De gudomliga mysteriernas pärlor

av Bahá’u’lláh
Översatt från den engelska utgåvan med titeln: Gems of Divine Mysteries
ISBN 978-91-7444-222-9
© 2017 Bahá’í-förlaget AB

---

Inledning

1. O du som beträder rättvisans stig och skådar barmhärtighetens uppenbarelse! Ditt brev mottogs, din fråga uppmärksammades och din själs ljuva toner hördes från ditt hjärtas innersta kamrar. Därpå steg den gudomliga viljans moln för att utgjuta himmelsk visdom över dig, för att beröva dig allt vad du ditintills hade erhållit, leda dig från motsägelsernas rike till enhetens tillflyktsort och leda dig mot Hans lags heliga strömmar. Måhända skall du dricka därav och finna vila däri, släcka din törst, vederkvicka din själ och räknas bland dem som Guds ljus har väglett i denna dag.

2. Omgiven som Jag nu är av jordens hundar och alla länders odjur, gömd som Jag förblivit i Mitt innersta väsens hemliga boning, förbjuden som Jag må vara att yppa det som Gud har skänkt Mig av sin kunskaps under, sin visdoms pärlor och tecknen på sin makt, är Jag dock ovillig att gäcka förhoppningarna hos den som närmat sig storhetens helgedom, sökt inträde i evighetens nejder och strävat efter att sväva i denna skapelses oändlighet i den gudomliga förordningens gryning. Jag vill därför avslöja för dig en del av de sanningar som Gud har förunnat Mig, men detta blott i den omfattning som själar kan taga emot och sinnen uthärda, så att de ondskefulla icke måtte utstöta ett ramaskri eller hycklarna höja sina fanor. Jag bönfaller Gud att nådigt bistå Mig därmed, ty för dem som bönfaller Honom är Han den Allvälgörande och bland dem som visar nåd är Han den Mest barmhärtige.

3. Var viss om att det anstår dig, eminente vän, att i ditt hjärta från allra första stund överväga dessa frågor: Vad har föranlett de olika folken och släktena på jorden att avvisa apostlarna som Gud har sänt till dem i sin makt och myndighet och som Han har upphöjt för att förhärliga sin sak och förordnat att vara evighetens lampor i sin enhets nisch? Av vilken anledning har folket vänt sig bort från dem, tvistat om dem, upprest sig mot dem och bekämpat dem? På vilka grunder har de vägrat erkänna deras apostlaskap och myndighet, ja även bestridit deras sanning och hånat deras personer och till och med dödat eller förvisat dem?

4. O du som har beträtt kunskapens vildmark och tagit boning i lärdomens ark! Icke förrän du uppfattat de mysterier som ligger förborgade i det Vi här skall anförtro dig kan du hysa förhoppning om att uppnå ett tillstånd av visshet och tro på Guds sak och på dem som är Hans saks manifestationer, Hans befallnings daggryningar, Hans uppenbarelses skattkamrar och Hans kunskaps förvaringplatser. Skulle du försumma detta skulle du räknas bland dem som icke tillräckligt har ansträngt sig för Guds sak, icke inandats trons väldoft från visshetens klädnad, ej heller bestigit den gudomliga enhetens höjder och ej förmått igenkänna den gudomliga enhetens stadier i lovprisandets personifikationer och i helighetens essenser.

5. Sträva därför, o Min broder, att uppfatta denna saks innehåll, så att slöjorna måtte lyftas från ditt hjärtas tavla och att du därigenom måtte räknas bland dem som Gud har bevärdigat med en sådan genomträngande syn att den är i stånd att skåda Hans herraväldes mest subtila sanningar, att förstå Hans konungarikes mysterier, att förnimma tecknen på Hans översinnliga väsen i denna förgängliga värld och att nå fram till den ställning där ingen åtskillnad göres på Hans skapade varelser och där man ej heller ser någon brist i himmelens och jordens skapelse.(3)

6. När nu samtalet nått fram till detta upphöjda och svårfattliga ämne och berört detta enastående och ogenomträngliga mysterium, må du veta att de kristna och judiska folken har misslyckats med att fatta avsikten med Guds ord och löftena som Han har givit dem i sin bok, med den påföljd att de förnekat Hans sak, vänt sig bort från Hans profeter och vägrat att erkänna Hans bevis. Hade de endast med ett vaket sinne tagit fasta på Guds eget vittnesmål, hade de blott avböjt att följa i fotspåren på de föraktliga och dåraktiga bland sina värdsliga och religiösa ledare, skulle de utan tvivel ha nått vägledningens förvaringsplats och dygdens skattkammare och druckit av det eviga livets kristallklara vatten i den Allbarmhärtiges stad, i den Allhärliges trädgård och inom Hans paradis innersta verklighet. Men eftersom de har vägrat att se med den blick som Gud har skänkt dem och eftertraktat andra ting än det som Han i sin välvilja har önskat för dem, har de förvillat sig långt bort från närhetens tillflyktsort, utestängt sig från återföreningens levande vatten och Hans välviljas källsprång och har legat såsom döda i sina egons likskrud.

7. Genom Guds kraft och makt skall Jag här framlägga vissa skriftställen uppenbarade i äldre tiders heliga böcker och nämna några av de tecken som förebådar ankomsten av Guds manifestationer i Hans utvaldas upphöjda personer, att du måhända förmår upptäcka denna eviga morgons dagbräckning och skåda denna eld som rasar i det träd som varken tillhör öst eller väst.(4) Måhända kommer dina ögon att öppnas då du når fram till din Herres närvaro och ditt hjärta tager del av de välsignelser som är förborgade inom dessa gömda skattkamrar. Hembär tack till Gud som har utvalt dig för denna nådegåva och som räknat dig till dem som är försäkrade att möta sin Herre.

8. Detta är den text som en gång uppenbarats i det första evangeliet enligt Matteus om de tecken som med nödvändighet måste förebåda ankomsten av den som skall komma efter Honom. Han säger: ”Ve dem som väntar barn eller ammar i de dagarna…” ,(5) tills den gåtfulla duvan som sjunger i evighetens allra innersta hjärta och den himmelska fågeln som slår sina drillar i det Gudomliga lotusträdet säger:  ^”Omedelbart efter de dagarnas förtryck skall solen förmörkas, månen skall upphöra att ge sitt sken, stjärnorna skall falla från himmelen och jordens makter skall skakas. Då skall Människosonens tecken visa sig på himmelen, och då skall alla jordens stammar höja klagorop och man skall se Människosonen komma bland himlens moln med makt och stor härlighet och Han skall sända sina änglar med det kraftfulla ljudet av en basun.”(6)

9. I det andra evangeliet enligt Markus talar helighetens duva på följande sätt: ”Ty det skall i de dagarna komma en sådan nöd att något liknande ej förekommit sedan Gud i begynnelsen skapade världen och icke någonsin skall komma igen.”(7) Och den sjunger senare med samma melodier som förut, utan förvandling eller förändring. Gud är förvisso vittne till sanningen i Mina ord.

10. I det tredje evangeliet enligt Lukas står nedtecknat: ”Tecken skall visa sig i solen och i månen och i stjärnorna och på jorden råder hemsökelse av folken med förvirring och havet och vågorna dånar. Och himmelens makter skall bäva. Då skall man se Människosonen komma i ett moln med makt och stor härlighet. Och när detta börjar ske skall ni veta att Guds rike är nära.”(8)

11. Och i det fjärde evangeliet enligt Johannes, står det: ” När Hjälparen kommer som jag skall sända er från Fadern, även sanningens Ande som utgår från Fadern, då skall han vittna om mig.  Också ni skall vittna.” (9) På ett annat ställe säger han: ”Men Hjälparen, som är den Helige anden, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.”(10) ” Men nu går jag till honom som har sänt mig, och ingen av er frågar mig: Vart går du? Men eftersom jag har sagt er detta…”(11) Och åter igen: ” Men jag säger er sanningen: Det är bäst för er att jag går bort. Ty om jag inte går bort, kommer inte Hjälparen till er. Men när jag går bort skall jag sända honom till er.”(12) ” Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han leda er till hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala och han skall förkunna för er vad som kommer att ske.”(13)  

12. Så lyder versernas texter uppenbarade i det förgångna. Vid Honom, jämte vilken det ej finnes någon annan Gud, har jag valt att fatta mig i korthet, ty skulle jag uppräkna alla yttranden som sänts ned till Guds profeter från Hans överjordiska härlighets rike och Hans suveräna makts konungarike, skulle all världens sidor och skrifter ändå icke vara tillräckliga för att uttömma mitt ämne. Hänvisningar liknande dessa som omnämnts, ja till och med ännu mera ädla och upphöjda, har nedtecknats i gångna tiders alla heliga böcker och skrifter. Om det vore min önskan att uppräkna allt som uppenbarats i det förgångna skulle jag tveklöst vara i stånd till det i kraft av det som Gud har skänkt mig av sin kunskaps och krafts under. Jag har emellertid nöjt mig med det som omnämnts så att du inte skall behöva tröttas på din färd eller känna dig frestad att vända om, drabbas av bedrövelse och sorg eller överväldigas av modlöshet, bekymmer och trötthet.

13. Var rättvis i din bedömning och begrunda dessa upphöjda yttranden. Undersök dessa personer som gör anspråk på att äga kunskap utan något som helst bevis eller vittnesbörd från Gud och som förblir likgiltiga under dessa dagar, då kunskapens och visdomens Sol har höjt sig över gudomlighetens horisont och skänker var och en sin andel och tilldelar alla sin rang och begränsning med hänsyn till vad de kan säga beträffande dessa häntydningar. I sanning, deras innebörd har förbryllat människornas sinnen och den betydelse de hemlighåller av Guds samlade visdom och dolda kunskap har även de mest helgade själar varit oförmögna att avslöja.

14. Skulle de hävda: ”Dessa ord kommer i sanning från Gud och de har inte någon annan tolkning än sin egen yttre mening”, vilken invändning kan de då resa mot förnekarna bland Bokens folk? Ty när de senare såg de förut nämnda skriftställena i deras skrifter och hörde den boksavliga uttydningen av dem från deras religiösa ledare, vägrade de att erkänna Gud i dem som är Hans enhets uppenbarare och uttolkare och Hans helighets förkroppsligande och försummade därför att komma till tro på dem och underkasta sig deras myndighet. Grunden till detta var att de inte såg solen mörkna eller himlens stjärnor falla till jorden eller änglarna kroppsligen nedstiga till jorden. På grund av detta tvistade de med Guds profeter och budbringare. Och då de fann dem vara i motsättning till deras egen tro och lära slungade de sådana beskyllningar om bedrägeri, dårskap, egensinnighet och förnekelse mot dem att Jag blygs att omnämna det. Läs i Koranen så du må finna allt detta omtalat och var bland dem som förstår dess betydelse. Ja, än i dag väntar dessa människor på framträdandet av vad som beskrivits för dem av lärda män och präster. Därför frågar de: ”När skall dessa tecken uppenbaras så att vi kan komma till tro?” Men om så vore fallet, på vilket sätt skulle man vara i stånd att tillbakavisa deras argument, ogiltigförklara deras bevis och utmana dem rörande deras tro och den förståelse de har om sina egna heliga skrifter och om deras ledares åsikter?

