1. Tre hela år har förflutit sedan påbörjandet av det innevarande stadiet i den Gudomliga planens utvecklande, ett företag som binder samman Bahá’u’lláhs anhängare i en enad andlig strävan. Endast två år skiljer Guds vänner från dess utsatta avslutning. De två väsentliga rörelser som fortsätter att föra tillväxtprocessen framåt – den stadiga strömmen av deltagare genom sekvensen av träningsinstitutkurser och klustrens framåtskridande på en sammanhängande utvecklingskurva – har båda förstärkts kolossalt av den ström av energi som utlöstes på ungdomskonferenserna i fjol. Den utökade kapacitet bahá’í-världen nu har skaffat sig för att mobilisera ett stort antal unga människor för tjänande kan nu bära än mer frukt. Ty under den tid som finns kvar pockar den avgörande uppgiften att förstärka pågående tillväxtprogram samt påbörjandet av nya sådana enträget på uppmärksamhet. Det Största namnets samfund har goda förutsättningar att, innan slutet av denna period, utöka de kluster där sådana program redan finns med de tvåtusen som återstår för att nå målet.

2. Hur glada är vi inte över att se att denna strävan på ett energiskt sätt förs framåt i vidsträckta områden av världen och i en mångfald av villkor och omgivningar, i kluster som redan uppgår till ungefär tretusen. Många kluster är i ett skede där den drivande kraften alstras genom fullföljandet av några enkla handlingssätt. I andra, efter successiva aktivitetscykler, har antalet individer som tagit initiativ inom Planens ramverk ökat och aktivitetsgraden intensifierat; i och med att kvaliteten på processen med vilken den andliga utbildningen genomförs förbättras genom erfarenhet blir själar lättare attraherade att delta i den. Emellanåt kan det uppstå stiltje i aktiviteterna eller ett hinder på vägen framåt; en ingående rådplägning rörande orsakerna för dödläget kombinerad med tålmodighet, tapperhet och ihärdighet gör det möjligt att återuppta farten. I alltfler kluster ökar tillväxtprogrammet i omfattning och komplexitet i proportion till kapaciteten hos Planens tre förkämpar – Trons individer, samfund och institutioner – i skapandet av en ömsesidigt stödjande miljö. Vi gläds även åt att det som förväntat finns ett växande antal kluster där hundra eller fler individer numera främjar engagerandet av tusen personer eller fler i vävandet av ett livsmönster – andligt, dynamiskt och omdanande. Det som utgör grundvalen för processen redan från början är självfallet en gemensam rörelse i riktning mot visionen om materiellt och andligt välstånd såsom det framställts av Honom som är världens Livgivare. Men när ett så stort antal människor är involverade blir rörelsen hos en hel befolkning skönjbar.

3. Denna rörelse är särskilt märkbar i de kluster där en lokal Mashriqu’l-Adhkár kommer att byggas. Ett sådant är exempelvis i Vanuatu. Vännerna som bor på ön Tanna har gjort en enorm kraftansträngning för att höja medvetenheten om det planerade Tillbedjans hus och de har redan engagerat inte mindre än en tredjedel av öns befolkning på 30 000 invånare i alltmer utbredda samtal om dess betydelse på många olika sätt. Förmågan att hålla igång en upphöjd konversation bland så många människor har förfinats genom år av erfarenhet i att förmedla Bahá’u’lláhs läror och utökandet av räckvidden hos ett sjudande träningsinstitut. Juniorgrupperna på ön är särskilt livskraftiga, pådrivna av stöd från byledarna som ser hur deltagarna blir andligt myndiggjorda. Uppmuntrade av den enighet och hängivenhet som finns bland dem har dessa unga människor inte bara fördrivit passivitetens slapphet inom sig själva utan även genom diverse praktiska projekt funnit sätt att arbeta för sina samfunds förbättring och som ett resultat av detta har personer av alla åldrar, inte minst deras egna föräldrar, sporrats till konstruktivt handlande. Bland de troende och samhället i stort inses ynnesten av att kunna vända sig till ett lokalt andligt råd för vägledning och för att klara av besvärliga situationer, samtidig som de lokala rådens beslut alltmer kännetecknas av visdom och lyhördhet. Det finns mycket här som vittnar om att när beståndsdelarna i Planens ramverk för handlande sätts ihop till en sammanhängande helhet kan dess inverkan på en befolkning bli djupgående. Och det är mot en bakgrund av pågående expansion och konsolidering – den trettionde cykeln av det intensiva tillväxtprogrammet har nyligen avslutats – som vännerna tillsammans med resten av öborna aktivt tar reda på innebörden av att en Mashriqu’l-Adhkár, en ”gemensam mittpunkt för människornas själar”, uppreses mitt ibland dem. Med det aktiva stödet av traditionella ledare har Tanna-öborna lagt fram inte mindre än hundra förslag på Templets utformning, vilket visar på omfattningen av hur detta Tillbedjans hus har satt deras fantasi i rörelse och öppnat upp fängslande framtidsutsikter för den inverkan det kommer att utöva på de liv vilka levs under dess skugga.

