Axplock ur Bahá’u’lláhs skrifter


Översatt från den engelska utgåvan med titeln:
Gleanings from the Writings of Bahá’u’lláh
ISBN: 978-91-7444-204-5
© 2017 Bahá’í-förlaget AB

Förord

Denna bok är ett urval ur några av viktigaste skrifterna från Bahá’u’lláh, bahá’í-trons grundare som levde på 1800-talet (1817-1892). Innehållet utgör bokstavligen ett axplock som är avsett att återge andan i Bahá’u’lláhs liv och lära och syftar inte till att sammanställa ett tvärsnitt av Hans skrifter.

Några nyckelmeningar kan kanske ge en glimt av bokens anda: ”Låt din blick vara världsomfattande i stället för att inskränka sig till ditt eget jag …. Alla människor har skapats för att bära fram en ständigt framåtskridande civilisation. … Den är i sanning en människa som ägnar sig åt tjänandet av hela mänskligheten…. Jorden är endast ett land och mänskligheten dess medborgare.

Boken kan sägas bestå av fem delar. Den första delen (avsnitt 1-19) förkunnar att denna tidsålder är ”Guds dag” vars ankomst har utlovats i heliga skrifter under årtusenden. Detta är höjdpunkten då budskapen från förgående uppenbarare av Guds ord kommer att bära frukt och mänskligheten förenas i en gemensam tro.

Den andra delen (avsnitten 20-69) handlar om Guds budbärare, eller manifestationer, och deras betydelse genom att de återspeglar Guds egenskaper. Del tre (avsnitten 70-99) berör grundläggande frågor angående själen och dess odödlighet. Den fjärde delen (avsnitten 100-121) tar upp andliga aspekter på världsordning och den Största freden. Del fem, slutligen, (avsnitten 122-166) behandlar den enskilda människans skyldigheter och livets andliga mening.

Axplock är en text för meditativt studium. Den är inte en historiebok med konkreta fakta utan en bok full av kärlek och kraft.


1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 32 33 34 35 36 37 38 39 40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 71 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95 96 97 98 99 100 101 102 103 104 105 106 107 108 109 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 122 123 124 125 126 127 128 129 130 131 132 133 134 135 136 137 138 139 140 141 142 143 144 145 146 147 148 149 150 151 152 153 154 155 156 157 158 159 160 161 162 163 164 165 166

–1–

Prisad och förhärligad vare Du, o Herre, min Gud! Hur kan jag omnämna Dig, förvissad som jag är om att ingen tunga, hur djup dess visdom än må vara, på ett tillfredsställande sätt kan lovsjunga Ditt namn. Ej heller kan människohjärtats fågel, hur stor dess längtan än må vara, någonsin hoppas på att kunna uppstiga till Ditt majestäts och Din kunskaps himmel.

Om jag beskriver Dig, o min Gud, som Han som är den Alltförnimmande, ser jag mig tvingad att medgiva att de som är insiktens främsta Gestalter har blivit skapade i kraft av Din befallning. Och om jag upphöjer Dig som Han som är den Allvise, är jag likaledes tvingad att erkänna att visdomens själva Källsprång har frambringats genom Din viljas verkan. Och om jag utropar Dig som den Ojämförlige, upptäcker jag snart att de som är enhetens innersta väsen har sänts ned av Dig och endast är bevis på Dina händers verk. Och om jag hyllar Dig som Kännaren av alla ting, måste jag bekänna att de som är kunskapens Kärna endast är skapelser och verktyg för Ditt syfte.

Upphöjd, omätligt upphöjd är Du över den dödliga människans strävanden att kunna reda ut Din hemlighet, att beskriva Din härlighet eller att blott antyda Ditt Väsens natur. Ty vadhelst sådana strävanden än må resultera i, kan de aldrig hoppas på att överskrida de begränsningar, som lagts på Dina skapade varelser, eftersom dessa ansträngningar har satts i rörelse genom Ditt påbud och har sitt upphov i Din skapande förmåga. De mest upphöjda känslor som de heligaste av helgon kan uttrycka för att lovprisa Dig, och den djupaste visdom som de lärdaste bland människor kan uttala i sina försök att förstå Din natur, kretsar alla kring den Medelpunkt, som är helt underkastad Din överhöghet, som dyrkar Din Skönhet och drives av Din Pennas rörelse.

Nej, o min Gud, förbjud att jag skulle ha yttrat sådana ord, som nödvändigtvis antyder att det skulle råda ett direkt samband mellan Din uppenbarelses Penna och alla skapade tings väsen. Fjärran, fjärran från tanken på ett sådant samband är de som står i förbindelse med Dig! Alla jämförelser och likheter måste misslyckas med att göra rättvisa åt Din Uppenbarelses träd och alla vägar är spärrade till förståelsen av Ditt Jags uppenbarelse och Din Skönhets gryning.

Fjärran, fjärran från Din härlighet är det som den dödliga människan kan intyga om Dig eller tillskriva Dig eller den lovsång varmed hon kan förhärliga Dig! Vilken plikt Du än har ålagt Dina tjänare i fråga om att till det yttersta prisa Ditt majestät och Din härlighet, är den endast ett tecken på Din nåd mot dem, så att de må bli i stånd att höja sig till den ställning som förlänats deras eget innersta väsen, ställningen av kunskap om deras egna jag.

Ingen utom Du har någonsin förmått utforska Din hemlighet eller på ett tillfredsställande sätt prisa Din storhet. Outgrundlig och högt ovan människors lovsång kommer Du för evigt att förbli. Det finnes ingen Gud utom Du, den Ouppnåelige, den Allsmäktige, den Allvetande, de heligas Helige.

–2–

Alla tings begynnelse är kunskapen om Gud och alla tings ände är sträng efterlevnad av vadhelst som har blivit nedsänt från den gudomliga viljans högsta himlavalv, vilken genomströmmar allt som är i himlarna och allt som är på jorden.

–3–

Den uppenbarelse som sedan urminnes tider har hyllats som alla Guds profeters mål och löfte och Hans Sändebuds mest omhuldade åstundan har nu i kraft av den Allsmäktiges genomträngande vilja och på Hans oemotståndliga befallning uppenbarats för människorna. Ankomsten av en sådan uppenbarelse har förebådats i alla de heliga skrifterna. Se hur mänskligheten trots ett sådant tillkännagivande har avlägsnat sig från dess stig och utestängt sig från dess härlighet.

Säg: O ni som älskar den ende sanne Guden! Sträva att ni uppriktigt må erkänna och lära känna Honom och såsom det anstår er iakttaga Hans föreskrifter. Detta är en uppenbarelse genom vilken en människa, som för dess skull utgjuter en droppe blod, skall erhålla oräkneliga oceaner i ersättning. Tag er i akt, o vänner, så att ni ej förspiller en så ovärderlig förmån eller ringaktar dess enastående ställning. Tänk på det stora antal liv som har offrats och fortfarande offras i en värld vilseledd av en ren skenbild, utformad av dess folks fåfänga inbillningar. Hembär tack till Gud, emedan ni nått fram till era hjärtans Åstundade och blivit förenade med Honom, som är den Utlovade för alla folk. Bevaka med hjälp av den ende sanne Guden, prisad vare Hans härlighet, okränkbarheten i den ställning ni nått och håll fast vid det som ska främja Hans sak. Sannerligen, Han ålägger er vad som är rätt och skänker upphöjelse åt människans ställning. Förhärligad vare den Allbarmhärtige, Uppenbararen av denna underbara skrift.

–4–

Detta är den dag på vilken Guds härligaste ynnest har utgjutits över människorna, den dag på vilken Hans största nåd har flödat över alla skapade ting. Det åligger alla världens folk att bilägga sina tvister och att i fullkomlig enhet och frid vistas i skuggan av det träd, som är Hans omsorg och godhet. Det tillkommer dem att hålla fast vid allt som på denna dag främjar upphöjelsen av deras ställning och gynnar deras högsta intressen. Lyckliga är de som den Allhärliga pennan kom att minnas, och välsignade är de människor vilkas namn Vi valt att dölja i kraft av Vårt outgrundliga påbud.

Bönfall den ende sanne Guden om att bevilja alla människor nåderik hjälp att fullgöra det, som är godtagbart i Vår åsyn. Snart skall den nuvarande ordningen vecklas samman och en ny breda ut i dess ställe. Sannerligen, din Herre förkunnar sanningen och Han är den som känner osynliga ting.

–5–

Detta är den dag på vilken oceanen av Guds barmhärtighet har blivit uppenbarad för människorna, den dag då Hans godhets Morgonstjärna har gjutit sin strålglans över dem, den dag då molnen av Hans givmilda ynnest har överskuggat hela människosläktet. Nu är tiden inne att trösta och vederkvicka de nedslagna med livgivande vindar av kärlek och gemenskap och med levande vatten av vänlighet och barmhärtighet.

De som är Guds älskade måste i sin hållning gentemot Gud och i sitt sätt att lovsjunga Hans pris och härlighet, varhelst de samlas och vem de än möter, visa prov på sådan ödmjukhet och undergivenhet, att varje stoftkorn under deras fötter kan vittna om djupet i deras hängivenhet. Det samtal som förs mellan dessa heliga själar bör genomstrålas av en sådan kraft, att dessa stoftkorn skälver under dess inflytande. De bör uppföra sig på ett sådant sätt att marken de beträder aldrig måtte vända sig till dem med ord som dessa: "Jag bör föredragas framför dig, ty se, hur tålmodigt jag bär den börda lantmannen lägger på mig. Jag är det redskap, som oupphörligen skänker alla varelser de välsignelser som Han, som är källan till all nåd, har anförtrott mig. Se djupet av min ödmjukhet, oaktat den ära som tilldelats mig och de oräkneliga bevisen på min rikedom – en rikedom som tillgodoser hela skapelsens behov. Bevittna då med vilken fullkomlig undergivenhet jag låter mig trampas under människornas fötter. …

Visa fördragsamhet och välvilja och kärlek gentemot varandra. Om någon bland er skulle vara oförmögen att fatta en viss sanning eller bemödar sig om att förstå den, visa då under samspråk med honom en anda av yttersta vänlighet och välvilja. Hjälp honom att se och erkänna sanningen utan att anse er själva vara det minsta överlägsna honom eller äga större gåvor.

Människans hela plikt i denna dag är att ernå den andel av nådens flod som Gud låter strömma fram till henne. Må därför ingen tänka på kärlets större eller mindre mått. Somligas andel kan ligga i en handflata, andras andel kan fylla en kopp och andras till och med ett litermått.

Varje öga bör i denna dag söka det som bäst främjar Guds sak. Han, som är den Eviga sanningen är mitt vittne! Ingenting, vad det än må vara, kan i denna dag skada denna Sak mera än oenighet och missämja, stridigheter, främlingskap och liknöjdhet bland Guds älskade. Fly detta genom Guds makt och Hans högsta hjälp och sträva efter att binda samman människornas hjärtan i Hans namn, Förenaren, den Allvetande, den Allvise.

Bönfall den ende sanne Guden om att förunna er njutningen av sådana gärningar, som utföres på Hans väg och dela ljuvheten i sådan ödmjukhet och undergivenhet som visas för Hans skull. Glöm era egna jag och vänd blicken mot er nästa. Inrikta era krafter på allt som kan tjäna till människornas fostran. Ingenting är dolt eller kan någonsin döljas för Gud. Om ni följer Hans väg, skall Hans oräkneliga och oförgängliga välsignelser nedströmma över er. Detta är den lysande skrift, vars verser har flödat från den Penna som tillhör alla världars Herre. Begrunda detta i era hjärtan och var bland dem som iakttager dess föreskrifter.

–6–

Se hur jordens olika folk och släkten har väntat på den Utlovades ankomst. Knappt hade Han som är sanningens Sol blivit uppenbarad förrän, se, alla vände sig bort från Honom utom de som Gud behagade vägleda. Vi vågar i denna dag icke lyfta den slöja, som döljer den upphöjda ställning varje sann troende kan nå, ty glädjen som ett sådant avslöjande måste framkalla skulle kunna få en del att svimma av och dö.

Han som är Bayánens hjärta och Mittpunkt har skrivit: "Det frö som i sig rymmer den kommande uppenbarelsens slumrande krafter, är begåvat med en makt som överträffar den samlade styrkan hos alla dem som följer Mig." Vidare sade Han: "Av alla erkännanden Jag har givit Honom som skall komma efter Mig, är det största denna Min nedskrivna bekännelse, att inget av Mina ord tillfredsställande kan beskriva Honom, ej heller kan något omnämnande av Honom i Min bok, Bayánen, göra Hans sak rättvisa."

Vemhelst som har genomsökt djupen i de oceaner som ligger dolda i dessa upphöjda ord och utforskat deras innebörd, kan sägas ha uppfattat en glimt av den outsägliga härlighet som förlänats denna mäktiga, denna upphöjda och heligaste uppenbarelse. På grund av den ypperliga karaktären hos en så stor uppenbarelse är det lätt att föreställa sig den värdighet, som obetingat måste komma dess trogna anhängare till del. Vid den ende sanne Gudens rättfärdighet! Dessa människors själva andedräkt är i sig rikare än jordens alla skattkammare. Säll är den människa som nått dithän och ve de ohörsamma.

–7–

Sannerligen säger Jag, detta är den dag, då mänskligheten kan skåda den Utlovades ansikte och höra Hans röst. Guds kallelse har gått ut och ljuset från Hans anlete har lyst över människorna. Det tillkommer alla människor att utstryka spåret av varje gagnlöst ord från sitt hjärtas tavla och att med ett öppet och fördomsfritt sinne betrakta Hans uppenbarelses tecken, bevisen för Hans uppdrag och Hans härlighets kännemärken.

I sanning, stor är denna dag! Hänsyftningarna som i alla de heliga skrifterna gjorts till den såsom Guds dag, vittnar om dess storhet. Själen hos alla Guds profeter och varje gudomlig budbärare har törstat efter denna underbara dag. Alla jordens olika släkten har likaledes längtat efter att nå fram till den. Knappt hade emellertid Hans uppenbarelses Morgonstjärna visat sig på Guds viljas himmel förrän alla, utom de som den Allsmäktige skänkte ledning, befanns vara förstummade och likgiltiga.

O du som har ihågkommit Mig! Den sorgligaste slöja har utestängt jordens folk från Hans härlighet och förhindrat dem att lyssna till Hans kallelse. Gud give att enhetens ljus måtte omsluta hela jorden och att sigillet "Riket tillhör Gud" kan präglas på alla dess folks pannor.

–8–

Vid Guds rättfärdighet! Dessa är de dagar då Gud har prövat hjärtat hos hela skaran av sina budbärare och profeter, och bortom dem, de som håller vakt över Hans heliga och okränkbara Helgedom, de som bor i den himmelska paviljongen och invånarna i härlighetens tabernakel. Hur svår måste då icke prövningen vara för dem som jämställt sig med Gud!

–9–

O Husayn! Betänk den iver med vilken vissa folk och nationer har sett fram emot återkomsten av Imám Husayn, vars ankomst, efter Qá'ims framträdande, har förutsagts i gångna tider av Guds utvalda, prisad vare Hans härlighet. Dessa heliga har dessutom tillkännagivit att, när Han som är Morgongryningen för Guds mångfaldiga nåd uppenbarar sig, skall alla profeterna och budbärarna, inklusive Qá'im, samlas i skuggan av den heliga fana som den Utlovade skall höja. Den stunden är nu kommen. Världen är upplyst av den strålande härligheten från Hans anlete. Men se likväl hur långt dess folk har förirrat sig från Hans stig! Ingen har trott på Honom utom de, som genom kraften från namnens Herre har krossat sina fåfänga inbillningars och fördärvliga begärs avgudar och inträtt i visshetens stad. Förseglingen på Hans uppenbarelses utsökta vin har brutits i denna dag i Hans namn, den Oberoende. Dess nåd flödar ut över människorna. Fyll din bägare och drick i Hans namn, den Heligaste, den Allprisade.

–10–

Den tid som förutbestämts för jordens folk och släkten är nu kommen. Guds löften såsom de nedtecknats i de heliga skrifterna har alla blivit uppfyllda. Från Sion har Guds lag utgått och Jerusalem och kullarna och landet däromkring är uppfyllda av Hans uppenbarelses härlighet. Säll är den som i hjärtat betänker det som har uppenbarats i Guds böcker, Hjälpen i farans stund, Den i sig själv varande. Begrunda detta, o Guds älskade, och låt era öron vara uppmärksamma på Hans ord, så att ni genom Hans nåd och barmhärtighet kan få dricka er andel av trohetens kristallklara vatten och bli lika fasta och orubbliga som berget i Hans sak.

I Jesajas bok står det skrivet: "Fly in i klippan, och göm dig i jorden, för Herrens fruktansvärda makt och för Hans höga majestät." Ingen som begrundar denna vers kan undgå att erkänna denna saks storhet eller tvivla på denna dags upphöjda ställning – Guds egen dag. Samma vers följs av dessa ord: "Och Herren allena skall vara hög på den dagen." Detta är den dag som den Högstes Penna har förhärligat i alla de heliga skrifterna. Det finnes ingen vers i dem som icke förkunnar härligheten i Hans heliga namn och ingen bok, som icke vittnar om högheten i detta mest upphöjda ämne. Skulle Vi omnämna allt som har uppenbarats i de himmelska böckerna och de heliga skrifterna beträffande denna uppenbarelse, skulle denna skrift erhålla ett orimligt omfång. Det åligger varje människa i denna dag, att sätta hela sin lit till Guds mångfaldiga gåvor och att stå upp för att med största vishet sprida sanningarna i Hans lära. Då, och först då, skall hela jorden omslutas av Hans uppenbarelses morgonljus.

–11–

All ära tillkommer denna dag, den dag då barmhärtighetens vällukt har strömmat ut över alla skapade ting, en dag så välsignad att gångna tider och århundraden aldrig kan hoppas att tävla med den, en dag då dagarnas Uråldrige har vänt sitt anlete mot sin heliga tron. Därpå hördes rösterna hos alla skapade ting ropa högt och bortom dem härskarorna i höjden: "Skynda dig, o Karmel, ty se, ljuset från Guds anlete, Härskaren över namnens rike och himlarnas Utformare, har lyfts upp på dig."

Gripen av glädjens hänryckning utropade hon så med hög röst: "Må mitt liv bli ett offer till Dig, eftersom Du har fäst Din blick på mig, har förlänat mig Dina gåvor och har riktat Dina steg mot mig. Skilsmässan från Dig, o Du Källa till det eviga livet, har nära nog förtärt mig och avlägsenheten från Din närvaro har bränt bort min själ. Allt pris vare Dig för att Du har gjort det möjligt för mig att lyssna till Din kallelse, har ärat mig med Dina fotsteg och har vederkvickt min själ genom Din dags livgivande vällukt och Din Pennas genomträngande röst, en röst Du bestämde att vara Din trumpetstöt bland Ditt folk. Och när stunden var inne för uppenbarandet av Din oemotståndliga tro, inblåste Du en fläkt av Din ande i Din Penna och se, hela skapelsen skakades i sina grundvalar och avslöjade för mänskligheten de gåtor som låg dolda bland Hans skatter, som är Besittaren av alla skapade ting."

Knappt hade hennes stämma nått den mest upphöjda Platsen förrän Vi svarade: "Hembär tack till din Herre, o Karmel. Elden i din skilsmässa från Mig höll hastigt på att förtära dig, då Min närvaros ocean svallade framför ditt ansikte, skänkte fröjd åt dina och hela skapelsens ögon och fyllde alla synliga och osynliga ting med välbehag. Gläd dig, ty Gud har i denna dag upprättat sin tron på dig, har gjort dig till gryningsplatsen för sina tecken och dagbräckningen för sin uppenbarelses bevis. Välgång skall följa den som kretsar kring dig, som tillkännagiver uppenbarelsen av din härlighet och berättar om det som Herren din Guds frikostighet har utgjutit över dig. Grip odödlighetens bägare i din Herres namn, den Allhärlige och tacka Honom då Han, såsom ett tecken på sin barmhärtighet mot dig, har vänt din sorg till glädje och omvandlat din bedrövelse till lycksalig fröjd. Han älskar i sanning den plats, som har gjorts till säte för Hans tron, som Hans fötter har beträtt, som har ärats med Hans närvaro varifrån Han höjde sin kallelse och på vilken Han utgöt sina tårar.

"Ropa till Sion, o Karmel, och tillkännagiv det glädjande budskapet: Han som var dold för dödliga ögon är kommen! Hans alltbesegrande överhöghet är uppenbarad! Hans allomfattande prakt är avslöjad. Tag dig i akt så att du ej tvekar eller blir stående. Skynda fram och vandra runt Guds stad som har nedstigit från himmelen, det himmelska Kaaba, runt vilket Guds gunstlingar, de renhjärtade och de högsta änglarnas skara har kretsat i tillbedjan. O, vad jag längtar att för varje ort på jordens yta tillkännagiva och att  till var och en av dess städer bringa det glada budskapet om denna uppenbarelse – en uppenbarelse, som Sinais hjärta har längtat efter och i vars namn den Brinnande busken ropar: "Jordens och himmelens riken tillhör Gud, härskarnas Herre." Sannerligen, detta är den dag, då både land och hav jublar över denna kungörelse, den dag för vilken de ting har förvarats, vilka Gud har ämnat uppenbara med en frikostighet bortom dödliga sinnens eller hjärtans räckvidd. Inom kort skall Gud segla iland sin ark på dig och uppenbara Bahás folk som har nämnts i Namnens bok."

Helgad vare hela mänsklighetens Herre, vid vars namns omnämnande alla jordens atomer har bringats att vibrera och Storhetens tunga förmåtts avslöja vad som befanns vara insvept i Hans kunskap och låg dolt i Hans makts skattkammare. Han är sannerligen Härskaren över allt som är i himlarna och allt som är på jorden genom kraften hos sitt namn, den Mäktige, den Allstarke, den Högste.

–12–

Skynda er, o människor, att förekomma den gudomliga rättvisans dagar, ty den utlovade timman är nu kommen. Tag er i akt så att ni ej försummar att uppfatta dess betydelse och blir räknade till de vilsegångna.

–13–

Tänk på det förgångna! Hur mången såväl hög som låg har icke längtansfullt alltid sett fram emot ankomsten av Gudsuppenbararna i Hans Utvaldas heliga gestalter. Hur ofta har de icke  väntat Hans ankomst, hur ofta har de icke  bett om att den gudomliga barmhärtighetens vind skulle blåsa och att den utlovade Skönheten skulle  träda fram från det fördoldas slöja och uppenbaras för hela världen. Och närhelst nådens portaler öppnade sig och den gudomliga givmildhetens moln göt sitt regn över mänskligheten och den Oseddes ljus lyste ovan den himmelska maktens horisont, förnekade de Honom alla och vände sig bort från Hans anlete – Guds eget anlete. ...

