Förborgade ord


Förborgade ord är ett verk som består av korta passager uppenbarad av Bahá’u’lláh på persiska och arabiska i 1857-1858 under Hans exil i Bagdad, översatt av Shoghi Effendi.

Förlag: Bahá’í-förlaget AB, 1991 (första upplagan)
Författare: Bahá'u'lláh
Sidor: 52
Omslag: Hard Cover
ISBN: 91-7444-072-1

Förord

Förborgade ord är en av bahá’í-uppenbarelsens viktigaste och mest älskade skrifter och har översatts till många språk. Den uppenbarades av Bahá’u’lláh i slutet av 1850-talet då Han vandrade längs floden Tigris stränder under sin landsförvisning i Irak. Denna skrift förmedlar i koncis form kärnan och andligheten i alla tidigare uppenbarelser, vilket även i högtidliga ordalag uttrycks i den inledande versen i bokens första del.

År 1932 utkom Förborgade ord på engelska i en översättning utförd av Shoghi Effendi, som var bahá’í-trons beskyddare, med bistånd av engelska vänner. Det första försöket att överföra den vackra, djupt poetiska engelskspråkiga versionen till svenska gjordes av bahá’í-samfundet i Stockholm och utkom i tryck 1953. Denna fjärde upplaga är ännu ett försök att ge detta oförlikneliga poetiska verk en svensk språkdräkt.

Shoghi Effendi beskriver boken som ”en dynamisk andlig surdeg, införd i världen för att omdana människors tänkesätt, uppbygga deras själar och förbättra deras vandel.”

Den irländske kyrkomannen George Townshend skrev: ”Boken Förborgade ord är inte ett sammandrag, inte heller en iordningställd översikt. Det är en ny skapelse. Den är en brännpunkt, i vilken alla de tidigare stora ljusen är förenade i ett, och alla Guds ‘i går’ blir till ‘i dag’.”

Författaren Adib Taherzadeh gör denna sammanfattning: ”Denna underbara samling av himmelska råd och förmaningar kan beskrivas som en fulländad vägvisare för människan under hennes resa till Guds andliga världar.”

Förborgade ord har sedan den först gavs ut varit många människors trogna vän och följeslagare, flitigt läst och ofta citerad. Det är vår förhoppning att denna bok skall bli en källa till andlig inspiration och kraft för alla läsare.

Bahá’í-förlaget AB Stockholm, december 2011


Bahá’u’lláhs Förborgade ord

Del I från arabiska

Han är Härligheternas härlighet!
Detta är vad som nedstigit från härlighetens rike, yttrat av styrkans och maktens tunga och uppenbarat för gångna tiders profeter. Vi har tagit fram dess innersta väsen och givit det en klädnad i korta ordalag såsom ett nådetecken för de rättfärdiga, att de troget må hålla fast vid Guds förbund, uppfylla Hans förtroende i sina liv och i Andens rike vinna den gudomliga dygdens ädelsten.

O andens son!
Mitt första råd är detta: Bevara ett rent, milt och strålande hjärta, att på din lott må komma ett herravälde, uråldrigt, oförgängligt och evigt. (A1)

O andens son!
I Mina ögon är rättvisa det mest älskade av allt – vänd dig ej bort från den om du åstundar Mig och försumma den ej på det att Jag må förlita Mig på dig. Med dess hjälp skall du se med dina egna ögon och ej genom andras, och skall veta utifrån din egen kunskap och ej genom din nästas. Begrunda i ditt hjärta hur det höves dig att vara. Sannerligen, rättvisa är Min gåva till dig och tecknet på Min huldhet. Håll då dina ögon fästade därpå. (A2)

O människoson!
Dold i Mitt uråldriga varande och i Mitt väsens urgamla tidlöshet var Jag medveten om Min kärlek till dig; därför skapade Jag dig, inpräglade Min avbild på dig och uppenbarade för dig Min skönhet. (A3)

O människoson!
Jag älskade skapandet av dig, därför skapade Jag dig. Älska Mig därför, så att Jag må nämna dig vid namn och fylla din själ med livets ande. (A4)

O tillvarons son!
Älska Mig, så att Jag må älska dig. Om du ej älskar Mig, kan Min kärlek på intet sätt nå dig. Detta må du veta, o tjänare! (A5)

O tillvarons son!
Ditt paradis är Min kärlek, ditt himmelska hem återförening med Mig. Träd in däri och dröj icke. Detta är vad som bestämts för dig i Vårt konungadöme därovan och i Vårt upphöjda rike. (A6)

O människoson!
Om du älskar Mig, vänd dig bort från dig själv, och om du söker Mitt behag, se ej till ditt eget, så att du må dö i Mig och Jag för evigt må leva i dig. (A7)

O andens son!
Du finner ingen ro såvida du icke uppgiver dig själv och vänder dig till Mig, ty det tillkommer dig att sätta din ära i Mitt namn och ej i ditt eget, att sätta din lit till Mig och icke till dig själv, emedan Jag begär att bli älskad allena och över allt annat. (A8)

O tillvarons son!
Min kärlek är Mitt fäste. Den som träder in däri är säker och trygg och den som vänder sig bort därifrån skall förvisso gå vilse och förgås. (A9)

O yttrandets son!
Du är Mitt fäste, träd in däri på det att du må förbli i trygghet. Min kärlek är inom dig, lär känna den så att du må finna Mig nära dig. (A10)

O tillvarons son!
Du är Min lampa och Mitt ljus finns inom dig. Hämta din strålglans därifrån och sök ej någon annan än Mig, ty Jag har skapat dig rik och har frikostigt skänkt dig Min ynnest. (A11)

O tillvarons son!
Med maktens händer skapade Jag dig och med styrkans fingrar formade Jag dig och inom dig har jag nedlagt Mitt ljus innersta väsen. Var nöjd därmed och sök ej något annat, ty Mitt verk är fullkomligt och Mitt bud är bindande. Ifrågasätt det icke och tvivla ej heller därpå. (A12)

O andens son!
Jag skapade dig rik, varför försätter du dig i fattigdom? Ädel skapade Jag dig, varför förnedrar du dig? Av kunskapens väsen skänkte Jag dig liv, varför söker du upplysning från någon annan än Mig? Av kärlekens lera formade Jag dig, hur kan du sysselsätta dig med en annan? Vänd din blick in mot dig själv, så att du må finna Mig stående inom dig, mäktig, kraftfull och i Mig själv varande. (A13)

