En sammanställning av utdrag från bahá’í-skrifterna och från brev skrivna av och å Shoghi Effendi och Universella Rättvisans Hus vägnar.
Utarbetad av Universella Rättvisans Hus forskningsavdelning
Mars 2008
30 mars 2008
Till alla Nationella andliga råd
Kära bahá’í-vänner,
Vi har blivit ombedda av Universella Rättvisans Hus att skicka er den bifogade kopian av en nyutkommen sammanställning benämnd “Familjeliv” nyligen förberedd på dess begäran av Forskningsavdelningen vid Bahá’í världscenter. Detta dokument är avsett att ersätta sammanställningen med denna titel vilket skickades med ett följebrev daterat 18 februari 1982; den är utvidgad utifrån den tidigare versionen att inkludera ytterligare utdrag ur de heliga skrifterna och Beskyddarens brev så väl som förtydliganden av olika aspekter av bahá’í-familjeliv försedda av Universella Rättvisans Hus under de senaste tjugosex åren.
Det är Rättvisans Hus förhoppning att en noggrann läsning av innehållet i denna sammanställning av medlemmarna från bahá’í-familjer kommer att bli en källa till upplysning och styrka för dem när de fokuserar sina ansträngningar på den avgörande uppgiften att främja anslutning i skaror under denna kritiska tid i mänsklighetens historia.
Med kärleksfulla bahá’í-hälsningar,
Sekretariatet vid Bahá’í världscenter
Lägg märke till hur lätt en familjs angelägenheter sköts när enighet finns inom den, vilka framsteg familjemedlemmarna gör, hur de lyckas i världen. Deras angelägenheter är i ordning, de åtnjuter bekvämlighet och lugn, de är trygga, deras ställning är säkrad, de avundas av alla. En sådan familj ökar för varje dag sin aktning och ära.
– ‘Abdu’l-Bahá
Utdrag
I. Upprätthållande av bandet mellan man och hustru .................................. 1 – 38
II. Förälder-barn relationer och ansvar ...................................................... 39 – 81
III. Stärkandet av familjelivet .................................................................. 82 – 121
Och när Han önskade visa människorna Sin nåd och välvilja och införa ordning i världen, uppenbarade Han föreskrifter och skapade lagar. Däribland stiftade Han lagen om äktenskapet, gjorde den till en fästning för välstånd och frälsning och påbjöd oss den i det som sänts ned från helighetens himmel i Hans heligaste bok.
(Bahá’í-böner: Ett urval böner uppenbarade av Bahá’u’lláh, Báb och ‘Abdu’l-Bahá (Bahá’í förlaget AB, 2013), sida 149) [1]
Ingå äktenskap, o människor, att ni må frambringa en som skall omnämna Mig bland Mina tjänare. Detta är Mitt bud till er, håll fast vid det som en hjälp för er själva.
(Kitáb-i-Aqdas [den Heligaste boken], paragraf 63) [2]
Alla bör veta, och i detta avseende uppnå visshetens sols skönhet och bli upplysta därav: Kvinnor och män har varit och kommer alltid att vara lika i Guds åsyn. Guds Ljus Gryningsplats sprider sin strålglans över allt med samma prakt. Sannerligen Gud skapade kvinnor för män och män för kvinnor. De mest älskade människor av Gud är de mest ståndaktiga och de som har överträffat andra i sin kärlek för Gud, upphöjd vare Hans prakt…
(Ur en skrift översatt från arabiska och persiska) [3]
Storsinthet börjar när en människa nyttjar sitt välstånd på sig själv, sin familj och de fattiga bland sina trosförvanter.
(Skrifter av Bahá’u’lláh uppenbarade efter Kitáb-i-Aqdas (Bahá’í-förlaget AB, 2017), sida 133) [4]
Bahá’í-äktenskap är ett åtagande för de båda parterna gentemot varandra och deras ömsesidiga tycke till sinne och hjärta. Båda måste dock vara ytterst noga med att grundligt lära känna varandras karaktär, så att det bindande förbundet mellan dem blir en länk som kan bestå för evigt. Deras syfte måste vara att bli kärleksfulla följeslagare och kamrater och ett med varandra för evig tid...
Det verkliga äktenskapet för bahá’íer är att man och hustru skall förenas både fysiskt och andligt, att de ständigt må förbättra varandras andliga liv och åtnjuta varaktig enhet i alla Guds världar. Detta är bahá’í-äktenskap.
(‘Abdu’l-Bahás skrifter i urval, paragrafer 86.1–2) [5]
Äktenskapet är för de allra flesta människor en fysisk bindning och en sådan förening kan bara vara tillfällig, eftersom den på förhand slutligen är dömd till fysisk åtskillnad.
Bland Bahás folk måste emellertid äktenskapet vara en förening av såväl kropp som ande, ty här glöder både man och hustru av samma vin, båda är förälskade i samma oförlikneliga Anlete, båda lever och rör sig genom samma ande, båda är upplysta av samma härlighet. Bandet mellan dem är andligt och därför är det ett band som kommer att vara för evigt. Likaså åtnjuter de starka och varaktiga band också i den fysiska världen, ty om äktenskapet bygger både på det andliga och kroppsliga är föreningen sann och kommer att bestå. Om emellertid bandet är fysiskt och ingenting mer, är det förvisso bara tillfälligt och måste obevekligen sluta i separation.
När därför Bahás folk bestämmer sig för att gifta sig måste föreningen vara ett sant förhållande, en andlig såväl som en fysisk förening, så att den genom varje fas i livet och i alla Guds världar kommer att bestå, ty denna verkliga enhet är ett skimmer av Guds kärlek.
(‘Abdu’l-Bahás skrifter i urval, paragrafer 84.2–4) [6]
O ni som båda tror på Gud! Herren, oförliknelig är Han, har skapat kvinnan och mannen för att vara tillsammans i djupaste kamratskap och att vara som en enda själ. De är två medhjälpare, två nära vänner som bör vara angelägna om varandras välgång.
Om de lever så, kommer de att gå genom denna värld med fullständig förnöjsamhet, med lycka och frid i hjärtat och bli föremål för gudomlig nåd och ynnest i himmelriket. Men om de beter sig annorlunda kommer de att leva sina liv i stor bitterhet, i varje ögonblick längta efter döden och känna skam i det himmelska riket.
Sträva då efter att med hjärta och själ vara tillsammans som två duvor i sitt bo, ty detta är att vara välsignad i båda världarna.
(‘Abdu’l-Bahás skrifter i urval, paragrafer 92.1–3) [7]
I korthet, grunden till Guds rike vilar på samförstånd och kärlek, enhet, samhörighet och förening, inte på meningsskiljaktigheter, i synnerhet inte mellan man och hustru. Om en av dessa två blir orsak till skilsmässa, kommer denne eller denna otvivelaktigt att råka i stora svårigheter, bli offer för fruktansvärda olyckor och känna djupa samvetskval.
(Ur en skrift översatt från persiska) [8]
Det är mycket viktigt för människan att bilda familj. Så länge som hon är ung, kommer hon icke, på grund av ungdomlig självbelåtenhet, att bli varse betydelsen därav, men att icke bilda familj kommer att bli en källa till ånger när hon blir gammal... I denna härliga Sak bör det gifta parets liv likna änglarnas liv i himmelen ett liv fullt av glädje och andligt behag, ett liv i enighet och endräkt, en både mental och fysisk gemenskap. Hemmet bör vara välordnat och välorganiserat. Deras idéer och tankar borde likna strålarna från sanningens sol och strålglansen från himlarnas lysande stjärnor. Såsom två fåglar borde de sjunga sin sång på grenarna i gemenskapens och endräktens träd. De borde alltid vara uppfyllda av lust och glädje och vara en källa till lycka för andras hjärtan. De borde vara ett föredöme för sina medmänniskor, visa sann och uppriktig kärlek mot varandra och fostra sina barn på ett sådant sätt att det basunerar ut familjens ryktbarhet och storhet.
(Ur ‘Abdu’l-Bahás uttalanden översatt från persiska) [9]
Ju mer avlägset blodsbandet är i äktenskapet desto bättre, för sådant avstånd i familjeband mellan man och hustru utgör grunden för mänsklighetens välfärd och bidrar till gemenskap bland mänskligheten.
(Ur en skrift översatt från arabiska och persiska) [10]
Guds visdom har förordnat att makars ursprung i ett äktenskap ska vara avlägsna från varandra när det gäller släktskap. Det vill säga, ju mer avlägset släktskapet mellan man och hustru är desto starkare, vackrare och hälsosammare kommer deras barn att vara.
(Ur en skrift översatt från arabiska och persiska) [11]
Säkerligen måste alla idag kallas till att älska, till enhet och till vänlighet; till integritet, till vänskap, till gemenskap och till gudomlig tillbedjan. Jag hoppas att du och din käre man må fortsätta att tjäna med full kraft och behag och att ni i denna värld må förbli två strålande ljus och att ni från den eviga horisonten må glänsa som två lysande stjärnor.
(Ur en skrift översatt från persiska) [12]
När det gäller din aktade man åligger det dig att behandla honom med största vänlighet, att bemöta hans önskemål och alltid vara försonlig mot honom, tills han ser att du har vänt dig mot Guds rike och att därigenom din ömhet mot honom och din kärlek till Gud under alla förhållanden har ökat, liksom din hänsyn till hans önskningar.
Jag ber den Allsmäktige att låta dig vara fast förankrad i Hans kärlek och ständigt sprida helighetens ljuva andedräkt i alla dessa områden.
(‘Abdu’l-Bahás skrifter i urval, paragrafer 91.2–91.3) [13]
O Guds tjänarinna! Ditt brev har anlänt. Din käre man önskar slutföra sin utbildning och du är ivrig att åka till Afrika. Nu måste ni konsultera med varandra, rådpläga med yttersta kärlek, komma överens om ett förnuftigt beslut och vara fullständigt förenade, eftersom man och hustru måste vara såsom en person, på det att de må lyckas i alla frågor.
(Ur en skrift översatt från persiska) [14]
Du har frågat om en make skulle kunna vara i stånd att hindra sin hustru från att taga emot det gudomliga ljuset eller en hustru hindra sin make från att vinna inträde i Guds Rike. I sanning, ingen kan förhindra den andra från att inträda i Riket, såvida icke maken har en ytterst stark dragning till hustrun eller hustrun till maken. Sannerligen, då endera av de två dyrkar den andra i en sådan grad att Gud blir utesluten, kan båda förhindra den andra från att söka tillträde till Hans Rike.
(Ur en skrift översatt från arabiska) [15]
Det är trist och oroande att... män och hustrur inte alltid har varit helt överens.
I alla sådana fall, tror jag, vår bortgångne Mästare uppmanade oss till yttersta omsorg och hänsyn av de bahá’í-troende vars män inte sympatiserat med deras arbete. Han ansåg att de bör besegras med kärlek möjligen mer än argument, men det skulle vara mycket olyckligt om han motsatte sig hennes arbete för Tron, utöver allt det hon ska ge till sin familj.
(Ur ett brev daterat 20 mars 1928 till en enskild troende) [16]
När sådana meningsskiljaktigheter inträffar i åsikter och tro mellan man och hustru är det mycket olyckligt, ty utan tvivel förminskas därmed det andliga band som är familjebandets fäste, i synnerhet i tider av svårigheter. Det sätt som det dock kan läkas på är att inte handla på ett sätt som får den andre att känna främlingskap. Ett av Sakens mål är just att skapa starkare band i hemmen. I alla sådana fall brukade därför Mästaren råda till lydnad inför den andres önskningar samt bön. Bed för att din make gradvis skall se ljuset och handla så på samma gång att det snarare drager honom närmare än skapar fördomar. När väl denna harmoni är säkerställd kan du bli i stånd att tjäna Saken obehindrat.
(Ur ett brev daterat 15 juli 1928 till en enskild troende) [17]
Shoghi Effendi tror att ... din fru säkert kommer att kunna ägna lite mer tid åt sin familj, men han hoppas också att du kommer att kunna hjälpa henne att erhålla tid och möjlighet att tjäna en Sak som står hennes hjärta kärt och nära och där hennes tjänster är mycket uppskattade.
(Ur ett brev daterad 19 juni 1931 till en individ) [18]
Angående din fråga om beskaffenheten och karaktären av Bahá’í-äktenskap: Som du med rätta har sagt är ett sådant äktenskap villkorat av fullständigt godkännande av alla fyra föräldrar. Också ditt påstående med innebörden att principen om mänsklighetens enhet förhindrar en sann bahá’í från att betrakta ras som ett hinder för äktenskap är helt i överensstämmelse med Trons läror på denna punkt. För varken Bahá’u’lláh eller ‘Abdu’l-Bahá förkastade idén om äktenskap mellan olika raser, inte heller avrådde de från det. Bahá’í-läran överskrider sannerligen genom själva sin karaktär alla begränsningar som ålagts av ras, och kan och bör aldrig som sådan identifieras med någon särskild skola av rasfilosofi.
(Ur ett brev daterat 27 januari 1935 till ett Nationellt andligt råd) [19]
Bahá’í-normen för sexualmoral är sålunda mycket hög, men den är på intet sätt orimligt rigid. Medan fri kärlek fördöms anses äktenskap vara en helig handling som varje människa bör uppmuntras till, men inte är tvingad till. Könsdriften, som alla andra mänskliga drifter, är inte nödvändigtvis ond. Den är en kraft som, om den styrs på rätt sätt, kan ge glädje och tillfredsställelse för individen. Om den används fel eller missbrukas medför den naturligtvis oöverskådlig skada inte bara för individerna utan också för det samhälle i vilket de lever. Medan bahá’íerna fördömer asketism och alla extrema former av späkelse ogillar de samtidigt de nuvarande teorierna inom sexualetik som inte kan göra annat än att fördärva det mänskliga samhället.
(Ur ett brev daterat 29 maj 1935 till en enskild troende) [20]
För Bahá’u’lláh uppenbarar uttryckligen i sin lagbok att själva syftet med äktenskapet är alstrandet av barn som, när de är vuxna, kommer att kunna lära känna Gud och att erkänna och följa Hans budord och lagar som de uppenbarats genom Hans budbärare. Äktenskap är således enligt bahá’í-läran främst en social och moralisk handling. Det har ett syfte som går utöver föräldrarnas omedelbara personliga behov och intressen.
(Ur ett brev daterat 14 oktober 1935 till en enskild troende) [21]
Vad gäller din makes hållning gentemot Saken fastän den må vara ovänlig skall du alltid hoppas att du, med försonlighet och ett vänligt sätt och med vis, taktfull och tålmodig ansträngning, skall lyckas att vinna hans sympati för Tron. Under inga omständigheter skall du försöka att diktera och med maktspråk pålägga honom din personliga religiösa övertygelse. Icke heller skall du tillåta hans motstånd mot Saken att allvarligt hindra dig från din verksamhet... Du bör handla med tålamod, taktfullhet och med förtröstan på att dina ansträngningar vägledes och förstärkes av Bahá’u’lláh.
(Ur ett brev daterad 23 juli 1937 till en enskild troende) [22]
Medan Beskyddaren helt godkänner din önskan att ägna hela ditt liv till att tjäna Saken, anser han också att det är nödvändigt att uppmärksamma dig på att om du gifter dig skulle det vara din plikt som bahá’í-fru att inte försumma dina plikter i hemmet, vilket verkligen utgör en nära och viktig del av ditt allmänna bahá’í-arbete. Familjehänsyn bör naturligtvis vara underordnad Sakens kollektiva intressen och välfärd. Men de bör ges tillbörlig vikt, om en bahá’í vill leda ett normalt, välbalanserat och konstruktivt liv. De lojaliteter som en bahá’í har att möta är inte alla lika bindande och viktiga, men det gör dem inte nödvändigtvis oförenliga.
