förbjude att man skulle hålla fast vid en sådan fantasi och förvillelse.
Ty precis som verkningarna och frukterna av tillvaron i livmodern inte står att finna på den mörka och trånga platsen och endast när barnet överförs till denna vida värld och nyttan och syftet med tillväxten och utvecklingen i den tidigare världen avslöjas – på samma sätt kommer belöning och straff, himmel och helvete, gengäld och vedergällning för handlingar som utförts i det nuvarande livet att avslöjas hinsides i den andra världen. Och precis som om mänskligt liv i moderlivet vore begränsat till livmoderns värld, skulle tillvaron där vara meningslös och ovidkommande. Om livet i denna värld, de gärningar som här utförts och dess frukter inte framträdde i världen bortom denna, skulle hela processen vara förnuftsstridig och dåraktig.
Du ska veta att Herren Gud besitter osynliga riken som det mänskliga intellektet aldrig kan hoppas på att förstå eller människosinnet föreställa sig. När du väl har renat ditt andliga sinnes kanal från detta världsliga livs föroreningar, kommer du att inandas helighetens ljuva dofter som blåser från de sälla boningarna i det himmelska landet.
Härligheten må vila över dig och över vemhelst som vänder sig till och betraktar den Allhärliges rike, som Herren har helgat bortom förståelse bland dem som är försumliga mot Honom och har gömt undan från ögonen på dem som visar Honom högmod.
O ni som är djupt hänförda! O ni som är medvetna! O ni som närmar er Guds rike! Sannerligen, av hela mitt hjärta och min själ och i all ringhet bönfaller jag Herren Gud att göra er till vägledningens standar, rättfärdighetens baner, källsprång av förståelse och kunskap, så att Han genom er må leda sökarna till den raka stigen och vägleda dem till sanningens breda väg i denna mäktigaste av tidsåldrar.
O Guds älskade! Ni skall veta att världen är som en hägring som stiger upp över sanden, som de törstiga misstar för vatten. Den här världens vin är blott en solrök i öknen, dess medlidande och medkänsla blott möda och besvär, den vila den erbjuder blott trötthet och sorg. Överlåt den till dem som är fästa vid den och vänd era ansikten till er Herres, den Allbarmhärtiges rike, så att Hans nåd och frikostighet måtte sända sin gryende prakt över er och ett himmelskt bord må sändas ned till er. Må er Herre välsigna er och låta sina rikedomar strömma ned över er för att glädja era bröst, fylla era hjärtan med lycka, för att hänföra era sinnen och rena era själar och trösta era ögon.
O Guds älskade! Finns det någon givare utom Gud? Han utväljer för sin nåd vemhelst Han vill. Inom kort kommer Han att öppna sin kunskaps portar framför er och fylla era hjärtan med sin kärlek. Han kommer att glädja era själar med sin helighets milda vindar och upplysa era ansikten med prakten av sina ljus och upphöja minnet av er bland alla folk. Er Herre är sannerligen den Medlidsamme, den Barmhärtige.
Han ska komma till er hjälp med osynliga skaror och stödja er med arméer av ingivelser från skarorna därovan. Han skall sända er ljuva väldofter från det högsta paradiset och fläkta över er den rena andliga bris som blåser från rosengårdarna hos den himmelska skaran. Han kommer att inblåsa livets ande i era hjärtan, få er att inträda i frälsningens ark och avslöja för er sina tydliga tecken och bevis. Sannerligen, detta är den överflödande nåden. Sannerligen, detta är den seger som ingen kan förneka.
Sörj ej över min älskade Breakwells bortgång, ty han har uppstigit till en praktfull rosengård inom Abhá-paradiset, i skydd av sin mäktige Herres nåd och ropar med sina lungors fulla kraft: ”Ack, om mitt folk visste hur nådefullt min Herre har förlåtit mig och låtit mig tillhöra dem som har uppnått Hans närvaro!”
O Breakwell, o min käre!
Var är nu ditt sköna ansikte? Var är din vältaliga tunga? Var är din lysande panna? Var är ditt ljusa behag?
O Breakwell, o min käre!
Var är din eld, flammande av Guds kärlek? Var är din hänryckning över Hans heliga andedräkt? Var är det lovpris du gav Honom? Var är din gestalt som tjänade Hans sak?
O Breakwell, o min käre!
Var är dina vackra ögon? Dina leende läppar? Den furstliga kinden? Den behagliga gestalten?
O Breakwell, o min käre!
Du har lämnat denna jordiska värld och uppstigit till himmelriket, du har uppnått det osynliga rikets nåd och offrat dig själv på dess Herres tröskel.
O Breakwell, o min käre!
Du har övergivit den lampa som var din kropp här, det glas som var din mänskliga gestalt, dina jordiska lemmar, din levnad här nere.
O Breakwell, o min käre!
Du har tänt en låga i lyktan hos den himmelska skaran, du har beträtt Abhá-paradiset, du har funnit en tillflykt i skuggan av det Välsignade trädet, du har uppnått mötet med Honom i himmelens fristad.
O Breakwell, o min käre!
Du är nu en himmelens fågel, du har lämnat ditt jordiska näste och svävat till en helig trädgård i din Herres rike. Du har uppstigit till en ställning fylld av ljus.
O Breakwell, o min käre!
Din sång är nu såsom fågelns sång, du låter verser flöda fram om din Herres nåd, om Honom som evigt förlåter. Du var en tacksam tjänare, därför har du uppnått den yttersta sällhet.
O Breakwell, o min käre!
Din Herre har sannerligen utvalt dig för sin kärlek och har lett dig in i sin helighets omgivningar, och låtit dig inträda i sina nära följeslagares trädgård och välsignat dig med att låta dig skåda Hans skönhet.
O Breakwell, o min käre!
Du har uppnått evigt liv och de gåvor som aldrig förgår, ett liv som väl behagar dig och en myckenhet av nåd.
O Breakwell, o min käre!
Du har blivit en stjärna i den himmelska skyn och en lampa bland den höga himmelens änglar, en levande ande på sin eviga tron, i det mest upphöjda Riket.
O Breakwell, o min käre!
Jag ber Gud att ständigt dra dig närmare, hålla dig allt fastare, att glädja ditt hjärta med närhet till Hans närvaro, att fylla dig med ljus och än mer ljus, att förläna dig än mer skönhet och att skänka dig kraft och storslagen härlighet.
O Breakwell, o min käre!
Alltid skall jag minnas dig. Aldrig skall jag glömma dig. Jag ber för dig om dagen och om natten och jag ser dig klart framför mig som i öppen dager.
O Breakwell, o min käre!
Vad gäller din fråga om alla själar utan undantag uppnår evigt liv. Du ska veta att odödlighet tillkommer de själar i vilka livets ande från Gud har ingjutits. Alla utom dessa är livlösa – de är de döda, precis som Kristus har förklarat i evangelietexten. Den vars ögon Herren har öppnat kommer att se människosjälarna i den ställning de kommer att inta efter sin befrielse från kroppen. Han kommer att finna de levande blomstra i sin Herres omgivningar och de döda nedsjunkna i förtappelsens lägsta avgrund.
Du ska veta att varje själ är formad efter Guds natur och att var och en är ren och helig vid sin födelse. Efteråt kommer dock individerna att skilja sig åt beroende på vad de tillägnar sig av dygder eller laster i denna värld. Även om alla existerande skapelser till själva naturen har skapats med olika tillstånd eller grader – ty förmågorna är olika – är ändå varje individ född helig och ren och först därefter kan den befläckas.
Och vidare, även om tillvarons nivåer är olika är alla ändå goda. Betrakta människokroppen, dess lemmar, dess delar, ögat, örat, lukt- och smakorganen, händerna, fingrarnas naglar. Trots skillnaderna mellan alla dessa delar samverkar de var och en inom ramarna för sin egen existens i en sammanhängande helhet. Om en av delarna brister måste den delen botas och skulle inget botemedel hjälpa, måste den tas bort.
O du som är Herrens uppriktiga och trogna tjänarinna! Jag har läst ditt brev. Du är uppriktigt fäst vid Konungariket och hängiven den allhärliga horisonten. För varje dag som går ber jag Gud att Han i sin frikostighet får dig att brinna allt klarare av Hans kärleks eld.
Det framkom att du var i beråd om huruvida du skulle skriva eller undervisa om tron. Undervisning om tron är nödvändig och för närvarande är undervisning att föredra för din del. Närhelst du finner ett tillfälle, lossa din tunga och vägled människorna.
Du ställde en fråga om förvärvandet av kunskap: läs Guds böcker och skrifter och de texter som skrivits för att påvisa sanningen i denna tro. Några av dem är Íqán som har översatts till engelska, Mírzá Abu'l-Fadls och några andra troendes verk. I framtiden kommer ett stort antal heliga skrifter och andra heliga verk att översättas och du bör läsa dem också. Be också Gud om att Hans kärleks magnet drar till dig kunskapen om Honom. När en själ blir helig i allt, blir renad och har helgats, kommer portarna till kunskapen om Gud att stå vidöppna inför själens ögon.
Du har skrivit om Guds dyrbara tjänarinna fru Goodall. Denna gudshängivna själ tjänar verkligen oavlåtligt tron och gör allt hon kan för att sprida den himmelska strålglansen. Om hon fortsätter på samma sätt kommer mycket goda resultat att följa i framtiden. Huvudsaken är att förbli trogen och fast rotad och att hålla ut intill slutet. Det är min förhoppning att de höjderna och den kusten, genom den ädla strävan bland Herrens tjänarinnor, kommer att upplysas så starkt av Guds kärlek att de sprider sina strålar till jordens ände.
Du frågade om alla själar frälstes vid Guds rikes ankomst. Sanningens sol har lyst fram i prakt över hela världen och dess lysande uppstigande är människans befrielse och hennes eviga liv – men den tillhör blott de befriade som har öppnat urskillningens öga och sett denna härlighet.
Likaså frågade du huruvida andligheten slutligen kommer att segra genom bahá’í-trons religionsordning. Det är säkert att andligheten kommer att besegra materialismen, att det himmelska kommer att underkuva det mänskliga och att mänsklighetens massor allmänt kommer att ta stora steg framåt på livets alla nivåer genom gudomlig fostran – utom de som är blinda och döva, stumma och döda. Hur kan sådana som de förstå ljuset? Även om solens strålar upplyser alla jordens mörkaste hörn kan de blinda fortfarande inte ha någon del i härligheten, och även om den himmelska nådens regn kommer ner som skyfall över hela jorden kommer ingen buske eller blomma att blomstra på ofruktbar mark.
O du som söker himmelriket! Den här världen är som människans kropp och Guds rike är som livsanden. Se hur mörk och trång människokroppens fysiska värld är och hur utsatt den är för sjukdomar och krämpor. Å andra sidan, hur friskt och ljust är inte människoandens rike. Bedöm efter denna liknelse hur Konungarikets värld har lyst ned och hur dess lagar har förmåtts verka i detta lägre rike. Även om anden är dold för ögat lyser dess budord ändå likt ljusstrålar över människokroppens värld. Även om det riket är dolt för dessa okunniga människors syn, är det på samma sätt ändå klart som dagens ljus för den som ser med det inre ögat.
Förbli därför beständigt i Konungariket och glöm denna lägre värld. Låt dig helt upptas av andens utstrålning så att ingenting i människans värld kan störa dig.
O ni som är ‘Abdu’l-Bahás kära vänner! Beständigt väntar jag på goda nyheter från er, eftersom jag längtar efter att höra att ni dag för dag gör framsteg och blir alltmer upplysta av vägledningens ljus.
Bahá’u’lláhs välsignelser är ett gränslöst hav och även det eviga livet är blott en daggdroppe därur. Vågorna från det havet slår ständigt mot vännernas hjärtan, och från dessa vågor kommer ingivelser i anden och varma pulsslag i själen tills hjärtat öppnar sig och, med eller mot sin vilja, ödmjukt vänder sig i bön till Herrens rike. Gör därför allt ni kan för att frigöra era inre jag, så att ni i varje ögonblick kan återspegla den nya prakten från Sanningens sol.
Ni lever alla i ‘Abdu’l-Bahás hjärta och för varje andetag vänder jag mitt anlete mot Enhetens tröskel och nedkallar välsignelser över var och en av er.
O ni båda sanningssökare! Ert brev emottogs och dess innehåll noterades. Beträffande de brev ni tidigare skickat blev inte alla emottagna, medan några kom fram vid en tidpunkt då förtryckarnas grymhet till den grad hade stegrats att det inte var möjligt att skicka ett svar. Nu är brevet här och vi kan besvara det och jag har därför, trots många andra trängande uppgifter, tagit mig för att skriva, så att ni skall veta att ni är älskade bland oss och även mottagna i Guds rike.
Era frågor kan dock endast besvaras kortfattat, eftersom det icke finns någon tid för ett detaljerat svar. Svaret på den första frågan: själarna hos Konungarrikets barn stiger, efter att ha skilts från kroppen, till det eviga livets rike. Men om ni frågar efter platsen skall ni veta att tillvaron är en enda värld, även om dess nivåer är olika och särskilda. Exempelvis upptar minerallivet sitt eget plan, men ett mineral saknar all medvetenhet om växtriket och förnekar därmed med sin inre tunga, att det finns något sådant rike. Liksaså vet en växt ingenting om djurvärlden och är helt obekymrad och okunnig därom, ty djurets ställning är högre än växtens och djurvärlden är beslöjad för växten, som inom sig förnekar den världens existens – allt detta medan djur, växt och mineral lever tillsammans i en enda värld. Likaledes är djuret helt omedvetet om kraften i det mänskliga sinnet, som omfattar universella idéer och blottlägger skapelsens hemligheter – så att en människa som lever i österlandet kan göra upp planer och åtgärder för västerlandet, kan avslöja mysterier, kan bli varse Amerika trots att hon befinner sig på den europeiska kontinenten. Hon kan begripa de inre förhållandena hos himlens stjärnor, trots att hon befinner sig på jorden. Denna upptäckarförmåga som tillhör det mänskliga sinnet, denna kraft som kan förstå abstrakta och allomfattande idéer, är djuret fullständigt okunnigt om och det förnekar faktiskt dess existens.
På samma vis är jordens invånare helt omedvetna om Konungarikets värld och förnekar dess existens. De frågar till exempel: ”Var är Guds rike? Var är Herren över riket?” Dessa människor är som mineralet och växten, som inte vet något som helst om djurriket och människoriket, de ser det ej, de finner det ej. Ändå lever mineralet och växten, djuret och människan alla tillsammans här i denna värld.
Vad beträffar den andra frågan: Guds prövningar och påfrestningar äger rum i den här världen, inte i den himmelska världen.
Svaret på den tredje frågan är att den mänskliga verkligheten i den andra världen inte antar fysisk form, utan snarare en himmelsk form som består av det himmelska rikets beståndsdelar.
Och svaret på den fjärde frågan: Mittpunkten för Sanningens sol befinner sig i den himmelska världen – i Guds rike. De själar som är rena och obefläckade hastar till Guds värld efter upplösningen av den jordiska kroppen och den världen finns inom denna värld. Människorna i denna värld är dock omedvetna om den världen och är som mineralet och växten som ingenting vet vare sig om djurets eller människans värld.
Svaret på den femte frågan är: Bahá’u’lláh har upprest tabernaklet över mänsklighetens enhet. Vemhelst som söker skydd under detta tak kommer förvisso att överge andra boningar.
Och nu till den sjätte frågan: om det på en eller annan punkt uppstår meningsskiljaktigheter mellan två motsatta grupper, skall de vända sig till Förbundets centrum för en lösning på problemet.
Och den sjunde frågan: Bahá’u’lláh har uppenbarat sig för hela mänskligheten och Han har inbjudit alla till Guds bord, till den gudomliga frikostighetens festmåltid. I dag är emellertid de flesta av dem som sitter vid det bordet fattiga och det är därför Kristus har sagt att de fattiga är de välsignade, ty rikedom hindrar de rika från att komma in i himmelriket och åter säger Han att ”det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för en rik att komma in i Guds rike.” Om emellertid denna världens rikedom och världslig ära och anseende inte hindrar hans inträde dit in kommer denne rike man att gynnas vid den Heliga tröskeln och godtas av Herren över himmelriket.
I korthet sagt, Bahá’u’lláh har uppenbarat sig för att fostra alla världens folk. Han är den universelle Fostraren för såväl de rika som de fattiga, för såväl svart som vit, de må vara folk från öst eller väst, från norr eller söder.
Några av dem som besöker Akká har gjort stora framsteg. De var släckta ljus som tändes, de var vissna och började blomma, de var döda och återuppväcktes till liv och reste hem med budskapet om en stor glädje. Men andra har i sanning bara farit förbi och gjort en genomresa.
O ni som båda är starkt dragna till Guds rike, tacka Gud för att ni har kunnat göra ert hem till ett bahá’í-hem och en mötesplats för vännerna.
O ni trogna och förvissade själar! Brevet har emottagits. Pris vare Gud, det överbringade goda nyheter. Kalifornien är redo för kungörandet av Guds lära. Min förhoppning är att ni kommer att sträva med själ och hjärta, så att den ljuva doften därav måtte nå luktsinnet…
Framför å mina vägnar högaktningsfulla hälsningar till fru Chase och säg: ”Herr Chase är en lysande stjärna ovan sanningens horisont, för närvarande befinner den sig ännu bakom molnen, men snart ska de skingras och den stjärnans strålar ska upplysa hela Kalifornien. Sätt värde på gåvan att du fått vara hans hustru och följeslagare i livet.”
Varje år, på årsdagen av denna välsignade själs uppstigande, måste vännerna å ‘Abdu’l-Bahás vägnar besöka hans grav och bör med djup aktning, i yttersta ringhet och ödmjukhet lägga blomsterkransar på hans grav och tillbringa hela dagen i tyst bön, medan de vänder sina ansikten mot Tecknens rike och omnämner och prisar denne framstående persons egenskaper.
O min Gud! O min Gud! Sannerligen, Din tjänare, ödmjuk inför Din gudomliga överhöghets majestät, i ringhet vid Din enhets dörr, har trott på Dig och Dina verser, har vittnat om Ditt ord, har tänts av Din kärleks eld, har nedsänkts i djupen av Din kunskaps hav, har lockats av Dina fläktar, har förtröstat på Dig, har vänt sitt ansikte till Dig, har åkallat Dig och förvissats om Din nåd och förlåtelse. Han har övergivit detta ändliga liv och har tagit sin tillflykt till odödlighetens rike i längtan efter ynnesten att få möta Dig.
O Herre, förhärliga hans ställning, bevara honom inom Din största nåds boning, låt honom inträda i Ditt underbara paradis och föreviga hans levnad i Din upphöjda rosengård, så att han må nedsänka sig i ljusets hav i mysteriernas värld.
Sannerligen, Du är den Givmilde, den Kraftfulle, Förlåtaren och Förlänaren.
O du förvissade själ, du som är Guds tjänarinna! Sörj ej över din aktade makes död. Han har förvisso uppnått mötet med sin Herre vid sanningens säte i den mäktige Konungens närvaro. Tro inte att du har förlorat honom. Slöjan skall lyftas och i den högsta härskaran kommer du att skåda hur hans ansikte upplysts såsom Gud den Upphöjde har sagt, ”Honom skall vi förvisso vederkvicka” till ett lyckligt liv. Den största betydelse ska därför snarare tillmätas det fortsatta livet, inte den första skapelsen.
O Bahás tjänare! Var självuppoffrande på Guds stig och styr din flykt mot de himlar som är Abhá-skönhetens kärlek, ty varje rörelse som är besjälad av kärlek går från periferin till centrum, från rymden till universums Sol. Måhända upplever du detta som svårt, men jag säger dig att så ej kan vara fallet, ty när den bestämmande och vägledande kraften är den gudomliga dragningskraften, är det med dess hjälp möjligt att enkelt och snabbt genomkorsa tid och rum. Ära må tillkomma Bahás folk.
Du frågade om öde, förutbestämmelse och vilja. Öde och förutbestämmelse består av de nödvändiga och oumbärliga samband som förefinnes i tingens verklighet. Dessa samband har placerats i de existerande varelsernas verkligheter genom den skapande kraften och varje händelse är en följd av den nödvändiga förbindelsen. Exempelvis har Gud skapat en förbindelse mellan solen och jordklotet, så att solens strålar ska skina och jorden frambringa skörd. Sambandet utgör förutbestämmelsen, och yttringen därav på tillvarons nivå utgör ödet. Viljan är den aktiva kraft som kontrollerar sambanden och händelserna. Detta sammanfattar förklaringen till öde och förutbestämmelse. Jag har inte tid för en detaljerad förklaring. Tänk över detta och ödets, förutbestämmelsens och viljans verklighet kommer att uppenbaras.
O du Konungarikets dam! Prisa Gud för att du i denna tidsålder, tidsåldern för Bahá’u’lláhs religionsordning, har blivit väckt, har gjorts medveten om Härskarornas Herres uppenbarelse. Alla världens människor är begravda i naturens gravar eller slumrar, tanklösa och omedvetna. I enlighet med vad Kristus säger: ”Jag kan komma när du inte är medveten om det. Människosonens ankomst är som när en tjuv kommer in i ett hus vars ägare är helt okunnig därom.”
Kort sagt är det min förhoppning att du genom Bahá’u’lláhs gåvor dagligen gör framsteg mot Guds rike, att du kan bli en himmelsk ängel, bekräftad av den helige Andes andedräkt och kan uppföra ett byggnadsverk som för evigt förblir fast och orubbligt…
Dessa dagar är mycket dyrbara, så grip de möjligheter som nu råder och tänd ett ljus som aldrig kan släckas och som sprider sitt ljus och för evig tid upplyser mänsklighetens värld!
O ni tålmodiga själar! Ert brev emottogs. Denne älskade ynglings död och hans bortgång har orsakat den yttersta sorg och bedrövelse, ty han svävade bort till det himmelska nästet i blomman av sin ålder och sin ungdoms blomstring. Men han har befriats från denna sorgtyngda tillflykt och har vänt sitt ansikte mot himmelrikets eviga viste, och efter att ha befriats från en mörk och trång värld, har han skyndat till det helgade ljusets rike och däri ligger trösten för våra hjärtan.
Den outgrundliga gudomliga visdomen ligger bakom sådana hjärtslitande händelser. Det är som när en god trädgårdsmästare flyttar en frisk och ömtålig buske från en trång plats till en öppen yta. Denna flyttning leder inte till att busken vissnar, försvagas eller förstörs. Nej tvärtom, den får plantan att växa och frodas, att uppnå friskhet och behag, att grönska och bära frukt. Denna dolda hemlighet är välkänd för trädgårdsmästaren men de själar som är omedvetna om denna välgörenhet tror att trädgårdsmästaren i ilska och vrede har ryckt upp busken med rötterna. För dem som besitter insikt är dock detta dolda faktum uppenbart och det förutbestämda påbudet anses vara en gåva. Var därför inte sorgsna eller förtvivlade över att denna trofasthetens fågel har uppstigit, nej be under alla omständigheter för denne yngling och bönfall om förlåtelse och upphöjande av hans ställning.
Jag hoppas att ni kommer att uppnå det yttersta tålamod, lugn och ödmjukhet och jag bönfaller och ber vid Enhetens tröskel och söker förlåtelse och nåd. Mitt hopp om Guds oändliga frikostighet är att Han må skydda denna duva i trons trädgård och få honom att förbli på den högsta skarans gren, så att han med den ljuvligaste melodi lovsjunger och prisar namnens och egenskapernas Herre.
O du som söker himmelriket! Ditt brev emottogs. Du skrev om den svåra olycka som drabbat dig – din aktade makes död. Denne hedervärde man blev så utsatt för denna världens betryck och påfrestningar att hans högsta önskan var att befrias från den. Sådan är denna dödliga boning, ett förråd av plåga och lidande. Det är okunnighet som binder människan till den, ty inget välbefinnande kan säkras av någon själ i den här världen, alltifrån monarken ned till den ringaste undersåte. Om någon gång detta liv skulle erbjuda en människa en sötmefylld dryck, kommer hundra bittra att följa, ty sådant är den här världens tillstånd. Den vise fäster sig därför inte vid detta ändliga liv och låter sig inte bero av det. Vid vissa tillfällen önskar han sig otåligt till och med döden, så att han därigenom kan befrias från dessa sorger och bekymmer. Därför kan man se att en del personer under ytterst djupgående bedrövelser har tagit sitt liv.
Förbli fylld av förvissning när det gäller din make. Han kommer att sänkas ned i benådandets och förlåtelsens hav och röna frikostighet och ynnest. Sträva till ditt yttersta att ge hans barn en bahá’í-fostran, så att denne när han uppnår mognad blir barmhärtig, upplyst och himmelsk.
O Guds älskade tjänarinna! Även om förlusten av en son i sanning är hjärtskärande och bortom gränsen för vad en människa kan uthärda, är likväl den människa som äger kunskap och insikt förvissad om att sonen inte har förlorats, utan i själva verket tagit steget från den här världen till en annan värld och att hon kommer att finna honom i det gudomliga riket. Den återföreningen skall bestå i evighet, medan i denna värld skilsmässa är oundviklig och bär med sig brännande sorg.
Prisad vare Gud att du har tro, vänder ditt ansikte mot det eviga riket och tror på tillvaron av en himmelsk värld. Var därför inte bedrövad och låt dig ej förtäras, sucka inte, varken klaga eller gråt, ty upprördhet och sörjande berör djupt hans själ i det gudomliga riket.
Detta älskade barn tilltalar dig från den fördolda världen: ”O, du kära moder, tacka den gudomliga Försynen att jag har befriats från en liten och dyster bur och liksom fältens fåglar svävat till den gudomliga världen – en värld som är vidsträckt, upplyst och ständigt glädjefylld och jublande. Klaga därför ej, o moder, och var inte bedrövad ty jag har inte förlorats, ej heller har jag utplånats och förstörts. Jag har blott skakat av mig den förgängliga formen och rest mitt baner i denna andliga värld. Det som följer denna skilsmässa är evig samvaro. Du kommer att finna mig i Herrens himmel, försänkt i en ocean av ljus.”
Prisad vare Gud, ditt hjärta är sysselsatt med åminnelsen av Gud, din själ fröjdas över Guds glädjebudskap och du är försjunken i bön. Bönens tillstånd är det bästa av tillstånd ty människan har då förbindelse med Gud. Bön förlänar sannerligen liv, särskilt när den läses i ensamhet och vid tidpunkter som vid midnatt då man är befriad från dagliga bekymmer.
De själar som på denna dag inträder i det gudomliga riket och uppnår evigt liv svävar i verkligheten i himmelens rike även om de kroppsligen vistas på jorden. Deras kroppar må dröja sig kvar på jorden men deras andar färdas i rymdens oändlighet. Ty när tankar vidgas och blir upplysta kan de sväva och leda människan till Guds rike.
O ‘Abdu’l-Bahás andliga vänner! Det brev ni skrev har noterats och dess innehåll var mycket gott och vittnar om er fasthet och ståndaktighet i Guds sak.
Det rådet befinner sig i den skyddande skuggan av alla gåvors Herre och det är min förhoppning att det, såsom det anstår detta råd, kommer att gynnas och stärkas av den helige Andes andedräkt och att ni dag för dag kommer att älska Gud i allt större mått och bli allt närmare knutna till den Skönhet som består för evigt, till Honom som är världens Ljus. Ty kärlek till Gud och andlig hänförelse tvår och renar människohjärtat och ikläder och smyckar det med helighetens obefläckade skrud. När hjärtat en gång är helt fäst vid Herren och förbundet med den Välsignade fullkomligheten uppenbaras Guds nåd.
Denna kärlek är inte kroppslig utan helt och hållet av själen. Och de själar vars inre väsen är upplyst av kärleken till Gud är som ljusstrålar som sprider sig vida omkring och lyser som stjärnor av helighet på en ren och kristallklar himmel. Ty sann kärlek, äkta kärlek är kärleken till Gud och är helgad bortom människans föreställningar och inbillningar.
Må Guds älskade, alla och envar vara renhetens essens, helighetens själva liv, så att de i alla länder blir kända för sin helighet, oberoende ande och ödmjukhet. Må de uppmuntras genom att dricka djupt ur Guds kärleks eviga kalk och fröjda sig när de intar drycken från himmelens vinkällare. Må de skåda den Välsignade skönheten och känna lågan och hänryckningen från detta möte och förstummas av vördnad och förundran. Detta är de uppriktigas ställning, detta är de trognas väg, detta är det ljus som upplyser ansiktet hos dem som är nära Gud.
