Utvalda Skrifter


BÖN FÖR MÄNSKLIGHETEN

Lovat vare Ditt namn, o, Herre, min Gud! Mörker har fallit över varje land och fördärvets makter omgiver alla nationer. Men genom dem uppfattar jag Din lysande visdom och urskiljer Din försyns klara ljus.

De som är utestängda från Dig som av en slöja har inbillat sig att de har makt att utsläcka Ditt ljus, att kväva Din eld och att stilla Din nåds vindar. Nej, och till detta är Din makt mitt vittne! Hade icke varje vedermöda gjorts till bärare av Din visdom och varje prövning till förmedlare av Din försyn, skulle ingen ha vågat motsätta sig Oss, även om jordens och himmelens makter hade varit i förbund mot Oss. Redde Jag ut Din visdoms underbara hemligheter, vilka ligger blottade framför mig, så skulle Dina fienders lemmar klyvas sönder.

Förhärligad vare då Du, o min Gud! Jag bönfaller Dig vid Ditt Största namn att församla dem som älskar Dig kring den lag, som strömmar från Din viljas gottfinnande och att sända ned över dem det som skall skänka deras hjärtan tillförsikt.

Mäktig är Du att göra vad Dig behagar. Du är i sanning Hjälpen i farans stund, Den i sig själv varande.

NÅDENS OCEAN

  1. Detta är den dag på vilken Guds härligaste ynnest har utgjutits över människorna, den dag på vilken Han största nåd har flödat över alla skapade ting. Det åligger alla världens folk att bilägga sina tvister och att i fullkomlig enhet och frid vistas i skuggan av det träd, som är Hans omsorg och godhet. Det tillkommer dem att hålla fast vid allt som på denna dag främjar upphöjelsen av deras ställning och gynnar deras högsta intressen. Lyckliga är de som den Allhärliga pennan kom att minnas och välsignade är de människor vilkas namn Vi valt att dölja i kraft av Vårt outgrundliga påbud.

    Bönfall den ende sanne Guden om att bevilja alla människor nåderik hjälp att fullgöra det, som är godtagbart i Vår åsyn. Snart skall den nuvarande ordningen vecklas samman och en ny bredas ut i dess ställe. Sannerligen, din Herre förkunnar sanningen och Han är den som känner osynliga ting.

  2. Säg: O människor! Detta är en oförliknelig dag. Oförlikneligt måste även det tal vara som lovsjunger alla folks Åstundade och oförliknelig den gärning, som längtar efter att godkännas i Hans åsyn. Hela det mänskliga släktet har längtat efter denna dag så att det till äventyrs måtte uppfylla det som anstår dess ställning och är värdigt dess bestämmelse. Välsignad är den människa som världens angelägenheter ej lyckats hindra från att igenkänna Honom som är Alla tings herre.

    Så blint har människohjärtat blivit, att varken stadens sönderfall eller bergets förvandling till stoft eller ens jordens rämnande förmår avskaka dess känslolöshet. Skrifternas hänsyftningar har uppenbarats och de tecken som nedskrivits i dem har avslöjats och det profetiska ropet höjes oupphörligen. Och likväl är alla, utom dem som Gud behagade leda, förvirrade i sin likgiltighets rus!

    Se hur världen hemsökes av en ny olycka varje dag, Dess vedermödor ökar ständigt. Från det ögonblick då SúriyiRa’ís (Skriften till Ra’ís) uppenbarades och fram till denna dag, har världen varken blivit lugnad eller dess folks hjärtan funnit ro. Under vissa tider har den oroats av strider och tvister, vid andra har den skakats våldsamt av krig och fallit offer för hätska sjukdomar. Dess sjukdom närmar sig den yttersta hopplöshetens stadium, eftersom den Sanne läkaren är förhindrad att utdela läkemedlet, medan okunniga utövare betraktas med gillande och medgives full handlingsfrihet. … Upprorsandans damm har fördunklat människors hjärtan och förblindat deras ögon. Inom kort kommer de att inse följderna av vad deras händer har förvållat på Guds dag. Så varnar er Han, som är den Allunderrättade, såsom befallts av Honom, som är den Mäktigaste, den Allsmäktige.

  3. Detta är den dag på vilken oceanen av Guds barmhärtighet har blivit uppenbarad för människorna, den dag då Hans Godhets morgonstjärna har gjutit sin strålglans över dem, den dag då molnen av Hans givmilda ynnest har överskuggat hela människosläktet. Nu är tiden inne att trösta och vederkvicka de nedslagna med livgivande vindar av kärlek och gemenskap och med levande vatten av vänlighet och barmhärtighet.

    De som är Guds älskade måste i sin hållning gentemot Gud och i sitt sätt att lovsjunga Hans pris och härlighet, varhelst de samlas och vem de än möter, visa prov på sådan ödmjukhet och undergivenhet, att varje stoftkorn under deras fötter kan vittna om djupet i deras hängivenhet. Det samtal som förs mellan dessa heliga själar bör genomstrålas av en sådan kraft, att dessa stoftkorn skälver under dess inflytande. De bör uppföra sig på ett sådant sätt att marken de beträder aldrig måtte vända sig till dem med ord som dessa: “Jag bör föredragas framför dig, ty se, hur tålmodigt jag bär den börda lantmannen lägger på mig. Jag är det redskap, som oupphörligen skänker alla varelser de välsignelser som Han, som är källan till all nåd, har anförtrott mig. Se djupet av min ödmjukhet, oaktat den ära som tilldelats mig och de oräkneliga bevisen på min rikedom – en rikedom som tillgodoser hela skapelsens behov. Bevittna då med vilken fullkomlig undergivenhet jag låter mig trampas under människornas fötter. …

    Visa fördragsamhet och välvilja och kärlek gentemot varandra. Om någon bland er skulle vara oförmögen att fatta en viss sanning eller bemödar sig om att förstå den, visa då under samspråk med honom en anda av yttersta vänlighet och välvilja. Hjälp honom att se och erkänna sanningen utan att anse er själva vara det minsta överlägsna honom eller äga större gåvor.

    Människans hela plikt i denna dag är att ernå den andel av nådens flod som Gud låter strömma fram till henne. Må därför ingen tänka på kärlets större eller mindre mått. Somligas andel kan ligga i en handflata, andras andel kan fylla en kopp och andras till och med ett litermått.

GUD OCH HANS UPPENBARARE

  1. Allt pris tillkomme Guds enhet och all ära tillhör Honom, den oinskränkte Herren, den oförliknelige och allhärlige Härskaren över världsalltet, som har skapat alla tings verklighet ur fullständig intighet, som från intet har bragt till varande de ädlaste och mest utsökta beståndsdelarna i sin skapelse, och som har mottagit sina skapade varelser i sitt rike av oförgänglig härlighet, varigenom Han räddar dem undan avlägsenhetens förnedring och den slutliga förintelsens faror. Ingenting annat än Hans alltomfattande nåd, Hans alltgenomträngande barmhärtighet kunde ha varit i stånd att uppnå detta. Hur skulle det eljest ha varit möjligt för idel intighet att av sig själv ha förvärvat värdigheten och förmågan att höja sig ur sitt tillstånd av ickeသvarande till varandets rike?

    Efter att ha skapat världen och allt som lever och rör sig i den, valde Han genom ett direkt utövande av sin obundna och oberoende vilja, att tilldela människan den unika utmärkelsen och förmågan att lära känna Honom och älska Honom – en förmåga som ovillkorligen måste anses vara drivkraften och det ursprungliga ändamålet som ligger till grund för hela skapelsen... Över den innersta verkligheten av varje skapat ting har Han gjutit glansen från ett av sina namn och gjort det till mottagare av en av sina egenskapers härlighet. Över människans verklighet har Han däremot samlat strålglansen från alla sina namn och egenskaper och gjort den till en spegel för sitt eget Jag. Ensam bland alla skapelser har människan blivit utvald till en så stor ynnest, en så varaktig gåva.

    Dessa krafter, med vilka den gudomliga givmild-hetens sol och den himmelska ledningens källa har utrustat människans verklighet, ligger emellertid dolda inom henne liksom lågan är gömd i vaxljuset och ljusets strålar finnes slumrande i lampan. Strålglansen från dessa krafter kan fördunklas av världsliga begär, liksom solens ljus kan döljas av damm och smuts som täcker spegeln. Varken vaxljuset eller lampan kan tändas av egen kraft, ej heller kan det någonsin bli möjligt för spegeln att själv befria sig från smuts. Det är klart och uppenbart att icke förrän en eld tändes kommer lampan aldrig att brinna och om icke smutsen torkas bort från spegelns yta kan den aldrig uppvisa solens bild eller återkasta dess ljus och skönhet.

    Och eftersom det ej kan finnas någon direkt förbindelselänk, som binder den ende sanne Guden vid Hans skapelse och ingen som helst likhet kan finnas mellan det förgängliga och den Evige, det tillfälliga och den Fullkomlige, har Han påbjudit att det i varje tidsålder och religionsordning uppenbaras en ren och fläckfri själ i jordens och himmelens riken. Denna svårfattliga, denna gåtfulla och förandligade gestalt har Han tilldelat en tvåfaldig natur – den lekamliga som tillhör stoftets värld och den andliga som är född av Guds eget väsen.