O människoson!
Du är Mitt rike och Mitt rike förgås icke, varför fruktar du då din förgängelse? Du är Mitt ljus och Mitt ljus skall aldrig utsläckas; varför rädes du ditt utslocknande? Du är Min härlighet och Min härlighet förbleknar ej, du är Min klädnad och Min klädnad skall aldrig nötas ut. Stå därför fast i din kärlek till Mig så att du må finna Mig i härlighetens rike. (A14)

O yttrandets son!
Vänd ditt ansikte mot Mitt och försaka allt utom Mig, ty Min överhöghet består och Mitt rike förgås icke. Om du söker någon annan än Mig, ja om du genomsöker universum i all evighet, skall ditt sökande vara förgäves. (A15)

O ljusets son!
Glöm allt utom Mig och lev i gemenskap med Min ande. Detta är innebörden i Mitt bud. Vänd dig därför till det. (A16)

O människoson!
Var tillfreds med Mig och sök ej någon annan hjälpare. Ty ingen annan än Jag kan någonsin tillfredsställa dig. (A17)

O andens son!
Bed Mig icke om det som Vi ej önskar för dig utan var tillfreds med vad Vi förordnat för din skull, ty detta är vad som gagnar dig, om du blott vore nöjd därmed. (A18)

O son av den underbara visionen!
Jag har inblåst i dig en fläkt av Min egen Ande, att du må bli Min älskare. Varför har du övergivit Mig och sökt dig en annan än Mig att älska? (A19)

O andens son!
Mitt krav på dig är stort, det kan ej förglömmas. Min nåd mot dig är riklig, den kan ej döljas. Min kärlek har skapat sig ett hem i dig, den kan ej hemlighållas. Mitt ljus är uppenbarat för dig, det kan ej skymmas. (A20)

O människoson!
Den strålande härlighetens träd har jag prytt med de mest utsökta frukter åt dig. Varför har du vänt dig bort därifrån och nöjt dig med det som är mindre gott? Vänd då tillbaka till det som är bättre för dig i riket därovan. (A21)

O andens son!
Ädel har Jag skapat dig, likväl har du förnedrat dig. Höj dig då till det för vilket du blev skapad. (A22)

O son av det upphöjda!
Till det eviga kallar Jag dig, likväl söker du det förgängliga. Vad har förmått dig att vända dig bort från Vår önskan och söka din egen? (A23)

O människoson!
Överträd icke dina gränser och kräv ej heller det som ej anstår dig. Fall ned inför din Guds anlete, Han som är maktens och styrkans Herre. (24)

O andens son!
Förhäv dig icke över den fattige, ty Jag leder honom på hans väg och ser dig i din ondska och bringar dig ständigt på skam. (A25)

O tillvarons son!
Hur kunde du glömma dina egna fel och uppehålla dig vid andras? Vemhelst som gör detta fördöms av Mig. (A26)

O människoson!
Säg icke ett ljud om andras synder så länge du själv är en syndare. Skulle du överträda detta bud blir du fördömd och om detta vittnar Jag. (A27)

O andens son!
Du må i sanning veta, att den som bjuder människor att vara rättvisa och själv handlar orättfärdigt tillhör icke Mig, även om han bär Mitt namn. (A28)

O tillvarons son!
Tillskriv ej någon själ det som du icke själv vill beskyllas för och låt ej dina ord stå i strid med dina handlingar. Detta är Min befallning till dig – åtlyd den! (A29)

O tillvarons son!
Rannsaka dig själv var dag, innan du kallas till räkenskap, ty döden skall utan förvarning komma över dig och du skall ställas till svars för dina gärningar. (A31)

O son av det upphöjda!
Jag har gjort döden till en glädjens budbärare för dig. Varför sörjer du? Jag skapade ljuset till att sprida sin glans över dig. Varför döljer du dig för det? (A32)

O andens son!
Med ljusets glädjefyllda budskap hälsar Jag dig: Gläd dig! Till helighetens förgård kallar Jag dig; förbliv därinne, att du för evigt må leva i frid. (A33)

O andens son!
Helighetens ande bringar dig det gladabudskapet om återförening – varför sörjer du? Kraftens ande styrker dig i Hans sak – varför döljer du dig? Ljuset från Hans anlete leder dig – hur kan du gå vilse? (A34)

O människoson!
Sörj ej såvida du ej är fjärran från Oss. Gläd dig ej såvida du ej kommer närmare och vänder tillbaka till Oss. (A35)

O människoson!
Fröjda dig i ditt hjärtas glädje så att du må bli värdig att möta Mig och återspegla Min skönhet. (A36)

O människoson!
Beröva dig ej Min sköna klädnad och förverka icke din andel i Min underbara källa så att du ej för evigt må törsta. (A37)

O tillvarons son!
Vandra såsom Mina lagar bjuder av kärlek till Mig och avstå från dina egna önskningar om du söker Mitt välbehag. (A38)

O människoson!
Försumma icke Mina bud om du älskar Min skönhet och glöm ej Mina råd om du vill vinna Mitt välbehag. (A39)

O människoson!
Om du ilade genom rymdens oändlighet och färdades över himmelens vidder, skulle du likväl ej finna ro annat än i underkastelse inför Vårt bud och i ödmjukhet inför Vårt anlete. (A40)

O människoson!
Förhärliga Min sak så att Jag må uppenbara för dig Min storhets mysterier och låta evighetens ljus lysa över dig. (A41)

O människoson!
Ödmjuka dig inför Mig, så att Jag i nåd må besöka dig. Stå upp och verka för Min saks framgång, så att du, medan du ännu är på jorden, kan uppnå segern. (A42)

O tillvarons son!
Omnämn Mig på Min jord, så att Jag i Min himmel må minnas dig. Sålunda skall både Mina och dina ögon få tröst. (A43)

O tronens son!
Din hörsel är Min hörsel, må du höra med den. Din syn är Min syn, må du se med den så att du i din själs innersta kan betyga Min upphöjda helighet och Jag inom Mig kan bära vittnesbörd om en upphöjd ställning för dig. (A44)

O tillvarons son!
Sök martyrens död på Min väg, tillfreds med Mitt välbehag och tacksam för vad Jag förordnar, så att du må vila hos Mig under majestätets tronhimmel bortom härlighetens tabernakel. (A45)

