1. Vid inledningen av denna härliga tid gläds våra ögon när vi betraktar den nyligen avtäckta förgyllda och skimrande kupol som kröner Bábs upphöjda mausoleum. Återställt till den himmelska glans som avsågs för det av Shoghi Effendi, lyser denna majestätiska byggnad än en gång ut mot land, hav och himmel, natt och dag, vittnande om majestätet och heligheten hos Honom, vars helgade kvarlevor är begravda däri. .

2. Detta glädjens ögonblick sammanfaller med avslutandet av ett lyckosamt kapitel i den Gudomliga Planens utveckling. Bara ett enda årtionde återstår av den Danande Tidsålderns första århundrade, de första hundra åren tillbringade i den välvilliga skuggan av ’Abdu’l-Bahás Sista Vilja och Testamente. Den Femårsplan som nu avslutas följs av en annan, vars grunddrag redan har varit föremål för intensiva studier över hela Bahá’í-världen. Vi kunde sannerligen inte ha varit mer tillfredsställda av gensvaret på vårt budskap till de Kontinentala rådgivarnämndernas konferens och på Ridván-budskapet för tolv månader sedan. Inte nöjda med en fragmentarisk förståelse av deras innehåll, återvänder vännerna till dessa budskap om och om igen, enskilt och i grupper, vid formella möten och spontana sammankomster. Deras förståelse berikas genom aktivt och informerat deltagande i tillväxtprogrammen som närs i deras kluster. Följaktligen har Bahá’í-samfundet världen över på ett par månader medvetet tagit åt sig vad som krävs för att driva fram det till en säker början på det kommande decenniet.

3. Under samma period har ackumulerande fall av politisk omvälvning och ekonomisk oro på olika kontinenter skakat regeringar och folk. Samhällen har drivits till revolutionens rand och, i framträdande fall, över kanten. Ledare upptäcker att varken vapen eller rikedomar garanterar säkerheten. När folkets önskningar inte har uppfyllts, har en mängd missnöje lagrats. Vi minns hur skarpt Bahá’u’lláh rådde jordens härskare: ”Ert folk är era skatter. Akta er så att ert styre inte bryter mot Guds bud och ni lämnar över era anförtrodda i rövarhänder.” Ett varningens ord: Oavsett hur fängslande anblicken av folkets iver efter förändring är, måste man komma ihåg att det finns intressen som manipulerar händelseutvecklingen. Och så länge som det botemedel som ordinerats av den Gudomlige Läkaren inte ges, kommer denna tids lidanden att fortsätta och fördjupas. En uppmärksam betraktare av samtiden känner lätt igen det allt snabbare sönderfallet, ryckvist men obevekligt, av en världsordning som är beklagansvärt bristfällig.

4. Men dess motstycke är också igenkännbart - den konstruktiva process som Beskyddaren associerade med ”Bahá’u’lláhs gryende Tro” och beskrev som ”den Nya Världsordningens förelöpare som Tro inom kort måste etablera.” Dess indirekta effekter kan ses i utflödet av känslor, särskilt från de unga, som kommer från en längtan att bidra till samhällelig utveckling. Det är en gåva given till den Uråldriga Skönhetens anhängare att denna längtan, som obevekligen strömmar upp från den mänskliga anden i varje land, kan finna ett sådant vältaligt uttryck i det arbete som Bahá’í-samfundet utför för att bygga kapacitet för effektivt agerande bland de olika folken på vår planet. Kan något privilegium jämföras med detta?

5. För insikt i detta arbete låt varje troende vända sig till ’Abdu’l-Bahá - hundraårsminnet av Hans ”epokgörande resor” till Egypten och till Västerlandet infaller vid denna tid. Outtröttligt lade Han fram lärorna vid alla sorters sammankomster: i hem och missionssalar, kyrkor och synagogor, parker och torg, järnvägsvagnar och oceanångare, klubbar och sällskap, skolor och universitet. Kompromisslös i försvaret av sanningen, ändå oändligt mild i sitt uppträdande, tillämpade Han de universella gudomliga principerna på tidens behov. Till alla utan åtskillnad – ämbetsmän, forskare, arbetare, barn, föräldrar, landsflyktiga, aktivister, präster, skeptiker – gav Han kärlek, visdom, tröst, vad än det speciella behovet var. Medan Han lyfte deras själar, utmanade Han deras föreställningar, skiftade deras perspektiv, utvidgade deras medvetenhet och fokuserade deras energi. Han visade i ord och handling sådan medkänsla och generositet att hjärtan blev fullständigt förändrade. Ingen visades bort. Vårt stora hopp är att upprepad åminnelse, under perioden för detta hundraårsminne, av Mästarens makalösa gärning kommer att inspirera och stärka Hans uppriktiga beundrare. Sätt Hans exempel framför ögonen och fäst blicken på det; låt det vara er instinktiva vägvisare i er strävan mot Planens mål.

6. Vid inledningen av Bahá’í-samfundets första världsomfattande plan, beskrev Shoghi Effendi med övertygande ord de successiva stadierna genom vilka det gudomliga ljuset hade tänts i Síyáh-Chál, klätts i uppenbarelsens lampa i Bagdad, spritts till länder i Asien och Afrika medan det sken med ökad klarhet i Adrianopel och senare i ’Akká, skickats över haven till de återstående världsdelarna, genom vilka det fortskridande skulle spridas över världens stater och underlydande områden. Den sista delen av denna process karaktäriserade han som ”detta ljus penetrering ... in i jordens alla återstående territorier, hänvisande till det som ”det stadium då ljuset av Guds triumferande Tro, lysande med all sin kraft och härlighet, kommer att ha översköljt och omfattat hela planeten.” Även om detta mål är långtifrån uppnått, lyser ljuset redan intensivt i mången region. I några länder lyser det i varje kluster. I det land där detta outsläckliga ljus först tändes, brinner det klart trots dem som vill släcka det. I olika nationer når det ett stadigt sken över hela grannskap och byar, när ljus efter ljus i hjärta efter hjärta tänds av Försynens Hand; det lyser upp tankfulla samtal på varje nivå av mänskliga mellanhavanden; det kastar sina strålar på myriader av initiativ tagna för att främja ett folks välmående. Och vid varje tillfälle strålar det från en trogen troende, ett vibrerande samfund, ett kärleksfullt Andligt Råd – var och en av dem en fyrbåk av ljus mot dunklet.

7. Vi ber uppriktigt vid den Heliga Tröskeln att var och en av er, bärare av den odödliga flamman, må omges av de kraftiga bekräftelserna från Bahá’u’lláh när ni till andra förmedlar trons gnista.

Universella Rättvisans Hus