Därför måste Guds vänner med yttersta helighet och endräkt resa sig i anden och i enighet med varandra till en sådan grad att de blir såsom en enda varelse och en enda själ. På ett plan som detta har fysiska kroppar ingen betydelse, i stället härskar anden och bestämmer allt, och när dess kraft omsluter alla har andlig förening uppnåtts. Sträva dag och natt för att utveckla er endräkt till högsta nivå. Låt era tankar syssla med er egen andliga utveckling och blunda för andra själars brister. Handla på detta sätt, visa upp rena och goda gärningar liksom anspråkslöshet och ödmjukhet, så att ni kan hjälpa andra att vakna upp.
‘Abdu’l-Bahá har aldrig någonsin haft en önskan att se någon såras, inte heller kommer han att förorsaka att någon sörjer, ty människan kan inte få någon större gåva än att glädja en annan människas hjärta. Jag ber till Gud om att ni ska bli överbringare av glädje liksom änglarna i himmelen.
Dödligt behag skall blekna bort, rosor skall ge vika för törnen och skönhet och ungdom skall vara en tid och ej mer finnas till. Men det som för evigt blir kvar är den Sannes skönhet, ty dess prakt förgår ej och dess härlighet fortvarar i evighet, dess tjuskraft är stark och dess dragningskraft oändlig. Allt gott tillkommer det anlete som återspeglar prakten i den Älskades ljus! Herren vare lovad, du har blivit upplyst med detta ljus, förvärvat den sanna kunskapens pärla och uttryckt sanningens ord.
O du som dras till Guds rike! Var själ söker ett syfte och omhuldar en önskan och strävar dag och natt för att uppnå sitt mål. Den ene begär rikedom, den andre törstar efter ära och ytterligare en längtar efter berömmelse, efter konst, efter välstånd och dylikt. Men till slut är allt dömt att gå förlorat och utmynna i besvikelse. Alla och envar lämnar bakom sig allt som är deras, tomhänta skyndar de till riket på andra sidan och all deras strävan ska vara förgäves. Till stoft ska de alla återvända, blottställda, nedslagna, modfällda och i yttersta förtvivlan.
Men, prisad vare Herren, du är sysselsatt med det som säkrar en vinning för dig och som ska vara för evigt. Detta är ingenting annat än din dragning till Guds rike, din tro och din kunskap, ditt hjärtas upplysning och din uppriktiga strävan att främja den gudomliga läran.
Sannerligen, denna gåva är oförgänglig och denna rikedom är en skatt från ovan!
O levande flamma av himmelsk kärlek! Ditt hjärta har kommit att brinna så hett av kärlek till Gud att på tiotusen mils håll kan dess värme och strålglans kännas och ses. Den eld som tänts av dödlig hand skänker bara ljus och värme åt ett litet utrymme, medan den heliga flamma som Guds hand har tänt, även om den brinner i österlandet, kommer att sätta västerlandet i brand och skänka värme åt både nord och syd, ja, den skall stiga från denna värld för att brinna med den hetaste flamma i rikena i höjden med ett ljus som flödar ut över den eviga härlighetens rike.
Du är lycklig som fått en så himmelsk gåva. Du är välsignad som gynnats med Hans gudomliga gåvor.
Guds härlighet må vila över dig och över dem som håller fast vid Hans Testamentes och heliga Förbunds säkra fäste.
O Guds tjänarinna! Ditt brev av den 9 december 1918 emottogs. Dess innehåll noterades. Förlora aldrig din tillit till Gud. Var alltid fylld av hopp ty Guds gåvor upphör aldrig att flöda över människan. Om de ser ut att avta ur en viss synvinkel är de helt fullständiga ur en annan. Människan är under alla förhållanden nedsänkt i ett hav av Guds välsignelser. Förlora därför inte hoppet under några omständigheter, utan håll i stället fast vid ditt hopp.
Närvaro vid vännernas sammankomster är till just för att hålla dem beredda, vaksamma, kärleksfulla och dragna till det gudomliga riket.
Om Du har en stark och ivrig önskan att resa till Phillsburg i Montana, har du tillåtelse därtill och måhända blir du i stånd att tända ett ljus mitt i gruppen av gruvarbetare och kan få dem att vakna och bli uppmärksamma, så att de vänder sig till Gud och får ta del av gåvorna från det gudomliga riket.
Sträva så mycket ni kan att vända er helt och hållet mot Konungariket, så att ni måtte förvärva ett naturligt mod och fulländad kraft.
Jag hoppas att du i denna lägre värld kommer att uppnå det himmelska ljuset, att du kommer att befria själarna från naturens mörker, djurriket, och få dem att nå en hög ställning i människoriket. Idag är alla människor nedsjunkna i naturens värld. Det är därför du ser svartsjuka, girighet, kamp för överlevnad, bedrägeri, hyckleri, tyranni, förtryck, tvister, stridigheter, blodsutgjutelse, plundring och skövling. Allt detta härrör från naturens värld. Fåtaliga är de som har befriats från detta mörker, som stigit upp från naturens värld till människovärlden, som följt de gudomliga föreskrifterna, tjänat mänskligheten, är lysande, barmhärtiga, upplysta, minnande om en rosengård. Sträva till ditt yttersta efter att bli gudfruktig, ett kännetecken på Hans egenskaper, upplyst och barmhärtig, så att du blir befriad från alla band, och att hjärtat fästs vid den ojämförlige Herrens rike. Detta är bahá’í-ynnest, detta är himmelskt ljus.
Beträffande vad som sägs i Förborgade ord om att människan måste uppge sitt eget jag, är innebörden att hon måste avstå från sina omåttliga begär, sina själviska syften och maningarna från sitt mänskliga jag och söka andens heliga andedräkt, hon måste följa sitt högre jags trängtan och nedsänka sig i uppoffringens hav med hjärtat fäst vid den Allhärliges skönhet.
Vad beträffar hänvisningen i Förborgade ord rörande det förbund som ingicks på berget Paran, innebär den att det förflutna, nuet och framtiden alla är ett och detsamma i Guds ögon – medan det förflutna i förhållande till människan är borta och glömt, nuet är flyktigt och framtiden befinner sig inom hoppets domän. Och det är en grundsats i Guds lag att Han, i varje profetisk kallelse, sluter ett förbund med alla troende – ett förbund som består till slutet av denna kallelse intill den utlovade dag då den Gestalt som angivits vid kallelsens början har uppenbarats. Tänk på Moses, Han som samtalade med Gud. Sannerligen, på berget Sinai slöt Moses ett förbund beträffande Messias med alla de själar som skulle leva under Messias tid. Och trots att dessa själar framträdde många århundraden efter Moses var de ändå – beträffande förbundet, som står utanför tiden – närvarande där med Moses. Judarna fäste emellertid inte något avseende vid detta och mindes det inte och därmed drabbades de av en väldig och uppenbar förlust.
När det gäller hänvisningen i den arabiska delen av Förborgade ord om att människan måste avskiljas från sitt ego, är innebörden även här att hon inte skall söka någonting för egen del i detta flyktiga liv, utan bör skära bort jaget, det vill säga att hon bör uppge egot och alla dess angelägenheter på martyrskapets fält vid tidpunkten för Herrens ankomst.
O ni som håller fast vid Förbundet och Testamentet! Denna dag riktar den himmelska skaran sin blick mot er från den Allhärliges riken, från Helighetens rike, där hosiannarop av förhärligande och lovprisning höjes. Närhelst deras blick fästs på möten bland dem som är fasta i Förbundet och Testamentet, ropar de: ”Hör glädjebudskapet! Hör glädjebudskapet!” Sedan höjer de jublande sina röster och ropar, ”O andliga skara! O Guds församling! Välsignade är ni! Måtte det glada budskapet nå er! Må era ansikten lysa och må ni vara vid gott mod, ty ni håller fast vid det förbund som stiftats av alla världars Älskade, ni glöder av Hans testamentes vin. Ni har lovat trohet till Dagarnas uråldrige, ni har druckit djupt ur trohetens kalk. Ni har skyddat och försvarat Guds sak, ni har inte orsakat strid rörande Hans ord, ni har inte förnedrat Hans tro utan strävat efter att ära Hans heliga namn och ni har inte tillåtit att den välsignade Saken utsätts för folkets hån. Ni har inte låtit den Utsedda ställningen förödmjukas eller velat se Överhöghetens medelpunkt bringas i vanrykte eller utsättas för hån och förföljelse. Ni har strävat efter att behålla Ordet helt och enat. Ni har trätt in genom nådens portaler. Ni har inte låtit era sinnen släppa taget om den Välsignade skönheten för att blekna bort ur minnet.”
Härligheten vile över er.
O Konungarikets dotter! Ditt brev emottogs. Det var liksom den gudomliga näktergalens melodi, vars sång gläder hjärtat. Dess innehåll uttryckte tro, förvissning och fasthet i Förbundet och Testamentet. Den dynamiska kraften i världen idag är kraften i Förbundet som likt en artär pulserar i den förgängliga världens kropp och värnar enheten i bahá’í-tron.
Bahá’íerna är befallda att grunda mänsklighetens enhet. Om de inte kan enas kring en enda punkt, hur ska de kunna åstadkomma mänsklighetens enande?
Den Välsignade skönhetens syfte med att ingå detta Förbund och Testamente var att samla alla människor kring en enda sak, så att de tanklösa själar som i varje epok och generation varit orsak till oenighet, inte ska kunna undergräva Saken. Han har därför påbjudit att vad som än utgår från Förbundets centrum är rätt och står under Hans skydd och ynnest, medan allt annat är villfarelse.
Prisad vare Gud, du är trofast i Förbundet och Testamentet.
O välsignade själar! Även om ni genomgår mycket svåra prövningar med tanke på vissa personers upprepade och ihärdiga försök att rubba tron hos vännerna i Los Angeles, befinner ni er ändå under Bahá’u’lláhs frikostighets vakande öga och får bistånd från legioner av änglar.
Träd därför fram med fasta steg och ägna er med största trosvisshet och tillförsikt åt att sprida de gudomliga väldofterna, åt förhärligandet av Guds ord och fasthållandet vid Förbundet. Var förvissade om att när en själ står upp med yttersta iver och framlägger himmelrikets kallelse och med bestämdhet kungör Förbundet, om den så bara vore en obetydlig myra, kommer den att kunna driva bort en väldig elefant från arenan, och om den vore blott en ynklig mal ska den riva sönder fjäderdräkten på den rovgiriga gamen.
Sträva därför efter att skingra och upplösa tvivlets och villfarelsens armé med kraften i de heliga yttrandena. Detta är min uppmaning och detta är mitt råd. Tvista inte med någon enda människa och undvik varje form av dispyt. Förkunna Guds ord! Om hon tar emot det har det önskade syftet uppnåtts och om hon vänder sig bort, överlämna henne då åt sig själv och förlita dig på Gud.
Sådan ska hållningen vara hos dem som är fasta i Förbundet.
O ni som är den Barmhärtiges vänner och tjänarinnor! Från det Andliga rådet i Los Angeles har ett brev emottagits. Det vittnar om det faktum att de välsignade själarna i Kalifornien, likt ett orubbligt berg, motstår överträdelsernas storm och likt välsignade träd är planterade i Förbundets mylla och är verkligt starka och orubbliga. Man kan därför hysa förhoppningen att deras fasthet och ståndaktighet dagligen tilltar genom välsignelserna från Sanningens sol. Prövningarna i alla religionsordningar står i direkt proportion till Sakens storhet, och då tidigare ett sådant uppenbarat Förbund, nedskrivet av den högsta Pennan inte ingåtts, är prövningarna i motsvarande grad svårare. Prövningar får svaga själar att vackla, medan de som är starka inte påverkas. Förbundsbrytarnas uppvigling är inte mer än skum på havet, vilket är en av dess beständiga egenskaper. Men Förbundets hav ska svalla och kasta de dödas kroppar upp på land, för havet kan inte behålla dem. Man kan sålunda se att Förbundets hav har svallat och brusat tills det har kastat ifrån sig de döda kropparna – själar som är berövade Guds Ande och är förlorade i begär och jagiskhet och endast söker ledarskap. Detta skum kommer inte att bestå och ska snart upplösas och försvinna, medan Förbundets hav för evigt skall svalla och brusa…
Alltifrån skapelsens första dagar fram till nutid har inte i någon av alla de gudomliga religionsordningarna ett så fast och entydigt förbund ingåtts. Är det då möjligt mot bakgrund av detta förhållande att skummet stannar kvar på ytan av Förbundets hav? Nej, vid Gud! De som bryter Förbundet trampar på sin egen värdighet, rycker upp sina egna grundvalar och är stolta över att stödjas av smickrare, som storligen bemödar sig för att rubba tron hos svaga själar. Men deras verksamhet saknar betydelse, den är en hägring och inte vatten, den är skum och inte hav, dimma och inte moln, illusion och inte verklighet. Allt detta kommer ni snart att få erfara.
Prisad vare Gud, ni är starka och orubbliga! Var tacksamma att ni, likt välsignade träd är fast rotade i Förbundets mylla. Helt visst är det så att var och en som är orubblig kommer att växa, kommer att alstra ny frukt och dagligen växer i friskhet och behag. Begrunda Bahá’u’lláhs skrifter, antingen det gäller brev eller böner, där ni säkert kommer att stöta på tusen skriftställen där Bahá’u’lláh ber: ”O Gud! Tillintetgör dem som bryter mot Förbundet och besegra dem som kränker Testamentet.” ”Den som förnekar Förbundet och Testamentet förkastas av Gud, och den som förblir trofast och orubblig däri gynnas vid enhetens tröskel.” Sådana uttalanden och böner finns i riklig mängd; vänd er till dem och ni ska erhålla kunskap.
Bli aldrig modfällda. Ju mer ni berörs av brott mot Förbundet, desto mer fördjupas ni i fasthet och ståndaktighet. Var förvissade om att de gudomliga härskarorna kommer att vinna seger, ty de är försäkrade om att Abhá-riket ska segra. I alla trakter är fasthetens och ståndaktighetens fana höjd och överträdelsens flagga sänkt, ty endast några svaga själar har blivit förledda av överträdarnas smicker och bedrägliga argument, vilka nitiskt bemödar sig om att uppvisa fasthet, men egentligen är upptagna med att oroa själarna. Bara ett fåtal, som är ledare för dem som orsakar uppror och agiterar, är utåt kända som överträdare medan de övriga med utstuderade medel bedrar själarna, ty utåt hävdar de sin fasthet och ståndaktighet i Förbundet, men när de stöter på mottagliga öron sår de i hemlighet misstrons frön. Fallet med dem alla är att de liknar Judas Iskariot och hans anhängares överträdande av förbundet. Tänk efter – har något resultat eller spår blivit kvar efter dem? Inte ens namnet på någon av hans anhängare har blivit kvar, och även om ett antal judar valde hans sida var det som om han inte hade några anhängare alls. Denne Judas Iskariot som var ledare för apostlarna förrådde Kristus för trettio silverpenningar! Var vaksamma, o människor med urskillningsförmåga!
I denna tid kommer dessa meningslösa förövare säkert att förråda Förbundets Medelpunkt för den stora summa som de på utstuderade sätt har tiggt ihop. Det är nu trettio år sedan Bahá’u’lláh lämnade den jordiska världen och under dessa år har överträdarna uppbjudit alla sina krafter – men vad har de uppnått? Under alla förhållanden har de som förblivit trofasta i Förbundet segrat, medan överträdarna har mött nederlag, besvikelse och uppgivenhet. Efter det att ‘Abdu’l-Bahá lämnat den här världen kommer inte ett spår av dem att finnas kvar. Dessa själar är okunniga om vad som kommer att hända och de är stolta över sina egna inbillningar.
Kort sagt, o ni som är Guds vänner och den Barmhärtiges tjänarinnor! Den gudomliga frikostighetens hand har på era huvuden satt en krona prydd med ädelstenar, vars dyrbara juveler för evigt kommer att lysa över alla nejder. Sätt värde på denna frikostighet, lossa era tungor till lovprisande och tacksägelse och ägna er åt förkunnandet av den gudomliga läran, ty detta är livets ande och en väg till frälsning.
O du som är trogen Förbundet! Tre brev i följd har emottagits från dig. Deras innehåll förmedlade att hjärtan i Cleveland är drabbade av förbundsbrytarnas obehagliga anda och att harmonin har avtagit bland vännerna. Nådige Gud! Hundra gånger har det förutsagts att överträdarna ligger i försåt och med alla medel söker orsaka oenighet bland vännerna så att denna splittring ska leda till brytande av Förbundet. Hur kommer det sig att vännerna trots varningarna har försummat detta mycket tydliga uttalande?
Den fråga det gäller är klar, direkt och ytterst kortfattad. Antingen var Bahá’u’lláh klok, allvetande och medveten om vad som skulle inträffa eller också var Han okunnig och hade fel. Han ingick, med sin högsta penna, ett ytterst fast Förbund och Testamente med alla bahá’íer, först med Aghsán, Afnán och sina fränder och befallde dem att lyda och vända sig till Honom. Med sin högsta penna har Han uttryckligen uttalat att föremålet för följande vers i Kitáb-i-Aqdas är den Största grenen:
”När Min närvaros Ocean har ebbat ut och Min Uppenbarelses bok har ändats, vänd då era ansikten till Honom som Gud har utsett, som har vuxit ut från denna Uråldriga rot!” Dess betydelse är i korthet: efter Mitt uppstigande till Abhá-riket åligger det Aghṣán, Afnán och fränderna och alla Guds vänner att vända sina ansikten till Honom som har grenat ut från den Uråldriga roten.”
Han säger också tydligt i Kitáb-i-Aqdas: ”O, världens folk! När den Mystiska duvan har flugit sin väg från sin lovprisnings helgedom och sökt sig till sitt fjärran mål, sin fördolda boning, hänvisa då, vadhelst ni ej förstår i Boken till Honom som har vuxit ut från denna mäktiga Stam.” I det Han riktar sig till alla människor i världen säger Han: När den Mystiska duvan flyger bort från lovprisningens fruktträdgård till den allra Högsta och Osynliga ställningen – det vill säga när den Välsignade skönheten vänder sig bort från den förgängliga världen mot det osynliga riket – vänd er då, gällande det ni ej förstår i Boken, till Honom som har vuxit ut från den Uråldriga roten. Det vill säga: vad Han än säger är ren sanning.
Och i Förbundets bok säger Han uttryckligen att syftet med raden, ”som har vuxit ut från denna Uråldriga rot” betyder den Största grenen. Och Han anbefaller alla Aghsán, Afnán, fränder och bahá’íer att vända sig till Honom. Nu måste man säga att den Välsignade skönheten antingen har begått ett misstag eller så måste Han åtlydas. ‘Abdu’l-Bahá har ingen annan befallning som folket ska åtlyda annat än att sprida Guds väldofter, att upphöja Hans ord, förkunna människovärldens enhet, upprätta universell fred samt att följa Guds övriga bud. Detta är gudomliga påbud och har ingenting att göra med ‘Abdu’l-Bahá. Vemhelst som så önskar må godta dem och var och en som förkastar dem må göra såsom han själv behagar.
Nu söker en del av orosstiftarna med mycken list efter ledarskap, och för att nå denna ställning ingjuter de tvivel bland vännerna. På så vis söker de orsaka splittring, och splittringen ska leda till att de lockar till sig någon grupp. Men Guds vänner måste vara vakna och måste veta att spridningen av tvivel har sin bevekelsegrund i personlig lystnad och uppnående av ledarskap.
Förstör inte bahá’í-enheten och var medveten om att denna enhet inte kan upprätthållas annat än genom tro på Guds förbund.
Du önskar göra en resa så att du kan sprida Guds väldofter. Detta är i högsta grad tillrådligt, och gudomliga bekräftelser kommer säkerligen att hjälpa dig, och kraften i Förbundet och Testamentet säkerställa din triumf och seger.
O du som är orubblig i Förbundet! Ditt brev emottogs. Du har uttryckt tillfredsställelse med konventet och att det mötet blev ett medel för upphöjandet av Guds sak och uppenbarandet av kraften i Hans ord. Sakens storhet kommer att rensa bort motsättningarna och kan jämföras med den friska människokroppen, som botar all sjukdom och svaghet när hälsan väl grundlagts. Vi hoppas att inga spår av motsättningar ska kvarstå, men några av vännerna i Amerika är rastlösa i sina fräcka ambitioner och arbetar och söker under marken och i luften för att finna vadhelst som gynnar splittring.
Prisad vare Gud, alla sådana dörrar är stängda i Bahá’u’lláhs sak, ty en särskild myndighetsperson i dess mitt har utsetts – en medelpunkt som löser alla svårigheter och avvärjer alla motsättningar. Universella Rättvisans Hus avstyr likaså alla motsättningar, och vad det än föreskriver måste det accepteras och den som överträder dess föreskrifter avvisas. Men Universella Rättvisans Hus som är det lagstiftande organet har ännu inte inrättats.
Sålunda kan vi konstatera att inga försök till splittring kvarstår, men världsliga begär är orsaken till motsättningar, såsom fallet är bland överträdarna. De betvivlar inte Förbundets giltighet, men själviska motiv har drivit dem till detta tillstånd. Det är inte så att de inte vet vad de gör – de är fullt medvetna och ändå gör de motstånd.
Kort sagt, Förbundets hav är stormigt och vidsträckt. Det kastar iland överträdelsens skum och om detta ska ni vara förvissade. Ägna dig åt att främja Mashriqu’l-Adhkár och förbered dig att sprida de gudomliga vällukterna. Ägna dig inte åt något annat än detta, för annars kommer du att tappa uppmärksamheten och arbetet kommer inte att gå framåt.
O ni som är ‘Abdu’l-Bahás omhuldade älskade! Det är nu länge sedan mitt inre öra hörde de ljuva melodierna från vissa områden eller mitt hjärta gladdes, och detta trots att ni ständigt är närvarande i mina tankar och framstår väl synliga för mina ögon. Fylld till överflöd är mitt hjärtas bägare med vinet av den kärlek jag hyser för er, och min längtan att fästa blicken på er strömmar liksom anden genom mina artärer och vener. Så ni ser hur stor min smärta är. Under den här tiden och hela denna storm av olyckor, som nu kastar upp sina vågor mot skyn, slungas grymma pilar oupphörligt emot mig från alla håll, och i varje ögonblick här i det Heliga landet tas skrämmande nyheter emot och varje dag medför sin beskärda del av förfäran. Uppviglingens huvudman hade föreställt sig att det bara krävdes ett tilltagset uppror för att lägga Förbundet och Testamentet i ruiner. Det krävdes endast detta, så tänkte han, för att vända bort de rättfärdiga från det heliga Testamentet. Därför skickade han vitt och brett ut sina pamfletter som sådde tvivel och tänkte ut många hemliga planer. Ena gången kunde han utropa att Guds byggnadsverk hade underminerats och Hans gudomliga bud ogiltigförklarats och att följaktligen Förbundet och Testamentet avskaffats. Andra gånger kunde han börja sucka och stöna att han hölls fången och tvingades vara hungrig och törstig dag och natt. Vid ännu ett tillfälle kunde han sätta igång ett våldsamt uppträde och säga att Guds enhet hade förnekats, eftersom en annan uppenbarelse hade utropats före utgången av ett tusen år.
När han såg att hans förtal inte gav något resultat, utarbetade han efterhand ännu en plan för att skapa oroligheter. Han började ställa till med missämja och gick och knackade på alla dörrar. Han började framföra falska anklagelser till statens ämbetsmän. Han närmade sig några av utlänningarna, gjorde sig till deras förtrogne och utarbetade tillsammans med dem ett dokument och överlämnade det till sultanatets huvudsäte, vilket väckte myndigheternas bestörtning. En av de många ärekränkande anklagelserna var att denne olycklige skulle ha höjt en upprorsfana, en flagga med orden Yá Bahá’u’l-Abhá, att jag överallt på landsbygden, i varje stad och by hade stoltserat med denna flagga, även bland beduinerna och uppbådat alla invånarna till att enas under den.
O min Herre, sannerligen, jag söker skydd hos Dig undan blotta tanken på en sådan handling, som strider mot alla Bahá’u’lláhs bud, och som verkligen skulle vara ett väldigt felsteg som ingen annan än en svår syndare någonsin skulle begå. Ty Du har ålagt oss att lyda härskarna och konungarna.
En annan av hans lögner var att gravhelgedomen på Karmelberget var en fästning som jag hade byggt stark och ointaglig – detta för att byggnaden under uppförande omfattar sex rum – och att jag hade givit den namnet Medina den Strålande, fastän jag hade givit den heliga graven namnet Mecka den Förhärligade. Ännu en av hans lögner var att jag hade grundat ett självständigt rike, och att – Gud förbjude! Gud förbjude! Gud förbjude – jag hade kallat alla de troende att ansluta sig till mig i denna stora missgärning. Hur hemskt, o min Herre, är inte hans förtal!
Dessutom hävdar han att, eftersom gravhelgedomen har blivit en plats som besöks av pilgrimer från hela världen, kommer stora skador att drabba detta styre och detta folk. Han, uppviglingens huvudman, försäkrar att han själv inte har något med alla dessa frågor att göra, att han är en sunnit bland sunniter och en hängiven anhängare av Abú-Bakr och Umar, och betraktar Bahá’u’lláh som enbart en from människa och mystiker, och alla dessa saker, säger han, sattes igång av denne förorättade.
För att fatta sig kort utsågs en granskningskommission av sultanen – må hans styres härlighet bestå. Kommissionen reste hit och omedelbart efter ankomsten begav den sig till en av anklagarnas hem. De kallade sedan in den grupp som, i samarbete med min broder, hade förberett anklagelseakten och frågade dem om den var sanningsenlig. Gruppen förklarade dokumentets innehåll, uppgav att allt de hade meddelat däri inte var någonting annat än sanningen och lade till ytterligare anklagelser. Sålunda fungerade de på en och samma gång som kärande, vittnen och domare.
Kommissionen har nu återvänt till kalifatets säte, och rapporter av den mest skrämmande karaktär anländer dagligen från den staden. Emellertid, prisad vare Gud, förblir ‘Abdu’l-Bahá samlad och oberörd. Jag känner ingen motvilja mot någon på grund av detta förtal. Jag låter alla mina angelägenheter bero av Hans oemotståndliga vilja och jag väntar verkligen i fullkomlig lycka på att offra mitt liv, beredd på vilket förfärligt lidande som än förestår. Prisad vare Gud, även de kärleksfulla troende godtar och förblir undergivna Guds vilja, förnöjda därmed, i strålande saktmod och tacksamhet.
Uppviglingens huvudman har föreställt sig att när väl denne förorättades blod har spillts, när jag har kastats ut i den väldiga ökensanden eller drunknat i Medelhavet – namnlös, borta utan spår, utan någon som kan berätta om mig – då skulle han äntligen ha ett fält där han kunde driva på sin springare och med sin klubba av lögner och tvivel slå hårt mot sina ambitioners poloboll och ta hem priset.
Långt därifrån! Ty även om trofasthetens ljuva myskdoft skulle försvinna utan några spår, vem skulle lockas till svekfullhetens stank? Och även om någon himmelsk gasell skulle slitas sönder av hundar och vargar, vem skulle rusa iväg för att söka upp en rovlysten varg? Även om den mystiska Näktergalens dag skulle lida mot sitt slut, vem skulle någonsin låna sitt öra åt korpens skorrande eller kråkans kraxande? Vilket tomt antagande gör han inte! Vilket dåraktigt övermod! ”Vad de åstadkommit är som en hägring i öknen som den törstige uppfattar som vatten till dess han når fram och inte finner något som helst.”
O ni som är Guds älskade! Var stadiga på foten, låt era hjärtan vara orubbliga och håll fast vid ert mål genom kraften i den Välsignade skönhetens bistånd. Tjäna Guds sak. Bemöt alla världens nationer med fasthet och uthållighet såsom Bahás folk, så att alla människor måtte förundras och fråga sig hur det kan komma sig att era hjärtan är som springbrunnar av tillförsikt och tro och rika som gruvor på Guds kärlek. Uppträd så att ni varken sviker eller vacklar på grund av tragedierna i det Heliga landet och låt inte de skrämmande händelserna göra er förtvivlade. Och om alla de troende skulle falla för svärdet och bara en enda återstå, må denne då i Herrens namn utropa och berätta om det glädjerika budskapet, må denne då stå upp och modigt möta alla jordens folk.
Fäst inte blicken vid de ödesdigra händelserna på denna upplysta plats. Det Heliga landet är ständigt i fara och här rör sig olyckornas tidvatten alltid vid sin högsta punkt, ty den utsända kallelsen har nu hörts över hela världen och ryktet har gått ut till jordens ände. Det är på grund av det som fiender, både inifrån och utifrån, förslaget och listigt inriktat sig på att sprida förtal. Det står klart att en plats som denna blir utsatt för fara, ty här finns ingen försvarare, ingen som kan stå upp och ta vårt parti vid förtal, här finns bara några få själar som är hemlösa, olyckliga, i fångenskap i denna fästning. Ingen förkämpe har de, ingen som räddar dem, ingen som avvärjer lögnernas pilar eller smädelsernas spjut som slungas mot dem, ingen utom Gud.