Tänk efter, vad kan motivet till dylika handlingar ha varit? Vad kan ha föranlett ett sådant uppförande mot Uppenbararna av den Allhärliges skönhet? Vad som än har varit orsaken till förnekelse och motstånd hos människor i gångna tider, har nu lett till förvändhet hos denna tidsålders folk. Att vidhålla att Försynens bevis var ofullkomliga, att detta därför föranlett människornas förnekelse är inget annat än ren hädelse. Hur långt ifrån den Allvälgörandes nåd och från Hans kärleksfulla försyn och ömsinta barmhärtighet är det icke, att välja ut en person bland alla människor till ledning för Hans skapade varelser och å ena sidan vägra denne det fulla måttet av Hans gudomliga vittnesbörd, för att å andra sidan tillfoga sitt folk svår vedergällning, därför att de vänt sig bort från Hans Utvalde! Nej, de mångfaldiga gåvorna från alla varelsers Herre har genom Hans gudomliga väsens uppenbarare i alla tider omfattat hela jorden och allt som dväljes därpå. Icke för ett ögonblick har Hans nåd hållits tillbaka, ej heller har Hans godhets regn upphört att falla över människorna. Därför kan ett sådant uppförande icke tillskrivas annat än trångsyntheten hos sådana själar, som beträtt inbilskhetens och högmodets dal och gått vilse i avlägsenhetens ödemarker, vandrar sina fåfänga inbillningars vägar och följer sina religionsledares påbud. Deras främsta intresse är att göra motstånd, deras enda önskan är att förbigå sanningen. För alla skarpsynta iakttagare är det tydligt och klart att, om dessa människor i de dagar då var och en av Sanningens sols uppenbarare framträdde, hade helgat sina ögon, öron och hjärtan från vadhelst de sett, hört och känt, skulle de säkerligen ej berövats förmånen att få skåda Guds skönhet eller irrat sig bort från härlighetens boningar. Men efter att ha vägt Guds vittnesbörd med sina egna kunskapsnormer, hopsamlade ur deras religionsledares läror och funnit det svära emot deras egen begränsade förståelse trädde de fram för att begå sådana opassande handlingar. …

Tänk på Moses! Beväpnad med det himmelska herraväldets spira, smyckad med den gudomliga kunskapens vita hand i det Han framträdde ur den gudomliga kärlekens Párán, svingande maktens och det oförgängliga majestätets orm, lyste Han fram för världen från ljusets Sinai. Han sammankallade alla jordens folk och släkten till evighetens rike och bjöd dem att taga del av frukten från trohetens träd. Säkert känner du till faraos och hans folks hätska motstånd och de fåfänga inbillningarnas stenar, som de otrognas händer slungade mot detta välsignade Träd. Slutligen ledde detta till att farao och hans folk reste sig och med uppbådande av all sin kraft sökte de, att med falskhetens och förnekelsens vatten utsläcka detta heliga Träds eld, glömska om sanningen att intet jordiskt vatten kan kväva den gudomliga visdomens flammor, eller att inga förgängliga vindar kan släcka det eviga herraväldets lampa. Nej, snarare tjänar sådant vatten endast till att förstärka den flammande lågan, och sådana vindar kan endast säkra lampans fortvaro, om ni blott kunde se med urskillningens öga och vandra Guds heliga viljas och behags väg. …

Och när Mose dagar var ändade och Jesu ljus, som lyste fram i Andens gryningstid omslöt världen, reste sig hela Israels folk i protest mot Honom. De krävde högljutt att Han vars ankomst Bibeln förutsagt, nödvändigtvis måste förkunna och uppfylla Moses lag, medan denne unge nasaré som gjorde anspråk på den gudomliga messiasvärdigheten hade upphävt lagarna som rörde skilsmässa och sabbaten – de viktigaste av alla Mose lagar. Hur blev det vidare med tecknen för den kommande Uppenbararen? Detta Israels folk väntar ännu idag på den uppenbarare Bibeln förutsagt! Hur många manifestationer av helighet, hur många uppenbarare av det eviga ljuset har ej framträtt sedan Mose tid och ändå väntar Israel, insvept i de tätaste slöjor av sataniska föreställningar och falska inbillningar fortfarande på att den skenbild de själva skapat skall framträda, åtföljd av tecken som är deras eget påfund! Så har Gud straffat dem för deras synder, släckt trons ljus inom dem och låtit den nedersta elden plåga dem. Och detta endast emedan Israel vägrade uppfatta betydelsen i de ord som uppenbarats i Bibeln angående den kommande uppenbarelsens tecken. Eftersom hon aldrig fattade tecknens sanna innebörd och för att sådana händelser aldrig inträffade utåt sett, förblev hon berövad förmågan att igenkänna Jesu skönhet och skåda Guds anlete. Och de väntar fortfarande på Hans ankomst! Sedan urminnes tider och intill denna dag har alla jordens släkter och folk hållit fast vid dylika fantasifulla och otillständiga tankar och har på så sätt berövat sig själva de klara vatten, som väller ut ur renhetens och helighetens källsprång. ...

För dem som begåvats med förstånd är det klart och uppenbart att, när Jesu kärleks eld förtärt den judiska begränsningens slöjor och Hans myndighet blivit uppenbar och delvis hävdad, vände sig Han, den Osynliga skönhetens uppenbarare, en dag till sina lärjungar och upptände i deras hjärtan sorgens eld, genom att med hänsyftning på sin bortgång säga till dem: "Jag går bort, men Jag kommer åter till eder." Vid ett annat tillfälle sade Han: "Jag går bort, men en annan skall komma och skall säga eder allt, som Jag icke sagt eder och skall fullborda allt vad Jag sagt eder." Bägge dessa anföranden har en och samma innebörd, om ni med gudomlig insikt begrundade Uppenbararna av Guds enhet.

Varje iakttagare med urskillning kommer att inse att både Jesu bok och sak bekräftades i Koranens religionsordning. Vad namnen beträffar, säger Muhammed själv: "Jag är Jesus." Han erkände sanningen i Jesu tecken, profetior och ord och betygade att de alla var av Gud. I denna mening har varken Jesu person eller Hans ord skilt sig från Muhammeds och Hans heliga bok, ty båda har kämpat för Guds sak, lovprisat Honom och uppenbarat Hans budord. Därför sade Jesus själv: "Jag går bort, men kommer åter till eder." Tänk på hur det är med solen! Om den  skulle säga nu: "Jag är gårdagens sol," så skulle den tala sanning. Skulle den sedan med tanke på tidsförloppet säga sig vara en annan än den solen, skulle den fortfarande tala sanning. Om det på samma sätt sägs att alla dagar är en och densamma, är det sant och riktigt. Och när det med tanke på deras olika namn och bestämningar sägs, att de är olika så är även det sant, för trots att de är desamma, kan man ändå upptäcka en särskild bestämning hos var och en, en bestämd egenskap, ett utmärkande drag. Föreställ dig på samma sätt, den egenart, variation och enhet som utmärker de olika Uppenbararna av helighet, så att du kan förstå de hänsyftningar, som alla namns och egenskapers Skapare gjort till särprägelns och enhetens gåtor och upptäcka svaret på din fråga, varför den oförgängliga Skönheten vid flerfaldiga tillfällen givit sig själv olika namn och titlar. …

När det osynliga, eviga, gudomliga Väsendet lät Muhammeds Morgonstjärna stiga upp över kunskapens horisont, slungade de judiska prästerna bland annat den anmärkningen mot Honom att Gud efter Moses icke skulle sända någon mer profet. Ja, det har berättats i skrifterna om en Själ som skulle uppenbaras och som skulle skänka framgång åt Mose folks lära och befordra dess intressen, så att den mosaiska lagens ordning skulle omfatta hela jorden. Med anledning av de ord, som yttrats av dessa vandrare i avlägsenhetens och förvillelsens dal, har den Eviga härlighetens konung i sin bok sagt: "Guds hand är bunden, säger judarna. Bundna vare deras egna händer, och på grund av det som de sade, förbannades de! Nej! Båda Hans händer är utsträckta!" "Guds hand är över deras händer." Fastän Koranens uttydare på olika sätt beskrivit förhållandena rörande uppenbarandet av denna vers, bör du bemöda dig om att förstå avsikten med den. Han säger: Hur falskt är icke det som judarna inbillat sig! Hur kan Hans händer, som är sanningens Konung, som lät Mose ansikte framträda och beklädde Honom med profetvärdighet – hur kan dessa händer bli bundna och fjättrade? Hur kan man tänka sig Honom som oförmögen att uppresa ännu en budbärare efter Moses? Märk väl det befängda i deras ord, hur långt dessa har förirrat sig bort från kunskapens och förståelsens stig! Giv akt på hur alla dessa människor sysslar med sådana dåraktiga orimligheter ännu i denna dag. I över tusen år har de upprepat denna vers och ovetande uttalat sitt ogillande mot judarna, fullkomligt omedvetna om att de själva, öppet och i hemlighet, ger röst åt det judiska folkets känslor och tro! Du känner säkert till deras meningslösa påstående om att all uppenbarelse är ändad, att den gudomliga barmhärtighetens portar är stängda, att ingen Sol mer skall uppgå från den eviga helighetens gryningsplatser, att den oförgängliga givmildhetens ocean för all framtid stillats och att Guds budbärare har slutat uppenbara sig från den urgamla härlighetens Tabernakel. Detta är måttet av förståelse hos de småsinnade och föraktliga. Dessa människor inbillar sig att strömmen av Guds allomfattande nåd och överflödande barmhärtighet, vars upphörande inget sinne kan tänka sig, har avstannat. Överallt har de rest sig, omgjordat förtryckets länder och uppbådat sina yttersta krafter för att med sin dåraktiga inbillnings bittra vatten utsläcka flamman i Guds Brinnande buske, omedvetna om att maktens sfär skall skydda Guds Lampa inom sina egna starka murar. ...

Se hur Guds Sändebuds, Muhammeds överhöghet, idag är synlig och uppenbar bland folken. Du känner förvisso till vad Hans troslära utsattes för under den första tiden i Hans religionsordning. Vilka smärtsamma lidanden tillfogades icke detta andliga Väsen, denna ytterst rena och heliga Varelse av de otrogna och vilsefarna, den tidens präster och deras medhjälpare! Hur rikligt beströdde de ej Hans stig med taggar och törnen! Det är uppenbart att detta jämmerliga släkte i sin ondskefulla, sataniska inbillning betraktade varje skymf, som tillfogades denna odödliga Varelse som ett medel för dem att vinna bestående salighet, eftersom den tidens erkända präster, såsom 'Abdu'lláh‑i‑Ubayy, Abú 'Amir, eremiten, Ka'b‑Ibn‑i‑Ashraf och Nadr-Ibn-i-Hárith alla behandlade Honom som en bedragare och kallade Honom en vettvilling och smädare. De framförde så grymma anklagelser mot Honom, att då Vi återgiver dem förbjuder Gud bläcket att flyta, pennan att röra sig och papperet att bära dem. Dessa illasinnade beskyllningar eggade också folket att resa sig och plåga Honom. Och hur fruktansvärda blir icke dessa förföljelser när den tidens präster är deras huvudanstiftare, när de förnekar Honom inför sina efterföljare, stöter ut Honom ur sin krets och förklarar Honom vara en missdådare! Har icke alla kunnat bevittna hur detsamma vederfarits denne Tjänare?

Muhammed utbrister också av denna anledning: "Ingen av Guds profeter har lidit så mycket ont som Jag." Och i Koranen omnämns alla de smädelser och förebråelser som yttrades mot Honom, såväl som alla de lidanden Han fick utstå. Vänd er dit, så ni måhända blir upplysta om allt det som Hans uppenbarelse utsatts för. Så gruvlig var Hans lott att alla under en tid upphörde att umgås med Honom och Hans följeslagare. Vemhelst som sågs i sällskap med Honom föll offer för Hans fienders obarmhärtiga grymhet. ...

Betänk hur stor förändringen är idag! Se, hur många de härskare är som faller på knä inför Hans namn! Hur talrika är icke de folkslag och riken som sökt skydd under Hans hägn, som är lojala mot Hans tro och sätter sin stolthet däri! Från predikstolarna höjes idag lovord, som i största ödmjukhet förhärligar Hans välsignade namn och högt uppe från minareterna ljuder kallelsen till Hans folk att tillbedja Honom. Även de av jordens konungar som har vägrat ansluta sig till Hans tro och lägga åt sidan otrons klädnad, medgiver och erkänner icke desto mindre storheten och det överväldigande majestätet hos denna godhetens Morgonstjärna. Sådan är Hans jordiska överhöghet vars bevis du kan skåda på alla håll. Denna överhöghet måste med nödvändighet uppenbaras och upprättas antingen under varje Gudsuppenbarares livstid eller efter uppstigandet till deras verkliga boningsplats i rikena därovan. ...

Det är tydligt att de förändringar som vidtagits i varje religionsordning, utgör de mörka moln som kommer emellan den mänskliga förståelsens öga och det gudomliga ljuset, som lyser fram från det gudomliga Väsendets gryningsplats. Betänk hur människor i generationer blint har efterhärmat sina fäder och uppfostrats i enlighet med sådana tankesätt och vanor, som bestämts av föreskrifter i deras tro. Skulle därför dessa människor plötsligt upptäcka att en människa, som bott mitt ibland dem och som är deras like med avseende på alla mänskliga begränsningar, plötsligt hade stått upp för att avskaffa varje inrotad levnadsregel deras tro ålagt dem – regler med vilka de blivit fostrade i århundraden och vars motståndare och förnekare de kommit att betrakta som otrogna, lastbara och onda – då skulle de förvisso få synen beslöjad och hindras att erkänna Hans sanning. Dessa förändringar är liksom "moln" som skymmer synen för dem, som inom sig ej har smakat avskildhetens Salsabil eller druckit från den Kawthar som är kunskapen om Gud. Sådana människor blir så beslöjade i den situationen att de utan minsta tvekan förkunnar Gudsuppenbararen som en kättare och dömer Honom till döden. Du måste ha hört att sådant har inträffat i alla tider och kan se det hända nu i dessa dagar.

Det tillkommer oss därför att anstränga oss till det yttersta så att vi med Guds osynliga hjälp förmår motstå att dessa mörka slöjor, dessa moln sända från himmelen såsom prövningar, hindrar oss från att skåda Hans lysande anletes skönhet, så att vi kan igenkänna Honom allenast genom Hans eget Jag.

–14–

Den gudomliga vårtiden är kommen, o mest upphöjda Penna, ty den Allbarmhärtiges högtid nalkas hastigt. Skynda dig och prisa inför hela skapelsen Guds namn och lovsjung Honom så, att alla skapade ting må pånyttfödas och förnyas. Tala och tig ej. Lycksalighetens Morgonstjärna strålar över Vårt namns horisont, den Lycksalige, ty Guds namns rike har smyckats med din Herres namn, himlarnas Skapare. Stå upp framför jordens folk och beväpna dig med kraften hos detta Största namn och var ej  bland dem som dröjer.

Det synes Mig som du har stannat och icke rör dig över Min skrift. Kan det gudomliga anletets klarhet ha förvillat dig eller de egensinnigas meningslösa tal fyllt dig med sorg och förlamat din rörelse? Var på din vakt så att ingen avhåller dig från att prisa denna dags storhet – den dag då majestätets och maktens Finger har brutit förseglingen på återföreningens vin och kallat alla som är i himlarna och alla som är på jorden. Föredrar du att vänta när den vind som bebådar Guds dag, redan har fläktat över dig eller tillhör du dem som är utestängda från Honom som av en slöja?

Ingen slöja har jag, o alla namns Herre och himlarnas Skapare, låtit mig utestänga från erkännandet av Din dags härligheter – den dag som är vägledningens lampa för hela världen och tecknet från dagarnas Uråldrige för alla som dväljs däri. Min tystnad beror på de slöjor som har dolt Dig för Dina skapade varelsers ögon och min mållöshet beror på de svårigheter, som har hindrat Ditt folk att erkänna Din sanning. Du vet vad som är i mig men jag vet ej vad som är i Dig. Du är den Allvetande, den Allunderrättade. Vid Ditt namn som står främst bland alla namn! Om Din allenarådande och alltbetvingande befallning någonsin skulle nå mig, skulle den förläna mig kraft att återuppliva alla människors själar genom Ditt mest upphöjda Ord, vilket jag hört yttras av maktens Tunga i Din härlighets rike. Den skulle göra det möjligt för mig att tillkännagiva uppenbarelsen av Ditt strålande anlete, varigenom det som låg gömt för människornas ögon har blivit uppenbarat i Ditt namn, den Klarsynte, den högste Beskyddaren, Den i sig själv varande.

Kan du upptäcka någon annan än Mig i denna dag, o Penna? Vad har

det blivit av skapelsen och dess yttringar? Av namnen och deras rike? Vart har allt skapat tagit vägen, det synliga såväl som det osynliga? Vad har det blivit av universums dolda hemligheter och dess uppenbarelser? Se, hela skapelsen har försvunnit! Ingenting återstår utom Mitt anlete, det Evigt bestående, det Lysande, det Allhärliga.

Detta är den dag, då intet är synligt utom glansen från det ljus, som strålar från Din Herres anlete, den Nåderike, den Givmildaste. Sannerligen, Vi har låtit varje själ utslockna i kraft av Vår oemotståndliga och alltbetvingande överhöghet. Vi har därefter kallat till liv en ny skapelse som ett tecken på Vårt behag till människorna. Jag är i sanning den Allvälgörande, dagarnas Uråldrige.

Detta är den dag, då den osynliga världen ropar ut: "Stor är din sällhet, o jord, ty du har gjorts till din Guds fotapall och har valts till säte för Hans mäktiga tron." Härlighetens rike utropar: "Om blott mitt liv kunde offras för dig, ty Han som är den Allbarmhärtiges Älskade har grundat sin överhöghet på dig genom kraften av sitt namn som har utlovats till alla ting, både i det förflutna och i framtiden." Detta är den dag då varje ljuvt doftande ting har erhållit sin vällukt från doften av Min klädnad – en klädnad som har spridit sin vällukt över hela skapelsen. Detta är den dag då det eviga livets forsande vatten har strömmat fram från den Allbarmhärtiges vilja. Skynda er med era hjärtan och själar att dricka er andel, o härskara från rikena därovan!

Säg: Han är den som är Uppenbararen av Honom, som är den Ofattbare, de osynligas Osynlige, kunde ni blott inse det. Han är den som för er har lagt i dagen  den dolda och välbevarade skatten, sökte ni den blott. Han är den som är alla tings ende Älskade, både i det förflutna och i framtiden. Om ni blott kunde fästa era hjärtan och förhoppningar på Honom!

Vi har hört ditt försvars röst, o Penna och förlåter din tystnad. Vad är det som så djupt har förbryllat dig?

Berusningen av Din närvaro, o alla världars högt Älskade, har gripit och behärskar mig.

Stå upp och förkunna budskapet för hela skapelsen, att Han som är den Allbarmhärtige har styrt sina steg mot Ridván och trätt in däri. Led därför folket till lustgården, som Gud har gjort till tronen i sitt paradis. Vi har utsett dig till att vara vår mäktigaste basun, vars ljudstöt skall utmärka hela mänsklighetens uppståndelse.

Säg: Detta är det paradis på vars löv yttrandets vin har präglat vittnesbördet: "Han som var dold för människornas ögon är uppenbarad, omgjordad med överhöghet och kraft!" Detta är det paradis vars rasslande löv förkunnar: "O ni som bebor himlarna och jorden! Det har visat sig något som aldrig tidigare har varit synligt. Han som i evighet har gömt sitt anlete för skapelsens blickar är nu kommen." Från den viskande vind som susar bland dess grenar kommer ropet: "Han som är alltings oinskränkte Herre har uppenbarats. Riket tillhör Gud", medan dess framströmmande vatten låter sorlet ljuda: "Alla ögon fröjdas, ty Han som ingen har skådat, vars hemlighet ingen har upptäckt, har lyft härlighetens slöja och blottat Skönhetens anlete."

Inom detta paradis och uppifrån dess ståtligaste salar har himmelens jungfrur höjt rösten och ropat: "Gläd er, invånare i rikena i höjden, ty den Uråldriges fingrar ringer i den Allhärliges namn i den största klockan i himlarnas innersta. Givmildhetens händer har burit runt det eviga livets bägare. Kom hit och drick er andel. Drick med sunt behag, o ni som är själva längtan förkroppsligad, ni som är det häftiga begäret personifierat!"

Detta är den dag då Han, som är Uppenbararen av Guds namn har trätt ut ur härlighetens tabernakel och förkunnat för alla som är i himlarna och alla som är på jorden: "Ställ åt sidan paradisets bägare och det livgivande vatten de innehåller, ty se, Bahás folk har trätt in i den gudomliga närvarons sälla boning och druckit återföreningens vin ur den kalk som tillhör skönheten hos deras Herre, den Allbesittande, den Högste."

Glöm bort skapelsens värld, o, Penna, och vänd dig mot din Herres anlete, alla namns Herre. Smycka så världen med ynnestbevisen från din Herre, de eviga dagarnas Konung. Ty Vi förnimmer doften av den dag, då Han som är folkens Åstundade har gjutit strålglansen från sina mest framstående namn över de osynliga och de synliga rikena och höljt dem i glansen från sina nåderikaste gåvors ljuskällor – gåvor som ingen kan bedöma utom Han som är hela skapelsens allsmäktige Beskyddare.

Se ej på Guds skapade varelser annat än med ett vänligt och förbarmande öga, ty Vår kärleksfulla försyn har genomströmmat alla skapade ting och Vår nåd har omslutit jorden och himlarna. Detta är den dag då Guds sanna tjänare tager del av återföreningens livgivande vatten, den dag då de som står Honom nära kan dricka från odödlighetens sakta framflytande flod och de som tror på Hans enhet erhåller Hans närvaros vin genom sitt erkännande av Honom, som är alltings högsta och slutgiltiga Mål och vars majestäts och härlighets Tunga höjer ropet: "Riket är Mitt. Jag själv är med egen rätt dess Härskare."

Drag människornas hjärtan till er genom Hans kallelse, den ende allena Älskade. Säg: Detta är Guds röst om ni blott lyssnar. Detta är Guds uppenbarelses Morgongryning, visste ni det blott. Detta är Gryningsplatsen för Guds sak, kunde ni blott erkänna det. Detta är källan för Guds befallning, dömde ni blott rättvist. Detta är den uppenbarade och fördolda hemligheten, kunde ni blott fatta det. O världens folk! Kasta bort de ting ni äger i Mitt namn, som höjer sig över alla andra namn och sänk er ned i denna ocean i vars djup visdomens och talets pärlor ligger dolda, en ocean som svallar i Mitt namn, den Allbarmhärtige. Så bjuder er Han som hos sig har Moderboken.

Den mest Älskade är kommen. I Hans högra Hand är Hans namns förseglade vin. Lycklig vare den människa som vänder sig till Honom, dricker sin andel och utropar: "Prisad vare Du, o uppenbarare av Guds tecken!" Vid den Allsmäktiges rättfärdighet! Allt fördolt har blivit uppenbarat genom sanningens makt. Alla Guds gåvor har blivit nedsända som ett tecken på Hans nåd. Det eviga livets vatten har i fullt mått erbjudits människorna. Varje bägare har burits runt av den högst Älskades hand. Kom närmare och dröj icke, även om det blott skulle vara ett kort ögonblick.

Välsignade är de som har svingat sig i höjden på avskiljandets vingar och nått den ställning, vilken överskyggar hela skapelsen såsom påbjudits av Gud, och som varken de lärdes fåfänga inbillningar eller mängden av jordens härskaror har lyckats leda bort från Hans sak. Vem finnes bland er, o människor, som tänker försaka världen och nalkas Gud, alla namns Herre? Var står han att finna som genom kraften i Mitt namn, som höjer sig över alla skapade ting, tänker kasta bort det som människor äger och med all sin makt hålla fast vid de saker som Gud, som känner det osynliga och det synliga, har bjudit honom att iakttaga? Sålunda har Hans gåva sänts ned till människorna, Hans vittnesbörd fullbordats och Hans bevis lyst fram över barmhärtighetens horisont. Riklig är den belöning som skall erövras av den som har trott och utropat: "Lovad vare Du, o Alla världars älskade! Prisat vare Ditt namn, o Du, varje förstående hjärtas åstundade!"

Jubla i yttersta glädje, o Bahás folk, när ni påminner er den största lyckans dag, den dag då Hans Tunga talade, som är dagarnas Uråldrige, när Han lämnade sitt hus och gick till den plats, varifrån Han spred glansen av Hans namn, den Allbarmhärtige, över hela skapelsen. Gud är Vårt vittne. Uppenbarade Vi den Dagens dolda hemligheter, skulle alla de som dväljs på jorden och i himlarna svimma av och dö utom sådana som skall bevaras av Gud, den Allsmäktige, den Allvetande, den Allvise.

Sådan är Guds ords berusande verkan på Honom som är Uppenbararen av Hans obestridda bevis, att Hans penna ej längre kan röra sig. Med dessa ord avslutar Han sin skrift: "Ingen Gud finnes utom Jag, den mest Upphöjde, den Mäktigaste, den Överlägsne, den Allvetande."