15. Och om de svarade: ”De skrifter som är i detta folks händer och som de kallar Evangeliet och tillskriver Jesus, Marias Son, är icke uppenbarade av Gud och kommer inte från Uppenbararen själv” så skulle detta betyda ett upphörande av den rikliga nåden från Honom som är all nåds Källa. Vore så fallet, skulle Guds vittnesbörd till sina tjänare fortfara att vara ofullständigt och Hans ynnest visa sig ofullkomlig. Hans barmhärtighet skulle ej ha lyst klart, ej heller skulle Hans nåd överskuggat alla. Ty om så vore fallet att vid tiden för Jesu uppstigande till himmelen, hade då även Hans bok uppstigit till himmelen, hur vore det då möjligt för Gud att tillrättavisa och straffa folket på uppståndelsens dag, något som påpekats av trons imamer och bekräftats av dess lysande företrädare?

16. Överväg då i ditt hjärta: Då dessa är sakernas tillstånd, som du själv kan se och som även Vi vittnar om, varthän kan du väl fly och hos vem kan du finna en tillflykt? Till vem skall du vända din blick? I vilket land skall du vistas och på vilken plats skall du förbli? Vilken väg skall du beträda och vid vilken timma skall du finna vila? Vad skall det till slut bli av dig? Var kan du säkra din tros lina och fästa din lydnads band? Vid Honom som uppenbarar sig i sin enhet och vars eget Jag bär vittnesbörd om Hans enhet! Om Guds kärleks brinnande fackla skulle antända ditt hjärta skulle du söka varken vila eller bekvämlighet, ej heller glädje eller lugn utan skynda fram för att bestiga de högsta höjderna i rikena av gudomlig närhet, helighet och skönhet. Du skulle klaga som en sörjande själ och gråta likt ett längtansfullt hjärta. Du skulle ej heller vända tillbaka till ditt hem och din vistelseort med mindre än att Gud avslöjade sin sak för dig.

17. O Du som har svingat dig upp till vägledningens land och stigit upp till dygdens rike! Om du längtar att komma till insikt om dessa himmelska hänsyftningar, att bevittna den gudomliga kunskapens mysterier och lära känna Hans allomfattande ord, då vore det tillbörligt för dig, eminente vän, att förhöra dig om dessa och liknande frågor som rör ditt ursprung och slutliga mål från dem som Gud har gjort till sin kunskaps källsprång, sin visdoms himmel och sina mysteriers ark. Ty vore det icke för de strålande ljus som lyser över Hans väsens horisont skulle människor ej förmå skilja sin högra hand från sin vänstra, än mindre vara ur stånd att bestiga de inre verkligheternas höjder eller tränga in i deras mysteriers djup! Vi bönfaller därför Gud att nedsänka oss i dessa brusande hav och att förära oss närhet till dessa vederkvickande briser och att låta oss förbli i dessa himmelska och upphöjda omgivningar. Måhända kan vi avtaga allt det som vi hämtat hos varandra och avkläda oss sådana lånade kläder som vi stulit från våra medmänniskor, så att Han i stället måtte ikläda oss sin välviljas mantel och sin lednings skrud och låta oss träda in i kunskapens stad.

18. Vemhelst som träder in i denna stad skall förstå varje vetenskap innan Han utforskar dess mysterier och skall från löven på dess träd uppnå en kunskap och visdom som omfattar mysterier av gudomligt herravälde inneslutna i skapelsens skattkamrar. Förhärligad vare Gud, Skaparen och Utformaren över allt det som Han har frambragt och påbjudit i den! Vid Gud, den högste Beskyddaren, Den i sig själv varande, den Allsmäktige! Om jag inför dina ögon blottade denna stads portar, som blivit till genom maktens och styrkans högra hand, skulle du skåda ting som ingen före dig någonsin sett och skulle bli vittne till det som ingen själ någonsin bevittnat. Du skulle förstå de dunklaste tecken och de mest svårtydda hänvisningar och klart kunna se mysteriernas begynnelse i dess slut. Alla frågor skulle bli lätta att förstå, eld skulle förvandlas till ljus, kunskap och välsignelse. Du skulle uppnå tryggheten i helighetens förgård.

19. Om du däremot berövas den innersta kärnan i Hans visdoms mysterier, som Vi har förlänat dig under slöjan av dessa välsignade och själsväckande ord, skulle du bli oförmögen att uppleva ens ett stänk från den gudomliga kunskapens oceaner eller den gudomliga kraftens kristallklara strömmar och skulle i moderboken, genom Enhetens penna och av Guds finger upptecknas som en bland de okunniga. Ej heller skulle du vara i stånd att fatta ens ett ord i boken eller ett enda yttrande från Guds frändskap (14) rörande mysterierna om begynnelsen och änden.

20. O du som Vi aldrig sammanträffat med i den synliga världen men som likväl Vårt hjärta värdesätter högt! Var rättvis i din dom och träd fram inför Honom som ser och känner dig, även om du icke ser och känner Honom. Finns det någon som kan belysa dessa ord med så överbevisande argument, klara vittnesbörd och tydliga hänvisningar, att de är i stånd att lugna sökarens hjärta och befria den lyssnandes själ? Ack nej, vid Den i vars hand Min själ vilar! Ingen har förunnats att dricka så mycket som en daggdroppe därav med mindre än att han träder in i denna stad, en stad vars fundament vilar på berg av karmosinröda rubiner, vars murar är uthuggna av den gudomliga enhetens krysolit, vars portar är gjorda av odödlighetens diamanter och vars jord sprider den gudomliga nådens väldoft.

21. När vi nu har förlänat dig vissa hemliga mysterier, höljda i otaliga döljande slöjor, återvänder Vi till Vår förklaring av gångna tiders heliga skrifter så att du ej mister fotfästet och med fullständig visshet istället kan mottaga den andel som Vi vill skänka dig av livets svallande oceaner i Guds namns och egenskapers rike.

22. Det står nedtecknat i alla Evangeliets böcker att Han som är Anden (15) talade med sina lärjungar i ordalag av rent ljus i det Han sade: “Ni skall veta att himmel och jord skall förgås men mina ord skall aldrig förgås”.(16) Som det klart och tydligt framstår för dig, eminente vän, betyder dessa ord i yttre betydelse att Evangeliets böcker skall förbli i folkets händer till världens ände, att deras lagar inte skall upphävas, att deras vittnesbörd inte skall avskaffas och att allt som däri blivit pålagt, föreskrivet eller bestämt, för evigt skall bestå.

23. O Min broder! Helga ditt hjärta, låt din själ lysas upp och skärp din syn så att du måtte höra de ljuva tonfallen från himmelens fåglar och melodierna från helighetens duvor när de jublar i evighetens rike, så att du måhända också kan förstå den inre betydelsen i dessa uttalanden och deras dolda mysterier. I motsatt fall – om du tolkade dessa ord i enlighet med deras yttre betydelse skulle du aldrig kunna bevisa sanningen i Hans sak som kom efter Jesus, ej heller göra motståndarna stumma eller segra över de stridande förnekarna, ty de kristna prästerna använder denna vers för att bevisa att Evangeliet aldrig skall upphävas och att, om än alla tecken i deras böcker uppfylldes och den Utlovade visade sig, skulle Han icke ha någon annan möjlighet än att härska över folket i enlighet med Evangeliets förordningar. De hävdar att om Han uppenbarade alla de tecken som finns i böckerna men påbjuder annat än det som Jesus påbjudit skulle de varken erkänna Honom eller följa Honom, så uppenbar är denna sak i deras ögon.

24. Du kan i själva verket höra såväl de lärde som de dåraktiga bland människorna uttala samma invändningar på denna dag då de säger: ”Solen har inte stigit upp i väst, ej heller har utroparen ropat ut mellan himmel och jord. Vatten har icke översvämmat vissa länder, Dajjal (17) har inte visat sig, Sufyání (18) har inte rest sig, ej heller har templet kunnat ses i solen”. Jag hörde med egna öron en av deras präster förkunna: ”Om alla dessa tecken skulle inträffa och den länge väntade Qá’im visade sig och om Han skulle förordna, om det så var i enlighet med våra underordnade lagar, något annat än det som har uppenbarats i Koranen, skulle vi förvisso anklaga Honom för bedrägeri och döda Honom och för alltid vägra att erkänna Honom.” Andra liknande uttalanden har förnekarna framfört. Och allt detta, fastän återuppståndelsens dag har grytt och trumpeten har ljudit och alla som bor på jorden och i himmelen har samlats, och Vågen har utnämnts och bron har anlagts och verserna har sänts ned och Solen har lyst fram och stjärnorna har utplånats och själarna har väckts till liv och den Helige anden har fläktat och änglarna står uppställda i rader och paradiset har kommit nära och helvetet har satts i brand! Allt detta har skett och ändå har, intill denna dag, icke en endaste av dessa människor erkänt det! De ligger alla såsom döda i sina likskrudar med undantag för dem som har trott på Gud och vänt tillbaka till Honom och i dessa dagar fröjdas i Hans himmelska paradis och beträder Hans välbehags stig.

25. Insvepta som de är i sina egon, har de flesta människor varit oförmögna att uppfatta helighetens ljuva toner, inandas nådens vällukt eller söka den vägledning som påbjudits av Gud från dem som är skrifternas beskyddare. Han kungör, och hans ord är förvisso sanning: ”Om ni inte vet, fråga därför dem som förvarar skrifterna”.(19) Nej, de har snarare vänt sig bort från dem och i stället följt sina egna fåfänga inbillningars Sámirí.(20) Sålunda har de förvillat sig bort från sin Herres nåd och inte varit i stånd att uppnå Hans skönhet i Hans närvaros dag. Ty så snart Han kommit till dem med ett tecken och vittnesbörd från Gud hade samma folk, som ivrigt väntat på Hans uppenbarelses dag, som anropat Honom dag och natt, som bönfallit Honom om att samla dem i Hans närvaro och bevilja dem att nedlägga sina liv på Hans stig, bli rättledda genom Hans vägledning och upplysta av Hans ljus – fördömt och skymfat Honom och utsatt Honom för sådana grymheter som det övergår Min förmåga att redogöra för, liksom din förmåga att höra därom. Min egen penna ropar högt i detta ögonblick och bläcket gråter av smärta och stönar. Vid Gud! Om du lyssnade med ditt inre öra skulle du i sanning höra klagoropen från himlens invånare och om du avlägsnade slöjan framför dina ögon skulle du se himlens jungfrur i förtvivlan och de heliga själarna förstummade, slående sig i ansiktet, fallna i stoftet.

26. Ack ve, för allt det som drabbade Honom som var Uppenbararen av Guds Jag och allt det som Han och Hans älskade måtte utstå! Folket utsatte dem för sådant som ingen själ någonsin tilldelat en annan och för sådant som ingen otrogen någonsin tillfogat en troende eller plågat honom med. Ack ve, ack ve! Denna Odödliga varelse befanns sittandes i det dunkla stoftet, den Helige anden klagade i härlighetens tillflyktsort, tronens pelare krossades i det upphöjda herradömet, världens glädje blev förbytt i sorg i det purpurröda landet och näktergalens stämma förstummades i det gyllene riket. Ve dem för det onda deras händer har förövat och de ogärningar de begått!

27. Lyssna då till det som Himmelens fågel yttrat i de ljuvligaste och mest hänförande toner och på de mest fulländade och upphöjda melodier om dem – ett yttrande som kommer att fylla dem med ånger från denna stund till ”den dag då människorna skall stå inför hela världens Herre”: ”Trots att de tidigare bett om seger över dem som icke var troende, trodde de dock icke på Honom om vilken de hade kunskap då han kom till dem. Guds förbannelse över de otrogna!” (21) Sådant ter sig i sanning deras tillstånd och uppfattning i deras fåfänga och tomma liv. Inom kort skall de kastas i lidandets eld och icke finna någon som kan hjälpa eller bistå dem.