Det tillkommer er att tänka på alla de djupt älskade som skyndade till uppoffringens heliga fält, de dyrbara själar som offrade sina liv. Håll i minnet vilka strömmar av heligt blod som spilldes, hur månget rättfärdigt hjärta som blandades med sitt levrade blod, hur månget bröst som blev målet för tyranniets spjut, hur mången ren kropp som slets i stycken. Hur kan det då vara rätt för oss att ens tänka på att rädda oss själva! Att ställa sig in hos främling eller frände och anpassa sig efter dem! Borde vi inte snarare ta de rättfärdigas väg och följa i fotspåren av dessa stora som gått före?
Dessa få korta dagar ska ila bort, detta nuvarande liv ska försvinna ur vår åsyn, denna världens rosor skall ej längre förbli friska och sköna, trädgården för jordens festligheter och nöjen ska vissna och förblekna. Livets vårtid ska förvandlas till dödens höst, den ljusa glädjen i palatsens salar ska ge vika för gravens månlösa mörker. Och därför är intet av detta värt att älska och härvid fäster den vise inte sitt hjärta.
Den som har kunskap och kraft söker i stället efter himlens härlighet och andlig utmärkelse och det liv som icke dör. Och en sådan människa längtar efter att närma sig Guds heliga tröskel, ty i den förgängliga världens värdshus ligger ej gudsmänniskan berusad, ej heller vilar han ett endaste ögonblick eller befläckar sig med någon tillgivenhet till det jordiska livet.
Nej, vännerna är snarare såsom stjärnor på vägledningens höga himlar, himmelska gestalter i den gudomliga nådens skyar, som med alla sina krafter jagar mörkret på flykten. De river ner grunderna för illvilja och hat. De hyser en enda önskan för världen och alla dess folk – välgång och fred. Av dem bryts krigets och fientlighetens bastioner ned. De har sannfärdighet och ett ärligt uppträdande och vänskap som mål, liksom vänlighet mot en ondskefull fiende tills de slutligen förvandlar detta svekets fängelse, världen, till ett herresäte av yttersta trygghet och omvandlar denna fängelsebyggnad av hat och illvilja och ondska till Guds paradis.
O kärleksfulla vänner! Sträva med själ och hjärta att göra världen till en spegelbild för himmelriket, så att den lägre världen kan få flöda över av välsignelser från Guds värld, så att rösterna från skaran i höjden höjes i bifallsrop och tecknen och bevisen för Bahá’u’lláhs gåvor och förläningar måtte omfatta hela jorden.
Jináb-i-'Amín har uttryckt den största beundran för er, hedervärda män och upplysta kvinnor, i det att han nämnt er alla vid namn samt berömt var och en, medan han utförligt berättat om den fasthet och beständighet ni alla har visat och sagt att, Gud vare lovad, i hela Persien håller männen och kvinnorna samman och är rakryggade, starka och orubbliga – i färd med att forma ett mäktigt och stadigt byggnadsverk, och att ni i kärlek och glädje är sysselsatta med att sprida Herrens väldofter.
Detta var ett budskap om stor glädje, särskilt då det nådde mig under dessa ytterst farofyllda dagar. Ty denne förorättades käraste önskan är att vännerna skall ha andliga hjärtan och upplysta sinnen, och när denna nåd väl har förunnats mig är olyckan, hur plågsam den än månde vara, blott och bart välgörenhet, vilken såsom ymnigt regn öser ned över mig.
O Gud, min Gud! Du ser mig försänkt i ett hav av smärta, fasthållen vid tyranniets bål, gråtande i nattens mörker. Sömnlös vrider och vänder jag mig i min bädd, mina ögon anstränger sig för att skåda trohetens och tillitens morgonljus. Jag våndas som en fisk, som brinner invärtes medan den hoppar omkring i skräck på sanden, ändå söker jag ständigt efter att Dina nådegåvor överallt ska synliggöras.
O Gud, min Gud! Bistå de troende i andra länder att ta del av Din överflödande nåd. Befria genom Din osvikliga hjälp och frikostighet vemhelst bland Dina älskade som suckar över sin fiendes hätska grymhet i avlägsna trakter. O Herre, de är Din kärleks fångar, själar som fångats av Dina trupper. De är fåglarna som flyger i Din väglednings himlar, valarna som simmar i Dina förläningars hav, stjärnorna som glimmar på Dina gåvors horisont. De är försvararna av Din lags fästning. De är Din åminnelses baner bland människorna. De är Din gudomliga medkänslas djupa brunnar, Din ynnests springbrunnar, Din nåds källsprång.
Bevara dem ständigt under Ditt allbeskyddande öga. Hjälp dem att upphöja Ditt ord, gör deras hjärtan ståndaktiga i Din kärlek, stärk deras ryggar att de må tjäna Dig väl, öka deras krafter att kunna tjäna.
Sprid genom dem Dina ljuva dofter vida omkring och förklara genom dem Dina heliga skrifter, tillkännage genom dem Dina yttranden, uppfyll genom dem Dina ord, låt genom dem Din barmhärtighet strömma ut.
Du är sannerligen den Mäktige, den Kraftfulle. Du är sannerligen den Barmhärtige, den Medlidsamme.
Idag väckes varje klok, vaksam och förutseende person och för honom avslöjas framtidens mysterier, som visar att ingenting utom Förbundets kraft kan uppväcka och röra mänsklighetens hjärta, precis som Nya och Gamla testamentet i alla länder framlade Kristi sak och var den pulserande kraften i den mänskliga världens kropp. Ett väl rotat träd ska bära frukt, medan det träd som inte är väl rotat, oavsett hur högt och härdigt det må vara, så småningom kommer att vissna, dö och endast bli en stock som lämpar sig för elden.
Guds Förbund är som ett stort och bottenlöst hav. En våg skall stiga och svalla därifrån och kasta i land allt samlat skum.
Prisad vare Gud att den högsta önskan som hyses av uppmärksamma själar är upphöjelsen av Guds ord och spridandet av gudomliga väldofter. Detta är sannerligen den säkra och fasta grunden.
Ljuset från Sanningens sol har nu, såsom om morgonen, utgjutits. Ansträngningar måste göras så att slumrande själar kan väckas, de likgiltiga bli uppmärksamma och den gudomliga läran som utgör denna tidsålders anda, kan nå fram till öronen på världens folk, omtalas i pressen och framläggas klart och vältaligt vid människors sammankomster.
Vårt uppträdande måste vara som Paulus och vår tro lik Petrus. Denna myskdoftande vind kommer att skänka vällukt till världens invånare och denna anda kommer att återuppväcka de döda.
Den motbjudande odören av överträdelse har tillfälligt hejdat Sakens framåtskridande, om så ej vore, skulle den gudomliga läran likt solens strålar omedelbart kunnat spridas och genomtränga alla trakter.
Du har för avsikt att trycka och publicera ‘Abdu’l-Bahás anföranden, vilka du har sammanställt. Detta är verkligen mycket gott. Detta tjänande kommer att skänka dig en strålande uppsyn i Abhá-riket och du kommer att få beröm och röna tacksamhet från vännerna i såväl öst som i väst. Men det ska göras med yttersta omsorg så att den exakta texten återges och alla avvikelser och förvrängningar som tidigare översättare gjort kan borttagas.
Du ser mig o min Gud, nedböjd i ringhet, ödmjuka mig inför Dina bud, i underkastelse inför Din överhöghet, skälvande inför Ditt herraväldes makt, flyende Din vrede, bedjande om Din nåd, förlitande mig på Din förlåtelse, skakande av bävan inför Din vrede. Jag bönfaller Dig med bultande hjärta, med strömmande tårar och längtande själ, och i fullständig avskildhet från allt, om att göra Dina älskare till strålar av ljus över Dina riken och att hjälpa Dina utvalda tjänare att upphöja Ditt ord, så att deras ansikten må erhålla fägring och upplysas av strålglans, så att deras hjärtan fylls av mysterier och varje själ kan nedlägga sin syndabörda. Skydda dem då från angriparen, från den som blivit en skamlös och hädisk missdådare.
Sannerligen, dina älskare törstar, o min Herre, led dem till frikostighetens och nådens källa. Sannerligen, de hungrar, sänd ned till dem Ditt himmelska bord. Sannerligen, de är nakna, ikläd dem lärdomens och kunskapens skrud.
Hjältar är de, o min Herre, så led dem till slagfältet. Vägvisare är de, förmå dem att tala ut med starka argument och bevis. Hjälpande tjänare är de, förmå dem att låta den bägare som flödar över av visshetens vin nå alla. O min Gud, gör dem till sångfåglar som jublar i vackra trädgårdar, gör dem till lejon som vilar i snåren, till valar som dyker ned i det ofantliga djupet.
Sannerligen, Du är Han som skänker den nåd som flödar över. Det finns ingen annan Gud än Du, den Mäktige, den Kraftfulle, den evigt Förlänande.
O mina andliga vänner! Sedan en tid tillbaka har förtrycket varit hårt, begränsningarna som bojor av järn. Denne olycklige förorättade lämnades ensam och allena, ty alla vägar hit spärrades av. Vänner förbjöds att besöka mig, de betrodda stängdes ute, fienden omringade mig, de onda övervakarna var hätska och oförskämda. Varje ögonblick tillkom ett nytt lidande, för vart andetag en ny smärta. Såväl frände som främling gick till angrepp, ja, forna tillgivna, nu trolösa och obarmhärtiga var värre än fienderna när de stod upp för att plåga mig. Ingen fanns för att försvara ‘Abdu’l-Bahá, ingen hjälpare, ingen beskyddare, ingen förbunden, ingen förkämpe. Jag dränktes i ett bottenlöst hav och ständigt hamrade de svekfullas korplika kraxande röster mot mina öron.
Med var daggryning kom mångdubbelt mörker. Om aftonen, hårdhjärtat förtryck och aldrig ett ögonblicks frid, aldrig erhölls någon balsam för spjutets röda sår. Från ett ögonblick till ett annat kunde besked komma om min förvisning till Fezzans sanddyner. Än i den ena stunden, än i den andra skulle jag kastas i det ändlösa havet. Än kunde de säga att dessa hemlösa vandrare till slut hade bringats på fall, än att korset snart skulle komma till användning. Denna min utslitna lekamen skulle göras till mål för en kula eller en pil. En annan gång skulle denna svaga kropp huggas till strimlor med svärd.
Våra illvilliga bekanta kunde inte behärska sig av glädje och våra förrädiska vänner jublade. ”Prisad vare Gud”, kunde en utbrista: ”Nu har vår dröm gått i uppfyllelse.” Och en annan: ”Gud vare tack, vår spjutspets har nått hjärtat.”
Hemsökelsen drabbade denne fånge likt ett störtregn om våren och de illvilligas segrar svepte fram i en obeveklig ström, men ändå förblev ‘Abdu’l-Bahá glad och lugn och förlitade sig på den Allbarmhärtiges nåd. Denna smärta, denna plåga var ett paradis av all slags fröjd och dessa kedjor var lik en halskedja för konungen på en himmelsk tron. Nöjd med Guds vilja, helt undergiven, med hjärtat utlämnat till vad ödet än hade i beredskap var jag lycklig. Som vore det ett välsignat sällskap kände jag djupaste glädje.
Slutligen kom en tid när vännerna var otröstliga och gav upp allt hopp. Det var då morgonen grydde och översvämmade allt med oändligt ljus. De moln som tornat upp sig skingrades, de dystra skuggorna flydde. I det ögonblicket föll bojorna av, kedjorna lyftes från denne hemlöses hals och hängdes runt fiendens hals. Dessa trångmål förvandlades till sorglöshet och över Guds frikostighets horisont steg hoppets sol upp. Allt detta kom av Guds nåd och gåvor.
Ur en viss synpunkt blev denne vandrare likväl bedrövad och missmodig. För vilken smärta kunde jag söka tröst i framtiden? Vid nyheten om vilken beviljad önskan kunde jag glädjas? Det fanns inget mer tyranni, inget mer lidande, inga tragiska händelser, inga vedermödor. Min enda glädje i denna snabbt förbiilande värld var att beträda Guds steniga stig och att uthärda hårda prövningar och alla jordiska bedrövelser. Om så ej vore, skulle detta jordiska liv visa sig fruktlöst och fåfängt och döden vara bättre. Tillvarons träd skulle inte ge någon frukt och det här livets besådda fält skulle inte skänka någon skörd. Därför är det min förhoppning att någon omständighet än en gång kommer att få mitt lidandes bägare att svämma över och denna förunderliga kärlek, denna förgörare av själar, kommer att blända åskådarna igen. Då kommer detta hjärta att vara lycksaligt, denna själ att vara välsignad.
O gudomliga Försyn! Höj till Dina älskares läppar en bägare bräddad av lidande. Gör sötma till blott ett styng för de längtande på Din väg och giftet honungssött. Sätt våra huvuden som prydnader på spjutspetsar. Gör våra hjärtan till mål för skoningslösa pilar och spjut. Väck denna vissnade själ till liv på martyrens fält, förmå dess tärda hjärta att av förtrycket dricka en munfull och därmed än en gång växa sig frisk och skön. Gör den berusad av Ditt eviga Förbunds vin, gör den till en festdeltagare som håller sin bägare högt. Hjälp den att kasta ifrån sig sitt liv, bevilja för Din skull att den offras.
Du är den Mäktige, den Kraftfulle. Du är den Vetande, den Seende, den Hörande.
O du som drabbats hårt på Förbundets väg! När plåga och pina uthärdas på Herrens väg, de uppenbara tecknens Herre, är detta en ynnest och nåd ty lidande är blott nåd, och sorg en gåva från Gud. Gift är sötma för tungan och vrede är vänlighet som skänker näring åt själen.
Prisa då Honom, den kärleksfulle Försörjaren, för att ha förordnat denna förfärliga plåga som endast är frikostighet.
Om jag, liksom Abraham genom lågor måste gå,
eller som Johannes, en blodbestänkt väg måste följa,
om likt Josef Du kastade mig i en brunn,
eller stängde mig in i en fängelsecell
eller gjorde mig fattig som Marias Son
kommer jag ej att från Dig gå,
utan ständigt stå
med själ och kropp böjd inför Din befallning.
Idag är härskarornas Herre Förbundets försvarare, Konungarikets makter skyddar det, himmelska själar lämnar sitt bistånd och himmelska änglar förkunnar och sprider det. Om detta övervägs insiktsfullt, kommer man att se att alla universums krafter i sista hand tjänar Förbundet. I framtiden kommer det att bli tydligt och uppenbart. Vad kan då dessa svaga och ynkliga själar uppnå mot bakgrund av detta förhållande? Härdiga växter som saknar rötter och är berövade utgjutelserna från nådens moln kommer ej att bestå. Vad är då att vänta från kraftlösa ogräs?…
Det är dagbräckning och från gryningspunkten för Guds osynliga världar gryr enhetens ljus, och strömmande och forsande ner från enhetens rikes dolda värld kommer en flodvåg av överflödande nåd. Glädjebudskap om Konungariket hörs från alla håll och från alla riktningar fläktar de första tidiga tecknen på upphöjandet av Guds ord fram och upplyftandet av Hans sak. Enhetens ord sprids, gemenskapens verser sjunges, Guds gåvors hav kastar sina vågor högt och i stora forsar strömmar Hans välsignelser ned.
Bekräftelserna från Honom som är den ständigt Förlåtande har insvept alla nejder i ljus, arméerna från den Himmelska skaran rusar fram för att kämpa vid sidan av Herrens vänner och vinna seger, ryktet om den Uråldriga skönheten – må mitt liv offras för Hans älskade – ljuder från pol till pol och underrättelserna om den heliga Saken har spridit sig till öst och väst.
Alla dessa saker fyller hjärtat med glädje och ändå är ‘Abdu’l-Bahá djupt nedsjunken i en ocean av sorg. Plåga och smärta har så påverkat mina lemmar och kroppsdelar att yttersta svaghet har tagit över hela min kropp. Lägg märke till att när jag ensam och allena, utan något stöd, höjde Guds kallelse runt om i världen, reste sig dess folk för att motsätta sig det, komma med invändningar och förneka det. Å ena sidan står det klart hur det förflutnas religionsutövare har gått till attack på alla orter och återigen kommer meddelanden om de lögnaktiga smädarna och hur hänsynslöst de vill dra upp det gudomliga Trädet med rötterna. Vilka illvilliga och ärekränkande anklagelser riktar de inte mot den Uråldriga skönheten med pamfletter fyllda av onda och fördärvliga anklagelser som de ivrigt utformar och sprider mot det Största namnet! Och nu, i djupaste hemlighet, spänner de varje nerv för att rikta ett förskräckligt slag mot denna tro.
Återigen har de högmodiga funderat ut alla slags intriger och anslag för att fullständigt förlama Guds sak och för att utplåna namnet ‘Abdu’l-Bahá från Livets bok.
Och, utöver alla dessa vedermödor, detta elände och fientliga angrepp, har det nu uppstått ett helt dammoln av illvilja bland de troende själva. Och detta trots förhållandet att den Uråldrige skönhetens sak är kärlekens själva essens, enhetens själva kanal, som finns till enbart för att alla ska bli till vågor i ett hav och ljusklara stjärnor på samma ändlösa himmel, till pärlor inom ett enda skal och till glänsande juveler som brutits i enhetens gruvor, så att de kan bli tjänare till varandra, älska varandra, välsigna varandra, berömma varandra, så att var och en lossar sin tungas band och prisar de andra utan undantag. Var och en må uttrycka sin tacksamhet mot alla de övriga, så att alla kan lyfta sina ögon mot härlighetens horisont och minnas att de är förbundna med Den heliga tröskeln, så att de kan se endast det goda hos varandra, inte höra något utom beröm om varandra och inte yttra ett ord om varandra annat än för att ge beröm.
Det finns onekligen vissa personer som går rättfärdighetens väg och, Gud vare tack, stärks och stöds de av himmelsk kraft i alla länder. Men andra har inte rest sig som de borde till denna förhärligade och upphöjda ställning och detta lägger en tung börda av sorg, av ofattbar sorg i ‘Abdu’l-Bahás hjärta. Ty ingen storm farligare än denna skulle någonsin kunna angripa Guds sak, inte heller kunde något annat minska Hans ords inflytande så mycket.
Det höves alla Guds älskade att bli såsom ett, att samlas i skydd under en enda fana, att stå för en enhetlig samling uppfattningar, att följa en och samma väg, att hålla fast vid en enda föresats. Måtte de glömma sina olika teorier och lägga undan motstridiga åsikter, eftersom, Gud ske lov, vårt syfte är ett enda, vårt mål är ett. Vi är en enda Tröskels tjänare, vi får alla vår näring från en och samma källa, vi är alla samlade i skuggan av samma höga tabernakel, vi står alla i skydd under det enda himmelska trädet.
O Herrens älskade! Om någon själ skulle tala illa om en som är frånvarande, står det klart att det enda resultatet kommer att bli följande: han kommer att dämpa vännernas iver och det tenderar att göra dem likgiltiga. Ty baktal söndrar och är den främsta orsaken bland vännerna till en benägenhet att dra sig tillbaka. Om någon skulle tala illa om en som är frånvarande, åligger det lyssnarna att, på ett andligt och vänligt sätt, genast hejda honom och tydligt säga: skulle detta förringande kunna tjäna något nyttigt ändamål? Skulle det behaga den Välsignade skönheten och bidra till att bevara vännernas heder, främja den heliga tron, stödja Förbundet eller vara till någon tänkbar nytta för någon själ? Nej, aldrig någonsin! Tvärtom skulle detta tynga hjärtat så, att öronen inte skulle höra längre och ögonen inte längre kunna skåda sanningens ljus.
Om däremot en person börjar tala väl om en annan och öppnar sina läppar för att prisa en annan, kommer han att röra en motsvarande sträng hos sina åhörare och de kommer att röras av Guds andedräkt. Deras hjärtan och själar kommer att glädja sig över att veta att, Gud vare tack, här är en själ inom tron, en samlingspunkt för mänsklig dygd, ett fullkomligt förkroppsligande av Herrens gåvor, en vars tunga är vältalig och vars ansikte lyser i vilken församling den än vistas och bär segerkransen på sin hjässa och stöds av Guds ljuva vällukter.
Vilket är då bäst? Jag svär vid Herrens skönhet: närhelst jag hör gott om vännerna fylls mitt hjärta av glädje, men närhelst jag finner minsta antydan om att de inte är överens blir jag överväldigad av sorg. Sådan är ‘Abdu’l-Bahás inställning. Döm av detta vilka era plikter är.
Gud ske pris, vart vi än vänder oss har den Uråldriga skönheten öppnat nådens portar på vid gavel och har med omisskännliga ord kungjort glädjebudskapet om seger genom Herrens stödjande hjälp. Genom kärlek har Han hänfört de troendes hjärtan och betrott dem deras seger genom arméerna från härskaran därovan.
Nu måste de älskade stå upp bland världens alla folk, med hjärtan som morgonstjärnan, med stark inre drivkraft, lysande anleten, en myskdoftande andedräkt, tungor som ständigt talar om Gud, med kristallklara utläggningar och fast beslutsamhet, med kraft född av himlen, med andlig karaktär, med bekräftelse som är enbart gudomlig. Må de alla och envar bli ett glänsande band vid himlens horisont och en bländande stjärna på världens skyar. Må de bli fruktbärande träd i de himmelska lövsalarna, väldoftande blommor i de gudomliga trädgårdarna och må de bli fulländade verser på universums ark och enhetens ord i Livets bok. Detta är den första epoken och tidiga inledningen av det Största ljusets religionsordning och därför måste dygder inom detta århundrade förvärvas och goda karaktärsdrag fullkomnas inom denna tidsrymd. I just dessa dagar måste Abhá-paradiset resa sina paviljonger på världens slätter. Verklighetens ljus måste nu uppenbaras och Guds gåvors hemligheter tillkännages, den urgamla nåden lysa fram och denna värld förvandlas till himlens lustgård, Guds trädgård. Ur rena hjärtan och genom himmelska gåvor måste nu gudomlighetens alla fullkomliga drag, egenskaper och kännetecken uppenbaras.
Ständigt åkallar ‘Abdu’l-Bahá den Allsmäktige och ber i tårar vid den Heliga tröskeln och utropar:
O Du gode Herre! Vi är tjänare vid Din tröskel och söker skydd vid Din heliga dörr. Vi söker ingen tillflykt utom denna starka pelare, vänder oss ingenstans efter en fristad utom till Ditt beskydd. Skydda oss, välsigna oss, stöd oss, förmå oss att blott älska Ditt gottfinnande, uttala blott Ditt lov, följa blott sanningens väg, så att vi blir rika nog att avstå från allt utom Dig och mottaga våra gåvor från Din välgörenhets hav, så att vi ständigt må sträva efter att prisa Din sak och sprida Dina ljuva dofter vida omkring och förmå glömma våra egna jag och tänka endast på Dig och glömma allt annat och fängslas av Dig.
O Du Försörjare, o Du Förlåtare! Giv oss din nåd och kärleksfulla omsorg, Dina gåvor och Dina förläningar, stöd oss så att vi uppnår vårt mål. Du är den Kraftfulle, den Kunnige, den Vetande, den Seende och sannerligen Du är den Frikostige. Sannerligen, Du är den Allbarmhärtige, och sannerligen, Du är den evigt Förlåtande, Den vi ska visa vår ånger, Den som förlåter också de grövsta av synder.
O ni som är Abhá-skönhetens uppriktiga älskade! I dessa dagar växer Guds sak över hela världen snabbt i styrka och dag för dag sprider den sig allt längre bort mot jordens yttersta gränser. Dess fiender, från alla släkten och folk i världen blir därför mer utmanande, illvilliga, avundsjuka och bittert fientliga. Det åligger Guds älskade att visa den största omsorg och klokhet i allt, i stort som litet, att rådslå med varandra och enigt motstå uppviglarnas och orosstiftarnas angrepp. De måste sträva efter att umgås i en vänlig anda med alla, vara taktfulla i sitt uppträdande, visa varandra respekt och hänsyn och visa alla världens folk godhet och tillbörlig hänsyn. De måste besitta tålamod och långmodighet så att de kan bli till Abhá-rikets gudomliga magneter och förvärva den dynamiska kraften hos skarorna i himmelriket.
De flyktiga stunder som är människans liv på jorden passerar snabbt förbi och det lilla som fortfarande återstår ska nå sitt slut, men det som blir kvar och består för evigt är den frukt som människan skördar från sitt tjänande vid den gudomliga tröskeln. Betrakta sanningen i detta uttalande och hur rika och härliga bevisen därpå är i tillvarons värld!
Härligheternas härlighet vile över Bahás folk!
O upphöjda gren på det gudomliga Lotusträdet! … När du föraktas och förkastas av dem som utför onda gärningar, låt dig då inte nedslås och bli varken förtretad eller bedrövad i hjärtat av de förmätnas makt och halsstarrighet, ty så uppträder tanklösa själar sedan tidernas begynnelse. ”Arma människor! Aldrig någonsin har ett sändebud kommit till dem, utan att de har gjort narr av Honom!”
Sannerligen, de okunnigas angrepp och hinder medför enbart att Guds ord upphöjs och sprider Hans tecken och symboler vida omkring. Vore det inte för motståndet bland de föraktfulla, för förtalarnas förhärdelse och detta skrikande från predikstolarna, denna gråt och klagan från såväl stora som små, anklagelserna för otro utfärdade av de okunniga och de dåraktigas uppror – hur skulle då nyheten om den Första punktens ankomst och den klara gryningen för Bahás sol någonsin ha kunnat nå öst och väst? Hur hade vår planet annars kunnat skaka från pol till pol? Hur hade Persien annars kunnat bli medelpunkten för härlighetens utspridande och Mindre Asien det strålande hjärtat för Herrens skönhet? Hur hade annars uppenbarelsens flamma kunnat spridas söderut? På vilket sätt hade Guds rop kunnat höras i fjärran nord? Hur hade annars Hans kallelse kunnat höras i Amerikas och det mörka Afrikas världsdelar? Hur hade annars himlens hanegäll kunnat tränga in i dessa öron? Hur hade annars Indiens ljuvliga papegojor kunnat komma över denna sötma eller näktergalar höja sina drillar i Irak? Vad skulle annars kunna få österland och västerland att dansa, hur kunde annars denna helgade plats bli Guds skönhets tron? Hur kunde annars Sinai skåda detta bländande ljus, hur kunde Ankomstens låga pryda det berget? Hur kunde det Heliga landet annars göras till Guds Skönhets fotapall, och Towas heliga dal bli platsen för utmärkelse och nåd, den heliga plats där Moses tog av sig skorna? Hur skulle himlens andedräkt kunna föras över helighetens dal, hur skulle de väldoftande, friska strömmarna som blåser från Abhá-trädgårdarna någonsin kunna uppfattas av dem som bor på den grönskande ön? Hur skulle annars profeternas löften, de glada budskapen från forntidens heliga siare, de upplivande löften som givits om denna heliga plats av gudsmanifestationerna någonsin ha kunnat uppfyllas?
Hur hade annars Anisa-trädet kunnat planteras här, Testamentets flagga ha vajat och Förbundets berusande bägare ha lyfts till dessa läppar? Alla dessa välsignelser och gåvor, själva medlen för att förkunna tron, har kommit till genom de okunnigas förakt, de dåraktigas motstånd, de obegåvades envishet, angriparens våld. Hade det inte varit för dessa saker, skulle nyheten om Bábs ankomst fram till denna dag inte ha nått även avlägsna länder. Därför bör vi aldrig sörja över de ovetandes blindhet, de dåraktigas angrepp, de lågas och uslas fientlighet, prästernas likgiltighet och de anklagelser om vantro som framförs av dem med tanklösa sinnen. Sådant var deras sätt också under tidigare tidsåldrar, inte heller skulle det vara så om de hörde till dem som äger kunskap, men de är inte upplysta och kommer inte i närheten av någon förståelse av vad som berättas för dem.
Därför anstår det dig, ett skott på Guds Heliga träd, utgrenad från den mäktiga Stammen – och det höves även oss – att så brinna genom den Uråldriga skönhetens stödjande nåd – må mitt liv offras för Hans heligaste gravhelgedom – med denna tända flamma från himlen, så att vi tänder Guds kärleks eld från pol till pol. Låt oss som vårt exempel ta den upphöjde Bábs stora och heliga träd – må mitt liv offras för Honom. Låt oss likt Honom blotta våra bröst för plågornas pilar, låt våra hjärtan likt Hans, bli mål för de spjut som bestämts av Gud. Låt oss brinna såsom ljus, låt oss bränna våra vingar likt malen, likt lärkorna utstöta våra vemodiga rop, som näktergalarna brista ut i klagan.