–15–

Uppenbarelsens Penna utropar: "På denna dag tillhör riket Gud!" Kraftens Tunga ropar: "På denna dag är all överhöghet i sanning hos Gud!" Fenix i rikena där ovan ropar ut från den oförgängliga grenen: "All storhets prakt tillhör Gud, den Oförliknelige, den Alltbetvingande!" Den gåtfulla duvan förkunnar från sin sälla boning i det eviga paradiset: "Källan till all givmildhet härrör i denna dag från Gud, den Ende, den Förlåtande!" Tronens fågel drillar sin melodi i sin tillflykt av helighet: "Högsta överlägsenhet får i denna dag icke tillskrivas någon utom Gud, Han som ej har någon like eller jämställd och som är den Starkaste, den Alltunderkuvande! "Alla tings innersta väsen giver genom alla ting uttryck för vittnesbördet: "All förlåtelse strömmar i denna dag från Gud, Han med vilken ingen kan jämföras, som icke kan ha någon jämlike, alla människors högste Beskyddare och den som hemlighåller deras synder!" Härlighetens innersta Väsen har hävt upp sin stämma över Mitt huvud och ropar från sådana höjder, som varken penna eller tunga i någon utsträckning kan beskriva: "Gud är mitt vittne! Han, de eviga dagarnas Uråldrige är kommen, omgjordad med majestät och kraft. Det finnes ingen annan Gud än Han, den Allhärlige, den Allsmäktige, den allra Högste, den Allvise, den Alltgenomträngande, den Allseende, den Allunderrättade, den högste Beskyddaren, Källan till evigt ljus! "

O Min tjänare, som har sökt Guds välbehag och hållit fast vid Hans kärlek på den dag då alla utom en insiktsfull liten skara har brutit sig loss från Honom! Må Gud i sin nåd återgälda dig med en frikostig, oförgänglig och evig belöning, eftersom du har sökt Honom på den dag då ögon förblindades. Du skall veta, att om Vi uppenbarar för dig blott ett stänk av de skurar, som genom Guds påbud och från händerna på de avundsjuka och illvilliga har öst över Oss, skulle du gråta i stor sorg och dag och natt sörja över Vår belägenhet. Ack, om blott en enda omdömesgill och rättsinnig själ kunde upptäckas som skulle erkänna denna uppenbarelses underverk – underverk som förkunnar Guds överhöghet och storheten i dess makt. Om blott en sådan människa kunde stå upp och tillrättavisa människorna, enskilt såväl som offentligt, helt och hållet för Guds skull så att de till äventyrs måtte skynda fram för att bistå denne Förorättade som ondskans anstiftare har plågat så svårt.

Jag tycker Mig höra den helige Andes röst ropa bakom mig och säga: Skifta ämne och ändra Din ton så att icke hjärtat hos den som har fäst blicken på Ditt ansikte blir sorgset. Säg: Jag har genom Guds nåd och Hans makt aldrig bönfallit någon om hjälp i det förflutna, ej heller skall Jag söka hjälp av någon i framtiden. Det var Han som bistod Mig genom sanningens makt vid tiden för Min förvisning i Irak. Det var Han som värnade Mig med sitt beskydd vid en tid då jordens släkten tvistade med Mig. Det var Han som gjorde det möjligt för Mig att resa bort från staden iklädd ett majestät, som ingen utom förnekare och illvilliga kan underlåta att erkänna.

Säg: Min här är Min förtröstan på Gud, Mitt folk, styrkan hos Min tillit till Honom. Min kärlek är Min fana och Min följeslagare hågkomsten av Gud, den högste Herren över alla, den Starkaste, den Allhärlige, den Obundne.

Stå upp, o vandrare på Guds kärleks stig, och bistå Hans sak. Säg: O människor, byt ej bort denne Yngling mot denna världens fåfängligheter eller himmelens glädjeämnen. Vid den ende sanne Gudens rättfärdighet! Ett av Hans hårstrån överträffar allt som är i himlarna och allt som är på jorden. Tag er i akt, o människor, så att ni ej frestas att svika Honom i utbyte mot det guld och silver ni äger. Låt Hans kärlek vara en skattkammare för era själar på den dag då intet utom Han skall gagna er, den dag då varje pelare skall skälva, då människornas hud skall knottra sig, då alla ögon skall spärras upp i fasa. Säg: O människor! Frukta Gud och vänd er icke föraktfullt bort från Hans uppenbarelse. Kasta er ödmjukt till jorden inför Gud och sjung Hans pris om dagen och om natten.

Låt din själ brinna med lågan från denna odödliga eld som brinner i världens innersta hjärta, så att världsalltets vattenmassor skall bli oförmögna att dämpa dess glöd. Omnämn därefter din Herre, att de tanklösa bland Våra tjänare måhända låter sig varnas genom dina ord och de rättfärdigas hjärtan kan glädja sig.

–16–

Säg: O människor! Detta är en oförliknelig dag. Oförlikneligt måste även det tal vara som lovsjunger alla folks Åstundade och oförliknelig den gärning, som längtar efter att godkännas i Hans åsyn. Hela det mänskliga släktet har längtat efter denna dag så att det till äventyrs måtte uppfylla det som anstår dess ställning och är värdigt dess bestämmelse. Välsignad är den människa som världens angelägenheter ej lyckats hindra från att igenkänna Honom som är Alla tings herre.

Så blint har människohjärtat blivit, att varken stadens sönderfall eller bergets förvandling till stoft eller ens jordens rämnande förmår avskaka dess känslolöshet. Skrifternas hänsyftningar har uppenbarats och de tecken som nedskrivits i dem har avslöjats och den profetiska rösten höjes oupphörligen. Och likväl är alla, utom dem som Gud behagade leda, förvirrade i sin likgiltighets rus!

Se hur världen hemsökes av en ny olycka varje dag, Dess vedermödor ökar ständigt. Från det ögonblick då Suriy‑i‑Ra'ís (Skriften till Ra'ís) uppenbarades och fram till denna dag, har världen varken blivit lugnad eller dess folks hjärtan funnit ro. Under vissa tider har den oroats av strider och tvister, vid andra har den skakats våldsamt av krig och fallit offer för hätska sjukdomar. Dess sjukdom närmar sig den yttersta hopplöshetens stadium, eftersom den Sanne läkaren är förhindrad att utdela läkemedlet, medan okunniga utövare betraktas med gillande och medgives full handlingsfrihet ... Upprorsandans damm har fördunklat människors hjärtan och förblindat deras ögon. Inom kort kommer de att inse följderna av vad deras händer har förvållat på Guds dag. Så varnar er Han, som är den Allunderrättade, såsom befallts av Honom, som är den Mäktigaste, den Allsmäktige.

–17–

Vid Honom, som är den Stora kungörelsen! Den Allbarmhärtige har kommit, iklädd obestridlig överhöghet. Vågskålarna har bestämts och alla de som dväljes på jorden har förts samman. Basunen har ljudit och se, alla ögon har spärrats upp i skräck och alla deras hjärtan som är i himlarna och på jorden har bävat utom de, som har väckts till liv av fläkten från Guds verser och som har frigjort sig från alla ting.

Detta är den dag då jorden skall framsäga sitt budskap. Ondskans upphovsmän är hennes bördor, kunde ni blott inse det. Den fåfänga inbillningens måne har kluvits och himmelen har givit ifrån sig en tydlig rök. Vi ser hur folket är förödmjukat, bävande av fruktan för din Herre, den Allsmäktige, den Mäktigaste. Roparen har ropat och människor har ryckts bort, så stor har våldsamheten i Hans vrede varit. Den vänstra sidans folk suckar och jämrar sig. Den högra sidans folk vistas i förnäma boningar och dricker djupt från den Allbarmhärtiges händer av det vin, som är verkligt liv och är sannerligen de lycksaliga.

Jorden har skakats och bergen har försvunnit och änglarna har trätt fram inför Oss i rad efter rad. Större delen av folket är förbryllat i sitt rus och bär i ansiktet tecken på vrede. Så har vi fört samman ondskans upphovsmän. Vi ser dem rusa vidare mot sin avgud. Säg: Ingen skall gå säker för Guds påbud på denna dag. Detta är i sanning en smärtsam dag. Vi pekar ut dem för dem som ledde dem vilse. De ser dem och ändå känner de icke igen dem. Deras ögon är druckna, de är sannerligen ett blint folk. Deras bevis är det förtal de yttrat, fördömt är deras förtal av Gud, Hjälpen i farans stund, Den i sig själv varande. Den onde har uppväckt illvilja i deras hjärtan och de hemsöks av en plåga som ingen kan avvända. De skyndar till de gudlösa och bär med sig listan över ondskans upphovsmän. Sådana är deras handlingar.

Säg: Himlarna har vecklats samman, jorden håller Han i sin hand, fördärvets förövare har hållits fast i luggen och ändå förstår de intet. De dricker av det förgiftade vattnet och vet icke om det. Säg: Ropet har höjts och folket har kommit ut ur sina gravar och uppståndna tittar de sig omkring. Några har skyndat att nå förgården till barmhärtighetens Gud, andra har fallit på sina ansikten i helvetets eld medan andra i förvirring har gått vilse. Guds verser har uppenbarats och ändå har de vänt sig bort från dem. Hans bevis har lagts i öppen dager, likväl är de omedvetna därom. Och när de ser den Allbarmhärtiges ansikte, blir deras egna ansikten sorgsna medan de förströr sig. De skyndar framåt mot helvetets eld och missuppfattar den som ljus. Fjärran från Gud vare det som de förnöjt inbillar sig! Säg: Antingen ni gläder er eller spricker av ursinne, så har himlarna kluvits sönder och Gud stigit ned, iklädd strålande överhöghet. Alla skapade ting hörs utropa: "Riket tillhör Gud, den Allsmäktige, den Allvetande, den Allvise."

Du skall dessutom veta, att Vi har kastats i ett plågsamt fängelse och är omgivna av förtryckets härskaror till följd av vad de otrognas händer har förvållat. Sådan är emellertid den glädje som denne Yngling fått erfara, att ingen jordisk fröjd kan jämföras därmed. Vid Gud! Det lidande Han genomgår i förtryckarens händer kan aldrig bedröva Hans hjärta, ej heller kan Han bli sorgsen inför övermakten hos dem som förkastat Hans sanning.

Säg: Prövningen är Min uppenbarelses horisont. Nådens morgonstjärna lyser över den och kastar ett ljus, som varken molnen av människors tomma föreställningar eller angriparens fåfänga föreställningar kan fördunkla.

Följ din Herres fotspår och kom ihåg Hans tjänare så som även Han tänker på dig, utan att avskräckas av vare sig de tanklösas anskrin eller fiendens svärd... Sprid din Herres ljuva dofter vida omkring och tveka icke, om det så vore mindre än ett ögonblick, att tjäna Hans sak . Den dag närmar sig då din Herres seger skall förklaras, den Allförlåtande, den mest Givmilde.

–18–

Säg: Vi har låtit det gudomliga yttrandets floder utgå från Vår tron, så att visdomens och förståelsens späda örter kan skjuta fram ur era hjärtans mull. Vill ni icke visa tacksamhet? De som icke värdigas tillbedja sin Herre skall vara bland dem som blir förkastade. Och ofta då Våra verser uppläses för dem, framhärdar de i högmodig ringaktning och i sitt skändliga åsidosättande av Hans lag, men vet det icke. Vad beträffar dem som har misstrott Honom skall de döljas av svart rök. "Timman" har kommit över dem medan de förströr sig. De har gripits i luggen och likväl vet de icke om det.

Det som måste komma har kommit plötsligt, se, hur de flyr från det! Det oundvikliga har inträffat, se, hur de har vänt ryggen åt det! Detta är den dag, på vilken varje människa kommer att fly från sig själv, hur mycket mera icke då från sitt släkte, kunde ni blott inse det. Säg: Vid Gud! Basunstöten har ljudit och se, mänskligheten har avsvimmat framför Oss! Härolden har ropat och Sammankallaren har höjt sin stämma och sagt: "Riket tillhör Gud, den Starkaste, Hjälpen i farans stund, Den i sig själv varande."

Detta är den dag, då alla ögon skall spärras upp av fasa, den dag då hjärtat hos dem som bor på jorden skall bäva utom dem, som din Herre, den Allvetande, den Allvise behagar frälsa. Alla ansikten har blivit svarta utom deras som barmhärtighetens Gud har förunnat ett strålande hjärta. Druckna är ögonen på dem som öppet har vägrat skåda Guds ansikte, den Allhärlige, den Allprisade.

Säg: Läste ni ej Koranen? Läs den så att ni måhända finner sanningen, ty denna bok är sannerligen den raka vägen. Detta är Guds väg för alla som är i himlarna och alla som är på jorden. Om ni varit likgiltiga för Koranen, kan Bayánen ej anses vara er avlägsen. Se, den ligger öppen inför era ögon. Läs dess verser  så att ni till kanhända kan avstå från att begå det  som skulle få Guds budbärare att sörja och klaga.

Skynda ut ur era gravar! Hur länge tänker ni sova? Den andra basunstöten har ljudit. På vem är det ni blickar? Detta är er Herre, barmhärtighetens Gud. Se, hur ni förnekar Hans tecken! Jorden har skakats vid ett stort skalv och kastat av sina bördor. Vill ni ej medgiva det? Säg: Tänker ni icke  erkänna att bergen har blivit liksom ulltappar och att människorna är djupt oroade av Guds saks fruktansvärda majestät? Se, hur deras hus är tomma ruiner och de själva en drunknad skara.

Detta är den dag då den Allbarmhärtige har nedstigit på kunskapens skyar iklädd uppenbar överhöghet. Han känner väl människornas handlingar. Han är Den, vars härlighet ingen kan misstaga sig på, kunde ni blott fatta det. Varje religions himmel har rämnat och den mänskliga förståelsens jord har kluvits sönder och Guds änglar ses stiga ned. Säg: Detta är det ömsesidiga svekets dag, vart flyr ni? Bergen har försvunnit och himlarna har vecklats samman och hela jorden hålles i Hans grepp, kunde ni blott förstå det. Vem finnes som kan skydda er? Ingen, vid Honom som är den Allbarmhärtige! Ingen, utom Gud, den Allsmäktige, den Allhärlige, den Välgörande. Varje kvinna som har burit en börda i sitt sköte, har utslungat sin börda. Vi ser människor rusiga på denna dag, den dag, då människor och änglar har förts samman.

Säg: Finnes det något tvivel vad beträffar Gud? Se, hur Han har kommit ned från sin nåds himmel, omgjordad med kraft och rustad med högsta makt. Finnes det något tvivel beträffande Hans tecken? Öppna era ögon och begrunda Hans tydliga bevis. Paradiset finnes på er högra sida och har förts nära er medan helvetet har bragts att brinna. Skåda dess förtärande låga. Hasta att träda in i paradiset såsom ett tecken på Vår barmhärtighet mot er och drick från den Allbarmhärtiges händer det vin som är sant liv.

Drick med sunt behag, o Bahás folk. Ni är i sanning de som skall erfara välgång. Detta är vad de som står Gud nära har ernått. Detta är det strömmande vatten ni blev lovade i Koranen och senare i Bayánen som en belöning från er Herre, barmhärtighetens Gud. Välsignade är de som dricker därav.

O Min tjänare, som har vänt ditt ansikte till Mig! Hembär tack till Gud för att Han har sänt ned denna skrift till dig i detta fängelse, så att du må påminna folket om din Herres dagar, den Allhärlige, den Allvetande. Sålunda har Vi upprättat grunden till din tro för dig genom Vår visdoms och Vårt tals vatten. Detta är i sanning det vatten varpå din Herres tron har rests. "Hans tron hade stått på vattnet." Begrunda detta i ditt hjärta så att du kan fatta dess betydelse. Säg: Pris vare Gud, alla världars Herre.

–19–

För varje omdömesgillt och upplyst hjärta är det tydligt att Gud, det ofattbara väsendet, det gudomliga varandet är oändligt upphöjt över varje mänsklig egenskap, såsom kroppslig existens, uppstigande och nedstigande, framträdande och tillbakaträdande. Fjärran vare det Hans härlighet att en mänsklig tunga på rätt sätt kunde lovprisa Honom eller att ett mänskligt hjärta kunde förstå Hans outgrundliga gåta. Han är och har alltid varit dold i sitt väsens uråldriga evighet och skall i sin verklighet inför människornas åsyn för evigt vara gömd. "Ingen syn omfattar Honom, men Han omfattar all syn. Han är den svårfattlige, den Alltförnimmande. " ...

Eftersom dörren till kunskap om Dagarnas uråldrige sålunda är stängd inför ansiktet på alla varelser, har den Oändliga nådens källa i enlighet med sitt ord: "Hans nåd övergår över alla ting, Min nåd har omslutit dem alla" fått dessa lysande ädelstenar av helighet att träda fram ur andens rike i det mänskliga templets ädla form och uppenbaras för alla människor, så att de må omtala för världen den Oföränderliga väsens mysterier och vittna om de subtila dragen i Hans oförgängliga väsen.

Dessa helgade speglar, dessa gryningar av urgammal härlighet är alla och envar företrädarna på jorden för Honom, som är världsalltets centrala sfär, dess innersta väsen och yttersta mål. Från Honom härrör deras kunskap och kraft, från Honom härstammar deras överhöghet. Deras anletes skönhet är blott en återspegling av Hans bild och deras uppenbarelse ett tecken på Hans odödliga härlighet. De är den gudomliga kunskapens skattkammare och den himmelska visdomens förråd. Genom dem förmedlas en nåd som är oändlig och genom dem uppenbaras det ljus som aldrig kan förblekna. … Dessa helighetens tabernakel, dessa första speglar som återkastar ljuset av oförgänglig härlighet, är endast uttryck för Honom som är de osynligas osynlige. Genom uppenbarelsen av dessa ädelstenar av gudomlig kraft uppenbaras alla Guds namn och egenskaper, såsom kunskap och makt, överhöghet och herravälde, barmhärtighet och visdom, härlighet, givmildhet och nåd.

Dessa Guds egenskaper är icke, och har aldrig varit särskilt förunnade vissa profeter och undanhållna andra. Nej, alla Guds profeter, Hans högst gynnade, Hans heliga och utvalda sändebud är utan undantag bärare av Hans namn och förkroppsligandet av Hans egenskaper. De skiljer sig från varandra endast med avseende på intensiteten i sin uppenbarelse och den relativa styrkan i sitt ljus, i enlighet med vad Han har uppenbarat: "Några av apostlarna har Vi låtit överglänsa de andra."

Det har sålunda klargjorts och bevisats att inom dessa profeters och Guds utvaldas tabernakel har ljuset från Hans oändliga namn och upphöjda egenskaper återkastats, även om ljuset från några av egenskaperna hos dessa lysande tempel utåt sett må vara uppenbarat eller ej inför människornas ögon. Att en viss gudomlig egenskap ej har uppenbarats utåt av dessa avskildhetens väsen innebär på intet sätt att de, som är Guds egenskapers gryningar och Hans heliga namns skattgömmor ej skulle ha ägt den. Dessa upplysta själar, dessa sköna anleten har sålunda alla och envar varit begåvade med alla Guds egenskaper, såsom överhöghet, myndighet och liknande kännetecken, om de än utåt sett varit berövade allt jordiskt majestät. …

–20–

Du skall förvisso veta, att den Osynlige på intet sätt kan förkroppsliga sitt Väsen och avslöja det för människor. Han är och har alltid varit omätligt höjd över allt som kan beskrivas eller uppfattas. Från sin härlighets tillflykt förkunnar evinnerligen Hans stämma: "Sannerligen, Jag är Gud, det finnes ingen Gud jämte Mig, den Allvetande, den Allvise. Jag har uppenbarat Mig för människorna och har sänt ned Honom som är Daggryningen för Min uppenbarelses tecken. Genom Honom har Jag förmått hela skapelsen att betyga att det icke finnes någon annan Gud än Han, den Oförliknelige, den Allunderrättade, den Allvise." Han som för all evighet är dold för människors ögon kan aldrig bli känd utom genom sin uppenbarare, och Hans uppenbarare kan ej anföra något större bevis för sanningen i sitt uppdrag än det bevis Han själv utgör.

–21–

O Salmán! Dörren till kunskapen om det urgamla Väsendet har alltid varit och kommer för evigt fortsätta att vara stängd inför människornas anleten. Ingen människas förståelse skall någonsin vinna tillträde till Hans heliga förgård. Som ett tecken på sin barmhärtighet och som ett bevis för sin kärleksfulla godhet har Han emellertid uppenbarat för människorna sin gudomliga lednings Morgonstjärnor, symbolerna för Hans gudomliga enhet och har påbjudit att kännedomen om dessa helgade Varelser skall vara identisk med kännedomen om Hans eget Jag. Vemhelst som erkänner dem har erkänt Gud. Vemhelst som lyssnar till deras kallelse har lyssnat till Guds röst och vemhelst som vittnar om sanningen i deras uppenbarelse har vittnat om Guds egen sanning. Vemhelst som vänder sig bort ifrån dem har vänt sig bort ifrån Gud och vemhelst som ej tror på dem har ej trott på Gud. Var och en av dem är Guds Väg, vilken förbinder denna världen med rikena därovan och är Hans sannings Banér för alla i jordens och himmelens riken. De är Guds uppenbarare bland människorna, bevisen för Hans sanning och tecknen på Hans härlighet.

–22–

Bärarna av Guds förtroende blir uppenbarade för jordens folk såsom Företrädare för en ny Sak och uppenbarare av ett nytt budskap. Eftersom dessa, den himmelska tronens Fåglar, alla är nedsända från Guds viljas himmel och då de alla träder fram för att förkunna Hans oemotståndliga tro, betraktas de således såsom en själ och som samma person, ty de dricker alla från Guds kärleks bägare och tager alla del av frukten från samma enhets träd.

Dessa Guds uppenbarare har alla en tvåfaldig ställning. Den ena är den av ren abstraktion och inneboende enhet. Om du med detta som utgångspunkt nämner dem alla vid samma namn och tillskriver dem samma egenskaper, har du ej avvikit från sanningen. Så har Han också uppenbarat: "Vi gör ingen åtskillnad mellan några av Hans budbärare "ty alla och envar kallar jordens folk att erkänna Guds enhet och bebådar för dem en Kawthar av obegränsad nåd och frikostighet. De är alla iklädda profetvärdighet och förärade härlighetens mantel. Därför har Muhammed, Koranens Punkt, uppenbarat: "Jag är alla profeter." Likaledes säger Han: "Jag är den förste Adam, Noa, Moses och Jesus." Liknande uttalanden har gjorts av Imám Alí. Yttranden som dessa, vilka påvisar den grundläggande enheten hos dessa enhetens Företrädare, har också utgått från Kanalerna för Guds odödliga yttrande och den gudomliga kunskapens Juvelskatter och har nedtecknats i skrifterna. Dessa Anleten är mottagare av den gudomliga befallningen och Gryningarna för Hans uppenbarelse. Denna uppenbarelse är höjd över mångfaldens slöjor och talens villkor. Sålunda säger Han: "Vår sak är blott en enda." Liksom Saken är en och densamma, måste dess Företrädare vara en och densamme. Den muhammedanska trons imámer, dessa visshetens lampor, har likaledes sagt: "Muhammed är vår förste, Muhammed är vår siste, Muhammed är vårt allt."