28. Låt dig inte bli beslöjad av det som har uppenbarats i Koranen eller av det som du lärt av de fläckfria solarnas och majestätiska månarnas (22) verk, om fanatikers och förvanskares förvrängning av de heliga skrifterna. Med dessa yttranden avses blott vissa bestämda och klart påvisade skriftställen. Min svaghet och fattigdom till trots skulle Jag helt säkert, om Jag så önskade, vara i stånd att förklara dessa stycken för dig. Detta skulle emellertid leda oss bort från vårt syfte och föra oss vid sidan om den utstakade vägen. Det skulle nedsänka oss i avgränsade hänsyftningar och avleda oss från det som är älskat i den Allprisades förgård.

29. O du som har nämnts i denna utbredda skriftrulle och, som i det dystra mörkret som nu härskar, har upplysts av strålarna från det heliga berget i den gudomliga uppenbarelsens Sinai! Rena ditt hjärta från varje ogudaktig viskning och ondskefull anspelning som du tidigare hört, så att du kan inandas evighetens ljuva dofter från trofasthetens Josef, få tillträde till det himmelska Egypten och uppfatta upplysningens vällukter från denna strålande och lysande skrift, en skrift i vilken Pennan har inskrivit de urgamla mysterierna i Hans Herres namn, den Upphöjde, den Högste. Måhända skall du upptecknas i de heliga skrifterna bland dem som uppnått förvissning.

30. O du, som står inför Min tron och ändå förblir okunnig! Du skall veta att den som söker bestiga de gudomliga mysteriernas högsta tinnar, med nödvändighet och till det yttersta av sin begåvning och förmåga, måste kämpa för sin tro så att vägledningens stig kan röjas för honom. Och om han möter En, som gör anspråk på en sak från Gud och som från sin Herre bär på ett vittnesbörd, som är bortom människors förmåga att frambringa, måste han med nödvändighet följa Honom i allt vad Han önskar förkunna, påbjuda och bestämma, även om Han skulle fastställa att havet vore land eller förklara jorden vara himmel, eller det förstnämnda vara placerat över eller under det andra eller skulle förordna någon som helst förändring eller förvandling, ty Han är förvisso underrättad om de himmelska mysterierna, de osynliga gåtorna och Guds förordningar.

31. Om varje nations folk följde vad som här omnämnts skulle saken bli enkel för dem och dessa ord och häntydningar skulle inte hålla dem borta från Guds namns och egenskapers hav. Och om folket hade känt till denna sanning skulle de inte ha förnekat Guds ynnestbevis, ej heller skulle de ha rest sig mot eller stridit med eller avvisat Hans profeter. Liknande verser står också att finna i Koranen, något som framgår vid grundlig undersökning.

32. Du skall dessutom veta att det är genom sådana ord som Gud prövar sina tjänare och sovrar dem genom att skilja den troende från den trolösa, den avskilde från den världslige, den fromme från den lastbare, välgöraren från den orättfärdige och liknande. Således har Helighetens duva förkunnat: ”Inbillar sig människor när de säger ´vi tror´ att de skall bli lämnade i fred utan att sättas på prov?”(23)

33. Det tillkommer den som är en vägfarande på Guds stig och en vandrare på Hans väg att befria sig från alla som är i himmelen och på jorden. Han måste försaka allt utom Gud, så att nådens portar kan upplåtas inför hans åsyn och försynens milda vindar fläkta över honom. Och när han i sin själ har inskrivit det som Vi har förunnat honom av den inre betydelsens och förklaringens kärna, kommer han att förstå alla hemligheter i dessa häntydningar och Gud skall då skänka hans hjärta gudomlig ro och låta honom bli en av dem som har frid inom sig. På samma sätt skall du förstå innebörden i alla de dunkla verser, som har sänts ned angående den fråga som du ställde till Denne tjänare, som nu sitter på förödmjukelsens säte och vandrar på jorden såsom en förvisad, utan någon som visar Honom välvilja, skänker tröst, hjälp eller bistånd till Honom och som har satt hela sin lit till Gud och oupphörligen förkunnar: ”Vi tillhör alla Gud och till Honom vänder vi åter.”(24)

34. Du må veta att de skriftställen som Vi har kallat ”mångtydiga” framstår endast som sådana i ögonen på dem som har misslyckats med att svinga sig upp över vägledningens horisont eller nått kunskapens tinnar i nådens tillflyktsorter. Tvärtom är det för dem som har erkänt den gudomliga uppenbarelsens guldgruva och genom Hans inspiration uppfattat mysterierna i gudomlig myndighet – för dem är alla Guds verser tydliga och alla Hans hänsyftningar klara. Sådana människor uppfattar de inre mysterierna som klätts i ordens dräkt lika klart som du förnimmer solens hetta eller vattnets väta, ja, till och med tydligare. Oändligt upphöjd är Gud över vårt lovprisande av Hans älskade och över deras lovprisande av Honom!

35. Nu då Vi har nått fram till detta högst enastående tema och uppnått så sublima höjder i kraft av det som har flödat från denna Penna genom de oförlikneliga ynnestbevisen från Gud, den Upphöjde, den Högste, är det vår önskan att avslöja för dig vissa anhalter på den vägfarandes resa mot sin Skapare. Måhända skall allt vad du har åstundat bli uppenbart för dig, så att beviset blir fullständigt och välsignelsen överflödande.

36. Må du veta att sökaren, vid begynnelsen av sin strävan att finna Gud, måste inträda i sökandets trädgård. På denna färd tillkommer det den vägfarande att frigöra sig från allt utom Gud och att sluta sina ögon för allt som är i himlarna och på jorden. Det får inte återstå vare sig hat eller kärlek till någon själ i hans hjärta, som kan hindra honom från att uppnå den Himmelska skönhetens boning. Han måste helga sin själ från ärans slöjor och avstå från att yvas över världsliga fåfängligheter, yttre kunskap eller andra gåvor som Gud må ha skänkt honom. Han bör söka sanningen efter bästa förmåga och därvid göra sitt yttersta så att Gud måtte vägleda honom på sin ynnests stigar och sin nåds vägar. Ty Han är sannerligen den bästa hjälparen för sina tjänare. Han förklarar och Han talar förvisso sanning: ”Men dem som strävar och kämpar för Vår sak skall Vi sannerligen leda på de vägar som för till Oss.”(25) Och vidare: ”Frukta Gud, och Gud skall skänka dig kunskap.”(26)

37. På denna resa blir sökaren vittne till myriader av förändringar och förvandlingar, sammanflöden och skiljaktigheter. Han ser gudomlighetens under i skapelsens mysterier och uppdagar vägledningens stigar och sin Herres vägar. Sådan är den rang som uppnås av dem som söker Gud och sådana är de höjder, som nås av dem som hastar till Honom.

38. Så snart sökaren har höjt sig till denna ställning träder han in i kärlekens och hänryckningens stad, varpå kärlekens vindar skall blåsa och andens briser fläkta. På denna nivå blir den sökande så överväldigad av längtans hänryckning och väldoft att han icke förmår göra åtskillnad mellan höger och vänster, ej heller är han i stånd att skilja land från hav eller öken från berg. Varje ögonblick brinner han med längtans eld och förtärs av skilsmässans angrepp i denna värld. Han ilar genom kärlekens Paran och reser igenom hänförelsens Horeb. Än skrattar han, än gråter han förtvivlat, än vilar han fridfullt, än skakar han av fruktan. Intet kan förfära honom, intet kan lägga sig i vägen för hans syfte, ej heller kan någon lag hålla honom tillbaka. Han står redo att lyda vadhelst det behagar hans Herre att bestämma om hans början och slut. Med varje andetag offrar han sitt liv och sin själ. Han blottar sitt bröst för att möta fiendens pilar och lyfter sitt huvud för att hälsa försynens svärd – nej snarare kysser han sin blivande dräpares hand och överlämnar allt vad han äger. Han uppger andan, själen och kroppen på sin Herres stig och likväl gör han det med sin Älskades tillåtelse och inte genom eget infall och begär. Du finner honom kall i lågorna och torr i havet, där han vistas i varje land och färdas på alla stigar. Den som vidrör honom i detta tillstånd uppfattar hettan av hans kärlek. Han vandrar på obundenhetens höjder och genomreser försakelsens dal. Hans ögon väntar i var stund på att bevittna Guds barmhärtighets under, ivriga att få syn på Hans skönhets strålglans. Välsignade är sannerligen de som uppnått denna ställning, ty denna ställning tillhör de brinnande älskarna och de hängivna själarna!

39. Och när denna sträcka av resan är tillryggalagd och den vägfarande har svingat sig bortom denna upphöjda ställning, går han in i den gudomliga enhetens stad och i enhetens trädgård och avskiljandets förgård. På denna nivå offrar sökaren alla tecken, häntydningar, slöjor och ord och ser allt med ett öga som är upplyst av de skinande ljus som Gud själv har kastat på honom. På sin resa ser han alla olikheter återgå till ett enkelt ord och alla hänvisningar kulminera i en enda punkt. Detta bevittnar han som seglade på eldens ark och följde den innersta stigen till härlighetens höjdpunkt i odödlighetens rike: ”Kunskap är en punkt som de dåraktiga har mångfaldigat.” (27) Detta är den ställning som har hänvisats till i det nedtecknade yttrandet: ”Jag är Honom själv och Han är Mig själv, trots att Jag är vad Jag är och Han är vad Han är.” (28)

40. Om Han som är förkroppsligandet av slutet nu skulle säga: “Jag är i sanning begynnelsens punkt” skulle Han verkligen tala sanning. Och om Han säger: ”Jag är en annan än Han” skulle även detta vara sant. Skulle Han likaledes förkunna: ”Jag är himlens och jordens Herre” eller ”konungarnas Konung” eller ”Herren i det upphöjda riket” eller Muhammad eller ´Alí eller deras ättlingar, eller något annat, skulle Han i sanning klargöra Guds sanning. Han härskar förvisso över alla skapade ting och står upphöjd över allt utom Honom. Har du icke hört vad som tidigare yttrats: ”Muhammad är vår förste, Muhammad vår siste, Muhammad vårt allt” och på ett annat ställe: ”De utgår alla från samma ljus”?

41. På denna anhalt upprättas sanningen om Guds enhet och tecknen på Hans helighet. Du kommer i sanning se dem alla höja sig från Guds makts barm och bli inneslutna i Hans nåds ärm; ej heller kan någon skillnad göras mellan Hans barm och Hans ärm. Att tala om förändring eller förvandling på denna nivå skulle vara ren hädelse och ogudaktighet, ty detta är den ställning där den gudomliga enhetens ljus skiner och Hans enhets sanning kommer till uttryck och den eviga morgonens strålglans återspeglas i upphöjda och trofasta speglar. Vid Gud! Om jag uppenbarade det fulla måttet av det som Han har bestämt vid denna tidpunkt, skulle människornas själar lämna kroppen, alltings innersta verklighet skulle skakas i sina grundvalar, de som vistas inom skapelsen rike skulle förstummas och de som färdas i häntydningarnas länder skulle tyna bort och bli till intet.

42. Har du inte hört: “Det finns ingen förändring i Guds skapelse”? (29) Har du inte läst: ”Du skall icke finna någon förändring i Guds handlingssätt”? (30) Har du inte vittnat om sanningen: ”Ingen skillnad vill du se i den barmhärtige Gudens skapelse”? (31) Ja, vid min Herre! De som dväljs i denna ocean, de som seglar på denna ark kan inte upptäcka någon förändring i Guds skapelse och ser inga skillnader på Hans jord. Och eftersom Guds skapelse inte är benägen till förvandling och förändring, hur kunde då de som är Hans eget varandes manifestationer vara underkastade detta? Oändligt upphöjd är Gud över allt som vi kan föreställa oss om Hans saks uppenbarare och oändligt förhärligad är Han över allt vad de kan säga med hänsyn till Honom!