(Ur ett brev daterat 23 november 1937 till en enskild troende) [23]
Kort sagt är bahá’í-uppfattningen om sex baserad på övertygelsen att kyskhet bör utövas strikt av båda könen, inte bara för att det i sig är etiskt mycket lovvärt, men också på grund av att det är den enda vägen till ett lyckligt och framgångsrikt äktenskapsliv. Sexuella relationer i vilken form som helst utanför äktenskapet är därför inte tillåtna och den som bryter mot denna regel kommer inte bara att vara ansvarig gentemot Gud, men kommer att åsamka sig det erforderliga straffet från samhället.
Bahá’í-tron erkänner värdet av könsimpulsen men fördömer dess utomäktenskapliga och otillbörliga uttryck, såsom fri kärlek, kamratäktenskap och andra, som den i samtliga fall anser vara direkt skadlig för människan och samhället hon lever i. Tillbörlig användning av könsdriften är den enskildes naturliga rättighet, och det är just för detta ändamål äktenskapsinstitutionen har upprättats. Bahá’íerna tror inte på undertryckandet av seximpulsen utan på dess reglering och kontroll.
(Ur ett brev daterat 5 september 1938 till en enskild troende) [24]
Samtidigt som det i den äktenskapliga institutionen, såsom grundad av Bahá’u’lláh, den fysiska aspekten av äktenskaplig förening ges tillbörlig vikt, anses den underordnad de moraliska och andliga syften och uppgifter, som den har förlänats av en allvis och älskande Försyn. Endast när dessa olika värden ges den betydelse de bör ha och endast under förutsättning att det fysiska underordnas det moraliska och det sinnliga underordnas det andliga, kan sådana omåttligheter och sådan slapphet i äktenskapliga förbindelser, som vår dekadenta tid så sorgesamt bevittnar, undvikas och familjelivet återupprättas till sin ursprungliga renhet och uppfylla den sanna uppgift för vilken den har inrättats av Gud.
(Ur ett brev daterat 8 maj 1939 till en enskild troende) [25]
Frågan du ställer angående den plats i ens liv som ett djupt kärleksband med någon vi möter förutom vår man eller hustru kan ha är lätt definierad med tanke på lärorna. Kyskhet innebär både före och efter äktenskapet ett orubbligt, kyskt sexliv. Före äktenskapet absolut kyskt, efter äktenskapet helt trogen mot sin utvalda följeslagare. Trogen med avseende på alla sexuella handlingar, trogen i ord och i handling…
...Utanför deras normala, legitima äktenskapsliv borde de sträva efter att etablera band av kamratskap och kärlek som är eviga och grundade på människans andliga liv, inte på hans fysiska liv. Det här är ett av de många områden där bahá’íer är ålagda att föregå med gott exempel och leda vägen till ett sant mänskligt levnadsideal, där människans själ upphöjes och hennes kropp enbart är verktyget för hennes upplysta ande. Självklart utesluter det inte att ha ett helt normalt sexliv i dess legitima kanal av äktenskap.
(Ur ett brev daterat 28 september 1941 till en enskild troende) [26]
Han är mycket ledsen att höra om de svårigheter som uppstått mellan dig och din man gällande dina barns fostran och utbildning. I samtliga fall där bahá’íer gifter sig med icke-bahá’íer, särskilt av en annan tro, borde de på förhand ha en viss uppfattning om barnens framtida religiösa fostran; när detta inte har gjorts, och om föräldrarna inte kan komma överens, bör bahá’íen vända sig till sitt Andliga råd för vägledning.
(Ur ett brev daterat den 8 september 1947 till en enskild troende) [27]
Han känner väldigt starkt att bahá’íer, om möjligt, och i synnerhet bahá’íer som tjänar Saken så aktivt och framstående som du och din familj gör, bör för de nyare troende och de unga bahá’íerna föregå med ett gott exempel på alla sätt. Eftersom Bahá’u’lláh var så mycket emot skilsmässa (även om Han tillåter det) och betraktade äktenskap som ett mycket heligt ansvar, bör de troende göra allt som är i deras makt för att bevara de äktenskap som de har ingått, och för att få dem till exemplariska förbund, styrda av de ädlaste motiv.
(Ur ett brev daterat 19 oktober 1947 till en enskild troende) [28]
Äktenskapsproblem är ofta mycket invecklade och subtila, och vi bahá’íer, som upplysta och progressiva människor, bör inte tveka, om det verkar nödvändigt eller önskvärt, att vända sig till vetenskapen för hjälp i sådana frågor. Om du och din man pratade om era problem - tillsammans eller separat - med en bra läkare kan du kanske upptäcka att du kan bota din man eller åtminstone försöka göra det. Det är mycket synd att två troende, förenade i denna strålande Sak och välsignade med en familj, inte skulle kunna leva tillsammans verkligt harmoniskt, och han känner att du bör vidta konstruktiva åtgärder och inte låta situationen bli värre. När skuggan av separation hänger över en man och en hustru, bör de inte lämna någon sten ovänd i sina försök att förhindra att det blir en verklighet.
(Ur ett brev daterat 5 juli 1949 till en enskild troende) [29]
Han råder dig att, åtminstone för en tid, försöka blidka din man genom att ägna dig åt honom, vara kärleksfull och tålmodig. Kanske kan du på så sätt mildra hans motstånd mot Tron. Han har dock ingen rätt att försöka få dig att försaka den. Den individuella själens förhållande till sin Skapare är en uteslutande personlig och helig sak, och ingen har rätt att diktera i sådana frågor.
(Ur ett brev daterat 17 februari 1950 till en enskild troende) [30]
Bahá’u’lláh kom för att skapa enighet i världen, och en grundläggande enhet är familjen. Därför måste vi tro att Tron är avsedd att stärka familjen, inte försvaga den. Tjänande av Guds sak får till exempel inte leda till att familjen försummas. Det är viktigt att du planerar din tid så att ditt familjeliv blir harmoniskt och att ditt hushåll får den uppmärksamhet det kräver.
Bahá’u’lláh betonar även vikten av att konsultera med varandra. Vi bör icke tro att denna värdefulla metod för att finna lösningar på problem är begränsad enbart till Sakens administrativa institutioner. Samråd inom familjen som gör bruk av fullständiga och uppriktiga samtal och som genomsyras av en medvetenhet om krav på måttlighet och balans, kan vara ett universellt botemedel för motsättningar i hemmet. Hustrur bör inte försöka dominera sina män, inte heller män sina hustrur.
(Ur ett brev daterat den 1 augusti 1978 skrivet å Universella Rättvisans Hus vägnar till en enskild troende) [31]
‘Abdu’l-Bahás skrift ... som du hänvisar till i första stycket i ditt brev är bara en uppmaning, inte ett föreläggande.[1] Dessutom blev den uppenbarad för att hedra några bahá’í-kvinnor i Iran som måste ha skrivit till ‘Abdu’l-Bahá sökande vägledning i en specifik situation. Tyvärr är omständigheterna rörande uppenbarandet av skriften inte kända, eftersom det inkommande brevet eller förfrågan inte har kommit fram. Citatet bör därför betraktas som en uppmaning som uppenbarades för att ta itu med en specifik situation. Detta citat, liksom många andra, har inkluderats i sammanställningen för att ge vännerna de tillgängliga skrifterna om olika aspekter av familjelivet.
Översättningen har kontrollerats, och det finns ingen tvekan om att texten som ges på engelska är korrekt.
Som du säger är principen om jämställdhet mellan män och kvinnor otvetydig. Skrifterna om ämnet är tydliga och entydiga. Rättvisans Hus har gång på gång påpekat att det finns tillfällen då maken och hustrun ska ta hänsyn till den andras önskningar. Exakt under vilka omständigheter en sådan hänsynsfullhet bör äga rum, är en sak för varje par att bestämma. Om, Gud förbjude, de misslyckas att komma överens, och deras oenighet leder till fjärmande, borde de söka råd från dem de litar på och i vars uppriktighet och sunda omdöme de har förtroende för, i syfte att bevara och stärka sina band som en enad familj.
Det är Rättvisans Hus förhoppning att ovannämnda förklaring kommer att bidra till att minska ditt bryderi vad gäller makens och hustruns rättigheter i en familj. Dock vill du kanske beakta den nyligen utgivna sammanställningen om kvinnor för ytterligare insikter.
(Ur ett brev av den 2 oktober 1986 skrivet å Universella Rättvisans Hus vägnar till en enskild troende) [32]
Som du vet är principen om mänsklighetens enhet beskrivet i bahá’í-skrifterna som den medelpunkt kring vilken alla Bahá’u’lláhs läror kretsar. Den har omfattande konsekvenser som påverkar och omformar alla dimensioner av mänsklig aktivitet. Den kräver en grundläggande förändring av det sätt på vilket människor förhåller sig till varandra och utrotandet av de uråldriga sedvanor som förnekar individens inneboende mänskliga rätt att behandlas med hänsyn och respekt.
Inom familjen måste alla medlemmars rättigheter respekteras. ‘Abdu’l-Bahá har sagt:
Familjebandets okränkbarhet måste ständigt beaktas och de individuella medlemmarnas rättigheter får icke överskridas. Sonens rättigheter, faderns, moderns, ingen av dem får överträdas, ingen av dem får vara godtycklig. Alldeles såsom sonen har vissa plikter gentemot sin fader, har likaledes fadern vissa plikter gentemot sin son. Modern, systern och de andra medlemmarna i hushållet har sina särskilda förmåner. Alla dessa rättigheter och förmåner måste bevaras, och dock måste familjens enighet vidmakthållas…
Användningen av våld av de fysiskt starka mot de svaga, som ett sätt att påtvinga sin vilja och uppfylla sina önskningar, är en flagrant överträdelse av bahá’í-läran. Det kan inte finnas något rättfärdigande för någon att tvinga en annan, genom att använda våld eller genom att hota med våld, att göra det som den andra personen inte är benägen till. ‘Abdu’l-Bahá har skrivit: “O ni som älskar Gud! I denna, den allsmäktige Gudens era, fördöms våld och tvång, hot och förtryck.” Må de som, drivs av sina lustar eller sin oförmåga att utöva disciplin i kontroll av sin ilska, bli frestade att tillfoga våld mot en annan människa vara uppmärksam på att ett sådant skamligt beteende fördöms i Bahá’u’lláhs uppenbarelse.
Bland tecknen på moraliskt fördärv i den nedåtgående sociala ordningen är den höga förekomsten av våld inom familjen, ökningen av förnedrande och grym behandling av makar och barn och utbredningen av sexuella övergrepp. Det är av avgörande betydelse att medlemmarna i det Största namnets samfund är ytterst försiktiga med att inte låta sig dras med i att acceptera sådant beteende på grund av att det är så vanligt. De måste alltid tänka på sin skyldighet att exemplifiera ett nytt sätt att leva, som kännetecknas av respekt för alla människors värdighet och rättigheter, av en upphöjd moraliska inställning och av frihet från förtryck och från alla former av övergrepp.
Konsultation har förordnats av Bahá’u’lláh som det medel genom vilket samförstånd ska uppnås och ett kollektivt tillvägagångssätt definieras. Det gäller för äktenskapspartnerna och inom familjen, och inom alla områden där de troende deltar i ömsesidig beslutsfattande. Det kräver att alla aktörer uttrycker sina åsikter med absolut frihet och utan oro att de kommer att censureras eller att deras åsikter förringas; dessa förutsättningar för framgång är ouppnåeliga om rädslan för våld eller missbruk är närvarande.
Ett antal av dina frågor gäller behandlingen av kvinnor, och är bäst behandlade i ljuset av principen om jämställdhet mellan könen som framhålls i bahá’í-läran. Denna princip är långt mer än förkunnandet av beundransvärda ideal; den har djupa implikationer i alla aspekter av mänskliga relationer och måste vara ett integrerat inslag i bahá’íernas hemliv och samfundsliv. Tillämpningen av denna princip ger upphov till förändringar i vanor och praxis som har varit allmänt utbredda i många århundraden. Ett exempel på detta återfinns i svaret som lämnats å Shoghi Effendis vägnar till en fråga om traditionell praxis varigenom mannen friar till kvinnan ändras av bahá’í-lärorna vilket tillåter kvinnan att utfärda ett frieri till mannen; svaret är, “Beskyddaren önskar framhålla att det råder absolut jämlikhet mellan de två, och att ingen särskillnad eller företräde är tillåten….” Med tidens gång, under vilken bahá’í-män och kvinnor strävar efter att mer fullständigt tillämpa principen om jämställdhet mellan könen, kommer en djupare förståelse för de vidsträckta konsekvenserna av denna vitala princip. Som ‘Abdu’l-Bahá har sagt, “Till dess att jämställdhet mellan man och kvinna har blivit verklighet och är helt etablerad och uppnådd är mänsklighetens högsta sociala utveckling inte möjlig.”
Universella Rättvisans Hus har under de senaste åren uppmanat till att bahá’í-kvinnor och flickor uppmuntras att delta mer i samfundets sociala, andliga och administrativa aktiviteter och har vädjat till bahá’í-kvinnor att stiga fram och visa vikten av deras roll inom alla områden av tjänande av Tron.
För en man att bruka våld för att påtvinga sin vilja på en kvinna är en allvarlig överträdelse av bahá’í-läran. ‘Abdu’l-Bahá har sagt att:
Världen har i forna tider styrts med maktmedel och mannen har härskat över kvinnan på grund av sina både till kropp och sinnelag våldsammare och mer aggressiva egenskaper. Men balansen håller redan på att ändras, maktmedel förlorar sitt herravälde och andlig vakenhet, intuition och de andliga egenskaperna kärlek och tjänande, som är kvinnans styrka, håller på att få övertag.
Bahá’í-män har möjligheten att visa omvärlden en ny inställning till förhållandet mellan könen, där aggression och våldsutövning elimineras och ersätts av samarbete och samråd. Universella Rättvisans Hus har påpekat som svar på frågor som riktats till det, att i ett äktenskapsförhållande varken make eller maka någonsin får orättfärdigt dominera den andre, och att det finns tillfällen då maken och makan ska ta hänsyn till den andras önskningar om en överenskommelse inte kan nås genom samråd. Varje par bör bestämma exakt under vilka omständigheter ett sådant hänsynstagande ska äga rum
Från Självaste Bahá’u’lláhs penna har kommit följande uttalande om ämnet behandling av kvinnor:
Guds vänner måste smyckas med rättvisans, jämlikhetens, vänlighetens och kärlekens prydnad. Eftersom de själva inte låter sig vara föremål för grymhet och förbrytelse, bör de på samma sätt inte tillåta sådant tyranni att drabba Guds tjänarinnor. Han talar förvisso sanning och befaller det som gagnar Hans tjänare och tjänarinnor. Han är Beskyddaren av allt i den här världen och den kommande.
Ingen bahá’í-make borde någonsin slå sin maka eller utsätta henne för någon form av grym behandling; att göra det skulle vara ett oacceptabelt missbruk av äktenskapsrelationen och stå i strid mot Bahá’u’lláhs lära.
Bristen på andliga värderingar i samhället leder till en förnedring av de attityder som ska reglera förhållandet mellan könen, så att kvinnor behandlas som inget annat än föremål för sexuell tillfredsställelse och förnekas den respekt och artighet som alla människor har rätt till. Bahá’u’lláh har varnat: “De som följer sina begär och missriktade böjelser har farit vilse och förslösat sina mödor. De är i sanning bland de förtappade.” Troende kan väl överväga de upphöjda normer för uppförande som de uppmanas att sträva efter i Bahá’u’lláhs uttalande om Hans “sanna följeslagare”, att: “Och om han mötte den vackraste och behagligaste bland kvinnor, skulle hans hjärta icke förledas att känna ett uns av begär till hennes skönhet. En sådan man är sannerligen en skapelse av obefläckad renhet. Sålunda undervisar dig Dagarnas uråldriges Penna , såsom påbjudits av din Herre, den Allsmäktige, den Allgivande.”