Det är klart och tydligt för dig, att alla profeter är Guds saks Tempel vilka har framträtt iklädda olika dräkter. Om du betraktar dem med ett forskande öga skall du se att de alla vistas i samma tabernakel, svävar i samma himmel, sitter på samma tron, uttalar samma ord och kungör samma tro. Sådan är enheten hos dessa varandets Väsen, dessa Ljuskällor av oändlig och omätbar prakt! Skulle därför en av dessa helighetens uppenbarare kungöra orden: "Jag är alla profeters återkomst”, talar Han förvisso sanning. På liknande sätt är det ett faktum, vars sanning är orubbligt bevisad, att en efterföljande uppenbarelse är återkomsten av den föregående uppenbarelsen. …

Den andra ställningen är den av särprägel och tillhör skapelsens värld och dess begränsningar. I detta avseende har alla Gudsuppenbarare sin särskilda personlighet, ett bestämt förelagt uppdrag, en förutbestämd uppenbarelse och särskilt fastställda begränsningar. Var och en av dem är känd under ett särskilt namn, kännetecknas av en bestämd egenskap, utför en fastställd uppgift och är anförtrodd en viss uppenbarelse. Sålunda säger Han också: "Somliga Apostlar har Vi låtit överglänsa de andra. Till somliga har Gud talat, somliga har Han upprest och upphöjt. Och åt Jesus, Marias Son gav Vi tydliga tecken och Vi styrkte Honom med den helige Ande."

Det är på grund av denna olikhet i deras ställning och uppdrag som de ord och uttryck, vilka strömmar från dessa, den gudomliga kunskapens Källsprång verkar gå isär och skilja sig åt. Men i ögonen på dem, som är invigda i den gudomliga visdomens hemligheter giver alla deras ord i själva verket uttryck för en enda sanning. Eftersom de flesta människor ej lyckats uppfatta de båda ställningar som Vi åsyftat, känner de sig villrådiga och bestörta inför skillnaden i de yttranden, som gjorts av uppenbarare vilka i grund och botten är en och densamma.

Det har alltid varit klart att dessa skiljaktigheter i yttrandena skall hänföras till skillnader rörande ställning. Sett ur synvinkeln att de således bildar en enhet och intager en upphöjd avskildhet, har egenskaper som gudom, gudomlighet, högsta enhet och innersta väsen varit och är tillämpliga på dessa varandets Väsen, ty de sitter alla på den gudomliga uppenbarelsens tron och har fått intaga det gudomliga hemlighållandets säte. Genom deras framträdande manifesteras Guds uppenbarelse och i deras anleten uppenbaras Guds skönhet. Härav kommer det sig att Guds egen stämma hörts framföras av dem, som är det gudomliga Väsendets uppenbarare.

Sedda i ljuset av sin andra ställning – den av egenart, särprägel, världsliga begränsningar, utmärkande tecken och mönster – uppenbarar de fullkomligt tjänande, yttersta armod och fullständig självutplåning. Såsom han förklarar: "Jag är Guds tjänare. Jag är liksom du, endast en människa."…

Om någon av Guds allomfattande uppenbarare skulle förklara: "Jag är Gud!", så talar Han verkligen sanning och intet tvivel häftar därvid. Ty det har gång på gång visats att genom deras uppenbarelse, deras egenskaper och namn blir Guds uppenbarelse, Hans namn och Hans egenskaper synliggjorda inför världen. Så har han sagt: "Dessa pilar var Guds, icke Dina." Likaså säger Han: "I sanning, de som lovade Dig trohet, lovade i själva verket Gud trohet." Om någon av dem skulle yttra orden: "Jag är Guds budbärare," talar Han också sanning, otvivelaktig sanning, liksom då Han säger: "Muhammed är icke fader till någon ibland eder, utan Han är Guds budbärare." Sedda i detta ljus är de alla endast den fullkomlige Konungens, det oföränderliga Väsendets budbärare. Skulle de alla förkunna: "Jag är profeternas Insegel", säger de blott sanningen, bortom varje skymt av tvivel, ty de är alla endast en person, en själ, en ande, en varelse, en uppenbarelse. De är alla uppenbarelsen av "begynnelsen" och "änden", den "förste" och den "siste", den "synlige" och den "osynlige" – vilket alltsammans syftar på Honom, som är andarnas innersta Ande och alla väsens eviga Väsen. Och skulle de säga: "Vi är Guds Tjänare" är även detta ett klart och ovedersägligt faktum. Ty de har uppenbarats i den yttersta tjänarställning, ett tjänande vars like ingen människa har möjlighet att uppnå.  I de stunder då dessa varandets Väsen således var djupt nedsjunkna i den urgamla och evigt förblivande helighetens oceaner eller när de svingade sig till de gudomliga mysteriernas högsta höjder, gjorde de anspråk på att deras ord var Gudomens röst, Guds egen kallelse.

Om ett skarpsinnigt öga öppnades skulle det se, att i just denna ställning har de ansett sig fullständigt utplånade och icke‑varande inför Honom, som är den Alltgenomträngande, den Oförgänglige. Det synes mig som om de har betraktat sig själva som ytterlig intighet och ansett sitt omnämnande i denna förgård som hädelse, ty minsta viskning av jaget i en sådan förgård är ett bevis på självhävdelse och oberoende tillvaro. I ögonen på dem som nått denna förgård är en dylik tanke i sig själv en allvarlig överträdelse. Hur mycket allvarligare vore det icke om någon annan skulle nämnas i denna närvaro, om människans hjärta, hennes tunga, hennes sinne eller hennes själ skulle sysselsätta sig med någon annan än den högt Älskade, om hennes ögon skulle betrakta något annat anlete än Hans skönhet, om hennes öra skulle vara öppet för någon annan melodi än Hans stämma och hennes fot beträda någon annan väg än Hans väg. …

I kraft av denna ställning har de gjort anspråk på gudomlighetens röst och liknande ting, medan de på grund av sin budbärarställning har förklarat sig vara Guds Sändebud. I båda fallen har de yttrat ett tal som varit anpassat efter rådande förhållanden och har tillskrivit sig själva alla dessa uttalanden, vilka sträcker sig från den gudomliga uppenbarelsens värld till skapelsens värld och från gudomlighetens sfär till den jordiska tillvarons sfär. Vadhelst de säger är därför sant och ställt utom allt tvivel, antingen det berör gudomlighet, härskarmakt, profetskap, budbärarställning, beskyddarskap, apostlaämbete eller tjänande. Därför måste dessa uttalanden vilka Vi använt som stöd för Vår slutledning noga betänkas, så att skillnaderna i uttalandena från den Osynliges uppenbarare och helighetens Gryningar måtte upphöra att uppröra själen och förbrylla sinnet.

–23–

Betrakta tidigare släktled. Se, hur folket har rest sig till motstånd mot den gudomliga frikostighetens Morgonstjärna och förkastat Hans sanning var gång, då Han på sin tid utgöt sin uppenbarelses ljus över världen. De som betraktades som ledare för människorna, har undantagslöst strävat efter att hindra sina anhängare att vända sig till Honom, som är Guds gränslösa gåvors Ocean.

Se hur folket, till följd av den dom dåtidens religionsledare uttalade, kastade Abraham, Guds Vän, i elden och hur Moses, Han som samtalade med den Allsmäktige, utpekades som lögnare och belackare. Betänk hur Jesus, Guds Ande, trots sin yttersta ödmjukhet och fullkomliga mildhet behandlades av sina fiender. Så våldsamt var det motstånd som Han, varandets innersta Väsen och Herren över det synliga och det osynliga fick utstå, att Han ingenstans kunde lägga sitt huvud till vila. Han vandrade oupphörligt från plats till plats berövad en egen hemvist. Begrunda vad som hände, profeternas Insegel, må allt liv utgöra ett offer till Honom. Hur allvarliga var ej de prövningar det judiska folkets och avgudadyrkarnas ledare lät hagla över Honom som är allas högste Herre, som följd av att Han förkunnade Guds enhet och sitt budskap om sanningen! Vid Min saks rättfärdighet! Min penna jämrar sig och alla skapade varelser gråter häftigt på grund av de vedermödor Han utstod i händerna på dem som bröt Guds förbund, förkastade Hans testamente, tillbakavisade Hans bevis och ifrågasatte Hans tecken. Sålunda återger Vi för dig berättelsen om det som inträffat i gångna tider i hopp om att du måtte förstå.

Du känner nu till hur svårt hemsökta Guds profeter, Hans budbärare och Utvalda har blivit. Fundera en stund över de anledningar och skäl som har legat till grund för sådana förföljelser. Icke en enda gång, icke i någon religionsordning, har Guds profeter undgått sina fienders hädelser, sina förtryckares grymheter eller förnekelse från sin tids lärde, vilka uppträtt i redbarhetens och fromhetens förklädnad. Dag och natt genomled de sådana våndor att ingen någonsin skulle kunna mäta dem utom den ende sanne Gudens kunskap, prisad vare Hans härlighet.

Betrakta denne Förorättade. Fastän de tydligaste bevis stöder Hans saks sanning, fastän profetiorna Han uttalat på ett omisskänneligt språk har fullbordats, fastän Han, trots att Han ej räknas till de lärde och att Han är oskolad och oerfaren i de diskussioner som är gängse bland teologerna, har Han utgjutit över människorna sin mångsidiga och gudagivna kunskaps regn. Se hur detta släkte trots detta har tillbakavisat Hans överhöghet och gjort uppror mot Honom! Han har under större delen av sitt liv prövats hårt i sina fienders klor. Hans lidanden har nu nått sin höjdpunkt i detta plågsamma fängelse, i vilket Hans förtryckare med sådan orätt har kastat Honom. Gud give att du betraktar det som hänt, och som nu sker, med en genomträngande blick och ett strålande hjärta, och då du begrundar det i ditt hjärta måtte upptäcka det som de flesta i denna dag undgått att lägga märke till. Om Gud vill, låter Han dig måhända inandas Hans Dags ljuva doft, få del av Hans nåds obegränsade utflöden, få dricka din andel från den allra största Oceanen, vilken i denna Dag genom Hans nåderika ynnest, svallar i den uråldrige Konungens namn och förblir fast och orubblig som berget i Hans sak.

Säg: Ära vare Dig, som har fått alla de heliga att bekänna sin hjälplöshet inför Din makts mångfaldiga uppenbarelser och varje profet att erkänna sin intighet inför skimret från Din evigt bestående härlighet. Jag bönfaller Dig vid Ditt namn, som har låst upp himmelens portar och fyllt härskaran i höjden med hänryckning, att göra mig i stånd att tjäna Dig på denna Dag och att skänka mig styrka att följa det som Du har föreskrivit i Din bok. Du vet, o min Herre, vad som är i mig, men jag vet icke vad som är i Dig. Du är den Allvetande, den Allunderrättade.

–24–

Tag er i akt, o ni som tror på Guds enhet, så att ni icke frestas att göra någon åtskillnad mellan några av Hans saks uppenbarare eller mellan de tecken, som har åtföljt och förkunnat deras uppenbarelser. Detta är i sanning den verkliga meningen med gudomlig enhet, om ni tillhör dem som uppfattar och tror på denna sanning. Var dessutom övertygade om att var och en av dessa Guds uppenbarares verk och handlingar, ja vadhelst som rör dem och vadhelst de må uppenbara i framtiden, är påbjudet av Gud och ett återsken av Hans vilja och avsikt. Vemhelst som gör den allra minsta skillnad mellan deras personer, deras ord, deras budskap, deras handlingar och uppträdande har i sanning tvivlat på Gud, förkastat Hans tecken och svikit Hans budbärares sak.

–25–

Det är tydligt att varje tid, i vilken en gudsuppenbarare har levat, är gudomligt påbjuden och i viss bemärkelse kan betecknas som Guds utlovade dag. Denna dag är emellertid unik och måste särskiljas från dem som har föregått den.

Beteckningen "profeternas insegel" avslöjar till fullo dess höga ställning. Den profetiska cykeln har sannerligen avslutats. Den Eviga Sanningen är nu kommen. Han har lyft upp maktens symbol och sprider nu sin uppenbarelses klara glans över världen.

–26–

Pris ske Gud, den Allbesittande, den oförlikneliga härlighetens Konung, en lovprisning som står omätligt högt över alla skapade tings förstånd och är upphöjd utom räckhåll för människornas sinnen. Ingen jämte Honom har någonsin förmått lovsjunga Honom tillfredsställande, ej heller skall någon människa någon gång lyckas att beskriva den fulla omfattningen av Hans härlighet. Vem kan göra anspråk på att ha nått upp till höjderna av Hans upphöjda Väsen och vilket sinne kan mäta Hans outgrundliga gåtas djup? Från var och en av uppenbarelserna som utgått från Hans härlighets Källa har heliga och aldrig sinande tecken på en prakts framträdande som man ej kan föreställa sig och från varje uppenbarelse av Hans oövervinneliga kraft har oceaner av evigt ljus strömmat fram. Hur oerhört upphöjda är icke de underbara bevisen på Hans allsmäktiga överhöghet, varav en glimt, om den så mycket som rörde vid dem, fullständigt skulle förinta alla som är i himlarna och på jorden! Hur obeskrivligt ståtliga är icke symbolerna för Hans fulländade kraft, varav ett enda tecken, hur obetydligt det än må vara, måste överstiga fattningsförmågan hos allt som, från den begynnelse som ej har någon begynnelse, har bringats till varande eller skall bli skapat i framtiden intill det slut som ej har något slut. Alla de som förkroppsligar Hans namn vandrar i sökandets vildmark, törstande och ivriga att upptäcka Hans Väsen och alla Uppenbararna av Hans egenskaper bönfaller Honom från helighetens Sinai att klargöra sin hemlighet.

En droppe från den svallande oceanen av Hans ändlösa barmhärtighet har smyckat hela skapelsen med varandets prydnad och en vindfläkt, som förts från Hans oförlikneliga paradis, har förlänat alla varelser Hans helighets och härlighets klädnad. Ett stänk från det omätliga djupet av Hans enväldiga och alltgenomträngande vilja har ur fullkomligt intet kallat till liv en skapelse, som är oändlig till sin omfattning och oförgänglig i sin varaktighet. Hans frikostighets underverk kan aldrig upphöra och strömmen av Hans barmhärtiga nåd kan aldrig hejdas. Hans skapelseverk har icke haft någon början och kan ej få något slut.

I varje tidsålder och epok har Han, genom det praktfulla ljus som spridits av Uppenbararna av Hans underbara Väsen, vederkvickt allting så att vadhelst som återspeglar tecknen på Hans härlighet i himlarna och på jorden, ej må vara berövat Hans barmhärtighets utflöden och ej heller misströsta på strömmen av Hans ynnestbevis. Hur allomfattande är icke Hans gränslösa nåds under! Se, hur de har uppfyllt hela skapelsen. Sådan är deras kraft att icke en enda atom i hela världsalltet står att finna som ej betygar bevisen på Hans makt, som ej förhärligar Hans heliga namn eller som ej är uttryck för Hans enhets strålande ljus. Så fulländad och mångsidig är Hans skapelse att intet sinne eller hjärta, hur klart eller rent det än må vara, någonsin kan fatta naturen hos den obetydligaste av Hans skapelser, än mindre utforska Hans hemlighet, Han som är sanningens Morgonstjärna och det osynliga och okända Väsendet. De mest hängivna mystikers föreställningar, de mest bildade människors insikter, det högsta beröm människans tunga eller penna kan framföra, är alla ett verk av människans inskränkta sinne och är bundna av dess gränser. Tio tusen profeter, envar en Moses, står liksom slagna av blixten på sitt sökandes Sinai vid Hans förbjudande stämma, "Du skall aldrig skåda Mig! " medan otaliga budbärare, var och en lika stor som Jesus, står bestörta på sina himmelska troner vid förbudet, "Mitt Väsen skall du aldrig fatta!" Sedan urminnes tid har Han varit höljd i den outsägliga heligheten av sitt upphöjda Jag och skall för evigt förbli insvept i det outgrundliga mysteriet av sitt okända Väsen. Varje försök att nå en förståelse av Hans otillgängliga verklighet har slutat i fullständig förvirring, och alla ansträngningar att närma sig Hans upphöjda Jag och föreställa sig Hans Väsen har lett till hopplöshet och misslyckande.

Hur förvillande är det ej för mig, oansenlig som jag är, att försöka utforska Din kunskaps heliga djup! Hur fåfänga är icke mina ansträngningar att föreställa mig storheten hos den kraft, som finnes inneboende i Ditt verk – uppenbarelsen av Din skapande förmåga! Hur kan mitt öga, som icke äger någon förmåga att förnimma sig självt, göra anspråk på att ha varseblivit Ditt Väsen och hur kan mitt hjärta, redan oförmöget att uppfatta betydelsen av sina egna möjligheter låtsas ha förstått Din natur? Hur kan jag påstå mig ha känt Dig, när hela skapelsen är förbryllad över Ditt mysterium och hur kan jag tillstå att ej ha lärt känna Dig när, se, hela universum kungör Din närvaro och vittnar om Din sanning? Din nåds portaler har i all evighet varit öppna och medlen för att vinna tillträde till Din närvaro har varit tillgängliga för alla skapade varelser, och uppenbarelserna av Din oförlikneliga skönhet har i alla tider varit präglade på alla varelsers verklighet, synliga och osynliga. Oaktat denna högst nåderika ynnest, denna fulländade och utsökta gåva, känner jag mig likväl manad att betyga att Din helighets och härlighets förgård är omätligt upphöjd över all kännedom utom Din, och att Din närvaros mysterium är outgrundligt för varje sinne utom Ditt eget. Ingen utom Du kan klargöra Din naturs hemlighet och ingenting annat än Ditt översinnliga Väsen kan förstå verkligheten i Ditt outgrundliga varande. Hur väldigt är icke antalet himmelska och allhärliga varelser, som i ödemarken av sin skilsmässa från Dig har vandrat alla sina livs dagar och misslyckats med att till sist finna Dig! Hur stor är ej mängden av helgade och odödliga själar som gick vilse och blev förvillade medan de försökte att i sökandets öken se Ditt ansikte! Otaliga är Dina ivriga tillbedjare, de vilka den förtärande lågan av avlägsenhet från Dig har fåtts att segna ner och gå under och tallösa är de trofasta själar, som villigt har lagt ned sina liv i hopp om att få skåda Ditt anletes ljus. Suckarna och jämmern från dessa längtande hjärtan som trängtar efter Dig kan aldrig nå fram till Din heliga förgård, ej heller kan jämmern från de vägfarande som törstar efter att få träda fram inför Ditt ansikte, nå upp till Din härlighets säte.

–27–

Allt pris tillkomme Guds enhet och all ära tillhör Honom, den oinskränkte Herren, den oförliknelige och allhärlige Härskaren över världsalltet, som har skapat alla tings verklighet ur fullständig intighet, som från intet har bragt till varande de ädlaste och mest utsökta beståndsdelarna i sin skapelse av idel intighet, och som har mottagit sina skapade varelser i sitt rike av oförgänglig härlighet, varigenom Han räddar dem undan avlägsenhetens förnedring och den slutliga förintelsens faror. Ingenting annat än Hans alltomfattande nåd, Hans alltgenomträngande barmhärtighet kunde ha varit i stånd att uppnå detta. Hur skulle det eljest ha varit möjligt för idel intighet att av sig själv ha förvärvat värdigheten och förmågan att höja sig ur sitt tillstånd av icke‑varande till varandets rike?

Efter att ha skapat världen och allt som lever och rör sig i den, valde Han genom ett direkt utövande av sin obundna och oberoende vilja, att tilldela människan den unika utmärkelsen och förmågan att lära känna Honom och älska Honom – en förmåga som ovillkorligen måste anses vara drivkraften och det ursprungliga ändamålet, som ligger till grund för hela skapelsen... Över den innersta verkligheten av varje skapat ting har Han gjutit glansen från ett av sina namn och gjort det till mottagare av en av sina egenskapers härlighet. Över människans verklighet har Han däremot samlat strålglansen från alla sina namn och egenskaper och gjort den till en spegel för sitt eget Jag. Ensam bland alla skapelser har människan blivit utvald till en så stor ynnest, en så varaktig gåva.

Dessa krafter, med vilka den gudomliga givmildhetens sol och den himmelska ledningens källa har utrustat människans verklighet, ligger emellertid dolda inom henne liksom lågan är gömd i vaxljuset och ljusets strålar finnes slumrande i lampan. Strålglansen från dessa krafter kan fördunklas av världsliga begär, liksom solens ljus kan döljas av damm och smuts som täcker spegeln. Varken vaxljuset eller lampan kan tändas av egen kraft, ej heller kan det någonsin bli möjligt för spegeln att själv befria sig från smuts. Det är klart och uppenbart att icke förrän en eld tändes kommer lampan aldrig att brinna och om icke smutsen torkas bort från spegelns yta kan den aldrig uppvisa solens bild eller återkasta dess ljus och skönhet.

Och eftersom det ej kan finnas någon direkt förbindelselänk, som binder den ende sanne Guden vid Hans skapelse och ingen som helst likhet kan finnas mellan det förgängliga och den Evige, det tillfälliga och den Fullkomlige, har Han påbjudit att det i varje tidsålder och religionsordning uppenbaras en ren och fläckfri själ i jordens och himmelens riken. Denna svårfattliga, denna gåtfulla och förandligade gestalt har Han tilldelat en tvåfaldig natur – den lekamliga som tillhör stoftets värld och den andliga som är född av Guds eget väsen. Han har dessutom förlänat Honom en tvåfaldig ställning. Den första ställningen som är förknippad med Hans innersta verklighet, framställer Honom som En, vars röst är Guds egen röst. Härom vittnar uttalandet: "Mångsidigt och gåtfullt är Mitt förhållande till Gud. Jag är Han själv och Han är Jag själv, men Jag är den Jag är och Han är den Han är." Likalydande är orden: "Stå upp, o Muhammed, ty se, den Älskande och den Älskade är förenade och blir till ett i Dig." Likaså säger Han: "Det finnes ingen som helst skillnad mellan Dig och Dem, förutom att De är Dina tjänare." Den andra ställningen är den mänskliga ställningen som belyses i följande verser: "Jag är blott en människa som ni." "Säg, pris vare min Herre! Är jag mer än en människa, en apostel?" Dessa avskiljandets Väsen, dessa strålande Verkligheter är kanalerna för Guds alltgenomträngande nåd. Ledda av en osviklig väglednings ljus och förlänade högsta överhöghet, är de bemyndigade att använda sina ords ingivelse, utgjutelserna av sin ofelbara nåd och sina uppenbarelsers helgande fläktar till att rena varje längtande hjärta och mottagliga ande från de världsliga bekymrens och begränsningarnas damm och smuts. Då, och först då, kommer tilliten till Gud, förborgat i människans verklighet, att framträda från det fördoldas slöja, lika strålande som den gudomliga uppenbarelsens uppgående Himlakropp och resa tecknet på sin uppenbarade härlighet på krönet av människornas hjärtan.

I de föregående avsnitten och häntydningarna har det otvetydigt förklarats att det i jordens och himmelens riken nödvändigtvis måste uppenbaras en Gestalt, ett Väsen som skall verka såsom uppenbarare och Förmedlare för överföring av nåden från Gudomen själv, allas högste Herre. Genom lärorna från denna sanningens Morgonstjärna kommer alla människor att göra framsteg och utvecklas tills hon når det tillstånd där hon kan uppenbara alla de slumrande krafter, varmed hennes innersta sanna jag har begåvats. Det är för just detta ändamål som Guds profeter och Hans Utvalda har framträtt bland människorna i varje tidsålder och religionsordning och ådagalagt en kraft som är född av Gud och en makt som endast den Evige kan framvisa.

Kan någonsin en person som är vid sina sinnens fulla bruk, med tanke på vissa ord vars innebörd han ej kan fatta, allvarligt föreställa sig att porten till Guds obegränsade vägledning någonsin kan slås igen inför människornas ansikten? Kan man någonsin tänka sig någon början eller något slut för dessa gudomliga Ljusbärare, dessa strålande Ljus? Vilken flodström kan jämföras med strömmen av Hans allomfattande nåd och vilken välsignelse kan överträffa bevisen för en så stor och alltomfattande barmhärtighet? Det kan icke finnas något tvivel om, att denna världen fullständigt skulle förgås om Hans barmhärtighets och nåds flodvåg blott för ett ögonblick hölls tillbaka. Av denna anledning har portarna till den gudomliga barmhärtigheten, alltifrån en begynnelse som ej har någon begynnelse slagits upp inför alla skapade ting och sanningens moln kommer, intill slutet som ej har något slut, att fortsätta att låta sina ynnestbevis och gåvor nedströmma på den mänskliga förmågans, verklighetens och personlighetens mylla. Sådan har Guds tillvägagångssätt varit alltifrån evighet till evighet.

