1. Två realiteter som nu framträder har fått oss att rikta dessa ord till er. Den första realiteten är den växande medvetenheten runt om i världen om de annalkande och hemska faror som coronaviruspandemin för med sig. Trots modiga och beslutsamma kollektiva ansträngningar att avvärja en katastrof är situationen i många länder redan allvarlig och orsakar tragedier för familjer och enskilda och försätter hela samhällen i kris. Vågor av lidande och sorg sköljer över den ena platsen efter den andra och kommer att försvaga olika nationer, vid olika tillfällen och på olika sätt.

2. Den andra realiteten, en som varje dag är alltmer framträdande, är motståndskraften och den oförminskade vitaliteten hos bahá’í-världen inför en utmaning som saknar motstycke i mannaminne. Ert gensvar har varit enastående. När vi skrev till er för en månad sedan vid Naw-Rúz var vi angelägna att betona de imponerande kvalitéer som visades av samfund vars normala aktivitetsmönster hade rubbats. Allt som har hänt de efterföljande veckorna, under vilka många vänner har haft att åtlyda allt striktare inskränkningar, har endast fördjupat vår känsla av beundran. Genom att lära av erfarenheter som gjorts i andra delar av världen har några samfund hittat säkra och nyskapande sätt att öka medvetenheten om vad folkhälsan kräver hos olika befolkningsgrupper. Särskild uppmärksamhet ägnas dem som löper störst risk att drabbas av viruset och de ekonomiska påfrestningar som följer i dess spår; de initiativ avseende detta som skildras på webbplatsen Bahá’í World News Service utgör endast en handfull av det oräkneliga antal som är på gång. Dessa kompletteras av ansträngningar som undersöker, främjar och förfinar de andliga kvalitéer som mest behövs för närvarande. Många sådana ansträngningar äger med nödvändighet rum inom familjer eller i ensamhet, men där omständigheterna tillåter eller kommunikationsverktyg gör det möjligt håller en ovanligt stark solidaritet på att aktivt utvecklas bland själar som delar liknande förhållanden. Samfundslivets dynamik, som är så viktig för kollektiva framsteg, kommer inte att dämpas.

3. Vi är upplyftade till sinnes av att se hur dugligt nationella andliga råd, de outtröttliga generalerna för ljusets armé, har väglett sina samfund och utformat deras gensvar på krisen. De har fått starkt stöd från rådgivarna och deras hjälpråd vilka, som alltid, hjältemodigt höjt det kärleksfulla tjänandets standar. Medan de hållit sig väl informerade om de ofta snabbt förändrade villkoren i sina länder, har råden vidtagit de nödvändiga åtgärderna för att sköta Sakens angelägenheter och särskilt för hållandet av val, där detta fortfarande är möjligt. Genom regelbunden kommunikation har institutioner och organ givit klok vägledning, lugnande tillförsikt och ständig uppmuntran. I många fall har de också börjat identifiera konstruktiva teman som håller på att växa fram ur de diskurser som initierats i deras samhällen. Den förväntan som vi gav uttryck för i vårt Naw-Rúz-budskap att denna prövning av mänsklighetens förmåga att uthärda skulle ge den större insikt håller redan på att förverkligas. Ledare, framstående tänkare, och kommentatorer har redan börjat undersöka grundläggande begrepp och djärva ambitioner som under senare tid varit i stort sett frånvarande i samhällsdebatten. För närvarande är dessa bara tidiga glimtar, men de antyder ändå att möjligheten av att ett tillfälle till kollektiv medvetenhet kan finnas inom synhåll.

4. Den tillfredsställelse vi känner när vi ser bahá’í-världens motståndskraft visa sig i handling dämpas av vår sorg över pandemins konsekvenser för mänskligheten. Vi är medvetna om att de troende och deras samarbetspartners tyvärr också delar detta lidande. Det avstånd från vänner och släktingar som så många människor i världen nu upprätthåller, betingade av de krav som folkhälsan ställer, kommer för några att leda till varaktig åtskillnad. Vid varje gryning verkar det vara säkert att fler plågor kommer att få uthärdas innan solen går ned. Må löftet om återförening i de eviga rikena erbjuda tröst för dem som förlorar sina kära. Vi ber för att deras hjärtan må lättas och för att Guds nåd må omge dem vars utbildning, försörjning, hem, eller till och med medlen för deras livsuppehälle riskeras. För er, och för dem ni innerligt håller av, och för alla era landsmän, bönfaller vi Bahá’u’lláh och ber om Hans välsignelser och ynnest.

5. Hur lång och mödosam den väg än är som måste tillryggaläggas, hyser vi den yttersta tillit till ert mod och er beslutsamhet att genomföra hela färden till dess slut. Ni hämtar kraft från förråd av hopp, tro, och storsinthet, och sätter andras behov framför era egna, och så gör det möjligt för dem som är behövande att få andlig näring, för dem som alltmer törstar efter svar att bli tillfredsställda, och för dem som längtar efter att arbeta för världens förbättring att erbjudas medel att göra det. Hur skulle vi från dem som hängivet följer den Välsignade skönheten kunna förvänta oss mindre?

(undertecknat) Universella Rättvisans Hus