O människoson!
Begrunda och tänk efter! Är det din önskan att dö på din bädd eller att utgjuta ditt hjärteblod i stoftet som martyr på Min väg och på så vis bli tillkännagivaren av Mitt påbud och uppenbararen av Mitt ljus i det högsta paradiset? Döm rätt, o tjänare! (A46)

O människoson!
Vid Min skönhet! Att färga ditt hår i ditt blod är i Mina ögon av högre värde än universums skapelse och ljuset i båda världarna. Bemöda dig då om att uppnå detta, o tjänare! (A47)

O människoson!
För varje ting finns ett tecken. Kärlekens tecken är mod inför Mitt påbud och tålamod under Mina prövningar. (A48)

O människoson!
Den sanne älskaren trängtar efter vedermödor såsom den upproriske längtar efter förlåtelse och syndaren efter barmhärtighet. (A49)

O människoson!
Om du ej möttes av motgång på Min väg, hur skulle du kunna vandra samma vägar som de, vilka är nöjda med det som är Mig till behag? Om prövningar icke hemsökte dig i din längtan att möta Mig, hur skulle du kunna nå ljuset i din kärlek till Min skönhet? (A50)

O människoson!
Min olycka är Min försyns skickelse, till det yttre är den eld och straff men till det inre är den ljus och barmhärtighet. Hasta att uppsöka den, så att du må bli ett evigt ljus och en odödlig ande. Detta är Min befallning till dig, åtlyd den då! (A51)

O människoson!
Skulle välstånd tillfalla dig, jubla icke, och skulle förnedring drabba dig, sörj icke, ty båda skall försvinna och ej längre finnas till. (A52)

O tillvarons son!
Om fattigdom drabbar dig låt dig ej bedrövas, ty rikedomens Herre skall i sinom tid besöka dig. Frukta ej förnedring ty ära skall en dag tillkomma dig. (A53)

O tillvarons son!
Om ditt hjärta ivrar efter det eviga, oförgängliga riket och det uråldriga, evigt bestående livet, försaka då detta förgängliga och flyktiga herravälde. (A54)

O tillvarons son!
Var ej upptagen av denna världen, ty med eld prövar Vi guldet och med guld prövar Vi Våra tjänare. (A55)

O människoson!
Du traktar efter guld och Jag önskar din befrielse från det. Du anser dig rik i ägandet därav och Jag ser din rikedom i helgandet från guld. Vid Mitt liv! Detta är Min kunskap och det andra din inbillning; hur kan då Min väg överensstämma med din? (A56)

O människoson!
Skänk Min rikedom till Mina fattiga så att du i himmelen må förse dig ur kammare av aldrig förbleknande prakt och skatter av oförgänglig ära. Men vid Mitt liv! Att offra din själ är än mer ärofullt, kunde du blott se med Mina ögon. (A57)

O människoson!
Tillvarons tempel är Min tron. Rena den från allt, så att Jag där kan taga plats och där förbliva. (A58)

O tillvarons son!
Ditt hjärta är Mitt hem, helga det för Mitt nedstigande. Din ande är platsen för Min uppenbarelse, rena den för Mitt framträdande. (A59)

O människoson!
Lägg din hand till Mitt bröst, så att Jag må höja Mig över dig, strålande och lysande. (A60)

O människoson!
Uppstig till Min himmel, så du må uppnå återföreningens glädje och dricka det oförlikneliga vinet ur den oförgängliga härlighetens kalk. (A61)

O människoson!
Mången dag har gått dig förbi medan du sysselsatt dig med dina fantasier och fåfänga inbillningar. Hur länge skall du slumra på din bädd? Lyft upp huvudet ur din slummer, ty Solen står i zenit och måhända skall den lysa över dig med skönhetens ljus. (A62)

O människoson!
Från det Heliga bergets horisont har ljuset lyst över dig och upplysningens ande har viskat i ditt hjärtas Sinai. Befria dig därför från slöjorna av gagnlösa föreställningar och inträd vid Mitt hov, så att du må bli redo för evigt liv och värdig att möta Mig. Således kommer döden dig icke vid, ej heller modlöshet och bekymmer. (A63)

O människoson!
Min evighet är Min skapelse – Jag har skapat den för dig. Gör den till ditt tempels klädnad. Min enhet är Mina händers verk; Jag har frambragt den åt dig. Ikläd dig den, att du i all evighet må bli uppenbarelsen av Mitt eviga väsen. (A64)

O människoson!
Mitt majestät är Min gåva till dig och Min storhet är tecknet på Min barmhärtighet mot dig. Vad som anstår Mig skall ingen förstå, ej heller kan någon förtälja därom. Sannerligen, Jag har bevarat det i Mina dolda gömmor och i Min befallnings skattkammare som ett tecken på Min huldhet mot Mina tjänare och Min barmhärtighet mot Mitt folk. (A65)

O barn av det gudomliga och osynliga Väsendet!
Ni skall bli förhindrade att älska Mig och själar skall bli oroade när de omnämner Mig, ty sinnen kan ej fatta Mig, ej heller hjärtan rymma Mig. (A66)

O skönhetens son!
Vid Min ande och Min ynnest! Vid Min barmhärtighet och Min skönhet! Allt vad Jag har uppenbarat för dig med kraftens tunga och nedtecknat för dig med maktens penna har varit i enlighet med din förmåga och ditt förstånd, ej med Min ställning och med Min stämmas melodi. (A67)

O människobarn!
Vet ni ej varför Vi skapade er alla av samma stoft? På det att ingen skulle upphöja sig över någon annan. Begrunda ständigt i era hjärtan hur ni blev skapade. Då Vi skapat er alla av samma stoft, åligger det er att vara såsom en enda själ, att vandra med samma fötter, äta med samma mun och dväljas i samma land, så att ni från ert innersta, genom era gärningar och handlingar må framvisa tecknen på enhet och sann frigörelse. Sådant är Mitt råd till er, o ljusets härskara! Giv akt på detta råd, att ni må erhålla helighetens frukt från den undersköna praktens träd. (A68)

O andens söner!
Ni är Min skattkammare, ty i er har Jag bevarat Mina mysteriers pärlor och Min kunskaps ädelstenar. Värna dem mot främlingarna bland Mina tjänare och de ogudaktiga bland Mitt folk. (A69)

O son till honom som genom sitt eget väsen stod i sitt jags rike!
Du må veta att Jag har låtit helighetens alla dofter fläkta över dig och till fullo har uppenbarat Mitt ord för dig. Genom dig har Jag fullkomnat Min frikostighet och önskat för dig vad Jag önskat för Mitt eget Jag. Var då tillfreds med Mitt välbehag och tacksam mot Mig. (A70)

O människoson!
Nedskriv allt vad Vi har uppenbarat för dig med ljusets bläck på din andes tavla. Skulle detta ej stå i din makt, framställ då ditt bläck av ditt hjärtas innersta väsen. Om du ej kan göra detta, skriv då med det purpurröda bläck som utgjutits på Min väg. Ljuvare är Mig i sanning detta än allt annat, ty så skall dess ljus för evigt bestå. (A71)


Del II från persiska

I HANS NAMN, SOM ÄR YTTRANDETS HERRE, DEN MÄKTIGE.