–28–

Lycklig är den människa som står upp för att tjäna Min sak och förhärliga Mitt sköna namn. Fatta tag i Min bok med Min makts kraft och håll orubbligt fast vid varje bud som Herren, Förordnaren, den Allvise har föreskrivit däri. Se, o Muhammed, hur efterföljarna av shia-islam genom sina ord och handlingar har dämpat glädjen och innerligheten från dess tidiga dagar och mattat den forntida glansen hos dess ljus. I dess äldsta dagar, medan de ännu höll fast vid föreskrifterna som förbindes med namnet på deras profet, mänsklighetens Herre, utmärktes deras bana av en obruten rad av segrar och framgångar. Allt eftersom de gradvis förvillade sig från sin fulländade Ledare och Mästare, i det de vände sig bort från Guds Ljus och förvanskade grundsatsen om Hans gudomliga enhet, och då de i ökad utsträckning samlade sig kring dem som endast påvisade kraften i Hans ord, förvandlades deras styrka till svaghet, deras ära till vanära och deras mod till fruktan. Du kan se hurudant deras tillstånd har blivit. Se, hur de har jämställt sig med Honom, som är den Gudomliga enhetens Brännpunkt. Se, hur deras onda gärningar har hindrat dem att på uppståndelsens dag igenkänna Sanningens ord, prisad vare Hans härlighet. Vi hyser hoppet att detta folk hädanefter skall värna sig mot fruktlösa förhoppningar och fåfänga inbillningar och uppnå sann förståelse av den gudomliga enhetens innebörd.

Uppenbarelsens Person har alltid varit Guds ställföreträdare och talesman. Han är i sanning Dagbräckningen för Guds mest framstående titlar och Gryningsplatsen för Hans upphöjda egenskaper. Om några ställs vid Hans sida såsom jämlikar, om de betraktas såsom identiska med Hans Person, hur kan man då hålla fast vid att det gudomliga Väsendet är ett enda och ojämförligt, att Hans Väsen är odelbart och utan like? Begrunda det som Vi genom sanningens makt har uppenbarat för dig och var bland dem som förstår dess betydelse.

–29–

Guds avsikt med människans skapelse har varit och kommer alltid att vara, att möjliggöra för henne att lära känna sin Skapare och nå Hans närvaro. Om detta mest överlägsna syfte, detta högsta mål, bär alla de himmelska böckerna och de gudomligt uppenbarade betydande skrifterna otvetydigt vittnesbörd. Vemhelst som igenkänt den gudomliga ledningens Gryning och beträtt Hans heliga förgård, har nalkats Gud och nått Hans närvaro, en närvaro som är det verkliga paradiset och för vilket himmelens ståtligaste boningar endast är en symbol. En sådan människa har nått kännedom om Hans ställning, Han som befinner sig "på två båglängders avstånd", och som står bortom Sadratu'l‑Muntahá. Vemhelst som har undgått att igenkänna Honom skall ha dömt sig själv till avlägsenhetens förtvivlan, en avlägsenhet som icke är något annat än fullkomlig intighet och den nedersta eldens väsende. Sådant skall hans öde bli, fastän han utifrån sett kan innehava jordens högsta säten och vara uppsatt på dess förnämsta tron.

Han som är sanningens Morgonljusning är utan tvivel fullt i stånd att rädda egensinniga själar undan sådan avlägsenhet och att förmå dem att närma sig Hans förgård och nå Hans närhet. "Om det hade behagat Gud, hade Han säkerligen gjort alla människor till ett enda folk." Hans avsikt är emellertid att göra det möjligt för de i anden rena och de i hjärtat avskilda, att höja sig till stränderna av den allra största Oceanen i kraft av sin inneboende förmåga, så att de som söker den Allhärliges skönhet må utmärkas och särskiljas från de egensinniga och förvända. Så har det blivit förordnat av den allhärliga och lysande Pennan. …

Att Uppenbararna av gudomlig rättvisa, den himmelska nådens Morgongryningar, då de har framträtt bland människorna alltid har varit i avsaknad av allt jordiskt herravälde och berövade tillgång till världslig makt, måste tillskrivas samma princip rörande åtskillnad och särprägel, som besjälar det gudomliga syftet.  Skulle det eviga Väsendet uppenbara allt det som ligger förborgat inom Honom och skulle Han lysa i sin härlighets överflöd, skulle ingen finnas som ifrågasatte Hans makt eller förkastade Hans sanning. Ja, alla skapade ting skulle bli så bländade och lamslagna av bevisen på Hans ljus, att de skulle förvandlas till fullkomligt intet. Hur kan de fromma under sådana förhållanden särskiljas från de styvsinta?

Denna grundsats har varit rådande i var och en av de föregående religionsordningarna och i rikt mått påvisats. … Det är av denna anledning, som i varje tidsålder, när en ny uppenbarare har framträtt och en ny uppenbarelse av Guds enastående kraft har förunnats människorna, som de som misstrodde Honom, missledda av den oförlikneliga och eviga Skönhetens framträdande i den dödliga människans klädedräkt, har brustit i att igenkänna Honom. De förirrade sig från Hans stig och undflydde Hans sällskap – det sällskap som är symbolen för närhet till Gud. De har även stått upp för att förminska de trognas led och utplåna dem som trott på Honom.

Se hur de värdelösa och dåraktiga i denna religionsordning förtjust har inbillat sig, att de med sådana medel som massmord, plundring och förvisning kan släcka den lampa som den gudomliga maktens Hand har tänt eller förmörka den eviga strålglansens Morgonstjärna. Hur fullständigt omedvetna tycks de icke vara om den sanning som säger att sådana motgångar är den olja, som underhåller denna lampas låga! Sådan är Guds omskapande makt. Han ändrar vadhelst Han önskar, Han äger i sanning makt över allting ...

Begrunda alltid den högsta makt som utövas av den fullkomlige Konungen och skåda bevisen på Hans makt och överlägsna inflytande. Helga era öron från det fåfänga tal som yttras av förnekelsens symboler och våldets och vredens talesmän. Stunden närmar sig då ni skall bevittna hur den ende sanne Gudens makt segrar över alla skapade ting och tecknen på Hans överhöghet omsluter hela skapelsen. På den dagen skall ni upptäcka hur allt vid sidan av Honom har glömts bort och kommit att betraktas som ytterligt intet.

Det bör emellertid hållas i minnet, att Gud och Hans uppenbarare under inga förhållanden kan lösas från den höghet och upphöjdhet de av naturen besitter. Ja, höghet och upphöjdhet är i sig själva skapelser av Hans ord, om ni väljer att se med Min syn och ej med er egen.

–30–

Gud vittnar om att det icke finnes någon Gud utom Han, den Nåderike, den mest Älskade. All nåd och frikostighet är Hans. Vemhelst Han vill skänker Han vadhelst Han önskar. Han är sannerligen den Allstarke, den Allsmäktige, Hjälpen i farans stund, den Självbestående. Vi tror i sanning på Honom, som i Bábs gestalt har sänts ned genom den ende sanne Gudens vilja, konungarnas Konung, den Allprisade. Vi svär dessutom tro och huldhet till Den, som i Mustagháths tid är förutbestämd att bli uppenbarad, såväl som till dem som skall komma efter Honom intill det slut som ej har något slut. Vi erkänner icke, i framträdandet av var och en av dem, vare sig utåt eller inåt, uppenbarandet av någon annan än Gud själv, om ni är bland dem som förstår. Var och en av dem är en Guds spegel som icke återspeglar något annat än Hans Jag, Hans skönhet, Hans makt och härlighet, om ni blott kunde inse detta. Alla andra vid sidan av dem skall betraktas som speglar med förmåga att återkasta härligheten från dessa uppenbarare, vilka själva är det gudomliga Väsendets första speglar, ville ni blott förstå. Ingen har någonsin undkommit dem, ej heller går det att hindra dem att uppnå sitt syfte. Dessa Speglar kommer för evigt att följa på varandra och kommer att fortsätta att återspegla ljuset från dagarnas Uråldrige. De som återspeglar deras härlighet skall likaså fortvara i evighet, ty Guds nåd kan aldrig upphöra att flöda. Detta är en sanning som ingen kan vederlägga.

–31–

 Betrakta med ditt inre öga raden av uppenbarelser som har sammanlänkat Adams uppenbarelse med Bábs. Jag betygar inför Gud att var och en av dessa uppenbarare har sänts ned genom den gudomliga viljans och syftets verkan, att de alla har varit bärare av ett särskilt budskap, att de var och en har varit anförtrodd en gudomligt uppenbarad bok och bemyndigad att avslöja en mäktig skrifts mysterier. Omfattningen av den uppenbarelse med vilken var och en av dem förknippats var otvetydigt förutbestämd. Sannerligen, detta är Vårt ynnestbevis till dem, om ni är bland dem som förstår denna sanning. … Och när denna framåtskridande uppenbarelses förlopp nådde sin höjdpunkt i det skede då Hans oförlikneliga, Hans heligaste och upphöjda anlete skulle blottas för människornas ögon, valde Han att dölja sitt eget Jag bakom tusen slöjor, så att icke världsliga och dödliga ögon måtte upptäcka Hans härlighet. Detta gjorde Han vid en tidpunkt då tecknen och bevisen för en gudomligt bestämd uppenbarelse strömmade ned över Honom – tecken och synliga bevis som ingen kan räkna utom Herren, din Gud, alla världars Herre. När sedan fördöljandets fastställda tid var fullbordad släppte Vi, fortfarande insvepta i en myriad slöjor, ut en oändligt liten glimt av den strålande härlighet som omsluter Ynglingens ansikte och se, alla inbyggarna i rikena i höjden greps av en häftig oro och Guds gunstlingar föll ned i tillbedjan framför Honom. Sannerligen, Han har uppenbarat en sådan härlighet att ingen i hela skapelsen har skådat dess like, emedan Han har trätt fram för att i egen Person förkunna sin sak för alla som är i himlarna och alla som är på jorden.

–32–

Det som du har fått höra om Abraham, den Allbarmhärtiges Vän, är sant och inget tvivel råder härom. Guds röst befallde Honom att erbjuda Ismael som ett offer, så att Hans ståndaktighet i Guds tro och Hans frigörelse från allt annat utom Honom måtte förevisas människorna. Guds avsikt var dessutom att offra honom som en försoning för alla synder och oförrätter begångna av jordens folk. Samma ära bönföll Jesus, Marias Son, den ende sanne Guden om, upphöjt vare Hans namn och härlighet, att förläna Honom. Av samma anledning skänktes Husayn som ett offer av Muhammed, Guds Apostel.

Ingen människa kan någonsin göra anspråk på att ha förstått Guds nåds förborgade och mångsidiga natur, ingen kan utforska Hans allomfattande barmhärtighet. Sådan har människornas förvändhet och ohörsamhet varit, så smärtsamma har de prövningar som har hemsökt Guds profeter och deras utvalda varit, att hela mänskligheten förtjänar att plågas och förgås. Guds dolda och mest kärleksfulla försyn har emellertid med såväl synliga som osynliga medel skyddat den från straffet för dess ondska och skall fortsätta att beskydda den. Betänk detta i ditt hjärta, på det att sanningen må uppenbaras för dig och du ståndaktigt må vandra på Hans stig.

–33–

Det har påbjudits av Oss att Guds ord och all dess inneboende kraft skall uppenbaras för människorna i sträng överensstämmelse med de villkor som förutbestämts av Honom, som är den Allvetande, den Allvise. Vi har även förordnat att dess döljande slöja ej skall vara något annat än dess eget Jag. Sådan är i sanning Vår makt att uppnå Vårt syfte. Skulle ordet tillåtas att plötsligt frisläppa all den kraft som är förborgad i det skulle ingen människa kunna bära tyngden av en sådan mäktig uppenbarelse. Ja, allt som är i himmelen och på jorden skulle fly i bestörtning inför den.

Begrunda det som sändes ned till Muhammed, Guds Apostel. Vidden av den uppenbarelse, som Han var bärare av hade klart förutbestämts av Honom, som är den Allsmäktige, den Allstarke. De som hörde Honom kunde emellertid endast uppfatta Hans syfte i den utsträckning deras ställning och andliga mottaglighet medgav. Han avtäckte likaså visdomens ansikte i förhållande till deras förmåga att bära bördan av Hans budskap. Knappt hade mänskligheten uppnått mognad, förrän Ordet uppenbarade för människors ögon de dolda krafter varmed det blivit begåvat – krafter som uppenbarade sig i sin härlighets överflöd, när den uråldriga Skönheten år sextio visade sig i gestalt av 'Alí-Muhammed, Báb.

–34–

Allt pris och all ära vare Gud, som i kraft av sin makt har befriat sin skapelse från icke‑varandets nakenhet och iklätt den livets mantel. Ur mängden av alla skapade ting har Han utvalt människans rena och juvelliknande verklighet för sina särskilda gåvor och har begåvat henne med en unik förmåga att lära känna Honom och att återspegla Hans härlighets storhet. Denna tvåfaldiga egenart som förlänats henne har rensat bort rosten av varje fåfängt begär från hennes hjärta och har gjort henne värdig den klädnad hennes Skapare har förunnat henne. Den har tjänat att rädda hennes själ ur okunnighetens armod.

Denna klädnad varmed människans kropp och själ har blivit prydd är själva grunden för hennes välgång och utveckling. O, hur välsignad är icke den dag då människan, bistådd av den ende sanne Gudens nåd och makt, har befriat sig från världens träldom och fördärv och allt vad däri finnes och har nått sann och varaktig frid i skuggan av Kunskapens träd!

De sånger som ditt hjärtas fågel har stämt upp i sin stora kärlek till sina vänner har nått deras öron och fått Mig att besvara dina frågor och avslöja för dig sådana hemligheter som Jag tillåtes yppa. I ditt högt ärade brev frågade du vilken av Guds profeter som bör anses överlägsen de andra. Du skall förvisso veta, att alla Guds profeters innersta väsen är ett och detsamma. Deras enhet är fullständig. Gud, Skaparen, säger: Det finnes ingen som helst skillnad mellan bärarna av Mitt budskap. De har alla endast ett ändamål, deras hemlighet är samma hemlighet. Att föredraga den ene framför den andre, att upphöja några över andra är icke på något sätt tillåtet. Varje sann profet har betraktat sitt budskap såsom i grunden detsamma som uppenbarelsen av varje annan profet före Honom. Om således någon människa ej skulle lyckas förstå denna sanning och följaktligen hängiva sig åt fåfängt och opassande tal, skulle ingen vars blick är klar och vars förstånd är upplyst någonsin tillåta att sådant tomt prat fick honom att vackla i sin tro.

Omfattningen av Guds profeters uppenbarelse i denna värld måste emellertid skifta. Var och en av dem har varit bärare av ett bestämt budskap och bemyndigad att uppenbara sig genom särskilda gärningar. Det är av detta skäl som de förefaller att skilja sig i storhet. Deras uppenbarelse kan liknas vid månens ljus som gjuter sin glans över jorden. Även om den, varje gång den träder fram, visar ett nytt mått av klarhet, kan likväl dess inneboende glans aldrig minska, ej heller kan dess ljus utsläckas.

Det är därför klart och tydligt, att varje skenbar förändring i deras ljusstyrka icke finns i själva ljuset utan snarare bör tillskrivas den varierande mottagligheten hos en ständigt växlande värld. Varje profet, som den allsmäktige och oförliknelige Skaparen beslutat sända till jordens folk, har blivit anförtrodd ett budskap och ålagd att handla på det sätt som bäst skulle möta kraven i den tidsålder i vilken han framträdde. Guds avsikt med att sända sina profeter till människorna är tvåfaldig. Den första är att befria människobarnen från okunnighetens mörker och leda dem till den sanna insiktens ljus. Den andra är att tillförsäkra människosläktet fred och lugn och tillhandahålla alla medel genom vilka detta kan uppnås.

Guds profeter bör betraktas som läkare, vars uppgift är att vårda världen och dess folk så att de genom enhetens anda kan bota sjukdomen hos en splittrad mänsklighet. Ingen har fått rätten att ifrågasätta deras ord eller ringakta deras ledning, ty de är de enda som kan göra anspråk på att ha förstått patienten och ställt en riktig diagnos på sjukdomen. Ingen människa kan någonsin hoppas att nå de höjder, som den gudomlige Läkarens visdom och förstånd har uppnått, hur skarp uppfattningsförmåga hon än må ha. Man bör därför icke förundras om behandlingen, som föreskrives av läkaren i denna dag, ej befinnes vara densamma som den Han föreskrev tidigare. Hur skulle det kunna vara annorlunda när åkomman som hemsöker den lidande kräver ett särskilt läkemedel i varje stadium av hans sjukdom? På samma sätt har Guds profeter varje gång de upplyst världen med den skimrande strålglansen av den gudomliga kunskapens Sol oföränderligen uppmanat dess folk att mottaga ljuset från Gud med sådana medel, som bäst tjänat fordringarna i den tidsålder under vilken de framträdde. De var sålunda i stånd att skingra okunnighetens mörker och att utgjuta sin egen kunskaps härlighet över världen. Det är mot den inre naturen hos dessa profeter som varje insiktsfull människa således måste rikta blicken, eftersom deras enda ändamål alltid har varit att vägleda de vilsegångna och skänka ro åt de lidande. Detta är icke dagar av välgång och seger. Hela mänskligheten är i klorna på mångahanda sjukdomar. Sträva därför att rädda dess liv med den helande medicin som den ofelbare Läkarens allsmäktiga hand har berett.

Nu till din fråga beträffande religionens natur. Du skall veta att de som är sant visa har liknat världen vid det mänskliga templet. Liksom människans kropp behöver en dräkt att klädas i behöver mänsklighetens kropp prydas med rättvisans och visdomens mantel. Dess klädnad är den uppenbarelse som Gud har förunnat den. Närhelst denna klädnad har fyllt sitt ändamål skall den Allsmäktige förvisso förnya den, ty varje tidsålder behöver ett nytt mått av Guds ljus. Varje gudomlig uppenbarelse har sänts ned på det sätt som bäst passade förhållandena i den tid då den framträdde.

Beträffande din fråga om de yttranden som fällts av ledarna för äldre religioner. Varje vis och hedervärd människa kommer utan tvivel att avhålla sig från sådant fåfängt och gagnlöst tal. Den oförliknelige Skaparen har skapat alla människor av ett och samma ämne och upphöjt deras verklighet över återstoden av sin skapelse. Framgång eller misslyckande, vinst eller förlust, måste därför bero av människans egna ansträngningar. Ju mer hon strävar desto större blir hennes framsteg. Vi hyser hoppet att Guds frikostighets vårregn måtte bringa det goda omdömets blommor att skjuta upp ur människohjärtats mylla och rena det från alla jordiska föroreningar.

–35–

Tänk efter en stund. Vad är det som i varje religionsordning har drivit jordens folk till att sky den Allbarmhärtiges uppenbarare? Vad kan ha förmått dem att vända sig bort från Honom och trotsa Hans myndighet? Om människor begrundade dessa ord som har strömmat från den gudomlige Förordnarens penna, skulle de alla och envar skynda sig att emottaga denna gudagivna och oförgängliga uppenbarelses sanning och skulle vittna om det som Han själv högtidligen har fastställt. Det är de fåfänga inbillningarnas slöja, som i dagarna för Uppenbararna av Guds enhet och Hans eviga härlighets Daggryningar, har kommit emellan och skall fortsätta att komma emellan dem och resten av mänskligheten, ty i de dagarna uppenbarar sig Han som är den eviga Sanningen i överensstämmelse med det som Han själv har avsett och icke enligt människornas önskemål och förväntningar. Han har sålunda uppenbarat: "Närhelst en Apostel kommer till er med det som era själar ej önskar, sväller ni av högmod och behandlar några som bedragare och dräper andra."

Det kan icke finnas något som helst tvivel om, att om dessa Apostlar hade framträtt i förflutna tidsåldrar och cykler i överensstämmelse med de fåfänga inbillningar som människornas hjärtan hade uppfunnit, skulle ingen ha förkastat sanningen hos dessa helgade Gestalter. Fastän sådana människor natt och dag har tänkt på den ende sanne Guden och varit hängivet sysselsatta med att utöva sina andakter, har de likväl slutligen misslyckats med att igenkänna och taga del av nåden från Guds teckens Daggryningar och Uppenbararna av Hans ovedersägliga bevis. Om detta bär skrifterna vittnesbörd. Du har utan tvivel hört talas om det.

Betrakta Jesu Kristi religionsordning. Se hur samtliga av det släktets lärde män, trots att de ivrigt väntade på den Utlovades ankomst, icke desto mindre förnekade Honom. Både Annas, den lärdaste bland Hans tids teologer, och Kaifas, översteprästen, fördömde Honom och avkunnade Hans dödsdom.

På liknande sätt uppreste sig de lärde i Mekka och Medina mot Muhammed, Guds profet – må alla människor vara ett offer för Honom – när Han framträdde, under sin uppenbarelses första tid och tillbakavisade Hans budskap, medan de som var i avsaknad av all lärdom erkände och bekände sig till Hans Tro. Tänk efter en stund och se hur Balál, etiopiern, ehuru olärd, uppsteg till trons och övertygelsens himmel, medan 'Abdu'lláh Ubbayy, en ledare bland de lärde, illvilligt strävade efter att bekämpa Honom. Se hur en enkel herde berördes så djupt av hänförelse över Guds ord, att han kunde vinna tillträde till sin mest Älskades boning och bli förenad med Honom som är mänsklighetens Herre, medan de som yvdes över sin kunskap och visdom irrade långt bort från Hans stig och förblev berövade Hans nåd. Av denna anledning har Han skrivit: "Han som är upphöjd ibland er skall bli förödmjukad och han som är förödmjukad skall bli upphöjd." Hänsyftningarna till detta ämne står att finna i de flesta av de himmelska böckerna liksom i uttalandena av Guds profeter och budbärare.

Sannerligen säger Jag, sådan är denna Saks storhet att fadern flyr från sin son och sonen flyr från sin fader. Påminn er berättelsen om Noa och Kanaan. Gud give, att ni i dessa den himmelska fröjdens dagar ej måtte beröva er den allhärlige Gudens ljuva dofter utan får taga del av Hans nåds utflöden i denna andliga vårtid. Stå upp i Hans namn, som är all kunskaps syfte och höj era röster med fullständig frigörelse från människors lärdom och tillkännagiv Hans sak. Jag svär vid den gudomliga uppenbarelsens Morgonstjärna! I själva det ögonblick ni står upp, skall ni bevittna hur en ström av gudomlig kunskap rusar fram ur era hjärtan och skall skåda Hans himmelska visdoms under uppenbarade i all sin härlighet framför er. Om ni smakade sötman av den Allbarmhärtiges yttranden, skulle ni tveklöst uppgiva era jag och offra livet för den högt Älskade.

Vem kan någonsin tro, att denne Guds Tjänare någon gång i sitt hjärta har hyst begär till någon världslig värdighet eller förmån? Den Sak som är förbunden med Hans namn står högt över de obeständiga tingen i denna värld. Betrakta Honom, en landsförvisad, ett offer för förtryck, i detta allra största fängelse. Hans fiender har angripit Honom från alla håll och skall fortsätta att göra detta till Hans livs slut. Vadhelst Han därför säger till er, är helt för Guds skull, på det att jordens folk till äventyrs må rena sina hjärtan från befläckelsen av ont begär, må slita sönder dess slöja och uppnå kunskapen om den ende sanne Guden – den mest upphöjda ställning till vilken någon människa kan höja sig. Deras tro eller tvivel på Min sak kan varken gagna eller skada Mig. Vi kallar dem helt för Guds skull. Han har i sanning råd att undvara alla skapade varelser.