Låt oss fälla tårar liksom molnen och medan blixtarna ljungar, låt oss le åt vårt jagande genom öst och väst. Låt oss dag och natt inte tänka på annat än att sprida Guds ljuva dofter. Må vi inte för evigt hålla fast vid våra fantasier och illusioner, med vårt analyserande och tolkande och spridande av invecklade tvetydigheter. Låt oss lägga undan alla tankar på jaget, låt oss blunda för allt på jorden, låt oss varken berätta om våra lidanden eller klaga över våra brister. Låt oss hellre glömma oss själva och medan vi tömmer kalken med den himmelska nådens vin, låt oss ropa ut vår glädje och intagas av den Allhärliges skönhet.
O du Afnán av det gudomliga Lotusträdet! Vi måste, var och en av oss sträva efter att bli såsom fruktbara grenar och att bära en mer sötmefylld och hälsosam frukt, så att grenen visar sig vara en fortsättning på roten och delen i harmoni med helheten. Det är min förhoppning att vi, genom det Största namnets gåvor och den Första punktens godhet – må min själ offras för dem båda – ska bli en väg till upphöjandet av Guds ord världen över, att vi ständigt må tjäna vår saks Källa och över alla spänna upp Herrens himlavalv av sann och helig iver, att vi från nådens fält kan få sefyrer att blåsa, och till människorna föra de ljuva dofter som kommer från Guds trädgårdar och att vi kan omdana denna värld till Abhá-paradiset och förvandla denna låga plats till himmelriket.
Det är sant att var och en av Guds tjänare, särskilt de som brinner för tron, har tilldelats uppgiften att tjäna allsmäktig Gud. Ändå är den plikt som är ålagd oss större än den som har lagts på de övriga. Till Honom vänder vi oss för nåd och ynnest och styrka.
Allt pris och all tacksägelse tillkommer den Välsignade skönheten för att Han kallat sitt Abhá-rikes arméer till handling och till oss sänt ut sitt ständiga stöd, lika pålitligt som de uppgående stjärnorna. I varje område på jorden har Han skänkt stöd till denne ende, ensamme tjänare. I varje ögonblick har Han visat mig tecken och bevis för sin kärlek. Han har försatt i dvala alla dem som klamrar sig fast vid sina fåfänga illusioner och vanärat dem inför ögonen på såväl hög som låg. Han har fått dem som följer sina nycker och infall att bli föremål för allmänt klander och utsatt de högmodiga för offentlighetens ljus. Han har fått dem av vännerna som visade sig svaga i tron att tjäna som en varning för alla betraktare och föranlett de vacklandes ledare att älska endast sig själva och nedsjunka i egenkärlek. Samtidigt har Han genom styrkan i sin makt låtit denna vingbrutna fågel träda fram inför alla som bebor jorden. Han har skingrat de upproriskas slutna led och beviljat seger till frälsningens härskaror och inblåst det eviga livets andedräkt i deras hjärtan som står fasta i Förbundet och Testamentet.
Framför Abhás hälsningar till var och en av Afnán, utgrenade från det Heliga trädet. Härligheten vile över dig och alla de Afnán som förblir trogna och sanna mot Förbundet.
O du som är ståndaktig i Förbundet! Ditt brev av den nionde september 1909 har emottagits. Var inte sorgsen eller förtvivlad över vad som inträffat. Detta problem drabbade dig när du vandrade på Guds stig och därför bör det bringa dig glädje. Vi vände oss skriftligen till vännerna tidigare och gjorde också ett muntligt uttalande om att vännerna i västerlandet utan tvekan kommer att få sin andel av de olyckor som drabbar vännerna i österlandet. Det är oundvikligt att även de, när de går på Bahá’u’lláhs stig, kommer att utsättas för förtryckarnas förföljelse.
Tänk på hur apostlarna i början av den kristna eran drabbades och vilka plågor de uthärdade på Kristi stig. Varje dag i sina liv blev de måltavlor för fariséernas pilar, av hån, förtal och smädelser. De utsattes för stora umbäranden, de hamnade i fängelse och de flesta av dem förde martyrskapets ljuvliga bägare till sina läppar.
Nu måste förvisso även ni till någon grad bli mina medarbetare och godta er andel av prövningar och sorger. Men dessa händelser ska dra förbi, medan den varaktiga äran och det eviga livet evinnerligen ska förbli oförändrade. Dessa plågor kommer också att bli orsak till stor framgång.
Jag ber Gud att du som är Hans lantman ska plöja den hårda och steniga marken och vattna den och så frön däri – ty detta kommer att visa hur skicklig bonden är, medan vem som helst kan så och odla där marken är lucker och fri från törnen och taggar.
O Guds tjänare! Sörj ej över de lidanden och olyckor som har drabbat dig. Alla olyckor och lidanden har skapats för människan, så att hon måtte försmå denna dödliga värld – en värld som hon är mycket fäst vid. När hon erfar svåra prövningar och svårigheter ryggar hennes väsen tillbaka och hon börjar längta efter det eviga riket – ett rike som är helgat från alla lidanden och olyckor. Så är fallet med den människa som är vis. Hon kommer aldrig att dricka ur en bägare som till slut är osmaklig, utan tvärtom kommer hon att söka bägaren med rent och klart vatten. Hon kommer inte att smaka av den honung som är blandad med gift.
Prisa Gud för att du har blivit satt på prov och fått uppleva en sådan prövning. Var tålmodig och tacksam. Vänd ditt ansikte till det gudomliga Konungariket och sträva efter goda egenskaper, att bli upplyst och förvärva himmelrikets och Herrens egenskaper. Sträva att förbise den här världens nöjen och dess bekvämlighet, att förbli fast och orubblig i Förbundet och att föra fram Guds sak.
Detta är grunden till människans upphöjelse, grunden till hennes härlighet och frälsning.
O du som är förälskad i Guds andes fläkt! Jag har läst ditt brev som ropade ut din kärlek till Gud och din oemotståndliga dragning till Hans Skönhet, och dess underbara tema gladde mitt hjärta.
Avsikten med det jag skrev till dig i mitt tidigare brev var, att när man upphöjer Guds ord kommer man att möta prövningar och olyckor, och att det alltid finns plågor, bedrövelser och svårigheter när man älskar Honom.
Det kommer an på individen att först av allt värdesätta dessa hemsökelser, villigt ta emot dem och ivrigt välkomna dem. Först därefter bör han fortskrida med sin undervisning av tron och upphöjandet av Guds ord.
Oavsett vad som må hända honom i ett sådant tillstånd av kärlek till Gud – förföljelse, förebråelser, förtal, förbannelser, misshandel, fångenskap, död – kommer han aldrig att nedslås och hans hängivenhet för den Gudomliga skönheten kommer blott att öka i styrka. Det var detta jag menade.
Ve och bedrövelse över den själ som söker efter bekvämlighet, rikedom och jordiska nöjen och försummar att ha Gud i åtanke! Ty olyckor som möter oss på Guds stig är för ‘Abdu’l-Bahá, enbart ynnest och nåd och i en av sina skrifter har den Allhärliga skönheten förklarat: “Jag har aldrig gått förbi ett träd utan att Mitt hjärta sade till det: ‘Ack, om Du blott blev nedhuggen i Mitt namn och Min kropp korsfästes på dig!’” Detta var det Största namnets ord. Detta är Hans väg. Detta är vägen till Hans makts rike.
O ni uppriktiga, ni som längtar, ni som är dragna som av en magnet, ni som har rest er för att tjäna Guds sak, för att upphöja Hans ord och sprida Hans ljuva väldofter vitt och brett! Jag har läst ert utmärkta brev, vackert till stilen, vältaligt till orden, djupt till betydelsen. Och jag prisade Gud och tackade Honom för att ha kommit till er hjälp och gjort er i stånd att tjäna Honom i Hans vidsträckta vingård.
Inom kort kommer era ansikten att lysas upp av era böners utstrålning och er tillbedjan av Gud, liksom era böner till Honom, er ödmjukhet och osjälviskhet i vännernas närvaro. Han kommer att göra ert sällskap till en magnet som drar till er de klara strålar av gudomliga bekräftelser som lyser från Hans härlighets rike.
Det åligger er att i era hjärtan överväga och begrunda Hans ord, att ödmjukt åkalla Honom och att i Hans himmelska sak åsidosätta era jag. Detta är de ting som kommer att göra er till vägledningens tecken för hela mänskligheten och till lysande stjärnor som strålar från den allra högsta horisonten och till höga träd i Abhá-paradiset.
Ni må veta att ‘Abdu’l-Bahá vistas i ständig glädje. Att ha inhysts i detta avlägsna fängelse har inneburit den yttersta glädje. Vid Bahás liv! Detta fängelse är mitt himmelska paradis, det är mitt omhuldade mål, trösten för mitt bröst, mitt hjärtas sällhet, det är min tillflykt, mitt skydd, min min fristad, min trygga hamn och här jublar jag bland himlens härskaror och den himmelska församlingen.
Gläd er åt min träldom, o Guds vänner, ty den sår frihetens frön. Gläd er åt min inspärrning, ty den är frälsningens källa och var glada på grund av mitt lidande, ty det leder till evig lindring. Vid Herren Gud! Jag skulle ej byta ut detta fängelse mot en världslig tron eller ge upp denna fångenskap för nöjen och tidsfördriv i de vackraste trädgårdarna på jorden. Min förhoppning är att jag – genom Herrens överflödande nåd, Hans frikostighet och godhet – på Hans stig måtte hängas mot skyn, att mitt hjärta måtte bli målet för tusen kulor eller att jag måtte kastas i havets djup eller lämnas att förgås i ökensanden. Detta är vad jag mest längtar efter, det är min högsta önskan, det uppfriskar min själ, det är balsam för mitt bröst, det är mina ögons tröst.
Vad er beträffar, o ni som älskar Gud, gör era steg fasta i Hans sak med sådan beslutsamhet att ni inte skakas, om så den värsta av olyckor skulle drabba världen. Låt er inte störas av någonting, inte under några förhållanden. Var fast förankrade likt de höga bergen, var likasom stjärnor som gryr över livets horisont, var de klara lamporna vid enighetens sammankomster, var ödmjuka och ringa själar i vännernas närvaro, låt era hjärtan vara oskuldsfulla. Var symbolerna för vägledning, var fromhetens ljus, avskilda från världen och håll fast vid det fäste som är säkert och starkt, som vida omkring sprider livets ande, som färdas på frälsningens ark. Var givmildhetens dagbräckningar, gryningspunkter för tillvarons mysterier, platser där inspirationen tänds, praktens upprinnelser, själar som närs av den helige Ande, i kärlek till Herren, avskilda från allt utom Honom, helgade över mänsklighetens egenskaper, iklädda kännetecknen för himlens änglar, så att ni åt er själva kan vinna den högsta gåvan av alla i denna nya tid, denna underbara tidsålder.
Vid Bahás liv! Endast den som är avskild från världen, den som är fången i gudomlig kärlek, tömd på begär och det egna jaget, i varje avseende sann mot sin Gud, ödmjuk, ringa, bedjande, i tårar, saktmodig i Herrens närvaro, kommer att uppnå denna yttersta nåd.
O mina andliga älskade! Vid en tid då en ocean av prövningar och vedermödor svallade och kastade sina vågor mot himlarna, då folkskaror angrep oss och förtryckarna tillfogade oss förkrossande orättvisor – vid en sådan tidpunkt gick en grupp personer, inställda på att förtala oss samman med vår illvillige broder och framställde en skrift fylld med ärekränkande anklagelser och framförde beskyllningar och fördömanden mot oss.
På detta sätt oroade och vilseförde de myndigheterna. Det är uppenbart vilken belägenheten för denne fånge sedan blev i denna förfallna fästning och vilken fruktansvärd skada och åverkan som detta vållade, långt värre än ord kan beskriva. Trots allt förblev denne hemlöse fånge invärtes lugn och trygg och förlitade sig på den oförliknelige Herren, i längtan efter de lidanden som än måste utstås på Guds kärleks väg. Ty pilar av hat är i våra ögon blott en gåva av pärlor från Honom, och dödligt gift blott en läkande dryck.
Sådan var vår belägenhet när ett brev anlände från de amerikanska vännerna. De skrev att de hade förbundit sig att vara eniga i allt, och undertecknarna hade var och en åtagit sig att göra uppoffringar på Guds kärleks stig och att därigenom vinna evigt liv. I samma ögonblick som detta brev med dess underskrifter lästes, upplevde ‘Abdu’l-Bahá en glädje så djup att ingen penna kan beskriva den och tackade Gud för att sådana vänner i det landet förmåtts framträda, och som ska leva tillsammans i fullkomlig endräkt, i bästa gemenskap, i fullt samförstånd, nära förbundna och förenade i sina ansträngningar.
Ju mer denna överenskommelse förstärks, desto djupare lycka och desto bättre kommer allt att bli, ty den kommer att dra till sig Guds bekräftelser. Om de som älskar Herren hoppas på nåden att få den himmelska skaran till sina vänner, måste de göra allt de kan för att stärka den överenskommelsen, ty ett sådant förbund av broderskap och enighet är som att vattna Livets träd – ja, detta är evigt liv.
O ni som älskar Gud! Gör era steg fasta, uppfyll ert löfte till varandra, gå framåt i samstämmighet för att sprida de ljuva väldofterna av Guds kärlek och för att framlägga Hans lärosatser, tills ni blåser in ande i denna världens döda kropp och bringar sann läkedom till de fysiska och andliga sfärerna till alla som plågas.
O ni som älskar Gud! Världen är som en sjuk och kraftlös människa vars ögon inte längre kan se, vars öron blivit döva, vars krafter utarmats och tagit slut. Därför måste Guds vänner vara kunniga läkare som, i enlighet med de heliga lärosatserna, återställer patientens hälsa. Om Gud vill, kommer världen måhända att botas och för alltid bli hel, och dess uttömda förmågor kommer att återställas. Den kommer att uppnå sådan hälsa, friskhet och livskraft att den kommer att lysa av skönhet och behag.
Det främsta botemedlet av alla är att leda folket rätt, så att de själva vänder sig till Gud och lyssnar till Hans råd och går framåt med hörande öron och seende ögon. När denna verksamma bot utdelas till dem måste de sedan enligt läran ledas till att förvärva den himmelska skarans egenskaper och uppträdande, och uppmuntras till att söka Abhá-rikets alla gåvor. De måste rena sina hjärtan från minsta spår av hat och illvilja och bemöda sig om att vara sanningsenliga och ärliga, försonliga och kärleksfulla mot hela mänskligheten – så att österland och västerland kommer att omfamna varandra såsom två älskande, så att hat och fientlighet kan utrotas på jorden och bytas ut mot en fast rotad världsfred.
O ni som älskar Gud! Var vänliga mot alla folk, visa omsorg om var och en, gör allt ni kan för att rena människors hjärtan och sinnen, sträva efter att glädja var själ. Var en skur av nåd för varje äng, livets vatten för varje träd, var som ljuv mysk för mänsklighetens sinne och var en frisk, återupplivande vind för den sjuke. Var såsom ett uppfriskande vatten för alla dem som törstar, en noggrann vägvisare för alla som har gått vilse, var en far och en mor för den föräldralöse, var kärleksfulla söner och döttrar för de gamla, var en rik skatt för de fattiga. Tänk på kärlek och nära samhörighet såsom himlens nöjen, tänk på fientlighet och hat som helvetets kval.
Skäm inte bort era kroppar med vila, utan arbeta med hela er själ och ropa ut av hela ert hjärta och be Gud om att bevilja er sin undsättning och nåd. På så vis kan ni göra denna värld till Abhá-paradiset och denna jord till en festplats för riket i höjden. Om ni bara anstränger er kommer förvisso denna prakt att framträda, dessa nådens moln att utgjuta sitt regn, livgivande vindar att tillta och blåsa och ljuvt doftande mysk att spridas vida omkring.
O ni som älskar Gud! Tänk inte på vad som kommer att inträffa på denna heliga plats och var på intet sätt oroliga. Vad som än må hända är till det bästa, eftersom plågor är givmildhetens själva väsen, och sorg och möda är renaste nåd. Vånda är sinnesfrid och att göra en uppoffring är att ta emot en gåva, och vad som än må inträffa utgår från Guds nåd.
Utför de uppgifter ni har fått: vägled människorna och undervisa dem om ‘Abdu’l-Bahás sätt att leva. Framför detta glada budskap från Abhá-riket till mänskligheten. Vila varken dag eller natt, sök ej ett ögonblicks ro. Sträva av all er kraft att framföra detta glada budskap till människornas öron. Godtag varje prövning, varje sorg i er kärlek till Gud och i er tillgivenhet för ‘Abdu’l-Bahá, uthärda angriparens glåpord, stå ut med fiendens klander. Gå i ‘Abdu’l-Bahás fotspår på Abhá-skönhetens stig, längta i varje stund efter att offra era liv. Lys fram såsom solen, var rastlösa såsom havet, skänk liksom himlens moln liv åt fält och kullar, blås såsom aprilvindarna friskhet genom dessa människoträd och få dem att blomma.
O du som är hänförd av Guds kärlek! Sanningens sol har stigit upp över denna världens horisont och sänt ned sina strålar till vägledning. Evig nåd avbryts aldrig och en frukt av den eviga nåden är universell fred. Du kan vara förvissad om att fredsriket i denna andens tidsålder kommer att resa sitt tält på världens högsta toppar och Fridsfurstens budord kommer att så behärska alla folks artärer och nerver att de drar in jordens alla folk i Hans beskyddande skugga. Ur källor av kärlek och sanning och enhet kommer den sanne Herden att ge sina får att dricka.
O Guds tjänarinna, fred måste först upprättas mellan individer tills den till slut leder till fred mellan nationer. O ni som är bahá’íer, sträva därför av all er förmåga att genom kraften i Guds ord skapa äkta kärlek, andlig gemenskap och varaktiga band mellan individer. Detta är er uppgift.
O ni som älskar sanningen, ni som är mänsklighetens tjänare! Ur era tankars och förhoppningars blomning har doftande utflöden kommit i min väg, varför en inre känsla av tacksamhetsskuld driver mig att nedteckna dessa ord.
Ni kan iaktta hur världen söndrats, hur många länder är röda av blod och hur själva jorden blandats med levrat blod. Konfliktens bränder har flammat mycket högre än någonsin tidigare. Inte under medeltiden, inte under senare århundraden har det någonsin varit ett sådant ohyggligt krig, ett krig som är likt kvarnstenar, som till säd tar människors skallar. Nej än värre, ty blomstrande länder har slagits i spillror, städer har jämnats med marken och många tidigare välmående byar har förvandlats till ruiner. Fäder har förlorat sina söner och söner sina fäder. Mödrar har med brustna hjärtan gråtit över döda barn. Barn har blivit föräldralösa och kvinnor lämnats att vandra likt lösdrivare utan hem. På alla sätt har mänskligheten sjunkit djupt. Högt ljuder de genomträngande skriken från föräldralösa barn, högt lyfts mödrarnas ångestfyllda röster mot skyarna.
Och grogrunden för alla dessa tragedier är fördomar: fördomar rörande ras och nation, religion och politisk åskådning. Grundorsaken till fördomar är blint imiterande av det förflutna – imiterande av religion, av rasmässiga attityder, av nationell partiskhet, av politik. Så länge denna efterhärmning av det förflutna fortsätter, lika länge kommer sönderfallet av den sociala ordningens grunder att pågå, och lika länge kommer mänskligheten att vara utsatt för den allvarligaste fara.
I en sådan upplyst tidsålder som vår, när sanningar som tidigare var okända för människan har blottlags och skapade tings hemligheter har avslöjats och Sanningens morgon har brutit fram och upplyst världen – kan det då tillåtas att människor för ett fruktansvärt krig som drar mänskligheten ned i fördärvet? Nej, vid Gud, Herren!
Jesus Kristus kallade hela mänskligheten till vänskap och fred. Till Petrus sade Han: ”Stick svärdet i skidan.” Så löd Herren Kristi bud och råd, och ändå har idag de kristna alla och envar dragit sina svärd ur skidan. Hur vid är inte skillnaden mellan sådana handlingar och den klara texten i Evangeliet!
För sextio år sedan steg Bahá’u’lláh fram liksom en sol över Persien. Han förklarade att världens skyar var mörka, att mörkret var illavarslande och att fruktansvärda krig skulle komma. Från fängelset i Akká vände Han sig till den tyske kejsaren i klaraste ordalag och berättade för honom att ett stort krig var överhängande och att hans stad Berlin skulle brista ut i jämmer och klagan. Likaså skrev Han till den turkiske härskaren, trots att Han var ett av sultanens offer och fånge i hans fängelse – det vill säga att Han hölls fången i Akkás fästning – och angav tydligt att Konstantinopel skulle drabbas av en plötslig och radikal förändring, så stor att kvinnorna och barnen i staden skulle sörja och gråta högt. I korthet riktade Han sådana ord till alla monarker och presidenter. Allt inträffade precis så som Han hade förutsagt.
Av Hans mäktiga Penna har det utfärdats olika grundsatser för att förhindra krig och de har spridits vitt och brett.
Den första är oberoende sökande efter sanning, ty blint efterhärmande av det förflutnas sedvänjor hindrar förståndet från att utvecklas. Men när varje själ efterforskar sanningen kommer samhället att befrias från det mörker som är det ständiga upprepandet av det förflutna.
Hans andra grundsats är mänsklighetens enhet: att alla människor är Guds får och att Gud är deras kärleksfulle Herde som tar hand om alla utan att gynna den ene före den andre. ”Du kan icke upptäcka någon brist eller ofullkomlighet i den Nåderikes skapelse”, alla är Hans tjänare, alla bönfaller om Hans nåd.
Hans tredje lärosats är att religionen är en mäktig fästning, men att den måste skapa kärlek, inte illvilja och hat. Skulle den leda till ondska, agg och hat har den inget värde alls. Ty religion är ett botemedel och om botemedlet skulle orsaka sjukdom, måste det undvikas. Återigen, vad beträffar förutfattade meningar rörande religion, ras, nation och politik – alla dessa fördomar slår mot själva grunden för mänskligt liv, samtliga orsakar blodsutgjutelse och ödeläggelse av världen. Så länge dessa fördomar överlever kommer det att finnas ständiga och skräckinjagande krig.
För att råda bot på detta tillstånd måste det bli universell fred. För att åstadkomma det måste det inrättas en högsta domstol som representerar alla regeringar och folk. Både nationella och internationella frågor måste hänskjutas till den och alla måste följa denna domstols beslut. Om någon regering eller något folk skulle visa ohörsamhet måste hela världen stå upp mot den regeringen eller det folket.
Ännu en av Bahá’u’lláhs lärosatser är att jämlikhet ska råda mellan män och kvinnor och deras lika del i alla rättigheter. Och det finns många liknande principer. Det har nu blivit uppenbart att dessa lärosatser utgör världens liv och själ.
Ni som är människosläktets tjänare, sträva av hela ert hjärta efter att befria mänskligheten från detta mörker och dessa fördomar som hör till människans villkor och naturens värld, så att mänskligheten måtte finna sin väg in i ljuset i Guds värld.
Prisad vare Han, ni är underrättade om världens olika lagar, institutioner och principer. Idag kan inget annat än dessa gudomliga föreskrifter tillförsäkra mänskligheten lugn och ro. Vore det inte för dem, skulle detta mörker aldrig försvinna, dessa kroniska sjukdomar aldrig bli läkta, nej, de skulle dag för dag växa sig allt våldsammare. Balkanländerna kommer att förbli missnöjda. Deras rastlöshet kommer att öka. De besegrade makterna kommer att fortsätta agitera. De kommer att ta till alla medel som kan återuppväcka krigets låga. Rörelser, nyfödda och världsomfattande i sin omfattning kommer att göra sitt yttersta för att främja sina planer. Vänsterrörelsen kommer att få stor betydelse. Dess inflytande kommer att spridas.
Sträva därför med Guds hjälp, med upplysta sinnen och hjärtan och en styrka född av himlen att bli en gåva från Gud till människan och att skänka vederkvickelse och fred åt hela mänskligheten.
O du som är betagen i Förbundet! Den Välsignade skönheten har lovat denne tjänare att själar ska förmås framträda, som ska vara vägledningens själva förkroppsligande och baner för härskaran i höjden, facklor för Guds enhet och Hans rena sannings stjärnor, som lyser i de himlar där Gud allena härskar. De ska skänka de blinda syn och få de döva att höra, de ska väcka de döda till liv. De ska möta alla folk på jorden och framlägga sin sak med bevis från de sju sfärernas Herre.
Det är min förhoppning att Han i sin givmildhet snart kommer att förmå dessa själar att framträda så att Hans sak måtte upphöjas. Den naturliga magnet som drar denna nåd till sig är fasthet i Förbundet. Frambär tack till Gud för att du är bland de trofasta.
O min Gud, bistå Din tjänare att upphöja Ordet och att vederlägga det som är fåfängt och falskt, att upprätta sanningen, att sprida de heliga verserna vida omkring, att uppenbara strålglansen och låta morgonljuset gry i de rättfärdigas hjärtan.
Du är i sanning den Givmilde, den Förlåtande.
O Fenix av den odödliga lågan som tänts i det heliga trädet! Bahá’u’lláh – må mitt liv, min själ, min ande offras för Hans ringa tjänare – gav under sina sista dagar på jorden det mest uttryckliga löfte att själar, genom Guds nåds utgjutelser och det stöd och den hjälp som beviljats från Hans rike i höjden, kommer att uppstå och heliga varelser framträda som likt stjärnor kommer att pryda den gudomliga vägledningens himlavalv och upplysa godhetens och givmildhetens gryning, vara de uppenbara tecknen på Guds enhet och lysa med ljuset av helighet och renhet, få sitt fulla mått av gudomlig ingivelse, höja trons heliga fackla, stå fast som klippan och vara orubbliga som berget och växa till att bli ljuskällor i Hans uppenbarelses himlar, till mäktiga kanaler för Hans nåd, och medel för förlänandet av Guds frikostiga omsorg, härolder som ropar ut den ende sanne Gudens namn, och vara upprättare av världens allra viktigaste grundval.
Dessa personer kommer att arbeta oupphörligt, såväl dag som natt, kommer varken att sky vedermödor eller bedrövelser, kommer inte att tillåta något avbrott i sina ansträngningar, inte söka vila. De kommer att åsidosätta allt lättsinne och all bekvämlighet, och avskilda och obefläckade kommer de att ägna varje flyktigt ögonblick av sina liv åt spridandet av den gudomliga väldoften och upphöjandet av Guds heliga ord. Deras ansikten kommer att utstråla himmelsk glädje och deras hjärtan vara fyllda med fröjd. Deras själar kommer att vara inspirerade och deras grund säker. De kommer att sprida sig ut över världen och resa genom alla områden. De kommer att höja sina röster vid varje sammankomst och smycka och skänka nytt liv åt alla möten. De kommer att tala alla språk och kunna tolka varje fördold innebörd. De kommer att uppenbara Konungarikets mysterier och uppenbara Guds tecken för alla. De kommer att brinna klart som ljus i varje församlings hjärta och stråla som stjärnor över alla horisonter. De milda brisar som fläktar från deras hjärtans trädgård kommer att ge väldoft och återuppliva människors själar. Deras klara sinnen kommer såsom regnet att bringa nytt liv åt världens folk och nationer.
Jag väntar, väntar ivrigt på att dessa heliga ska framträda, men hur länge ska de då uppskjuta sin ankomst? Min bön och brinnande åkallan, om aftonen och vid gryningen, är att dessa lysande stjärnor snart måtte sprida sin strålglans över världen, att deras heliga anleten måtte uppenbaras för dödliga ögon, att det gudomliga biståndets skaror måtte vinna seger och att nådens vågsvall som stiger ur Hans oceaner därovan måtte flöda över hela mänskligheten. Må även ni be och bönfalla Honom om att dessa själar genom den Uråldriga skönhetens frikostiga hjälp måtte bli synliga inför världens ögon.
Guds härlighet vile över dig och över honom vars ansikte är upplyst med det eviga ljus som lyser från Hans härlighets rike.
O högt skattade själar! Genom den ständiga imitationen av gamla och utslitna seder hade världen mörknat till mörkaste natt. De gudomliga lärornas grunder hade försvunnit ur minnet, deras kärna och hjärta hade helt glömts bort och människorna höll fast vid blotta skalet. Nationerna hade likt trasiga, sedan länge utslitna kläder, fallit ned i ett beklagansvärt tillstånd.
Ur den djupa nattens mörker grydde Bahá’u’lláhs läras morgonglans. Han har klätt världen i en ny och vacker klädnad och detta nya plagg är de grundsatser som har nedsänts från Gud.