O människor med insikt och öron att höra med!
Den älskades första maning är denna: O, mystiska näktergal! Var ej bofast annorstädes än i andens rosengård. O sändebud från kärlekens Salomo! Sök ej skydd någon annanstans än i den högt älskades Sabá. O, odödliga Fenix! Uppehåll dig endast på trohetens berg. Där har du din boning, om du på själens vingar svingar dig upp till oändlighetens rike och söker nå ditt mål. (P1)

O andens son!
Fågeln söker sitt näste, näktergalen rosens skönhet, medan de fåglar som är människornas hjärtan, nöjda med förgängligt stoft, har förirrat sig långt bort från sitt eviga näste och med ögonen vända mot liknöjdhetens träsk berövats den gudomliga närvarons härlighet. Ack! Så underligt och sorgligt! För blott en bägare har de vänt sig bort från den Högstes svallande hav och dröjt sig kvar fjärran ifrån den mest strålande horisonten. (P2)

O vän!
Plantera i ditt hjärtas trädgård ej något annat än kärlekens ros och släpp ej taget om tillgivenhetens och längtans näktergal. Värdesätt kamratskapet med de rättfärdiga och undvik allt umgänge med de ogudaktiga. (P3)

O rättvisans son!
Varthän kan en älskande fara om ej till sin älskades land och vilken sökare finner vila fjärran från sitt hjärtas längtan? För den sanne älskaren är återförening liv och skilsmässa död. Hans bröst är blottat på tålamod och hans hjärta vet ingen ro. Myriader liv kunde han försaka för att ila till sin älskades boning. (P4)

O stoftets son!
Sannerligen säger Jag dig! Av alla människor är den mest försumlig, som ägnar sig åt gagnlösa dispyter och söker förhäva sig över sin broder. Säg, o bröder! Låt gärningar, ej ord, bli er prydnad. (P5)

O jordens son!
Du skall i sanning veta att det hjärta vari minsta spår av avund dröjer kvar aldrig skall nå Mitt eviga herradöme, ej heller inandas de ljuva dofter av helighet som fläktar från Mitt helgade rike. (P6)

O kärlekens son!
Du står blott ett steg från de härliga höjderna därovan och från kärlekens himmelska träd. Tag ett steg och med det nästa gå vidare in i det odödliga riket och träd in i evighetens paviljong. Lyssna då till det som uppenbarats av härlighetens penna. (P7)

O härlighetens son!
Ila fram på helighetens stig och inträd i Min gemenskaps himmel. Rena ditt hjärta med andens kraft och hasta till den Högstes hov. (P8)

O flyktande skugga!
Höj dig över tvivlets låghet och stig till visshetens upphöjda krön. Öppna sanningens öga att du må skåda den obeslöjade Skönheten och utropa: Helgad vare Herren, den ypperste av skapare! (P9)

O begärets son!
Lyssna till dessa ord: Aldrig skall förgängligt öga igenkänna den eviga Skönheten, ej heller det livlösa hjärtat glädja sig åt annat än vissnade blomster. Ty like söker like och finner behag i samma slags sällskap. (P10)

O stoftets son!
Slut dina ögon att du må skåda Min skönhet, täpp till dina öron att du må lyssna till Min stämmas ljuva melodi. Töm dig på allt vetande så att du måtte få del av Min kunskap och helga dig från rikedomar, att du må erhålla en varaktig del av Min eviga rikedoms ocean. Det vill säga, slut dina ögon för allt utom Min skönhet, täpp till dina öron för allt utom Mitt ord, töm dig på allt vetande utom kunskapen om Mig, så att du med klar blick, rent hjärta och uppmärksamt öra må inträda i Min helighets hovsal. (P11)

O människa med två seenden!
Slut det ena ögat och öppna det andra. Slut det ena mot världen och allt som finnes däri och öppna det andra mot den Älskades helgade skönhet. (P12)

O Mina barn!
Jag fruktar att ni, berövade den himmelska duvans melodi, kommer att sjunka tillbaka i förtappelsens dunkel och återvända till vatten och lera utan att någonsin fått skåda rosens skönhet. (P13)

O vänner!
Övergiv ej den eviga Skönheten för en skönhet som måste dö och fäst ej era hjärtan vid denna förgängliga värld av stoft. (P14)

O andens son!
Den tid kommer då helighetens näktergal ej längre kommer att förklara de inre mysterierna och ni alla skall berövas den himmelska melodin och rösten från ovan. (P15)

O försumlighetens väsen!
Myriader mystiska tungomål finner uttryck i ett enda yttrande och myriader dolda mysterier uppenbaras i en enda melodi, men ack, intet öra finns som hör, ej heller något hjärta som förstår. (P16)

O kamrater!
Gränslöshetens portar står vidöppna och den älskades boning är smyckad med de älskandes blod, ändock förblir alla utom några få berövade denna himmelska stad och även bland dessa få har icke ens en handfull befunnits äga ett rent hjärta och en helgad ande. (P17)

O ni som dväljes i det högsta paradiset!
Kungör för visshetens barn, att i helighetens rike, nära det himmelska paradiset, har en ny trädgård blivit synlig kring vilken inbyggarna i riket därovan och de odödliga invånarna i det upphöjda paradiset kretsar. Sträva efter att nå därhän att ni må reda ut kärlekens mysterier genom dess blomster och uppdaga hemligheten i gudomlig och fulländad visdom genom dess eviga frukter. Vederkvickta blir ögonen på dem som inträder däri och förblir därinne. (P18)