43. Store Gud! Detta hav har lagt upp ett förråd av skimrande pärlor
    och vinden har rest en våg som slungar dem upp på land.
    Så tag av dig din klädnad och sjunk i djupet ned,
    hör upp med att skryta om skicklighet: det gagnar dig ej mer!

44. Om du är en av denna stads invånare i den gudomliga enhetens ocean skulle du se alla Guds profeter och budbringare som en själ och en kropp, som ett ljus och en ande på ett sådant sätt att den förste bland dem är den siste och den siste den förste. Ty de har alla rest sig för att kungöra Hans sak och grundat den gudomliga visdomens lagar. De är var och en, Hans Jags manifestationer, Hans makts guldgruvor, Hans uppenbarelses skattkamrar, gryningsplatsen för Hans strålglans och dagbräckningen för Hans ljus. Genom dem uppenbaras helighetens tecken i alla tings verklighet och enhetens bevis i alla varelsers innersta väsen. Genom dem uppenbaras förhärligandets grunddrag i de himmelska verkligheterna och lovprisandets företrädare i de eviga väsendena. Från dem har hela skapelsen utgått och till dem skall allt som omnämnts vända åter. Och eftersom de i sin innersta verklighet är samma ljuskälla och mysterium bör du betrakta deras yttre villkor i samma ljus, så att du måtte erkänna dem alla såsom ett Väsen, ja, finna dem förenade i sina ord, sitt tal och sina yttranden.

45. Om du från denna ställning betraktar den siste som den förste eller omvänt skulle du förvisso ha rätt, som det förordnats av Honom som är Gudomlighetens källsprång och Herraväldets upphov: ”Säg: Anropa Gud eller anropa den Nåderike! Med vilket namn ni än anropar Honom så tillkommer Honom de yppersta namn.”(32) Ty de är alla manifestationer av Guds namn, Hans egenskapers gryningsplatser, Hans makts guldgruvor och Hans herradömes brännpunkter, medan Gud – upphöjd vare Hans makt och härlighet – i sitt väsen är höjd över alla namn och upphöjd över de ädlaste egenskaper. Betrakta likaså bevisen för gudomlig allmakt både i deras själar och i deras mänskliga gestalter, så att ditt hjärta måtte bli övertygat och du må bli en av dem som ilar genom Hans närhets riken.

46. Jag skall här upprepa mitt ledmotiv för att om möjligt hjälpa dig att igenkänna din Skapare. Du må veta att Gud – upphöjd och förhärligad vare Han – på intet sätt manifesterar sin innersta essens och verklighet. Sedan urminnes tider har Han varit insvept i sitt Väsens evighet och dold i sitt eget Varandes oändlighet. Och när Han avsåg att visa sin skönhet i namnens rike och uppenbara sin härlighet i egenskapernas kungarike, sände Han fram sina profeter från det osynliga till det synliga planet, så att Hans namn ”den Uppenbare” skulle kunna skiljas från ”den Dolde” och Hans namn ”den Siste” skulle kunna skiljas från ”den Förste” och att dessa ord måtte kunna uppfyllas: ”Han är den Förste och den Siste; den Skådade och den Dolde och Han har kännedom om allt!”(33) Sålunda har Han uppenbarat dessa de ypperligaste namn och mest upphöjda ord i Hans Jags manifestationer och Hans Väsens speglar.

47. Det kan därför fastslås att alla namn och egenskaper återvänder till dessa upphöjda och helgade ljuskällor. I sanning, alla namn är att finna i deras namn och alla egenskaper kan ses i deras egenskaper. Skulle du betrakta dem i detta ljus och benämna dem med alla Guds namn skulle detta vara sant, eftersom alla dessa namn är detsamma som deras eget väsen. Inse då syftet med dessa ord och beskydda det inom ditt hjärtas tabernakel, så att du kan inse slutsatserna av din undersökning och fullgöra dem i enlighet med det som Gud har förordnat för dig så att du därmed kan räknas bland dem som har nått fram till Hans syfte.

48. Allt vad du har hört om Muhammed, Hasans son (34) – må alla deras själar, som är nedsänkta i andens oceaner offras för Hans skull – är sant, bortom varje skugga av tvivel, och vi hyser förvisso alla tro och lydnad inför Honom. Men trons imamer har förlagt Hans vistelseort till staden Jábulqá (35) som de har skildrat i märkliga och orimliga symboler. Att tolka denna stad i bokstavlig betydelse visar sig helt omöjligt, inte heller kan en sådan stad påträffas. Om du än sökte i jordens yttersta avkrokar, ja undersökte den i sin längd och bredd så länge som Guds evighet har varat och Hans herradöme skall bestå, skulle du aldrig finna en sådan stad som de beskrivit, ty jorden i sin helhet skulle varken kunna rymma eller omfatta den. Om du skulle föra Mig till denna stad kunde jag förvisso föra dig till detta heliga Väsen, som folket föreställt sig enligt den förståelse de förfogat över och inte efter vad som verkligen hänför sig till Honom! Eftersom detta inte står i din makt har du inget annat val än att tolka berättelserna och traditionerna som har utgått från dessa strålande själar som symboliska. Och eftersom det är nödvändigt med en sådan tolkning av de traditioner som gäller den omnämnda staden är det också nödvändigt för detta heliga Väsen. När du har förstått denna förklaring, har du icke längre behov av ”förvandling” eller något annat.

49. Var viss om att eftersom alla profeterna blott är en och samma själ, ande, namn och egenskap, måste du på samma sätt betrakta dem alla som bärare av namnet Muhammed och såsom Hasans son, som trätt fram från Guds makts Jábulqá och från Hans nåds Jábulsá. Ty med Jábulqá menas inget annat än evighetens skattkamrar i den högsta himmelen och de osynliga städerna i den överjordiska världen. Vi bär vittnesbörd om att Muhammed, Hasans son, i sanning befann sig i Jábulqá och framträdde därifrån. På samma sätt befinner sig Han som Gud skall uppenbara i denna stad intill den stund då Gud uppreser Honom på sitt herraväldes säte. Vi erkänner helt denna sanning och hyser tro och lydnad gentemot var och en av dem. Vi har här valt att fatta oss kort i vår förklaring av betydelserna av Jábulqá, men om du är bland de sant troende kommer du förvisso att förstå den sanna innebörden av de mysterier som döljer sig i dessa skrifter.

50. Men med hänsyn till Honom som visade sig år sextio, har Han varken behov av förvandling eller tolkning, ty Hans namn var Muhammed och Han var ättling till trons imamer. Således kan det verkligen sägas om Honom att Han var Hasans son, vilket framstår klart och tydligt. Ja, Han är den som formade det namnet och skapade det till sig själv, kunde du blott se med Guds öga.

51. Det är Vår önskan att för ett ögonblick göra en utvikning från ämnet för att omtala det som drabbade Koranens Punkt, (36) och prisa minnet av Honom, så att du måhända i alla sammanhang kan förvärva en insikt som har sitt ursprung i Honom som är den Allsmäktige, den Oförliknelige.

52. Tag i beaktande och besinna de dagar då Gud uppreste Honom för att främja sin sak och att stå som representant för Guds eget Jag. Betrakta hur Han blev angripen, förnekad och fördömd av alla, hur folket, när Han gick på gatorna och på marknadsplatserna, hånade Honom, ruskade på huvudet åt Honom och skrattade åt Honom för att visa sitt förakt och hur de ständigt sökte bringa Honom om livet. Sådana var deras gärningar att jorden i all sin vidsträkthet blev Honom trång och härskarorna i höjden begrät Hans tillstånd, tillvarons grundvalar förminskades till intet och de högt gynnade i Guds rike svårligen grät över Honom. Ja, så sorgliga var de lidanden som de otrogna och gudlösa överöste Honom med att ingen trofast själ kan uthärda att höra talas om dem.

53. Om dessa egensinniga själar verkligen hejdat sig och funderat över sitt beteende, känt igen de ljuva melodierna från den mystiska duvan jublande på grenarna i det snövita trädet, tagit emot det som Gud uppenbarat och skänkt dem och upptäckt frukterna på grenarna i Guds träd, på vilka grunder hade de då avvisat och förnekat Honom? Hade de icke i varje ögonblick lyft huvudet mot himmelen och bönfallit om Hans ankomst? Hade de icke enträget bett Gud om att hedra dem med Hans skönhet och bistå dem genom Hans närvaro?

54. Men eftersom de misslyckades med att igenkänna Guds röst och de gudomliga mysterier och heliga häntydningar som låg gömda i flödet från Muhammeds tunga, och då de försummade att undersöka saken i sina egna hjärtan och i stället följde dessa förvillelsens präster som har förhindrat folkets framåtskridande i tidigare religionsordningar och som skall fortsätta med detta i framtida cykler, blev de avskärmade från den gudomliga avsikten, förmådde ej att dricka ymnigt ur de himmelska strömmarna och berövade sig själva närheten till Gud, Hans Väsens uppenbarare och Hans evighets daggryning. Sålunda kom de att vandra på villfarelsens stigar och ohörsamhetens vägar och återvände till sin boning i den eld som närs av deras egna själar. De räknas i sanning till de otrogna, vars namn inristats av Guds penna i Hans heliga bok. Ej heller har de funnit och kommer icke heller i framtiden att finna en vän eller hjälpare.

55. Hade dessa själar blott klamrat sig orubbligt fast i Guds grepp som manifesterades i Muhammads person, hade de helt vänt sig till Gud och kastat bort allt det som de undervisats om av prästerna, skulle Han förvisso ha väglett dem genom sin nåd och bekantgjort för dem de heliga sanningar som ligger nedlagda i Hans oförgängliga yttranden. Ty fjärran vore det från Hans storhet och härlighet att Han skulle vägra att ta emot en sökare som står vid Hans port, bortvisa den som står vid Hans tröskel och som satt sin lit till Honom, avvisa den som sökt skydd i Hans hägn, utestänga den som har hållit fast vid Hans nåds mantelfåll eller jaga bort den fattige som funnit Hans rikedomars flod. Men eftersom dessa människor misslyckades med att helt vända sig till Gud och hålla fast vid Hans alltgenomträngande nåd vid framträdandet av Sanningens morgonstjärna, avlägsnade de sig från vägledningens skydd och trädde in i villfarelsens stad. Sålunda fördärvade de sig själva och fördärvade folket. Sålunda gick de vilse och ledde folket i villfarelse. Och sålunda kom de att räknas bland förtryckarna i himmelens böcker.

56. Nu när Denne flyktige varelse har nått denna upphöjda punkt i sin förklaring av de inre mysterierna skall orsaken till dessa primitiva själars förnekande beskrivas i korthet, så det må tjäna som vittnesmål för dem som är utrustade med förståelse och insikt och utgöra ett tecken på Min välvilja till de trofastas församling.

57. Var viss om att när Muhammed, Koranens Punkt och den Allhärliges ljus, kom med klara verser och lysande bevis som lade i dagen sådana tecken som är bortom hela tillvarons makt att frambringa, bjöd Han alla människor att följa denna upphöjda och vidsträckta väg i enlighet med de föreskrifter Han överbringat från Gud. För den som erkände Honom och igenkände Guds tecken i Hans innersta varande och såg i Hans skönhet, Guds oföränderliga skönhet, påbudet om ”uppståndelse”, ”ihopsamling”, ”liv”, och ”paradis” komma honom till del. Ty den som trodde på Gud och på Hans skönhets Uppenbarare restes upp ur likgiltighetens grav, fördes i säkerhet på hjärtats heliga mark, väcktes till nytt liv i tro och visshet och beviljades tillträde till den gudomliga närvarons paradis. Vilket paradis kan vara mer upphöjt än detta, vilken ihopsamling mäktigare och vilken uppståndelse större? Sannerligen, om en själ blev förtrogen med dessa mysterier skulle den förstå det ingen annan förstått.