Den nya tidsåldern är nu här och skapelsen är pånyttfödd! Mänskligheten har fått nytt liv. Hösten är förbi och den vederkvickande våren är här. Allt är nu förnyat. Konstarter och näringar har återfötts, nya upptäckter inom vetenskapen har tillkommit liksom nya uppfinningar. Till och med sådana detaljer i mänskliga livsbetingelser som klädsel och personliga tillhörigheter, även vapen, allt detta har likaledes förnyats. Alla staters lagar och förordningar har ändrats. Förnyelse är dagens ordning.
Och all denna nydaning har sin källa i de nya utflödena av underbar nåd och ynnest från Konungarikets Herre och har förnyat världen. Människorna måste därför helt frigöras från sina gamla tankemönster så att all deras uppmärksamhet kan inriktas på de nya principerna, ty de är denna tids ljus och tidsålderns själva anda.
Inte förrän dessa lärosatser sprids med krafttag bland människor, inte förrän de gamla sederna och de gamla begreppen har försvunnit och glömts bort, kommer denna värld att finna ro, inte heller kommer den att återspegla det himmelska rikets fullkomliga egenskaper. Sträva med hela ert hjärta efter att göra de tanklösa medvetna, att väcka dem som sover, att bringa kunskap till de okunniga, att göra de blinda seende, de döva hörande och att väcka de döda till liv.
Det tillkommer er att uppvisa sådan kraft och sådan uthållighet att hela omgivningen förvånas. Himmelrikets bekräftelser följer er. Över er alla vare den Allhärliges härlighet.
Prisad vare Han som har fått mörkret att rämna, utplånat natten, dragit undan täckelset och ryckt undan slöjorna, vars ljus därpå lyste fram, vars tecken och symboler spreds och Hans mysterier blottlades. Då skingrades molnen och fyllde jorden med Hans gåvor och förläningar och förljuvade allt med regn och lät kunskapens friska grönska och visshetens hyacinter att skjuta upp och skaka och darra av glädje, tills hela världen var fylld med Hans helighet vällukt.
Hälsningar och lovpris, välsignelser och ära tillkomme dessa gudomliga verkligheter, dessa heliga blomster som har kommit fram genom denna högsta förläning, denna överflödande nåd som har brusat som ett upprört hav av gåvor och ynnestbevis och kastat sina vågor mot de höga himlarna.
O Gud, min Gud! Prisad vare Du för att Du tänt den gudomliga kärlekens eld i det heliga Trädet på toppen av det högsta berget – det Träd som ”varken tillhör öst eller väst”– den brand som flammade tills dess låga sköt upp till härskaran i höjden och varifrån dessa verkligheter upplystes av vägledningens ljus och ropade: ”Sannerligen, vi har urskilt en eld på sluttningen av berget Sinai.”
O Gud, min Gud! Låt denna eld växa dag för dag tills dess flammor sätter hela jorden i rörelse. O Du, min Herre! Tänd Din kärleks ljus i varje hjärta, blås in Din kunskaps ande i människornas själar, gläd deras bröst med Din enhets verser. Kalla till liv dem som dväljs i sina gravar, varna de högmodiga, låt lycka omsluta hela världen, sänd ned Ditt kristallklara vatten och i den uppenbara praktens samling, förse alla med den bägare som är ”smaksatt vid kamferkällan.”
Sannerligen, Du är den Givande, den Förlåtande, den evigt Förlänande. Sannerligen, Du är den Barmhärtige, den Medlidsamme.
O Guds älskade! Himlens vinbägare flödar över, Guds Förbunds festmåltid är upplyst av festlyktor, alla gåvors dagbräckning gryr, nådens milda vindar fläktar och från den osynliga världen kommer goda nyheter om nådegåvor och skänker. På blomsterströdda ängar har den gudomliga våren slagit upp sina tält och de andliga själarna inandas ljuva dofter från andens Saba, som förts till dem av östanvinden. Nu sjunger den mystiska näktergalen sina oden och knoppar av inre betydelse spricker ut i späda och fagra blomster. Lärkorna har blivit festivalens musiker och när de höjer sina underbara stämmor ropar de och sjunger till melodierna från skaran i höjden, ”Saliga är ni! Hör de glada nyheterna! Hör de glada nyheterna!” Och de uppmanar Abhá-paradisets festdeltagare att dricka sitt lystmäte, och de avvaktar vältaligt i det himmelska trädet och utbrister heliga rop. Allt detta för att vissna själar som går omkring i de tanklösas öken, och de tynande som förlorats i likgiltighetens sandbankar, måtte återvända till pulserande liv och visa sig vid Herren Guds högtider och fröjdefulla fester.
Prisad vare Han! Hans saks rykte har nått österland och västerland och underrättelserna om Abhá-skönhetens kraft har upplivat nord och syd. Detta rop från den amerikanska kontinenten är en kör av helighet, detta rop från när och fjärran som även uppstiger till den himmelska skaran är ”Yá Bahá’u’l-Abhá!” Nu är östern upplyst med härlighet och västern rosenljuv, hela jorden doftar av ambra, och vindarna som blåser över den heliga graven är fyllda av mysk. Inom kort kommer ni att få se att även de mörkaste länder är fyllda av ljus och att Europas och Afrikas världsdelar har förvandlats till blomstrande trädgårdar och skogar av blommande träd.
Men eftersom denna Sol grydde i Persien och eftersom solen från orienten spred sitt sken över västerlandet, är det vår innerliga förhoppning att lågorna i kärlekens eld skall flamma än häftigare i det landet och att prakten i denna heliga tro även där ska växa sig allt starkare. Må Guds saks häftighet skaka detta land i dess grundvalar, må den andliga kraften i Hans ord klart visa sig, så att Iran blir till kärnan och medelpunkten för välbefinnande och frid. Må rättrådighet och försoning, kärlek och tillit strömma ut från Iran och bringa odödlighet till alla på jorden. Må Iran uppresa den allmänna ordningens, den renaste andlighetens, den universella fredens baner på de högsta krönen.
O Guds älskade! I denna, bahá’í-trons religionsordning, är Guds sak renaste ande. Hans sak tillhör inte den materiella världen. Den tillåter varken strid eller krig, inte heller onda eller skamliga gärningar, den tillåter inte gräl med andra religioner eller konflikter med nationerna. Dess enda armé är kärlek till Gud, dess enda glädje Hans kunskaps klara vin, dess enda fältslag utläggning av sanningen, dess enda korståg riktas mot det pockande egot, mot de onda maningarna från människohjärtat. Dess seger är underkastelse och saktmod och osjälviskhet är dess eviga härlighet. I korthet, den är ande, blott ande:
Om ni icke är i nöd,
bli ej ormens snara död,
än mindre skada en människa.
Och om ni kan,
skräm ej myran, den lilla,
gör än mindre en broder illa.
Låt all er strävan gälla detta – att bli en källa till liv och odödlighet, till frid och tröst och glädje för varje människosjäl, antingen han är er välbekant eller en främling, går emot er eller är på er sida. Se inte till renheten eller orenheten i dennes natur, se till Herrens allomfattande barmhärtighet, vars nåds ljus har omslutit hela jorden och alla som bor därpå och i vars frikostighets överflöd både kloka och okunniga är nedsänkta. Såväl främling som vän sitter vid Hans ynnests bord. Liksom den troende, kupar också förnekaren, som vänder sig bort från Gud, sina händer och dricker ur Hans håvors hav.
Det tillkommer Herrens älskade att vara tecken och symboler för Hans allomfattande nåd och att förkroppsliga Hans överflödande ynnest. Må de liksom solen stråla över såväl trädgård som avskrädeshög och såsom moln om våren utgjuta sitt regn över blomma och törne. Må de söka blott kärlek och trofasthet, må de ej följa oginhetens vägar, må deras tal begränsas till vänskapens och fridens hemligheter. Detta är de rättfärdigas egenskaper, detta är kännetecknet för dem som tjänar Hans tröskel.
Abhá-skönheten uthärdade de mest plågsamma olyckor. Han utstod otaliga kval och lidanden. Han kunde inte åtnjuta ett ögonblick av frid och tog aldrig ett rofyllt andetag. Han vandrade hemlös över ökensand och bergssluttningar. Han var inspärrad i en fästning och en fängelsecell. Men för Honom var Hans fattigdoms matta av halm en evig tron av ära och Hans tunga kedjor en härskares halssmycke. Såväl dag som natt levde Han under ett vinande svärd och Han var i varje ögonblick redo för döden på korset. Han uthärdade allt detta så att Han måtte rena världen och fylla den med Herren Guds godhet, så att Han måtte skänka den lugn, så att konflikter och stridslystnad måtte drivas bort, att lansen och den skarpa klingan måtte bytas mot kärleksfull gemenskap, att illvilja och krig förvandlas till trygghet, mildhet och kärlek, så att hatets och vredens slagfält kan bli till lustgårdar, så att platser där en gång bloddränkta arméer drabbade samman kan bli till doftande parker, att krigföring ses som en skam och att gripa till vapen som en vedervärdig sjukdom avskydd av alla folk, så att världsfreden måtte resa sitt tält på de högsta bergen och krig förmås försvinna för evigt från jorden.
Därför måste Guds älskade med sin strävans vatten flitigt sköta, nära och främja detta hoppets träd. Må de helhjärtat i vilket land de än bor, bli vänner och kamrater med alla, vare sig dessa är närstående eller ej. Må de med himmelska egenskaper främja Guds institutioner och religion. Må de aldrig tappa modet, aldrig förtvivla och aldrig vara olyckliga. Ju större motstånd de möter, desto mer bör de visa sina egna goda avsikter, ju fler plågor och olyckor de har att möta, desto frikostigare ska de skicka runt den bräddfulla bägaren. Sådan är den anda som kommer att utgöra världens liv, sådant är det strålande ljuset i dess innersta, och den som är och gör annat än detta är inte värdig att tjäna vid Herrens heliga tröskel.
O Guds älskade! Sanningens sol lyser från osynliga himlar, så var medvetna om dessa dagars värde. Lyft era huvuden och väx er höga som cypresser i dessa hastigt flödande strömmar. Gläd er åt skönheten hos narcissen i Najd, ty nattens inbrott är nära och den kommer ej längre att finnas till...
O Guds älskade! Prisad vare Han, Förbundets ljusa fana vajar högre för varje dag, medan svekets flagga har vänts upp och ned och hänger på halv stång. De oupplysta angriparna har skakats i grunden och ter sig nu som raserade gravar, och liksom blinda varelser som bor under jorden kryper och kravlar de runt ett hörn av graven, och från tid till annan låter de och ylar som vilda djur ur detta hål. Ära vare Gud! Hur kan mörkret hoppas på att övervinna ljuset, hur kan en trollkarls rep hålla fast ”en orm synlig för alla”? ”Se där! Den slukade deras lögnaktiga underverk.” Ve dem! De har lurat sig själva med en myt och för att tillfredsställa sina begär har de förgjort sig själva. De gav upp evig härlighet i utbyte mot mänsklig stolthet och offrade storheten i båda världarna för den pockande själviskhetens krav. Detta är vad vi har förvarnat er om. Inom kort skall ni skåda de dåraktigas tydliga förlust.
O min Herre och mitt hopp! Hjälp Dina älskade att vara fasta i Ditt mäktiga förbund, att förbli trofasta mot Din uppenbara sak och att åtlyda de påbud som Du nedskrivit för dem i Din härlighets bok, så att de måtte bli vägledningens baner och lampor från härskaran i höjden, källor av Din oändliga visdom och stjärnor som visar den rätta vägen, strålande med ljuset från den högsta himlen.
Sannerligen, Du är den Oövervinnelige, den Allsmäktige, den Allstarke.
O ni som har vänt era ansikten mot den Upphöjda skönheten! Dag och natt, på morgonen och vid solnedgången, när mörkret sänker sig och i morgonljuset minns jag och har alltid ihågkommit Herrens älskade i mitt sinnes och hjärtas rike. Jag ber Honom att skänka sina bekräftelser till dessa älskade, som bor i detta rena och heliga land och att göra dem framgångsrika i allt – och att Han, i deras karaktär, deras uppträdande, deras ord, deras levnadssätt, i allt de är och gör, ska låta dem uppnå utmärkelse bland människor, att Han kommer att samla dem i världssamfundet och fylla deras hjärtan med hänryckning, glöd och längtande kärlek, med kunskap och visshet, med ståndaktighet och enighet, med behagfulla och ljusa ansikten.
O Herrens älskade! Denna dag är enandets dag, dagen för hopsamlandet av hela mänskligheten. ”Sannerligen, Gud älskar dem som strider för Hans sak i slutna led som vore de en fast vägg.” Lägg märke till att Han säger ”i slutna led” – vilket betyder sammanträngda, var och en sammanförd intill nästa person, var och en stödjande sina kamrater. Att kämpa, såsom anges i den heliga versen, betyder inte i denna största av alla religionsordningar att gå ut med svärd och spjut, med lans och genomträngande pilar – utan i stället att vara beväpnad med rena avsikter, rättfärdiga motiv, stödjande och goda råd, gudomliga egenskaper, med gärningar som behagar den Allsmäktige, med himlens kännetecken. Detta innebär bildning för hela mänskligheten, vägledning för alla människor, vittgående spridning av andens ljuva dofter, kungörandet av Guds bevis, framläggande av övertygande och gudomliga argument, utförande av goda gärningar.
Närhelst heliga själar med stöd av himlens krafter står upp med sådana andliga egenskaper och marscherar i takt, i led på led, kommer var och en av dessa själar att bli som ett tusen och de böljande vågorna på detta mäktiga hav att bli som bataljonerna från härskaran i höjden. Vilken välsignelse det kommer att bli – när alla kommer tillsammans, liksom tidigare åtskilda forsar, floder och strömmar, rinnande bäckar och enstaka droppar, som när de samlats på en plats bildar ett mäktigt hav. Och till en sådan grad kommer allas inre enhet att vara rådande, att traditionerna, normerna, sedvänjorna och egenheterna i dessa befolkningars besynnerliga liv suddas ut och dunstar bort som enstaka droppar, när det stora enhetens hav en gång stiger med svallande vågor.
Jag svär vid den Uråldriga skönheten att i en sådan tid kommer en överväldigande nåd att så omsluta alla, och storhetens hav kommer att översvämma sina stränder, så att det smalaste vattendrag kommer att växa sig stort som ett oändligt hav och de allra minsta droppar bli som djuphavets väldiga vatten.
O Guds älskade! Kämpa och sträva efter att nå denna höga ställning och erhålla en sådan glans att den kan skimra över dessa riken på jorden, att dess strålar återkastas från en gryningspunkt på evighetens horisont. Detta är själva grunden för Guds sak. Detta är själva kärnan i Guds lag. Detta är det mäktiga byggnadsverk som rests av Guds uppenbarare. Det är därför som Guds värld gryr. Det är därför som Herren intar människokroppens tron.
O Guds älskade! Se hur den Upphöjde i detta höga syfte gjorde sitt välsignade hjärta till mål för lidandets spjut – må själarna hos alla på jorden bli till en lösen för Honom. Och eftersom den Uråldriga skönhetens verkliga avsikt – må själarna hos härskaran i höjden offras för Honom – var att uppnå just detta himmelska mål, blottade den Upphöjde sitt heliga bröst för att bli målet för otaliga kulor, avfyrade av illviljans och hatets folk och dog martyrdöden i yttersta ödmjukhet. Det heliga blodet från tusentals och åter tusentals heliga själar strömmade ned i stoftet på denna väg, och många gånger hängdes en trofast gudshängiven persons välsignade kropp i galgträdet.
Abhá-skönheten själv – må anden hos allt som är till, offras för Hans älskade – utstod alla sorters prövningar, och tog för egen del villigt emot djupt lidande. Ingen plåga återstod som Hans heliga gestalt inte utsattes för, inget lidande fanns som inte drabbade Honom. Hur många nätter, medan Han var kedjad, var Han inte sömnlös på grund av sin järnkrages tyngd, hur många dagar gav inte den brännande smärtan från stocken och bojorna Honom en lugn stund. Från Níyávarán till Teheran tvingade de Honom att springa – Han, denna förkroppsligade Ande, Han som hade varit van att vila på kuddar av broderat siden – nu kedjad, utan skor och med blottat huvud. De stängde in Honom i underjorden, i den trånga fängelsehålans täta mörker tillsammans med mördare, upprorsmän och tjuvar. Åter och åter igen ansatte de Honom med nya plågor och alla var säkra på att Han, vilket ögonblick som helst, skulle lida martyrdöden. Efter en tid förvisade de Honom från Hans hemland och skickade Honom till främmande och avlägsna länder. Under många år i Irak gick det inte ett ögonblick utan att en ny pil av smärta träffade Hans heliga hjärta, för varje andetag slog ett svärd mot denna heliga kropp och Han kunde inte hoppas på ett ögonblick av trygghet och vila. Från alla håll gick Hans fiender till anfall med obevekligt hat och ensam och allena motstod Han dem alla. Efter alla dessa vedermödor, dessa kroppsliga slag fördrev de Honom från Irak på den asiatiska kontinenten till den europeiska kontinenten. På denna plats av bitter förvisning och eländiga svårigheter tillkom nu, utöver de orättvisor som hopats över Honom av Koranens folk, häftiga förföljelser, våldsamma angrepp, sammansvärjningar, förtal, ständiga fientligheter, hat och illvilja från Bayánens folk. Min penna saknar kraft att berätta allt, men ni har säkerligen blivit underrättade om allt detta. Senare, efter tjugofyra års plågor och djupt lidande i det Största fängelset, avslutades Hans dagar.
Sammanfattningsvis var den Uråldriga skönheten ständigt, under sin vistelse i denna förgängliga värld, antingen en kedjebunden fånge eller under ett svärd, utsatt för det yttersta lidande och plåga eller inspärrad i det Största fängelset. På grund av sin fysiska svaghet orsakad av Hans lidande, var Hans välsignade kropp försvagad till blott en vindpust, den var lätt som spindelväv av långvarig sorg. Hans skäl för att axla denna tunga börda och utstå allt lidande, som var liksom en ocean kastande sina vågor högt mot skyn, och Hans skäl för att sätta på sig de tunga järnkedjorna och bli själva förkroppsligandet av yttersta underkastelse och ödmjukhet, var att leda varje själ på jorden till endräkt, till medkänsla, till enhet och att bland alla folk göra tecknet för Guds enastående väsen känt, så att till sist den ursprungliga enhet som nedlagts i hjärtat hos allt skapat skulle bära sin avsedda frukt, och att prakten av orden: ”Du kan inte upptäcka någon brist eller ofullkomlighet i den Nåderikes skapelse” skulle sprida sina strålar.
O Herrens älskade, nu är tiden kommen för ihärdig strävan. Kämpa och sträva. Och eftersom den Uråldriga skönheten dag och natt var utsatt på martyrskapets fält, låt oss i vår tur arbeta idogt och höra och begrunda Guds råd. Låt oss slunga iväg våra liv och avstå från våra korta och lätt räknade dagar. Låt oss vända bort våra ögon från tomma fantasier om denna världs mångahanda företeelser och i stället tjäna denna förnämsta sak, denna storslagna plan. Låt oss inte, på grund av våra egna föreställningar, hugga ner detta träd som den himmelska nådens hand har planterat, låt oss inte med våra illusioners mörka moln och våra själviska intressen fördunkla strålglansen som strömmar från Abhá-riket. Låt oss inte vara barriärer som hejdar den allsmäktige Gudens böljande ocean. Låt oss inte hindra de rena väldofterna från den allhärliga Skönhetens trädgård att blåsa vitt och brett. Låt oss på denna återföreningens dag inte hindra välsignelsernas ymniga vårregn från ovan. Låt oss inte godtaga att prakten från Sanningens sol någonsin skulle avta och försvinna. Detta är Guds förmaningar som förkunnas i Hans heliga böcker, skrifter och utläggningar vilka förkunnar Hans råd till de uppriktiga.
Härligheten vile över er liksom Guds nåd och välsignelser.
O tjänare vid den Heliga tröskeln! Den himmelska skarans segerrika sällskap, mönstrade och uppställda i rikena därovan, står redo och förväntansfulla för att bistå och säkra segern åt den tappre ryttare som med förtröstan sporrar sin springare in på tjänandets arena. Välgång skall följa den orädde krigare som beväpnad med kraften av sann kunskap, skyndar ut på fältet, skingrar okunnighetens arméer och tillintetgör villfarelsens härskaror, som håller den gudomliga vägledningens standar högt och blåser i segertrumpeten. Vid Herrens rättfärdighet! Han har uppnått en ärorik triumf och vunnit den sanna segern.
O ni som är den Välsignade skönhetens tjänare! Det står klart att på denna dag omfattar bekräftelser från den osynliga världen alla dem som överlämnar det gudomliga budskapet. Om undervisningsarbetet skulle upphöra, skulle dessa bekräftelser helt avstanna, eftersom det är omöjligt för Guds älskade att få stöd om de inte undervisar.
Under alla förhållanden måste undervisningen föras framåt, men med visdom. Om arbetet inte kan fortsätta öppet, får de undervisa enskilt och därigenom låta andlighet och gemenskap växa bland människobarnen. Om till exempel var och en av de troende skulle bli en sann vän till en av de tanklösa – och uppträder med absolut rättrådighet, umgås med denna själ, bemöter denne med största vänlighet och själv är ett exempel på de gudomliga föreskrifter, på de goda egenskaper och beteendemönster han har tagit emot och alltid uppträder i enlighet med Guds förmaningar – kommer han så småningom, steg för steg, säkerligen att lyckas väcka denne tidigare tanklösa person och förvandla hans okunnighet till kunskap om sanningen.
Själar är benägna till främlingskap. Först bör mått och steg tas för att avlägsna detta främlingskap, ty endast då kommer Ordet att verka. Om en troende visar vänlighet mot en av de försumliga och med stor kärlek så småningom leder honom till att förstå giltigheten i den heliga Saken, så att han kan lära känna grunderna i Guds tro och dess innebörd – då kommer med säkerhet en sådan person att förändras, med undantag endast för de fåtaliga individer som är såsom aska och vars hjärtan är ”hårda som stenar – eller ännu hårdare.”
Om var och en av vännerna skulle eftersträva att på detta sätt leda en själ rätt, kommer antalet troende att fördubblas varje år. Med aktsamhet och visdom kan detta genomföras och ingen som helst skada kan komma därav.
Dessutom måste undervisarna resa omkring, men om öppet spridande av budskapet skulle orsaka oro, bör de istället stimulera och utbilda de troende, inspirera dem, glädja dem, få deras hjärtan att jubla, återuppliva och uppfriska dem med helighetens ljuva dofter.
O rosor i Guds kärleks trädgård! O klara lampor i Hans kunskaps församling! Må Guds milda andedräkt fläkta över er, må Guds härlighet upplysa era hjärtans horisont. Ni är vågorna på kunskapens djupa hav, ni är de samlade arméerna på visshetens slätt, ni är stjärnorna på Guds barmhärtighets skyar, ni är de stenar som jagar förtappelsens människor på flykten, ni är det gudomliga medlidandets moln över livets trädgårdar, ni är Guds enhets rikliga nåd som är utgjuten över alla skapade tings innersta väsen.
På denna världs utbredda skrift är ni Hans enhets verser och högst upp, på de höga slottens torn, är ni Herrens fanor. I hans lövsalar är ni blomstren och de väldoftande örterna, i andens rosenträdgård är ni näktergalarna som höjer sina vemodiga rop. Ni är fåglarna som svävar upp till kunskapens fäste, de kungliga falkarna på Guds handled.
Varför har ni då slocknat, varför är ni tysta, varför tyngda och matta, som av bly? Ni måste flamma till som blixten och ropa likt det larmande, stora havet. Som ett ljus måste ni sprida era strålar och liksom Guds milda vindar blåsa över världen. Såsom ljuva fläktar från himmelska lövsalar, som myskdoftande vindar från Herrens trädgårdar, måste ni uppfriska luften för kunskapens folk och såsom den prakt som sprids av den sanna Solen måste ni upplysa mänsklighetens hjärta. Ty ni är de livgivande vindarna, ni är jasmindofterna från de befriades trädgård. Skänk då liv till de döda och väck dem som slumrar. Var såsom lysande lågor i världens mörker, var såsom källor av livets vatten i förtappelsens sand, var vägledningen från Herren Gud. Nu är tiden inne att tjäna, nu är det tiden inne att vara brinnande. Inse värdet av denna stund, detta gynnsamma ögonblick av gränslös nåd innan det glider er ur händerna.
Snart kommer våra korta dagar, vårt flyktiga liv att vara förbi och vi skall gå tomhänta in i den grop som grävs för dem som ej mera talar. Därför måste vi knyta våra hjärtan till den uppenbara Skönheten och klamra oss fast vid den livlina som aldrig sviker. Vi måste bereda oss för att tjäna, tända kärlekens eld och brinna i dess hetta. Vi måste lossa våra tungors band tills vi sätter hela vida världens hjärta i brand, och med vägledningens klara strålar utplåna nattens arméer och för Hans skull lägga ned våra liv på offrandets fält.
Låt oss därför över varje folk utströ de dyrbara ädelstenar som är erkännandet av Gud, och låt oss med tungans skarpa klinga och kunskapens säkra pilar besegra jagets och lidelsens härskaror och skynda vidare till martyrskapets mark, till den plats där vi dör för Herren. Och sedan, med vajande fanor till trummornas dån, låt oss färdas till den Allhärliges land och förena oss med den himmelska skaran. Välgång följer dem som utför stora gärningar.
När vännerna inte strävar efter att sprida budskapet, försummar de att minnas Gud på ett passande sätt och kommer ej att bevittna tecknen på stöd och bekräftelse från Abhá-riket eller förstå de gudomliga mysterierna. Men när lärarens tunga sysselsätter sig med att undervisa blir han själv naturligt stimulerad, blir en magnet som lockar till sig Guds rikes gudomliga hjälp och frikostighet och kommer att bli såsom fågeln i gryningstimmen som själv blir upprymd av sin egen sång, sina drillar och sin melodi.
Det är då Guds vänner utnyttjar situationen, griper tillfället, rusar fram och vinner priset. Om deras uppgift ska begränsas till gott uppförande och rådgivning kommer ingenting att uppnås. De måste tala ut, framlägga bevisen, förklara genom tydliga argument, dra obestridliga slutsatser som klargör sanningen om uppenbarelsen av Verklighetens sol.
Undervisningsarbetet bör under alla förhållanden bedrivas aktivt av de troende eftersom gudomliga bekräftelser är beroende av detta. Skulle en bahá’í avstå från att fullt ut, med kraft och helhjärtat delta i undervisningsarbetet kommer han utan tvivel att vara berövad välsignelserna från Abhá-riket. Men denna verksamhet bör genomsyras av klokhet – inte den klokhet som kräver att man är tyst och glömmer denna skyldighet, utan i stället den som kräver att man visar gudomlig fördragsamhet, kärlek, vänlighet, tålamod, en behaglig karaktär och heliga gärningar. Kort sagt, uppmuntra vännerna att personligen undervisa om Guds sak och rikta deras uppmärksamhet mot visdomens betydelse, vilken omnämns i skrifterna och vilken i sig är kärnan i undervisningen om tron – men allt detta ska göras med största fördragsamhet, så att himmelskt bistånd och gudomlig bekräftelse kan hjälpa vännerna.
Följ din Herres väg och säg inte det som öronen ej tål att höra, ty sådant tal är som läcker mat som ges till små barn. Hur välsmakande, sällsynt fin och rik maten än må vara, kan den inte tagas upp av matsmältningsorganen hos ett spädbarn. Låt därför var och en som har rätt därtill få sitt lämpliga mått.
”Icke allt som en människa känner till kan avslöjas, icke heller kan allt hon kan avslöja ses som lägligt och ej heller kan varje lägligt uttalande anses anpassat till förmågan hos dem som hör det.” Detta är den fulländade visdom du skall följa i dina ansträngningar. Glöm det ej, om du önskar vara en handlingens människa under alla förhållanden. Diagnostisera först sjukdomen och identifiera åkomman, ordinera sedan botemedlet, ty sådan är den skicklige läkarens fulländade metod.
Min förhoppning är att den ende sanne Herrens nåd ska göra det möjligt för dig att sprida Guds väldofter bland stammarna. Detta är av allra största vikt…
Om du lyckas med detta tjänande, kommer du att utmärka dig och vara ledande på det området.