O Mina vänner!
Har ni glömt den sanna och strålande morgon, då ni alla var församlade i Min närvaro i de helgade och välsignade omgivningarna i skuggan av livets träd, vilket planterats i det allhärliga paradiset? Fyllda av vördnad lyssnade ni då Jag uttalade dessa tre ytterst heliga ord: O vänner! Sätt ej er egen vilja över Min, önska aldrig det som Jag ej önskat för er och nalkas Mig icke med livlösa hjärtan, besudlade av världsliga önskningar och begär. Ville ni blott helga era själar, skulle ni i denna stund minnas den platsen och de omgivningarna och sanningen i Mina ord skulle bli uppenbar för er alla. (P19)

På den åttonde av de heligaste raderna i den femte skriften om paradiset, säger Han:

O ni som ligger som döda på likgiltighetens läger!
Tidevarv har svunnit hän och era dyrbara liv är nära nog tillända, dock har ej en enda fläkt av renhet från er nått Vår helighets hov. Fastän försänkta i ett hav av vantro bekänner ni er med läpparna till den enda sanna tron på Gud. Den Jag avskyr, har ni skänkt er kärlek och Min fiende har ni gjort till en vän. Icke desto mindre vandrar ni på Min jord, självbelåtna och egenkära, obekymrade om att Min jord är utled på er och att allt därpå skyr er. Ville ni blott öppna ögonen, skulle ni sannerligen välja otaliga sorger framför denna glädje och hålla döden själv för något bättre än detta liv. (P20)

O vandrande gestalt av stoft!
Jag önskar gemenskap med dig men du vill ej sätta din lit till Mig. Ditt upprorssvärd har fällt ditt hopps träd. Ständigt är jag dig nära men du är alltid fjärran ifrån Mig. Oförgänglig ära har Jag valt för dig, dock har du valt gränslös skam åt dig själv. Medan tid ännu är, vänd åter och försitt ej ditt tillfälle. (P21)

O begärets son!
De lärde och vise har i långa tider strävat efter men misslyckats med att uppnå den Allhärliges närvaro. De har tillbringat sina liv i sökandet efter Honom och ändå har de ej blivit varse Hans anletes skönhet. Utan ringaste ansträngning nådde du ditt mål och utan att söka har du uppnått föremålet för ditt sökande. Trots detta förblev du så insvept i jagets slöja att dina ögon ej skådade den Älskades skönhet, ej heller vidrörde din hand Hans mantelfåll. Ni som har ögon, se och förundras. (P22)

O invånare i kärlekens stad!
Dödsbringande vindstötar har ansatt den eviga ljuslågan och den Himmelske ynglingens skönhet är höljd i stoftets mörker. Den högste av kärlekens furstar har kränkts av tyranniets folk och helighetens duva är fången i ugglors klor. Invånarna i härlighetens paviljong och den himmelska härskaran sörjer och klagar, medan ni vilar i försumlighetens rike och anser er vara bland de sanna vännerna. Hur fåfänga är icke era inbillningar! (P23)

O ni dåraktiga som likväl gäller för att vara visa!
Varför går ni klädda såsom fåraherdar när ni i ert inre blivit ulvar som traktar efter Min hjord? Ni är liksom stjärnan som framträder före gryningen och som, fastän den synes strålande och klar, leder de vägfarande från Min stad vilse in på fördärvets vägar. (P24)

O ni skenbart fläckfria men likväl invärtes orena!
Ni är såsom klart men bittert vatten, till synes kristallklart, men av vilket, när det prövas av den gudomlige Bedömaren, icke en droppe godkännes. Ja, solstrålen faller i lika mån på stoftet som på spegeln, ändock skiljer de sig i återsken alldeles såsom stjärnan från jorden, ja, omätlig är skillnaden! (P25)

O Min vän till namnet!
Begrunda detta! Har du någonsin hört att vän och fiende kan dväljas i samma hjärta? Kasta då ut främlingen så att Vännen må träda in i sitt hem. (P26)

O stoftets son!
Allt som är i himmelen och på jorden har Jag förordnat för dig utom människohjärtat, som Jag har gjort till en boning för Min skönhet och härlighet. Ändå gav du Mitt hem och viste till en annan än Mig, och närhelst Min helighets uppenbarelse sökte sin boning fann Han en främling där och hastade hemlös till den Älskades helgedom. Det oaktat har Jag dolt din hemlighet och ej önskat din vanära. (P27)

O åtråns väsen!
Mången daggryning begav Jag Mig från det Oändligas riken till din boning och fann dig på bekvämlighetens läger, upptagen av andra än Mig. Därpå återvände Jag med andens snabbhet till den himmelska härlighetens riken, och i Min tillflykt i höjden omnämnde Jag det ej för helighetens härskaror. (P28)

O frikostighetens son!
Ur intighetens ödemarker och med Min befallnings lera frambragte Jag dig och har inrättat varje atom i tillvaron och alla skapade tings innersta natur till din förkovran. Sålunda, innan du kom ut ur moderlivet beredde Jag för dig två källsprång av skimrande mjölk, ögon att vaka över dig och hjärtan att älska dig. Av Min huldhet, i skydd av Min barmhärtighet, närde Jag dig och beskyddade dig genom Min nåds och ynnests innersta väsen. Mitt syfte med allt detta var att du måtte nå Mitt eviga rike och bli värdig Mina osynliga gåvor. Likväl förblev du ohörsam och som vuxen ringaktade du alla Mina gåvor och sysselsatte dig med dina fåfänga inbillningar, så att du glömsk av allt vände dig bort från Vännens portar och dröjde dig kvar i Min fiendes gårdar. (P29)

O slav under världen!
Mången daggryning har Min barmhärtighets bris fläktat över dig och funnit dig djupt insomnad på likgiltighetens bädd. Sörjande över din belägenhet återvände den dit varifrån den kom. (P30)

O jordens son!
Om du åstundar Mig, sök ej någon annan än Mig och om du vill skåda Min skönhet, slut dina ögon för världen och allt som finnes däri, ty Min vilja och någon annans vilja än Min kan lika litet som eld och vatten dväljas i samma hjärta. (P31)

O gynnade främling!
Ditt hjärtas ljus har tänts av Min styrkas hand, utsläck det ej med själviskhetens och lidelsens motvindar. Botemedlet för alla dina åkommor är åminnelsen av Mig, glöm det ej. Gör Min kärlek till din skatt och vårda den likt dina ögons ljus och livet självt. (P32)

