1. På eftermiddagen den elfte dagen av riḍván stod ‘Abdu’l-Bahá, för ett hundra år sedan, inför en publik på flera hundra personer och lyfte en hacka som trängde igenom den grästorv som täckte tempeltomten i Grosse Pointe, norr om Chicago. De som den vårdagen var inbjudna att bryta marken med honom var av olika bakgrund - norsk, indisk, fransk, japansk, persisk, indiansk, för att nämna några. Det var som om Tillbedjans Hus, ännu ouppfört, uppfyllde de önskningar för sådana byggnader som Mästaren uttryckte på kvällen före ceremonin, ”att mänskligheten måtte finna en mötesplats” och ”att kungörelsen om mänsklighetens enhet skall utgå från dess öppna gårdar av helighet”.

2. Hans lyssnare vid detta tillfälle och alla som hörde honom under Hans resor till Egypten och till Väst, kan blott oklart ha uppfattat de långtgående konsekvenserna av Hans ord för samhället, för dess värderingar och angelägenheter. Är det ens idag någon som kan göra anspråk på att ha skymtat något annat än en antydan, avlägsen och otydlig, av det framtida samhälle som Bahá'u'lláhs uppenbarelse är bestämd att ge upphov till? För låt ingen tro att den civilisation mot vilken de gudomliga lärorna driver människosläktet kommer att följa blott genom justeringar av den nuvarande ordningen. Långt därifrån. I ett anförande som hölls några dagar efter att Han hade lagt hörnstenen till Modertemplet i Väst, hävdade ‘Abdu’l-Bahá att ”manifestationen av andliga krafter kommer att resultera i att den mänskliga världen anpassar sig till en ny social form”, att ”Guds rättvisa kommer att bli uppenbar i alla mänskliga angelägenheter”. Dessa och otaliga andra uttalanden av Mästaren till vilka bahá’í-samfundet vänder sig om och om igen under detta hundraårsjubileum, ökar medvetenheten om det avstånd som skiljer samhället som det nu är ordnat från den häpnadsväckande vision Hans Fader skänkte världen.

3. Trots de lovvärda insatserna i varje land av personer med goda avsikter som arbetar för att förbättra samhällsförhållanden, ter sig dessvärre hindren för förverkligandet av en sådan vision oöverstigliga för många. Deras hopp går om intet på grund av felaktiga antaganden om den mänskliga naturen som så genomtränger de nutida strukturerna och traditionerna att de har uppnått status av etablerade fakta. Dessa antaganden verkar inte ta någon hänsyn till den märkliga reservoar av andlig potential som är tillgänglig för varje upplyst själ; i stället är de för sitt rättfärdigande beroende av mänsklighetens brister som vi dagligen ser exempel på och stärker en gemensam känsla av förtvivlan. En slöja i lager på lager av falska premisser skymmer därmed en grundläggande sanning: Tillståndet i världen speglar en snedvridning av den mänskliga anden, inte dess grundläggande karaktär. Syftet med varje Gudsmanifestation är att åstadkomma en omvandling av både det inre livet och de yttre villkoren för mänskligheten. Och denna omvandling inträffar naturligt när en växande mängd människor, som förenas av de gudomliga befallningarna, kollektivt strävar efter att utveckla andliga förmågor för att bidra till en process av samhällsförändring. Liksom den hårda mark som Mästaren bröt igenom för ett århundrade sedan, kan de rådande teorierna i denna tid till en början verka ogenomträngliga för förändring, men de kommer utan tvekan att blekna bort, och genom ”Guds frikostighets vårregn ” kommer ”den sanna förståelsens blommor” att skjuta upp friska och vackra.

4. Vi frambär tack till Gud för att ni - Hans största namns samfund - genom styrkan av Hans ord kultiverar miljöer där sann förståelse kan blomstra. Även de som utstår fångenskap för trons skull gör, genom sina outsägliga offer och sin ståndaktighet, det möjligt för ”kunskapens och visdomens hyacinter” att blomma i medkännande hjärtan. Över hela jorden ägnar sig hängivna själar åt arbetet att bygga en ny värld genom systematiskt genomförande av riktlinjerna i femårsplanen. Så väl har dess egenskaper förståtts att vi inte känner något behov av att ytterligare kommentera dem här. Våra böner, som framförs vid en Allvälgörande försyns tröskel, är att den Högsta härskarans bistånd måtte förunnas var och en av er för att bidra till planens framsteg. Vår innerliga önskan, understödd av bevittnandet av era hängivna insatser under det gångna året, är att ni kommer att intensifiera er skickliga tillämpning av den kunskap ni förvärvar genom erfarenhet. Nu är inte tiden att vara återhållsamma; alltför många är fortfarande omedvetna om den nya gryningen. Vilka utom ni kan förmedla det gudomliga budskapet? ”Vid Gud”, bekräftar Bahá’u’lláh med hänvisning till Saken, ”detta är arenan för insikt och avskiljande, för vision och upphöjelse, där ingen kan sporra sin springare utom den Barmhärtiges tappra ryttare, som har avskilt sig från varandets värld.”