Var förvissad om att den helige Andes andedräkt kommer att lossa din tunga. Tala därför, tala ut med stort mod vid varje möte. När du står i begrepp att börja ditt anförande, vänd dig då först till Bahá’u’lláh och bed om den helige Andes bekräftelser, öppna sedan din mun och säg vadhelst som inspirerar ditt hjärta och det med yttersta mod, värdighet och övertygelse. Det är min förhoppning att era sammankomster dag för dag kommer att tillväxa och blomstra och att de som söker sanningen där, kommer att lyssna till välgenomtänkta argument och avgörande bevis. Jag är med själ och hjärta med er vid varje möte, var förvissade om det.
När läraren undervisar måste han själv vara djupt inspirerad så att hans tal, likt en eldslåga, kan utöva inflytande och förtära jagets och lidelsens slöja. Han måste också vara ytterst ödmjuk och anspråkslös, så att andra må uppbyggas, vara helt självutplånande och inte stå i förgrunden, så att han må undervisa med melodin från härskaran i höjden – annars kommer hans undervisning inte att ha någon verkan.
O nära och kära vänner till ‘Abdu’l-Bahá!
Bestänk orienten med parfym,
över västerlandet strålglans giv.
Bringa ljuset till bulgaren
och förläna slaven liv.
Ett år efter Bahá’u’lláhs uppstigande till Abhá-riket, utgick denna vers från läpparna på Förbundets medelpunkt. Förbundsbrytarna fann den verkligen underlig och föraktade den. Men prisad vare Gud, dess verkan är nu uppenbar, dess kraft avslöjad och dess innebörd klar ty genom Guds nåd rörs idag både österland och västerland av glädje, och nu, genom ljuva fläktar av helighet är hela jorden fylld med mysk.
Den Välsignade skönheten har på ett omisskännligt språk givit detta löfte i sin bok: ”Vi ser er från Vår härlighets rike och skall bistå vemhelst som framträder för Vår saks seger med härskarorna i höjden och en samling av Våra gynnade änglar.”
Gud vare tack att denna utlovade hjälp har förunnats oss, något som tydligt kan ses av alla och som lyser fram lika klart som solen på himlen.
O Guds vänner, fördubbla därför era ansträngningar, anspänn varje nerv, tills ni vinner seger i ert tjänande av den Uråldriga skönheten, det uppenbarade Ljuset, och föranleder att strålarna från Sanningens morgonstjärna sprids vitt och brett. Blås in den friska andedräkten av liv i världens slitna och härjade kropp och utså heligt utsäde i fältens fåror i alla trakter. Res er för att kämpa för denna sak, öppna era munnar och undervisa. Var vägledande ljus på livets mötesplats, var bländande stjärnor på världens skyar, var andens fåglar i enhetens trädgård som sjunger om inre sanningar och mysterier.
Ägna varje andetag i livet åt denna stora sak och använd alla era dagar till att tjäna Bahá så att ni till slut, skyddade från förlust och armod, kommer att ärva de samlade skatterna i rikena därovan. Ty människans dagar är fulla av faror och hon kan inte förlita sig på så mycket som ett ögonblick mer av liv. Och människorna, som är som en dallrande hägring av illusioner, säger till sig själva att de till slut skall nå höjderna.Ve dem! Människor i svunna tider tryckte samma fantasier till sina bröst till dess en våg slog över dem och de fick återvända till stoftet och fann sig utestängda och utblottade – alla utom de själar som hade befriat sig från sitt ego och nedlagt sina liv på Guds väg. Deras strålande stjärna lyste fram på den forntida härlighetens skyar och de nedärvda minnena från alla tidsåldrar är beviset på sanningen i mina ord.
Vila därför varken dag eller natt och sök ingen bekvämlighet. Berätta om tjänandets hemligheter, följ tjänandets stig tills ni når den utlovade hjälpen som kommer från Guds riken.
O vänner! Svarta moln har överskuggat hela denna jord och hatets och illviljans, grymhetens, stridslystnadens och orenhetens mörker sprider sig vitt och brett. Människorna, alla och envar, lever sitt liv i tanklös dvala och människans viktigaste egenskaper anses vara hennes rovgirighet och hennes blodtörst. Ur mänsklighetens stora massa har Gud utvalt vännerna och gynnat dem med sin vägledning och gränslösa nåd. Hans syfte är att vi alla bör sträva av hela vårt hjärta att offra oss, vägleda andra till Hans stig och fostra människornas själar – tills dessa rasande bestar förvandas till gaseller på enhetens ängar och dessa vargar till Guds lamm och dessa råa varelser till änglaskaror, tills hatets eldar släckts och den låga som kommer från helgedomens skyddade dal kan sprida sin prakt, tills stanken från tyrannens dynghög är bortblåst och har givit vika för rena, ljuva dofter som strömmar från trons och tillitens rosenängar. Den dagen kommer de svaga till förståndet att dra nytta av den gudomliga allomfattande Andens gåvor, och de vars liv är idel misär kommer att söka upp dessa renande, heliga fläktar.
Det måste dock med nödvändighet finnas själar som uppenbarar sådana gåvor, det måste med nödvändighet finnas jordbrukare som odlar dessa fält, trädgårdsmästare för dessa trädgårdar, det måste med nödvändighet finnas fiskar som simmar i detta hav, stjärnor som glimmar i dessa himlar. De sjuka måste vårdas av andliga läkare, de som är förlorade behöver vänliga vägvisare – så att de utblottade genom sådana själar måtte få sin beskärda del och de berövade erhålla sin andel, de fattiga få upptäcka den omätliga rikedomen inom sig och sökarna få höra om ovedersägliga bevis genom dem.
O min Herre, min Försvarare, min hjälp i farans stund! I ringhet bönfaller jag Dig, bräcklig kommer jag till Dig för att helas, ödmjukt ropar jag till Dig med min tunga, min själ, min ande:
O Gud, min Gud! Alla trakter har inhöljts i nattens mörker och hela jorden är instängd bakom tjocka moln. Världens folk har sjunkit ned i fåfänga föreställningars svarta djup medan deras tyranner frossar i grymhet och hat. Jag ser icke något utom skenet av förtärande eldar som flammar upp från den nedersta avgrunden, jag hör intet utom det dånande larmet som ryter från tusentals och åter tusentals flammande angreppsvapen, medan varje land gråter högt men hemligen viskar: ”Mina rikedomar länder till intet och min överhöghet har gått förlorad!”
O min Herre, vägledningens lampor har slocknat. Lidelsens lågor flammar högt och illviljan vinner ständigt inflytande i världen. Hätskhet och hat har brett ut sig över hela jordens yta och jag finner inga själar utom Din egen förtryckta lilla skara som höjer detta rop:
Skynda er att älska! Skynda er att vinna tillit! Skynda er att göra gott! Kom för att få vägledning!
Kom för endräkts skull! För att skåda Solen! Kom hit för vänlighets skull, för ro! Kom hit för vänskap och fred!
Kom och lägg ned er vredes vapen, tills enhet har vunnits! Kom, och må alla på Herrens sanna stig hjälpa varandra.
Sannerligen, med översvallande glädje, med själ och hjärta, offrar sig dessa Dina förtryckta för hela mänskligheten i varje land. Du ser dem, o min Herre, gråtande över de tårar Ditt folk fäller, sörjande Dina barns sorg, i medlidande med mänskligheten, plågade av de olyckor som drabbar alla jordens invånare.
O min Herre, förläna dem segerns vingar så att de må sväva uppåt mot frälsning, stärk deras länder att tjäna Ditt folk och deras ryggar i tjänandet av Din helighets tröskel.
Sannerligen, Du är den Givmilde, sannerligen, Du är den Barmhärtige! Det finnes ingen annan Gud än Du, den Nådefulle, den Medlidsamme, Dagarnas uråldrige!
O söner och döttrar av Konungariket! Ert brev vilket säkerligen inspirerats av himlen har emottagits. Dess innehåll var synnerligen tilltalande och visade känslor som stiger ur strålande hjärtan.
De troende i London är sannerligen ståndaktiga och trogna, de är beslutsamma, de är trofasta i sitt tjänande. När de sätts på prov vacklar de inte, ej heller minskar deras glöd med tiden, de är bahá’íer. De är av himlen, de är fyllda med ljus, de är av Gud. Utan tvekan kommer de att verka för upphöjelse av Guds ord och påskyndande av mänsklighetens enhet, till främjande av Guds lära och spridande av jämlikhet för alla medlemmar av människosläktet i när och fjärran.
Det är lätt att närma sig himmelens rike, men svårt att stå fast och vara ståndaktig i det, ty prövningarna är hårda och tunga att bära. Men de engelska vännerna förblir orubbliga under alla förhållanden, inte heller vacklar de vid första tecken på problem. De är inte ombytliga eller handskas lättsinnigt med någon uppgift som de snart lämnar. De brister inte i entusiasm och nit eller förlorar intresset på grund av någon obetydlig anledning. Nej, i allt de gör är de stabila, bergfasta och pålitliga.
Trots att ni bor i västliga länder hörde ni ändå, prisad vare Gud, Hans kallelse från öster, och liksom Moses värmde ni era händer vid den eld som tändes i det asiatiska Trädet. Ni fann den sanna vägen, tändes likt lampor och kom in i Guds rike. Och nu har ni stått upp i tacksamhet för dessa välsignelser och ni ber om Guds hjälp för alla folk på jorden, så att också deras ögon får skåda prakten från Abhá-riket, och deras hjärtan, liksom speglar, kan återkasta de klara strålarna från Sanningens sol.
Det är min förhoppning att den helige Andes andedräkt kommer att fläkta över era hjärtan att era tungor kommer att avslöja mysterierna och lägga fram och förklara de inre betydelserna av de heliga böckerna, att vännerna kommer att vara såsom läkare och genom de himmelska grundsatsernas kraftfulla medicin bota de långvariga sjukdomar som anfäktar denna världs kropp, att de kommer att få de blinda att se, de döva att höra, de döda att vakna till liv och väcka dem som sover djupt.
Ni kan vara förvissade om att den helige Andes bekräftelser kommer att nedstiga över er och att Abhá-rikets härskaror kommer att tillförsäkra er seger.
Hela mänsklighetens Herre har utformat den mänskliga världen till att vara en Edens lustgård, ett jordiskt paradis. Om den finner vägen till harmoni och fred, till kärlek och ömsesidigt förtroende, såsom den borde, kommer den att bli en boning av sann sällhet, en vistelseort för mångahanda välsignelser och oändliga fröjder. Där ska mänsklighetens framstående egenskaper uppenbaras, där ska strålarna från Sanningens sol lysa över alla.
Erinra er hur Adam och andra personer en gång levde tillsammans i Eden. Knappt hann emellertid ett gräl bryta ut mellan Adam och Satan, förrän alla och envar blev förvisade från lustgården. Detta var avsett som en varning till människosläktet, ett sätt att tala om för mänskligheten att split – även med djävulen – är vägen till djup förlust. Det är därför, i vår upplysta tidsålder, som Gud lär att konflikter och tvister inte är tillåtna, inte ens med satan själv.
Nådige Gud! Hur tanklös är inte människan till och med efter en sådan läxa! Fortfarande ser vi hennes värld i krig från pol till pol. Det är krig mellan religionerna, krig mellan nationerna, krig mellan folken, krig mellan de styrande. Vilken välkommen förändring skulle det inte vara om dessa svarta moln lyfte från världens skyar så att verklighetens ljus kunde spridas! Om blott det mörka dammet från det ständiga stridandet och dödandet kunde lägga sig för alltid och de ljuva vindarna av Guds godhet kunde blåsa från fredens källa! Då skulle den här världen bli en annan värld och jorden skulle lysa med dess Herres ljus.
Om det finns något hopp ligger det enbart i Guds gåvor: att Hans stärkande nåd nedkommer och kampen och stridandet upphör, och att det svidande hugget av bloddrypande stål förvandlas till vänskapens, rättskaffenhetens och tillitens honungsdagg. Hur sötmefylld skulle inte den dagen vara, hur myskdoftande vore inte dess vällukt.
Gud give att det nya året för med sig ett löfte om en ny fred. Må Han göra denna framstående församling i stånd att ingå ett rättfärdigt avtal och instifta ett rättvist förbund, så att ni må bli välsignade för evigt bortom ännu ofödda tidsåldrar.
(Riktat till läsarna av The Christian Commonwealth, 1 januari 1913)
O ni som är ståndaktiga i Förbundet! Pilgrimen har omnämnt var och en av er och har bett om ett särskilt brev, riktat till var och en, men denne vandrare i Guds kärleks vildmark hindras från brevväxling på grund av tusen bekymmer och problem, och då det från jordens östra och västra delar strömmar en ökande flod av brev över honom, är det omöjligt att skicka ett särskilt brev till var och en, varför detta enda brev är riktat till var och en av er, så att det likt förseglat vin måtte glädja era själar och värma era hjärtan.
O ståndaktiga älskade! Guds nåd strömmar ned över mänskligheten likt regn om våren, och strålarna från det uppenbara Ljuset har gjort denna jord till föremål för himlens avund. Men ack, de blinda är berövade denna frikostighet, de tanklösa är avstängda från den, de vissnade har förlorat hoppet om den, de förtärda tynar bort – så att denna ändlösa ström av nåd liksom översvämmande vatten går tillbaka till sin ursprungliga källa i ett fördolt hav. Endast ett fåtal undfår denna nåd och tar emot sin andel därav. Låt oss därför sätta vårt hopp till vadhelst den Älskades starka arm kan utföra.
Vi förlitar oss på att de slumrande omsider kommer att vakna, att de likgiltiga kommer att göras medvetna och att de utestängda kommer att bli insatta i mysterierna. Nu måste vännerna arbeta vidare med själ och hjärta och göra en kraftfull insats tills tvedräktens vallar har raserats och mänsklighetens ärorika förening leder alla till endräkt.
Det allt överskuggande behovet idag är enhet och harmoni mellan Herrens älskade, ty de bör äga blott ett hjärta och en själ och bör, så långt de förmår, enade motstå fientligheten hos alla världens folk. De måste göra slut på alla nationers och religioners blinda fördomar och måste till varje medlem av människosläktet tillkännage att alla är blad och frukter på samma gren.
Hur kan vännerna kalla andra till harmoni och fred innan de skapat fullkomlig enhet sinsemellan?
Den själ som själv icke kommit till liv, hur kan den hoppas att återuppliva en annan?
Begrunda andra livsformer än de mänskliga och låt er förmanas genom dem: de moln som glider isär kan inte förläna regnets gåva och går snart förlorade, en fårskock som skingrats faller offer för vargen och fåglar som flyger ensamma kommer snart att fångas av hökens klor. Vilket bättre bevis kan finnas för att enighet leder till ett blomstrande liv, medan split och undandragande från andra bara leder till elände, ty de är säkra vägar till bitter besvikelse och undergång.
Guds heliga Manifestationer sändes ned för att uppenbara mänsklighetens enhet. För detta fick de utstå oräkneliga plågor och vedermödor, så att ett samfund bland världens olika folk kunde församlas i skuggan av Guds ord och leva i endräkt, och med glädje och nåd kunde visa enhet bland människorna på jorden. Därför måste vännernas önskan vara att samla och ena alla folk så att alla frikostigt kan få dricka av det rena vinet från denna bägare som är ”smaksatt vid kamferkällan.” Må de bistå de olika folken att bli såsom ett och förmå fientliga och mordiska släkten på jorden att älska varandra. Må de lossa de sinnliga begärens fångar från deras bojor och hjälpa de utestängda att bli förtrogna med mysterierna. Må de ge de utarmade en del av dessa dagars välsignelser, må de leda de lottlösa till de outtömliga skatterna. Denna nåd kommer till stånd genom ord, uppträdande och handlingar som tillhör det osynliga riket, men saknas detta kan nåden aldrig verka.
Guds bekräftelser säkrar dessa välsignelser. Det är Guds heliga frikostighet som förlänar dessa stora gåvor. Guds vänner stöds av det himmelska riket och vinner sina segrar genom den Största vägledningens samlade härskaror. Sålunda kommer alla svårigheter att utjämnas för dem och alla problem att lösas på ett enkelt sätt.
Lägg märke till hur lätt en familjs angelägenheter sköts när enighet finns inom den, vilka framsteg den familjens medlemmar gör, hur de lyckas i världen. Deras angelägenheter är i ordning, de åtnjuter bekvämlighet och lugn, de är trygga, deras ställning är säkrad, de avundas av alla. En sådan familj ökar för varje dag sin aktning och ära. Och om vi utvidgar enighetens sfär ytterligare till att omfatta invånarna i en by som inriktar sig på att vara kärleksfulla och eniga, som umgås vänligt med varandra – vilka stora framsteg kommer de inte att göra, hur trygga och säkra kommer de inte att vara. Låt oss sedan vidga sfären något mer, låt oss beakta alla invånarna i en stad: om de upprättar de starkaste band av enhet sinsemellan, hur stora framsteg kommer de då inte att göra, även under en kort period, och vilket inflytande kommer de inte att utöva! Och om enhetens sfär utökas ytterligare, det vill säga om invånarna i ett helt land utvecklar fredliga hjärtan och om de med hela sin själ och hela sitt hjärta längtar efter att samarbeta med varandra och att leva i enighet, och om de är vänliga och kärleksfulla mot varandra, kommer hela landet att uppnå evig lycka och bestående ära. Det kommer att få fred, överflöd och stor rikedom.
Lägg märke till att, om varje klan, stam, församling och varje nation, land, territorium på jorden skulle komma samman under en enad mänsklighets enfärgade paviljong och vid de bländande strålarna från Sanningens sol och förkunna mänsklighetens allomfattande enhet, om de skulle få alla nationer och alla trosbekännelser att öppna sina armar för varandra, skapa ett världsråd och fortsätta med att binda samhällets medlemmar till varandra med starka ömsesidiga band, vad skulle då hända? Det råder ingen tvekan om att den gudomlige Älskade i all sin betagande skönhet, och jämte Honom en myckenhet av himmelska bekräftelser, mänskliga välsignelser och förläningar skulle framträda i sin fulla prakt inför den samlade världen.
Skynda er därför, o Herrens älskade och gör allt som står i er makt för att enas, så att var och en kan leva i fred med de övriga, ty ni är alla droppar i ett enda hav, lövverk på ett enda träd, pärlor i en enda mussla, blommor och ljuva örter i en och samma trädgård. Och när ni uppnått detta, sträva då efter att förena hjärtana hos dem som följer andra trosläror.
Ni måste till och med ge ert liv för varandra. Mot varje människa måste ni vara oändligt vänliga. Kalla ingen för främling, tänk inte på någon som er fiende. Uppträd som om alla människor vore era nära anhöriga och aktade vänner. Gå framåt på sådant sätt att denna flyktiga värld förvandlas till ett skimmer av ljus, och att denna dystra stofthög blir till ett palats fyllt av behag. Detta är ‘Abdu’l-Bahás, denne olycklige tjänares råd.
O ni hemlösa och vandrare på Guds stig! Välstånd, förnöjsamhet och frihet, om än önskvärt och till glädje för människohjärtat, kan på intet vis jämföras med hemlöshetens och motgångarnas prövningar på Guds stig, ty en sådan förvisning är välsignad av den gudomliga ynnesten och åtföljs förvisso av Försynens barmhärtighet. Glädjen över det egna hemmets lugn och ljuvheten i befrielse från alla bekymmer ska försvinna, medan hemlöshetens välsignelser ska bestå för evigt och dess djupgående verkan tydligt visa sig.
Abrahams utvandring från sitt hemland fick den Allhärliges frikostiga gåvor att uppenbaras, och när Kanaans mest lysande stjärna gick ned, avslöjades Josefs strålglans för människornas ögon. Genom profeten Moses flykt genom Sinais öken avslöjades flamman i Herrens brinnande eld, och Jesu uppståndelse inblåste den helige Andes andedräkt i världen. Då Muhammed, Guds älskade, lämnade sin födelsestad, ledde detta uppbrott till upphöjelsen av Guds heliga ord, och den Heliga skönhetens landsförvisning ledde till utbredandet av Hans gudomliga uppenbarelses ljus i alla områden.
Tag er nogsamt i akt, o insiktsfulla människor!
O ni som är Konungarikets söner och döttrar! Ert brev emottogs. Prisad vare Gud, dess innehåll vittnade om att era hjärtan är ytterst rena och era själar fröjdas över Guds glädjebudskap. De flesta människor är upptagna med sitt ego och sina världsliga begär och är nedsänkta i den lägre världens hav. De är fångar i naturens värld utom de själar som har befriats från den materiella världens bojor och band och liksom snabbflygande fåglar svävar i denna gränslösa värld. De är vakna och vaksamma, de skyr dunklet i naturens värld, deras högsta önskan är inriktad på att utrota kampen för tillvaron bland människorna, att utstråla andligheten och kärleken från riket i höjden, att visa den yttersta vänlighet mot människor, att skapa djupa och nära band mellan religionerna och att handla enligt självuppoffringens ideal. Så kommer mänsklighetens värld att omvandlas till Guds rike.
O vänner, gör en ansträngning! Varje utgift kräver en inkomst. Idag har människor i vår värld ständiga utgifter, ty krig är ingenting annat än förbrukande av människor och tillgångar. Ägna er åtminstone åt gärningar som på något sätt gagnar mänskligheten, så att ni delvis måtte ersätta denna förlust. Måhända kan ni genom de gudomliga bekräftelserna få hjälp med att förkunna vänskap och endräkt mellan människor, med att ersätta fientlighet med kärlek, med att få världsfred att följa på världsomfattande krig och att omvandla förlust och hat till nytta och kärlek. Denna önskan kommer att förverkligas genom Konungarikets kraft.
O Guds tjänare! Ditt brev emottogs. Dess innehåll var högt och upplyftande och dess syfte högtstående och långtgående. Mänsklighetens värld är i behov av stora förbättringar, ty den är en materiell djungel där träd utan frukt frodas och värdelöst ogräs härjar. Om det alls finns ett träd som bär frukt, överskuggas det av de icke fruktbärande, och om en blomma växer i denna djungel är den dold och undangömd. Mänskligheten är i behov av kunniga trädgårdsmästare som kan förvandla dessa skogar till fagra rosenträdgårdar, som kan ersätta de ofruktbara träden med sådana som bär frukt, och kan ersätta det värdelösa ogräset med rosor och doftande örter. Således vilar aktiva själar och vaksamma människor varken om dagen eller om natten, de strävar efter att vara nära förbundna med det gudomliga riket och att därigenom uttrycka en aldrig sinande frikostighet och vara fulländade trädgårdsmästare för dessa skogar. Sålunda kommer människornas värld att helt förvandlas och de barmhärtiga gåvorna att uppenbaras.
O Abhá-rikets skara! Två kallelser till framgång och välstånd höjs från höjderna av mänsklighetens lycka och väcker de slumrande, skänker syn till de blinda, gör de tanklösa medvetna, förlänar hörsel till de döva, lossar tungan hos de stumma och återupplivar de döda.
Den ena kallelsen gäller civilisationen och rör utveckling av den materiella världen. Den berör fenomenens värld, främjar principerna för materiella framsteg och framdriver mänsklighetens materiella prestationer. Den omfattar de lagar, förordningar, konstarter och vetenskaper genom vilka mänsklighetens värld utvecklas; lagar och förordningar som är uttryck för höga ideal och resultatet av klart förnuft, och som vunnit insteg på tillvarons arena genom insatser av visa och högsinnade personer i förflutna och senare tidsåldrar. En rättvis regering är spridaren och den verkställande makten för denna kallelse.
Den andra kallelsen är den själsväckande kallelsen från Gud, vars andliga lära är en förutsättning för evinnerlig ära, evig lycka och upplysning för mänskligheten. Den får barmhärtighetens kännetecken att uppenbaras i människans värld och i det kommande livet.
Denna andra kallelse är grundad på Herrens anvisningar och uppmaningar och på de förmaningar och oegennyttiga känslor som tillhör moralens sfär, som likt ljus strålar inom den lampa som är människornas verklighet. Dess genomträngande kraft är Guds ord. Men innan materiella landvinningar, fysiska prestationer och mänskliga dygder förstärks av andlig fullkomning, lysande egenskaper och barmhärtiga drag, kommer inte någon frukt eller något resultat att komma därav, ej heller kommer lyckan i mänsklighetens värld som är det yttersta målet att uppnås. Ty även om, å ena sidan, materiella framsteg och den fysiska världens utveckling leder till välstånd, som på ett utsökt sätt uppenbarar dess avsedda mål, är å andra sidan faror, stora katastrofer och djupt lidande nära förestående.
När du följaktligen ser på den mönstergilla ordningen inom riken, städer och byar med tilltalande utsmyckningar, naturtillgångar, med sina anordningars förfining, sina transportmedels bekvämlighet, omfattningen av den tillgängliga kunskapen om naturens värld, de stora uppfinningarna, de kolossala företagen, de ädla upptäckterna och den vetenskapliga forskningen, kunde man dra slutsatsen att civilisationen leder till lycka och framsteg för människorna. Men skulle man vända sitt öga mot upptäckten av förstörande och helvetiska maskiner, mot framställningen av ödeläggande krafter och uppfinningen av eldvapen, som upprycker livets träd, skulle det stå klart och uppenbart för alla att civilisationen är förenad med barbari. Framsteg och barbari går hand i hand, såvida inte materiell civilisation stöds av gudomlig vägledning, av den Allbarmhärtiges uppenbarelser samt av gudomliga dygder och förstärks genom andligt uppträdande, av Konungarikets höga syfte och av utflödena från Maktens rike.
Betänk nu att de mest avancerade och civiliserade länderna i världen har blivit till arsenaler för sprängämnen, att jordklotets världsdelar har förvandlats till stora läger och slagfält, att världens folk har bildat väpnade nationer och att världens regeringar tävlar med varandra om vem som först kommer att träda fram på blodbadets och blodsutgjutelsens fält och därigenom utsätta mänskligheten för den yttersta grad av lidande.
Därför bör civilisationens och dess materiella framsteg kombineras med den Största vägledningen, så att denna lägre värld må bli skådeplatsen för framträdandet av Konungarikets förläningar, och fysiska framsteg förenas med den Barmhärtiges strålande prakt. Detta för att skönheten och fulländningen i människans värld må avtäckas och uppenbaras för alla i yttersta nåd och glans. Sålunda ska evig härlighet och lycka uppenbaras.
Prisad vare Gud, genom århundraden och tidsåldrar som följt på varandra har civilisationens kallelse höjts, mänsklighetens värld utvecklats och dag för dag gjort framsteg. Olika länder har utvecklats med stormsteg och materiella förbättringar har åstadkommits, till dess världen nådde universell förmåga att ta emot den andliga läran och lyssna till den gudomliga kallelsen. Spädbarnet går igenom olika fysiska stadier, växer och utvecklas på varje stadium, till dess kropp når mognad. Efter att ha nått detta stadium uppnår det förmågan att manifestera andlig och förståndsmässig fullkomning. Förståelsens, begåvningens och kunskapens ljus blir märkbara hos barnet och dess själskrafter utvecklas. På samma sätt har människosläktet i den timliga världen genomgått fortskridande fysiska förändringar och, genom en långsam process, klättrat uppför civilisationens stege och inom sig förverkligat mänsklighetens under, fullkomning och gåvor i deras mest ypperliga form, tills det fick förmågan att uttrycka den andliga fullkomlighetens prakt och gudomliga ideal och blev i stånd att lyssna till Guds kallelse. Då höjdes till slut Konungarikets kallelse, de andliga dygderna och fullkomliga egenskaperna uppenbarades, Verklighetens sol grydde, och den Största fredens lära om mänsklighetens enhet och människornas universella gemenskap främjades. Vi hoppas dessa strålars glans skall bli allt starkare och de fullkomliga dygderna mer lysande, så att målet för denna världsomspännande mänskliga process kommer att uppnås och Guds kärlek kan framträda i yttersta nåd och skönhet och blända allas hjärtan.
O Guds älskade! Ni ska i sanning veta att mänsklighetens lycka ligger i människosläktets förening och harmoni, och att andlig och materiell utveckling är beroende av kärlek och vänskap mellan alla människor. Tänk på de levande varelserna, till exempel de som rör sig på marken och de som flyger, de som betar och de som förtär andra djur. Bland rovdjuren lever varje individ avskilt från andra individer av sin art och upprätthåller fullständig antagonism och fientlighet, och närhelst de möts börjar de genast slåss och orsaka blodspillan, skär tänder och blottar sina klor. Detta är det sätt på vilket vildsinta djur och blodtörstiga vargar beter sig, liksom andra köttätande djur som lever för sig själva och slåss för sina liv. Men de fogliga, lugna och milda djuren, oavsett om de tillhör de flygande eller betande arterna, umgås med varandra i full samhörighet, enade i sina hjordar och lever sina liv i sorglöshet, glädje och förnöjsamhet. Sådana är de fåglar som är nöjda med och tacksamma för några korn, de lever i ren glädje och bryter ut i rik och melodisk sång medan de svävar över ängar, slätter, kullar och berg. Likaså umgås de djur som betar, såsom fåret, antilopen och gasellen i största vänskap, närhet och enhet samtidigt som de lever på sina slätter och fält i ett tillstånd av full belåtenhet. Men vildhundar, vargar, tigrar, hyenor och andra rovdjur är främlingar för varandra då de jagar och strövar omkring ensamma. Fältens djur och luftens fåglar skyr eller angriper inte varandra, inte ens när de kommer till sina gemensamma betes- och viloplatser utan tar emot varandra med vänlighet till skillnad från de glupska djur som omedelbart sliter varandra i stycken om ett av dem tränger in i det andra djurets håla eller lya, ja, även om det bara går förbi det andra djurets boning, rusar det ut för att angripa och om möjligt döda det.