O Min broder!
Lyssna till Min honungslena tungas ljuvliga ord och drick ymnigt ur strömmen av mystisk helighet från Mina sötmespridande läppar. Utså Min gudomliga visdoms frön i ditt hjärtas rena mull och vattna dem med visshetens vatten, så att Min kunskaps och visdoms hyacinter måtte spira friska och gröna i ditt hjärtas heliga stad. (P33)

O ni som dväljes i Mitt paradis!
Med nådens och barmhärtighetens händer har Jag i paradisets heliga trädgård planterat det unga träd som är er kärlek och vänskap och vattnat det med Min milda nåds rikliga regn. Nu när dess tid att bära frukt är inne, bemöda er om att det må skyddas och ej förtäras av begärets och lidelsens flammor. (P34)

O Mina vänner!
Släck villfarelsens lampa och tänd i era hjärtan den gudomliga vägledningens eviga fackla. Ty inom kort skall de som prövar mänsklighetens renhet, i den Dyrkades heliga närvaro, ej godtaga annat än renaste dygd och gärningar av obefläckad helighet. (P35)

O stoftets son!
Visa är de som ej talar utan att vinna gehör, alldeles såsom munskänken som ej erbjuder sin bägare förrän han finner en sökare, och den förälskade som ej ropar ut från djupet av sitt hjärta förrän hans ögon vilar på den älskades skönhet. Utså därför visdomens och kunskapens frön i hjärtats rena mull och håll dem dolda till dess att den gudomliga visdomens hyacinter spirar ur hjärtat och ej ur dy och lera. (P36)

På skrifttavlans första rad är det nedtecknat och skrivet och i det helgade rummet i Guds tabernakel är detta förborgat:

O min tjänare!
Övergiv icke ett evigt herradöme för det som är förgängligt och kasta ej bort himmelsk överhöghet för världsligt begär. Detta är det eviga livets flod vars källåder sprungit fram ur den nåderikes penna. Lyckliga de som dricker därav! (P37)

O andens son!
Spräng sönder din bur och svinga dig likt kärlekens fågel Fenix upp till helighetens sfär. Försaka dig själv och förbliv, fylld av nådens ande i den himmelska helighetens rike. (P38)

O stoftets avkomma!
Låt dig ej nöjas med en flyende dags behag och beröva icke dig själv beständig frid. Byt ej bort det eviga välbehagets trädgård mot den förgängliga världens avskräde. Höj dig från ditt fängelse till de härliga ängderna därovan och svinga dig upp från din förgängliga bur till det Oändligas paradis. (P39)

O Min tjänare!
Befria dig från denna världs fjättrar och frigör din själ från jagets fängelse. Grip ditt tillfälle ty det skall icke återkomma. (P40)

O Min tjänares son!
Om du finge skåda det odödliga herraväldet, skulle du söka dig bort från denna flyktiga värld. Men att dölja för dig det ena och uppenbara det andra är ett mysterium som ingen annan än den renhjärtade kan förstå. (P41)

O Min tjänare!
Rena ditt hjärta från skadeglädje och inträd, fri från avund, i helighetens gudomliga hovsal. (P42)

O Mina vänner!
Vandra de vägar som är Vännen till behag och ni skall veta att Han finner välbehag i det som är Hans skapelser till behag. Det vill säga, ingen skall träda in i sin väns hus om det ej är vännen till behag, ej heller lägga beslag på hans egendom eller sätta sin egen vilja före vännens, och på intet sätt söka fördel framför honom. Begrunda detta, ni som äger insikt! (P43)

O Min trons följeslagare!
Hör intet ont, se intet ont, förnedra ej dig själv, gråt ej eller sucka. Säg ej något ont så att du ej måtte höra det sägas till dig och förstora ej andras fel, så att dina egna fel ej må framstå som stora och önska ej någons förnedring, så att din egen förnedring ej må blottas. Lev så ditt livs dagar, som är kortare än ett flyktigt ögonblick, med fläckfritt sinne och obesudlat hjärta, med rena tankar och din natur förandligad, så att du fri och förnöjd må kunna lägga detta jordiska hölje åt sidan och bege dig till det mystiska paradiset och evinnerligen förbliva i det eviga riket. (P44)

Ack! O älskare av världslig lust!
Med blixtens hastighet har ni ilat förbi den Älskade och vänt er håg till sataniska föreställningar. Ni böjer knä inför er fåfänga inbillning och kallar den sanning. Ni riktar blicken mot törnet och benämner det blomma. Icke ett rent andetag har ni andats ut, ej heller har avskiljandets bris fläktat från era hjärtans ängder. Den Älskades kärleksfulla råd har ni kastat för vindarna och helt utstrukit från hjärtats tavla. Likt markens djur drager ni omkring och uppehåller er på begärets och lidelsens betesvallar. (P45)

O bröder på vägen!
Varför har ni försummat att omnämna den Älskade och hållit er fjärran från Hans heliga närvaro? Skönhetens innersta väsen dväljs inom den makalösa paviljongen vid härlighetens tron, medan ni är upptagna av gagnlösa tvister. Helighetens ljuva dofter sprids och frikostighetens andedräkt fläktar, ändock är ni alla svårt plågade och berövade allt detta. Så beklagansvärt för er och alla dem som vandrar era vägar och följer i era fotspår! (P46)

O begärets barn!
Lägg skrytsamhetens klädnad åt sidan och avkläd er högmodets dräkt. (P47)

På den tredje av de heligaste raderna, skrivna och nedtecknade i Rubinskriften har det osynligas penna uppenbarat:

O bröder!
Var fördragsamma mot varandra och fäst ej era känslor vid låga ting. Yvs ej över ära och var ej skamsna över förnedring. Vid Min skönhet! Jag har skapat alla ting ur stoft och till stoft skall jag återbörda dem. (P48)

O stoftets barn!
Förtälj för de rika om de fattigas suckar i nattens timma, att ohörsamhet ej må leda dem in på undergångens väg och beröva dem välståndets träd. Att giva och vara givmild är egenskaper som tillhör Mig. Välgång skall följa den som smyckar sig med Mina dygder. (P49)

O lidelsens väsen!
Lägg all girighet åt sidan och sök förnöjsamhet, ty de giriga har alltid blivit avvisade och de förnöjda har alltid älskats och prisats. (P50)