58. Må du veta att det paradis som visar sig på Guds dag är överlägset varje annat paradis och övergår himmelens verkligheter. Ty då Gud – välsignad och förhärligad är Han – förseglade profetskapets ställning i den gestalt som var Hans Vän, Hans Utvalda och Hans Skattkammare bland Hans varelser, såsom uppenbarats från härlighetens konungarike: ”Men Han är Guds Apostel och Profeternas sigill”, (37) Han lovade alla människor, att de skulle uppnå Hans egen närvaro på uppståndelsens dag. Med detta ville Han understryka storheten av den uppenbarelse som skulle komma, något som förvisso har uppenbarats genom sanningens kraft. Och det finns med säkerhet icke ett paradis större än detta, ej heller en högre ställning om man blott ville begrunda Koranens verser. Välsignad vare han som är förvissad om att uppnå Guds närhet på den dag då Hans skönhet skall uppenbaras.

59. Skulle jag omnämna alla de verser som har uppenbarats i samband med detta upphöjda ämne skulle det trötta ut läsaren och avleda oss från vårt syfte. Följande vers skall därför vara nog för Oss; måtte dina ögon därmed tröstas och måtte du uppnå det som blivit högt skattat och gömt däri: ”Det är Gud som har rest himlarna utan synligt stöd; varpå Han besteg sin tron och pålade solen och månen lagar: var för sig färdas de till sitt utstakade mål. Han styr skapelsens ordning och klargör sina tecken så ni måtte erhålla en stark tro på er Herres närvaro.”(38)

60. Begrunda då, o min vän, orden “stark tro” som har nämnts i denna vers. Den säger att himlarna och jorden, tronen, solen och månen, alla har skapats i det syftet att Hans tjänare måtte bevara en orubblig tro på Hans närvaro under Hans dagar. Vid Guds rättfärdighet! Överväg, o min broder, denna ställnings storhet och betrakta folkets tillstånd i dessa dagar; hur de flyr från Guds åsyn och Hans skönhet ”likt skrämda åsnor”. (39) Om du begrundade det som Vi har uppenbarat för dig skulle du utan tvivel förstå Vårt syfte med detta yttrande och upptäcka det som Vi har önskat förmedla till dig inom detta paradis. Till äventyrs skall dina ögon fröjdas över att skåda detta, dina öron finna behag i att höra det som framsäges däri, din själ fängslas av att erkänna det, ditt hjärta upplysas genom insikten därom och din ande upplivas genom de väldoftande vindar som blåser därifrån. Måhända skall du uppnå den gudomliga nådens tinnar och vistas i den översinnliga helighetens Ridvan.

61. Över honom som däremot förnekade Gud i Hans sanning, som vände Honom ryggen och gjorde uppror, som vägrade att tro och stiftade ofred, avkunnades domen ”gudlöshet”, ”hädelse”, ”död” och ”eld”. Ty vilken hädelse är större än den att vända sig till satans manifestationer, att följa glömskans lärde män och upprorets folk? Vilken ogudaktighet är allvarligare än att förneka Herren på den dag då tron själv förnyas och återupplivas av Gud, den Allsmäktige, den Välgörande? Vilken död är mer eländig än att fly från det eviga livets källa? Vilken eld är våldsammare på domens dag än avlägsenhet från den Gudomliga skönheten och den himmelska härligheten?

62. Sålunda löd de ord och yttranden som de hedniska araberna på Muhammeds tid använde för att bestrida och avkunna dom över Honom. De sade: ”De som trodde på Muhammed levde bland oss och umgicks med oss dag och natt. När miste de livet och när blev de åter väckta till liv?” Lyssna till det som uppenbarades som svar: ”Om ni någonsin förundrar er, är i sanning deras yttrande orimligt, ’Vad! Skall vi verkligen genomgå en ny skapelse sedan vi blivit stoft?’ ”(40) Och i ett annat uttalande: ”Och om du skulle säga, ’Efter döden skall ni med säkerhet bli väckta till nytt liv’, kommer de trolösa med säkerhet att protestera högljutt, ’detta är ingenting annat än uppenbar trolldom.’ ”(41) På detta sätt bespottade och hånade de Honom, ty de hade läst i sina böcker och hört från sina religiösa ledare om begrepp som ”liv” och ”död” och uppfattade dem som det jordiska livet och den fysiska döden, och när de därför inte fann det som deras fåfänga inbillningar och deras falska och onda sinnen hade tänkt ut, reste de stridens banér och höjde upprorsfanan och antände stridens flamma. Gud släckte den emellertid genom kraften i sin makt, som du återigen ser i denna dag hos dessa trolösa människor och illgärningsmän.

63. När välbehagets ljuva doft i denna stund har blåst över Mig från den eviga staden, när längtans hänryckning har gripit Mig från praktens land där världarnas Morgonstjärna gryr över Iraks horisont, och de ljuva melodierna från Hijáz har fört åtskiljandets mysterier till Mina öron, är det Min avsikt, eminente vän, att för dig skildra en del av det som den mystiska duvan har yttrat i det innersta paradisets hjärta om den sanna meningen med liv och död, om än uppgiften synes omöjlig. Ty om Jag skulle tolka dessa ord för dig såsom de inristats på de skyddade skrifttavlorna skulle ingen av världens böcker eller sidor kunna rymma dem, ej heller kunde människornas själar bära deras vikt. Jag vill emellertid omnämna det som anstår denna dag och tidsålder, så att det må tjäna som vägledning för den som önskar vinna tillträde till härlighetens tillflyktsorter i rikena därovan och lyssna till andens melodier som reciterats med sjungande röst av denna gudomliga och gåtfulla fågel och bli räknad bland dem som har frigjort sig från allt utom Gud och som i denna dag gläder sig i sin Herres närvaro.

64. Må du veta att “liv” har en tvåfaldig betydelse. Den första hänför sig till människans framträdande i en jordisk kropp och är lika uppenbar för dig och för andra som solens ljus. Detta liv får ett slut i och med den fysiska döden som förordnats av Gud och är ett oundvikligt faktum. Emellertid är det liv som omnämns i profeternas och de utvaldas böcker kunskapens liv; det vill säga tjänarens erkännande av det härliga tecken med vilket Han som är källan till all härlighet själv har utrustat honom och hans förvissning om att uppnå Guds närhet genom Hans saks manifestationer. Detta är det välsignade och eviga livet som inte förgår: vemhelst som har upplivats därigenom skall aldrig dö utan bestå lika länge som hans Herre och Skapare består.

65. Det första livet, som hänför sig till människans jordiska kropp når ett slut, såsom uppenbarats av Gud: ”Varje själ skall smaka döden.”(42) Men det andra livet, som uppstår genom kunskapen om Gud känner ingen död, såsom tidigare uppenbarats: ”Honom vill Vi sannerligen skänka ett gott liv.” (43) Och på ett annat ställe med avseende på martyrerna: ”Nej, de lever och Gud sörjer för dem.”(44) Och enligt traditionen: ”Den som är en sann troende lever både i denna och den kommande världen.”(45) Otaliga exempel på liknande yttranden står att finna i Guds böcker och hos dem som förkroppsligar Hans rättfärdighet. För att fatta oss i korthet har Vi dock låtit oss nöja med nämnda stycken.

66. O Min broder! Avstå från dina egna önskningar, vänd ditt ansikte mot din Herre och vandra inte i fotspåren på dem som har gjort sina fördärvade böjelser till sin gud, så att du till äventyrs måtte finna skydd i tillvarons hjärta under Hans försonande skugga som formar alla namn och egenskaper. Ty de som vänder sig bort från sin Herre på denna dag räknas i sanning bland de döda, även om de i yttre måtto synes gå omkring på jorden, och bland de döva fastän de hör och bland de blinda fastän de ser, såsom det klart har uttalats av Honom som är domedagens Herre: ”Hjärtan har de som intet förstår och ögon har de som ingenting ser…”(46) De vandrar på kanten av en förrädisk sandbank och går på randen av en brinnande avgrund.(47) De vederkvicks ej av böljorna från detta brusande hav fyllt med rikedomar utan fördriver tiden med sitt eget tomma prat.

67. I detta sammanhang skall Vi omnämna för dig vad som uppenbarats i gångna tider gällande ”liv”, så att detta måhända kan förmå dig att vända dig bort från jagets ingivelser, befria dig från ditt fängelses snäva gränser på detta dystra plan och hjälpa dig att bli en av dem som vägletts rätt i denna världens mörker.

68. Han säger, och Han talar förvisso sanning: ”Är då den som var död och som Vi väckte till liv och skänkte ljus, med vars hjälp han måtte finna sin väg bland människorna, att likställa med den som föredrar mörkret, som han inte vill lämna?”(48) Denna vers uppenbarades med avseende på Hamzih och Abú-Jahl, där den förstnämnda var en troende medan den senare var en icke-troende. De flesta av de hedniska ledarna hånade och gjorde narr av denna vers, blev upphetsade och ropade högljutt: ”Hur dog Hamzih? Och hur blev han återkallad till livet?” Granskade du Guds verser noggrant, skulle du finna många sådana uttalanden nedskrivna i boken.

69. Ack, om människornas hjärtan vore rena och fläckfria, så att Jag kunde tilldela dem ett stänk från de kunskapens oceaner, som Min Herre har tilldelat Mig, så de måtte bli i stånd att sväva i himlarna medan de ännu vandrar på jorden och ila över vattnen lika lätt som de färdas över land och att de måtte lägga sina själar i händerna på sin Skapare och offra dem på Hans stig. Dock har icke tillstånd givits att avslöja denna mäktiga hemlighet. Sannerligen, den har sedan evig tid varit ett mysterium gömt i Hans styrkas skattkamrar och en hemlighet dold i Hans makts förvaringsrum, så att Hans trogna tjänare inte uppger sina liv i hopp om att uppnå denna allra högsta ställning i evighetens riken. Inte heller skall de som vandrar i detta betungande mörker någonsin uppnå detta mysterium.

70. O Min broder! Vi har vid varje avgörande tidpunkt återupptagit Vårt ämne, så att allt som nedtecknats i dessa verser med Guds tillåtelse måtte framgå klart för dig, så att du kan bli helt oberoende av dem som störtats ned i jagets mörker och som beträder högmodets och stolthetens dal för att i stället tillhöra dem som rör sig inom det eviga livets paradis.