5. Att iaktta bahá’í-världen i arbete är att betrakta en utsikt som verkligen är ljus. Hos den enskilde troende, som framför allt önskar bjuda in andra till gemenskap med Skaparen och till att tjäna mänskligheten, kan man se tecken på den andliga omvandling, som av Tidsålderns herre är avsedd för varje själ. I den anda som besjälar aktiviteterna i varje bahá’í-samfund som är inriktade på att höja förmågan hos sina medlemmar, unga som gamla, samt hos sina vänner och samarbetspartners, att tjäna det gemensamma bästa, kan man få en indikation på hur ett samhälle som grundas på de gudomliga lärorna kan utvecklas. Och i de avancerade kluster, där man har ett överflöd av aktiviteter som styrs av planens ramverk, och behovet av att säkerställa samstämmighet mellan olika tillvägagångssätt är som mest akut, erbjuder de i utveckling stadda administrativa strukturerna glimtar, om än svaga, av hur trons institutioner stegvis kommer att ta på sig en allt större del av sitt ansvar för att främja människors välfärd och framsteg. Det står alltså klart att utvecklingen av individen, samhället och institutionerna är enormt löftesrik. Men utöver detta, noterar vi med särskild glädje hur de relationer som binder samman dessa tre markeras av en stor ömsint tillgivenhet och ömsesidigt stöd.

6. I motsats till detta återspeglar relationerna mellan de tre motsvarande aktörerna i världen i stort - medborgaren, civilsamhället, och samhällsinstitutionerna - den oenighet som präglar mänsklighetens turbulenta övergångsskede. Ovilliga att agera som ömsesidigt beroende delar av en organisk helhet, är de låsta i en maktkamp som slutligen visar sig meningslös. Hur mycket annorlunda är då inte det samhälle, som ‘Abdu’l-Bahá, i otaliga skrifter och föredrag, skildrar - där såväl alldagliga mellanhavanden, väl som de mellanstatliga relationerna, är formade av medvetandet om mänsklighetens enhet. Relationer som genomsyras av detta medvetande odlas av bahá’íerna och deras vänner i byar och grannskap runt om i världen; från dem kan skönjas de rena dofterna av ömsesidighet och samarbete, av harmoni och kärlek. Inom sådana anspråkslösa ramar framträder ett synligt alternativ till samhällets välbekanta stridigheter. På så vis blir det uppenbart att den person som önskar uttrycka sin personlighet ansvarsfullt och eftertänksamt deltar i samråd ägnade åt det gemensamma goda och avvisar frestelsen att insistera på personliga åsikter; en bahá'í-institution som inser behovet av samordnade åtgärder som kanaliseras mot fruktbara slutresultat syftar inte till att kontrollera utan till att vårda och uppmuntra; det samfund som skall ta ansvar för sin egen utveckling, erkänner den enhet som frambringas genom helhjärtat engagemang i de planer som utarbetats av institutionerna, som en ovärderlig tillgång. Under inflytande av Bahá’u’lláhs uppenbarelse är relationerna mellan dessa tre fyllda med ny värme, nytt liv; sammantagna utgör de en livmoder inom vilken en andlig världscivilisation, präglad av gudomlig inspiration, gradvis mognar.