  2. För varje omdömesgillt och upplyst hjärta är det tydligt att Gud, det ofattbara väsendet, det gudom-liga varandet är oändligt upphöjt över varje mänsklig egenskap, såsom kroppslig existens, uppstigande och nedstigande, framträdande och tillbakaträdande. Fjärran vare det Hans härlighet att en mänsklig tunga på rätt sätt kunde lovprisa Honom eller att ett mänskligt hjärta kunde förstå Hans outgrundliga gåta. Han är och har alltid varit dold i sitt väsens uråldriga evighet och skall i sin verklighet inför människornas åsyn för evigt vara gömd. “Ingen syn omfattar Honom, men Han omfattar all syn. Han är den svårfattlige, den Alltförnimmande...“

    Eftersom dörren till kunskap om Dagarnas uråldrige sålunda är stängd inför ansiktet på alla varelser, har den Oändliga nådens källa i enlighet med sitt ord: “Hans nåd övergår över alla ting, Min nåd har omslutit dem alla” fått dessa lysande ädelstenar av helighet att träda fram ur andens rike i det mänskliga templets ädla form och uppenbaras för alla människor, så att de må delge världen detta Oföränderliga väsens mysterier och vittna om nyansrikedomen i Hans oförgängliga väsen.

    Dessa helgade speglar, dessa gryningar av urgammal härlighet är alla och envar företrädarna på jorden för Honom, som är världsalltets centrala sfär, dess innersta väsen och yttersta mål. Från Honom härrör deras kunskap och kraft, från Honom härstammar deras överhöghet. Deras anletes skönhet är blott en återspegling av Hans bild och deras uppenbarelse ett tecken på Hans odödliga härlighet. De är den gudomliga kunskapens skattkammare och den himmelska visdomens förråd. Genom dem förmedlas en nåd som är oändlig och genom dem uppenbaras det ljus som aldrig kan förblekna. … Dessa helighetens tabernakel, dessa grundspeglar som återkastar ljuset av oförgänglig härlighet, är endast uttryck för Honom som är de osynligas osynlige. Genom uppenbarelsen av dessa ädelstenar av gudomlig kraft uppenbaras alla Guds namn och egenskaper, såsom kunskap och makt, överhöghet och herravälde, barmhärtighet och visdom, härlighet, givmildhet och nåd.

    Dessa Guds egenskaper är icke, och har aldrig varit särskilt förunnade vissa profeter och undanhållna andra. Nej, alla Guds profeter, Hans högst gynnade, Hans heliga och utvalda sändebud är utan undantag bärare av Hans namn och förkroppsligandet av Hans egenskaper. De skiljer sig från varandra endast med avseende på intensiteten i sin uppenbarelse och den relativa styrkan i sitt ljus, i enlighet med vad Han har uppenbarat: “Några av apostlarna har Vi låtit överglänsa de andra.”

    Det har sålunda klargjorts och bevisats att inom dessa profeters och Guds utvaldas tabernakel har ljuset från Hans oändliga namn och upphöjda egenskaper återkastats, även om ljuset från några av egenskaperna hos dessa lysande tempel utåt sett må vara uppenbarat eller ej inför människornas ögon. Att en viss gudomlig egenskap ej har uppenbarats utåt av dessa avskildhetens väsen innebär på intet sätt att de, som är Guds egenskapers gryningar och Hans heliga namns skattgömmor ej skulle ha ägt den. Dessa upplysta själar, dessa sköna anleten har sålunda alla och envar varit begåvade med alla Guds egenskaper, såsom överhöghet, myndighet och liknande kännetecken, om de än utåt sett varit berövade allt jordiskt majestät...

  3. Du skall förvisso veta, att alla Guds profeters innersta väsen är ett och detsamma. Deras enhet är fullständig. Gud, Skaparen, säger: Det finnes ingen som helst skillnad mellan bärarna av Mitt budskap. De har alla endast ett ändamål, deras hemlighet är samma hemlighet. Att föredraga den ene framför den andre, att upphöja några över andra är icke på något sätt tillåtet. Varje sann profet har betraktat sitt budskap såsom i grunden detsamma som uppenbarelsen av varje annan profet före honom. Om således någon människa ej skulle lyckas förstå denna sanning och följaktligen hängiva sig åt fåfängt och opassande tal, skulle ingen vars blick är klar och vars förstånd är upplyst någonsin tillåta att sådant tomt prat fick honom att vackla i sin tro.

    Omfattningen av Guds profeters uppenbarelse i denna värld måste emellertid skifta. Var och en av dem har varit bärare av ett bestämt budskap och bemyndigad att uppenbara sig genom särskilda gärningar. Det är av detta skäl som de förefaller att skilja sig i storhet. Deras uppenbarelse kan liknas vid månens ljus som gjuter sin glans över jorden. Även om den, varje gång den träder fram, visar ett nytt mått av klarhet, kan likväl dess inneboende glans aldrig minska, ej heller kan dess ljus utsläckas.

    Det är därför klart och tydligt, att varje skenbar förändring i deras ljusstyrka icke finns i själva ljuset utan snarare bör tillskrivas den varierande mottagligheten hos en ständigt växlande värld. Varje profet, som den allsmäktige och oförliknelige Skaparen beslutat sända till jordens folk, har blivit anförtrodd ett budskap och ålagd att handla på det sätt som bäst skulle möta kraven i den tidsålder i vilken han framträdde. Guds avsikt med att sända sina profeter till människorna är tvåfaldig. Den första är att befria människobarnen från okunnighetens mörker och leda dem till den sanna insiktens ljus. Den andra är att tillförsäkra människosläktet fred och lugn och tillhandahålla alla medel genom vilka detta kan uppnås.

    Guds profeter bör betraktas som läkare, vars uppgift är att vårda världen och dess folk så att de genom enhetens anda kan bota sjukdomen hos en splittrad mänsklighet. Ingen har fått rätten att ifrågasätta deras ord eller ringakta deras ledning, ty de är de enda som kan göra anspråk på att ha förstått patienten och ställt en riktig diagnos på sjukdomen. Ingen människa kan någonsin hoppas på att nå de höjder, som den gudomlige Läkarens visdom och förstånd har uppnått, hur skarp uppfattningsförmåga hon än må ha. Man skall därför icke förundras om behandlingen, som föreskrives av Läkaren i denna dag, ej befinnes vara densamma som den Han föreskrev tidigare. Hur skulle det kunna vara annorlunda när åkomman som hemsöker den lidande kräver ett särskilt läkemedel i varje stadium av hans sjukdom? På samma sätt har Guds profeter varje gång de upplyst världen med den skimrande strålglansen av den gudomliga kunskapens sol oföränderligen uppmanat dess folk att mottaga ljuset från Gud med sådana medel, som bäst tjänat fordringarna i den tidsålder under vilken de framträdde. De var sålunda i stånd att skingra okunnighetens mörker och att utgjuta sin egen kunskaps härlighet över världen. Det är mot den inre naturen hos dessa profeter som varje insiktsfull människa således måste rikta blicken, eftersom deras enda ändamål alltid har varit att vägleda de vilsegångna och skänka ro åt de lidande. Detta är icke dagar av välgång och seger. Hela mänskligheten är i klorna på mångahanda sjukdomar. Sträva därför att rädda dess liv med den helande medicin som den ofelbare Läkarens allsmäktiga hand har berett.

    Nu till din fråga beträffande religionens natur. Du skall veta att de som är sant visa har liknat världen vid det mänskliga templet. Liksom människans kropp behöver en dräkt att klädas i behöver mänsklighetens kropp prydas med rättvisans och visdomens mantel. Dess klädnad är den uppenbarelse som Gud har förunnat den. Närhelst denna klädnad har fyllt sitt ändamål skall den Allsmäktige förvisso förnya den, ty varje tidsålder behöver ett nytt mått av Guds ljus. Varje gudomlig uppenbarelse har sänts ned på det sätt som bäst passade förhållandena i den tid då den framträdde.

    Beträffande din fråga om de yttranden som fällts av ledarna för äldre religioner. Varje vis och hedervärd människa kommer utan tvivel att avhålla sig från sådant fåfängt och gagnlöst tal. Den oförliknelige Skaparen har skapat alla människor av ett och samma ämne och upphöjt deras verklighet över återstoden av sin skapelse. Framgång eller misslyckande, vinst eller förlust, måste därför bero av människans egna ansträngningar. Ju mer hon strävar, desto större blir hennes framsteg. Vi vill gärna hoppas att Guds frikostighets vårregn måtte bringa det goda omdömets blommor att skjuta upp ur människohjärtats mylla och rena det från alla jordiska föroreningar.

  4. Tag er i akt, o ni som tror på Guds enhet, så att ni icke frestas att göra någon skillnad mellan några av Hans saks uppenbarare eller mellan de tecken, som har åtföljt och förkunnat deras uppenbarelser. Detta är i sanning den verkliga meningen med gudomlig enhet, om ni tillhör dem som uppfattar och tror på denna sanning. Var dessutom övertygade om att var och en av dessa Guds uppenbarares verk och handlingar, ja vadhelst som rör dem och vadhelst de må uppenbara i framtiden, är påbjudet av Gud och ett återsken av Hans vilja och avsikt. Vemhelst som gör den minsta skillnad mellan deras personer, deras ord, deras budskap, deras handlingar och uppträdande har i sanning tvivlat på Gud, förkastat Hans tecken och svikit Hans budbärares sak.