En av de mest avskyvärda av sexuella övergrepp är våldtäktsbrott. När en troende är ett offer, har hon rätt till kärleksfull hjälp och stöd, och hon är fri att inleda åtgärder mot gärningsmannen enligt landets lag om hon vill göra det. Om hon blir gravid som en följd av detta angrepp, ska bahá’í-institutionerna inte pressa henne att gifta sig. Om hon ska fortsätta eller avsluta graviditeten, är det för henne att bestämma vilket tillvägagångssätt hon ska följa med hänsyn till medicinska och andra relevanta faktorer och i ljuset av bahá’í-lärorna. Om hon föder ett barn till följd av våldtäkten, lämnas det till henne själv att avgöra om hon ska söka ekonomiskt stöd för barnets underhåll från fadern. Men hans anspråk på några föräldrarättigheter skulle enligt bahá’í-lagen ifrågasättas med hänsyn till omständigheterna.
Beskyddaren har i brev skrivna å hans vägnar klargjort att “Bahá’í-tron erkänner värdet av seximpulsen” och att “Tillbörlig användning av könsdriften är den enskildes naturliga rättighet, och det är just för detta ändamål äktenskapsinstitutionen har upprättats.” I denna aspekt av det äktenskapliga förhållandet, liksom i alla andra, bör ömsesidig hänsyn och respekt gälla. Om en bahá’í-kvinna lider av övergrepp eller utsätts för våldtäkt av sin man, har hon rätt att vända sig till det Andliga rådet för hjälp och råd, eller att söka rättsligt skydd. Sådant missbruk skulle allvarligt äventyra äktenskapets fortsättning och kan leda till ett tillstånd av oförsonlig antipati.
(Ur ett brev daterat den 24 januari 1993 skrivet på Universella Rättvisans Hus vägnar till en enskild troende) [33]
Som… svar till en troende som sökte en djupare förståelse av hänvisningen till att fadern betraktas som familjens överhuvud, framhölls i ett brev skrivet å Rättvisans Hus vägnar :
Som du påpekar i ditt brev har Universella Rättvisans Hus uttalat att fadern, som en följd av ett antal ansvarsområden som ålagts honom, kan anses vara familjens “ledare”. Denna term har emellertid inte samma betydelse som den som används i allmänhet. Snarare bör man söka en ny mening i ljuset av principen om jämställdhet mellan män och kvinnor och uttalandet av Universella Rättvisans Hus om att ingen man eller hustru någonsin ska orättfärdigt dominera den andra. Rättvisans Hus har tidigare sagt, som svar på en fråga från en troende, att användningen av begreppet “ledare” “inte förlänar mannen överlägsenhet eller ger honom speciella rättigheter att underminera de övriga familjemedlemmarnas rättigheter”. Det har också påpekat att om en överenskommelse inte kan nås efter kärleksfullt samråd, “finns det tillfällen... när en hustru ska ta hänsyn till sin man och tider när en man ska ta hänsyn till sin hustru, men ingendera ska någonsin obehörigt dominera den andra”; detta står i stark kontrast till den konventionella användningen av termen “ledare”, som ofta är associerad med den ohämmade rätten att fatta beslut när en överenskommelse inte kan nås mellan man och hustru.
(Ur ett brev daterad den 15 juli 1993 skrivet på Universella Rättvisans Hus vägnar till en enskild troende) [34]
Bevarandet av ett gift pars enighet är av yttersta vikt, och om det kommer att undermineras av tjänande av Saken, måste man finna en lösning för att avhjälpa situationen.
Med andra ord, vilken väg du än väljer bör det vara en som både tjänar Trons intressen och samtidigt främjar stärkandet av ert äktenskapsband. Du kommer att se av följande utdrag ur ett brev skrivet på den älskade Beskyddarens vägnar att vännerna aldrig uppmuntras att använda tjänande av Tron som en anledning att försumma sina familjer:
Säkerligen skulle Shoghi Effendi vilja se dig och de andra vännerna ge all sin tid och energi till Guds sak, för vi har ett stort behov av kompetenta arbetare, men hemmet är en institution som Bahá’u’lláh har kommit för att stärka och inte försvaga. Många beklagansvärda saker har hänt i bahá’í-hem just på grund av att denna fråga försummats. Tjäna Guds sak men kom också ihåg dina plikter gentemot ditt hem. Det är du som måste hitta balansen och se till att den ena plikten inte gör att du försummar den andra.
(Ur ett brev daterat 18 april 1994 skrivet å Universella Rättvisans Hus vägnar till en enskild troende) [35]
...Det är klokt att notera att äktenskapsrelationen är något som i många fall kräver en djupgående anpassning av beteendet hos båda parter. Eftersom intimiteten i relationen avslöjar det bästa och det värsta i deras karaktärer är båda parter engagerade i en balansgång, så att säga. Vissa par kan från början uppnå och upprätthålla en hög grad av harmoni under hela sitt äktenskap. Många andra finner att de måste kämpa en tid för att uppnå en sådan harmoni. Medan det är sant att varje parts personliga rättigheter till ett äktenskap måste upprätthållas av den andra, måste det tas i beaktande att förhållandet mellan den ena till den andra parten inte är grundat enbart på en legalistisk premiss. Kärlek är dess grundval. Då detta är fallet är det inte lämpligt att reagera mot en partners missgärningar som om det vore fråga om en juridisk process.
(Ur ett brev av den 2 januari 1996 skrivet å Universella Rättvisans Hus vägnar till en enskild troende) [36]
Frågan du har tagit upp är livsviktig för bahá’í-par som strävar efter att ta itu med de olika behov och möjligheter som de konfronteras med i dagens samhälle.[2] Som i så många andra aspekter av det dagliga livet måste lösningen på denna fråga sökas genom förståelsen och tillämpningen av Trons lära. De troende borde tydligt förstå och förbli obesvärade av det faktum att de resulterande lösningarna kanske inte kan betraktas som adekvata av dem som inte är välsignade med gåvan av erkännandet av den Utlovade och som är insnärjda i tankemönster som är främmande för bahá’í-läran trots utbredd acceptans av sådana mönster bland människor i allmänhet.
Centralt för beaktandet av denna fråga måste vara syftet i livet för alla trofasta anhängare av Bahá’u’lláh: att lära känna och tillbedja Gud. Detta inbegriper tjänade av sina medmänniskor och för utvecklingen av Guds sak. För att uppnå detta ändamål bör de sträva efter att utveckla sina talanger och förmågor i den utsträckning det är möjligt genom att utforska de möjligheter de har framför sig.
Det är oundvikligt, på grund av begränsningarna på detta jordiska plan, att de troende i många fall befinner sig berövade möjligheten att utveckla sina talanger till fullo. Detta kan bero på brist på ekonomiska resurser eller utbildningsmöjligheter eller nödvändigheten att uppfylla andra förpliktelser och uppfylla andra krav, såsom det fritt valda ansvaret i samband med äktenskap och föräldraskap. Under vissa omständigheter kan det vara resultatet av ett medvetet beslut att gör uppoffringar för Guds sak, som när en pionjär åtar sig att tjäna på en plats som saknar möjligheter att utveckla hans speciella färdigheter och talanger. Sådana försakelser och begränsningar innebär dock inte att de berörda bahá’íerna är oförmögna uppfylla sitt grundläggande, gudomligt förordnade syfte; de berörs helt enkelt av den universella utmaningen att utvärdera och balansera de många anspråken på ens tid och ansträngning i detta liv.
Det finns inget universellt tillämpligt svar på de frågor du har ställt om de beslut som äktenskapspartnerna behöver fatta när både man och hustru fullföljer karriärmöjligheter som verkar leda dem i olika riktningar, eftersom omständigheterna varierar så mycket. Varje par bör förlita sig på bahá’í-konsultation för att bestämma vad som är det bästa tillvägagångssättet. När de gör så kan det vara klokt för dem att överväga följande faktorer, bland annat:
Universella Rättvisans Hus har tidigare framhållit, som svar på frågor, att kärleksfull konsultation borde vara grundprincipen för äktenskapsrelationen. Om en överenskommelse inte kan nås, finns det tillfällen då antingen maken och makan ska ta hänsyn till den andras önskningar; exakt under vilka omständigheter en sådan hänsynsfullhet ska äga rum är en sak för varje par att bestämma.
Som det har angivits på annat håll av Rättvisans Hus innebär detta inte att dessa funktioner är rigida och inte kan ändras och anpassas för att passa särskilda familjesituationer.
Hur framgångsrik en sådan konsultation är kommer utan tvekan att påverkas av den andäktiga attityd med vilken man konsulterar, parternas ömsesidiga respekt för varandra, deras ivriga önskan att utarbeta en lösning som kommer att bevara enighet och harmoni mellan sig själva och de andra medlemmarna i deras familj och deras vilja att göra kompromisser och anpassningar inom ramen för jämställdhet.
Allteftersom samhället utvecklas under årtionden och århundraden framöver under det omvandlande inflytandet av Bahá’u’lláhs uppenbarelse, kommer det säkerligen att genomgå grundläggande förändringar som underlättar den sociala tillämpning av bahá’í-läran och kommer att lindra de svårigheter som par ställs inför när de söker uppfylla sin ivriga önskan att tjäna Bahá’u’lláhs Sak genom sina yrkesverksamheter.
(Ur ett brev daterad 26 juni 1996 skrivet av Universella Rättvisans Hus till en enskild troende) [37]
I ett avsnitt ur en skrift av ‘Abdu’l-Bahá ... står det “Håll av din make och hav alltid ett älskligt sätt emot honom oavsett på hur dåligt humör han må vara…”[3]
Som svar på en fråga om detta uttalande lämnades följande förtydligande i ett brev från sekretariatet den 12 april 1990:
Det är uppenbart att ingen man ska utsätta sin fru för övergrepp av något slag, vare sig emotionellt, mentalt eller fysiskt. En sådan förkastlig handling skulle vara själva motsatsen till det förhållande av ömsesidig respekt och jämlikhet som ålagts av bahá’í-skrifterna - ett förhållande som styrs av principerna om konsultation och är fri från användningen av någon form av övergrepp, inklusive våld, för att påtvinga lydnad av ens vilja. När en bahá’í-hustru befinner sig i en sådan situation och känner att det inte kan lösas genom konsultation med sin man kan hon mycket väl vända sig till det lokala andliga rådet för råd och vägledning och kan också finna det mycket fördelaktigt att söka hjälp av kompetenta yrkeskunniga rådgivare. Om mannen också är en bahá’í, kan det lokala andliga rådet göra honom uppmärksam på behovet att undvika kränkande beteende och kan, om nödvändigt, vidta hårdare åtgärder för att tvinga honom att foga sig efter lärans förmaningar.
(Från ett memorandum daterat den 20 mars 2002 skrivet av Universella Rättvisans Hus) [38]
Det är föräldrarnas ofrånkomliga skyldighet att fostra sina barn att vara trofasta, eftersom ett barn som avlägsnar sig själv från Guds religion inte kommer att agera på ett sätt som vinner hans föräldrars och hans Herres välbehag. För varje berömvärd handling är född ur religionens ljus och då denna högsta gåva saknas kommer barnet inte att vända sig bort från något ont, ej heller kommer han att attraheras till något gott.
(Ur en skrift översatt från arabiska och persiska) [39]
Och i en annan skrift har dessa upphöjda ord uppenbarats: O Muḥammad! Dagarnas uråldrige har vänt Sitt anlete mot dig, omnämnt dig och uppmanar Guds folk att fostra sina barn. Om en fader försummar detta ytterst viktiga påbud som fastslagits i Kitáb-i-Aqdas av den Evige konungens penna, förlorar han faderskapets rättigheter och räknas som skyldig inför Gud. Väl den som på sitt hjärta inpräntar Herrens uppmaningar och troget håller fast vid dem. Gud påbjuder i sanning Sina tjänare det som skall bistå och gagna dem och göra dem i stånd att dra nära Honom. Han är Förordnaren, den Evigt bestående.
(Kitáb-i-Aqdas: Den Heligaste boken, Frågor och svar, nummer 105) [40]
De frukter som bäst passar det mänskliga livets träd är pålitlighet och fromhet, sannfärdighet och uppriktighet; men större än dessa, efter erkännandet av Guds odelbarhet, prisad och förhärligad vare Han, är aktning för de rättigheter som tillfaller ens föräldrar. Denna lärosats har nämnts i alla Guds böcker och återigen bekräftats av den Mest upphöjda pennan. Överväg det som den nådige Herren har uppenbarat i Koranen, upphöjda vare Hans ord: “Tillbe Gud, förena Honom icke med någon like eller likhet och visa vänlighet och frikostighet mot era föräldrar…” Iaktta hur huldhet mot ens föräldrar har sammanlänkats med erkännande av den ende sanne Guden! Lyckliga de som är förlänade sann visdom och förståelse, som ser och inser, som läser och förstår och som iakttar det som Gud har uppenbarat i gångna tiders heliga böcker och i denna ojämförliga och underbara skrift.
(Kitáb-i-Aqdas: Den Heligaste boken, Frågor och svar, nummer 106) [41]
Härlighetens penna råder alla beträffande undervisning och utbildning av barn. Se vad Guds vilja uppenbarade vid Vår ankomst till fängelsestaden och nedtecknade i Den heligaste boken.[4] Varje far har blivit ålagd undervisningen av sin son och dotter i konsten att läsa och skriva och i allt det som har fastställts i Den heliga skriften. Den som åsidosätter det som har befallts honom, från honom skall de befullmäktigade taga det som krävs för deras undervisning, om han är förmögen, och om inte åligger saken Rättvisans Hus.
(Skrifter av Bahá’u’lláh uppenbarade efter Kitáb-i-Aqdas, sida 110) [42]
Det som är av yttersta vikt för barnen, det som måste föregå allt annat, är att lära dem Guds enhet och Guds lagar. För om detta saknas, kan inte Gudsfruktan bli inpräglad, och om Gudsfruktan saknas kommer en oändlig mängd av motbjudande och avskyvärda handlingar att välla fram och känslor kommer att uttryckas som överträder alla gränser…
Föräldrarna måste på alla sätt bemöda sig om att deras barn bliver fostrade till att bli religiösa, ty skulle barnen icke uppnå denna största prydnad kommer de icke att vara lydiga inför sina föräldrar, vilket i viss mening innebär att de icke kommer att vara lydiga inför Gud. Sannerligen, sådana barn kommer icke att framvisa hänsyn gentemot någon och kommer att göra alldeles så som det behagar dem.
(Ur en skrift översatt från arabiska och persiska) [43]
Säg, O Mitt folk! Visa era föräldrar vördnad och hembär er hyllning åt dem. Detta kommer att medföra att välsignelser nedkommer till er från er Guds nåds skyar, den Upphöjde, den Store.
(Ur en skrift översatt från arabiska) [44]
Ett av de utmärkande dragen i denna den största religionsordningen är att släktingarna till dem, som har erkänt och antagit denna Uppenbarelses sanning och i Hans härlighets namn, den Högste Herren, druckit av det utvalda, förseglade vinet i den ende Sanne Gudens kärlekskalk, vid sin död, om de utåt sett icke är troende, nådefullt skall förlänas gudomlig förlåtelse och få del av Hans Barmhärtighets ocean.
Denna ynnest skall emellertid endast undfås av sådana själar som icke har tillfogat Honom Som är den Högsta Sanningen och heller icke dem som är Hans älskade, någon oförrätt. Sålunda har det blivit föreskrivet av Honom som är Herren över tronen i Höjden och Härskaren över denna värld och över den värld som skall komma.
(Ur en skrift översatt från arabiska och persiska) [45]
O mina båda älskade barn! Nyheten om ert förbund medförde, så snart den nådde mig, en oändlig glädje och tacksamhet. Prisad vare Gud, dessa två trogna fåglar har sökt skydd i samma bo. Jag bönfaller Gud om att Han gör dem i stånd att bilda en hedrad familj, för betydelsen av äktenskapet ligger i att fostra en rikt välsignad familj så att de med fullständig glädje, liksom ljus, måtte upplysa världen. Ty världens upplysning beror av människans existens. Om människan inte funnits i denna värld skulle den ha varit som ett träd utan frukt. Min förhoppning är att ni båda måtte bli som ett enda träd och genom flödena från de kärleksfulla omsorgernas moln förvärva friskhet och behag, blomstra och skänka frukt så att er släkt må bestå för evigt.