–36–

Du skall veta att när Människosonen gav upp andan till Gud fällde hela skapelsen bittra tårar. Genom att Han offrade sig själv ingöts emellertid en ny förmåga hos alla skapade varelser. Tecknen därpå, som kan ses bland alla jordens folk, är nu uppenbara för dig. Den största visdom de visa har yttrat, den mest djupsinniga lärdom som något förstånd har framvisat, de konstverk som de skickligaste händer har framställt, det inflytande som utövats av de mäktigaste härskare, är endast uppenbarelser av den livgivande kraft som frigjorts genom Hans enastående, Hans alltgenomträngande och lysande ande.

Vi vittnar om att när Han kom till världen spred Han sin härlighets glans över alla skapade ting. Genom Honom tillfrisknade den spetälske från förvändhetens och okunnighetens spetälska. Genom Honom helades de okyska och egensinniga. Genom Hans kraft, född av Gud allsmäktig, öppnades de blindas ögon och helgades syndarens själ.

Spetälska kan tolkas som varje slöja som kommer emellan människan och erkännandet av Herren, hennes Gud. Vemhelst som låter sig utestängas från Honom är i sanning en spetälsk som ej skall ihågkommas i Guds rike, den Mäktige, den Allprisade. Vi bär vittnesbörd om att varje spetälsk blev renad genom kraften i Guds ord, varje sjukdom blev botad, varje mänskligt lyte blev avlägsnat. Det var Han som renade världen. Välsignad är den som med ett ansikte strålande av ljus har vänt sig till Honom.

–37–

Välsignad är den människa som erkänt sin tro på Gud och Hans tecken och insett att "Han skall icke tillfrågas om sina gärningar". En sådan insikt har av Gud gjorts till en prydnad för varje tro och till själva dess grundval. Därpå måste erkännandet av varje god handling bero. Fäst dina ögon därpå, att de upproriskas viskningar till äventyrs icke bringar dig på fall.

Skulle Han påbjuda såsom laglig en sak, som sedan urminnes tider varit förbjuden och förbjuda det som i alla tider ansetts lagligt, har ingen fått rätten att ifrågasätta Hans myndighet. Vemhelst som tvekar, vore det så mindre än ett ögonblick, bör betraktas som lagbrytare.

Vemhelst som icke insett denna upphöjda och grundläggande sanning och misslyckats med att nå denna mest upphöjda ställning, kommer tvivlets vindar att skaka och de otrognas tal kommer att förvirra hans själ. Den som har erkänt denna grundsats skall begåvas med fulländad fasthet. All ära tillkommer denna allhärliga ställning vars åminnelse pryder varje upphöjd skrift. Sådan är den lära Gud skänker dig, en lära som skall befria dig från varje slag av tvivel och villrådighet och göra det möjligt för dig att ernå frälsning både i denna världen och i nästa. Han är sannerligen den Alltförlåtande, den mest Givmilde.

–38–

Var förvissad om att den Gudomliga uppenbarelsens ljus i varje religionsordning har förunnats människorna i den grad som motsvarar deras andliga fattningsgåvor. Tänk på solen. Hur svaga dess strålar är i det ögonblick den visar sig över horisonten. Hur dess värme och styrka gradvis ökar när den närmar sig zenit medan den låter alla skapade ting vänja sig vid det tilltagande ljuset. Hur den jämnt avtager tills den når sin nedgångsplats. Skulle solen helt plötsligt uppenbara sina dolda krafter skulle den utan tvivel skada allt skapat. … Om på samma sätt Sanningens sol, i sitt uppenbarandes tidigaste skeden, i full utsträckning plötsligt skulle röja den kraft som den Allsmäktiges försyn har förlänat den, skulle den mänskliga förståelsens jord tyna bort och förgöras, ty människornas hjärtan skulle varken uthärda dess uppenbarelses styrka eller förmå spegla utstrålningen av dess ljus. Förskräckta och överväldigade skulle de upphöra att finnas till.

–39–

Pris vare Dig, o Herre Min Gud, för de underbara uppenbarelserna av Ditt outgrundliga påbud och de mångfaldiga vedermödor och prövningar Du bestämt för Mig. En gång överlämnade Du Mig i Nimrods händer, en annan gång tillät Du faraos käpp att plåga Mig. Du allenast kan genom Din allomfattande kunskap och utövandet av Din vilja, uppskatta de oräkneliga lidanden Jag har fått utstå i deras händer. Vidare kastade Du Mig i de gudlösas fängelsecell utan annan anledning än att Jag känt Mig manad att viska en antydan i örat på Ditt konungadömes gynnade inbyggare om den uppenbarelse, som Du genom Din kunskap hade ingivit i Mig och vars innebörd Du hade yppat för Mig genom Din makts styrka. Och åter påbjöd Du att Jag skulle halshuggas av den trolöses svärd. Vidare blev Jag korsfäst för att ha avtäckt Din lysande enhets dolda smycken inför människors ögon, för att ha uppenbarat för dem de underbara tecknen på Din oinskränkta och evigt bestående makt. Hur bittra var icke de förödmjukelser som i senare tid hopades över Mig på Karbilás slätt! Hur ensam kände Jag Mig icke bland Ditt folk! I vilket tillstånd av hjälplöshet blev jag icke försatt i det landet! Otillfredsställda med sådana skymfer halshögg Mina plågoandar Mig och bar Mitt huvud högt från land till land, förevisande det för den klentrogna massans blickar och lämnade det på de förstockades och trolösas säten. I en senare tid hängdes Jag upp och Mitt bröst gjordes till måltavla för Mina fienders illvilliga grymhets pilar. Mina lemmar genomborrades av kulor och Min kropp slets sönder. Se slutligen hur Mina svekfulla fiender i denna dag har slutit sig samman mot Mig och oupphörligt smider ränker för att indrypa hatets och illviljans gift i Dina tjänares själar. Med all kraft planlägger de att genomföra sina syften. … Hur plågsam Min belägenhet än är, o Gud, Min högt Älskade, hembär Jag tack till Dig och Min ande är tacksam för vadhelst som har drabbat Mig på Ditt välbehags stig. Jag finner stor glädje i vad Du har bestämt för Mig och hur olycksbringande de plågor och sorger än är som Jag må utsättas för, välkomnar jag dem.

–40–

O, Min högt Älskade! Du har inblåst Din Andedräkt i Mig och avskilt Mig från Mitt eget Jag. Du bjöd därefter att icke mer än ett svagt återsken, endast en sinnebild av Din verklighet i Mig, skulle lämnas kvar bland de förstockade och avundsamma. Se hur de, missledda av denna sinnebild, har vänt sig mot Mig och överhopat Mig med sina förnekanden! Avtäck därför Ditt Jag, o Min mest Älskade, och befria Mig från Min belägenhet.

Härvid svarade en röst: "Jag älskar, Jag håller denna sinnebild kär. Hur kan Jag samtycka till att endast Mina ögon betraktar denna sinnebild och att inget hjärta utom Mitt hjärta igenkänner den? Vid Min skönhet, som är densamma som Din skönhet! Min önskan är att dölja Dig för Mina egna ögon, hur mycket mera icke då för människornas ögon!"

Jag gjorde mig redo att svara, då se, skriften plötsligt tog slut och lämnade Mitt ämne ofullbordat och Mitt yttrandes pärla ouppträdd.

–41–

Gud är Mitt vittne, o människor ! Jag sov på Min bädd, då se, Guds vind fläktade Mig och väckte Mig ur Min slummer. Hans livgivande Ande återupplivade Mig och Min tungas band lossades för att uttala Hans kallelse. Anklaga Mig icke för att ha syndat mot Gud. Betrakta Mig icke med era ögon utan med Mina. Detta manar er Han som är den Nåderike, den Allvetande. Tror ni, o människor, att Jag har makten över Guds yttersta vilja och avsikt i Min hand? Fjärran vore det Mig att framföra ett sådant anspråk. Härom vittnar Jag inför Gud, den Allsmäktige, den Upphöjde, den Allvetande, den Allvise. Hade Guds tros slutliga öde legat i Mina händer, skulle Jag aldrig, ens ett ögonblick, ha samtyckt till att uppenbara Mig för er, ej heller skulle Jag ha låtit ett enda ord falla från Mina läppar. Härtill är Gud själv i sanning vittne.

–42–

O, rättvisans son! I nattens timma begav sig det odödliga Väsendets skönhet från trofasthetens smaragdgröna höjder till Sadratu'l‑Muntahá och grät så bittert att härskaran i höjden och invånarna i rikena därovan jämrade sig vid Hans veklagan. Varpå det spordes: Vadan denna jämmer och gråt? Han svarade: Som Jag befallts, dröjde Jag förväntansfull på trofasthetens krön, men ändå inandades Jag icke doften av trofasthet från dem som vistas på jorden. Då Jag kallades att återvända, såg Jag, o ve! att vissa av helighetens duvor plågades svårt i klorna på jordens hundar. Därpå ilade himmelens jungfru obeslöjad och strålande från sin mystiska boning och frågade efter deras namn och alla sades utom ett. Efter enträgen uppmaning yppades första bokstaven däri, varvid invånarna i de himmelska gemaken skyndade fram ur sin härlighets boning. Och medan den andra bokstaven uttalades, föll de alla och envar ned i stoftet. I detta ögonblick hördes en röst från den innersta helgedomen: "Så långt men icke längre." Sannerligen, Vi bär vittnesbörd om vad de gjort och nu gör.

–43–

O, Afnán, o du som har vuxit ut från Min uråldriga stam! Min härlighet och Min huldhet vile över dig. Hur vidsträckt är icke Guds saks tabernakel! Det har överskyggat alla folk och släkten på jorden och skall inom kort samla hela mänskligheten under sitt beskydd. Ditt tjänandes dag är nu kommen. Oräkneliga skrifter bär vittnesbörd om de gåvor som kommit dig till del. Stå upp för Min saks seger och besegra människornas hjärtan genom kraften i dina ord. Du måste framvisa det som skall säkra fred och välfärd för de olyckliga och förtryckta. Omgjorda dina länder i din strävan, att du måhända kan befria fången ur hans fjättrar och göra det möjligt för honom att uppnå sann frihet.

Rättvisan sörjer idag sin belägenhet och rättfärdigheten suckar djupt under förtryckets ok. Tyranniets tunga moln har förmörkat jordens yta och insvept dess folk. Genom rörelsen hos Vår härlighets penna har Vi på den Allsmäktige förordnarens bud inblåst nytt liv i varje mänsklig kropp och ingjutit ny kraft i varje ord. Alla skapade ting förkunnar tecknen på denna världsomfattande förnyelse. Detta är de största, de mest glädjefulla nyheter som delgivits mänskligheten genom Denne förorättades penna. Varför fruktar ni, Mina älskade? Vem är det som kan förskräcka er? En aning fuktighet räcker för att upplösa den hårdnade lera ur vilken detta förvända släkte är format. Själva handlingen att ni kommer tillsammans är tillräcklig för att skingra kraften hos dessa fåfänga och värdelösa människor. …

Varje insiktsfull människa kommer på denna dag villigt att medgiva att de råd, som Denne förorättades penna har uppenbarat, utgör den främsta livgivande kraften för världens framåtskridande och upphöjelsen av dess folk. Stå upp, o människor och besluta er för att genom styrkan i Guds makt vinna seger över jaget, på det att hela världen måhända kan frigöras och helgas från slaveriet under sina tomma föreställningars gudar – gudar som har tillfogat sina eländiga tillbedjare så stor skada och för vilkas lidande de är ansvariga. Dessa avgudar utgör de hinder som hämmat människan i hennes ansträngningar att gå framåt på fullkomnandets väg. Vi hyser förhoppningen att den gudomliga maktens hand

skänker mänskligheten sitt stöd och befriar den ur dess djupa förnedring.

I en av skrifterna har dessa ord uppenbarats: O Guds folk! Var icke upptagna av era egna angelägenheter, utan låt era tankar riktas mot det som skall återupprätta människosläktets lycka och helga människornas hjärtan och själar. Detta kan bäst åstadkommas genom rena och heliga handlingar, genom ett rättskaffens liv och ett gott uppträdande. Modiga handlingar skall säkerställa denna saks seger och en helgonlik karaktär skall stärka dess makt. Håll fast vid rättfärdighet, o Bahás folk! Detta är i sanning den befallning som Denne förorättade har givit er och Hans okuvliga viljas första val för var och en av er.

O, vänner! Det åligger er att uppfriska och uppliva era själar genom de nåderika ynnestbevis som i denna gudomliga, denna själsväckande vårtid strömmar ned över er. Hans stora härlighets morgonstjärna har gjutit sin strålglans över er och molnen av Hans gränslösa nåd har överskyggat er. Hur stor är icke belöningen för den som ej berövat sig själv en så stor gåva och ej heller underlåtit att erkänna skönheten hos sin Mest älskade i Hans nya skrud. Var på er vakt, ty den onde ligger i försåt, beredd att förleda er. Rusta er mot hans illasinnade planer och fly undan mörkret som omsluter er, ledda av ljuset från den allseende Gudens namn. Låt er blick omfatta hela världen och icke begränsas till era egna jag. Den onde är den som hindrar människobarnens upphöjelse och hämmar deras andliga utveckling.

Det åligger i denna dag varje människa att hålla fast vid allt det som befordrar alla nationers och rättrådiga regeringars intressen och höjer deras ställning. Genom varje vers som den Högstes penna har uppenbarat har kärlekens och enhetens dörrar låsts upp och öppnats vida inför människornas ögon. Vi har nyligen förklarat, och Vårt ord är sanning: "Umgås med alla religioners efterföljare i en anda av vänskap och gemenskap!" Vadhelst som fått människobarnen att undvika varandra och orsakat tvedräkt och splittring bland dem, har genom uppenbarandet av dessa ord tillintetgjorts och utplånats. Från Guds viljas himmel har, i avsikt att förädla tillvarons värld och upphöja människornas sinnen och själar, det mest verksamma instrumentet för hela det mänskliga släktets fostran nedsänts. Den innersta innebörden av och det mest fulländade uttrycket för vadhelst alla folkslag sedan äldsta tid antingen har uttalat eller skrivit, har genom denna, den mäktigaste uppenbarelsen sänts ned från Guds, den Allbesittandes, den Evigt beståendes viljas himmel. I äldre tider har det uppenbarats: "Kärlek till fosterlandet är ett grundvillkor i Guds tro.” Upphöjdhetens tunga har emellertid på sin uppenbarelses dag förkunnat: "Yvas skall icke den som älskar sitt land, utan den som älskar hela världen." Genom den kraft som frigjorts av dessa upphöjda ord har Han skänkt en ny anda och en ny riktning åt människohjärtats fåglar och utplånat varje spår av inskränkning och begränsning ur Guds heliga bok.

O, rättvisans folk! Var strålande som ljuset och lysande som elden, som flammade i den Brinnande busken. Kraften i er kärleks eld skall utan tvivel sammansmälta och förena de stridande folken och släktena på jorden, medan häftigheten i fiendskapens och hatets flammor ej kan leda till annat än strid och ödeläggelse. Vi bönfaller Gud att Han måtte skydda sina skapelser mot fiendernas onda planer. Sannerligen, Han har makt över alla ting.

Allt pris vare den ende sanne Guden – upphöjd vare Hans härlighet – då Han genom Den högstes penna har upplåtit portarna till människornas hjärtan. Varje vers som denna penna har uppenbarat är en ljus och lysande portal som röjer härligheten i ett heligt och fromt liv, i rena och fläckfria handlingar. Uppmaningarna och budskapet som Vi gav var aldrig ämnade att nå eller gagna endast ett land eller ett folk. Mänskligheten måste i sin helhet hålla fast vid allt som har uppenbarats och blivit den förunnad. Då, och först då, skall den vinna sann frihet. Hela jorden är upplyst av Guds uppenbarelses strålande ljus. Han som förebådade den gudomliga ledningens ljus – må hela skapelsen vara ett offer till Honom – framträdde år sextio för att tillkännagiva en ny uppenbarelse av den gudomliga Anden och följdes tjugo år senare av Honom, genom vars ankomst världen blev mottagare av denna utlovade härlighet, denna underbara ynnest. Se hur största delen av mänskligheten har iklätts förmåga att lyssna till Guds mest upphöjda Ord – det Ord, på vilket alla människors sammanförande och andliga uppståndelse måste bero. …

O Guds folk! Gör era hjärtan uppmärksamma på råden från er sanne, er ojämförlige Vän. Guds ord kan liknas vid ett ungt träd vars rötter har planterats i människornas hjärtan. Det åligger er att gynna dess tillväxt med visdomens levande vatten av rena och heliga ord, så att dess rötter kan rotas djupt och dess grenar sträcka sig lika högt som till himlarna och bortom dem.

O, ni som dväljs på jorden! Det särskilda drag som kännetecknar denna högsta uppenbarelses framstående natur består i att Vi å ena sidan, från bladen i Guds heliga bok har utplånat vadhelst som har varit orsak till missämja, illvilja och skadegörelse bland människobarnen och å andra sidan fastställt de väsentliga förutsättningarna för endräkt, förståelse och fullständig och varaktig enhet. Väl skall det gå dem som iakttager Mina föreskrifter.

Upprepade gånger har Vi förmanat Våra älskade att undvika, ja, att fly allt vad det än må vara, från vilket odören av missämja kan förnimmas. Världen befinner sig i stor oro och i människornas sinnen råder fullständig förvirring. Vi bönfaller den Allsmäktige att Han i sin nåd måtte upplysa dem med sin rättvisas härlighet och sätta dem i stånd att upptäcka det som beständigt och under alla förhållanden skall gagna dem. Han är i sanning den Allbesittande, den Högste.

–44–

Lägg icke er gudsfruktan åsido, o världens lärde, och bedöm rättvist Denne olärdes sak, om vilken alla Guds, Beskyddarens, den Självbeståendes böcker har vittnat. … Kan ej rädsla för gudomligt missnöje, fruktan för Honom som icke har någon like eller make, väcka er? Han som världen förorättat har icke vid något tillfälle umgåtts med er, har aldrig studerat era skrifter,

ej heller deltagit i någon av era debatter. Klädedräkten Han bär, Hans böljande lockar, Hans huvudbonad intygar sanningen i Hans ord. Hur länge skall ni framhärda i er orättvisa? Betrakta den boning där Han, som är rättvisan förkroppsligad, har blivit tvingad att dväljas. Öppna era ögon och då ni skådar Hans belägenhet, begrunda djupt vad era händer har uträttat, på det att ni måhända ej skall berövas Hans gudomliga yttrandes ljus, ej heller bli utan er andel av Hans kunskaps ocean.

Vissa, såväl bland folket som bland personer av högre stånd, har invänt att denne Förorättade varken är medlem av det prästerliga ståndet eller ättling till profeten. Säg: O ni, som påstår er vara rättrådiga! Tänk efter en liten stund och ni skall inse hur oändligt upphöjd Hans nuvarande ställning är över den ställning ni påstår att Han skulle innehava. Den Allsmäktiges vilja har bestämt, att från en familj helt utan teologer, doktorer, vise och lärde, skulle Hans sak utgå och uppenbaras.

Den gudomliga Andens fläktar väckte Honom och bjöd Honom stå upp och förkunna sin uppenbarelse. Knappt hade Han vaknat ur sin slummer förrän Han höjde rösten och kallade hela mänskligheten till Gud, alla världars Herre. Vi har förmåtts uppenbara dessa ord på grund av människors svaghet och bräcklighet. Den sak Vi har förkunnat är annars sådan, att ingen penna någonsin kan beskriva den, ej heller kan något sinne fatta dess storhet. Härom vittnar Han som hos sig har Moderboken.

–45–

Den uråldriga Skönheten har samtyckt till att slås i järn, på det att mänskligheten måtte frigöras från sin träldom och har godtagit att bli fånge i denna ytterst mäktiga fästning, så att hela världen kan uppnå sann frihet. Han har tömt sorgens bägare till sista droppen, så att alla jordens folk må vinna bestående fröjd och uppfyllas av glädje. Detta är er Herres barmhärtighet, den Medlidsamme, den Mest barmhärtige. Vi har godtagit att förnedras, o ni som tror på Guds enhet, så att ni må upphöjas, och har lidit under mångfaldiga hemsökelser på det att ni måtte ha framgång och leva väl. Se hur de som har gjort sig till Guds likar har tvingat Honom, som har kommit för att ånyo uppbygga världen, att dväljas i den ödsligaste av städer!

–46–

Jag sörjer icke över bördan av Min fångenskap, ej heller bedrövas Jag av Min förödmjukelse eller de vedermödor Jag får utstå i händerna på Mina fiender. Vid Mitt liv! De är Min härlighet, en härlighet varmed Gud har utsmyckat sitt eget Jag. Ack, om ni blott visste det!

Den vanära Jag fått bära har blottat den härlighet varmed hela skapelsen beklätts och genom de grymheter Jag har utstått, har rättvisans Morgonstjärna uppenbarat sig och utgjutit sin prakt över människorna.

Jag sörjer över dem som har ägnat sig åt sina missriktade lidelser och säger sig vara förbundna med Guds tro, den Nåderike, den Allprisade.

Det tillkommer Bahás folk att dö för världen och allt som finnes däri, att så befria sig från alla jordiska ting att paradisets invånare kan inandas helighetens ljuva doft från deras klädedräkt, att alla folk på jorden kan igenkänna den Allbarmhärtiges ljus i deras ansikten och att Guds, den Allsmäktiges, den Allvises gåvor och tecken må spridas vida omkring genom dem. De som har befläckat Guds saks rena namn genom att följa köttets lust – de svävar i uppenbar villfarelse!

–47–

O judar! Om ni är inriktade på att ännu en gång korsfästa Jesus, Guds Ande, avrätta då Mig, ty Han har än en gång, i Min person, blivit uppenbarad för er. Behandla Mig såsom ni önskar, ty Jag har svurit att lägga ned Mitt liv på Guds väg. Jag kommer icke att frukta någon, om så jordens och himmelens makter ingår förbund mot Mig.  O, ni som följer Evangeliet! Om ni hyser längtan att dräpa Muhammed, Guds Apostel, grip då Mig och gör slut på Mitt liv, ty Jag är Han, och Mitt Jag är Hans Jag. Gör mot Mig såsom ni behagar, ty Mitt hjärtas innersta längtan är att uppnå Min mest Älskades närvaro i Hans härlighets rike. Så lyder det gudomliga påbudet, om ni blott visste det! O, efterföljare till Muhammed! Om det är er önskan att med era pilar genomborra bröstet på Honom som har låtit sin bok, Bayánen, nedsändas till er, bär då hand på Mig och förfölj Mig, ty Jag är Hans högt Älskade, uppenbarelsen av Hans eget Jag, fastän Mitt namn icke är Hans namn. Jag har kommit i skuggorna av härlighetens moln och har förlänats oövervinnelig makt av Gud. Han är verkligen Sanningen, Kännaren av okända ting. Jag väntar sannerligen av er den behandling ni bestått Honom som kom före Mig. Om detta vittnar i sanning alla ting, om ni blott vore bland dem som lyssnar. O, Bayánens folk! Om ni har beslutat att utgjuta Hans blod, vars tillkommelse Báb har förkunnat, vars ankomst Muhammed har förutsagt och vars uppenbarelse Jesus Kristus själv har tillkännagivit, se då hur Jag står redo och försvarslös framför er. Förfar med Mig efter era egna önskningar.

–48–

Gud är Mitt vittne! Hade det ej varit i strid med det som Guds skrifter har påbjudit, skulle Jag med glädje ha kysst händerna på vemhelst som försökte utgjuta Mitt blod på den högt Älskades stig. Jag skulle dessutom ha skänkt honom en del av de världsliga ting Gud låtit Mig äga, även om den som utförde denna handling skulle ha uppväckt den Allsmäktiges vrede, utsatt sig för Hans förbannelse och förtjänat att pinas i Guds evighet, den Allbesittande, den Rättrådige, den Allvise.

–49–

Ni skall i sanning veta att närhelst denne Yngling vänder blicken mot sitt eget jag, finner Han det vara det obetydligaste i hela skapelsen. Dock, när Han begrundar det lysande skimmer Han har gjorts i stånd att uppenbara, se, detta jag förvandlas inför Honom till en högsta kraft som genomtränger alla synliga och osynliga tings väsen. Ära vare Honom, som genom sanningens kraft har sänt ned uppenbarelsen av sitt eget Jag och anförtrott Honom sitt budskap till hela mänskligheten.