  5. Du skall veta att när Människosonen gav upp andan till Gud fällde hela skapelsen bittra tårar. Genom att Han offrade sig själv ingöts emellertid en ny förmåga hos alla skapade varelser. Tecknen därpå, som kan ses bland alla jordens folk, är nu uppenbara för dig. Den största visdom de visa har yttrat, den djupsinnigaste lärdom som något förstånd har framvisat, de konstverk som de skickligaste händer har framställt, det inflytande som utövats av de mäktigaste härskare, är endast uppenbarelser av den livgivande kraft som frigjorts genom Hans enastående, Hans alltgenomträngande och lysande ande.

VÄGEN TILL GUD

  1. Hur underbar är icke den levande, den evigt bestående Gudens enhet – en enhet som är upphöjd över alla begränsningar och som övergår alla skapade varelsers förstånd! Han har i evighet vistats i sin ouppnåeliga boning av helighet och härlighet och kommer att i evighet fortsätta att trona på höjderna av sin oberoende överhöghet och storhet. Hur upphöjt har icke Hans oförgängliga väsen varit, hur fullständigt oberoende av alla skapade tings kunskap och hur oändligt upphöjt skall det ej förbliva över lovsången från alla invånare i himlarna och på jorden.

    Från den upphöjda källan och ur sin ynnests och givmildhets innersta väsen har Han anförtrott åt varje skapat ting ett tecken på Hans kunskap, så att icke någon i Hans skapelse skall vara berövad sin beskärda del i att giva uttryck åt denna kunskap, var och en i enlighet med sin förmåga och sin ställning. Detta tecken är spegeln för Hans skönhet i skapelsens värld. Ju större ansträngningen är att rena denna upphöjda och ädla spegel, desto trognare kommer den att förmå återspegla härligheten i Guds namn och egenskaper och uppenbara Hans teckens och kunskaps underverk. Varje skapad varelse skall bli i stånd – så stor är denna återspeglande förmåga – att uppenbara möjligheterna i sin förutbestämda ställning, att inse sin förmåga och begränsning och att betyga sanningen att “Han är sannerligen Gud, det finnes ingen Gud jämte Honom.” …

  2. Livskraften i människornas tro på Gud håller på att dö ut i varje land. Ingenting mindre än Hans välgörande medicin kan någonsin återställa den. Den frätande gudlösheten äter sig in i det mänskliga samhällets livsviktiga delar. Vad annat än Hans mäktiga uppenbarelses läkemedel kan rena och återuppliva det? Står det i mänsklig makt …att åstadkomma en så fullständig omvandling av beståndsdelarna i någon av de ytterst små och odelbara partiklarna i materien, att denna förvandlas till renaste guld? Hur förbryllande och svårt detta än må förefalla, har Vi bemyndigats att fullborda den ännu större uppgiften att omvandla satanisk styrka till himmelsk makt. Den kraft som är mäktig en sådan förvandling överträffar själva läkemedlets styrka. Endast Guds ord kan göra anspråk på att ha begåvats med förmågan till en så stor och vittgående förändring.

  3. De släktled som har gått före dig – varthän har de försvunnit? Och de som under sitt liv omgavs av de skönaste och ljuvligaste i landet, var är de nu? Drag nytta av deras exempel, o människor och var ej bland dem som går vilse.

    Andra skall inom kort lägga hand på er egendom och flytta in i era bostäder. Lyssna till Mina ord och låt er icke räknas till de dåraktiga.

    Den främsta plikten för envar av er är att välja ut åt sig själv det som ingen annan kan kränka och ingen lägga beslag på. Ett sådant ting – och härtill är den Allsmäktige Mitt vittne – är kärleken till Gud, om ni blott kunde inse det.

    Bygg åt er sådana hus som regn och översvämning aldrig kan förstöra, sådana som skyddar er mot förändringarna och tillfälligheterna i detta liv. Detta är påbudet från Honom som världen har förorättat och svikit.

  4. Att hjärtat är den tron där Guds, den Allbarmhärtiges uppenbarelse har sin medelpunkt är intygat av de heliga ord som Vi fordom har uppenbarat. Däribland finns de som lyder: “Jord och himmel kan icke rymma Mig. Vad som allena kan rymma Mig är hjärtat hos den som tror på Mig och är trogen Min sak.” Hur ofta har ej människohjärtat, som är mottagaren av Guds ljus och hemvist för den Allbarmhärtiges uppenbarelse, irrat sig bort från Honom som är källan till detta ljus och denna uppenbarelses ursprung. Det är hjärtats egensinnighet som fjärmar det från Gud och dömer det till avlägsenhet från Honom. De hjärtan som är medvetna om Hans närvaro är emellertid nära Honom och bör anses ha nalkats Hans tron.

    Tänk dessutom på hur ofta människan glömmer sitt eget jag, medan Gud genom sin allomfattande kunskap förblir medveten om sin skapelse och fortsätter att sprida sin härlighets uppenbara strålglans över den. Det är därför tydligt att Han under sådana förhållanden är henne närmare än hennes eget jag. Han kommer i sanning att för alltid så förbli, ty medan den ende sanne Guden vet allt, förnimmer allt och förstår allt, är den dödliga människan benägen att misstaga sig och är ovetande om de mysterier som ligger inneslutna i henne ...

  5. Välsignade är de som har svingat sig i höjden på avskiljandets vingar och nått den ställning, vilken överskyggar hela skapelsen såsom påbjudits av Gud, och som varken de lärdes fåfänga inbillningar eller mängden av jordens härskaror har lyckats leda bort från Hans sak. Vem finnes bland er, o människor, som tänker försaka världen och nalkas Gud, alla namns Herre? Var står han att finna som genom kraften i Mitt namn, som höjer sig över alla skapade ting, tänker kasta bort det som människor äger och med all sin makt hålla fast vid de saker som Gud, som känner det osynliga och det synliga, har bjudit honom att iakttaga? Sålunda har Hans gåva sänts ned till människorna, Hans vittnesbörd fullbordats och Hans bevis lyst fram över barmhärtighetens horisont. Riklig är den belöning som skall erövras av den som har trott och utropat: “Lovad vare Du, o Alla världars älskade! Prisat vare Ditt namn, o Du, varje förstående hjärtas åstundade!”

  6. Slit i Mitt namn sönder de slöjor som så djupt har förblindat er syn och skingra, genom den kraft som fötts av er tro på Guds enhet, det fåfänga efterhärmandets avgudar. Stig sedan in i det heliga paradis som är den Allbarmhärtiges behag. Helga era själar från vadhelst som ej kommer från Gud och smaka vilans ljuvhet i Hans omfattande och mäktiga uppenbarelses sfär och under Hans överlägsna och ofelbara överhöghets skugga. Låt er icke svepas in i era själviska önskningars täta slöjor, eftersom Jag i var och en av er har fullkomnat Min skapelse, på det att Mitt verks ypperlighet i dess fullhet måtte uppenbaras för människorna. Därav följer att varje människa av sig själv har kunnat och skall fortsätta att kunna uppskatta Guds skönhet, den Förhärligade. Om hon ej begåvats med en sådan förmåga, hur skulle hon då kunna kallas till räkenskap för sitt misslyckande? Om någon människa, medan hon står i Guds närvaro på den dag, då alla jordens folk kommer att sammanföras, skulle tillfrågas: “Varför har du misstrott Min skönhet och vänt dig bort från Mitt Jag” och om någon människa då skulle svara och säga: “Eftersom alla människor har felat och icke någon har befunnits villig att vända sitt ansikte mot sanningen, har även jag genom att följa deras exempel allvarligt misslyckats med att igenkänna den Eviges skönhet”, skall en sådan undskyllan förvisso förkastas. Ty ingen människas tro kan betingas av någon annan än hon själv.

  7. O, Mina tjänare! Det höves er att vederkvicka och återuppliva era själar genom de nåderika ynnestbevis som i denna gudomliga, denna själsväckande vårtid strömmar ned över er. Hans stora härlighets morgonstjärna har spridit sin strålglans över er och Hans gränslösa nåds moln har överskyggat er. Hur stor blir icke belöningen för den som ej har berövat sig en så rik gåva och ej heller underlåtit att igenkänna skönheten hos sin Mest älskade i denna Hans nya skrud.

    Säg: O människor! Guds lampa brinner, tag er i akt så att icke er olydnads häftiga vindar släcker dess ljus. Nu är tiden inne att träda fram och prisa Herren, er Gud. Sträva icke efter kroppslig bekvämlighet och håll era hjärtan rena och fläckfria. Den onde ligger på lur, redo att snärja er. Rusta er mot hans onda anslag och befria er från det mörker som omgiver er, vägledda av ljuset från den ende sanne Gudens namn. Rikta era tankar på den Högt älskade hellre än på era egna jag.

  8. Välsignad är den människa som erkänt sin tro på Gud och Hans tecken och insett att “Han skall icke tillfrågas om sina gärningar”. En sådan insikt har av Gud gjorts till en prydnad för varje tro och till själva dess grundval. Därpå måste erkännandet av varje god handling bero. Fäst dina ögon därpå, att de upproriskas viskningar till äventyrs icke bringar dig på fall.

    Skulle Han påbjuda såsom laglig en sak, som sedan urminnes tider varit förbjuden och förbjuda det som i alla tider ansetts lagligt, har ingen fått rätten att ifrågasätta Hans myndighet. Vemhelst som tvekar, vore det så mindre än ett ögonblick, bör betraktas som lagbrytare.

    Vemhelst som icke insett denna upphöjda och grundläggande sanning och misslyckats med att nå denna mest upphöjda ställning, kommer tvivlets vindar att skaka och de otrognas tal kommer att förvirra hans själ. Den som har erkänt denna grundsats skall begåvas med fulländad fasthet.