O Min tjänarinnas son!
Var ej bekymrad i fattigdom ej heller säker i rikedom, ty fattigdom följs av rikedom och rikedom följs av fattigdom. Dock, att vara fattig i allt utom Gud är en underbar gåva. Förringa ej värdet därav, ty till slut kommer den att göra dig rik i Gud, och sålunda skall du förstå innebörden i yttrandet »I sanning ni är de fattiga« och de heliga orden »Gud är den allbesittande« skall liksom den sanna daggryningen bryta fram, härligt strålande över hjärtats horisont hos den älskande, och förbliva i trygghet på välståndets tron. (P51)

O Försumlighetens och lidelsens barn!
Ni har låtit Min fiende träda in i Mitt hus och har kastat ut Min vän, ty i era hjärtan har ni hyst kärlek till en annan än Mig. Lyssna till Vännens ord och vänd er mot Hans paradis. Världsliga vänner som söker sitt eget bästa ger sken av att älska varandra, medan den sanne Vännen har älskat och fortfar att älska er för er egen skull. Sannerligen, Han har utstått otaliga lidanden för att skänka er vägledning. Var ej trolös mot en sådan Vän, nej, hasta istället till Honom! Sådan är solen som lyser från sanningens och trofasthetens ord, en sol som stigit upp över horisonten av den penna som tillhör alla namns Herre. Öppna era öron så att ni må hörsamma ordet från Gud, hjälpen i farans stund, den Självbestående. (P52)

O ni som yvs över förgänglig rikedom!
Du skall i sanning veta att rikedom är en mäktig mur mellan sökaren och hans längtans mål, mellan älskaren och hans älskade. De rika, utom ett fåtal, skall ingalunda nå Hans närvaros hovsal eller inträda i förnöjsamhetens och avsägelsens stad. Lycklig är då den som fastän rik, ej hindras av sina rikedomar från att nå det eviga riket eller genom dem berövas ett oförgängligt herradöme. Vid det Största namnet! Strålglansen från en sådan förmögen man skall komma att lysa upp himmelens invånare liksom solen skänker ljus till jordens folk! (P53)

O ni rika på jorden!
De fattiga bland er står under Mitt beskydd – värna dem och inrikta er ej blott på er egen bekvämlighet. (P54)

O lidelsens son!
Rena dig från rikedomens befläckelse och träd i fullkomlig frid in i fattigdomens rike, så att du från frigörelsens källsprång må dricka det odödliga livets vin. (P55)

O Min son!
Samvaro med de ogudaktiga ökar sorgen medan umgänge med de rättfärdiga tar bort hjärtats rost. Må den som söker samvaro med Gud bege sig till Hans älskades sällskap och må den som önskar lyssna till Guds ord hörsamma Hans utvaldas ord. (P56)

O stoftets son!
Tag dig i akt! Slå ej följe med den ogudaktige och sök ej umgänge med honom, ty sådant sällskap förvandlar hjärtats strålglans till helvetisk eld. (P57)

O Min tjänarinnas son!
Om du söker den helige Andes nåd, sök då samvaro med den rättfärdige, ty han har från den odödlige Munskänkens händer tömt det eviga livets bägare och skänker liksom den sanna morgongryningen vederkvickelse och ljus åt de dödas hjärtan. (P58)

O ni försumliga!
Tro ej att hjärtats hemligheter är fördolda. Nej, var förvissade om att dessa i tydliga bokstäver är ingraverade och klart uppenbarade inför den heliga Närvaron. (P59)

O vänner!
Sannerligen säger Jag, vadhelst ni gömt i era hjärtan är för Oss tydligt och klart såsom dagens ljus, men att detta är fördolt beror på Vår nåd och ynnest och ej på att ni förtjänar det. (P60)

O människoson!
En daggdroppe ur Min barmhärtighets bottenlösa ocean har Jag utgjutit över världens folk, dock utan att finna någon som vänt sig till den, emedan alla vänt sig bort från endräktens himmelska vin till orenhetens skämda drägg och nöjda med en jordisk dryck, har skjutit ifrån sig den odödliga skönhetens kalk. Vedervärdigt är det varmed de låter sig nöjas. (P61)

O stoftets son!
Vänd ej bort dina ögon från den odödlige Älskades oförlikneliga vin och öppna dem icke mot en skämd och jordisk drägg. Mottag ur den gudomliga Munskänkens händer det odödliga livets kalk, så att all visdom må bli din och att du må lyssna till den mystiska rösten som kallar från det osynligas rike. Gråt högt ni som har låga syften! Varför har ni vänt er bort från Mitt heliga och odödliga vin till det flyktiga vattnet? (P62)

O världens folk!
Ni skall sannerligen veta att en oförutsedd katastrof följer er och smärtsam vedergällning väntar er. Tro ej att de gärningar ni begått har utplånats från Min åsyn. Vid Min skönhet! Alla era handlingar har av Min penna inristats med tydliga tecken på skrifttavlor av krysolit. (P63)

O förtryckare på jorden!
Drag undan era händer från tyranniet ty Jag har förpliktat Mig att icke förlåta någon människas orättvisa. Detta är Mitt förbund som Jag oåterkalleligen har förordnat i den bevarade skriften och förseglat med Mitt sigill. (P64)

O ni upproriska!
Min fördragsamhet har gjort er djärva och Min långmodighet har gjort er försumliga och sporrat lidelsens eldiga springare in på farofyllda vägar som leder till fördärv. Trodde ni Mig vara likgiltig eller ovetande? (P65)

O utvandrare!
Tungan har Jag skapat för omnämnandet av Mig, besudla den ej med förtal. Om själviskhetens eld övermannar dig, minns då dina egna fel och ej Mina skapelsers fel, då var och en av er känner sig själv bättre än han känner andra. (P66)

O inbillningens barn!
Vet i sanning, att medan den strålande gryningen bryter fram över den eviga helighetens horisont, skall de sataniska hemligheterna och gärningarna begångna i nattens mörker blottläggas och uppenbaras för världens folk. (P67)

O ogräs som skjuter upp ur stoftet!
Varför har ej dessa dina besudlade händer först vidrört din egen klädnad och varför söker du, med hjärtat befläckat av åtrå och lidelse att umgås med Mig och inträda i Mitt heliga rike? Fjärran, fjärran är ni från det ni åstundar. (P68)