71. Säg: O människor! Livets träd har förvisso planterats i det himmelska paradisets hjärta och skänker liv i alla riktningar. Hur kan ni undgå att förnimma och igenkänna det? Det skall i sanning hjälpa dig att förstå allt vad denna förvissade Själ har avslöjat för dig om de gudomliga mysteriernas innersta verklighet. Helighetens duva kuttrar i odödlighetens himmel och förmanar dig att skruda dig i en ny dräkt, smidd av stål för att skydda dig mot de tvivlets pilar som ligger dolda i människors häntydningar och som säger: ”Den som inte blir född av vatten och av Anden kan inte komma in i Guds rike.  Det som är fött av köttet är kött och det som är fött av Anden är ande.  Förundras icke över att jag sade att ni måste födas på nytt.” (49)

72. Sväva då hän till detta Gudomliga träd och smaka dess frukter. Samla upp det som fallit ned och vakta det trofast. Besinna då ett yttrande av en av Profeterna, då Han i beslöjade häntydningar och dolda symboler gav till känna för människornas själar det glada budskapet om Den som skulle komma efter Honom, så att du med säkerhet må veta att deras ord är outgrundliga för alla utom dem som har begåvats med ett förstående hjärta. Han säger: ”Hans ögon var som eldslågor” och ” Hans fötter liknade skinande mässing” och ”ur Hans mun gick ett tveeggat skarpt svärd”.(50) Hur är det möjligt att tolka dessa ord bokstavligt? Om någon visade sig med dessa tecken, skulle det i sanning inte vara en människa. Och hur skulle någon själ kunna söka Hans sällskap? Nej, om Han visade sig i en stad skulle även invånarna i nästa stad fly från honom, ej heller skulle någon själ våga uppsöka honom! Och ändå, om du begrundade dessa utsagor skulle du finna dem vara av sådan enastående vältalighet och klarhet att de kan sägas beteckna ordets högsta höjder och visdomens resumé. Det tycks Mig att det är från dem som vältalighetens solar har stigit upp och klarhetens stjärnor har grytt och strålat med lysande kraft.

73. Se på de dåraktiga i gångna tider och på dem som i dag väntar ett sådant väsens ankomst! De skulle aldrig någonsin visa honom trohet med mindre än att han visar sig i nämnda form. Och eftersom ett sådant väsen aldrig kommer att visa sig skall de heller aldrig komma till tro. Sådan är förvisso graden av förståelse som dessa förhärdade och gudsförnekande själar besitter! Hur skulle dessa som är ur stånd att förstå det tydligaste av det tydliga och det mest uppenbara av det uppenbara någonsin fatta de gudomliga föreskrifternas dunkla sanningar och kärnan i Hans eviga visdoms mysterier?

74. Jag skall nu kort förklara detta yttrandes sanna innebörd, så att du måtte inse dess dolda mysterier och vara bland dem som förstår. Undersök då och bedöm rätt det som Vi skall uppenbara för dig, att du måhända i Guds åsyn kan bli räknad bland dem som är uppriktigt sinnade gällande dessa frågor.

75. Må du veta att Han som yttrade dessa ord i härlighetens riken hade för avsikt att beskriva egenskaperna hos Honom som skall komma i så beslöjade och gåtfulla termer att det skulle gäcka förståelsen bland villfarelsens folk. När Han därför säger: ”Hans ögon var som eldslågor” hänsyftar Han blott till den Utlovades skarpsyn och starka synförmåga, som med sina ögon bränner bort varje slöja och täckelse och gör de eviga mysterierna kända i tillvarons värld och skiljer de ansikten som är dolda bakom helvetets stoft från dem som skiner med paradisets ljus. (51) Om Hans ögon icke var gjorda av Guds flammande eld, hur kunde Han då förinta varje slöja och bränna bort allt som människor besitter? Hur kunde Han se Guds tecken i Hans namns riken och i skapelsens värld? Hur kunde Han se alla ting med Guds allt förnimmande öga? Således har vi tilldelat Honom en genomträngande klarsyn på denna dag. Om ni bara ville tro på Guds verser! För sannerligen, vilken eld är våldsammare än den flamma, som skiner i Hans ögons Sinai, med vilka Han förintar allt som har beslöjat världens folk? Omätligt upphöjd skall Gud förbli över allt som har uppenbarats i Hans ofelbara skrifter rörande mysterierna om begynnelsen och änden, till den dag när Utroparen skall ropa, den dag då vi alla skall återvända till Honom.

76. Med hänsyn till orden ”Hans fötter liknade skinande mässing” med detta avses Hans beständighet vid hörsammandet av Guds kallelse, vilken befallde Honom: ”Var orubblig, såsom du har blivit befalld.” (52) Han skall vara så orubblig i Guds sak och lägga i dagen en sådan fasthet på Hans makts stig, att även om all jordens och himlens makter skulle förneka Honom skulle Han icke tveka att förkunna Hans sak, ej heller fly från Hans befallning om att kungöra Hans lagar. Nej, han kommer snarare att stå lika fast som de högsta bergen och de mest upphöjda tinnarna. Han kommer att förbli orubblig i sin lydnad inför Gud och ståndaktigt uppenbara Hans sak och förkunna Hans ord. Intet hinder skall hålla Honom tillbaka, ej heller skall de motsträvigas fördömelse avskräcka Honom eller de otrognas förnekelse få Honom att vackla. Allt hat och förkastande, all orättfärdighet och misstro som Han är vittne till, skall bara stärka Hans kärlek till Gud, öka Hans hjärtas längtan, höja Hans själs jubel och fylla Hans bröst med en lidelsefull hängivenhet. Har du någonsin i denna världen sett mässing starkare, en klinga skarpare eller ett berg mer obevekligt än detta? Han skall sannerligen stå orubbligt fast och vända sitt ansikte mot alla jordens invånare och icke frukta någon, trots de handlingar som du väl känner till att människor är benägna att begå. Förhärligad vare Gud, som har upprest Honom och kallat Honom att framträda! Mäktig är Gud att göra vad Han önskar. Han är i sanning Hjälpen i farans stund, den Självbestående.

77. Och vidare säger Han: “Ur hans mun utgick ett tveeggat skarpt svärd.” Du skall veta att eftersom svärdet är ett redskap som delar och klyver isär och då det från profeterna och Guds utvaldas munnar utgår vad som skiljer den trofaste från förnekaren och den älskande från den älskade, har detta begrepp använts på det sättet och bortsett från detta delande och avskiljande har ingen annan betydelse avsetts. Så när Han, som är den Första punkten och den Eviga solen, med Guds medgivande önskar att samla hela skapelsen samman, att uppväcka dem från deras egos gravar och avskilja dem från varandra, skall Han blott framsäga en vers från Honom och denna vers skall skilja sant från falskt från denna dag till uppståndelsens dag. Vilket svärd är vassare än detta himmelska svärd, vilken klinga skarpare än detta oförgängliga stål, som skär av varje band och därvid skiljer den trofaste från förnekaren, fader från son, broder från syster och den älskande från den älskade? (53) Ty den är en sann troende som tror på det som har blivit uppenbarat för honom och den som vänder sig bort är en otrogen och ett så oåterkalleligt åtskiljande uppträder mellan dem att de skall upphöra att umgås med varandra i den här världen. På samma sätt är det mellan fadern och sonen, ty om sonen tror och fadern förnekar kommer de att skiljas åt och för alltid vara främlingar för varandra. Ja, du är till och med vittne till hur sonen dödar sin fader och fadern sin son. Betrakta i samma ljus allt vad Vi har förklarat och omtalat för dig.

78. Om du betraktade allting med urskiljandets öga, skulle du förvisso se att detta gudomliga svärd klyver itu hela släktled. Ack, om ni alla kunde förstå det! Allt detta har skett på grund av åtskiljandets ord som har uppenbarats på domens och åtskiljandets dag, om människor blott ville ta sig i akt i deras Herres dagar. Ja, om du endast vore i stånd att skärpa din blick och rena ditt hjärta skulle du bevittna att alla de jordiska svärd, som ständigt och i alla tidsåldrar dräpt de otrogna och stridit mot de ogudaktiga, utgår från detta gudomliga och osynliga svärd. Öppna därför dina ögon så att du kan se allt det som Vi har uppenbarat för dig och uppnå det som ingen annan har uppnått. I sanning utropar vi: ”Prisad vare Gud, Han som är domedagens Herre”! (54)

79. Ja, sannerligen! Eftersom dessa människor har misslyckats med att erhålla sann kunskap från dess ursprung och källåder och från det hav med friskt och stilla flytande vatten, som med Guds medgivande strömmar genom rena och obefläckade hjärtan, har de blivit utestängda från det som Gud har avsett med dessa ord och hänvisningar och förblivit inspärrade i jagets fängelse.

80. Vi hembär tack till Gud för det som Han har skänkt oss av sin nåd. Han är Den som har skänkt oss förvissning om Hans tros sanning, en tro som jordens och himlens förenade krafter är maktlösa att motstå. Han är Den som har satt oss i stånd att erkänna Honom på Hans närvaros dag för att vittna om Honom, som Gud skall uppenbara i den andra uppenbarelsen, och att vara bland dem som har trott på Honom innan Han framträdde, så att Hans välvilja måtte fullbordas inför oss och inför hela mänskligheten.

81. Men lyssna, o Min broder, till Min klagan över dem som hävdar att de är förbundna med Gud och Hans kunskaps manifestationer och likväl följer sina egna missriktade böjelser, förskingrar sina medmänniskors egendom, är begivna på vin, begår mord, bedrar och baktalar sin nästa, utslungar smädelser mot Gud och har för vana att tala falskt. Människor tillskriver Oss alla dessa handlingar, medan gärningsmännen förblir skamlösa inför Gud. De kastar åsido det som Han har påbjudit dem och utövar det som Han har förbjudit. Det tillkommer emellertid sanningens folk att tecknen på ödmjukhet lyser från deras ansikten, att helighetens ljus strålar från deras uppsyn, att de vandrar på jorden som vore de i Guds närhet och att de i sina gärningar skiljer sig från alla jordens invånare. Deras tillstånd skall vara sådant att deras ögon ser Hans makts bevis, deras tungor och hjärtan nämner Hans namn, deras fötter styr mot Hans närhets land och deras händer fattar tag i Hans föreskrifter. Och ginge de genom en dal av rent guld och gruvor av ädelt silver, borde de betrakta dem som fullständigt ovärdiga att uppmärksamma.

82. Dessa människor har emellertid vänt sig bort från allt detta och i stället skänkt sin tillgivenhet till det som passar deras egna missriktade böjelser. Sålunda flackar de omkring i högfärdens och övermodets ödemark. Jag vittnar i detta ögonblick om att Gud är fullständigt befriad från dem, och så även Vi. Vi bönfaller Gud om att befria oss från att umgås med dem, såväl i detta som i nästa liv. Han är sannerligen den Eviga sanningen. Det finns ingen annan Gud än Han och Hans makt övergår allt.

83. Drick i djupa drag, o Min broder från det levande vatten som Vi har låtit strömma ut ur dessa ords oceaner. Det tycks Mig som om storslagenhetens hav brusar i dem och den gudomliga dygdens ädelstenar lyser inom och ovan dem. Frigör dig då från det som utestänger dig från detta bottenlösa karmosinröda hav och till ropet av ”I Guds Namn och genom Hans välvilja!” nedsänk dig själv däri. Låt dig icke gripas av fruktan för någon. Lita på Herren, din Gud, ty Han är tillfyllest för vemhelst som litar på Honom. Han skall i sanning beskydda dig och hos Honom skall du bida i trygghet.

84. Du skall dessutom veta att i denna heligaste och mest lysande stad skall du finna att den vägfarande är blygsam mot alla människor och ödmjuk inför alla ting. Ty intet ser han utan att uppfatta Gud i det. Han ser Guds strålande härlighet i Hans uppenbarelses ljus som har omgivit skapelsens Sinai. I denna ställning skall den vägfarande icke kräva hedersplatsen i någon församling eller gå före andra i önskan att förhäva och ära sig själv. Han skall hellre betrakta sig själv såsom en som ständigt står i sin Herres närvaro. Han bör icke önska för någon det som han icke önskar för sig själv, ej heller tala om det som han icke tål att höra någon annan tala om, ej heller önska någon själ det som han icke önskar för egen del. Snarare anstår det honom att vandra på jorden med fasta steg i Guds nya skapelses rike.