HANS NÄRVAROS PARADIS

  1. Frigör er, o Guds näktergalar, från förtvivlans och eländets törnen och tistlar, lyft era vingar och flyg till den oförgängliga praktens rosengård. O, Mina vänner som vistas i stoftet! Skynda bort till er himmelska boning. Kungör för er själva det glada budskapet: “Han som är den Mest älskade har kommit! Han har krönt sig med Guds uppenbarelses härlighet och har inför människornas ansikten upplåtit dörrarna till sitt urgamla paradis. “ Må alla ögon fröjdas och må varje öra glädjas, ty nu är tiden inne att skåda Hans skönhet, nu är den rätta tiden att lyssna till Hans röst. Förkunna för alla längtande älskare: “Se, din Högt älskade har kommit till människorna!” och underrätta budbärarna från kärlekens Konung om budskapet: “Se, den Tillbedde har framträtt, skrudad i sin fulla härlighet!” O älskare av Hans skönhet! Vänd smärtan i er skilsmässa från Honom till glädjen i en evig återförening och låt Hans närvaros sötma upplösa bitterheten i er avlägsenhet från Hans förgård.

    Se hur Guds mångfaldiga nåd, som strömmar ned från den gudomliga härlighetens moln på denna dag har omfattat hela världen. Ty, medan varje älskare i gångna tider anropade och sökte sin Älskade, är det nu den Älskade själv som ropar på sina älskare och inbjuder dem att nå Hans närvaro. Tag er i akt så att ni ej går miste om en så dyrbar ynnest, tag er till vara att ni ej förringar ett så beaktansvärt tecken på Hans nåd. Avstå ej från de oförgängliga förmånerna och var ej nöjda med det som förgår. Lyft upp slöjan som skymmer er syn och skingra mörkret i vilket den är insvept, så att ni må skåda den avtäckta skönheten i den Älskades ansikte och se det som intet öga sett och höra det som intet öra hört.

    Hör mig, ni dödliga fåglar! I den oförgängliga praktens rosengård har en blomma börjat slå ut, jämförd med vilken varje annan blomma blott är ett törne och inför vars härlighets lyskraft själva skönhetens väsen måste förblekna och vissna. Res er därför och med era hjärtans hela entusiasm och med era själars fulla iver, er viljas fulla glöd och hela ert väsens samlade ansträngningar, sträva efter att uppnå Hans närvaros paradis och bemöda er om att inandas den oförgängliga blommans doft, att insupa helighetens ljuva vällukt och erhålla en del av denna överjordiska härlighets parfym. Vemhelst som följer detta råd kommer att spränga sina kedjor, kommer att känna hänförelsen i hängiven kärlek, kommer att uppnå sitt hjärtas önskan och kommer att överlämna sin själ i sin Älskades händer. När hon spränger sin bur kommer hon, likt andens fågel, att flyga bort till sitt heliga och eviga näste.

  2. O Min broder! När den sanne sökaren bestämmer sig för att inleda sitt sökande på vägen som leder till kunskapen om Dagarnas uråldrige, måste han framför allt rena sitt hjärta som är rummet för uppenbarelsen av Guds inre mysterier från det fördunklande dammet av all inhämtad kunskap och från anspelningarna från den sataniska inbillningens företrädare. Han måste luttra sitt bröst, som är det heliga rummet för den Älskades bestående kärlek, från all befläckelse och helga sin själ från allt som tillhör vatten och lera från alla dunkla och flyktiga band. Han måste så rena sitt hjärta att ingen återstod av vare sig kärlek eller hat lever kvar däri, så att kärleken icke blint leder honom till misstag eller hatet driver honom bort från sanningen, alldeles såsom du i denna dag bevittnar hur de flesta människor på grund av sådan kärlek och sådant hat är berövade det Odödliga anletet och har förirrat sig långt bort från de gudomliga mysteriernas gestalter och utan herde strövar omkring i glömskans och villfarelsens ödemark.

    Denne sökare måste ständigt sätta sin lit till Gud, måste avskilja sig från jordens folk, befria sig från stoftets värld och hålla fast vid Honom, som är härskarnas Herre. Han får aldrig söka upphöja sig själv över någon, måste utstryka varje spår av stolthet och högfärd från hjärtats tavla, måste hålla fast vid tålamod och saktmod, iakttaga tystnad och avstå från tomt prat. Ty tungan är en pyrande eld och överflöd av ord ett dödligt gift. Materiell eld förintar kroppen under det att tungans eld förtär både hjärta och själ. Den förras kraft varar blott en tid, under det att verkan av den senare varar ett århundrade.

    Sökaren bör även anse förtal som en svår förseelse och hålla sig fri från dess makt, ty förtal utsläcker hjärtats ljus och förkväver själens liv. Han bör vara nöjd med litet och vara befriad från varje tygellöst begär. Han bör värdesätta kamratskapet med dem som har försakat världen och anse undvikandet av skrytsamma och världsliga människor som en värdefull förtjänst. I gryningen varje dag bör han samtala med Gud och med hela sin själ hålla fast vid sökandet efter sin Älskade. Han bör förinta varje egensinnig tanke med lågan i det kärleksfulla omnämnandet av Honom och med blixtens hastighet ila förbi allt utom Honom. Han bör hjälpa de fördrivna och aldrig neka de utblottade sin ynnest. Han bör visa vänlighet mot djuren och än mer mot sin medmänniska, mot henne som är begåvad med talets förmåga. Han bör icke tveka att offra sitt liv för sin Älskade, ej heller tillåta att folkets ogillande får honom att vända sig bort från sanningen. Han bör icke önska för andra det han ej önskar för sig själv, ej heller lova det som han icke håller. Av hela sitt hjärta bör han undvika gemenskap med dem som gör vad ont är och bedja om förlåtelse för deras synder. Han bör förlåta den syndfulle och aldrig förakta hans låga ställning, ty ingen vet vilket hans eget slut skall bli. Hur ofta har ej syndaren i dödens timma uppnått den verkliga tron, tömt odödlighetens dryck och uppstigit till Härskaran i höjden! Och hur ofta har icke en hängiven troende vid tidpunkten för sin själs uppstigande blivit så förändrad att han fallit i den nedersta elden!

    Vårt syfte med att uppenbara dessa övertygande och betydelsefulla ord är att inskärpa hos sökaren att han bör anse allt utom Gud såsom övergående och räkna allt utom Honom, som är målet för all dyrkan, för ytterligt intet.

    Detta är några av den upphöjdes egenskaper och utgör den andligt sinnades kännetecken. De har redan blivit omtalade i samband med fordringarna för de vägfarande som beträder vägen till sann kunskap. När den frigjorde vägfarande och uppriktige sökaren har uppfyllt dessa väsentliga villkor, då och först då kan han kallas en sann sökare. Närhelst han har uppfyllt villkoren ställda i versen: “Den som anstränger sig för Vår skull” skall han åtnjuta välsignelsen förlänad i orden: “På Våra vägar skall Vi förvisso ledsaga honom.”

    Endast när sökandets, det allvarliga strävandets, det längtande begärets, den lidelsefulla hängivenhetens, den brinnande kärlekens, hänryckningens och hänförelsens lykta är tänd i sökarens hjärta och Hans barmhärtighets milda vind fläktar hans själ, skall förvillelsens mörker skingras, tvivlens och farhågornas dimmor förjagas och kunskapens och visshetens ljus omsluta hans varelse. I det ögonblicket skall den gåtfulle härolden, medförande Andens glädjande nyheter, lysa fram från Guds stad, strålande såsom morgonen och med kunskapens basunstöt väcka hjärtat, själen och anden ur likgiltighetens slummer. Sedan skall de mångahanda ynnestbevisen och den framströmmande nåden från den Heliga och eviga anden skänka sökaren en sådan förnyelse av hans liv, att han skall finna sig begåvad med ett nytt öga, ett nytt öra, ett nytt hjärta och ett nytt sinne. Han skall skåda världsalltets tydliga tecken och tränga in i själens dolda mysterier. Skådande med Guds öga skall han inom varje atom upptäcka en dörr, som leder honom till den fulla visshetens höjder. Han skall inom alla ting upptäcka den gudomliga uppenbarelsens hemligheter och bevisen för en evigt förblivande Uppenbarare.

    När den mänskliga själens kanal är renad från alla världsliga och hämmande band, skall den ofelbart förnimma den Älskades andedräkt över omätliga avstånd, och ledd av dess väldoft skall den nå fram till och träda in i visshetens stad.

    De som tappert strävar i sökandet efter Gud kommer en gång, när de avstått från allt utom Honom, att bli så fästade vid den staden och så förenade med den att ett ögonblicks skilsmässa från den skulle synas dem otänkbar. De skall lyssna till ofelbara bevis från hyacinten i dess mitt och erhålla de säkraste vittnesbörd från dess ros skönhet och dess näktergals sång. En gång ungefär vart tusende år skall denna stad förnyas och prydas på nytt.

    Den staden är ingenting annat än Guds ord, uppenbarat i varje tidsålder och religionsordning. På Mose tid var det Moseböckerna, på Jesu tid Evangelierna, på Muhammeds, Guds Sändebuds tid, Koranen, i denna tid Bayán, och i Hans religionsordning, som Gud skall låta uppenbara, Hans egen bok – boken till vilken alla böcker i tidigare religionsordningar ovillkorligen måste hänvisas, boken som bland dem alla står upphöjd och överlägsen.