(‘Abdu’l-Bahás skrifter i urval, paragraf 88.1) [46]
Om det inte funnes någon fostrare skulle alla själar förbli ociviliserade, och vore det inte för läraren skulle barnen förbli okunniga varelser.
Det är av denna anledning som i denna nya era utbildning och fostran nedtecknas i Guds bok som obligatorisk och ej som frivillig. Det vill säga, det har blivit ålagt fäder och mödrar som en plikt att sträva av all kraft att uppfostra sina döttrar och söner, att nära dem vid kunskapens bröst och att fostra dem i vetenskapernas och konstarternas famn. Skulle de försumma denna sak kommer de att ställas till svars och förtjäna klander inför den stränge Herren.
(‘Abdu’l-Bahás skrifter i urval, paragrafer 98.1–2) [47]
Ni bör betrakta frågan om god karaktär som en fråga av högsta vikt. Det åligger varje far och mor att mana sina barn under lång tid och vägleda dem till de ting som leder till evig ära.
(‘Abdu’l-Bahás skrifter i urval, paragraf 108.1) [48]
Låt mödrarna betänka att allt som gäller barnuppfostran är av största vikt. Låt dem göra alla ansträngningar i detta avseende, för när grenen är grön och späd kommer den att växa på vad sätt ni än böjer den. Därför kommer det an på mödrarna att uppfostra sina små såsom trädgårdsmästaren sköter sina unga plantor. Låt dem sträva dag och natt att hos sina barn grundlägga tro och visshet, gudsfruktan, kärlek till världens Älskade samt alla goda egenskaper och karaktärsdrag. Närhelst en mor ser att hennes barn gjort något bra, bör hon berömma och uppmuntra det och glädja dess hjärta. Och om minsta oönskade egenskap skulle visa sig, bör hon ge barnet vägledning och straffa det och använda medel grundade på förnuft – även ett litet muntligt straff om det skulle vara nödvändigt. Det är emellertid inte tillåtet att slå ett barn eller att håna det, för barnets karaktär blir helt fördärvad om det utsätts för slag eller kränkande tilltal.
(‘Abdu’l-Bahás skrifter i urval, paragraf 95.2) [49]
Medan barnen ännu är i sina spädaste år, förse dem med näring vid den himmelska nådens bröst, fostra dem i alla dygders vagga och låt dem växa upp i frikostighetens famn. Låt dem erfara fördelarna med att känna till all slags nyttig kunskap. Låt dem ta del av alla nya, sällsamma och underbara hantverk och konstarter. Fostra dem till att arbeta och sträva och vänj dem vid svårigheter. Lär dem att ägna sina liv åt betydelsefulla frågor och inspirera dem till att ägna sig åt studier som gagnar mänskligheten.
(‘Abdu’l-Bahás skrifter i urval, paragraf 102.3) [50]
Om du skulle visa godhet emot och omsorg om dina föräldrar så att de i allmänhet känner sig tillfreds, skulle det också behaga Mig, ty föräldrar måste respekteras högt och det är väsentligt att de får känna sig väl till mods, såvida de icke söker avhålla dig från att vinna tillträde till den Allsmäktiges tröskel, eller håller dig tillbaka från att vandra på Konungarikets väg. I sanning höves det dem att uppmuntra och att sporra dig framåt i denna riktning.
(Ur en skrift översatt från persiska) [51]
På samma sätt får föräldrar uthärda den största möda och bekymmer för sina barn, och vid den tid då de senare har nått mogen ålder, har föräldrarna ofta skyndat vidare till nästa värld. Sällan får en moder och fader avnjuta belöningen i den här världen för den omsorg och de bekymmer som de har haft för sina barn. Därför måste barnen, i gengäld för denna omsorg och bekymmer, skänka bidrag till välgörenhet och bönfalla om överseende och förlåtelse för sina föräldrar. Så du borde därför, i gengäld för den kärlek och vänlighet som din fader har visat dig, skänka gåvor till de fattiga i hans namn, och med den största ödmjukhet och värme bönfalla om Guds överseende och förlåtelse och söka Hans oändliga nåd.
(Några besvarade frågor (Bahá’í-förlaget AB, 2018), sidor 185–186) [52]
Angående din fråga som gäller en faders rådplägning med sin son, eller en son med sin fader, i frågor om handel och affärsförbindelser, så är rådplägning en av de grundläggande beståndsdelarna i fundamentet för Guds Lag. Sådan rådplägning är förvisso behaglig, antingen det sker mellan fader och son eller med andra. Det finns ingenting bättre än detta. Människan måste rådslå i alla frågor ty detta kommer att leda henne till djupet av varje problem och göra henne i stånd att finna den rätta lösningen.
(Ur en skrift översatt från persiska) [53]
O ‘Abdu’l-Bahás vän! Var din faders son och frukten av det trädet. Var en son som har fötts av hans själ och hjärta och inte bara av vatten och lera. En sann son är den som utgrenat från den andliga delen av människan. Jag bönfaller Gud om att du ständigt ska erhålla bekräftelse och styrka.
(‘Abdu’l-Bahás skrifter i urval, paragraf 117.1) [54]
Fadern måste alltid bemöda sig att uppfostra sin son och att låta honom få kännedom om de himmelska lärorna. Han måste giva honom råd och alltid uppmuntra honom, undervisa honom om ett hedervärt uppförande och karaktär, göra honom mottaglig för skolundervisning och se till att han undervisas i sådana ämnen och vetenskaper som bedöms nyttiga och nödvändiga. Kort sagt, låta hans sinne bibringas den mänskliga världens dygder och fullkomliga egenskaper. Framför allt måste han fortsätta att hålla åminnelsen av Gud levande så att hans pulserande vener och artärer må bulta av Guds kärlek.
Sonen måste, å andra sidan, framvisa den största lydnad gentemot sin fader och uppföra sig såsom en ödmjuk och anspråkslös tjänare. Dag och natt skall han flitigt söka att säkerställa sin faders välbefinnande och välfärd och att trygga hans välbehag. Han måste avstå från sin egen vila och sina egna förlustelser och ständigt sträva efter att bringa glädje åt sin faders och moders hjärtan, så att han därigenom må nå den Allsmäktiges välbehag och nådefullt bliva hjälpt av det osynligas härskaror.
(Ur en skrift översatt från persiska) [55]
Bland det som utgör den heliga Trons skydd är barnets fostran, och detta är bland de tyngsta principerna i alla de gudomliga lärorna. Således bör mödrarna från första början fostra sina spädbarn i den goda moralens vagga – för det är mödrarna som är de första fostrarna – så att när barnet uppnår mognad kommer han att visa sig vara utrustad med alla dygder och egenskaper som är värdiga att lovprisa.
Och vidare, enligt de gudomliga budorden, måste varje barn lära sig läsa och skriva och förvärva sådana kunskapsgrenar som är användbara och nödvändiga, samt att lära sig en konst eller färdighet. Den yttersta omsorg måste ägnas åt dessa frågor; varje försummelse av dem, varje underlåtenhet att agera på dem, är ej tillåtet.
Observera hur många straffanstalter, häkten och tortyrkamrar som är redo att ta emot människors söner, avsedda att förhindra dem från att begå fruktansvärda brott genom straffåtgärder – medan just denna plåga och bestraffning enbart ökar fördärv och med sådana medel kan det önskade målet inte uppnås på rätt sätt.
Därför måste individen redan från barndomen fostras på ett sådant sätt att han aldrig kommer att ta sig för att begå brott, utan snarare, rikta all sin energi till utvecklandet av de finaste egenskaper och kommer att betrakta själva förövandet av en ond handling som i sig själv den hårdaste av alla straff, och betrakta den syndiga handlingen själv som mycket värre än en fängelsedom. För det är möjligt att fostra individen på så vis att, fastän brottslighet kanske inte upphör helt, den kommer att bli mycket sällsynt.
Syftet är detta, att fostra mänsklighetens karaktär är ett av Guds tyngsta budord, och inverkan av en sådan fostran är densamma som den som solen utövar över träd och frukt. Barn måste noga bevakas, skyddas och fostras; i sådant består äkta föräldraskap och föräldrars barmhärtighet.
Annars kommer barnen att förvandlas till ogräs som växer vilt och blir det förbannade, Helvetesträdet,[5] som inte kan skilja rätt från fel, som inte urskiljer de högsta mänskliga egenskaperna från allt som är elakt och vidrigt; de kommer växa upp i högfärd och kommer att vara avskydd av den Förlåtande Herren.
Således fordrar varje barn, som är nyligen uppstått i den Himmelska kärlekens trädgård, yttersta fostran och omsorg.
(Ur en skrift översatt från arabiska och persiska) [56]
Det är verkligen ett mycket olyckligt fall när föräldrarna och barnen skiljer sig åt i några allvarliga livsfrågor som äktenskap, men det bästa sättet är inte att trotsa varandras åsikter eller att diskutera dem i en laddad atmosfär, utan att försöka lösa dem på ett vänskapligt sätt.
Bahá’u’lláh säger definitivt att föräldrars samtycke ska erhållas innan äktenskapet är sanktionerat och det har utan tvekan stor visdom. Det kommer åtminstone att hindra ungdomar från att gifta sig utan att överväga ämnet noggrant. Det är i överensstämmelse med denna Sakens lärosats som Shoghi Effendi telegraferade att samtycke från dina föräldrar skulle erhållas.
(Ur ett brev daterat 29 maj 1929 till två troende) [57]
Beskyddaren blev också väldigt glad över att du har blivit välsignad med ett barn vars närvaro, han är förvissad om, kommer att bidra till större välbefinnande och lycka för er båda, och till det ytterligare berikandet av ert bahá’í-familjeliv. Han kommer att be att detta kära barn genom er kärleksfulla omsorg och vägledning kan växa både i kropp och i ande och erhålla en sådan fostran som gör det möjligt för honom att framledes helhjärtat omfamna och tjäna Guds sak. Det här är verkligen er mest heliga skyldighet som bahá’í-föräldrar, och säkerligen kommer framgången och lyckan i ditt familjeliv bero på sättet och graden av hur den uppfylls .
(Ur ett brev daterat 21 juli 1938 till en enskild troende) [58]
När det gäller dina besparingar: Beskyddaren skulle råda dig att agera med måttlighet och medan han säkert skulle godkänna din önskan att bidra generöst till Guds sak, skulle han uppmana dig samtidigt att ta hänsyn till dina plikter och ansvar gentemot dina föräldrar, vilka du anger har behov av ditt ekonomiska stöd.
(Ur ett brev daterat 10 november 1939 till en enskild troende) [59]
Uppgiften att uppfostra ett bahá’í-barn är, vilket upprepade gånger betonats i bahá’í-skrifterna, huvudsakligen en plikt som åvilar modern, vars unika privilegium i sanning är att i sitt hem skapa sådana förhållanden att de bäst kan bidraga till både dess materiella och andliga välfärd och framsteg. Den fostran som ett barn först erhåller genom sin moder utgör den starkaste grunden för dess framtida utveckling och det bör därför vara den angelägenhet som är för mer än allt annat för din hustru ... att från och med nu bemöda sig om att delgiva till sin nyfödde son sådan andlig fostran att det senare gör honom i stånd att fullt ut åtaga sig och på vederbörligt sätt utföra alla de förpliktelser och åligganden som ingår i bahá’í-livet.
(Ur ett brev daterat 16 november 1939 till en enskild troende) [60]
Med hänvisning till frågan om barnuppfostran:[6] Med tanke på Bahá’u’lláhs och ‘Abdu’l-Bahás betoning av behovet av att föräldrarna fostrar sina barn medan de fortfarande är i sin späda ålder verkar det bättre att de får sin främsta fostran hemma hos sin mor, snarare än att skickas till en förskola. Om omständigheter emellertid nödgar en bahá’í-mor att anta det senare sättet kan det inte finnas några invändningar.
(Ur ett brev daterat 13 november 1940 till en enskild troende) [61]
Frågan om uppfostran och utbildning av barn i de fall då en av föräldrarna icke är bahá’í är en som endast angår föräldrarna själva, vilka bör besluta i saken på det sätt de finner vara det bästa och bidrager mest till bevarande av enigheten inom familjen och till deras barns framtida välbefinnande. När ett barn har nått vuxen ålder skall det dock ges full frihet att välja sin religion, oavsett dess föräldrars önskningar och begäran.
(Ur ett brev daterat 14 december 1940 till ett Nationellt andligt råd) [62]
Fastän familjebanden är starka, måste vi alltid minnas att de andliga banden är mycket starkare; de är eviga och fortlever efter döden, medan fysiska band, om de icke stöds av andliga band, är begränsade till detta liv. Du skall göra allt som står i din förmåga att, genom bön och ett föredömligt sätt, öppna ögonen på din familj för bahá’í-tron men sörj inte alltför mycket över deras handlingar. Vänd dig till dina bahá’í-bröder och systrar som lever med dig i ljuset från Konungariket.
De troende har faktiskt inte helt lärt sig att använda sig av varandras kärlek för styrka och tröst i tider av nöd. Guds sak är utrustad med enorma krafter, och anledningen till att de troende inte får mer av det är att de inte har lärt sig att fullt ut använda dessa mäktiga krafter av kärlek och styrka och harmoni som genereras av Tron.
(Ur ett brev daterat 8 maj 1942 till en enskild troende) [63]
Angående Beskyddarens uttalande att pionjering är beroende av föräldrarnas samtycke och att det skulle vara nödvändigt för dem att ge sitt bifall, har ni frågat om denna regel gäller i lika hög grad för barn som nått vuxen ålder som för dem som inte har det. Beskyddarens svar är att regeln enbart gäller dem som ännu inte har nått vuxen ålder.
(Ur ett brev översatt från persiska daterat 18 januari 1943 till ett Nationellt andligt råd) [64]
Bahá’u’lláh har tydligt förklarat att samtycke från alla föräldrar som är i livet fordras för ett bahá’í-äktenskap. Detta gäller vare sig föräldrarna är bahá’íer eller icke bahá’íer, skilda i åratal, eller ej. Denna betydelsefulla lag har han fastställt för att stärka samhället, för att grundligare knyta samman hemmets band och för att lägga en viss tacksamhet och respekt i barnens hjärtan till dem, som har givit dem liv och sänt ut deras själar på den eviga färden till deras Skapare. Vi bahá’íer måste inse att den exakt motsatta processen äger rum i det nuvarande samhället: unga människor bryr sig mindre och mindre om sina föräldrars önskningar, skilsmässa betraktas som en naturlig rättighet och erhålles under de svagaste, oförsvarligaste och tarvligaste förevändningar. Människor som skilt sig, speciellt om en av dem haft hela vårdnaden om barnen, är endast alltför villiga att förringa betydelsen av äktenskapspartnern, vilken också är ansvarig som förälder för att ha satt dessa barn till världen. Bahá’íerna måste, genom strängt fasthållande vid bahá’í-lagarna och lärorna, bekämpa dessa förtärande krafter som så snabbt förstör hemlivet och familjeförhållandenas skönhet och som sliter sönder samhällets moraliska byggnad.
(Ur ett brev daterat 25 oktober 1947 till ett Nationellt andligt råd) [65]
Upp till femton år är barnen under sina föräldrars ledning. Vid femton år kan de förklara sin tro som en övertygelse och registreras som bahá’í-ungdom, oavsett om föräldrarna är bahá’íer eller inte. Barn under femton år med bahá’í-föräldrar som vill delta i möten och umgås med vännerna som bahá’í kan göra det. Om icke-bahá’í-föräldrar tillåter ett barn yngre än femton att delta i bahá’í-möten, och faktiskt att vara en bahá’í, är det också tillåtet.
(Ur ett brev daterat 23 juli 1954 till ett Nationell andligt råd) [66]
Om dina föräldrars hälsotillstånd är sådant, att din närvaro verkligen är nödvändig, skall du inte lämna dem. Om det emellertid finns någon annan släkting som skulle kunna se till dem, då kan du hjälpa till med arbetet i ... och hjälpa vännerna med att etablera Tron på en fast grund där.