85. Dock må du veta, att när sökaren påbörjar sin resa blir han vittne till förändring och förvandling, som redan nämnts. Detta är utan tvivel sanningen, såsom uppenbarats om dessa dagar: ”På den dag då jorden förvandlas till en annan jord.”(55) Dessa är förvisso dagar vars like intet dödligt öga har skådat. Välsignad är den som når fram till dem och inser deras fulla värde. ”Vi sände Moses med våra tecken och befallde Honom: ”Led ditt folk ut ur mörkret till ljuset och påminn dem om Guds dagar!”(56) Dessa är i sanning Guds dagar, om ni blott visste!

86. På denna anhalt är alla förvandlande och skiftande verkligheter uppenbara för dig. Den som förnekar denna sanning har förvisso vänt sig bort från Guds sak, gjort uppror mot Hans herradöme och bestridit Hans suveränitet. Ty det ligger i sanning i Hans makt, som förvandlar jorden till en annan jord, att förvandla allt som är och rör sig på den. Du skall därför icke förundras över det sätt Han vänder mörker till ljus, ljus till mörker, okunnighet till kunskap, villfarelse till vägledning, död till liv och liv till död. Det är på denna plats som förvandlingens lag träder i kraft. Begrunda detta, om du är en av dem som beträder denna stig, så att allt det som du frågade Denne ödmjuke om kan stå klart för dig och att du måtte förbli i denna väglednings tabernakel. Ty Han gör vad Han vill och beslutar vadhelst han önskar. Icke heller skall Hans gärningar ifrågasättas, medan däremot alla människor skall utfrågas om var och en av deras gärningar. (57)

87. O Min broder! På detta stadium, som markerar resans begynnelse, skall du skåda skiftande platser och olikartade tecken, vilka omnämnts i samband med sökandets stad. Allt detta är sant på var sitt plan. Det anstår dig, eminente vän, att i denna ställning betrakta varje skapat ting på sin egen plats och varken nedvärdera eller upphöja dess sanna rang. Om du exempelvis skulle inskränka den gudomliga världen till skapelsens rike, skulle detta vara ren och skär hädelse och det omvända skulle likaledes vara essensen av ogudaktighet. Skulle du emellertid beskriva den gudomliga världen och skapelsens rike inom deras egna ställningar skulle detta vara en obestridlig sanning. Med andra ord, skulle du bevittna någon som helst förvandling i den gudomliga enhetens rike kunde ingen större synd tänkas i hela skapelsen, men skulle du betrakta förvandlingen inom sin egen sfär och förstå den i enlighet därmed skulle intet ont hända dig.

88. Vid Min Herre! Trots allt som Vi uppenbarat för dig rörande yttrandenas mysterier och graderna av förklaringar tycks det Mig som om jag icke har framlagt en enda bokstav ur Guds kunskaps ocean eller essensen av Hans outgrundliga visdom. Om Gud vill kommer Vi inom kort att fullgöra detta inom en fastställd tid. Han kommer förvisso ihåg alla ting på deras egen plats och sannerligen, Vi prisar Honom alla.

89. Du skall dessutom veta att den fågel som tar till flykten i det högsta rikets rymd aldrig skall bli i stånd att häva sig till den översinnliga helighetens himmel, icke heller smaka frukterna som Gud har frambragt däri, ej heller dricka ymnigt av de strömmar som Han har låtit flyta genom dess mitt. Och om den skulle dricka blott en droppe därav skulle den strax gå förlorad. Alldeles såsom du bevittnar under dessa dagar med hänvisnig till dem som tillkännager sin trohet mot Oss och likväl utför sådana gärningar, yttrar sådana ord och framlägger sådana påståenden som de har gjort. Det tycks Mig som om de ligger såsom döda i sina svepningar.

90. Förstå på samma sätt varje ställning, tecken och häntydning, så att du måtte uppfatta alla ting på deras rätta plats och se allt i dess rätta ljus. Ty i denna ställning, i den gudomliga enhetens stad, återfinns de som har gått ombord på den gudomliga ledningens ark och rest genom den gudomliga enhetens höjder. Du kommer att se skönhetens ljus i deras ansikten och härlighetens mysterier i deras mänskliga tempel. Du kommer att uppfatta deras ords myskdoftande vällukt och se tecknen på Hans herradöme i alla deras gärningar. Du skall heller aldrig beslöjas av gärningar utförda av sådana som gått miste om att dricka djupt ur de kristallklara källorna eller nå fram till helighetens städer och som följer sina själviska önskningar och sprider oro i landet, hela tiden i tron att de är rättledda. I sanning är det om dem som det har sagts: ”Dessa är de ovärdiga och dåraktiga som följer varje högröstad bedragare och som vajar för vilken som helst föränderlig vind.”(58) De stadier som utmärker denna färd, ställning och hemvist är tydliga och uppenbara för dig och fordrar ingen ytterligare förklaring.

91. Du skall veta att allt vad du hört och bevittnat som Sanningens morgonstjärna, den Första punkten, tillskriver sig av beteckningar från forna tidsperioder beror enbart på människors svaghet och skapelsens ordning. I andra hänseenden rör sig alla namn och egenskaper runt Hans kärna och kretsar kring Hans helgedoms tröskel. För det är Han som fostrar alla namn, uppenbarar alla egenskaper, skänker liv till alla varelser, kungör de gudomliga verserna och uppställer de heliga tecknen. Ja, ser du med ditt inre öga skall du finna att alla utom Honom förbleknar till fullständig intighet och förefaller helt glömt i Hans heliga närvaro. ”Gud var allena; jämte Honom fanns ingen. Han förblir nu, vad Han alltid har varit.” Eftersom det fastställts att Gud – helig och förhärligad vare Han – var allena och att ingen fanns vid Hans sida, hur kan då lagen om förändring och förvandling gälla här? Om du begrundade det som vi har avslöjat för dig, skulle ledningens morgonstjärna lysa strålande framför dig denna eviga morgon och du skulle räknas bland de prisvärda.

92. Du skall vidare veta att allt vad Vi har omtalat rörande dessa färder är bara tilltänkt för de utvalda bland de rättfärdiga. Och skulle du sporra andens stridshäst och färdas genom himlens ängder skulle du fullborda alla dessa färder och upptäcka alla mysterier på mindre än ett ögonblick.

93. O Min broder! Om du är en kämpe på denna arena, skynda då hän genom visshetens länder så att din själ i denna dag måtte befrias från irrlärans träldom och att du måtte förnimma de ljuva dofter som fläktar från denna trädgård. Sannerligen, de parfymdoftande briser som bär denna stads vällukt blåser över alla nejder. Förspill inte din andel därav och var ej bland de likgiltiga. Hur sant har det icke blivit sagt:

94. Hans vällukts andedräkt som spridits i österns länder väl kunde giva de sjuka i väst deras luktförmåga åter. (59)

95. Efter denna himmelska resa och det mystiska upplyftandet kommer den vägfarande att träda in i Förundrans trädgård. Om jag avslöjade verkligheten i denna ställning för dig skulle du sörja och begråta denne Tjänares tillstånd som fortsatt är i händerna på dessa otrogna och som blivit alltmer förbryllad över sitt tillstånd och förlorad och förvirrad i denna omätliga ocean. De smider var dag planer att dräpa Mig och söker i varje stund att förvisa Mig från detta land liksom de tidigare förvisade Mig från ett annat land. Likväl står denne Tjänare redo inför dem och väntar på vadhelst den Allsmäktige har förordnat och bestämt för Oss. Ej heller fruktar Jag någon själ, ehuru omsluten av sådana prövningar och bedrövelser som tillfogas av de onda och hatfulla och i denna stund omgiven av otaliga olyckor och sorger.
    ”Noas flodvåg är blott ett mått på de tårar jag har utgjutit
    och Abrahams eld en utströmning från Min själ.
    Jakobs sorg är intet annat än en återspegling av Mina sorger
    och Jobs lidanden en obetydlig del av Min olycka.”(60)

96. Skulle Jag för dig, eminente vän, skildra de svåra motgångar som har drabbat Mig, skulle du bli så bedrövad att du skulle avstå från omnämnandet av alla ting och glömma dig själv och allt vad Herren har skapat på jorden. Men då Vi icke önskar detta har jag hemlighållit uppenbarandet av den gudomliga kungörelsen i Bahás hjärta, och dolt det för ögonen hos alla som rör sig i skapelsens rike, så att den ligger gömd i den Oseddes tabernakel intill den tidpunkt när Gud kommer att ha uppenbarat dess hemlighet. ”Intet i himlarna eller på jorden kan undgå Hans kunskap och Han varseblir förvisso allt.”(61)

97. Eftersom Vi avvikit från Vårt tema, låt Oss nu lägga dessa häntydningar åt sidan och vända tillbaka till Vårt resonemang om denna stad. Sannerligen, vemhelst som inträder däri skall bli frälst och vemhelst som vänder sig bort därifrån skall med säkerhet förgås.

98. O du som blivit nämnd i dessa skrifter! Du skall veta att den som beger sig ut på denna färd skall förundras över Guds makts tecken och de underbara vittnesbörden om Hans verk. Förvirring skall gripa honom från alla sidor, alldeles såsom omvittnats av den Odödliga essensen från himlarnas härskara: ”Föröka Min förundran och häpnad inför Dig, o Gud!”(62) Träffande har det sagts:

99. Jag visste ej vad häpnad var
    förrän Din kärlek blev min strävan.
    O, hur förunderligt vore det
    om jag ej häpnat över Dig! (63)

100. I denna dal går de vägfarande vilse och förgås innan de når sin slutliga hemvist. Barmhärtige Gud! Så ofantlig är denna dal, så vidsträckt denna stad i skapelsens kungarike, att den verkar ha varken begynnelse eller slut. Hur stor är då icke välsignelsen för den som fullbordar sin resa däri och som med Guds bistånd genomkorsar denna himmelska stads heliga mark, en stad i vilken Guds utvalda och de renhjärtade överväldigas av undran och bävan. Och vi utropar: ”Prisad vare Gud, världarnas Herre!”

101. Och om tjänaren stiger upp till än ädlare höjder, lämnar denna stoftets dödliga värld och söker uppstiga till den himmelska boningen, kommer han att lämna denna stad i utbyte mot den absoluta intighetens stad, det vill säga, dö från självet och leva i Gud. I denna ställning, i denna mest upphöjda boning, på denna den yttersta självutplåningens resa, glömmer den vägfarande sin själ, sin ande, sin kropp och själva sitt varande, nedsänker sig i intighetens hav och lever på jorden som en som icke befinns värdig att omtalas. Ej heller skall man finna något tecken på hans existens ty han har försvunnit från de synligas rike och uppnått självförnekelsens höjder.

102. Skulle vi skildra denna stads mysterier, skulle människohjärtanas riken ödeläggas i deras brinnande längtan efter denna mäktiga ställning. Ty detta är den ställning i vilken den Älskades lysande härlighet uppenbaras för den uppriktige tillbedjaren och Vännens skimrande ljus kastas på det avskilda hjärta som är Honom hängivet.

103. Hur kan en sann älskare fortsätta att existera när den Älskades strålande härlighet väl har uppenbarats? Hur kan skuggan bestå när solen kastat sitt ljus över allt? Hur kan ett hängivet hjärta ha någon som helst tillvaro inför existensen av Föremålet för dess hängivenhet? Nej, vid Den i vars hand Min själ vilar! I denna ställning skall sökarens absoluta underkastelse och fullständiga utplånande inför sin Skapare vara av en sådan art, att om han sökte i öst och väst och färdades över land och hav och över berg och slätter, skulle han likväl inte finna något spår av sitt eget jag eller av någon annan själ.