  3. Var givmild i framgång och tacksam i motgång. Var värdig din nästas förtroende och se på honom med ett ljust och vänligt ansikte. Var en skatt för de fattiga, en förmanare för de rika, ett svar på ropet från den behövande, en bevarare av heligheten i ditt löfte. Var ärlig i ditt omdöme och vaksam i ditt tal. Var icke orättvis mot någon och visa idel saktmod mot alla människor. Var som en lampa för dem som vandrar i mörker, en glädjekälla för de sörjande, en sjö för de törstande, en hamn för de nödställda, ett stöd för och en försvarare av förtryckets offer. Låt redbarhet och uppriktighet utmärka alla dina handlingar. Var ett hem för främlingen, en tröst för den lidande, en stark fästning för den flyende. Var ögon för den blinde och ett ledande ljus för den vilsegångnes fötter. Var en prydnad for sanningens anlete, en krona ovan trofasthetens panna, en pelare i rättfärdighetens tempel, en fläkt av liv i mänsklighetens kropp, en symbol för rättvisans härskaror, en lysande sol ovan dygdens horisont, ett daggstänk för det mänskliga hjärtats mull, en ark på kunskapens ocean, en sol på givmildhetens himmel, en ädelsten i visdomens diadem, ett lysande ljus på din generations himlavarv, en frukt på ödmjukhetens träd.

  4. Försköna ert tal med sannfärdighet, o människor och smycka era själar med ärlighetens prydnad. Tag er i akt, o människor så att ni ej handlar falskt mot någon. Var Guds betrodda bland Hans skapade varelser och symbolerna för Hans givmildhet bland Hans folk. De som följer sina begär och missriktade böjelser har farit vilse och förslösat sina mödor. De är i sanning bland de förtappade. Sträva efter att era ögon, o människor, vänds mot Guds barmhärtighet, att era hjärtan må bringas i samklang med den underbara hågkomsten av Honom, att era själar tillitsfullt må vila i Hans nåd och givmildhet och att era fötter må beträda Hans välbehags stig. Sådana är de råd Jag efterlämnar åt er. Måtte ni blott följa Mina råd!

  5. Omgjorda dina länder i din strävan, så att du kanske kan leda din medmänniska till Guds, den mest Barmhärtiges lag. En sådan handling överträffar sannerligen alla andra handlingar i Guds ögon, den Alltbehärskande, den Högste. Din orubblighet i Guds sak måste vara sådan att icke något av de jordiska tingen, vad det än må vara, skall ha kraft att avhålla dig från din plikt. Även om all jordens krafter är förbundna mot dig, även om alla människor motsätter sig dig, måste du förbliva orubblig.

    Var ohämmad såsom vinden då du frambär budskapet från Honom, som har låtit den gudomliga ledningens gryning att bryta in. Se hur vinden, trogen det Gud har förordnat, blåser över alla jordens områden, vare sig de är bebodda eller öde. Varken åsynen av förödelse eller tecknen på välmåga kan plåga eller behaga den. Den blåser i alla riktningar såsom den bjudits av sin Skapare. Så bör var och en vara som påstår sig vara den ende sanne Gudens älskare. Det tillkommer varje människa att fästa blicken på Hans tros grundsatser och ihärdigt arbeta för dess spridning. Hon måste uteslutande för Guds skull förkunna Hans budskap och i samma anda godtaga vilket som helst gensvar som hennes ord uppväcker hos lyssnarna. Den som tager emot budskapet och tror skall mottaga sin belöning och den som vänder sig bort skall ej mottaga något annat än sitt eget straff.

  6. Bönfall Gud om att göra dig i stånd att förbliva trofast på denna väg och att hjälpa dig att leda världens folk till Honom som är den uppenbare och oinskränkte Härskaren, som har uppenbarat sig i en omisskännelig skrud och som förkunnat ett gudomligt och enastående budskap. Detta är trons och visshetens innersta väsen. De människor som dyrkar den avgud som deras inbillning utsnidat och kallar den för den inre verkligheten, räknas i sanning till hedningarna. Härom har den Allbarmhärtige burit vittnesbörd i sina skrifter. Han är sannerligen den Allvetande, den Allvise.

  7. Guds påbud har nedsänts från Hans mest upphöjda uppenbarelses himmel. Alla måste noggrant iakttaga dem. Människans högsta utmärkelse, hennes verkliga framsteg, hennes slutliga seger har alltid berott och kommer alltid att bero på dem. Vemhelst som lyder Guds bud skall uppnå evig lycka.

    En tvåfaldig förpliktelse åvilar den som igenkänt Guds enhets daggryning och erkänt sanningen hos Honom som är uppenbararen av Hans enhet. Den första är fasthet i kärleken till Honom, en sådan fasthet att varken fiendens rop eller den fåfänge hycklarens anspråk kan avskräcka honom från att hålla fast vid Honom som är den eviga sanningen, en ståndaktighet som icke tar någon som helst hänsyn till dem. Den andra är ett noggrant iakttagande av de lagar Han har påbjudit, lagar som han alltid har påbjudit och skall fortsätta att påbjuda människorna och genom vilka sanningen kan urskiljas och särskiljas från falskhet.

  8. Vid Min skönhet! Ingenting vad det än vara må, skall i denna dag godkännas från er, även om ni skulle fortsätta att tillbedja Gud och falla på knä inför Honom under hela Hans väldes evighet, ty alla ting är beroende av Hans vilja och alla handlingars värde betingas av Hans erkännande och gottfinnande. Hela universum är endast en handfull lera i Hans grepp. Såvida man icke erkänner Gud och älskar Honom, skall ens rop icke höras av Gud i denna dag. Detta är essensen av Hans tro, visste ni det blott.

  9. Du skall förvisso veta att alldeles såsom du orubbligt tror att Guds ord, prisad vare Hans härlighet, består för evigt, måste du likaledes med osviklig fasthet tro att dess innebörd aldrig kan uttömmas. De som är dess förordnade uttolkare, de vars hjärtan är dess hemligheters skattkammare, är emellertid de enda som kan förstå dess mångfaldiga visdom. De som vid läsningen av de heliga skrifterna frestas att därifrån utvälja något, som kan passa dem för att därmed bestrida Guds ställföreträdares myndighet bland människorna är i sanning såsom döda, fastän de till det yttre syns gå omkring och samtala med sina medmänniskor och med dem dela mat och dryck.

    Vi bönfaller Gud att styrka dig med sin kraft och göra det möjligt för dig att igenkänna Honom, som är källan till all kunskap, så att du kan frigöra dig från all mänsklig lärdom, ty “vad gagnar det en människa att sträva efter lärdom, när hon redan har funnit och erkänt Honom som är målet för all kunskap?” Håll fast vid kunskapens rot och vid Honom som är dess källa, så att du kan finna dig oberoende av alla som gör anspråk på att vara väl bevandrade i mänsklig lärdom och vilkas anspråk inget tydligt bevis, ej heller någon upplysande boks vittnesbörd kan bestyrka.

  10. O Mina tjänare! Sörj icke om saker tvärt emot era önskningar i dessa dagar och på detta jordiska plan har förordnats och uppenbarats av Gud, ty dagar av lycksalig glädje, av himmelsk fröjd väntar er förvisso. Världar, heliga och andligt lysande, kommer att avslöjas för era ögon. Ni är av Honom ämnade att i denna värld och i den kommande få taga del av deras förmåner, att undfå deras glädje och att ernå en del av deras stärkande nåd. Var och en av dem kommer ni utan tvekan att nå.

  11. Var fullt förvissad om att den som tvivlar på Gud varken är pålitlig eller sannfärdig. Detta är verkligen sanningen, den obestridliga sanningen. Den som handlar förrädiskt mot Gud kommer också att handla förrädiskt mot sin konung. Ingenting, vad det än må vara, kan avhålla en sådan människa från det onda, ingenting kan hindra henne från att svika sin medmänniska, ingenting kan förmå henne att handla hederligt.

  12. Läs med sjungande röst de Guds verser du mottagit, o, Min tjänare, såsom de läses av dem, som nalkats Honom, så att ljuvheten i din melodi må lysa upp din egen själ och draga till sig alla människors hjärtan. När någon i sin kammares avskildhet uppläser de av Gud uppenbarade verserna, skall den Allsmäktiges änglaskaror sprida doften av de ord hans mun yttrat vida omkring och komma varje rättänkande människas hjärta att klappa. Även om han i början förblir omedveten om dess verkan, måste dock ovillkorligen kraften av den nåd, som förunnats honom, förr eller senare utöva sitt inflytande på hans själ. På detta sätt har mysterierna i Guds uppenbarelse påbjudits i kraft av Hans vilja som är källan till makt och visdom.

SJÄLENS UTVECKLING

  1. Du skall i sanning veta, att själen efter dess avskiljande från kroppen skall fortsätta att utvecklas tills den når fram till Guds närhet i en ställning och ett tillstånd, som varken tidsåldrarnas och seklernas förlopp eller förändringarna och händelserna i denna värld kan ändra. Den skall fortleva lika länge som Guds rike, Hans överhöghet, Hans välde och makt skall bestå. Den skall framvisa Guds tecken och Hans egenskaper och uppenbara Hans godhet och givmildhet. Min pennas rörelse avstannar när den söker att på passande sätt skildra högheten och härligheten i en så upphöjd ställning. Den ära med vilken nådens Hand skall bekläda själen är sådan att ingen tunga till fullo kan avslöja den, ej heller kan någon annan jordisk makt beskriva den. Välsignad är den själ som vid tiden för sin frigörelse från kroppen är helgad från de gagnlösa inbillningarna hos världens folk. En sådan själ lever och rör sig enligt sin Skapares vilja och inträder i det högsta paradiset.