4. Denna uppmuntrande redogörelse har sin motsvarighet i ett stort antal långt komna kluster där det som Bahá’u’lláhs läror innefattar tillämpas på livsförhållandena i grannskap och byar. I vart och ett av dessa lär sig en viss befolkning, som blir alltmer bekant med Bahá’u’lláhs person, hur de genom reflektioner kring sina erfarenheter, samråd och studier ska handla i enlighet med de sanningar som ligger förborgade i Hans uppenbarelse, på ett sådant sätt att den utvidgande cirkeln av andlig frändskap blir allt närmare sammanbunden genom band av tillbedjan och tjänande.

5. På många sätt stakar de samfund som gjort mest framsteg ut en inbjudande väg för andra att följa. Icke desto mindre är det kapaciteten för lärande bland vännerna i ett kluster – inom en gemensam struktur och oavsett på vilken aktivitetsnivå – som gynnar framsteg på utvecklingens väg. Alla har en del i detta företag; varje enskild persons bidrag bidrar till att berika helheten. De mest dynamiska klustren är de i vilka, oavsett vilka resurser samfundet besitter eller antalet aktiviteter som utförs, vännerna till fullo inser att deras uppgift är att identifiera vad som krävs för att framsteg ska uppnås – den gryende förmågan som måste uppammas, den nya färdigheten som måste förvärvas, initiativtagarnas första stapplande försök vilka måste åtföljas, utrymmet för reflektion som måste skapas, de gemensamma bemödanden som måste samordnas – och sedan finna kreativa sätt på vilka den nödvändiga tiden och resurserna kan göras tillgängliga för att uppnå dessa. Det faktum att varje typ av förhållanden medför sina egna utmaningar möjliggör för varje samfund att inte bara dra nytta av det man lär sig i resten av bahá’í-världen utan även att öka den kunskapsmassan. Medvetenheten om det förhållandet gör att man frigör sig från det fruktlösa sökandet efter en stelbent formel för hur man ska handla, samtidigt som det ändå möjliggör för de insikter man förvärvat i olika miljöer att genomsyra tillväxtprocessen medan den antar en särskild form i ens egen omgivning. Hela detta tillvägagångssätt är fullständigt på kant med snäva föreställningar om ”framgång” och ”misslyckande” vilka ger upphov till frenesi eller lamslår viljan. Avskildhet är nödvändig. När ansträngningar helt och hållet görs för Guds sak tillhör allt som sker Honom och varje seger som vinns i Hans namn är ett tillfälle för att sjunga Hans lov.

6. Det finns så mycket i vår tros skrifter som beskriver förhållandet mellan ansträngningar som görs och det himmelska bistånd som förunnas i gengäld: ”Om ni bara anstränger er” är Mästarens försäkran i en av Sina skrifter, ”är det helt visst så att denna strålglans kommer att lysa, dessa moln av nåd kommer att utgjuta sitt regn, dessa livgivande vindar kommer att tillta i styrka, denna ljuvt doftande mysk kommer att spridas vida omkring.” Vid våra ofta förekommande besök till gravhelgedomarna bönfaller vi enträget den Allsmäktige å era vägnar att han måtte stödja och stärka er så att era bemödanden att nå ut till dem som ännu inte är bekanta med de gudomliga lärorna och bekräfta dem i Hans sak måtte bli ymnigt välsignade och att er förtröstan på Hans gränslösa ynnest måtte bli orubblig. Aldrig är ni fjärran från våra böner och aldrig kommer vi att upphöra att i vår åkallan erinra oss era helgade och trofasta handlingar. Då vi begrundar de oavvisliga krav som ligger framför den Välsignade skönhetens anhängare under de kommande två åren är Mästarens kraftfulla uppmaning till handling en sporre för anden: ”Riv isär slöjorna, undanröj hindren, räck fram det livgivande vattnet och peka ut frälsningens väg.”

Universella Rättvisans Hus