Således har det klarlagts och uppenbarats att kärlek och samhörighet även i djurriket är frukterna av en mild läggning, en ren natur och förnämlig karaktär, medan missämja och avskildhet kännetecknar de våldsamma djuren i vildmarken.
Den Allsmäktige har inte skapat vildsinta djurs klor och tänder åt människan, nej i stället har den mänskliga gestalten formats och försetts med de mest behagliga kännetecken och prytts med de mest fulländade dygder. Denna skapelses heder och denna klädnads värdighet kräver därför av människan att hon hyser kärlek och tillgivenhet för sitt eget släkte, ja fastmer att hon uppträder mot alla levande varelser med rättvisa och rättfärdighet.
Betänk hur, på samma sätt, grunden till mänsklighetens välgång, lycka, glädje och välbefinnande är vänskap och förening, medan splittring och osämja leder till svårigheter, förnedring, upprördhet och misslyckande.
Men tusen gånger ack och ve, människan är vårdslös och omedveten om dessa fakta och dagligen drar hon omkring likt ett vilddjur. Märk väl! Ena stunden blir hon till en vildsint tiger, nästa stund blir hon en krypande giftig huggorm! Men människans ädla gärningar härrör ur de egenskaper och kännetecken som uteslutande utmärker änglarna i den högsta skaran. När därför lovvärda egenskaper och hög moral utstrålar från människan blir hon en himmelsk varelse, en Konungarikets ängel, en gudomlig verklighet och ett himmelskt ljus. Å andra sidan, när hon ägnar sig åt krigföring, stridigheter och blodsutgjutelse, blir hon uslare än den mest våldsamma av de vilda varelserna, ty medan en blodtörstig varg en natt förtär ett enda lamm så slaktar människan hundra tusen på slagfältet, beströr marken med deras lik och blandar jorden med deras blod.
Kort sagt, människan är begåvad med två naturer: en dras mot moralisk upphöjdhet och intellektuell fulländning, medan den andra vänds till bestialisk förnedring och sinnliga begär. Om ni reser genom världens länder kommer ni, å ena sidan, att kunna iaktta lämningarna av fördärv och undergång, medan ni, å den andra, kommer att se tecken på civilisation och utveckling. Sådan förödelse och sådant fördärv är resultatet av krig, stridigheter och tvister, medan all utveckling och alla framsteg är frukter av dygdens, samarbetets och endräktens ljus.
Om man skulle resa genom öknarna i Centralasien skulle man se hur många städer, en gång storslagna och välmående som Paris och London, nu är förstörda och jämnade med marken. Från Kaspiska havet till floden Oxus breder vilda och ödsliga slätter, öknar, vildmarker och dalar ut sig. Under två dagar och två nätter genomkorsar den ryska järnvägen de förstörda städerna och obebodda byarna i denna ödemark. Tidigare bar den slätten frukterna av det förgångnas främsta civilisationer. Tecken på utveckling och förfining syntes överallt, konstarter och vetenskap skyddades och främjades, yrkesverksamhet och industrier blomstrade, handel och jordbruk hade nått en hög utvecklingsnivånivå och styrelseskicket och statsmannaskapet stod på en stark och solid grund. Idag har detta stora landområde framför allt blivit en tillflykt och fristad för turkmenska stammar och ett tillhåll för vilddjurs härjningar. De gamla städerna på den slätten, såsom Gurgán, Nissa, Ábívard och Shahristán, kända över hela världen för sin konst och vetenskap, sin kultur och sina näringar, samt välkända för sin rikedom, sin storhet, sitt välstånd och sin betydelse, har fått vika för en vildmark där ingen röst hörs utom vilddjurs rytanden och där blodtörstiga vargar vandrar efter behag. Denna förstörelse och förödelse vållades av krig och stridigheter, splittring och osämja mellan perserna och turkarna, som skilde sig åt gällande religion och seder. Så inskränkta var de religiösa fördomarna att de trolösa ledarna understödde utgjutandet av oskyldigt blod, förstörelsen av egendom och skändandet av familjehedern. Detta för att nämna blott ett exempel.
När du följaktligen färdas genom världens olika områden, kommer du att dra slutsatsen att alla framsteg är resultat av förening och samarbete, medan förödelse är resultatet av fientlighet och hat. Trots detta låter sig mänskligheten inte varnas, ej heller vaknar den ur tanklöshetens slummer. Människan orsakar fortfarande konflikter, osämja och stridigheter för att uppbåda krigets skaror och med sina härar rusa in på blodsutgjutelsens och slaktandets fält.
Överväg också den företeelse som handlar om sammansättning och nedbrytning, existens och icke-existens. Varje skapat ting i den förgängliga världen består av många olika atomer och dess existens är beroende av deras sammansättning. Med andra ord, genom den gudomliga skaparkraften sker en förening av enkla beståndsdelar, så att ur denna sammansättning en bestämd organism åstadkoms. Alla tings existens utgår från denna princip. Men när ordningen är rubbad, nedbrytningen utlöses och upplösningen sätter igång upphör ett ting att existera. Det vill säga, alltings förintelse orsakas av nedbrytning och sönderfall. Därför är sammandragning och sammanfogning av olika beståndsdelar livets verktyg, medan missämja, nedbrytning och uppdelning leder till döden. Således leder de sammanfogande och sammandragande krafterna i alla ting till uppkomsten av fruktbara resultat och verkningar, medan tingens avlägsnande och oförenlighet leder till oordning och förintelse. Genom samhörighet och attraktion uppkommer allt levande, såsom växter, djur och människor, medan uppdelning och osämja åstadkommer nedbrytning och förstörelse.
Följaktligen – det som befrämjar livets alla tillgångar i mänsklighetens värld är förening, sammanhållning och enhet, och vadhelst som orsakar splittring, motvilja och främlingskap leder till död för människosläktet.
Och om du är ute och går förbi åkrar och planteringar och lägger märke till att växterna, blommorna och de doftande örterna växer frodigt tillsammans och bildar ett sammanhållet mönster, är det ett bevis på att denna plantering och trädgård blomstrar under en skicklig trädgårdsmästares vård. Men om du ser den i ett tillstånd av oordning och oreda, kan du dra slutsatsen att den saknar en duglig jordbrukares hand och därför har givit upphov till ogräs och törnen.
Det blir därför uppenbart att vänskap och sammanhållning är tecken på den sanne Fostrarens fostran, medan splittring och upplösning är ett bevis på utebliven bildning och avsaknad av gudomlig fostran.
En kritisk person må invända och säga att världens folk, raser, stammar och samhällen har olika och varierande seder, vanor, smak, karaktär, böjelser och idéer, att åsikter och tankar strider mot varandra. Hur skulle det då vara möjligt att skapa verklig enighet och fullkomlig harmoni mellan mänskliga själar?
Vi svarar med att säga att olikheter är av två slag. Det ena är orsaken till förintelse och yttrar sig som den motvilja som finns mellan stridande nationer och motstridiga stammar som söker förstöra varandra och utrota varandras familjer, beröva varandra lugn och bekvämlighet och orsakar blodbad. Det andra slaget, som är en yttring av mångfald, utgör fullkomlighetens väsen och orsakar de förläningar som strömmar ned från Härligheternas Herre.
Betrakta blommorna i en trädgård: även om de skiljer sig till sin art, färg, skapnad och form, ökar ändå denna mångfald deras tjusning och förhöjer deras skönhet, eftersom de vederkvicks av vattnet från en enda källa, livas upp av en enda vind, stärks av strålarna från en enda sol. När så denna enande kraft, Guds ords genomträngande inflytande verkar, förskönas skillnaderna i seder, bruk, vanor, idéer, åsikter och sinnelag i mänsklighetens värld. Denna mångfald, dessa olikheter är som den naturligt skapade skillnaden och variationen mellan kroppsdelar och organ i människokroppen. Alla bidrar de till helhetens skönhet, verkningskraft och fulländning. När dessa olika kroppsdelar och organ kommer under inflytande av människans oberoende själ, och själens kraft genomströmmar lemmarna och kroppsdelarna, venerna och artärerna i kroppen, förstärker dessa olikheter harmonin. Variationsrikedomen stärker kärleken och mångfalden blir den främsta samordnande faktorn.
Hur föga tilltalande hade det inte varit om alla blommor och växter, löv, frukter, grenar och träd i trädgården hade haft samma färg och form! Mångfald i färg, utseende och form berikar och pryder trädgården och förstärker dess verkan. När olika tankegångar, temperament och karaktärer på samma sätt förs samman under makten och inverkan av en samordnande kraft, kommer den mänskliga fulländningens skönhet och strålglans att uppenbaras och tydligt förnimmas. Inget annat än den himmelska kraften i Guds ord, som härskar över och övergår alla tings verklighet, är förmögen att försona de olika tankarna, känslorna, föreställningarna och övertygelserna bland människobarnen. Sannerligen, den är den genomträngande kraften i allt, den som rör själar och förenar och styr mänsklighetens värld.
Prisad vare Gud, idag har prakten i Guds ord upplyst varje horisont och från alla sekter, raser, stammar, nationer och samfund har själar kommit samman i ljuset av Ordet, samlade, enade och förenade i full samstämmighet. Åh, vilket stort antal möten som hålls, smyckade med själar från olika raser och samfund! Vem som än deltar i dem, kommer att slås med häpnad och kan tro att de alla är av ett land, en nationalitet, en gemenskap, en tanke, en tro och en uppfattning; medan, i själva verket en är amerikan, en annan afrikan, en kommer från Asien och en annan från Europa, en är född i Indien, en annan är från Turkestan, en är arab, en är tadzjik, en är perser och ytterligare en är grek. Trots denna mångfald umgås de i fullständig harmoni och enhet, kärlek och frihet; de har en röst, en tanke, ett syfte. Sannerligen, detta kommer sig av den genomträngande kraften i Guds ord! Om så alla universums krafter skulle förenas, skulle de inte kunna sammanföra en enda samling så genomsyrad av känslor av kärlek, tillgivenhet, sammanhållning och glöd att den skulle kunna förena medlemmar av olika raser, och från världens hjärta höja en röst som ska göra slut på krig och konflikter, upprycka split och stridigheter med rötterna, införa den universella fredens tidsålder och skapa enighet och endräkt bland människor.
Kan någon makt stå emot Guds ords genomträngande inflytande? Nej, vid Gud! Beläggen är klara och bevisningen är fullständig! Om någon ser med rättvisans ögon kommer han att slås av förundran och häpnad och vittna om att alla folk, samfund och raser i världen bör vara glada, nöjda och tacksamma för Bahá'u'lláhs läror och förmaningar. Ty dessa gudomliga befallningar tämjer varje rasande djur, förvandlar den krypande insekten till en svävande fågel, får mänskliga själar att bli till Konungarikets änglar och gör världen till en samlingspunkt för barmhärtighetens kännetecken.
Dessutom är var och en skyldig att visa lydnad, underkastelse och trohet gentemot sin egen regering. Idag är ingen stat i världen i ett tillstånd av fred eller lugn, ty tryggheten och förtroendet har försvunnit hos folket. Både de styrda och de styrande är i fara. Den enda grupp som idag fredligt och lojalt underkastar sig regeringarnas lagar och förordningar och ärligt och öppet umgås med människorna är inget annat än detta kränkta samfund. Ty medan alla samfund och folkgrupper i Persien och Turkestan är upptagna med att främja sina egna intressen och endast lyder sina styrande i hopp om belöning eller av rädsla för straff är bahá’íerna regeringens välgångsönskare, lydiga mot dess lagar och fyllda av kärlek till alla folk.
Sådan lydnad och underkastelse har gjorts bindande och obligatorisk för alla genom Abhá-skönhetens tydliga text. Därför visar de troende, av lydnad mot den Sannes befallning, den största uppriktighet och välvilja gentemot alla nationer, och om någon själ skulle handla i strid med de styrandes lagar skulle den anse sig ansvarig inför Gud, förtjänt av gudomlig vrede och tuktan för sin synd och sin missgärning. Det är förvånande att några av ämbetsmännen trots detta ser bahá’íerna som illasinnade, medan de betraktar medlemmar av andra samfund som välvilliga. Nådige Gud! När det nyligen rådde allmän revolt och uppror i Teheran och i andra provinser i Persien, kunde det bevisas att inte en enda bahá'í hade deltagit eller lagt sig i dessa företaganden. Av denna anledning klandrades de av de okunniga, eftersom de hade lytt den Heliga Fullkomlighetens befallning och helt avstått från inblandning i politiska frågor. De var inte knutna till något parti, utan ägnade sig åt sina egna angelägenheter och yrken och utförde sina privata sysslor.
Alla Guds vänner omvittnar det faktum att ‘Abdu’l-Bahá ur alla synvinklar är alla regeringars och nationers välvillige medborgare och uppriktigt ber för deras framsteg och utveckling, särskilt för de två stora staterna i österlandet, ty dessa två länder är Bahá'u'lláhs fosterland och området för Hans förvisning. I alla epistlar och skrifter har Han berömt och prisat dessa två regeringar och har bönfallit om gudomliga bekräftelser för dem från den ende sanne Gudens tröskel. Abhá-skönheten – må mitt liv bli ett offer för Hans älskade – uppsände böner för deras kejserliga majestäter. Nådige Gud! Hur egendomligt att det varje dag, trots dessa tydliga bevis, någon händelse äger rum och att svårigheter tillstöter. Men vi, och de som är Guds vänner bör på intet sätt minska våra ansträngningar att vara trofasta, uppriktiga och människor av god vilja. Vi bör alltid visa vår sanningsenlighet och uppriktighet, nej, fastmer måste vi vara orubbliga i vår trofasthet och pålitlighet och uppsända böner för allas väl.
O Guds älskade, nu är tiden inne för att visa ståndaktighet, fasthet och uthållighet i Guds sak. Ni skall inte rikta er uppmärksamhet mot ‘Abdu’l-Bahás person, ty inom kort kommer han att bjuda er farväl. I stället måste ni fästa er blick vid Guds ord. Om Guds ord främjas kan ni vara lyckliga, glada och tacksamma, även om ‘Abdu’l-Bahá själv skulle hotas med svärd eller tyngas av kedjor och bojor. Ty Guds saks heliga tempel är viktigt, inte ‘Abdu’l-Bahás kroppliga gestalt. Guds vänner måste stå upp med sådan fasthet att om, när som helst, hundra själar liksom ‘Abdu’l-Bahá skulle bli mål för plågsamma pilar, kommer de inte att vackla eller tveka i sin beslutsamhet, sin fasthet, sin glöd, sin hängivenhet och sitt tjänande av Guds sak. ‘Abdu’l-Bahá är själv en tjänare vid den Välsignade skönhetens tröskel och tecknet på rent och fullkomligt tjänande vid den Allsmäktiges tröskel. Han har ingen annan ställning eller titel, ingen rang eller makt. Detta är mitt yttersta mål, mitt eviga paradis, mitt heligaste tempel och mitt Sadratu’l-Muntahá. Med den välsignade Abhá-skönheten och den Upphöjde, Hans Härold – må mitt liv bli ett offer för dem båda – har framträdandet av Guds självständiga och universella uppenbarelse fullbordats. Och i tusen år kommer alla att upplysas av Hans ljus och upprätthållas av Hans ynnests hav.
O ni som älskar Gud! Detta är sannerligen min sista önskan och min uppmaning till er. Välsignad är därför den som bistås av Gud att följa det som är inskrivet på denna skriftrulle, vars ord är helgade från de tecken som är gängse bland människor.
O Guds tjänare! Ditt brev emottogs och skänkte glädje. Du har uttryckt en brinnande önskan om mitt deltagande i Fredskongressen. Jag framträder inte på sådana politiska konferenser, ty upprättandet av fred är ouppnåeligt utom genom kraften i Guds ord. När en konferens sammankallas som är representativ för alla nationer och arbetar under inflytande av Guds ord kommer världsfreden att grundas, men i annat fall är detta omöjligt.
För närvarande har en tillfällig fred skapats, men den är inte bestående. Alla regeringar och nationer har blivit trötta på krig, på svårigheterna med att resa, på stora utgifter, på förlust av liv, på kvinnors lidande, på det stora antalet föräldralösa barn och de drivs av tvång att skapa fred. Men denna fred är inte beständig, den är tillfällig.
Vi hoppas att kraften i Guds ord kommer att upprätta en säker fred som ska råda för evigt.
O högaktade pionjärer och alla som önskar välgång för mänskligheten!
De brev som ni skickade under kriget blev inte mottagna, men ett brev daterat den 11 februari 1916 har just anlänt och ett svar skrivs omedelbart. Er avsikt förtjänar tusen lovord eftersom ni tjänar mänskligheten, vilket leder till lycka och välgång för alla. Det nyligen uppkomna kriget har visat världen och människorna att krig är förstörelse, medan världsfred är uppbyggnad, krig är död medan fred är liv, krig är rovgirighet och blodtörst, medan fred är välvilja och medmänsklighet. Krig hör samman med naturvärlden, medan fred är en grundsten i Guds religion, krig är mörker och än mer mörker medan fred är himmelskt ljus. Krig är förstöraren av mänsklighetens byggnadsverk, medan fred innebär evigt liv för människosläktet. Krig är som en glupsk varg, medan fred är som en himmelsk ängel. Krig är kamp för tillvaron, medan fred är ömsesidigt bistånd och samarbete mellan världens folk och orsaken till den Sannes välbehag i det himmelska riket.
Det finns inte en själ vars samvete inte betygar att världsfreden nu är den allra viktigaste frågan. Varje rättänkande person betygar det och beundrar denna aktade församling eftersom dess syfte är att mörkret måtte förvandlas till ljus och denna blodtörst till vänlighet, denna plåga till salighet, detta lidande till lättnad och denna fiendskap och detta hat till gemenskap och kärlek. Därför förtjänar dessa aktade själar beröm och lovord för sina ansträngningar.
Men de kloka själar som är medvetna om de grundläggande samband som härrör från tingens verklighet, anser att en enda fråga i sig inte kan påverka den mänskliga verkligheten som den skall och bör, ty inte förrän människornas sinnen förenas kan viktiga ting slutföras. För närvarande är världsfreden en fråga av stor betydelse, men gemensamma värderingar är nödvändiga, så att grunden för denna sak tryggas, dess upprättande blir fast och dess byggnadsverk starkt.
Därför utvecklade Bahá’u’lláh för femtio år sedan frågan om världsfred vid en tid då Han var inspärrad i Akkás fästning, förorättad och fängslad. Han framförde den viktiga frågan om världsfred till alla de stora härskarna i världen och stiftade fred bland sina vänner i orienten. Österns horisont befann sig i djupt mörker, nationer visade oförsonligt hat och fiendskap mot varandra, religioner törstade efter varandras blod och djupaste mörker rådde. I en sådan tid lyste Bahá’u’lláh fram som solen från österns horisont och upplyste Persien med denna läras ljus.
I Hans lära återfinns deklarationen om universell fred. Människor av olika nationer, religioner och samfund som följde Honom samlades i så stor utsträckning att betydande samfund kom att bildas, bestående av österns olika folkslag och religioner. Varje själ som kom till dessa församlingar såg blott en nation, en lära, en väg, en ordning, ty Bahá’u’lláhs lära är inte begränsad till upprättandet av en världsomfattande fred. Den omfattar många andra lärosatser som kompletterar och stöder principen om universell fred.
En av dessa lärosatser gäller oberoende sökande efter sanning, så att mänskligheten måtte räddas från efterhärmningens mörker och nå fram till sanningen, måtte slita av sig och kasta bort detta trasiga och urvuxna tusenåriga plagg och sätta på sig den mantel som är vävd av yttersta renhet och helighet i verklighetens vävstol. Eftersom verkligheten är en och inte mångfaldig, måste därför olika åsikter slutligen smälta samman till en.
Och en av Bahá’u’lláhs lärosatser är mänsklighetens enhet, att alla människor är Guds får och Han den gode Herden. Denne Herde är god mot alla får eftersom Han skapade dem alla, fostrade dem, försörjde dem och skyddade dem. Det råder ingen tvekan om att Herden är god mot alla får, och skulle det bland dessa får finnas de som är okunniga måste de utbildas, om det finns barn måste de uppfostras tills de når mogen ålder, om det finns sjuka måste de botas. Det får inte finnas hat och fiendskap och dessa okunniga och sjuka bör behandlas såsom av en god läkare.
Och en av Bahá’u’lláhs lärosatser är att religion måste vara upphov till gemenskap och kärlek. Om den blir orsak till främlingskap behövs den ej, ty religion är som ett botemedel. Om den förvärrar sjukdomen bör den undvikas.
Och en av Bahá’u’lláhs lärosatser är att religion måste vara i överensstämmelse med vetenskap och förnuft, så att den kan påverka människors hjärtan. Grunden måste vara fast och får inte bestå av efterhärmning.
Och en av Bahá’u’lláhs lärosatser är att religiösa, rasistiska, politiska, ekonomiska och nationalistiska fördomar förstör mänsklighetens byggnadsverk. Så länge dessa fördomar består kommer mänskligheten att vara berövad all ro. Under en period av sextusen år upplyser historien oss om mänsklighetens tillvaro. Under dessa sextusen år har mänskligheten inte varit fri från krig, stridigheter, mord och blodtörst. Under varje tidsperiod har krig utkämpats i något land och det kriget berodde antingen på religiösa fördomar, rasfördomar, politiska fördomar eller nationalistiska fördomar. Det har därför konstaterats och visats att alla fördomar är till fördärv för det mänskliga byggnadsverket. Så länge fördomarna råder måste kampen för tillvaron fortsätta att dominera och blodtörst och rovgirighet fortsätta. Liksom fallet var i det förgångna, kan därför människornas värld inte räddas undan naturens mörker och inte nå upplysning annat än genom övergivande av fördomar och förvärvande av Konungarikets dygder.
Om dessa fördomar och denna fientlighet beror på religion, tänk då på att religion bör vara upphovet till gemenskap, annars är den ofruktbar. Och om fördomarna skulle vara nationalistiska, betänk då att hela mänskligheten utgör en enda nation. Alla härstammar från Adams träd och Adam är trädets rot. Detta träd är ett enda och alla dessa nationer är som dess grenar, medan de enskilda människorna är såsom löv, blommor och frukter på dem. Bildandet av olika nationer och den därav följande blodsutgjutelsen och förstörelsen av mänsklighetens byggnadsverk är alltså resultat av mänsklig okunnighet och själviska motiv.
Vad beträffar patriotiska fördomar beror de också på total okunnighet, ty jordens yta är ett enda fädernesland. Var och en kan leva på vilken plats som helst på jordklotet. Därför är hela världen människans födelseplats. Dessa gränser har skapats av människan. Vid världens skapelse bestämdes inte några sådana gränser. Europa är en världsdel, Asien är en världsdel, Afrika är en världsdel, Australien är en världsdel, men några har, av personliga motiv och själviska intressen, delat upp var och en av dessa världsdelar och betraktat en viss del som sitt eget land. Gud har inte satt upp någon gräns mellan Frankrike och Tyskland, de går in i varandra. Ja, under tidigare århundraden har själviska själar, för att främja sina egna intressen bestämt gränser och har, dag för dag fäst allt större vikt vid dem, tills det ledde till djup fiendskap, blodspillan och rovgirighet under efterföljande århundraden. På samma sätt kommer det att fortsätta utan ände, och om denna uppfattning av patriotism förblir begränsad till en viss krets kommer den att bli den främsta orsaken till världens ödeläggelse. Ingen vis och rättänkande person kommer att erkänna dessa påhittade avgränsningar. Varje avgränsat område som vi kallar vårt hemland betraktar vi som vårt fosterland, när istället hela jordklotet är allas gemensamma fosterland. Det utgörs inte bara av ett avgränsat område. I korthet, under några få dagar lever vi på denna jord och så småningom begravs vi i den, den är vår eviga grav. Är det mödan värt att vi ägnar oss åt blodsutgjutelse och sliter varandra i stycken för denna eviga grav? Nej, långt därifrån, sådant uppträdande behagar inte Gud, ej heller skulle någon sund människa godkänna det.
Betänk följande! De välsignade djuren ägnar sig inte åt patriotiska stridigheter. De hyser den yttersta samhörighet med varandra och lever tillsammans i harmoni. Om exempelvis en duva från öst och en duva från väst, en duva från norr och en duva från söder råkar anlända samtidigt till ett ställe, kan de genast samsas. Så är det med alla de välsignade djuren och fåglarna. Men de vildsinta djuren angriper och slåss med varandra, river varandra i stycken så snart de möts, och det är omöjligt för dem att leva i sämja på ett och samma ställe. De är alla osällskapliga och våldsamma, vilda och stridslystna kämpar.
När det gäller ekonomiska fördomar är det uppenbart att närhelst banden mellan nationerna stärks och varuutbytet ökar och en viss ekonomisk princip har införts i ett land, kommer detta slutligen att påverka de andra länderna och resultera i allmänna fördelar. Varför finns då dessa fördomar?
Vad de politiska fördomarna beträffar måste Guds politik följas och det är obestridligt att Guds politik är mer betydelsefull än mänsklig politik. Vi måste följa den gudomliga politiken och det gäller lika för alla individer. Han behandlar alla individer lika, ingen skillnad görs och detta är grunden för de gudomliga religionerna.
En av Bahá’u’lláhs lärosatser rör skapandet av ett språk som ska spridas överallt bland människor. Denna lärosats uppenbarades av Bahá’u’lláhs penna, ty ett universellt språk kan göra slut på missförstånd mellan människor.
En av Bahá’u’lláhs lärosatser är att det ska råda jämlikhet mellan kvinnor och män. Mänskligheten har två vingar: den ena är kvinnan, den andra mannen. Inte förrän båda vingarna är lika utvecklade kan fågeln flyga. Skulle en vinge förbli svag är flygandet omöjligt. När kvinnans värld blir jämlik med mannens värld, och dygder och goda ting allmänt utvecklas, kan framgång och välstånd uppnås.
Och en av Bahá’u’lláhs lärosatser är att man frivilligt ska dela med sig av sin egendom till andra människor. Detta frivilliga delande är större än jämlikhet och består i att människan inte bör föredra sig själv framför andra, utan snarare bör offra sitt liv och sin egendom för andra. Men detta bör inte införas genom tvång, så att det blir en lag som människan är tvungen att följa. Nej, snarare bör människan frivilligt och efter eget val offra sin egendom och sitt liv för andra och frivilligt hjälpa de fattiga såsom bahá’íerna i Persien gör.
Och en av Bahá’u’lláhs lärosatser är att människan ska äga frihet, att hon genom den fulländade kraften ska bli fri och stiga ut ur fångenskapen i naturens värld, ty så länge människan är naturens fånge är hon ett grymt djur, eftersom kampen för tillvaron är ett av villkoren i naturens värld. Kampen för tillvaron är ursprunget till alla olyckor och innebär största lidande.
Och en av Bahá’u’lláhs lärosatser är att religion är en mäktig fästning. Om religionens byggnad skakar och vacklar, kommer tumult och kaos att uppstå och tingens ordning kommer att bli helt kullkastad, ty i människovärlden finns det två garantier som skyddar människan från att göra orätt. Den ena är den lag som straffar brottslingen, men lagen hindrar bara det uppenbara brottet och ej den dolda synden, medan den fullkomliga garantin, nämligen Guds religion, förhindrar både det uppenbara och det dolda brottet, fostrar människan, utvecklar moralen, driver fram utvecklandet av dygd och är den allomfattande kraft som garanterar mänsklighetens lycka. Men med religion avses det som kan fastställas genom undersökning. Den måste grundas på de gudomliga uppenbarelserna och inte på mänsklig imitation.