  2. Och nu beträffande din fråga huruvida människors själar fortsätter att vara medvetna om varandra efter avskiljandet från kroppen. Må du veta att Bahás folks själar, vilka har trätt in och tagit plats i den karmosinröda arken, skall umgås och tala förtroligt med varandra och förenas så fast i sina liv, sin längtan, sin målsättning och sina strävanden att de blir såsom en enda själ. De är i sanning de välunderrättade, som är klarsynta och begåvade med förstånd. Så har det förordnats av Honom som är den Allvetande, den Allvise.

  3. Du skall veta att alla människors natur skapats så som det förordnats av Gud, Beskyddaren, Den i sig själv varande. Var och en har föreskrivits ett förutbestämt mått i enlighet med påbuden i Guds mäktiga och välbevarade skrifter. Allt det som finns slumrande inom er kan emellertid uppenbaras endast genom er egen viljas kraft.

  4. Du skall veta att människans själ är upphöjd över och oberoende av kroppens eller sinnets alla brister. Att en sjuk person visar svaghetstecken beror på de hinder som träder emellan hans själ och hans kropp, ty själen själv förblir opåverkad av varje kroppslig opasslighet. Betrakta lampans ljus. Trots att ett yttre föremål kan skymma dess utstrålning fortsätter själva ljuset att lysa med oförminskad styrka. På samma sätt är all sjuk-dom som hemsöker människans kropp en svårighet som förhindrar själen från att uttrycka sin inneboende kraft och styrka. När den lämnar kroppen skall den emellertid visa en sådan överlägsenhet och avslöja ett sådant inflytande att ingen kraft på jorden kan mäta sig därmed. Varje ren, varje förädlad och helgad själ skall begåvas med oerhörd kraft och fröjdas i yttersta glädje.

UPPNÅENDE AV FRED OCH ORDNING

  1. Världen befinner sig i födslovånda och dess oro ökar dag för dag. Dess ansikte är vänt mot egensinne och otro. Sådant skall dess tillstånd bli, att det ej vore lämpligt och passande att nu avslöja det. Dess förvändhet skall fortsätta länge än. Och när den utvalda timman är kommen, skall det plötsligt uppträda något som skall få mänsklighetens lemmar att bäva. Då, och först då, kommer den gudomliga fanan att vecklas ut och paradisets näktergal att drilla sin melodi.

  2. Guds yttrande är en lampa vars ljus är dessa ord: Ni är frukterna på ett enda träd och löven på en gren. Behandla varandra med största kärlek och samförstånd, med vänlighet och vänskap. Han som är sanningens morgonstjärna är Mitt vittne! Så starkt är enhetens ljus att det kan upplysa hela jorden. Den ende sanne Guden, Han som känner alla ting, vittnar själv om sanningen i dessa ord.

    Ansträng er så att ni måtte uppnå denna enastående och mest upphöjda ställning, en ställning som kan befästa hela mänsklighetens skydd och säkerhet. Detta mål överträffar alla andra mål och denna strävan är alla strävandens konung. Dock, så länge som förtryckets tjocka moln som fördunklar rättvisans sol icke har skingrats, är det svårt att avslöja härligheten i denna ställning inför människornas ögon. …

  3. O, stridande folk och släkten på jorden! Inrikta era tankar mot enighet och låt glansen från dess ljus lysa över er. Församla er och besluta er för Guds skull att utrota allt som kan vara en källa till stridigheter mellan er. Då skall skimret från Världens stora ljus omsluta hela jorden och dess invånare bli medborgare i en enda stad och innehavare av en och samma tron. Denne förorättade har alltsedan sitt livs tidigaste dagar ej hyst någon annan åstundan än denna och skall fortsätta att ej hysa någon annan önskan. Det kan icke råda något som helst tvivel om att världens folk, vilken ras eller religion de än tillhör, hämtar sin inspiration ur en enda himmelsk källa och är undersåtar till en enda Gud. Skillnaden mellan föreskrifterna under vilka de lyder måste hänföras till de skiftande förutsättningar och behov som rådde under den tidsålder då de uppenbarades. Alla, utom ett fåtal som är följden av mänsklig förvändhet, är anbefallda av Gud och är en återspegling av Hans vilja och syfte. Stå upp och beväpnade med trons kraft, krossa er egen fåfänga inbillnings gudar, de som utsår tvedräkt ibland er. Håll fast vid det som sammanför och förenar er.

  4. Det stora Väsendet, som önskar uppenbara förutsättningarna för fred och lugn i världen och dess folks framåtskridande, har skrivit: Den tid måste komma då den tvingande nödvändigheten att hålla en bred, allomfattande sammankomst av människor allmänt kommer att inses. Världens härskare och konungar måste bevista den och måste, då de deltager i dess överläggningar, överväga sådana mål och medel som kan lägga grunden för världens stora fred bland människorna. En sådan fred kräver att stormakterna beslutar sig för att sinsemellan fullt försonas, så att lugn kan skapas för jordens folk. Skulle någon konung gripa till vapen mot en annan, måste alla med förenade krafter resa sig och stoppa honom. Om detta genomföres kommer världens nationer ej längre att behöva någon rustning, utom i syfte att bevara sina rikens säkerhet och upprätthålla ordning inom sina egna områden. Detta kommer att säkerställa fred och lugn för varje folk, regering och nation.

  5. När ni nu har tillbakavisat den Största freden, håll då fast vid denna, den Mindre freden, så att ni möjligen i någon mån förbättrar era egna villkor och era undersåtars.

    O världens härskare! Försonas inbördes så att ni ej längre behöver några rustningar utom i mån av att skydda era områden och riken. Bevara er för att ringakta den Allvetandes, den Trofastes råd.

    Var förenade, o jordens konungar, ty därigenom stillas tvedräktens stormar mellan er och era folk finner ro, om ni blott kunde förstå detta. Skulle någon bland er gripa till vapen mot någon annan, uppres er då alla mot honom, ty detta är intet annat än uppenbar rättvisa.

  6. O ni som är folkets utvalda representanter i varje land! Träd samman till rådslag och låt er omsorg endast gälla det som gagnar människosläktet och förbättrar dess villkor, om ni blott vore bland dem som övervägde denna sak omsorgsfullt.  Betrakta världen som en människokropp som, trots att den vid sin tillkomst var hel och fulländad, av skilda orsaker har blivit hemsökt av allvarliga störningar och sjukdomar. Icke en enda dag fann den lindring, nej, dess sjukdom förvärrades alltmer när den kom under behandling av okunniga läkare, som givit fria tyglar åt sina egna begär och allvarligt misstagit sig. Och om vid något tillfälle en av kroppens lemmar läktes under en kunnig läkares tillsyn, förblev återstoden hemsökt som förut. Härom underrättar er den Allvetande, den Allvise.

    Vi ser den idag i händerna på härskare så druckna av högmod att de icke klart kan urskilja sitt eget bästa, än mindre erkänna en så förbryllande och uppfordrande uppenbarelse som denna. Och närhelst någon bland dem har strävat efter att förbättra dess villkor, har motivet varit hans egen vinning, vare sig han tillstått det eller ej och ovärdigheten i hans motiv har begränsat hans förmåga att hela och läka.

    Det som Herren har föreskrivit som det ofelbara läkemedlet och mäktigaste instrumentet för botandet av hela världen är alla dess folks förening i en allomfattande rörelse, en gemensam tro. Detta kan på intet sätt genomföras utom genom en kunnig, allsmäktig och besjälad Läkares kraft. Detta är förvisso sanningen och allt annat är intet annat än villfarelse.

  7. Alla människor har skapats för att bära fram en ständigt framåtskridande civilisation. Den Allsmäktige är Mitt vittne: Att handla som djuren på marken är ovärdigt en människa. De dygder som anstår hennes värdighet är fördragsamhet, barmhärtighet, medkänsla och godhet mot alla folk och släkten på jorden. Säg: O vänner! Drick er otörstiga ur den kristallklara ström som genom himmelsk nåd flödar fram från Honom som är namnens Herre. Låt andra få del av dess vatten i Mitt namn, så att människornas ledare i varje land till fullo måtte inse det syfte för vilket den eviga sanningen har uppenbarats och skälet till att de själva blivit skapade.

  8. Den allvetande Läkaren håller sitt finger på mänsklighetens puls. Han upptäcker sjukdomen och föreskriver i sin ofelbara visdom läkemedlet. Varje tidsålder har sitt eget problem och varje själ sin särskilda strävan. Det läkemedel världen behöver i sin nuvarande hemsökelse kan aldrig vara detsamma som det en senare tidsålder kan behöva. Tag ivrigt befattning med behoven i den tid ni lever i och inrikta era överläggningar på dess svårigheter och förutsättningar.

    Vi märker mycket väl hur hela det mänskliga släktet från alla håll utsättes för svåra och oräkneliga lidanden. Vi ser det försmäkta på sin sjukbädd, hårt prövat och missräknat. De som är druckna av egenkärlek har ställt sig mellan mänskligheten och den gudomlige och ofelbare Läkaren. Bevittna hur de har trasslat in alla människor inberäknat sig själva i en härva av påhitt. De förmår icke upptäcka orsaken till sjukdomen och har ej heller någon kunskap om botemedlet. De har trott det raka vara krokigt och inbillat sig vännen vara en fiende.