(Ur ett brev daterat 28 oktober 1955 till en enskild troende) [67]
Universella Rättvisans Hus har mottagit ditt brev från den 23 juni 1977 där du uttrycker din och din makes ivriga önskan att se era barn växa som aktiva anhängare av Tron, och du frågar om, med tanke på bahá’í-föräldrars ansvar i pionjärsfältet, de uppenbara lidandena som barnen bär som följd av deras föräldrars åtaganden i tjänande av Tron på något sätt kommer att kompenseras. Vi har blivit ombedda av Universella Rättvisans Hus att förmedla till dig följande punkter.
När man överväger detta problem är det viktigt att betänka den verkliga betydelsen av familjens enighet, och barnens del i dess verksamhet…
Det bör också inses att ett barn från sina tidiga dagar är en medveten och tänkande själ, en familjemedlem med sina egna skyldigheter och är kapabel att göra sina egna uppoffringar för Tron på många sätt. Det föreslås att barnen ska få känna att de ges privilegiet och möjligheten att delta i besluten om de tjänster som deras föräldrar kan erbjuda, sålunda ta sina egna medvetna beslut att acceptera dessa tjänster med dess konsekvenser för deras egna liv. Faktiskt kan barnen ledas till att inse att det är föräldrars innerliga önskan att genomföra sådana tjänster med sina barns helhjärtade stöd.
(Ur ett brev daterat 23 augusti 1977 skrivet å Universella Rättvisans Hus vägnar till en enskild troende) [68]
Universella Rättvisans Hus har mottagit ditt brev skickat den 19 februari 1982, där du uttrycker din ivriga önskan att uppfylla ditt ansvar som en mor att vägleda dina barn rätt och möjliggöra för dem att bli fasta anhängare av den Välsignade skönhets sak. Vi är ombedda att förmedla till dig följande punkter…
Rättvisans Hus delar din oro över att barn från hem till hängivna bahá’í-föräldrar har lämnat Tron. Tyvärr har det förekommit fall där föräldrar har tjänat Saken till nackdel för barnen och familjeenheten…
Det finns många antydningar i skrifterna om den vägledning som föräldrar bör ge sina barn. Kanske har du studerat A Compilation on Bahá’í Education…
Denna sammanställning innehåller många hänvisningar till vikten av enighet inom familjen. Om barn är uppvuxna i hem där familjen är lycklig och enig, där tankar och handlingar riktas mot andliga frågor och Sakens framåtskridande, finns det all anledning att tro att barnen kommer att förvärva himmelska egenskaper och bli försvarare av Hans tro.
Förhoppningen är att ovanstående kommers att vara till stöd och uppmuntran och göra det möjligt för dig att närma dig moderskapets uppgifter med glädje och tillförsikt. Inom föräldraskapet, liksom inom så många områden av strävan, kan vi bara göra vårt bästa, medvetna om att vi oundvikligen kommer att komma till korta när det gäller att uppnå de perfekta ideal som vi eftersträvar, men säkra på att Gud kommer att stödja dem som arbetar på Hans tros stig, kommer att besvara våra böner och gottgöra våra brister.
(Ur ett brev daterat 29 mars 1982 skrivet å Universella Rättvisans Hus vägnar till en enskild troende) [69]
Universella Rättvisans Hus har mottagit ditt brev från den 14 september 1982 om lokala andliga rådens roll när det gäller att vägleda föräldrar och barn i uppförandenormer för barn vid samfundssammankomster, såsom nittondedagsfester och högtidlighållande av bahá’í-helgdagar.
... Rättvisans Hus har instruerat oss att säga att barn bör fostras att förstå den andliga betydelsen av sammankomsterna av den Välsignade skönhetens anhängare och att uppskatta äran och gåvan av att kunna delta i dem, oavsett vilken yttre form de än må ha. Det inses att vissa bahá’í-högtid lighållanden är långa och det är svårt för mycket små barn att förbli tysta så länge. I sådana fall kan någon av föräldrarna behöva avstå från en del av mötet för att ta hand om barnet. Det andliga rådet kan möjligen också hjälpa föräldrarna genom att tillhandahålla ett högtidlighållande för barn, anpassat till deras förmåga, i ett separat rum under en del av samfundets högtidlighållande. Närvaro vid hela det vuxna firandet blir sålunda ett tecken på växande mognad och en utmärkelse att förtjänas genom gott uppförande.
I vilket fall som helst, Rättvisans Hus påpekar att föräldrar är ansvariga för sina barn och bör få dem att uppföra sig när de deltar i bahá’í-möten. Om barn fortsätter att förorsaka störningar bör de föras ut ur mötet. Detta är inte bara nödvändigt för att säkerställa det vederbörligen värdiga sättet att hålla bahá’í-möten men är en aspekt av barnens fostran i artighet, hänsyn till andra, vördnad och lydnad mot sina föräldrar.
(Ur ett brev av den 14 oktober 1982 skrivet å Universella Rättvisans Hus vägnar till ett Nationellt andligt råd) [70]
Ingen detaljerad förklaring har hittats i skrifterna om de punkter som anges i uttalandet av ‘Abdu’l-Bahá som du citerat i ditt brev; uttalandet måste ses i ljuset av hela den skrift från vilken det tagits.[7] Det betonar vad son krävs av fostran av de unga från deras första år för att de ska kunna möta utmaningarna i vuxenlivet och bidra till att upprätthålla normerna i ett balanserat, progressivt samhälle; och det understryker de allvarliga konsekvenserna som normalt kan förväntas om det inte tas hänsyn till sådana krav. I ett samhälle som helt regleras av lagar och förordningar frambringade av Bahá’u’lláh blir det lättare att uppskatta det ramverk inom vilket dessa krav kommer att ge maximal effekt.
Det bör noteras att ‘Abdu’l-Bahás uttalande hänvisar till försök gjorda av andra. Det syftar inte på individens egna ansträngningar att lära sig och förfina sin egen karaktär. Lyckligtvis finns det de upprepade löftena i våra heliga skrifter om utdelandet av Guds nåd som är tillgänglig för vilsegångna själar, och vi har bevis från Trons hjältar, såväl som från vanligt folk, på kraften av ens tro på Gud att förändra beteende. Som du vet är ett huvudsyfte med gudsmanifestationens framträdande att omvandla individernas karaktär och genom dem samhällets karaktär i sin helhet. Således fastställer Han lagar och förordningar som möjliggör att en sådan vidsträckt förändring uppstår; det ideala målet uppnås gradvis genom individuell ansträngning, försök och misslyckande och framför allt en ståndaktig tro på Gud.
(Ur ett brev daterat 4 juni 1984 å Universella Rättvisans Hus vägnar till en enskild troende) [71]
När det gäller din fråga om huruvida mödrar bör arbeta utanför hemmet är det bra att beakta frågan ur perspektivet av en bahá’í-familj som begrepp. Detta koncept bygger på principen att mannen har huvudansvaret för familjens ekonomiska försörjning, och kvinnan är den viktigaste och primära fostraren av barnen. Det innebär ingalunda att dessa funktioner är oböjligt fastställda och inte kan ändras och anpassas för att passa speciella familjesituationer, det betyder inte heller att kvinnans uppgift är begränsad till hemmet. Snarare, medan huvudansvaret tilldelats modern, förväntas fäderna spela en viktig roll i barnens fostran och kvinnor kan också vara familjeförsörjare. Som du med rätta påpekat, uppmuntrade ‘Abdu’l-Bahá kvinnor att “deltaga fullständigt och jämlikt i världens angelägenheter ”.
I förhållande till dina specifika frågor kan beslutet om hur mycket tid en mor må spendera på arbete utanför hemmet bero på omständigheter i hemmet, vilka kan variera från tid till annan. Familjerådplägning kommer att vara till hjälp med att ge svar. När det gäller frågan huruvida kurser för yrkesutbildning i framtiden blir mer flexibla, påpekar Rättvisans Hus att framtida förhållanden kommer att bestämma sådana frågor.
(Ur ett brev daterat 9 augusti 1984 å Universella Rättvisans Hus vägnar till en enskild troende) [72]
Den sökare som ni hänvisar till verkar ha missförstått bahá’í-läran om föräldrarnas ansvar för sina barns fostran. Fadern har verkligen en mycket viktig roll att spela. I själva Kitáb-i-Aqdas uppenbarade Bahá’u’lláh:
Varje fader har ålagts att undervisa sin son och dotter i konsten att läsa och skriva och allt som har fastslagits i den Heliga skriften… Den som uppfostrar sin son eller någon annans son, det är som om han har uppfostrat en av Mina söner; över honom vile Min härlighet, Min kärleksfulla vänlighet, Min nåd som har omslutit världen.
Den stora betydelsen som är knuten till moderns roll följer av att hon är barnets första fostrare. Hennes inställning, hennes böner, även vad hon äter och hennes fysiska tillstånd har ett stort inflytande på barnet när det fortfarande är i livmodern. När barnet är fött, är det hon som har blivit utrustad av Gud med mjölken som är den första födan avsedd för det, och avsikten är att hon om möjligt borde vara med barnet för att fostra och vårda det i sina tidigaste dagar och månader. Detta betyder inte att fadern inte också älskar, ber för och vårdar sitt lilla barn, men eftersom han har huvudansvaret för att försörja familjen är hans tid att vara med sitt barn vanligtvis begränsad, medan modern vanligtvis är nära förbunden med barnet under denna intensivt formativa tid när det växer och utvecklas snabbare än någonsin kommer att göra under hela sitt liv. När barnet blir äldre och mer självständigt, förändras den relativa karaktären av dess förhållande med sin mor och far och fadern kan spela en större roll.
Det kan vara till hjälp att betona för er sökare att bahá’í-principen om jämställdhet mellan män och kvinnor klart framgår av lärorna, och det faktum att det finns olika funktioner mellan dem inom vissa områden upphäver inte denna princip.
(Ur ett brev daterat 23 augusti 1984 å Universella Rättvisans Hus vägnar till två troende) [73]
Rättvisans Hus erkänner fullt ut det lidande som många kvinnor går igenom som ensamstående mödrar, och allt ansvar de tar för att fostra och stödja sina barn. Syftet med bahá’í-tron är att åstadkomma en grundläggande omvandling i hela mänskliga samhällets grundval, vilket kommer att innebära mänsklighetens förandligande, uppnåendet av enighet i mänskliga relationer och accepterandet av sådana väsentliga principer som jämställdhet mellan män och kvinnor; som ett resultat kommer äktenskapets stabilitet att förbättras och det kommer att bli en drastisk minskning av de förhållanden som förorsakar äktenskapshaverier. För att snabbt uppnå detta mål måste bahá’í-samfundet fortsätta att dra till sig de andliga krafterna som är oumbärliga för dess framgång; detta kräver strikt efterlevnad av de principer som anges i bahá’í-läran, med förtroende för att den visdom som ligger bakom denna lära gradvis kommer att bli uppenbar för mänskligheten i allmänhet.
(Ur ett brev daterat den 11 januari 1988 skrivet å Universella Rättvisans Hus vägnar till en enskild troende) [74]
De frågor som du har tagit upp[8] betraktas bäst i ljuset av bahá’í-läran om familjeförhållanden. Det borde finnas en anda av ömsesidig respekt och hänsyn mellan föräldrar och barn, där barnen vänder sig till sina föräldrar för råd och vägledning, och föräldrarna fostrar och vårdar sina barn. Frukten av detta förhållande är att barnen växer till vuxenlivet med sina urskillnings- och omdömesförmåga förfinad, så att de kan styra livet på en kurs som bäst främjar deras välfärd.
Inom ramen för denna ömsesidiga respekt uppmanas föräldrarna att uppvisa visdom och varsamhet när deras barn utvecklar vänskaper som i slutändan kan leda till äktenskap. De bör noggrant överväga omständigheterna under vilka råd bör ges och förhållanden under vilka deras ingripande skulle tolkas som att de lägger sig i.
För sin del bör barnet inse att föräldrarna är djupt intresserade av dess välfärd, och att föräldrarnas synpunkter berättigar respekt och noggrant övervägande.
Som du vet görs valet av äktenskapspartner inledningsvis av de två individerna som är direkt involverade och samtycke från alla levande föräldrar söks därefter och fordras för att äktenskapet ska äga rum.
I det här fallet, som i alla aspekter av mänskliga relationer, är samråd av stort värde för att lösa missförstånd och för att förtydliga vad som är det bästa handlingssättet i ljuset av bahá’í-läran.
(Ur ett brev daterat den 25 juli 1988 skrivet å Universella Rättvisa Hus till en enskild troende) [75]
Även om moderns roll i barnets uppväxt förvisso är väldigt stor, anser vi att det är avgörande att inte underskatta betydelsen av det ansvar som skrifterna lägger på fadern inom detta område. Det finns för närvarande en tendens att fäder lämnar barnens fostran till deras mödrar i en helt obefogad grad, och vi skulle inte vilja att ett intryck ges att bahá’í-läran bekräftar en sådan attityd.
(Ur ett memorandum daterat 28 februari 1989 skrivet av Universella Rättvisans Hus) [76]
Undervisning av Guds sak är utan tvekan den mest aktningsvärda av alla gärningar, och vännerna är dubbelt välsignade när de kombinerar undervisning med pionjering. Att sörja för familjens behov är också av största andlig betydelse, och det är inte tillåtet att ignorera familjens utveckling för att tjäna Tron på ett visst sätt. Att undervisa omTron och uppfylla familjens behov måste båda anses stå högt på skalan av tjänande av Gud, men de särskilda förhållandena i en familj avgör i vilken grad man måste ägna sig åt var och en av dessa aktiviteter. Det är oundvikligt att pionjärernas barn måste dela sina föräldrars uppoffringar när de flyttar till en främmande plats, precis som Bahá’u’lláhs och ‘Abdu’l-Bahás barn delade Deras uppoffringar. Men det bör inte glömmas att barnen också tar del av de andliga välsignelserna och belöningarna som pionjering för med sig.
(Ur ett brev daterat 8 februari 1990 skriven å Universella Rättvisans Hus vägnar till en enskild troende) [77]
Du har tagit upp flera frågor om behandlingen av barn. Det framgår av bahá’í-skrifterna att en viktig del av barnens fostran är utövandet av disciplin. Shoghi Effendi har angivit i ett brev skrivet å hans vägnar om barns fostran att:
Disciplin av något slag, vare sig fysisk, moralisk eller intellektuell är verkligen oumbärlig, och ingen fostran kan sägas vara fullständig och fruktbar om den förbiser detta element. Barnet är långt ifrån perfekt när vid sin födelse. Det är inte bara hjälplös, men är faktiskt ofullkomligt, och till och med naturligt benäget till ondska. Han bör fostras, hans naturliga böjelser harmoniseras, anpassas och kontrolleras och om nödvändigt undertryckas eller regleras för att säkerställa hans hälsosamma fysiska och moraliska utveckling. Bahá’í-föräldrar kan inte helt enkelt anamma en attityd av icke-motstånd mot sina barn, särskilt de som är oregerliga och våldsamma till sin natur. Det är inte ens tillräckligt att de ska be å deras vägnar. Snarare bör de sträva efter att inpränta, försiktigt och tålmodigt, i deras ungdomliga sinnen, principer om moraliskt beteende och initiera dem i Sakens principer och lärosatser med sådan taktfull och kärleksfull omsorg som skulle göra det möjligt för dem att bli “Guds sanna söner” och utvecklas till lojala och intelligenta medborgare i Hans rike...
Medan barns fysiska disciplin är en acceptabel del av deras fostran och utbildning, ska sådana åtgärder genomföras “försiktigt och tålmodigt” och med “kärleksfull omsorg”, långt ifrån den ilska och våld med vilka barn slås och misshandlas i vissa delar av världen. Att behandla barn på ett sådant avskyvärt sätt är ett förnekande av deras mänskliga rättigheter och ett svek mot det förtroende som de svaga bör ha för de starka i ett bahá’í-samfund.