104. Nådige Gud! Vore det icke av fruktan för tyranniets Nimrod och för beskyddandet av rättfärdighetens Abraham skulle jag uppenbara för dig det som, om du blott offrade självet och begäret, skulle sätta dig i stånd att avstå från allt annat och nalkas denna stad. Var dock tålmodig intill den tidpunkt då Gud kommer att ha kungjort sin sak. Sannerligen, Han belönar rikligt dem som tålmodigt uthärdar. (64) Inandas därefter andens ljuva dofter från de dolda betydelsernas klädedräkt och säg: ”O ni som är nedsänkta i osjälviskhetens ocean! Hasta att inträda i odödlighetens stad om ni avser att bestiga dess höjder.” Och Vi utropar: ”Vi tillhör alla Gud och till Honom vänder vi åter.”(65)

105. Från denna mest upphöjda och förnäma hemvist och från detta storslagna och ärorika plan, träder den sökande in i odödlighetens stad för att för evigt vistas där. På detta stadium ser han sig själv sittande på oberoendets tron och på hänförelsens säte. Därmed kommer han att fatta innebörden av det som har uppenbarats i förgången tid om den dag ”varpå Gud skall berika alla genom sitt överflöd”. (66) Gott är det för dem som har nått denna ställning och druckit sig otörstiga ur den snövita kalken framför denna karmosinröda pelare.

106. När han på denna resa har nedsänkt sig i odödlighetens ocean, befriat sitt hjärta från alla band utom till Honom och uppnått det eviga livets mest sublima höjder, kommer den sökande inte att se någon tillintetgörelse varken för sig själv eller för någon annan själ. Han kommer att dricka djupt ur odödlighetens bägare, vandra i dess land, svinga sig upp i dess atmosfär, umgås med dem som är dess förkroppsliganden, smaka de oförgängliga och fulländade frukterna från evighetens träd och för alltid räknas till det eviga rikets inbyggare.

107. Allt det som finns i denna stad skall i sanning bestå och aldrig förgås. Skulle du, med Guds hjälp inträda i denna upphöjda och förnäma trädgård, skulle du finna dess sol i sin middagsglans, som aldrig går ned eller förmörkas. Detsamma äger giltighet för dess måne, dess grundvalar, dess stjärnor, träd och oceaner och om allt som hör den till eller existerar i den. Vid Honom, utom vilken det ej finnes någon annan Gud! Om jag så skulle berätta, från denna dag till det slut som inte har något slut, om dess undersköna egenskaper, skulle den kärlek Mitt hjärta hyser till denna helgade och eviga stad aldrig kunna uttömmas. Jag skall emellertid avsluta mitt ämne då tiden är kort och utfrågaren otålig och då dessa hemligheter ej får avslöjas öppet, utom med samtycke från Gud, den Allsmäktige, den Alltbetvingande.

108. Inom kort skall de trofasta, på dagen för den senare återuppståndelsen, åse Honom som Gud skall uppenbara stiga ned till denna stad från den Osynliges himmel tillsammans med en skara av Hans upphöjda och gynnade änglar. Stor är därför välsignelsen för den som uppnår Hans närvaro och skådar Hans anlete. Vi hyser alla i sanning detta hopp och utropar: ”Prisad vare Han, ty Han är förvisso den Eviga sanningen och till Honom skall vi alla återvända!”

109. Du skall vidare veta att skulle någon som har uppnått dessa anhalter och begivit sig ut på dessa färder bli ett byte för stolthet och fåfänga, skulle Han i samma ögonblick bli till intet och vända tillbaka till det första trappsteget utan att inse det. Ja, de som söker och längtar efter Honom på dessa färder igenkännes på detta tecken att de ödmjukt böjer sig för dem som Har trott på Gud och Hans verser, att de är underdåniga inför dem som har dragit nära Honom och nära Hans skönhets uppenbarare och att de bugar sig i självuppgivenhet inför dem som är fast förankrade på de högsta höjderna av Guds sak och inför dess majestät.

110. Ty om de skulle nå fram till det slutliga föremålet för sitt sökande efter Gud och nå Hans närvaro, skulle de endast ha nått den boning som upprests inom deras egna hjärtan. Hur kunde de då någonsin hoppas på att stiga upp till sådana höjder som icke har föreskrivits för dem eller skapats för deras ställning? Nej, de kommer aldrig, om de så färdades från evighet till evighet, att nå fram till Honom som är tillvarons innersta hjärta och hela skapelsens axel, till Honom på vars högra sida härlighetens hav böljar, på vars vänstra maktens floder strömmar och vilkens förgård ingen någonsin kan hoppas att nå, hur mycket mindre då själva Hans boning! Ty Han vistas i eldens ark, ilar, i eldens sfär, genom eldens ocean och rör sig inom eldens rymd. Hur kan den som har formats av motsatta element någonsin inträda i eller ens närma sig denna eld? Gjorde han detta, skulle Han omedelbart förtäras.

111. Du skall vidare veta, att skulle det hjälpande band brista som binder denna mäktiga axel till jordens och himlens inbyggare skulle de alla med visshet gå under. Store Gud! Hur vore det möjligt för det ringa stoftet att någonsin nå Honom som är herrarnas Herre? Omätligt upphöjd är Gud över det som de föreställer sig i deras hjärtan och omåttligt förhärligad är Han bortom det som de tillskriver Honom.

112. Ja, sökare når en ställning i vilken det som förordnats honom inte känner några gränser. Kärlekens eld flammar till den grad i hans hjärta att den rycker behärskningens tyglar ur hans händer. Vid varje nytt ögonblick ökas kärleken till hans Herre och drar honom närmare hans Skapare på så sätt att om hans Herre befinner sig i närhetens öst och han själv lever i avlägsenhetens väst och besitter allt som finns av rubiner och guld i himmel och på jord, skulle han avstå från allt detta och ila fram till den Åstundades land. Och skulle du finna honom vara annorlunda skall du med säkerhet veta att han är en lögnaktig bedragare. Sannerligen, vi tillhör alla Honom som Gud skall uppenbara i den senare Återuppståndelsen och genom Honom skall vi ånyo bli väckta till liv.

113. Eftersom Vi i dessa dagar icke har lyft de slöjor som döljer Guds saks anlete, ej heller avslöjat för människor frukterna av dessa tillstånd som Vi förbjudits att beskriva, ser du dem druckna av likgiltighet. I motsatt fall skulle du, om härligheten i detta tillstånd uppenbarades för människor till en grad mindre än ett nålsöga, bli vittne till deras församlande inför den gudomliga nådens tröskel och se dem ila från alla håll till närhetens förgård i den gudomliga härlighetens riken. Vi har dock, såsom tidigare nämnts, dolt detta så att de som tror kan skiljas från dem som förnekar och de som vänder sig till Gud kan skiljas från dem som vänder sig bort. Sannerligen tillkännager Jag: ”Det finnes ingen makt eller styrka utom i Gud, Hjälpen i farans stund, den Självbestående.”

114. Från denna anhalt stiger den vägfarande upp till en stad som icke har namn eller beskrivning och om vilken man varken hör ljud eller omnämnande. Däri flyter evighetens oceaner medan denna stad själv rör sig runt evighetens säte. Där strålar den Osynliges sol glänsande över den Osynliges horisont, en sol som har sina egna himlar och sina egna månar, som tager del av dess ljus och som stiger upp från och går ned över den Osynliges ocean. Ej heller kan Jag någonsin hoppas på att skänka ens en daggdroppe av det som förordnats däri, eftersom ingen är bekant med dess mysterier utom Gud, dess Skapare och Utformare, och Hans uppenbarare.

115. Du skall vidare veta att, när Vi åtog oss att uppenbara dessa ord och nedtecknade en del av dem, var det Vår avsikt att klargöra för dig, eminente vän, i det ljuva tonfallet från de av Gud välsignade och högt gynnade, allt som Vi tidigare nämnt av profeternas ord och budbärarnas utsagor. Tiden var dock kort och resenären som sänts ut av dig befann sig i stor brådska, ivrig att återvända. Sålunda har Vi varit kortfattade i Vår framställan och nöjt Oss med en kort redogörelse utan att slutföra beskrivningen av dessa stadier på ett passande och tillbörligt sätt. Vi har faktiskt uteslutit beskrivningen av stora städer och storslagna färder. Sådan var kurirens brådska att Vi även avstod från omnämnandet av underkastelsen och belåtenhetens upphöjda färder.

116. Likväl, om du, eminente vän, begrundade dessa korta uttalanden, skulle du förvisso förvärva varje kunskap och nå fram till Föremålet för allt vetande och utropa: “Tillräckliga är dessa ord för hela skapelsen, såväl den synliga som den osynliga!”

117. Skulle likafullt kärlekens eld brinna i din själ skulle du fråga: “Finnes då ännu något mer?”(67) Och Vi säger: “Prisad vare Gud, världarnas Herre!”

Källhänvisningar och noteringar

1 Shoghi Effendi , God Passes By (Wilmette: Bahá'í Publishing Trust, 1974), p. 110.

2 Bahá'u'lláh, The Kitáb-i-Íqán, (Bahá'í-förlaget AB, 2002), stycke 24.

3 Jfr Koranen 67:3.

4 Jfr Koranen 24:35.

5 Matteus 24:19.

6 Jfr Matteus 24:29-31.

7 Markus 13:19.

8 Jfr Lukas 21:25-28.

9 Jfr Johannes 15:26-27.

10 Johannes 14:26.

11 Johannes 16:5-6.

12 Johannes 16:7.

13 Johannes 16:13.

14 Imamerna i Shia islam.

15 Jesus.

16 Jfr Matt. 24:35; Markus 13:31; Lukas 21:33.

17 Antikrist, som troddes framträda vid den Utlovades ankomst för att strida mot och slutligen bli besegrad av Honom.

18 En annan person som troddes skulle resa upprorets banér mellan Mekka och Damaskus vid den Utlovades framträdande.

19 Koranen 16:43.

20 En trollkarl vid faraos hov under Moses tid.

21 Koranen 83:6; 2:89.

22 Imamerna i Shia islam.

23 Koranen 29:2.

24 Koranen 2:156.

25 Koranen 29:69.

26 Koranen 2:282.

27 Från hadith.

28 ibid.

29 Koranen 30:30.

30 Koranen 48:23.

31 Koranen 67:3.

32 Koranen 17:110.

33 Koranen 57:3.

34 Den tolfte imamen, Muhammed al-Mahdi, son till Hasan al-'Askari.

35 Enligt den shiitiska traditionen är de två städerna Jabulqa and Jabulsa boplatsen för den dolde imammen (den Utlovade), varifrån Han kommer att framträda på uppståndelsens dag.

36 Muhammed

37 Koranen 33:40.

38 Koranen 13:2.

39 Koranen 74:50.

40 Jfr Koranen 13:5.

41 Koranen 11:7.

42 Koranen 3:185.

43 Koranen 16:97.

44 Koranen 3:169.

45 Från hadith.

46 Koranen 7:179.

47 Jfr Koranen 9:109; 3:103.

48 Koranen 6:122.

49 Jfr Johannes 3:5-7.

50 Jfr Uppenbarelseboken 1:14-16; 2:18; 19:15.

51 Jfr Koranen 80:41; 83:24.

52 Koranen 11:112.

53 Jfr Lukas 12:53.

54 Jfr Koranen 1:4.

55 Koranen 14:48.

56 Koranen 14:5.

57 Jfr Koranen 21:23.

58 Från ett yttrande av Imam 'Ali.

59 Från The Divan av Ibn-i-Farid.

60 ibid.

61 Jfr Koranen 10:61; 34:3.

62 Från hadith.

63 Från The Divan av Ibn-i-Farid.

64 Jfr Koranen 39:10.

65 Koranen 2:156.

66 Jfr Koranen 4:130.

67 Jfr Koranen 50:30.