O Adams barn!
Heliga ord och rena och goda gärningar stiger upp till den överjordiska härlighetens himmel. Sträva efter att era gärningar renas från själviskhetens och hyckleriets damm, att ni må erhålla ynnestbevis vid härlighetens hov, ty inom kort skall de som prövar mänskligheten, i den Dyrkades heliga närvaro, ej godtaga något utom fullkomlig dygd och gärningar av obefläckad renhet. Detta är visdomens och det gudomliga mysteriets sol, som lyst fram över den gudomliga viljans horisont. Välsignade är de som vänder sig till den. (P69)

O världslighetens son!
Behagligt är varandets rike, om du skulle nå detta. Härlig är evighetens sfär, om du skulle nå bortom förgängelsens värld. Ljuvlig är den heliga hänryckningen om du blott får dricka ur den mystiska kalken i den Himmelske ynglingens händer. Skulle du uppnå denna ställning befrias du från undergång och död, träldom och synd. (P70)

O Mina vänner!
Drag er till minnes det förbund ni ingick med Mig på berget Paran, beläget inom Zamans helgade område. Härskarorna i höjden och invånarna i evighetens stad har Jag tagit till vittnen, likväl finner Jag ingen som är förbundet trogen. Förvisso har stolthet och upproriskhet utplånat det från era hjärtan, så att intet spår därav finnes kvar. Fastän Jag visste detta, väntade Jag och avslöjade det icke. (P71)

O Min tjänare!
Du är liksom ett väl härdat svärd gömt i sin skidas mörker, vars värde är fördolt för hantverkarens vetskap. Kom då fram ur jagets och begärets skida så att ditt värde må lysa fram och uppenbaras för hela världen. (P72)

O Min vän!
Du är solen på Min helighets himmel, låt icke världens orenhet förmörka din strålglans. Riv sönder ohörsamhetens slöja, så att du skimrande må träda fram ur molnen och pryda allt med livets klädnad. (P73)

O högfärdens barn!
För ett flyktigt herravälde har ni övergivit Mitt oförgängliga rike och smyckat er med världens prålande dräkter och förhävt er över detta. Vid Min skönhet! Jag skall samla er alla under stoftets enfärgade täckelse och utsudda alla dessa skiftande färger, utom för dem av er som väljer Min egen färg, som innebär rening från all färg. (P74)

O försumlighetens barn!
Fäst ej era hjärtan vid förgängligt herravälde och gläd er ej däröver. Ni är liksom den frimodiga fågeln som full av tillförsikt sjunger på sin gren tills plötsligt fågelfängaren, döden, kastar den till marken, och dess melodi, form och färg är spårlöst försvunna. Tag er därför i akt, o begärets trälar! (P75)

O Min tjänarinnas son!
Vägledning har alltid givits med ord och nu gives den med gärningar. Var och en måste framvisa gärningar som är rena och heliga, ty ord är allas egendom medan sådana gärningar som dessa endast tillhör Våra älskade. Bemöda er då med själ och hjärta att utmärka er genom era gärningar. Sålunda råder Vi er i denna heliga och lysande skrift. (P76)

O rättvisans son!
I nattens timma har det odödliga Väsendets skönhet begivit sig från trohetens smaragdhöjder till Sadratu’l Muntahá och gråtit så bittert att härskaran i höjden och invånarna i rikena därovan jämrat sig vid Hans veklagan. Varpå det spordes: Vadan denna gråt och klagan? Han lät svara: Som Jag befallts, bidade Jag förväntansfull på trofasthetens krön, men doften av trofasthet från dem som dväljs på jorden inandades jag icke. Då Jag kallades att återvända fick Jag skåda, o ve, några av helighetens duvor plågas svårt i klorna på jordens hundar. Därvid ilade Himmelens jungfru, obeslöjad och lysande, ut ur sin mystiska boning och frågade efter deras namn och alla nämndes utom ett. Efter enträgen uppmaning yttrades den första bokstaven i namnet, varpå invånarna i de himmelska gemaken skyndade ut ur sin härlighets boning. Och medan den andra bokstaven uttalades föll alla och envar ned i stoftet. I det ögonblicket hördes en röst inifrån den innersta helgedomen: “Hitintill, men icke längre.“ Sannerligen, Vi bär vittnesbörd om vad de gjort och vad de nu gör. (P77)

O Min tjänarinnas son!
Drick i djupa drag ur det gudomliga mysteriets ström från den barmhärtiges tunga, och skåda den obeslöjade strålglansen hos visdomens sol som framträder i det gudomliga yttrandets morgongryning. Utså Min gudomliga visdoms frön i hjärtats rena mull och vattna dem med visshetens vatten, så att kunskapens och visdomens hyacinter må spricka ut friska och gröna ur hjärtats heliga stad. (P78)

O begärets son!
Hur länge skall du sväva omkring i begärets riken? Vingar har Jag förlänat dig så du kan flyga till den mystiska helighetens riken och ej till den sataniska inbillningens trakter. Kammen har jag likaledes givit dig för att du må reda ut Mina korpsvarta lockar och ej för att sarga Min strupe. (P79)

O Mina tjänare!
Ni är träden i Min trädgård. Ni måste bära god och härlig frukt så att ni själva och andra kan ha nytta därav. Sålunda åligger det var och en att ägna sig åt ett hantverk eller yrke, ty däri ligger välståndets hemlighet, o människor med förstånd! Ty utgången är beroende av medlen och Guds nåd allena skall vara er tillfyllest. Träd som ej ger frukt har varit och kommer alltid att vara mogna för elden. (P80)

O Min tjänare!
De lägsta bland människor är de vars liv på jorden är utan frukt. Sådana människor räknas sannerligen bland de döda. Ja, i Guds åsyn är de döda bättre än dessa gagnlösa och värdelösa själar. (P81)

O Min tjänare!
De bästa bland människor är de som förtjänar sitt levebröd genom sitt kall och sörjer för sig själva och de sina i kärlek till Gud, alla världars Herre. (P82)

Den mystiska och underbara Bruden, hitintills dold bakom yttrandets slöja, har nu genom Guds nåd och Hans gudomliga ynnest blivit uppenbarad, liksom det skimrande ljus som strålar från den Älskades skönhet. Jag bär vittnesbörd, o vänner, om att ynnesten är fullkomnad, bevisföringen fullbordad, beviset fastställt och vittnesbördet bestyrkt. Låt nu se vad era bemödanden på avskiljandets väg skall komma att uppenbara. Sålunda har den gudomliga ynnesten tillfullo blivit förunnad er och dem som är i himmelen och på jorden. Prisad vare Gud, alla världars Herre! (P83)