Det är svårt att föreställa sig en mer klandervärd förvrängning av mänskligt beteende än sexuella övergrepp mot barn, som finner sin mest avskräckande form i incest. I en tid i när mänsklighetens öde uppvisar, med Beskyddarens ord, “Förvrängningen av den mänskliga naturen, urartningen av människans beteende, fördärvandet och upplösningen av mänskliga institutioner,... sina värsta och mest motbjudande sidor” och när “det mänskliga samvetets röst tystas”, när “känslan av anständighet och skam fördunklas” måste bahá’í-institutionerna vara kompromisslösa och vaksamma i sitt engagemang för skyddet av de barn som anförtrotts deras omsorg och får inte tillåta vare sig hot eller vädjan till lämplighet för att avleda dem från sin plikt. En förälder som är medveten om att äktenskapspartnern utsätter ett barn för sådana sexuella övergrepp bör inte förbli tyst utan måste vidta alla nödvändiga åtgärder, med hjälp av Andliga rådet eller myndigheterna om nödvändigt, för att få ett omedelbart upphörande av sådant grovt omoraliskt beteende, och att främja läkedom och terapi.
Bahá’u’lláh har lagt stor vikt vid föräldrarnas plikter gentemot sina barn och Han har uppmanat barn att hysa tacksamhet i sina hjärtan för sina föräldrar, vars tillfredsställelse de borde sträva efter att vinna som ett medel att tillfredsställa Gud Själv. Han har emellertid påpekat att föräldrarna under vissa omständigheter kan berövas rätten till föräldraskap till följd av sina handlingar. Universella Rättvisans Hus har rätten att lagstifta i denna fråga. Det har för närvarande bestämt att alla fall ska hänvisas till det där en förälders beteende eller karaktär förefaller göra honom ovärdig att ha sådana föräldrarättigheter som att ge samtycke till äktenskap. Sådana frågor kan uppstå, till exempel när en förälder har begått incest eller när barnet alstrats som en följd av våldtäkt, och även när en förälder medvetet inte skyddar barnet från flagranta sexuella övergrepp.
(Ur ett brev daterat den 24 januari 1993 skrivet å Universella Rättvisans Hus vägar till en enskild troende) [78]
...Även om bahá’í-barn inte automatiskt ärver sina föräldrars tro, är föräldrarna ansvariga för sina barns uppfostran och andliga välfärd. Bahá’í-föräldrar måste därför sträva efter att förmedla till sina barn från deras tidiga dagar en medvetenhet om Gud och kärlek till Honom och måste sträva efter att vägleda barnen till helhjärtad lydnad mot Bahá’u’lláhs förmaningar, förordningar och lagar. Bland dessa är erkännandet av och kärleken till alla Guds manifestationer, samröre med efterföljare av alla religioner, vänskap mot alla människor och vikten av det oberoende sökandet efter sanning. Det är därför naturligt att betrakta bahá’íers barn som bahá’íer om det inte finns anledning till att komma fram till motsatsen. Med en sådan kunskap och förståelse kommer varje barn att vara bättre rustat att tänka klart och självständigt döma om vilken riktning han ska följa när han når mognadsåldern eller i sitt vuxna liv.
(Ur ett brev daterat den 26 januari 1994 skrivet å Universella Rättvisans Hus vägar till en enskild troende) [79]
Det finns många avsnitt i de heliga skrifterna som betonar vikten av enighet inom familjen och det stora ansvar som barn har gentemot sina föräldrar och föräldrar för sina barn. I detta avseende är bahá’íer sannerligen manade till att vara lydiga mot sina föräldrar...
En av de viktigaste principerna i Tron är emellertid principen om måttlighet i alla ting. Även dygder, om de går till överdrift och inte balanseras av andra komplementära dygder, kan orsaka omätlig skada. Till exempel bör ett barn inte förväntas lyda en förälders instruktion att begå en synd. Det finns också en fara i att förstora en enskild lag isolerat antingen från de grundläggande principerna som ligger till grund för den eller från andra lagar. Som förklarat av ‘Abdu’l-Bahá är enighet inom familjen av kritisk vikt, men måste balanseras mot varje familjemedlems rättigheter:
I enlighet med Bahá’u’lláhs lärosatser måste familjen, emedan den är en mänsklig enhet, undervisas enligt helighetens regler. Familjen måste få lära sig alla dygder . Familjebandets okränkbarhet måste ständigt beaktas och de individuella medlemmarnas rättigheter får icke överskridas. Sonens rättigheter, faderns, moderns, ingen av dem får överträdas, ingen av dem får vara godtycklig. Alldeles såsom sonen har vissa plikter gentemot sin fader, har likaledes fadern vissa plikter gentemot sin son. Modern, systern och de andra medlemmarna i hushållet har sina särskilda förmåner. Alla dessa rättigheter och förmåner måste bevaras, och dock måste familjens enighet vidmakthållas. Den oförrätt som åsamkas en av dem bör betraktas som en oförrätt mot alla; välbefinnandet hos den enskilde som allas välbefinnande; äran för en som äran för alla. (The Promulgation of Universal Peace: Talks Delivered by ‘Abdu’l-Bahá during His Visit to the United States and Canada in 1912, Second Edition (Wilmette: Bahá’í Publishing Trust, 1982), sida 168)
En annan grundläggande princip som bör påverka en bahá’ís förståelse för och inställning till kravet att vara lydig mot föräldrar är uppmaningen att rådpläga i alla saker. Enligt ‘Abdu’l-Bahá är rådplägning faktiskt “en av de grundläggande beståndsdelarna i fundamentet för Guds Lag”. Om ett barn och en förälder genom rådplägning kan fördjupa sin förståelse för varandras synpunkt och uppnå enighet i tanke och syfte, då kan konflikter om lydnad undvikas.
Beträffande din diskussion om förhållandet mellan lydnad mot föräldrar å ena sidan och individuellt självuttryck, frihet och andlig tillväxt å andra sidan, föreslår Rättvisans Hus en alternativ förståelse för ditt övervägande. Även om enskilda personer är ansvariga för sina egna handlingar och andlig utveckling, existerar inte enskilda personer i isolering, utan som delar av familjer och samhällen. Att bestämma sig för att avstå från sina personliga önskningar med hänsyn till sina föräldrar - eller till Trons institutioner, civila myndigheter eller till lagen för den delen - utgör ett uttryck av fri vilja, inte en begränsning av den. Genom att välja att lyda kan ett barn bidra till familjeenighet och därmed främja Guds Sak.
(Ur ett brev daterat 24 september 1997 skrivet å Universella Rättvisans Hus vägnar till en enskild troende) [80]
Våra barn behöver fostras andligt och integreras i sakens liv. De får inte bli lämnade att driva omkring i en värld full av moraliska faror. I samhällets nuvarande tillstånd möter barnen ett grymt öde. Miljontals barn i land efter land är förflyttade ur sitt sociala sammanhnag. Barnen finner sig bortstötta av föräldrar och andra vare sig de lever i välstånd eller fattigdom.. Detta främlingskap har sina rötter i en själviskhet som är född av en materialism som är kärnan i den gudlöshet som griper tag i människornas hjärtan överallt. Den sociala bortstötningen av barn i vår tid är ett tydligt tecken på ett samhälle i förfall. Detta förhållande är emellertid inte förbehållet en ras, klass, nation eller ekonomisk situation - det skär tvärs över alla gränser. Våra hjärtan sörjer över att i så många delar av världen används barn som soldater, är utnyttjade som arbetare, sålda till faktiskt slaveri, tvingade till prostitution, används inom pornografin, är övergivna av föräldrar som är fokuserade på sina egna begär, och underkastade olika former av trakasserier alltför talrika för att ens kunna omnämnas. Många sådana förskräckligheter har föräldrarna själva tillfogat sina egna barn. Den andliga och psykologiska skadan trotsar all beräkning. Vårt världsvida samfund kan inte undgå konsekvenserna av dessa förhållanden. Denna insikt borde sporra oss alla till brådskande och varaktig ansträngning för barnens och framtidens intresse...
Barnen är den dyrbaraste skatten ett samhälle äger, för hos dem finns ett löfte och en garanti för framtiden. De bär frön till karaktären av det framtida samhället som huvudsakligen formas av vad de vuxna i samhället gör eller misslyckas att göra i förhållande till barnen. De är en skatt som inget samhälle ostraffat kan försumma. En all-omfattande kärlek till barnen, sättet att behandla dem på, kvalitén på den uppmärksamhet vi visar dem, andan av vuxet uppförande mot dem, dessa är bland de viktigaste aspekterna av den hållning som krävs. Kärlek kräver disciplin, modet att vänja barnen vid svårigheter, inte att ge efter för deras nycker eller att lämna dem helt till sina egna påhitt. En atmosfär behöver upprätthållas där barnen känner att de tillhör samfundet och delar dess syfte. De måste ledas kärleksfullt men ihärdigt till att leva upp till bahá’í-normer, att studera och undervisa om tron på ett sätt som är anpassat till deras omständigheter…
Och nu skulle vi vilja rikta några ord till föräldrarna som bär det främsta ansvaret för att uppfostra sina barn. Vi vädjar till dem att ständigt beakta sina barns andliga fostran. En del föräldrar verkar tycka att detta uteslutande är samfundets ansvar, andra tror att för att barnen ska kunna behålla sitt oberoende i sin undersökning av tron, borde de inte undervisas om tron. Andra känner sig otillräkneliga för en sådan uppgift. Inget av detta är korrekt. Den älskade Mästaren har sagt att det anstår fadern och modern som en plikt att sträva med all kraft att utbilda dottern och sonen och tillägger att “Skulle de försumma denna uppgift, kommer de att hållas ansvariga och förtjänar tillrättavisning i Herrens stränga närvaro.” Oberoende av utbildningsnivå befinner sig föräldrar i en position som är avgörande för formandet av sina barns andliga utveckling. De ska aldrig underskatta sin förmåga att forma sina barns moraliska karaktär. För de utövar oumbärligt inflytande genom den hemmiljö som de medvetet skapar genom sin kärlek till Gud, sina strävanden att hålla fast vid Hans lagar, sin anda av tjänande av Hans sak, sin brist på fanatism och sin frihet från de frätande effekterna av baktal. Varje förälder som tror på Den välsignade skönheten har ansvaret att uppföra sig på ett sådant sätt att det väcker den spontana lydnad av sina föräldrar som läran sätter ett så högt värde på. Föräldrarna bör naturligtvis förutom de strävanden som görs hemma, stödja bahá’í-barnklasserna som samfundet bistår med. Man måste också komma ihåg att barn lever i en värld som informerar dem om en hård verklighet genom direkt erfarenhet med de hemskheter som redan beskrivits eller genom det som oundvikligen strömmar ut från massmedia. Många av dem är därigenom tvingande att bli vuxna för tidigt och bland dessa finns de som söker normer och disciplin till ledning av sina liv. Mot denna dystra bakgrund av ett dekadent samhälle borde bahá’í-barn stråla som symboler för en bättre framtid.
(Ur budskapet Riḍván 2000 från Universella Rättvisans Hus till världens bahá’íer) [81]
Välsignat är det hus som har förvärvat Min kärleksfulla barmhärtighet, vari Min åminnelse högtidlighålles och vilket är förärat närvaron av Mina älskade, vilka har förkunnat Mitt lov, hållit fast vid Min nåds band och blivit bevärdigade att sjunga Mina verser. Sannerligen, de är de upphöjda tjänarna, vilka Gud har prisat i Qayyumu’l-Asmá’ och andra skrifter. Sannerligen, Han är Den som hör allt, Besvararen, Han som förnimmer alla ting.
(Ur en skrift översatt från arabiska) [82]
Storsinthetens början är när människan spenderar sin rikedom på sig själv, på sin familj och på de fattiga bland sina trosförvanter.
Rikedomens väsen är kärlek till Mig; vemhelst som älskar Mig är i besittning av allt och den som icke älskar Mig hör sannerligen till de fattiga och behövande. Detta är vad härlighetens och praktens hand har uppenbarat.
(Skrifter av Bahá’u’lláh uppenbarade efter Kitáb-i-Aqdas (Bahá’í-förlaget AB, 2017), sida 133) [83]
Det kan inte råda något tvivel om att vadhelst som uppenbarats av den Allhärliga pennan, påbud som förbud, förlänar fördelar till de troende själva. Bland påbuden finns till exempel det som berör Ḥuqúq’ulláh. Om människorna uppnår privilegiet att betala Ḥuqúq, kommer den ende sanne Guden – upphöjd vare Hans härlighet – förvisso att bestå välsignelser över dem. Därtill kommer sådan betalning att möjliggöra för dem och deras avkomma att dra fördel av sina ägodelar. Som du bevittnar går stora delar av människors rikedom förlorad för dem då Gud låter främlingar eller arvingar, i jämförelse med vilka främlingar vore att föredra, tillskansa sig deras tillhörigheter.
Guds fulländade visdom är fjärran från varje beskrivning eller passande omnämnande. Sannerligen, folk ser med sina egna ögon och förnekar ändå, de är varse och ändå låtsas de icke veta. Om de hade iakttagit Guds påbud skulle de ha uppnått denna världens och den kommande världens goda.
(Ur en skrift översatt från arabiska och persiska [Guds rätt – Ḥuqúq’ulláh (Bahá’í-förlaget AB, 2013), sida 15]) [84]
Jag bönfaller Gud om att nådigast göra ditt hem till ett centrum för spridandet av den gudomliga ledningens ljus, till utbredningen av Guds ord och till att vid alla tidpunkter upptända kärlekens eld i Hans trofasta tjänares och tjänarinnors hjärtan. Må du förvisso veta, att varje hus där lovprisandets hymn uppstäms mot Härlighetens Höjd i förhärligande av Guds Namn i sanning är ett himmelskt hem och en av Guds Paradis lustgårdar.
(Ur en skrift översatt från arabiska) [85]
Om kärlek och enighet manifesteras i en familj, kommer denna familj att göra framsteg, bli upplyst och andlig; men om fientlighet och hat finns inom den, är förstörelse och upplösning oundviklig.
(The Promulgation of Universal Peace: Talks Delivered by ‘Abdu’l-Bahá during His Visit to the United States and Canada in 1912, Revised Edition (Wilmette: Bahá’í Publishing Trust, 1982), sidor 144 och 145) [86]
Jämför nationerna i världen med medlemmarna av en familj. En familj är en nation i miniatyr. Vidga helt enkelt hushållets krets och du har nationen. Vidga nationernas krets och du har hela mänskligheten. Förhållandena som omger familjen omger nationen. Händelserna i familjen är händelser i nationens liv. Skulle det bidra till en familjs framsteg och utveckling om det uppstod oenighet mellan dess medlemmar, och alla stred mot, och plundrade varandra, avundsjuka och hämndlystna på grund av skador de tillfogats, och sökte själviska fördelar? Nej, detta skulle vara orsaken till utplåningen av framsteg och utveckling. Detsamma gäller den stora familjen av nationer, för nationer är bara en ansamling av familjer. Därför, precis som strid och oenighet förstör en familj och förhindrar dess framsteg, förstörs också nationer och framsteg hindras.
(The Promulgation of Universal Peace: Talks Delivered by ‘Abdu’l-Bahá during His Visit to the United States and Canada in 1912, sida 157) [87]
Bemöt alla dina vänner och släktingar, även främlingar, i en anda av yttersta kärlek och vänlighet.
(Ur en skrift översatt från persiska) [88]
Var inte olycklig; sorgens storm skall passera; känslan av saknad kommer inte att bestå; besvikelsen kommer att försvinna; Guds kärleks eld kommer att tändas, och törnen och taggar av sorg och förtvivlan kommer att förtäras! Var lycklig; var försäkrad om Bahás ynnest, så att osäkerhet och tvekan blir obefintlig och de osynliga utgjutelserna nedstiger till tillvarons arena!…
Om vännerna och släktingarna håller sig på avstånd från dig, var inte ledsen, ty Gud är nära dig. Umgås, så mycket som du kan, med släktingar och främlingar; visa kärleksfull vänlighet; visa yttersta tålamod och undergivenhet. Ju mer de motsätter dig, överhopa på dem större rättfärdighet och rättvisa; ju mer de visar hat och motstånd gentemot dig, utmana dem med stor sanningsenlighet, vänskap och försoning.