Och en av Bahá’u’lláhs lärosatser är att, även om materiell civilisation är ett av medlen för utvecklingen av mänskligheten, kommer ändå inte det önskade resultatet, mänsklighetens lycka att uppnås förrän den förbinds med gudomlig civilisation. Betänk detta! De slagskepp som förvandlar en stad till ruiner inom loppet av en timme är resultatet av materiell civilisation, likaså kruppkanoner, mausergevär, dynamit, undervattensbåtar, torpedbåtar, beväpnade flygplan och bombplan – alla dessa vapen är de fördärvliga frukterna av materiell civilisation. Hade materiell civilisation förenats med gudomlig civilisation, skulle dessa eldvapen aldrig ha uppfunnits. Nej, i stället skulle mänsklig energi helt ha ägnats åt nyttiga uppfinningar och skulle ha koncentrerats till lovvärda upptäckter. Materiell civilisation är som ett lampglas. Gudomlig civilisation är själva lampan och glaset utan ljuset är mörkt. Materiell civilisation är som kroppen. Oavsett hur oändligt intagande, elegant och vacker den må vara är den död. Gudomlig civilisation är som anden, och kroppen får sitt liv från anden, annars är den en livlös kropp. Det har härmed klargjorts att mänsklighetens värld är i behov av den helige Andes andedräkt. Utan anden är människovärlden livlös och utan detta ljus befinner den sig i fullständigt mörker. Ty naturens värld är en djurvärld. Fram till dess människan föds på nytt från naturens värld, det vill säga avskiljs från naturens värld, är hon i huvudsak ett djur och det är Guds lärosatser som omvandlar detta djur till en mänsklig själ.
Och en av Bahá’u’lláhs lärosatser är att utbildning måste främjas. Varje barn måste undervisas i vetenskaper i nödvändig grad. Om föräldrarna kan täcka kostnaderna för utbildning är det gott och väl, annars måste samhället tillhandahålla medlen för undervisning av barnet.
Och en av Bahá’u’lláhs lärosatser är instiftande av rättvisa och rättigheter. Innan detta har förverkligats i tillvarons värld kommer allt att förbli kaotiskt och ofullkomligt. Människovärlden är en värld av förtryck och grymhet och ett rike där aggression och villfarelse är förhärskande.
Sammanfattningsvis finns det många sådana lärosatser. De mångfaldiga grundsatser, som utgör den viktigaste grunden för mänsklighetens lycka och härrör ur den Barmhärtiges frikostighet, måste knytas till frågan om världsfred och förenas med den så att goda resultat kan erhållas. Enbart världsfred är annars svårt att förverkliga ibland människorna. Eftersom Bahá’u’lláhs lärosatser är förbundna med världsfred är de likt ett bord dukat med alla slags närande och välsmakande rätter. Varje själ kan vid detta bord av oändlig frikostighet finna allt som önskas. Om frågan är begränsad endast till världsfred kommer de stora resultat som förväntas och önskas ej att uppnås. Världsfredens omfattning måste vara sådan att alla samfund och religioner kan finna sin högsta önskan förverkligad i den. Bahá’u’lláhs lära är sådan att alla sammanslutningar i världen, oavsett om de är religiösa, politiska eller etiska, gamla eller moderna, finner uttryck för sin högsta önskan i den.
Exempelvis finner troende människor i Bahá’u’lláhs lära instiftandet av en universell religion – en religion som står helt i samklang med nuvarande förhållanden, som åstadkommer den omedelbara och verkliga boten för den obotliga sjukdomen, och som lindrar allt lidande och skänker det ofelbara motgiftet för varje dödligt gift. Ty om vi önskar ordna och organisera mänskligheten i enlighet med nuvarande religiösa tradition och därigenom skapa lycka i världen, är det omöjligt och ogenomförbart – exempelvis tillämpningen av Torans och även andra religioners lagar enligt nuvarande tolkning. Men den väsentliga grunden för alla de gudomliga religionerna gällande goda egenskaper bland människorna och är grunden för välfärd för dem, återfinns i Bahá’u’lláhs lära framställd på det mest fulländade sätt.
På samma sätt förhåller det sig med de folk som kräver sin frihet, för den måttfulla frihet som garanterar välfärd för mänskligheten och upprätthåller och bevarar de världsomfattande sambanden som återfinns i Bahá’u’lláhs lära, kraftfullt uttryckt och i tillräcklig utsträckning.
Beträffande politiska partier: den främsta politiken som styr mänskligheten eller snarare den gudomliga politiken återfinns i Bahá’u’lláhs lära.
Vad beträffar ”jämlikhetens” parti, som söker lösningen på de ekonomiska problemen, så har likaledes alla föreslagna lösningar visat sig ogenomförbara hittills, utom de ekonomiska förslagen bland Bahá’u’lláhs lärosatser, vilka är praktiskt möjliga och inte orsakar några smärtsamma problem för samhället.
Så förhåller det sig det med de övriga partierna och när ni undersöker frågan på djupet kommer ni att upptäcka att de högsta målen för dessa partier återfinns i Bahá’u’lláhs lära. Dess lärosatser utgör den allomfattande kraften för alla människor och är praktiskt genomförbara. Men det finns några lärosatser från det förflutna, sådana som Torans, som inte kan genomföras i dag. Det är samma sak med de andra religionerna och de olika sekternas och partiernas grundsatser.
Exempelvis säger Bahá’u’lláh i frågan om världsfred, jämte vilken en Högsta domstol måste inrättas. Fastän Nationernas förbund nu har skapats är det oförmöget att skapa en världsomfattande fred. Men den Högsta domstolen, såsom Bahá’u’lláh beskrivit den, kommer att utföra denna heliga uppgift med största kraft och makt. Och Hans plan är denna: att de nationella församlingarna i varje land och nation – det vill säga parlamenten – ska välja två eller tre personer som är de främsta personerna från den nationen och som har goda kunskaper om internationella lagar och förbindelser mellan regeringar samt är insatta i de grundläggande behoven för mänskligheten i dag. Dessa företrädares antal bör stå i proportion till antalet invånare i landet. Valet av dessa själar, som utses av nationalförsamlingen, det vill säga parlamentet, måste bekräftas av den övre kammaren, kongressen och regeringen och även av presidenten eller monarken, så att dessa personer kan utses av hela nationen och de styrande. Bland dessa kommer medlemmarna av Högsta domstolen att väljas och hela mänskligheten kommer således att ha en andel däri, ty var och en av dessa delegater är fullgoda representanter för sin nation. När Högsta domstolen avkunnar en dom i någon internationell fråga, antingen enhälligt eller genom majoritetsbeslut, kommer det inte längre att finnas någon förevändning för käranden eller någon grund för svaranden att komma med protester. I det fall då någon av regeringarna eller nationerna vid genomförandet av Högsta domstolens ovedersägliga beslut skulle vara försumlig eller senfärdig, kommer resten av nationerna att stå upp emot den, eftersom alla världens regeringar och nationer är understödjare av denna Högsta domstol. Betänk vilken fast grund detta är! Men med ett begränsat och inskränkt Förbund kommer syftet inte att kunna förverkligas som det borde. Detta är den faktiska situationen.
O tjänare vid Bahá’u’lláhs tröskel! Ditt brev daterat 14 juni 1920 har emottagits. Ett brev från några av medlemmarna i Fredskommittén har också emottagits och ett svar har skrivits till dem. Överlämna det till dem.
Det är uppenbart att detta möte inte är vad det anses vara och är oförmöget att ordna och styra angelägenheter på det sätt som är tillrådligt och nödvändigt. Hur det än står till med detta är den fråga som de är upptagna med ändå av största vikt. Mötet i Haag bör ha sådan makt och sådant inflytande att dess ord kommer att inverka på regeringarna och nationerna. Framhåll för de ärade ledamöter som är församlade där att Haagkonferensen, som hölls före kriget hade kejsaren av Ryssland till sin ordförande och dess medlemmar var personer av stor betydelse. Ändå förhindrade det inte ett sådant fruktansvärt krig. Hur kommer det att bli nu? Ty i framtiden kommer ett krig, värre än det förra, med säkerhet att bryta ut. Sannerligen, härom råder ingen som helst tvekan. Vad kan Haagmötet göra?
Men de grundläggande principer som fastställts av Bahá’u’lláh sprids dag för dag. Överlämna svaret på deras brev och uttryck däri den största kärlek och vänlighet och låt dem handha sina egna angelägenheter. I vilket fall som helst borde de vara nöjda med er, och såvida det godkänns kan ni trycka och sprida det detaljerade brev från mig som redan har översatts till engelska.
Vad beträffar esperantisterna bör ni umgås med dem. När ni hittar någon mottaglig person, förmedla då till denne livets väldofter. Samtala vid alla möten om Bahá’u’lláhs lära, eftersom detta kommer att röna inflytande i de västliga länderna idag. Och om de frågar om er tro på Bahá’u’lláh, bör ni svara att vi anser Honom som den främste Läraren och Fostraren för världen i denna tidsålder och klargöra, genom att i detalj förklara att principerna rörande världsfred och andra ämnen uppenbarades av Bahá’u’lláhs penna för femtio år sedan och redan har offentliggjorts i Persien och Indien och spridits vida omkring över hela världen. I början var alla skeptiska till idén om världsfred och såg den som en omöjlighet. Berätta dessutom om Bahá’u’lláhs storhet, om de händelser som ägde rum i Persien och Turkiet, om det häpnadsväckande inflytande som Han utövade, om innehållet i de brev som Han riktade till alla härskarna och om deras uppfyllelse. Berätta också om spridningen av bahá’í-läran. Ha så nära kontakt som möjligt med Kommittén för världsfred i Haag och visa den er djupaste respekt.
Det är uppenbart att esperantisterna är mottagliga och du är insatt och kunnig i deras språk. Håll också kontakt med esperantisterna i Tyskland och i andra områden. Den litteratur som du sprider bör endast behandla läran. Spridning av annan litteratur är för närvarande inte tillrådlig. Min förhoppning är att de gudomliga bekräftelserna ständigt må bistå dig…
Sörj inte över Haagmötets håglöshet och kyla. Sätt din lit till Gud. Vår förhoppning är att esperanto hädanefter ska få stort inflytande bland människor. Du har nu sått fröet. Helt visst kommer det att växa. Dess tillväxt är beroende av Gud.
O uppriktige tjänare av den Sanne! Jag hör att du är sorgsen och bedrövad över världshändelserna och lyckans växlingar. Varför all denna rädsla och sorg? Abhá-skönhetens verkliga älskare och de som har druckit ur Förbundets kalk fruktar ingen katastrof eller känner sig nedslagna i prövningens stund. De betraktar motgångens eld som sin lustgård och havets djup som den vidsträckta himlen.
Du som står under Guds beskydd, och i skuggan av Hans förbunds träd, varför sörja och gräma sig? Förbli trosviss och känn dig trygg. Följ din Herres skriftliga bud med glädje och frid, med allvar och uppriktighet, och var ditt lands och dina styrandes välgångsönskare. Hans nåd ska alltid hjälpa dig, Han ska skänka dig sina välsignelser och ditt hjärtas önskan ska förverkligas.
Vid den Uråldriga skönheten! – må mitt liv vara ett offer för Hans älskade. Skulle vännerna inse vilket ärorikt herradöme Herren har ämnat förläna dem i sitt rike, skulle de med säkerhet fyllas av hänryckning, se sig krönta med odödlig härlighet och hänföras av välbehag. Inom kort skall det uppenbaras hur klart Hans frikostiga omsorgers och barmhärtighets ljus har lyst över Hans älskade och vilket stormigt hav som har rörts upp i deras hjärtan! Då kommer de att ropa och utbrista: Lyckliga kan vi vara, låt hela världen glädjas!
O högaktade vän! Ditt andra brev av den nittonde december 1918 emottogs. Det skänkte stor lycka och glädje, ty det visade din fasthet och ståndaktighet i Förbundet och Testamentet och din längtan att sprida Guds rikes kallelse. Idag är Hans rikes kallelse den magnetiska kraft som drar till sig mänskligheten, ty människornas mottaglighet är stor. Gudomliga lärosatser utgör denna tidsålders anda, nej snarare denna tidsålders sol. Varje själ måste sträva efter att de slöjor som täcker människornas ögon måtte rivas itu och att solen strax må synas och att både hjärtat och ögat kan lysas upp.
Genom Guds hjälp och frikostighet, återfinns nu denna väglednings kraft och denna barmhärtiga gåva hos dig. Res dig därför med yttersta kraft så att du må skänka ande till multnande ben, ge syn till de blinda, balsam och glädje till de nedstämda och vitalitet och behag till de modlösa. Varje lampa kommer så småningom att släckas utom Konungarikets lampa, som dag för dag ökar i lyskraft. Varje kallelse ska slutligen försvagas utom kallelsen till Guds rike, som dag efter dag höjes. Varje stig ska slutligen böja av, utom Konungarikets väg, som dag för dag blir allt rakare. Otvivelaktigt kan en himmelsk melodi inte mätas med en jordisk, och konstgjort ljus kan inte jämföras med den Himmelska solen. Därför måste vi sträva mot vadhelst som är bestående och beständigt så att vi blir alltmer upplysta, stärkta och uppfriskade…
Jag ber och bönfaller det gudomliga riket om att din fader, moder och broder genom vägledningens ljus kan inträda i Guds rike.
O du blomma på Livets träd! Du kan vara lycklig som har rustat dig att tjäna, rest dig med all din kraft och nu förkunnar den gudomliga läran, sammankallat till möten och strävat efter upphöjelse av Guds ord.
I denna dödliga värld når varje angelägen sak sitt slut och varje beaktansvärt verk en ände, ingenting varar beständigt. Betänk till exempel hur den forntida världens viktiga bedrifter helt har utplånats, och inte ett spår återstår därav utom Guds rikes stora sak, som varken äger början eller slut. På sin höjd kommer den att förnyas. I början av varje förnyelse väcker den ingen uppmärksamhet i folkets ögon, men när den en gång slutgiltigt har upprättats, kommer den för var dag att gå framåt, dagligen upphöjas och nå de högsta himlarna.
Betänk exempelvis Kristi dagar, som var tiden för förnyelse av Guds rike. Världens folk fäste inte någon vikt vid den och såg dess betydelse som så ringa, att Kristi grav var bortglömd och förblev okänd under tre hundra år, fram till dess att Guds tjänarinna Helena, Konstantins moder, anlände och upptäckte den helgade platsen.
Mitt syfte med att säga detta är att visa hur föga uppmärksamma och okunniga världens människor är och hur de på dagen för Konungarikets upprättande förblir tanklösa och försumliga.
Inom kort kommer Konungarikets kraft att omsluta hela världen och alla kommer att väckas och gråta och klaga över dem som förtrycktes och utstod martyrskap. Då ska de sucka och stöna, ty sådan är människors karaktär.
Beträffande president Wilson, kan de fjorton principer som han har uttalat till största delen återfinnas i Bahá’u’lláhs läror och jag hoppas därför att han kommer att bemötas väl och stödjas. Nu är gryningen för världsfred kommen och min förhoppning är att dess morgon kommer att ljusna i sin fullhet och förvandla krigets, stridigheternas och trätornas mörker bland människorna till föreningens, harmonins och tillgivenhetens ljus.
O trogna vänner, o ni som är uppriktiga tjänare till Bahá’u’lláh! Nu i midnattsväkten, när ögonen är slutna i slummer och alla har lagt sina huvuden på vilans och den djupa sömnens bädd, vakar ‘Abdu’l-Bahá i den välsignade helgedomen och uttalar med sin åkallans glöd denna bön:
O Du goda och kärleksfulla Försyn! Österlandet är i rörelse och västerlandet svallar likt havets eviga böljor. Helighetens milda fläktar sprids och från det osynliga riket lyser i fullaste prakt strålarna från Sanningens sol. Den gudomliga enhetens hymner sjungs och den himmelska maktens fanor vajar. Ängelns röst höjes och lika högt som Leviatans rytande ljuder kallelsen till osjälviskhet och saktmod. Segerropet Yá Bahá’u’l-Abhá ljuder från alla håll och kallelsen Yá ‘Alíyyu’l-A’lá klingar över alla trakter. I världen finns ingen rörelse utom från den ende Hänförarens härlighet och ingen upprördhet finns utom kärlekens svall mot Honom, den Oförliknelige, den högt Älskade.
Herrens älskade med myskdoftande andedräkt brinner som klara ljus i varje nejd och den Allbarmhärtiges vänner kan, liksom utsprickande blommor ses i alla trakter. Inte ett ögonblick vilar de och andas inte utom till Din åminnelse och begär intet utom att få tjäna Din sak. På sanningens ängar är de liksom ljuvligt sjungande näktergalar och i vägledningens blomstergård är de som färgglada blommor. Med mystiska blomster pryder de gångarna i verklighetens trädgård, som vajande cypresser kantar de den gudomliga viljans flodstränder. Över tillvarons horisont lyser de som strålande stjärnor, på världens himlavalv glimmar de som lysande himlakroppar. De är uppenbarelser av himmelsk nåd och gryningar för det gudomliga biståndets ljus.
O Du kärleksfulle Gud, förunna att alla kan stå fasta och orubbliga, skimrande med evig glans, så att milda fläktar för varje andetag må blåsa från Din godhets lövsalar, så att från Din nåds hav en dimma stiger, så att Din kärleks vänliga regn måtte skänka friskhet och sefiren fläkta sin väldoft från den gudomliga enhetens rosengård.
O världens högt Älskade, förunna oss en stråle från Din prakt. O mänsklighetens högt Älskade, utgjut över oss Ditt anletes ljus.
O Gud allsmäktig, skydda oss och var vår tillflykt, o tillvarons Herre, visa Din makt och Ditt herravälde.
O Du kärleksfulle Gud, i vissa trakter är uppviglarna i rörelse och verksamma. Dag och natt begår de djupt orättfärdiga handlingar.
Liksom vargar ligger tyranner på lur och den förorättade, oskyldiga flocken får varken hjälp eller bistånd. Hundar förföljer gasellerna från den gudomliga enhetens ängder och fasanen på den himmelska vägledningens berg förföljs av avundens korpar.
O Du Gudomliga försyn, bevara och skydda oss! O Du som är vår sköld, rädda oss och försvara oss! Bevara oss under Ditt beskydd, och genom Din hjälp fräls oss från allt ont. Du är sannerligen den sanne Bevararen, den osynlige Beskyddaren, den överjordiske Räddaren och den himmelske älskande Herren.
O Herrens älskade! På en sida vecklas den ende sanne Gudens standar ut och Konungarikets röst ljuder. Guds sak sprids och undren från ovan är uppenbara i sin härlighet. Österlandet är upplyst och västerlandet fyllt av vällukt, av ambra doftar norden och myskdoftande är södern.
På andra sidan växer de trolösas hat och förbittring och ställer ständigt till med uppror och skada. Inte en dag går utan att någon reser upprorsfanan och sporrar sin springare till missämjans arena. Inte en timma går utan att den hemska huggormen blottar sina gifttänder och sprider sitt dödliga gift.
Herrens älskade är uppfyllda av djupaste uppriktighet och hängivenhet och lägger inte märke till agg och illvilja. Smidiga och smygande är dessa ormar, dessa ondskans viskningar, listiga är de med sina ränker och svek. Var på er vakt och ständigt vakna! Snabbtänkta och skarpsinniga är de trogna, och fasta och orubbliga är de förvissade. Handla med största aktsamhet!
”Frukta den trofastes skarpsinne ty han ser med det gudomliga ljuset!”
Tag er i akt så att inte någon själ hemligen orsakar störningar eller stridigheter. Ni är de modiga krigarna i det ointagliga fästet och en tapper skara för det mäktiga herresätet. Iakttag största försiktighet och var dag och natt på er vakt, så att tyrannen därigenom inte kan åstadkomma någon skada.
Studera den Helige sjöfararens skrift, så att ni lär känna sanningen och betänk att den Välsignade skönheten fullt ut har förutsagt framtida händelser. Må de som förstår detta låta sig varnas. Sannerligen, häri finns en gåva till den uppriktige!
Likt stoftet på den heliga tröskeln är ‘Abdu’l-Bahá, i fullständig ödmjukhet och ringhet, dag och natt, upptagen med kungörandet av Hans tecken. Närhelst han finner tid ber han innerligt och bönfaller Honom tårögt och ivrigt och säger:
O Du gudomliga Försyn, beklagansvärda är vi, förunna oss Din hjälp, hemlösa vandrare är vi, skänk oss tillflykt hos Dig, skingrade, förena oss, vilsegångna, samla oss i Ditt hägn, utblottade, skänk oss vår lott och andel, törstiga, led oss till livets källa, bräckliga, stärk oss så att vi kan stå upp för att bistå Din sak och erbjuda oss som levande offer på vägledningens stig.
De trolösa gör emellertid, dag och natt, öppet och i hemlighet, sitt yttersta för att skaka Sakens grundvalar, för att utrota det heliga trädet, för att beröva denne tjänare hans uppdrag för att anstifta en hemlig uppvigling och stridigheter och för att förgöra ‘Abdu’l-Bahá. Utåt framstår de som får, men invärtes är de inte annat än glupska vargar. De är milda till orden men i hjärtat enbart ett dödligt gift.
O ni älskade, skydda Guds sak! Låt inget sötmefyllt tal förföra er – nej, överväg i stället varje själs motiv och begrunda den tanke som han omhuldar. Var snara till att hålla uppsikt och var på er vakt. Undvik honom, men visa inte vrede! Avstå från kritik och förtal och lämna honom i Guds hand. Över er vile härligheternas härlighet.
O du som är hänförd av Herrens ljuva andedräkt! Jag har noterat innehållet i ditt välskrivna brev och fått veta att du gråter och att ditt hjärta tyngs av sorg över ‘Abdu’l-Bahás fångenskap.
O Guds tjänarinna! Detta fängelse är mig ljuvare och mer önskvärt än en blomstergård, ja, för mig är detta slaveri bättre än friheten att få gå min väg och jag finner denna trånga plats rymligare än vida och öppna slätter. Sörj inte över mig. Och skulle min Herre bestämma att jag skulle välsignas med det ljuva martyrskapets kalk, innebure det endast det jag mest av allt längtar efter.
Frukta ej om denna Gren skulle skiljas från den materiella världen och tappa sina löv, nej, de ska grönska, ty denna Gren kommer att växa efter att den avskurits från denna lägre värld, den ska nå härlighetens högsta tinnar och den ska bära sådana frukter att de kommer att fylla världen med sin väldoft.
O Gud, min Gud! Lys upp Dina sanna älskares anleten och bistå dem med de segerrika änglaskarorna. Gör deras steg stadiga på Din raka stig och öppna genom Din uråldriga frikostighet Dina välsignelsers portar för dem, ty de ger ut på Din stig vad Du har förlänat dem, skyddar Din tro, sätter sin lit till hågkomsten av Dig, offrar sina hjärtan av kärlek till Dig, och i sin tillbedjan av Din skönhet och i sökandet efter sätt att behaga Dig förvägrar de inte någon vad de besitter.
O min Herre! Förordna för dem en riklig andel, en bestämd gottgörelse och en säker belöning.
Sannerligen, Du är Vidmakthållaren, Hjälparen, den Givmilde, den Frikostige, den evigt Givande.
O Du, min Gud, som leder sökaren till den rätta vägen, som räddar den förlorade och förblindade själen ur undergångens ödemark, Du som förlänar den uppriktige stora gåvor och ynnestbevis, som i Din ointagliga fristad skyddar den som fruktar, som från Din allra högsta horisont besvarar ropet från dem som ropar till Dig. Lovad vare Du, o min Herre! Du har väglett de vilsegångna från otrons död och fört dem som nalkas Dig till resans mål och skänkt glädje till de förvissade bland Dina tjänare genom att uppfylla deras mest omhuldade önskningar. Från Ditt Konungarikes skönhet har Du öppnat återföreningens portar inför anletet på dem som längtar efter Dig och räddat dem från utarmningens och förlustens eld – så att de hastade till Dig och uppnådde Din närvaro och anlände till Din välkomnande dörr och erhöll en riklig andel av Dina gåvor.
O min Herre, de törstade, och Du lyfte till deras torra läppar återföreningens vatten. O Du Väne, o Du som är den Förlänande, Du mildrade deras smärta med Din givmildhets och nåds balsam och läkte deras åkommor med Din medkänslas överlägsna botemedel. Herre, gör deras fötter stadiga på Din raka stig, vidga nålsögat för dem och förmå dem att evinnerligen och i härlighet vandra fram i kunglig skrud.
Sannerligen, Du är den Givmilde, den evigt Givande, den Dyrbare, den Nådigaste. Det finns ingen annan Gud än Du, den Mäktige, den Kraftfulle, den Upphöjde, den Segerrike.
O mina älskade andliga vänner! Prisad vare Gud, ni har dragit undan slöjorna och känt igen den medlidsamme Älskade och skyndat bort från denna boning till ett icke jordiskt rike. Ni har satt upp era tält i Guds värld, och för att förhärliga Honom, Den i sig själv varande, har ni höjt era ljuva röster och sjungit sånger som trängt in i hjärtat. Väl gjort! Förnämligt är detta! För ni har skådat det uppenbarade Ljuset och i era återuppväckta själar har ni höjt ropet ”Lovad vare Herren, den bäste av skapare!” Ni var blott späda varelser i moderlivet, sedan blev ni dibarn och från ett dyrbart bröst undfick ni kunskapens mjölk, därefter nådde ni er fulla växt och vann frälsning. Nu är tiden inne att tjäna Herren. Befria er från alla undflyende tankar, överlämna budskapet med vältalig tunga, pryd era sammankomster med lovprisandet av den Älskade, tills nåden nedkommer i överväldigande flöden och kläder världen i frisk grönska och blomstring. Denna strömmande frikostighet utgörs även av råden, förmaningarna, föreskrifterna och befallningarna från Gud allsmäktig.
O mina älskade! Världen är insvept i det täta mörkret av öppet uppror och omsveps av en virvelvind av hat. Illviljans bränder har kastat upp sina lågor till himlens skyar, en blodfylld flodvåg rullar över slätterna och nedför bergen och ingen på jordens yta finner någon ro. Därför måste Guds vänner framvisa den mildhet som kommer från himlen och skänka andlig kärlek till hela mänskligheten. Varje själ måste behandlas enligt de gudomliga råden och förmaningarna, mot alla måste de visa vänlighet och god vilja, alla måste de vilja väl. De måste offra sig för sina vänner och önska sina fiender välgång. De måste trösta de illasinnade och behandla sina förtryckare med godhet. De måste vara såsom uppfriskande vatten för de törstande och för de sjuka en skyndsam bot, en läkande balsam för dem som plågas av smärtor och en tröst för varje betryckt hjärta. De måste vara en ledstjärna för dem som gått vilse, en säker ledare för de vilsegångna. De måste vara seende ögon för de blinda, hörande öron för de döva, evigt liv för de döda och beständig glädje för de förtvivlade.
Må de villigt underkasta sig varje rättvis konung och vara goda medborgare inför varje givmild härskare. Må de lyda de styrande och inte befatta sig med politiska angelägenheter utan ägna sig åt förbättrandet av sin karaktär och sitt uppförande och fästa blicken på världens Ljus.
Vemhelst som uppläser denna bön med ödmjukhet och innerlighet skänker glädje och fröjd till denne tjänares hjärta; det kommer att vara som om han mötte honom ansikte mot ansikte.
Han är den Allhärlige!
O Gud, min Gud! Ödmjukt och i tårar lyfter jag mina bedjande händer till Dig och döljer ansiktet i stoftet vid Din tröskel, som är höjd över de lärdes kunskap och lovorden från alla som förhärligar Dig. Betrakta i Din nåd Din tjänare, i ödmjukhet och ringhet vid Din dörr, med blickar från Din barmhärtighets öga, och nedsänk honom i Din eviga nåds ocean.
Herre! Han är en ringa och anspråkslös tjänare bland de Dina, trälbunden och åkallande Dig, fången i Din hand, innerligt bedjande till Dig, förlitande sig på Dig, i tårar inför Ditt anlete; han ropar på Dig och bönfaller Dig med orden:
O Herre min Gud! Skänk mig Din nåd att få tjäna Dina älskade, styrk mig i mitt tjänande av Dig, upplys min panna med ljuset av tillbedjan i Din helighets förgård och från bönerna till Din storhets rike. Hjälp mig att vara osjälvisk vid den himmelska ingången till Din port och bistå mig i avskiljandet från allt, när jag befinner mig på Din heliga mark. Herre, giv mig att dricka av osjälviskhetens kalk, med dess klädnad kläd mig och i dess ocean sänk mig ned. Gör mig lik stoft på Dina älskades väg och giv att jag må offra min själ för den jord, som förädlats av Dina utvaldas fotsteg på Din stig, o härlighetens Herre i det högsta.
Med denna bön åkallar Dig Din tjänare vid dagningen och nattetid. Uppfyll hans hjärtas åstundan. O Herre! Lys upp hans hjärta, gläd hans själ, tänd hans inre ljus, på det att han må tjäna Din sak och Dina tjänare.
Du är Förlänaren, Förbarmaren, den Givmildaste, den Nåderike, den Barmhärtige, den Medlidsamme.