  9. Hur vidsträckt är icke Guds saks tabernakel! Det har överskyggat alla folk och släkten på jorden och skall inom kort samla hela mänskligheten under sitt beskydd. Ditt tjänandes dag är nu kommen. Oräkneliga skrifter bär vittnesbörd om de gåvor som kommit dig till del. Stå upp för Min saks seger och besegra människornas hjärtan genom kraften i dina ord. Du måste framvisa det som skall säkra fred och välfärd för de olyckliga och förtryckta. Omgjorda dina länder i din strävan, att du måhända kan befria fången ur hans fjättrar och göra det möjligt för honom att uppnå sann frihet.

    Rättvisan sörjer idag sin belägenhet och rättfärdigheten suckar djupt under förtryckets ok. Tyranniets tunga moln har förmörkat jordens yta och insvept dess folk. Genom rörelsen hos Vår härlighets penna har Vi på den Allsmäktige förordnarens bud inblåst nytt liv i varje mänsklig kropp och ingjutit ny kraft i varje ord. Alla skapade ting förkunnar tecknen på denna världsomfattande förnyelse. Detta är de största, de mest glädjefulla nyheter som delgivits mänskligheten genom Denne förorättades penna. Varför fruktar ni, Mina älskade? Vem är det som kan förskräcka er? En aning fuktighet räcker för att upplösa den hårdnade lera ur vilken detta förvända släkte är format. Själva handlingen att ni kommer tillsammans är tillräcklig för att skingra kraften hos dessa fåfänga och värdelösa människor. …

    Varje insiktsfull människa kommer på denna dag villigt att medgiva att de råd, som Denne förorättades penna har uppenbarat, utgör den främsta livgivande kraften för världens framåtskridande och upphöjelsen av dess folk. Stå upp, o människor och besluta er för att genom styrkan i Guds makt vinna seger över jaget, på det att hela världen måhända kan frigöras och helgas från slaveriet under sina tomma föreställningars gudar – gudar som har tillfogat sina eländiga tillbedjare så stor skada och för vilkas lidande de är ansvariga. Dessa avgudar utgör de hinder som hämmat människan i hennes ansträngningar att gå framåt på fullkomnandets väg. Vi hyser förhoppningen att den gudomliga maktens hand skänker mänskligheten sitt stöd och befriar den ur dess djupa förnedring.

    I en av skrifterna har dessa ord uppenbarats: O Guds folk! Var icke upptagna av era egna angelägenheter, utan låt era tankar riktas mot det som skall återupprätta människosläktets lycka och helga människornas hjärtan och själar. Detta kan bäst åstadkommas genom rena och heliga handlingar, genom ett rättskaffens liv och ett gott uppträdande. Modiga handlingar skall säkerställa denna saks seger och en helgonlik karaktär skall stärka dess makt. Håll fast vid rättfärdighet, o Bahás folk! Detta är i sanning den befallning som Denne förorättade har givit er och Hans okuvliga viljas första val för var och en av er.

    O, vänner! Det åligger er att uppfriska och uppliva era själar genom de nåderika ynnestbevis som i denna gudomliga, denna själsväckande vårtid strömmar ned över er. Hans stora härlighets morgonstjärna har gjutit sin strålglans över er och molnen av Hans gränslösa nåd har överskyggat er. Hur stor är icke belöningen för den som ej berövat sig själv en så stor gåva och ej heller underlåtit att erkänna skönheten hos sin Mest älskade i Hans nya skrud. Var på er vakt, ty den onde ligger i försåt, beredd att förleda er. Rusta er mot hans illasinnade planer och fly undan mörkret som omsluter er, ledda av ljuset från den allseende Gudens namn. Låt er blick omfatta hela världen och icke begränsas till era egna jag. Den onde är den som hindrar människobarnens upphöjelse och hämmar deras andliga utveckling.

    Det åligger i denna dag varje människa att hålla fast vid allt det som befordrar alla nationers och rättrådiga regeringars intressen och höjer deras ställning. Genom varje vers som den Högstes penna har uppenbarat har kärlekens och enhetens dörrar låsts upp och öppnats vida inför människornas ögon. Vi har nyligen förklarat, och Vårt ord är sanning: “Umgås med alla religioners efterföljare i en anda av vänskap och gemenskap!” Vadhelst som fått människobarnen att undvika varandra och orsakat tvedräkt och splittring bland dem, har genom uppenbarandet av dessa ord tillintetgjorts och utplånats. Från Guds viljas himmel har, i avsikt att förädla tillvarons värld och upphöja människornas sinnen och själar, det mest verksamma instrumentet för hela det mänskliga släktets fostran nedsänts. Den innersta innebörden av och det mest fulländade uttrycket för vadhelst alla folkslag sedan äldsta tid antingen har uttalat eller skrivit har genom denna, den mäktigaste uppenbarelsen sänts ned från Guds, den Allbesittandes, den Evigt beståendes viljas himmel. I äldre tider har det uppenbarats: “Kärlek till fosterlandet är ett grundvillkor i Guds tro.” Upphöjdhetens tunga har emellertid på sin uppenbarelses dag förkunnat: “Yvas skall icke den som älskar sitt land, utan den som älskar hela världen.” Genom den kraft som frigjorts av dessa upphöjda ord har Han skänkt en ny anda och en ny riktning åt människohjärtats fåglar och utplånat varje spår av inskränkning och begränsning ur Guds heliga bok.

    O, rättvisans folk! Var strålande som ljuset och lysande som elden, som flammade i den Brinnande busken. Kraften i er kärleks eld skall utan tvivel sammansmälta och förena de stridande folken och släktena på jorden, medan häftigheten i fiendskapens och hatets flammor ej kan leda till annat än strid och ödeläggelse. Vi bönfaller Gud att Han måtte skydda sina skapelser mot fiendernas onda planer. Sannerligen, Han har makt över alla ting.

    Allt pris vare den ende sanne Guden – upphöjd vare Hans härlighet – då Han genom Den högstes penna har upplåtit portarna till människornas hjärtan. Varje vers som denna penna har uppenbarat är en ljus och lysande portal som röjer härligheten i ett heligt och fromt liv, i rena och fläckfria handlingar. Uppmaningarna och budskapet som Vi gav var aldrig ämnade att nå eller gagna endast ett land eller ett folk. Mänskligheten måste i sin helhet hålla fast vid allt som har uppenbarats och blivit den förunnad. Då, och först då, skall den vinna sann frihet. Hela jorden är upplyst av Guds uppenbarelses strålande ljus.

  10. Den ende sanne Guden är Mitt vittne och Hans skapelser kommer att intyga, att Jag icke för ett ögonblick tillät Mig vara dold för människornas ögon, ej heller lät Jag skydda Min person mot deras oförrätter. I alla människors åsyn har Jag stigit fram och bjudit dem att fullgöra Min vilja. Mitt syfte är ej något annat än världens förbättring och folkens ro. Mänsklighetens välfärd, dess fred och säkerhet är ouppnåeligt så länge som dess enhet icke är fast grundad. Denna enhet kan aldrig uppnås så länge som de råd den Högstes penna har uppenbarat tillåtes gå obeaktade förbi.

    Genom kraften i de ord Han har yttrat kan hela människosläktet upplysas av enhetens ljus och hågkomsten av Hans namn är i stånd att upptända alla människors hjärtan och bränna bort de slöjor som står emellan dem och Hans härlighet. En enda rättfärdig handling besitter en sådan kraft att den kan lyfta stoftet högt bortom himlarnas himmel. Den kan slita sönder varje boja och har förmåga att återställa den kraft som har förbrukat sig själv och blivit till intet. …

  11. Den ende sanne Gudens syfte, upphöjd vare Hans härlighet, med att uppenbara sig själv inför människorna är att blotta de ädelstenar som ligger gömda i deras sanna och innersta jags gruvor. Att jordens olika samfund och mångfaldiga system av religiös övertygelse aldrig skall tillåtas att uppamma känslor av hat bland människor är i denna dag det väsentliga i Guds tro och Hans religion. Dessa principer och lagar, dessa fast grundade och mäktiga system, har utgått från en enda Källa och är strålarna från ett enda Ljus. Att de skiljer sig från varandra skall tillskrivas de skiftande behoven i de tidsepoker då de förkunnades.

    Omgjorda era länder i er strävan, o Bahás folk, så att måhända tumultet av religiös oenighet och strid som oroar jordens folk stillas, så att alla spår därav fullständigt utplånas. Res er upp i kärlek till Gud och till dem som tjänar Honom för att främja denna mest upphöjda och betydelsefulla uppenbarelse. Religiös fanatism och hat är en världsförtärande eld, vars häftighet ingen kan dämpa. Endast den gudomliga kraftens hand kan befria mänskligheten från denna ödeläggande hemsökelse. …

  12. Vemhelst som håller fast vid rättrådighet, kan under inga omständigheter överskrida måttlighetens gränser. Han urskiljer sanningen i alla ting genom vägledning av Honom som är den Allseende. Civilisationen, som så ofta prisats av konstens och vetenskapens lärde, kommer om den tillåtes överskrida måttlighetens gränser att åsamka människorna stort fördärv. Sålunda varnar er Han som är den Allvetande. Om civilisationen går till överdrift kommer den att visa sig vara en lika verk-sam källa till ondska som den är till godhet när den hålles inom måttlighetens gränser. Tänk över detta, o människor, och var icke bland dem som irrar omkring i villfarelsens ödemarker. Den dag närmar sig då dess flamma kommer att förtära städerna, då Majestätets tunga skall kungöra: “Konungariket tillhör Gud, den Allsmäktige, den Allprisade!”