(Tablets of Abdul-Baha Abbas (New York: Bahá’í Publishing Committee), volume III, sidor 557–558) [89]
O, ni goda bröder som beträder Guds väg! Frambär tack till Honom att ni har kombinerat både fysiskt och andligt broderskap, att er inre verklighet har blivit lik den yttre, och att er yttre verklighet har kommit att uttrycka den inre. Ljuvheten hos detta brödraskap behagar själen och doften av detta släktskap gläder hjärtat. Prisa Gud att ni, liksom tacksamma fåglar, har byggt era bon i Hans trädgårdar. Och så ska härefter ha det skönt tillsammans, i den Allsmäktiges rosenträdgård i Abhá-riket, på grenarna av det gudomliga Lotusträdet. Ty ni är fåglar från vägledningens äng och näktergalar i nådens lövsal. Vilken otrolig nåd, vilken mäktig gåva detta är! Frambär då tack till Gud för denna överflödande nåd och strålande uppfyllelse.
(Från en skrift översatt från persiska) [90]
Sprid ut Konungarikets glada budskap vida omkring till öronen, förkunna Guds ord och omsätt i handling Guds råd och förbund; det vill säga träd fram med sådana färdigheter och egenskaper att ni kontinuerligt kan skänka liv till världens kropp och vårda universums spädbarn till mognadens och fullkomlighetens ställning. Upptänd med all din kraft i varje möte Guds kärleks ljus, gläd och uppmuntra varje hjärta med yttersta kärleksfull vänlighet, visa din kärlek gentemot främlingar precis som du visar den gentemot dina släktingar. Om en själ söker gräl, be om försoning; om han skyller på dig, prisa [honom]; om han ger dig ett dödligt gift, skänk ett allom verkande motgift; om han frambringar död, erbjud det eviga livet; om han blir till en tagg, omvandla dig till rosor och hyacinter. Kanhända kommer denna mörka värld genom dessa gärningar och ord att bli upplyst, detta jordiska universum förvandlas till ett himmelskt rike, och detta sataniska fängelse ett gudomligt hov; krigföring och blodsutgjutelse utplånas, och kärlek och trofasthet resa enighetens tält på världens topp.
(Tablets of Abdul-Baha Abbas, volume III, sidor 503–504) [91]
Varje ofullkomlig själ är självupptagen och tänker bara på sitt eget bästa. Men efter hand som hennes tankar vidgas en aning börjar hon tänka på sin familjs välgång och bekvämlighet. Om hennes tankar vidgar sig ytterligare, kommer hon att bry sig om sina landsmäns lycka och om de fortsätter att vidgas, kommer hon att betänka landets och släktets ära. Men när idéer och tankegångar når sin yttersta utsträckning och når fullkomlighetens stadium, kommer hennes intresse att gälla hela mänsklighetens upphöjelse. Hon kommer då att bli en person som vill alla människor väl och söker välgång och blomstring för alla länder. Detta är ett tecken på fulländning.
(‘Abdu’l-Bahás skrifter i urval, paragraf 34.2) [92]
O Herre! I denna största gudomliga lära godtar Du barns förbön för sina föräldrar. Detta är en av de särskilda, oändliga gåvorna i denna lära. Godtag därför, o Du gode Herre, denne Din tjänares begäran vid Din enhets tröskel och nedsänk hans fader i Din nåds ocean, då denne son har stått upp för att tjäna Dig och alltid strävar efter att vandra Din kärleks stig. I sanning, Du är Givaren, Förlåtaren, den Gode.
(Bahá’í-böner: Ett urval böner uppenbarade av Bahá’u’lláh, Báb och ‘Abdu’l-Bahá, sida 53) [93]
O ni som är den Barmhärtiges tjänarinnor! Frambär tack till den Uråldriga skönheten för att ni har kallats till liv och samlats i detta mäktigaste av århundraden, detta mest upplysta tidevarv. Som ett tillbörligt tack för en sådan gåva, stå orubbliga och starka i Förbundet, och förse era barn från spädbarnsåren med en universell uppfostrans mjölk och fostra dem enligt Guds föreskrifter och den heliga lagen så att alltifrån deras tidigaste dagar, i deras innersta hjärta och själva natur, ett levnadssätt blir fast grundat som i alla ting är i harmoni med de gudomliga lärosatserna.
Ty mödrarna är de första fostrarna, de första lärarna. Sannerligen, det är mödrarna som avgör de små barnens lycka, deras framtida storhet, höviskhet och lärdom, deras omdöme, förståelse och tro.
(‘Abdu’l-Bahás skrifter i urval, paragrafer 96.1–2) [94]
O du som nyligen blommat i Guds kärleks lövsal! Frambär tack till Honom att du har blivit till utifrån Hans älskades säd, har blivit vårdad vid Hans kärleks bröst och blir uppfostrad i hans kunskaps barm. Det är min brinnande önskan att du kan utvecklas enligt din mors och din fars förhoppningar, växa cypresshög i deras innerliga längtans trädgård, bli den söta och fina frukten av deras strävans träd, engagera dig i att tjäna Guds ord och skänka ära och glans till Hans sak.
(Från en skrift översatt från persiska) [95]
Ett sant bahá’í-hem är en sann fästning på vilken Guds sak kan förlita sig medan den planerar sina fälttåg. Om ... och ... älskar varandra och skulle vilja gifta sig, önskar Shoghi Effendi inte att de skall tro att de genom att göra det kommer att beröva sig själva privilegiet att tjäna. I själva verket kommer en sådan förening att öka deras förmåga att tjäna. Det finns ingenting underbarare än att unga bahá’íer gifter sig och grundar sanna bahá’í-hem, av det slag som Bahá’u’lláh önskar att de skall vara.
(Ur ett brev daterat 6 november 1932 till en enskild troende) [96]
Han blev djupt bedrövad av att få höra om dina familjesvårigheter, om dina problem och bekymmer, och han skulle vilja att du inte tappar modet, att du är tålmodig och säker på den Allsmäktiges osvikliga vägledning och bistånd. Vi har alla våra små materiella hinder i detta liv. Vi kan inte helt bli av med dessa. Det bästa att göra, efter att alla våra ansträngningar misslyckats befria oss, är att koncentrera oss på det enda som kan ge verklig lycka och frid till vårt hjärta. Och du bör vara tacksam mot Gud för att ha gjort det möjligt för dig att igenkänna och acceptera Hans tro. För detta är, säkerligen, den enda källa till glädje och tröst du kan ha i dina stunder av lidande. Finns det någonting mer värt att arbeta för än undervisningen i Budskapet? Detta är Beskyddarens råd till dig. Han önskar att du, så långt du kan, glömmer dina materiella svårigheter och att du helt och hållet koncentrerar dig på studiet och spridningen av Läran. Du har intresset, ivern, hängivenheten och den förmåga som krävs och det skulle vara synd om du inte skulle utnyttja dessa anmärkningsvärda egenskaper fullt ut.
(Ur ett brev daterat 4 oktober 1933 till en enskild troende) [97]
Beskyddaren önskar att jag särskilt skall uppmana dig att förbli tålmodig och full av förtröstan och att framför allt visa din make den största godhet och kärlek, som svar på all den opposition och det hat du mottager från honom. En försonlig och vänlig hållning i sådana fall är icke enbart varje bahá’ís plikt utan är också den mest verkningsfulla vägen att för Saken vinna sympati och beundran från dess forna motståndare och fiender. Kärlek är sannerligen ett mycket kraftfullt medel som kan förvandla de mest gemena och lågsinnade människor till himmelska själar. Må ditt föredöme tjäna till att bekräfta sanningen i denna vår Tros underbara lärosats.
(Ur ett brev daterat 6 december 1935 till en enskild troende) [98]
Beskyddarens besked till er är att ni ständigt bör sträva efter att återspegla i era privata liv, och även i era sociala relationer, skönheten, renheten och den förnyande kraften i Bahá’u’lláhs budskap. Dagens bahá’í-ungdomar bör vara ett exempel för världens ungdomar och bör därför uppfylla de högst ställda kraven på uppförande.. Inget mindre än en så nära, förenad och konkret efterlevnad av trons ideal och läror av varje ung bahá'í-man och -kvinna kan imponera och attrahera till sig allvarlig uppmärksamhet och hänsyn från världen utanför.
(Från ett brev daterat 17 mars 1937 till en bahá’í-ungdomsgrupp) [99]
Det tillstånd som du beskrivit råder i din familj, särskilt eftersom det påverkar dina bröder och systrar så allvarligt, är säkerligen högst sorgligt, men även om det finns vissa element i situationen som du känner dig maktlös att övervinna, bör du inte ge upp allt hopp om att förbättra ditt tillstånd, oavsett hur gradvis det sker. En rent passiv inställning kan bara leda till nya besvikelser för dig. Du bör därför ta modet till dig och så mycket som dina medel och omständigheter tillåter förtröstansfullt och ihärdigt sträva efter att avhjälpa ditt familjetillstånd.
(Från ett brev daterat 20 februari 1940 till en enskild troende) [100]
Han var ledsen att höra att ... är i ett olyckligt sinnestillstånd. Hon bör säkerligen inte vara bedrövad om hon finner att hennes familj inte är mottaglig för lärosatserna ty icke var själ är andligt upplyst. Det är faktiskt så att många medlemmar av Profeternas familjer själva har förblivit oomvända även ansikte mot ansikte med Gudsmanifestationens exempel och övertygande; därför skall inte vännerna vara bekymrade över sådana ting utan snarare lämna framtiden för dem, som de håller kära, i Guds hand och genom sitt tjänande och sin hängivenhet för Tron förvärva rätten att bedja om deras slutliga andliga återfödelse.
(Ur ett brev daterat 9 mars 1942 till en enskild troende) [101]
Ett giftermål mellan två själar, mottagliga för Guds budskap i denna dag, dedikerade till att tjäna Hans sak, som arbetar för mänsklighetens bästa, kan vara en stark kraft i andras liv och ett exempel och en inspiration för andra bahá’íer, såväl som för icke-troende.
(Ur ett brev daterat 4 augusti 1943 till två troende) [102]
Beskyddaren beklagar djupt den fientliga attityden hos några medlemmar av din familj mot den sak du har ställt upp för att tjäna, och han tycker du borde göra allt som står i din makt för att undvika att du stöter bort dem – så länge du inte ger upp din tro eller blir inaktiv.
Eftersom du inte kan få dem att bli intresserade av den är det bästa man kan göra det som Mästaren alltid rådde till i sådana fall: Lämna dem åt sig själva och be för dem. Beskyddare kommer också, var så säker, att be för deras upplysning. Många människor har, efter att bittert ha motarbetat tron, till slut vunnits över genom tålamodet, kärleken, taktfullheten och bönerna från deras bahá’í-släkting eller vän.
(Ur ett brev daterat 14 oktober 1943 till en enskild troende) [103]
Han anser att du med alla medel bör visa din make den största kärlek och sympati; om vi någonsin hyser tvivel om hur vi skall uppföra oss som bahá'íer, skall vi tänka på ‘Abdu’l-Bahá och studera hans liv och fråga oss själva vad han skulle ha gjort, ty han är vårt fullkomliga exempel i alla avseenden. Och du vet hur mild han var och hur hans tillgivenhet och godhet lyste som solsken på envar.
Din make och ditt barn har rätt till din kärlek och ger dig ett underbart tillfälle att framvisa din tro på Guds sak.
Du borde även bedja till Bahá’u’lláh att hjälpa dig att förenas med din make och göra ditt hem till ett sant och lyckligt hem.
(Ur ett brev daterat 9 mars 1946 till en enskild troende) [104]
Han anser, med tanke på dina familjeproblem, att du bör taga upp dessa frågor med ditt råd om du önskar råd; ett av dessa råds åligganden är att ge råd och hjälpa vännerna och det är ditt privilegium att vända dig till ditt råd.
(Ur ett brev daterat 10 april 1947 till ett bahá’í-par) [105]
Beskyddaren har länge varit av den uppfattningen att de … bahá’íerna i vissa fall inte lever upp till det äktenskapliga ideal som uppställts av Bahá’u’lláh. De är benägna att influeras av den rådande ytligheten och själviska hållningen hos människor gentemot det äktenskapliga bandet. Följaktligen, när han ser att du framgångsrikt lever upp till bahá’í-trons måttstock, att du härvidlag gör ditt bästa och bibehåller det heliga band du har med din man, blir han verkligen mycket lycklig. Han hoppas att du kommer att ha möjlighet att vara ett föredöme för andra. Ty han ogillar det sätt som vissa bahá’íer har, vilka i namn av att tjäna Guds sak lösgör sig från sina män eller går och skaffar sig nya!
(Ur ett brev daterat 2 april 1950 till en enskild troende) [106]
Beskyddaren kommer att bedja för att din moder blir bahá’í och mycket aktivt kommer att tjäna Guds Sak. Du bör tänka på att, genom att du lever ett helgat bahá’í-liv, kommer kanske din moder att bli påverkad lika mycket eller mera än genom att läsa och studera. När man ser den inverkan bahá’í-läran har på en annan persons liv, har det ofta en mycket stor effekt.
(Ur ett brev daterat 12 juli 1952 till en enskild troende) [107]
Uppfyllandet av våra personliga ambitioner i livet är ytterst sällan vad som gör oss lyckliga. Tvärtom väcker det vanligtvis en hel serie nya ambitioner. Å andra sidan, när vi engagerar oss i våra plikter både som människor med våra familjer och våra kollegor och som bahá’íer för Guds sak och tjänar den efter vår bästa förmåga under de omständigheter som vi befinner oss i, börjar vi förstå vad lycka innebär.
(Ur ett brev daterat 23 maj 1956 till en enskild troende) [108]
Beskyddaren kommer att be för dig, dina barn och din käre make. Nu när ni alla är enade i Guds tro och arbetar glädjefyllt tillsammans kommer de gudomliga välsignelserna säkerligen att nå er och den Helige andens bekräftelser välsigna ert arbete. Den magnet som attraherar den Helige anden är tjänande av Guds sak och i synnerhet att undervisa om Hans strålande tro. Beskyddaren kommer att be för att varje medlem i din familj ska bli en strålande stjärna i Guds välbehags himmel. Studier av Guds ord, reflektion över dess gudomliga innebörd, bön och sedan handling är nödvändiga. Och sedan, uthållighet i handling. Om dessa steg följs kommer man att utvecklas andligt och bli segerrik i tjänandet av Guds sak.
(Ur ett brev daterat 5 juni 1956 till en enskild troende) [109]
Du bör i ditt hem med din familj skapa en sådan anda av bahá’í-kärlek att din hustru verkligen kommer in i tron och attraherar era barn till den… Att ha harmoni i hemmet är det viktigaste för era barn.
(Ur ett brev daterat 15 augusti 1957 till en enskild troende) [110]
Utdrag ur brev skrivna av och å Universella Rättvisans Hus vägnar
Bland de mer framträdande mål, som skall uppnås av det Lokala Andliga Rådet i sin utvecklingsprocess mot full mognad, är för Rådet att handla som en kärleksfull fåraherde för bahá’í-hjorden, främja enighet och samförstånd bland vännerna, leda undervisningsarbetet, beskydda Guds sak, arrangera fester, högtidsdagar och regelbundna möten inom samfundet, informera bahá’íerna om sina planer, inbjuda samfundet att avge sina rekommendationer, främja ungdomars och barns välgång och delta, såå vitt omständigheterna tillåter, i humanitära aktiviteter. I sitt förhållande till den enskilde troende bör Rådet ständigt inbjuda och uppmuntra honom att studera Tron, att sprida dess strålande budskap, att leva i överrensstämmelse med dess läror, att bidraga frikostigt och regelbundet till fonden, att delta i samfundsaktiviteterna och att söka sin tillflykt till Rådet för råd och hjälp när det behövs.