–50–

Skaka av er försumlighetens slummer, o ni likgiltiga, så att ni kan skåda strålglansen som Hans härlighet har spridit över världen. Hur dåraktiga är icke de som knotar över den för tidiga födelsen av Hans ljus. O ni som är invärtes blinda! Vare sig för tidigt eller för sent, så är Hans strålande härlighets tecken nu verkligen uppenbarade. Det tillkommer er att förvissa er om huruvida ett sådant ljus har visat sig eller ej. Det står varken i er makt eller i min att fastställa den tid vid vilken det skulle uppenbaras. Guds outgrundliga vishet har förutbestämt dess timma. Var nöjda, o människor, med det som Gud har önskat och förutbestämt för er. … O, mina vedersakare! Den eviga vägledningens Morgonstjärna är mitt vittne: Hade det stått i min makt, skulle jag under inga förhållanden ha samtyckt till att göra mig bemärkt bland människor, ty det Namn jag bär är icke värdigt att förknippas med detta släkte, vars tungor är smutsade och vars hjärtan är falska. Och närhelst jag valde att iakttaga tystnad och förbli stilla, se, rösten från den Helige ande, som stod på min högra sida, väckte mig och den högste Anden framträdde för min åsyn och Gabriel överskyggade mig och härlighetens Ande rörde mitt bröst och bjöd mig att stå upp och bryta min tystnad. Om er hörsel renas och era öron blir uppmärksamma, skall ni säkert förnimma att varje lem av min kropp, ja Min varelses alla atomer utropar och bär vittnesbörd om detta budskap: "Gud har icke någon like och Han, vars skönhet nu är uppenbar, är speglingen av Hans härlighet inför alla som är i himmelen och på jorden."

–51–

O människor! Jag svär vid den ende sanne Guden! Detta är den Ocean från vilken alla hav har utgått och med vilken de alla slutligen skall förenas. Från Honom har alla Solar skapats och till Honom skall de alla återvända. Genom Hans makt har den gudomliga uppenbarelsens Träd frambringat sina frukter, vilka alla har sänts ned i en profets gestalt och framburit ett budskap till Guds varelser i var och en av de världar, vars antal Gud allena i sin allomfattande kunskap kan räkna. Detta har Han utfört genom förmedling av endast en bokstav av sitt ord, uppenbarat av Hans Penna – en Penna förd av Hans ledande Finger – Hans Finger stärkt av Guds sannings kraft.

–52–

Säg: O människor! Undanhåll icke Guds nåd och Hans barmhärtighet från er själva. Den som vänder sig bort därifrån har sannerligen gjort en allvarlig förlust. Ack, o människor! Tillbeder ni stoftet och vänder er bort från er Herre, den Nåderike, den Allvälgörande? Frukta Gud och låt er icke räknas till dem som förgås. Säg: Guds bok har sänts ned i denne Ynglings gestalt. Helgad vare därför Gud, den ypperste Skaparen. Tag er noga i akt, o världens folk, så att ni ej vänder er bort från Hans ansikte. Nej, skynda er att nå Hans närvaro och sälla er till dem som har återvänt till Honom. Bed om förlåtelse, o människor, för att ni har brustit i er plikt mot Gud och för att ni har förbrutit er mot Hans sak, och var icke bland de dåraktiga. Det är Han som har skapat er, det är Han som har närt era själar genom sin sak och satt er i stånd att erkänna Honom, som är den Allsmäktige, den mest Upphöjde, den Allvetande. Det är Han som har avslöjat sin kunskaps skatter för era ögon och låtit er uppstiga till övertygelsens himmel – övertygelsen i Hans oemotståndliga, Hans ovedersägliga och mest upphöjda tro. Tag er tillvara så att ni icke berövar er Guds nåd, att ni icke låter era gärningar gå om intet och förneka ej sanningen i denna klaraste, denna upphöjda, denna lysande och härliga uppenbarelse. Bedöm ärligt Guds, er Skapares sak och skåda det som har sänts ned från tronen i höjden och meditera däröver med rena och helgade hjärtan. Då skall sanningen i denna sak synas er lika uppenbar som solen i sin middagsglans. Då kommer ni att räknas bland dem som har trott på Honom.

Säg: Det första och det förnämsta vittnesbördet som bekräftar Hans sanning är Hans eget Jag. Närmast efter detta vittnesbörd kommer Hans uppenbarelse. För den som underlåter att erkänna antingen det ena eller det andra, har Han fastställt de ord Han har uppenbarat som prov på sin verklighet och sin sanning. Detta är sannerligen ett bevis på Hans kärleksfulla barmhärtighet mot människorna. Han har förlänat varje själ förmågan att känna igen Guds tecken. Hur skulle Han annars kunna fullborda sitt vittnesbörd för människorna, om ni är bland dem som betänker Hans sak i era hjärtan. Han kommer aldrig att behandla någon orättvist, ej heller kommer Han att belasta någon själ över dess förmåga. Han är sannerligen den Medlidsamme, den Allbarmhärtige.

Säg: Så stor är Guds saks härlighet att även den blinde kan förnimma den, hur mycket bättre icke då de människor, vars syn är skarp och vars seende är rent. Den blinde är, fastän oförmögen att se solens ljus, ej desto mindre i stånd att erfara dess beständiga värme. De i hjärtat blinda bland Bayánens folk – och till detta är Gud Mitt vittne – kan dock varken se dess härlighets ljus eller uppskatta värmen från dess strålar, oberoende av hur länge solen må lysa över dem.

Säg: O Bayánens folk! Vi har i denna värld utvalt er till att lära känna och erkänna Vårt Jag. Vi har låtit er nalkas paradisets högra sida – den plats från vilken den odödliga elden ropar på mångfaldiga tungomål: "Det finnes ingen Gud jämte Mig, den Allstarke, den Högste". Tag er i akt så att ni ej låter er utestängas som av en slöja från denna Morgonstjärna, som lyser över gryningen till er Herres, den Allbarmhärtiges vilja och vars ljus har omslutit både små och stora. Rena er blick så att ni kan förnimma dess glans med era egna ögon och lita icke på någon annans syn än er egen, ty Gud har aldrig belastat någon människa utöver hennes förmåga. Sålunda har det sänts ned till forna tiders profeter och budbärare och upptecknats i alla skrifterna.

Bemöda er om, o människor, att vinna inträde i denna vida oändlighet, för vilken Gud har förordnat varken början eller slut, i vilken Hans röst har höjts och över vilken helighetens och härlighetens vällukt har spridits. Avkläd er icke upphöjdhetens klädnad, låt ej heller era hjärtan undandraga sig omnämnandet av er Herre eller era öron berövas lyssnandet de ljuva melodierna från Hans underbara, Hans upphöjda, Hans allbetvingande, Hans klara och mest vältaliga röst.

–53–

O Nasír, o Min tjänare! Gud, den eviga Sanningen är Mitt vittne. Den himmelska Ynglingen har på denna dag höjt odödlighetens härliga kalk över människornas huvuden och väntar stående på sin plats och undrar vilket öga som kommer att känna igen Hans härlighet, och vilken arm som utan tvekan skall sträckas fram för att fatta bägaren från Hans snövita hand och tömma den. Endast ett fåtal har hittills druckit av denna oförlikneliga, denna milt flödande nåd från den uråldrige Konungen. De intager paradisets förnämsta boningar och är varaktigt uppsatta på överhöghetens säten. Vid Guds rättfärdighet! Varken Hans härlighets speglar eller Uppenbararna av Hans namn eller någon skapad varelse, som har funnits eller någonsin kommer att finnas, kan någonsin överträffa dem, om ni blott vore bland dem som förstår denna sanning.

O Nasír! Denna dags överlägsenhet är oändligt upphöjd över människors fattningsförmåga, hur omfattande deras kunskaper och hur djup deras förståelse än må vara. Hur mycket mera måste den icke överstiga föreställningarna bland dem, som har avlägsnat sig från dess ljus och blivit utestängda från dess härlighet. Om du rev sönder den olycksbringande slöja som förblindar din syn, skulle du skåda en sådan givmildhet att ingenting, från den början som ej har någon början, till det slut som ej har något slut, kan liknas eller jämföras därmed. Vilket språk skulle Han som är Guds Språkrör välja att tala, så att de som är utestängda från Honom som av en slöja kunde erkänna Hans härlighet? De rättfärdiga, invånarna i det himmelska konungariket, skall dricka djupt av helighetens vin i Mitt namn, det allhärliga. Inga andra än de skall få del av sådana förmåner.

–54–

Vid Guds, min högt Älskades, rättfärdighet! Jag har aldrig eftersträvat världsligt ledarskap. Min enda avsikt har varit att till människorna överlämna det som jag av Gud, den Nåderike, den Oförliknelige, befalldes framföra, att det måtte avskilja dem från allt som tillhör denna värld och förmå dem uppnå sådana höjder, som varken den gudlöse kan förstå eller den egensinnige föreställa sig.

–55–

Återkalla i minnet, o Tás land (Teheran), de forna dagar då din Herre hade gjort dig till säte för sin tron och insvept dig i sin härlighets glans. Hur oändligt stort var icke dessa helgade varelsers antal, dessa övertygelsens sinnebilder som i sin stora kärlek till dig gav sina liv och offrade allt för din skull!  All glädje tillkommer dig och lycksalighet dem som bebor dig. Jag betygar att från dig utgår, något som varje omdömesgillt sinne känner till, den levande andedräkten från Honom som är världens Åstundade. I dig har den Osynlige blivit uppenbarad och från dig har det utgått som var fördolt för människors ögon. Vem skall Vi minnas i mängden av alla dem som uppriktigt älskade dig, vilkas blod har utgjutits innanför dina portar och vilkas stoft nu är gömt i din jord? Guds ljuvliga vällukter har oavbrutet spridits och skall beständigt fortsätta att spridas över dig. Vår Penna har förmåtts fira minnet av dig och att prisa tyranniets offer, dessa män och kvinnor som sover i din jord.

En av dem är Vår egen syster, som Vi nu erinrar om såsom ett tecken på Vår trofasthet och som bevis på Vår ömhet mot henne. Hur beklaglig var icke hennes belägenhet! I vilket tillstånd av underkastelse återvände hon icke till sin Gud. Vi allena, i Vår allomfattande kunskap, visste detta.

O Tás land! Du är fortfarande genom Guds nåd, den mittpunkt som Hans älskade har samlats omkring. Sälla är de och säll var flykting som söker ditt beskydd under sina lidanden på Guds väg, Herren över denna underbara dag. Välsignade är de som minns den ende sanne Guden, som prisar Hans namn och ivrigt söker tjäna Hans sak. Det är till dessa människor som forna dagars heliga böcker har hänvisat. Dem har de trognas Befälhavare frikostigt skänkt sitt beröm och sagt: "Den sällhet som väntar dem överträffar den sällhet vi nu åtnjuter." Han har verkligen sagt sanningen och detta intygar Vi nu. Deras ställnings härlighet har emellertid ännu ej yppats. Den gudomliga maktens Hand kommer helt förvisst att lyfta slöjan och blotta inför människornas blickar det som skall uppmuntra och upplysa världens öga.

Hembär tack till Gud, den Eviga sanningen, upphöjd vare Hans härlighet, att ni har rönt en så underbar välvilja och smyckats med Hans lovords prydnad. Uppskatta värdet av dessa dagar och håll fast vid allt som tillkommer denna uppenbarelse. Han är i sanning Rådgivaren, den Medlidsamme, den Allvetande.

–56–

Låt ingenting bedröva dig, o Tás land  (Teheran), ty Gud har utvalt dig att bli källan till glädje för hela mänskligheten. Han skall, om det är Hans vilja, välsigna din tron med en som skall härska rättvist, som skall samla Guds hjord, som vargarna har skingrat. En sådan härskare skall med glädje och fröjd vända sitt ansikte mot, och utsträcka sin ynnest till Bahás folk. I Guds ögon räknas han sannerligen som en juvel bland människor. Över honom vile för alltid Guds härlighet och härligheten hos allt som dväljes i Hans uppenbarelses konungarike.

Jubla i stor glädje, ty Gud har gjort dig till "gryningen för sitt ljus" eftersom Hans härlighets uppenbarare föddes inom dig. Gläd dig över det namn som har förlänats dig – ett namn genom vilket nådens Morgonstjärna har spridit sin glans, varigenom både jord och himmel har blivit upplysta.

Inom kort kommer sakernas tillstånd inom dig att förändras och maktens tyglar att falla i folkets händer. Sannerligen, din Herre är den Allvetande. Hans myndighet omfattar alla ting. Förbliv trygg i din Herres nåderika ynnest. Hans barmhärtighets öga skall beständigt vara riktat mot dig. Den dag nalkas när din oro skall ha förvandlats till frid och ostört lugn. Så har det förordnats i den underbara boken.

–57–

När du har avlägsnat dig från Min närvaros förgård, o Muhammed, styr då dina steg mot Mitt hus (huset i Baghdad) och besök det å din Herres vägnar. När du når dess dörr, ställ dig då framför den och säg: O Guds största hus, varthän har den uråldriga Skönheten gått, och för vars skull Gud gjorde dig till mittpunkt för en bönfallande värld och förkunnat dig att vara Hans minnestecken för alla som är i himlarna och alla som är på jorden? O svunna dagar, när du, o Guds hus, gjordes till Hans fotapall, de dagar när i ändlösa toner den Allbarmhärtiges melodier strömmade ut från dig! Vad har det blivit av din juvel vars glans har upplyst hela skapelsen? Vart har de dagar svunnit hän då Han, den uråldrige Konungen, gjorde dig till sin härlighets tron, de dagar under vilka Han valde dig allena att vara frälsningens ljus mellan jord och himmel, och i gryningen och om aftonen lät dig sprida den Allhärliges ljuva väldoft?

Var, o Guds hus, är majestätets och maktens Sol, som inneslöt dig i sin närvaros klarhet? Var är Han, Daggryningen för din Herres kärleksfulla nåd, den Obundne, som hade upprättat sitt säte inom dina väggar? Vad är det, o Guds tron, som har ändrat ditt ansiktsuttryck och kommit dina pelare att darra? Vad kan ha stängt din dörr inför deras ansikten vilka ivrigt söker dig? Vad har gjort dig så bedrövad? Kan du ha blivit underrättad om, att världens Älskade förföljs av sina fienders svärd? Herren välsigne dig och välsigne din trohet mot Honom, eftersom du har förblivit Hans följeslagare genom alla Hans sorger och Hans lidanden.

Jag betygar att du är skådeplatsen för Hans upphöjda härlighet, Hans heligaste boning. Från dig har den Allhärliges andedräkt utgått, en andedräkt som har spridits över alla skapade ting och fyllt de frommas bröst med glädje, de som dväljs i paradisets boningar. Himmelens härskaror och de som bor i Guds namns städer gråter över dig och sörjer över det som har drabbat dig.

Du är fortfarande symbolen för den Allsmäktiges namn och egenskaper, den punkt mot vilken jordens och himmelens Herre riktar sin blick. Du har drabbats av detsamma som drabbade Arken, i vilken Guds löfte om säkerhet bevarades. Väl skall det gå den som uppfattar avsikten med dessa ord och erkänner Hans syfte, som är hela skapelsens Herre.

Lyckliga är de som från dig inandas den Barmhärtiges ljuva dofter, som erkänner din upphöjelse, som värnar din helgd, som beständigt vördar din ställning. Vi bönfaller den Allsmäktige att deras ögon, som har vänts bort från dig och misslyckats med att uppskatta ditt värde, måtte öppnas, att de verkligen erkänner dig och Honom som genom sanningens makt har upplyft dig. Sannerligen, denna dag är de blinda inför dig och fullständigt omedvetna om dig. Din Herre är i sanning den Nådefulle, den Förlåtande.

Jag bär vittnesbörd om att genom dig har Gud prövat sina tjänares hjärtan. Välsignad vare den människa som styr sina steg mot dig och besöker dig. Ve den som förnekar din rätt, som vänder sig bort från dig, som skymfar ditt namn och kränker din helighet.

Sörj icke, o Guds hus, om din helighets slöja slits sönder av de otrogna. Gud har i skapelsens värld smyckat dig med sin åminnelses ädelsten. En sådan utsmyckning kan ingen människa någonsin vanhelga. Mot dig skall din Herres ögon under alla förhållanden förbli riktade. Han skall sannerligen lyssna till bönen från var och en som besöker dig, som går runt dig och åkallar Honom i ditt namn. Han är sannerligen den Förlåtande, den Allbarmhärtige.

Jag bönfaller dig, o min Gud, vid detta hus, som har undergått sådan förändring vid sitt avskiljande från Dig, som sörjer över sin avlägsenhet från Din närvaro och beklagar Dina vedermödor, att förlåta mig och mina föräldrar och min släkt och dem av mina bröder som har trott på Dig. Låt alla mina behov tillfredsställas genom Din givmildhet, o Du som är namnens Konung. Du är den Frikostigaste bland de frikostiga, alla världars Herre.

–58–

Erinra dig det som har uppenbarats för Mihdí, Vår tjänare, under det första året av Vår förvisning till Mysteriernas land (Adrianopel). Till honom har Vi förutsagt det som måste drabba Vårt hus (huset i Baghdad) i kommande dagar, så att han icke må ängslas på grund av de plundringar och det våld som redan förövats mot det. Sannerligen, Herren, din Gud känner till allt som är i himlarna och allt som är på jorden.

Till honom har Vi skrivit: Detta är ej den första förödmjukelse som Mitt hus utsatts för. I gångna dagar har förtryckarens hand hopat kränkningar över det. Sannerligen, det skall bli så förnedrat i kommande dagar, att det får tårarna att strömma från varje urskiljande öga. Sålunda har Vi för dig uppenbarat händelser, dolda bakom en slöja och outgrundliga för alla utom Gud, den Allsmäktige, den Allprisade. I tidens fullbordan skall Herren med sanningens makt upphöja det i alla människors ögon. Han skall låta det bli Mitt konungadömes banér, den helgedom kring vilken skaran av de trofasta kommer att kretsa. Så har Herren din Gud talat innan jämmerns dag kommer. Denna uppenbarelse har Vi givit dig i Vår heliga skrift, så att du icke skall sörja över det som har drabbat Vårt hus genom fiendens angrepp. All pris vare Gud, den Allvetande, den Allvise.

–59–

Varje fördomsfri iakttagare skall villigt erkänna att ända sedan gryningen av denne Förorättades uppenbarelse har Han uppmanat hela mänskligheten att vända sitt ansikte mot härlighetens dagbräckning och har förbjudit sedeslöshet, hat, förtryck och ondska. Men se likväl vad förtryckarens hand har förvållat. Ingen penna dristar sig till att beskriva hans tyranni. Fastän Hans, den Eviga sanningens syfte har varit att förläna evigt liv åt alla människor och tillförsäkra dem trygghet och fred, bevittna likväl hur de har rest sig för att utgjuta Hans älskades blod och uttalat en dödsdom över Honom.

Anstiftarna av detta förtryck är just de personer som, trots att de är dåraktiga, anses vara de visaste bland de visa. Sådan är deras blindhet att de, med oförställd hårdhet i detta befästa och plågsamma fängelse har kastat Honom, för vars tröskels tjänare världen har blivit skapad. Den Allsmäktige har emellertid trots dem och de som har förnekat sanningen i detta "stora Tillkännagivande" förvandlat denna fängelsebyggnad till det mest upphöjda paradiset, himlarnas himmel.

Vi försmår icke sådana materiella förmåner som kan lindra Våra lidanden. Var och en av Våra följeslagare vittnar om att Vår heliga förgård är helgad från, och står högt över sådana materiella fördelar. Vi har, medan Vi varit inspärrade i detta fängelse, oaktat detta tagit emot de ting som de otrogna har bemödat sig om att beröva Oss. Om en människa befinnes villig att i Vårt namn uppföra en byggnad av rent guld eller silver eller ett hus smyckat med stenar av oskattbart värde, skulle en sådan önskan utan tvivel beviljas. Han gör sannerligen vad Han önskar och föreskriver vad Han behagar. Tillåtelse har dessutom givits åt var och en som så önskar att över detta lands längd och bredd uppföra förnämliga och ståtliga byggnader samt inviga de rika och heliga områden, som gränsar till Jordanfloden och dess grannskap, åt tillbedjan och tjänande av den ende sanne Guden, prisad vare Hans härlighet, så att profetiorna upptecknade av den Högstes Penna i de heliga skrifterna, måtte uppfyllas och det som Gud, alla världars Herre, har avsett med denna mest upphöjda, denna heligaste, denna mäktiga och underbara uppenbarelse, måtte synliggöras.

Vi har fordom yttrat dessa ord: Bred ut dina kläder, o Jerusalem! Betänk detta i era hjärtan, o Bahás folk, och hembär tack till er Herre, Uttolkaren, den mest Uppenbare.

Om de mysterier som icke är kända för någon utom Gud skulle avtäckas, finge hela mänskligheten se bevisen på fullkomlig och fulländad rättvisa. Med en visshet som ingen kunde betvivla skulle alla människor hålla fast vid Hans bud och strängt följa dem. Vi har sannerligen i Vår bok förordnat en riklig och frikostig belöning till den som vänder sig bort från gudlöshet och lever ett rent och rättfärdigt liv. Han är i sanning den store Givaren, den Allvälgörande.

–60–

Min fångenskap kan ej förorsaka Mig någon skam. Nej, vid Mitt liv, den förlänar Mig ära. Vad som kan få Mig att känna skam är levnadssättet bland dem av Mina efterföljare som påstår sig älska Mig men i verkligheten följer den onde. De är i sanning bland de förtappade.

När den för denna uppenbarelse fastställda tiden var fullbordad och Han som är världens Morgonstjärna framträdde i Irak, bjöd Han sina efterföljare att iakttaga det som skulle helga dem från all jordisk befläckelse. Somliga föredrog att följa en missriktad böjelses begär medan andra vandrade rättfärdighetens och sanningens väg och fördes rätt.

Säg: Den skall icke räknas till Bahás folk som följer sina världsliga begär eller fäster sitt hjärta vid jordiska ting. Min trofasta efterföljare är den som, om han kommer till en dal av rent guld, lätt som en sky passerar rakt igenom den och varken vänder sig om eller stannar till. En sådan människa är förvisso en av de Mina. Från hans klädnad kan himmelens härskaror inandas helighetens vällukt ... Och om han mötte den vackraste och behagligaste bland kvinnor, skulle han i sitt hjärta icke känna ett uns av begär till hennes skönhet. En sådan man är sannerligen en skapelse av obefläckad renhet. Så undervisar dig Pennan som tillhör dagarnas Uråldrige, din Herre, den Allsmäktige, den Allgivande.

–61–

Världen befinner sig i födslovånda och dess oro ökar dag för dag. Dess ansikte är vänt mot egensinne och otro. Sådant skall dess tillstånd bli, att det ej vore lämpligt och passande att nu avslöja det. Dess förvändhet skall fortsätta länge än. Och när den utvalda timman är kommen, skall det plötsligt uppträda något som skall få mänsklighetens lemmar att bäva. Då, och först då, kommer den gudomliga fanan att vecklas ut och paradisets näktergal att drilla sin melodi.

–62–

Återkalla i ditt minne Mina sorger, Mina bekymmer och Min oro, Mina lidanden och prövningar, förhållandena under Min fångenskap, de tårar Jag har gjutit, bitterheten i Min smärta och nu fångenskapen i detta avlägsna land. O Mustafá, Gud är Mitt vittne! Om du finge höra vad som drabbat den uråldriga Skönheten skulle du fly ut i vildmarken och gråta bittra tårar. I din sorg skulle du slå dig på huvudet och skrika högt likt en som sårats av huggormens gift. Var tacksam mot Gud för att Vi vägrat avslöja hemligheten för dig med dessa outgrundliga beslut som blivit nedsända till Oss från din Herres, den Starkaste, den Allsmäktiges viljas himmel.