  13. Sann frihet består i människans underkastelse under Mina bud, visste ni det blott. Följde människorna det som Vi har sänt ned till dem från uppenbarelsens himmel, skulle de med säkerhet uppnå fullkomlig frihet. Lycklig är den människa som har uppfattat Guds avsikt med vadhelst Han har uppenbarat från sin viljas himmel, som genomtränger alla skapade ting. Säg: Den frihet som gagnar er kan ej finnas annorstädes än i helhjärtat tjänande av Gud, den Eviga sanningen. Vemhelst som smakat dess sötma kommer att vägra byta ut den mot all jordens och himmelens herravälde.

  14. Om ni möter de förödmjukade eller förtryckta vänd er då icke föraktfullt bort från dem, ty Härlighetens konung vakar ständigt över dem och omgiver dem med en ömhet som ingen kan utgrunda, utom de som har låtit sina önskningar och sin längtan bli ett med er Herres vilja, den Nådige, den Allvise. O, ni som är de rika på jorden! Fly ej från den fattige som ligger på marken, nej, hjälp honom fastmer och låt honom förtälja om sitt livs olyckor, som han genomlidit genom Guds outgrundliga påbud. Vid Guds rättfärdighet! Medan ni umgås med honom kommer härskaran i höjden att betrakta er, bedja för er, upphöja era namn och förhärliga era handlingar. Välsignade är de lärde som icke yvs över sin kunskap och de rättfärdiga som icke hånar de syndfulla, utan i stället döljer deras missgärningar, så att deras egna brister ej måtte avslöjas för människornas ögon.

  15. Det finnes ingen makt på jorden som i sin segerrika styrka kan jämställas med rättvisans och visdomens styrka. … Välsignad är den konung som tågar fram med visdomens banér utvecklat framför sig och rättvisans bataljoner samlade bakom sig. Han är sannerligen den utsmyckning som pryder fredens panna och säkerhetens anlete. Det kan icke finnas något som helst tvivel på att om rättvisans morgonstjärna, som tyranniets moln har fördunklat, skulle sprida sitt ljus över människorna, så skulle världen fullständigt förändras. 

  16. Vemhelst som gör anspråk på en uppenbarelse direkt från Gud före utgången av fulla tusen år är förvisso en lögnaktig bedragare. Vi bönfaller Gud om att Han nåderikt hjälper honom att draga tillbaka och förneka ett sådant anspråk. Skulle han ångra sig kommer Gud utan tvivel att förlåta honom. Om han emellertid framhärdar i sin villfarelse kommer Gud förvisso att sända ned en som skall behandla honom utan förskoning. Fruktansvärd är sannerligen Gud i sin bestraffning. Vemhelst som tolkar denna vers annorlunda än dess uppenbara mening är berövad Guds ande och Hans nåd, som omsluter alla skapade ting. Frukta Gud och följ icke era tomma inbillningar. Nej, följ istället er Herres, den Allsmäktiges, den Allvises påbud.

GUDS FÖRBUND MED MÄNSKLIGHETEN

Förhärligad vare Du, o Min Gud! Du vet att mitt enda syfte i uppenbarandet av Din sak har varit att uppenbara Dig och icke mig själv, och att påvisa Din härlighet och icke min härlighet. På Din väg och för att uppnå Ditt välbehag har jag försmått vila, glädje och förströelse. Vid varje tidpunkt och under alla förhållanden har min blick varit riktad mot Dina föreskrifter och mina ögon har varit fästade vid de ting Du har bjudit mig att iakttaga i Dina skrifter. Jag har vaknat varje morgon till ljuset av lovprisandet och hågkomsten av Dig och var afton fått inandas väldoften av Din nåd.

Och när hela skapelsen sattes i rörelse och hela jorden skakades och när de ljuva väldofterna av Ditt namn, den Allprisade, nästan upphört att fläkta över Dina nejder och Din nåds vindar nära nog stillats överallt i Dina riken, lät Du mig i kraft av Din makt träda fram bland Dina tjänare och bjöd mig att påvisa Din överhöghet bland Ditt folk. Därpå trädde jag fram inför alla Dina skapelser, styrkt av Din hjälp och Din kraft och kallade alla folk till Dig och tillkännagav för alla Dina tjänare Din ynnest och Dina gåvor och inbjöd dem att vända sig mot detta Hav, vari varje vattendroppe utropar och förkunnar för alla dem som är i himmelen och på jorden, att Han i sanning är Livets källa och hela Skapelsens livgivare, Föremålet för alla världars dyrkan, varje förstående hjärtas Mest älskade och den Åstundade för alla dem som är Dig nära.

Trots de våldsamma vindarna av de illasinnades hat som blåste och piskade på denna Lampa, var Han i sin kärlek till Din skönhet aldrig hindrad att sprida väldoften av Hans ljus. Allteftersom överträdelserna som begicks mot Dig växte sig allt större, ökade i motsvarande grad min iver att uppenbara Din sak och allteftersom vedermödorna tilltog, och till detta är Din härlighet mitt vittne, förunnade jag Dina skapelser ett allt större mått av Din överhöghet och kraft.

Och slutligen blev jag av förbrytarna förpassad till fängelsestaden ‘Akká och mina anförvanter fängslades i Baghdád. Styrkan i Din makt är mitt vittne, o min Gud! Varje motgång som har drabbat mig på Din väg har bidragit till min glädje och ökat min fröjd. Jag svär vid Dig, o Du som är konungarnas Konung! Ingen av jordens konungar har makt att hindra mig från att ihågkomma Dig eller att prisa Dina egenskaper. Skulle de sammansvärja sig emot mig – och de har varit sammansvurna – och svinga sina skarpaste svärd och sina plågsammaste spjut emot mig, skulle jag likväl ej tveka att lovsjunga Ditt namn inför alla som är i Din himmel och på Din jord. Nej, hellre ropade jag och sade: “Detta, o min Älskade, är mitt anlete som jag offrat för Ditt anlete, och detta är min ande som jag offrat för Din ande, och detta är mitt blod som sjuder i mina ådror i sin längtan att utgjutas på Din väg i kärlek till Dig.”

Trots att jag – såsom Du ser, o min Gud – dväljes på en plats inom vars väggar ingen röst kan höras utom ljudet av ekot, och trots att alla välbefinnandets och bekvämlighetens dörrar är stängda för oss och djupt mörker tycks ha omslutit oss från alla sidor, har likväl min själ upptänts så av sin kärlek till Dig att intet kan utsläcka dess kärleks eld eller kväva den förtärande flamman i dess längtan. Den höjer rösten och ropar högt bland Dina tjänare och kallar dem ständigt och under alla förhållanden till Dig.

Jag bönfaller Dig vid Ditt Största namn om att öppna Dina tjänares ögon att de må skåda Dig lysande över Ditt majestäts och Din härlighets horisont och att de ej må hindras av korpens kraxande från att lyssna till tonerna från Din Upphöjda enhets duva eller att förhindras av de skämda vattnen från att taga del av Din givmildhets rena vin och Dina gåvors eviga strömmar.

Samla dem då kring denna gudomliga lag, vars förbund Du ingått med alla Dina profeter och sändebud och vars föreskrifter Du har nedtecknat i Dina brev och skrifter. Upplyft dem dessutom till sådana höjder att de blir i stånd att uppfatta Din kallelse.

Mäktig är Du att göra vad Dig behagar. Du är i sanning den Ouppnåelige, den Allhärlige.

Källhänvisningar till avsnitten.

Verserna är hämtade från Axplock ur Baháu’lláhs skrifter med undantag av de inledande och avslutande bönerna, vilka är hämtade från den svenska bahá’i-bönboken respektive Prayers and Meditations by Bahá’u’lláh , nr 65.

1 – Axplock nr 4

2 – Axplock nr 16

3 – Axplock nr 5

4 – Axplock nr 27

5 – Axplock nr 19

6 – Axplock nr 34

7 – Axplock nr 24

8 – Axplock nr 36

9 – Axplock nr 124

10 – Axplock nr 99

11 – Axplock nr 123

12 – Axplock nr 93

13 – Axplock nr 14

14 – Axplock nr 75

15 – Axplock nr 85

16 – Axplock nr 37

17 – Axplock nr 151

18 – Axplock nr 125

19 – Axplock nr 130

20 – Axplock nr 136

21 – Axplock nr 161

22 – Axplock nr 160

23 – Axplock nr 133

24 – Axplock nr 135

25 – Axplock nr 89

26 – Axplock nr 153

27 – Axplock nr 114

28 – Axplock nr 136

29 – Axplock nr 81

30 – Axplock nr 86

31 – Axplock nr 77

32 – Axplock nr 80

33 – Axplock nr 61

34 – Axplock nr 132

35 – Axplock nr 111

36 – Axplock nr 117

37 – Axplock nr 119

38 – Axplock nr 120

39 – Axplock nr 109

40 – Axplock nr 106

41 – Axplock nr 43

42 – Axplock nr 131

43 – Axplock nr 132

44 – Axplock nr 164

45 – Axplock nr 159

46 – Axplock nr 145

47 – Axplock nr 112

48 – Axplock nr 166