(Ur ett brev daterat 30 juli 1972 skrivet av Universella Rättvisans Hus till ett Nationellt andligt råd) [111]
Som du väl vet har Bahá’u’lláh sagt: “Ḥuquq är i sanning ett viktigt påbud. Det åligger var och en att göra denna uppoffring eftersom det är en källa till framgång, välsignelser och överflöd. Detta är en ynnest som kommer att förbli hos varje själ i var och en av Guds världar, Herren över rikedom och frikostighet.” Den hängivna troende som har privilegiet att betala “Guds Rätt”, kommer, fjärran från att söka efter ursäkter för att undgå denna andliga skyldighet, att göra sitt bästa för att uppfylla den. Å andra sidan, eftersom lydnaden inför denna lag är en samvetsfråga och betalning av Ḥuqúqu’lláh är en frivillig handling, är det inte passande att gå längre än att informera… vännerna om deras andliga skyldighet samt överlämna till dem att besluta vad de önskar göra angående den.
Samma princip är tillämplig på de vänner som slösaktigt strör pengar över sina familjer, som köper eller bygger stora bostäder och möblerar dem väl bortom sina behov och bortförklarar dessa utgifter i sin önskan att undvika att betala Ḥuqúqu’lláh.
(Ur ett brev daterat 26 februari 1973 skrivet av Universella Rättvisans Hus till en enskild troende) [112]
Den rätta undervisningen av barn är livsviktig för mänsklighetens utveckling och kärnan och den nödvändiga grunden i all undervisning är andlig och moralisk fostran. När vi lär våra medmänniskor sanningarna och levnadssätten i bahá’í-tron behöver vi kämpa emot barriärer av likgiltighet, materialism, vidskepelse och en mängd felaktiga förutfattade meningar; men i våra nyfödda barn möter vi rena själar, obefläckade av världen. Då de växer kommer de att möta otaliga prövningar och svårigheter. Från allra första tid har vi plikten att fostra dem, både andligt och materiellt, enligt det sätt som Gud har visat, och de kan därmed, när de når vuxen ålder, bli förkämpar för Hans sak och andliga och moraliska jättar bland mänskligheten, utrustade att möta alla prövningar och kommer i sanning vara “stjärnorna på förståelsens himmel”, “det stilla flytande vatten av vilket själva livet för alla människor måste bero.”
(Ur ett brev daterat 31 augusti 1976 skrivet av Universella Rättvisans Hus till alla Nationella andliga råd) [113]
Då du och din make har konsulterat om era familjeproblem med ert Andliga råd men inte fått någon vägledning och även diskuterat er situation med en familjerådgivare utan framgång, känner Rättvisans Hus att det är av yttersta vikt att du och din make förstår att äktenskap kan vara en källa till välbefinnande, förmedla en känsla av säkerhet och andlig lycka. Det är dock inte något som bara händer. För att äktenskap ska bli en förnöjsamhets fristad krävs det ett samarbete mellan äktenskapspartnerna själva och stöd från deras familjer.
(Ur ett brev daterat 24 juni 1979 skrivet å Universella Rättvisans Hus vägnar till en enskild troende) [114]
Bahá’í-konceptet av kvinnors roll i samhället är unik. I kontrast till dagens tendens att nedvärdera moderskap försäkrar tron att detta är en uppgift av högsta ansvar och ytterst nödvändig för en sund utveckling av den nya generationen och därmed skapandet och upprätthållandet av en ständigt framåtskridande civilisation. Att ge huvudansvaret för undervisning av barn till modern följer direkt av det faktum att det är hon som bär barnet. Hennes attityd, hennes böner, även vad hon äter och hennes fysiska tillstånd har en stor påverkan på barnet även när det fortfarande är i livmodern…
Bahá’í-skrifterna hävdar dock inte att kvinnor ska begränsas till hemmet och bara vara sysselsatta med sina hushållssysslor. En viss antydan om den roll som har förutsetts för kvinnor i bahá’í-religionsordningen ges i uttalandena av ‘Abdu’l-Bahá att “kvinnor måste utvecklas och uppnå sina mål i alla delar av livet och därmed bli jämställda med män” och att i Bahá’u’lláhs religionsordning utvecklas kvinnor sida vid sida med männen. Det finns inget område eller fall där de kommer att ligga efter: de har samma rättigheter som män och kommer i framtiden att ingå i alla delar av samhällets förvaltning. Sådan kommer deras ställning vara att de, i varje område av strävan, kommer att inta de högsta nivåerna i människans värld. Var så säker. Se inte till deras nuvarande tillstånd. I framtiden kommer kvinnornas värld att skina med strålande glans, för sådan är Bahá’u’lláhs vilja och syfte.
(Ur ett brev daterat 4 augusti 1992 skrivet å Universella Rättvisans Hus vägnar till en enskild troende) [115]
Trons lära är helt klar beträffande nödvändigheten av att uppmärksamma fostran av barn och utvecklingen av familjeliv. Det problem du uppmärksammat uppstår när de troende möter en enträgen begäran om hjälp med att främja tron, med administrativa aktiviteter i bahá’í-samfundet, och med konsolideringsarbetet. Deras utmaning är att besluta om vilket gensvar de bör ge till en sådan begäran utan att försumma sitt ansvar för barn och andra familjemedlemmar, och att ta hänsyn till begränsningar när det gäller tid, energi och resurser vilket alla bahá’íer måste göra.
Det finns inget sätt att möta denna utmaning som är den enda rätta, eftersom individuella omständigheter varierar så mycket. Det står emellertid klart att bahá’íer bör eftersträva balans så att de legitima behoven hos barn och familj beaktas, tillsammans med det omgivande bahá’í-samfundet och dess tillväxt. Efter hand som familjen utvecklas bör en medveten ansträngning göras att få med alla dess medlemmar i trons arbete så att barnen identifierar sig med den och inte misstycker till föräldrarnas engagemang. Detta bör uppnås genom en process av uppmuntran och stöd och få familjemedlemmarna varaktigt motiverade genom familjekonsultation.
(Från ett brev daterat 20 september 1992 å Universella Rättvisans Hus vägnar till en enskild troende.)
Dina frågor rör alla den livsviktiga frågan om bahá’í-fostran av barn. Rättvisans Hus anser att det är av yttersta vikt att bahá'í-föräldrar strävar efter att bistå sina barn att varaktigt och systematiskt studera läran, att förandliga sina liv och att forma sin karaktär i enlighet med Bahá’u’lláhs normer. Att lyckas med att uppfylla dessa väsentliga uppgifter från föräldrarnas sida kommer att minska risken för att deras barn fångas upp i de destruktiva krafter som kännetecknar en nedgående social ordning, som är i stort behov av förnyelse, och att de berövas Bahá’u’lláhs helande nåd.
(Ur ett brev daterat 2 juli 1995 skrivet å Universella Rättvisans Hus vägnar till en enskild troende) [116]
[117]
Att skydda barnen från att påverkas av de omoraliska tendenserna i dagens samhälle framstår som en av de stora utmaningarna som bahá’í-föräldrar står inför. Den oro du känner för den effekt som media, särskilt TV-program, har på barn har noterats med sympati. Som du är väl medveten om finns det inga praktiska sätt att helt avskärma barnen från de moraliska problemen i det samhälle i vilket de växer upp. Det ankommer därför på föräldrarna att göra allt de kan för att försäkra sig om att deras barn får andlig undervisning från sina tidigaste år, både genom bahá’í-klasser understödda av trons institutioner, och genom den moraliska fostran och exempel de erhåller i hemmet. Den sammanställning om bahá’í-fostran som publicerats erbjuder många användbara riktlinjer.
Eftersom det är omöjligt för bahá’í-barn att undvika att exponeras för tvivelaktigt beteende, blir det viktigt att de tillfällen då barn kanske träffar på sådant beteende, genom media och i det dagliga livet, används på ett klokt sätt av föräldrarna som ett medel att vägleda och hjälpa dem att inse den praktiska liksom den andliga betydelsen av att vara annorlunda. Den utsträckning i vilken ni försöker minska ert barns exponering för sådan påverkan lämnas till ert eget omdöme i ljuset av läran.
(Från ett brev daterat 4 september 2001 skrivet på Universella Rättvisans Hus vägnar till ett bahá’í-par) [118]
Rättvisans Hus rördes av att höra om din kärlek till den Välsignade skönheten och din innerliga önskan att tjäna Hans sak och vinna Hans välbehag. Det finns många sätt på vilka man kan tjäna, och varje person måste välja vad han eller hon bäst kan göra inom ramen för hans eller hennes möjligheter och begränsningar. Möjligheter att tjäna Guds sak utesluter inte nödvändigtvis att bistå ens familj. Det är viktigt att inse att alla aspekter av en persons liv är ett element i tjänandet av Bahá’u’lláh: Att hysa kärlek och respekt för sina föräldrar; att skaffa sig utbildning; att leva så att man främjar god hälsa; att skaffa ett jobb eller yrke; ens beteende gentemot andra och att upprätthålla en hög moral; ens äktenskap och uppfostran av ens barn; ens aktiviteter för att undervisa om tron och bygga upp bahá’í-samfundets styrka; och, naturligtvis, ens dagliga bön och studium av skrifterna.
(Från ett brev daterat 22 september 2002 skrivet på Universella Rättvisans Hus vägnar till en enskild troende) [119]
Beträffande frågan om huruvida du måste söka få dina föräldrars samtycke att gifta dig, finns det vissa sällsynta omständigheter som kan göra denna bestämmelse ogenomförbar när det gäller den ena eller båda föräldrarna: Om föräldern har dött; om han eller hon bevisligen är mentalt otillräknelig och således oförmögen att fatta ett legalt beslut; om han eller hon inte kan spåras; om han eller hon inte vill kännas vid eller officiellt avsagt sig ansvar för barnet; om han eller hon allvarligt har misshandlat barnet. De sista två typerna omfattar en så lång rad situationer att de vanligen måste hänvisas till Rättvisans Hus för avgörande från fall till fall.
(Från ett brev daterat 19 december 2006 skrivet på Universella Rättvisans Hus vägnar till en enskild troende) [120]
Du är fundersam över tillämpningen av denna princip[9] i relation till fostran av barn och ungdomar och frågar om det skulle vara acceptabelt att ditt barn valde att inte bli en bahá’í. Ett sätt att förstå syftet med oberoende undersökning av sanningen i det här sammanhanget är att inse det rättvisa i att låta individer vara fria att själva besluta på basis av deras eget sökande och inre övertygelse om vad de vill tro och att inte påtvinga dem någon skyldighet att automatiskt acceptera vad deras föräldrar eller andra tror. Det innebär också att den mogna individen måste ta ansvar för att besluta om vilket trossystem han eller hon vill ansluta sig till. Barn som har fostrats i kunskapen om tron av bahá’í-föräldrar kommer att veta utifrån karaktären hos den undervisning de mottagit att de måste utöva detta ansvar själva personligen. Denna punkt har klargjorts i Shoghi Effendis råd, såsom det förmedlats i ett brev skrivet på hans vägnar till ett Nationellt andligt råd: “Så fort barnet uppnått mogen ålder bör det ges full frihet att välja sin religion, oavsett vad föräldrarna vill och önskar.”
Inte desto mindre behöver barn från en tidig ålder moralisk träning för att åtminstone göra det möjligt för dem att utvecklas väl i sitt sociala umgänge med andra. Man kan finna en gemensam kärna av moralisk undervisning i alla uppenbarade skrifter, och det är lämpligt, faktiskt nödvändigt, för bahá’í-föräldrar att hålla fast vid sina egna principer när de vägleder sina barn att bli andliga varelser och anständiga, rakryggade medlemmar av samhället. Bahá’u’lláh har ändå givit var och en av sina följeslagare plikten att undervisa om Hans sak och beskriver det som den mest förtjänstfulla av alla gärningar. Det skulle verkligen vara underligt om en bahá’í-mor som visste detta skulle undanhålla från sitt barn den senaste uppenbarelsen från Gud som hon undervisar alla andra om. Därtill har Han ålagt föräldrarna att ge sina barn andlig undervisning från tidig ålder, men på ett som inte leder till fanatism.
Om barnen lämnas helt åt sig själva för att finna sin väg i livet kommer de att ha dåliga framtidsutsikter, som den beklagansvärda situationen för unga människor i dagens samhälle så obarmhärtigt visar. Bland de saker som bör inskärpas i barnen för att förbereda dem för framtiden, är den dygd som kallas rättvisa, vilken understryker vikten av att själv se med egna ögon – vikten, med andra ord av självständig undersökning. Utan någon slags träning eller orientering kan man inte undersöka vad som är sant. Så är det för en vetenskapsman som knappast skulle kunna undersöka den materiella verkligheten utan förberedelse genom någon form av skolning. Trons öppna inställning till lärande borde ge vännerna förtroende för att de har förlänats möjligheten att utveckla ett sökande sinne. Ju mer de studerar läran, desto mer väcks och utvecklas denna förmåga.
(Från ett brev daterat 31 juli 2007 skrivet på Universella Rättvisans Hus vägnar till en enskild troende) [121]
Den troende frågade om referensen till uttalandet om en hustrus “lydnad mot och hänsyn till sin make” i texten ur följande skrift uppenbarad av ‘Abdu’l-Bahá:O Tjänarinnor av den Alltillräcklige Guden!Ansträng er, att ni kanske må bli i stånd att förvärva sådana dygder som ska hedra och utmärka er bland alla kvinnor. Säkerligen finns det ingen större stolthet och ära för en kvinna än att vara en tjänarinna vid Guds Storhets hov; och de egenskaper som ska förtjäna henne denna ställning är ett uppmärksamt och vaksamt hjärta; en fast övertygelse om Guds, den Oförlikneliges enhet; en hjärtlig kärlek till alla Hans tjänarinnor; obefläckad renhet och kyskhet; lydnad mot och hänsyn till hennes make; uppmärksamhet åt fostran och omsorg av sina barn; lugn, ro, värdighet och självbehärskning; flit i att prisa Gud och tillbedja Honom både natt och dag; ståndaktighet och fasthet i Hans heliga Förbund; och yttersta iver, entusiasm och tillgivenhet för Hans Sak. Jag ber Gud att var och en av dessa gåvor må tilldelas er. ↑
Den troende frågade om de beslut som ska fattas av äktenskapspartnerna, när både man och hustru fullföljer karriärmöjligheter som verkar leda dem längs delade vägar. ↑
Texten ur skriften lyder som följande:Håll av din make och hav alltid ett älskligt sätt emot honom oavsett på hur dåligt humör han må vara. Även om din kärleksfulla godhet gör honom ännu mera bitter, skall du visa mera vänlighet, mera ömhet, vara än mer kärleksfull och visa fördragsamhet inför hans grymma handlingar och dåliga behandling. ↑
Kitáb-i-Aqdas ↑
Zaqqúmträdet, Qur’án 37:60, 44:43 [Enligt Koranens budskap (Proprius förlag AB, 2002) ska det vara 37:62, 44:43] ↑
Det inkommande brevet till Beskyddare anger: En annan fråga rörande fostran av barn har uppstått. Några av oss som väntar barn ser fram emot att placera våra äldre barn (2½ till 3 år) i ... förskolan som är en utmärkt skola, känd över hela landet för sina framstående barnfostransmetoder, eftersom vi kände att vi skulle vara otillräckliga föräldrar under ett antal månader, och för att det inte finns några lekkamrater i dessa barns åldrar i vår närhet. Den stora invändningen verkar vara att enligt skrifterna är modern den viktigaste läraren tills barnet fyllt 6 eller 7 år. Vi vill naturligtvis göra det som är bäst och uppskattar er hjälp ↑
Uttalandet av ‘Abdu’l-Bahá är som följer: “Det är oerhört svårt att fostra individen och förbättra karaktären när puberteten väl är förbi.” Se ‘Abdu’l-Bahás skrifter i urval, paragraf 111.7 ↑
Beträffande föräldrars samtycke ↑
Oberoende undersökning av sanningen ↑