7. Uppenbarelsens ljus är bestämt att upplysa varje sfär av strävan; i var och en kommer de relationer som upprätthåller samhället att omstöpas; i var och en söker världen exempel på hur människor bör vara mot varandra. Vi ber er att ta i beaktande, med tanke på dess framträdande roll i frambringandet av den jäsning som så många människor nyligen har dragits in i, mänsklighetens ekonomiska liv- där orättvisa tolereras med likgiltighet och oproportionerlig förtjänst ses som ett tecken på framgång. Så djupt förankrade är sådana skadliga attityder att det är svårt att föreställa sig hur någon enskild person ensam kan förändra de rådande normer som styr relationerna inom detta område. Likväl finns det förvisso metoder en bahá’í borde avhålla sig från, såsom oärliga affärsuppgörelser och ekonomisk exploatering av andra. Ett troget efterföljande av de gudomliga förmaningarna kräver att det inte finns någon motsättning mellan det egna ekonomiska beteendet och ens övertygelser som bahá’í. Genom att i sitt liv tillämpa de principer i tron som rör rättvisa och rättrådighet, kan en enda själ upprätthålla en norm som är långt över den låga tröskel som är världens måttstock. Mänskligheten är utmattad av brist på ett livsmönster att sträva efter; vi förlitar oss på att ni utvecklar samfund vars sätt att verka ger hopp åt världen.

8. I vårt riḍván-budskap 2001, uppgav vi att i länder där processen för anslutning i skaror var tillräckligt långt gången och tillståndet i de nationella samfunden var gynnsamma, skulle vi godkänna etablerandet av Tillbedjans Hus på nationell nivå, vars uppkomst skulle bli ett inslag i det femte stadiet av trons danande tidsålder. Med översvallande glädje meddelar vi nu att nationella Mashriqu’l-Adhkár ska uppföras i två länder: Demokratiska republiken Kongo och Papua Nya Guinea. I dessa är de kriterier vi har uppställt bevisligen uppnådda och gensvaret från deras folk, på de möjligheter som skapats av den nuvarande serien av planer, har varit anmärkningsvärt. Med byggandet av det sista av de kontinentala templen på väg, i Santiago, erbjuder inledandet av projekt för att bygga nationella Tillbedjans Hus ännu ett glädjande bevis på Guds tros nedträngande i samhällets jord.

9. Ännu ett steg är möjligt. Mashriqu’l-Adhkár, som beskrivs av ‘Abdu’l-Bahá som ”en av de mest livsviktiga institutionerna i världen”, förenar två viktiga och oskiljaktiga sidor av bahá’í-livet: tillbedjan och tjänande. Föreningen av dessa två återspeglas också i den samstämmighet mellan planens samhällsbyggande funktioner, särskilt tillväxten av en hängiven anda, som kommer till uttryck i samlingar för bön och en pedagogisk process som bygger kapacitet för tjänande av mänskligheten. Sambandet mellan tillbedjan och tjänande är särskilt uttalat i de kluster runt om i världen, där bahá’í-samfund har vuxit betydligt i storlek och vitalitet, och där deltagandet i social verksamhet projekt är påtaglig. Några av dessa har utsetts till utvecklingsplatser för spridning av lärande så att näring kan ges till vännernas förmåga att utveckla juniorprogrammet i anknutna områden. Som vi nyligen har antytt ger förmågan att uthålligt driva detta program även bränsle till utvecklingen av studiecirklar och barnklasser. Således stärker utvecklingsplatsen för lärande, utöver dess primära ändamål, hela programmet för expansion och konsolidering. Det är inom dessa kluster som framväxten av ett lokalt Mashriqu’l-Adhkár kan övervägas under de kommande åren. Med våra hjärtan bräddfulla av tacksamhet till den Uråldriga skönheten, är det med stor glädje vi upplyser er om att vi inleder samråd med berörda Nationella andliga råd beträffande uppförandet av det första lokala Tillbedjans Hus i vart och ett av följande kluster: Battambang, Kambodja; Bihar Sharif, Indien; Matunda Soy, Kenya; Norte del Cauca, Colombia; och Tanna, Vanuatu.

10. För att stödja byggandet av dessa två nationella och fem lokala Mashriqu’l-Adhkár, har vi beslutat att grunda en tempelfond vid Världscentret till förmån för alla sådana projekt. Alla vänner är inbjudna att bidra uppoffrande till den, i den mån deras tillgångar medger.

11. Älskade medarbetare: den mark som bröts av ‘Abdu’l-Bahás hand för hundra år sedan ska åter brytas i ytterligare sju länder, vilket endast är upptakten till den dag då inom varje stad och by, i lydnad mot Bahá’u’lláhs bud, en byggnad blir rest för tillbedjan av Herren. Från dessa Guds åminnelses gryningsplatser kommer det att lysa strålar av Hans ljus och strömma ut hymner till Hans pris.

Universella Rättvisans Hus