1. Nu när den största högtiden närmar sig har vi hänförts av känslor av tacksamhet och förväntan – tacksamhet över de under som Bahá’u’lláh gjort det möjligt för Hans efterföljare att åstadkomma, förväntan över vad den omedelbara framtiden bär i sitt sköte.

2. Den kraft som skapats av det världsvida firandet av tvåhundraårsminnet av Bahá’u’lláhs födelse har bara växt sedan dess. Den accelererande utvecklingen av bahá’í-samfundet, dess ökande kapacitet, och dess förmåga att ta till vara energin hos fler av sina medlemmar framträder klart från en översikt över dess nyligen uppnådda globala prestationer. Bland dessa märks särskilt en ökning av samhällsbyggande aktiviteter. Den nuvarande femårsplanen följer efter tjugo år av ansträngningar av bahá’í-världen att systematiskt förfina och mångfaldiga dessa aktiviteter – men anmärkningsvärt nog har, under planens första två och ett halvt år, enbart antalet kärnaktiviteter ökat med mer än hälften. Det världsvida samfundet har visat förmåga att engagera, vid varje given tidpunkt, över en miljon människor i sådana aktiviteter och att hjälpa dem att undersöka och förhålla sig till den andliga verkligheten. Under samma korta period har antalet bönesammankomster nära nog fördubblats – ett mycket välbehövligt gensvar på mänsklighetens tilltagande fjärmande från Källan till hopp och välgång. Denna utveckling ter sig särskilt lovande, för andaktsmöten ingjuter en ny anda i ett samfunds liv. Sammanvävd med utbildningsansträngningar för alla åldrar förstärker de det höga syftet med dessa ansträngningar: att utveckla samfund som kännetecknas av sin gudsdyrkan och sitt tjänande av mänskligheten. Ingenstans är detta mer uppenbart än i de kluster där deltagande av stora skaror i bahá’í-aktiviteter vidmakthålls och vännerna har passerat den tredje milstolpen i sin samfundsutveckling. Vi är mycket glada över att se att antalet kluster där denna tillväxtprocess har kommit så långt redan mer än fördubblats sedan början av planen och nu uppgår till omkring fem hundra.

3. Denna kortfattade översikt kan inte göra rättvisa åt storleksordningen av den omvandling som pågår. Utsikterna för de återstående två åren av planen är ljusa. Mycket har åstadkommits under detta sista år genom vid spridning av de lärdomar som gjorts i de starkare tillväxtprogrammen i kluster som, liksom vi hoppats, har blivit reservoarer av kunskap och resurser. Internationella undervisningscentret, rådgivarna och deras oförtröttliga hjälprådsmedlemmar, har gjort allt vad de kunnat för att säkerställa att vänner i alla delar av världen kunnat dra fördel av denna accelerering i lärande och tillämpa de insikter som nåtts på deras egen verklighet. Vi gläder oss att i ett växande antal kluster, och i grannskap och byar inom dem, se att en kärna av vänner framträtt som genom handling och reflektion upptäcker vad som behövs, vid en given tidpunkt, för att tillväxtprocessen ska öka i deras omgivningar. De använder sig av det kraftfulla instrument som institutet utgör, genom vilket förmågan att bidra till samhällets andliga och materiella välstånd utvecklas, och åstadkommer genom sitt handlande att de som förenar sig med dem ökar i antal. Naturligt nog varierar förhållandena mycket från plats till plats, liksom tillväxtprocessens karaktär gör. Men genom systematiskt strävande kan var och en ge ett mer och mer effektivt bidrag till det pågående arbetet. I varje sammanhang är det en ren glädje i att engagera andra själar i meningsfulla och upplyftande samtal som leder, vare sig det sker snabbt eller gradvis, till en gryende andlig mottaglighet. Ju mer flammande den låga är som tänts i en troendes hjärta, desto starkare blir den attraktionskraft de känner som utsätts för dess värme. Och för ett hjärta som förtärs av kärlek till Bahá’u’lláh, vilken mer passande sysselsättning kan man föreställa sig än att söka efter likasinnade andar, att uppmuntra dem när de träder in på tjänandets stig, att åtfölja dem när de skaffar sig erfarenhet och – kanske den största glädjen av alla – att se själar bekräftas i sin tro, stiga fram av egen kraft, och bistå andra att göra samma resa. Dessa är bland de mest dyrbara tillfällen som detta flyktiga liv erbjuder.

4. Utsikterna att utveckla detta andliga företag blir än mer spännande genom att vi närmar oss tvåhundraårsminnet av Bábs födelse. Liksom det tvåhundraårsminne som föregick det är denna minnesdag oskattbart värdefull. Det förser alla bahá’íer med underbara möjligheter att väcka dem runt omkring dem till medvetande om Guds stora dag, till den enorma utgjutelsen av himmelsk nåd som utmärkts genom framträdandet av två Manifestationer av det Gudomliga väsendet, på varandra följande ljusgestalter som upplyst världens horisonter. Omfattningen av det som kan komma att uppnås under de följande två cyklerna vet vi alla utifrån erfarenheten från tvåhundraårsjubileet för två år sedan, och allt som lärts vid det tillfället måste kanaliseras in i planerna för Tvillingfödelsedagarna i år. Allteftersom tvåhundraårsjubileet närmar sig kommer vi att frambära många böner på era vägnar vid de heliga mausoleerna och be att era ansträngningar att ära Báb på sätt som anstår Honom kommer att lyckas med att utveckla den Guds sak Han förebådade.

5. Slutet på det första århundradet av den danande tidsåldern är endast två och ett halvt år bort. Det kommer att försegla etthundra år av hängivna ansträngningar att konsolidera och expandera den grund som så uppoffrande lades under trons heroiska tidsålder. Vid den tidpunkten kommer bahá’í-samfundet också att uppmärksamma hundraårsminnet av ‘Abdu’l-Bahás hädanfärd, det tillfälle då den älskade Mästaren befriades från denna världs begränsningar för att åter förena sig med sin Fader i den himmelska härlighetens fristad. Hans begravning, som ägde rum följande dag, var en händelse ”utan motstycke någonsin i Palestina”. Vid dess avslutning lades hans dödliga kvarlevor till vila i ett gravvalv i Bábs mausoleum. Emellertid förutsågs det av Shoghi Effendi att detta endast skulle vara ett tillfälligt arrangemang. Ett mausoleum skulle komma att uppföras, med en prägel som anstår ‘Abdu’l-Bahás unika ställning, när tiden var inne.

6. Den tiden har nu kommit. Bahá’í-världen kallas att uppföra det byggnadsverk som för alltid ska innesluta dessa heliga kvarlevor. Det ska byggas i närheten av Ridván-trädgården, på mark som helgats av den Välsignade skönhetens fotsteg; ‘Abdu’l-Bahás mausoleum kommer då att ligga på den halvcirkelbåge som kan dras mellan de heliga mausoleerna i ‘Akká och Haifa. Arbetet med arkitektritningarna går framåt och mer information kommer att meddelas under de kommande månaderna.

7. Känslor av överväldigande glädje väller nu fram inom oss när vi begrundar det kommande året och allt som det lovar. Vi räknar med att var och en av er – de som är sysselsatta med att tjäna Bahá’u’lláh, som arbetar i alla nationer för fredens sak – kommer att uppfylla er höga kallelse.

(undertecknat) Universella Rättvisans Hus