1. När vi nu kommer in i Sjuårsplanens sista år måste en förvissning om seger och en växande känsla av en ny fas (nånting mellan) början i Trons fortsatta utveckling väcka känslor av tacksamhet och ivrig förväntan i varje Bahá’ís hjärta. Seger i planen är nu inom synhåll och vid dess fullbordan kommer kanske sammanräkningen av framgångarna att förvåna oss alla. Men det stora, det historiska kännetecknet för denna tid är Trons framträdande från obemärkthet, gynnad genom det ståndaktiga hjältemod som visas av det berömda, det outtröttliga, kärt älskade Bahá’í samfundet i Bahá’u’lláhs och Bábs födelseland.

2. Denna dramatiska förändring i Guds Tros ställning, som sker vid en så kaotisk tidpunkt i världshistorien, när statsmän och ledare och mänskliga institutioners förvaltare bevittnar, med ökande förtvivlan, bankrutt och total ineffektivitet i sina största ansträngningar att få kaoset att avstanna, tvingar på oss Bahá’íer plikten att på nytt betänka och fundera djupt över den älskade Beskyddarens uttalande om “principen om mänsklighetens enhet - medelpunkten runt vilken alla Bahá’u’lláhs läror kretsar… förutsätter en organisk förändring i vårt nuvarande samhälles struktur, en sådan förändring som världen ännu inte erfarit.”

3. Antydningar i icke-Bahá’í världen, med en snabbt växande insikt att mänskligheten onekligen är på väg in i en ny fas av sin utveckling, ger oss oanade möjligheter att visa att Bahá’í världssamfundet “inte bara är kärnan utan även själva mönstret” i det världssamhälle, som det är Bahá’u’lláhs syfte att grunda och mot vilket en plågad mänsklighet ändå, på det stora hela, strövar.

4. Tiden har kommit för Bahá’í samfundet att blanda sig i aktiviteterna i samhället omkring, utan att, för den skull, på minsta sätt stödja någon av världens döende och splittrande uppfattningar, eller minska sina direkta undervisningsansträngningar, utan snarare, genom att umgås, utöva sitt inflytande mot enighet, påvisa sin förmåga att klara ut olikheter genom konsultation, än genom konfrontation, våld eller söndring, och förkunna sin tro på det Gudomliga syftet med människans existens.

5. Bahá’í ungdomar drar fördel av FN:s utnämning av 1985 såsom Ungdomsåret, för att påbörja sin egen kampanj i aktiv samverkan med andra ungdomsgrupper, dela med sig av Bahá’í idealen och vision om vad de vill göra med världen. Bahá’í samfundet kommer att vara starkt representerat vid höjdpunkten av händelser under FN:s kvinnoårtioende samma år. 1986 har fått namnet Fredsåret och Tron kommer att vara allt annat än tyst eller obemärkt detta ämne. Redan nu gör Universella Rättvisans Hus planer för att kunna presentera Bahá’í uppfattningar om fred till världen regeringar och ledare, och, genom Bahá’í världssamfundet, till dess nationella och lokala myndigheter och till alla delar av det mångskiftande världssamhället. Men det är i de lokala Bahá’í samfunden som den mest vidsträckta presentationen av Tron kan ske. Det är här, som Bahá’u’lláhs kraft att organisera mänskliga angelägenheter, på en grund av andlig enighet, kan bli mest uppenbar. Varje Lokala Andliga Råd, som enigt strävar efter att växa i mognad och effektivitet och uppmuntrar sitt samfund att uppfylla sin uppgift, som en grundsten i Bahá’u’lláhs världsordning, kan räkna med en växande våg av intresse för och slutligt erkännande av Guds Sak såsom mänsklighetens enda hopp.

6. Det är sådana övervägande som dessa, som nu upptar Universella Rättvisans Hus intensiva uppmärksamhet. De specifika tillämpande av dem kommer att utgöra en stor del av nästa Plan som kommer att följa direkt efter fullföljandet av den nuvarande planen och kommer att räcka de nästkommande sex åren. Genom att vinna Sjuårsplanen, genom att stärka och fördjupa vår förståelse av Bahá’u’lláhs Uppenbarelses, syfte, kommer vi att förbereda oss att spela vår roll genom att få till stånd den förändring av mänskligt liv på denna planet, som måste ske innan den blir värdig att ta emot Guds eget Konungarikes gåvor och välsignelser.

Universella Rättvisans Hus