Vid Guds rättfärdighet! Varje morgon då Jag steg upp från Min bädd upptäckte Jag otaliga mängder olyckor hopade bakom Min dörr och varje afton när Jag lade Mig till vila, var Mitt hjärta sargat av ångest över vad det fått utstå genom dess angripares fientliga grymhet. Varje stycke bröd som den uråldriga Skönheten bryter är förenat med hotet om ytterligare en hemsökelse och varje droppe Han dricker är blandad med bitterheten i de gruvligaste vedermödor. Han föregås vid varje steg av en här av oförutsedda olyckor medan otaliga plågsamma sorger följer Honom. 

Sådan är Min belägenhet om du ville begrunda det i ditt hjärta. Låt då icke din själ sörja över vad Gud har överöst Oss med. Låt din vilja uppgå i Hans välbehag, ty Vi har aldrig någonsin önskat något annat än Hans vilja och har välkomnat vart och ett av Hans oåterkalleliga beslut. Låt ditt hjärta vara tålmodigt och förfäras icke. Följ ej i spåren på dem som är djupt oroade.

–63–

O du, vars ansikte är vänt mot Mig. Så snart dina ögon får syn på Min födelsestad (Teheran) i fjärran, ställ dig då upp och säg: "Jag har kommit till dig från fängelset, o Tás land, med budskapet från Gud, Hjälpen i farans stund, Den i sig själv varande. Jag tillkännagiver för dig, o världens moder och ljuskälla för alla dess folk, din Herres kärleksfulla barmhärtighet och hälsar dig i Hans namn, som är den eviga Sanningen, Kännaren av osynliga ting. Jag vittnar om att Han, som är det förborgade Namnet, uppenbarades inom dig och den osynliga Skatten avtäcktes. Genom dig har alla tings hemlighet, både i det förflutna och i framtiden, avslöjats.

O Tás land! Han som är namnens Herre kommer ihåg dig i sin lysande ställning. Du var Guds saks Upprinnelse, Hans uppenbarelses källa, Hans största Namns manifestation – ett Namn som fått människors hjärtan och själar att darra. Hur stort är icke antalet män och kvinnor, dessa tyranniets offer, som lagt ned sina liv på Guds stig inom dina murar och blivit begravda i din jord med sådan grymhet att det fått varje hedervärd Guds tjänare att begråta deras öde.

–64–

Det är Vår önskan att minnas den högsta lycksalighetens boning (Teheran), den heliga och lysande staden – den stad inom vilken den högt Älskades vällukter har spridits, där Hans tecken har framförts, där vittnesbörden om Hans härlighet har uppenbarats, där Hans banér har höjts, där Hans helgedom har rests, där alla Hans visa förordningar har vecklats ut.

Det är den stad, i vilken återföreningens milda doft har spridits, som har förmått dem som uppriktigt älskar Gud att närma sig Honom och att vinna tillträde till helighetens och skönhetens hemvist. Lycklig är den vandrare som styr sina steg mot denna stad, som tillåts inträda i den och dricka djupt av återföreningens vin genom sin Herres, den Nåderikes, den Allprisades utströmmande nåd.

Jag har kommit till dig, o land som är föremål för hjärtats längtan, med budskap från Gud och kungör för dig Hans nåderika ynnest och barmhärtighet och hälsar och prisar dig i Hans namn. Han besitter i sanning en omätlig frikostighet och godhet. Välsignad vare den människa som vänder sitt ansikte mot dig, som från dig mottager vällukten från Guds närvaro, alla världars Herre. Må Hans härlighet vila över dig och glansen från Hans ljus omsluta dig, eftersom Gud har gjort dig till ett paradis för sina tjänare och förklarat dig vara det välsignade och heliga land Han själv har omnämnt i de böcker, som Hans profeter och budbärare har uppenbarat.

Genom dig, o land av lysande härlighet, har fanan "det finnes ingen Gud utom Han" vecklats ut och standaret, "Jag är verkligen Sanningen, Kännaren av osynliga ting" höjts. Det tillkommer alla som besöker dig att prisa dig och dem som bebor dig och som har grenat ut sig från Mitt Träd, som är dess blad, som är tecknen på Min härlighet, som följer Mig och älskar Mig och som med största beslutsamhet har vänt ansiktet i riktning mot Min ärofulla ställning.

–65–

Återkalla i minnet hur sultanens ministrar trodde Dig vara obekant med deras lagar och förordningar vid Din ankomst till staden (Konstantinopel) och att Du var en av de okunniga. Säg: Ja, vid Min Herre! Jag är okunnig om allt utom vad Gud i sin frikostiga välvilja har behagat lära Mig. Detta intygar Vi förvisso och erkänner utan förbehåll.

Säg: Om de lagar och förordningar som ni håller fast vid är ert eget påfund kommer Vi på intet sätt att följa dem. Så har Jag blivit beordrad av Honom, som är den Allvise, den Allunderrättade. Sådan har Min hållning varit i det förgångna och sådan kommer den att förbli i framtiden genom Guds kraft och Hans makt. Detta är i sanning den sanna och rätta vägen. Om de har föreskrivits av Gud, framlägg då bevis härför, om ni tillhör dem som talar sanning. Säg: Vi har skrivit ned i en bok, det som icke lämnar någon människas gärningar onämnda, hur betydelselösa de än må vara, allt vad de har beskyllt Dig för och allt vad de har gjort mot Dig.

Säg: Det tillkommer er, o statsråd, att hålla fast vid Guds föreskrifter och att övergiva era egna lagar och förordningar och att vara bland dem som ledes rätt. Detta är bättre för er än allt ni äger, visste ni det blott. Om ni överträder Guds bud skall icke det ringaste grand av alla era gärningar vara godtagbara i Hans ögon. Ni skall inom kort upptäcka följderna av era handlingar i detta gagnlösa liv och skall till följd härav bli straffade. Detta är verkligen sanningen, den obestridliga sanningen.

Hur stort är icke deras antal, vilka i gångna tider gjort sig skyldiga till samma gärningar som ni begått, och som, fastän de var av högre rang än ni, slutligen återgått till jord och överlämnats till sin oundvikliga dom! Om ni ändå kunde betänka Guds sak i era hjärtan! Ni skall följa i deras fotspår och tvingas träda in i en boning där det ej finnes någon som är vänlig mot er eller hjälper er. Ni skall förvisso utfrågas om era gärningar, skall ställas till ansvar för er pliktförsummelse i fråga om Guds sak och för att föraktfullt ha avvisat Hans älskade som med djupaste uppriktighet har kommit till er.

Det är ni som tillsammans har hållit rådslag om dem, det är ni som har föredragit att följa pockandet av era egna begär och övergivit skrifterna från Gud, Hjälpen i farans stund, den Allsmäktige.

Säg: Ack! Håller ni fast vid era egna påhitt och förkastar Guds föreskrifter? Ni har verkligen handlat orätt mot er själva och mot andra. O, om ni kunde förstå det! Säg: Om era regler och principer är grundade på rättvisa, hur kommer det sig då att ni följer dem som passar era egna förvrängda böjelser och förkastar sådant som icke passar ihop med era egna önskningar? Med vilken rätt gör ni då anspråk på att döma rättvist mellan människor? Är era regler och stadgar sådana att de kan rättfärdiga förföljelsen av Honom som på er befallning har infunnit sig inför er, samt ert avvisande av Honom och den svåra skada ni dagligen tillfogar Honom? Har Han någonsin, om så blott ett kort ögonblick, vägrat hörsamma er? Alla Iraks invånare, liksom alla omdömesgilla iakttagare skall vittna om sanningen i Mina ord.

Var rättvisa i er dom, o statsråd! Vad är det Vi har gjort Oss skyldiga till och som skulle kunna rättfärdiga Vår förvisning? Vilken är överträdelsen som berättigar utvisningen av Oss? Det är Vi som har uppsökt er och se likväl, hur ni vägrade mottaga Oss! Vid Gud! Ni har begått en så djup orättvisa att ingen orättvisa i världen kan mäta sig därmed. Härtill är den Allsmäktige själv vittne. …

Ni skall veta att världen och dess fåfänglighet och prydnader skall förgå. Intet kommer att bestå utom Guds rike som icke tillhör någon utom Honom, allas oinskränkte Herre, Hjälpen i farans stund, den Allhärlige, den Allsmäktige. Ert livs dagar skall svinna hän och alla de ting med vilka ni är sysselsatta och vilka ni yvs över skall gå förlorade, och ni skall med säkerhet kallas samman av en skara av Hans änglar att inställa er på den plats, där skapelsens lemmar skall fås att skälva och varje förtryckares kött att darra av skräck. Ni skall tillfrågas om era händers verk under detta ert onyttiga liv och skall straffas för era handlingar. Detta är den dag som oundvikligen skall komma över er, den timma som ingen kan förhindra. Detta har Han intygat vars tunga uttalar sanningen och som är Kännaren av alla ting.

–66–

Frukta Gud, ni som är invånare i staden (Konstantinopel) och utså icke oenighetens frön bland människor. Vandra icke den ondes vägar. Vandra under ert livs få återstående dagar den ende sanne Gudens vägar. Era dagar skall svinna hän liksom deras dagar som fanns till före er. Till stoft skall ni återvända alldeles så som era förfäder återvände.

Ni skall veta att Jag icke fruktar någon utom Gud. På ingen annan än Honom har Jag förtröstat, ingen annan än Honom vill Jag vara trogen och Jag åstundar ingenting utom det Han har önskat för Mig. Det är sannerligen Mitt hjärtas åstundan, visste ni det blott. Jag har hemburit Min själ och Min kropp som ett offer till Gud, alla världars Herre. Den som har lärt känna Gud, skall ej känna någon annan än Honom och den som fruktar Gud skall ej rädas någon utom Honom även om all världens makter reste sig och motstod honom. Jag yttrar ingenting utom på Hans befallning och följer, genom Guds kraft och Hans makt, intet utom Hans sanning. Han skall sannerligen löna de sannfärdiga.

Berätta, o Tjänare, om de ting Du såg vid tiden för Din ankomst till staden, så att Ditt vittnesbörd måtte bestå bland människor och tjäna som en varning för dem som tror. Vid Vår ankomst till staden fann Vi att dess styresmän och äldste var likasom barn som kommit samman för att leka med lera. Vi varseblev ingen som var tillräckligt mogen för att från Oss förvärva de sanningar som Gud lärt Oss, ej heller var mogen för Våra underbara visdomsord. Vårt inre öga grät av bedrövelse över dem och över deras överträdelser och deras fullständiga likgiltighet inför vad de skapats för. Detta är vad Vi iakttog i denna stad och valt att uppteckna i Vår bok, så att det måtte tjäna som en varning för dem och för resten av mänskligheten.

Säg: Om ni söker det här livet och dess fåfängligheter skulle ni ha sökt dem medan ni ännu var i moderlivet, ty då närmade ni er dem oupphörligen, kunde ni blott inse det. Å andra sidan har ni alltsedan ni föddes och uppnådde mogen ålder ständigt fjärmat er från världen och närmat er stoftet. Varför visa ett sådant begär att anhopa jordiska skatter när era dagar är räknade och ert tillfälle nästan förlorats? Vill ni då icke, o tanklösa varelser, skaka av er slummern?

Lyssna till de råd, som denne Tjänare skänker er för Guds skull. Han frågar sannerligen icke efter någon ersättning från er och fogar sig i vad Gud har förordnat för Honom och är fullständigt undergiven Guds vilja.

Era levnadsdagar är långt lidna, o människor och ert slut närmar sig snabbt. Skjut därför ifrån er de saker ni tänkt ut och håller fast vid, och fatta tag i Guds föreskrifter, så att ni måhända kan vinna det som Han har avsett för er och vara bland dem som eftersträvar den rätta vägen. Gläd er icke åt världens ting och dess värdelösa utsmyckning, sätt ej heller ert hopp till detta. Låt er förtröstan ligga i åminnelsen av Gud, den mest Upphöjde, den Störste. Han skall inom kort tillintetgöra alla de ting ni äger. Låt Honom vara er ledstjärna och glöm icke Hans förbund med er och var ej bland dem som är utestängda från Honom såsom av en slöja.

Tag er i akt så att ni icke sväller av högmod inför Gud och föraktfullt tillbakavisar Hans älskade. Böj er ödmjukt för de trofasta, de som har trott på Gud och på Hans tecken och vars hjärtan vittnar om Hans enighet, vars tungor förkunnar Hans enhet och som ej talar annat än med Hans tillåtelse. Av rättviseskäl förmanar Vi er sålunda och varnar er i sanning, att ni till äventyrs måtte vakna.

Lägg icke på någon människa en börda som ni ej skulle vilja ha lagd på er själva och önska icke någon det ni ej skulle önska för er själva. Detta är Mitt bästa råd till er om ni blott ville följa det.

Respektera prästerna och de lärde ibland er, de vilkas vandel överensstämmer med deras bekännelse, som icke överträder de gränser som Gud har fastställt och vars bedömningsgrund är i överensstämmelse med Hans bud såsom de uppenbarats i Hans bok. Ni skall veta att de är lyktor till ledning för dem som är i himlarna och på jorden. De som åsidosätter och ringaktar prästerna och de lärde som lever ibland dem – de har verkligen förvandlat den gunst med vilken Gud har förärat dem.

Säg: Vänta tills Gud har beslutat ändra sin gunst mot er. Ingenting undgår Honom. Han känner både himlarnas och jordens hemligheter. Hans kunskap omfattar allting. Om ni ville begrunda ert verk med oförvillat sinne, skulle ni varken glädja er över vad ni har gjort eller vad ni i framtiden kommer att göra, ej heller fröjdas över de vedermödor med vilka ni har hemsökt Oss, ty ni är ur stånd att med sådana medel som dessa höja er ställning. Ej heller skulle ni vara i stånd att förringa upphöjdheten i Vår ställning. Nej, Gud kommer att öka gottgörelsen med vilken Han skall belöna Oss, för att Vi med ståndaktigt tålamod har utstått de vedermödor Vi lidit. Han skall sannerligen öka deras belöning som tålmodigt härdar ut.

Ni skall veta att prövningar och vedermödor sedan urminnes tider har varit Guds Utvaldas och Hans älskades lott och för dem av Hans tjänare som är avskilda från allt utom Honom, de vilka varken handel eller samfärdsel lockar bort från åminnelsen av den Allsmäktige, de som ej talar förrän Han har talat och som handlar i enlighet med Hans befallningar. Så har sedan äldsta tid Guds ordning satts i verket och sådan kommer den att förbli i framtiden. Välsignade är de som orubbligt står fast, de som är tålmodiga under lidanden och vedermödor, som ej klagar vad som än vederfares dem och som vandrar på saktmodets väg. …

Den dag närmar sig när Gud skall ha uppväckt ett folk som skall erinra sig Våra dagar, som skall förtälja berättelsen om Våra prövningar, som skall fordra återställande av Våra rättigheter från dem, som utan minsta bevis har behandlat oss med uppenbar orättvisa. Gud härskar förvisso över deras liv som har gjort Oss orätt och är väl medveten om deras gärningar. Han skall med visshet gripa dem för deras synder. Han är sannerligen den strängaste bland tuktare.

Sålunda har Vi framburit till er budskapet om den ende sanne Guden och sänt ned till er det som Han har förutbestämt, för att ni om möjligt må bedja Honom om förlåtelse, må återvända till Honom, uppriktigt må ångra er, må inse era missgärningar, må skaka av er sömnen, resa er ur likgiltigheten, gottgöra det ni har försummat och vara bland dem som gör gott. Låt den som så vill, erkänna sanningen i Mina ord och vad beträffar den som icke vill, låt honom vända sig bort. Min enda uppgift är att påminna er om att ni försummat er plikt mot Guds sak, om ni till äventyrs skulle höra till dem som aktar på Min varning. Lyssna därför till Mitt tal och återvänd till Gud och ångra er, så att Han genom sin nåd må ha förbarmande med er, må tvätta bort era synder och förlåta er era överträdelser. Hans stora barmhärtighet överträffar våldsamheten i Hans vrede och Hans nåd omfattar alla som har skapats och iklätts livets klädnad, såväl i det förgångna som i det kommande.

–67–

I denna uppenbarelse har något visat sig som aldrig tidigare visat sig. Vad beträffar de otrogna, som har bevittnat det som har uppenbarats, muttrar de och säger: "Sannerligen, denne är en trollkarl som har tänkt ut en lögn om Gud." De är i sanning ett föraktligt folk.

Berätta för folken, o Penna av dagarnas Uråldrige, om det som hänt i Irak. Berätta för dem om budbäraren som detta lands teologiska sammanslutning givit i uppdrag att möta Oss, och som, när han kom inför Oss, ställde frågor om vissa vetenskaper till Oss, som Vi besvarade i kraft av den medfödda kunskap Vi besitter. Din Herre är sannerligen Kännaren av osynliga ting. "Vi betygar" sade han, "att den kunskap Du äger är sådan att ingen kan mäta sig med den. En sådan kunskap är emellertid otillräcklig för att hävda den upphöjda ställning som människorna tillskriver Dig. Om Du talar sanning, verkställ då vad de förenade krafterna hos jordens folk är ur stånd att verkställa." Så var det oåterkalleligt bestämt i förgården till din Herres, den Allhärliges, den Kärleksfulles närvaro.

"Skåda! Vad är det du ser?" Han var förstummad. Och när han hämtat sig sade han: "Jag tror i sanning på Gud, den Allhärlige, den Allprisade." "Gå till folket och säg till dem: 'Bed om vadhelst ni önskar. Mäktig är Han att göra vad Han vill. Ingenting, vad det än vara må, vare sig från det förgångna eller i framtiden kan omintetgöra Hans vilja.' Säg: 'O, prästerliga församling! Välj vilket ämne ni än må önska och bed er Herre, barmhärtighetens Gud, att uppenbara det för er. Om Han uppfyller er önskan i kraft av sin överhöghet, tro då på Honom och var icke bland dem som förkastar Hans sanning."' "Förståelsens gryning har nu brutit in", sade han, "och den Allbarmhärtiges vittnesbörd är uppfyllt." Han reste sig och återvände till dem som sänt honom på befallning av Gud, den Allhärlige, den högt Älskade.

Dagarna gick och han förmådde icke återvända till oss. Slutligen kom en annan budbärare, som upplyste Oss om att man givit upp det som ursprungligen avsetts. De tillhör sannerligen ett föraktligt släkte. Detta är vad som hände i Irak och det Jag avslöjar är Jag själv vittne till. Denna händelse förkunnades vitt och brett, ändå har ingen befunnits förstå dess betydelse. Så som skedde hade Vi bestämt. Ack, om ni blott kunde inse det!

Vid Mitt Jag! Vilka som än i gångna tider har bett Oss framvisa Guds tecken har, så snart Vi uppenbarat dem för honom, förnekat Guds sanning. Människorna har emellertid till största delen förblivit likgiltiga. De vars ögon är upplysta av förståelsens ljus, kommer att förnimma de milda dofterna från den Allbarmhärtige och taga emot Hans sanning. Dessa är de sant uppriktiga.

–68–

O du, som är frukten från Mitt träd och bladet därpå. Må Min härlighet och Min barmhärtighet vara med dig. Låt ej ditt hjärta sörja över det som har drabbat dig. Kunde du granska sidorna i livets bok, skulle du helt säkert upptäcka det som skulle skingra dina sorger och lösa din beklämning.

O, Mitt träds frukt, du må veta att den högste Förordnarens beslut angående öde och förutbestämmelse är av två slag. Båda måste åtlydas och godtagas. Det ena är oåterkalleligt medan del andra är, som människorna säger, nära förestående! Det förra måste alla oförbehållsamt underkasta sig, eftersom det är fast och bestämt. Gud kan emellertid ändra eller upphäva det. Eftersom den skada som måste bli följden av en sådan ändring, kommer att vara större än om beslutet hade förblivit oförändrat, borde därför alla villigt låta sig nöja med vad Gud har velat och tillitsfullt stå fast vid detsamma.

Det beslut som är nära förestående är däremot sådant att bön och enträgen anhållan kan lyckas avvända det.

Gud give att du som är frukten från Mitt träd och de som är förenade med dig måtte skyddas från dess skadliga följder.

Säg: O Gud, min Gud! Vad Du hade överlämnat till mig att förvalta har Du nu i enlighet med Din viljas gottfinnande återkallat till Dig. Det tillkommer icke mig, som är en av Dina tjänarinnor, att säga varifrån detta kommer till mig eller varför det har hänt, eftersom Du är förhärligad i alla Dina handlingar och skall åtlydas i Ditt beslut. Din tjänarinna, o min Herre, har satt sitt hopp till Din nåd och frikostighet. Förunna henne att få det som kan närma henne till Dig och kan gagna henne i alla Dina världar. Du är den Förlåtande, den Allvälgörande. Det finnes ingen annan Gud än Du, Förordnaren, dagarnas Uråldrige.

Bevärdiga dem Dina välsignelser, o Herre, min Gud, vilka i människornas åsyn har druckit djupt av Din kärleks vin och trots Dina fiender har erkänt att Du är En och vittnat om Din enhet och bekänt sin tro på det, som har kommit förtryckarnas lemmar att skälva bland Dina skapelser och hullet att skaka på de stolta på jorden. Jag bär vittnesbörd om att Din överhöghet aldrig kan förgå, ej heller Din vilja ändras. Förordna för dem som har vänt sina ansikten mot Dig och för Dina tjänarinnor som har hållit fast vid Ditt band, vad som anstår Din frikostighets ocean och Din nåds himmel.

Du är Han, o Gud, som har förklarat sig som rikedomens Herre och betecknat alla som tjänar Honom som fattiga och behövande, såsom Du även har skrivit: "O ni som tror! Ni är blott fattighjon i behov av Gud, men Gud är den Allbesittande, den Allprisade." Låt mig, då jag erkänt min fattigdom och insett Din rikedom, icke utestängas från Din härlighets rikedomar. Du är sannerligen den högste Beskyddaren, den Allvetande, den Allvise.

–69–

Påminn dig om hur Ashrafs moder uppträdde, hon vars son nedlade sitt liv i Zás land (Zanján). Han befinner sig förvisso på sanningens säte i närvaro av Den som är den Starkaste, den Allsmäktige.

När de otrogna så orättvist beslöt att döda honom, sände de bud efter hans moder, så att hon kunde tillrättavisa honom och förmå honom att återkalla sin tro och att följa dem i spåren som har tillbakavisat Guds sanning, alla världars Herre.

Knappt hade hon fått se sin sons ansikte, förrän hon yttrade sådana ord till honom att det fick hjärtat hos dem som älskar Gud, och utöver dem härskaran i höjden, att ropa högt och plågas djupt av sorg. Sannerligen, din Herre vet vad Min tunga talar. Han bär själv vittnesbörd om Mina ord.

Och när hon vände sig till honom sade hon: "Min son, min egen son! Underlåt icke att offra dig på din Herres stig! Tag dig i akt så att du ej sviker din tro på Honom, inför vars ansikte alla som är i himlarna och alla som är på jorden har bugat sig i tillbedjan. Fortsätt, o min son, och håll ut på Herren, din Guds stig. Skynda dig att nå Hans närhet, som är alla världars högt Älskade."

Henne tillkommer Mina välsignelser och Min barmhärtighet, Mitt lov och Min härlighet. Jag skall själv gottgöra förlusten av hennes son – en son som nu dväljs inom Mitt majestäts och Min härlighets tabernakel, och vars ansikte strålar av ett ljus som med sin strålglans insveper himmelens jungfrur i deras himmelska kammare och utöver dem, invånarna i Mitt paradis och inbyggarna i helighetens städer. Skulle något öga skåda hans ansikte, skulle han utropa: "Se, detta är ej någon annan än den ädlaste ängel!"

–70–

Världens jämvikt har rubbats genom det vibrerande inflytandet av denna största, denna nya världsordning. Mänsklighetens livsordning har omstörtats genom kraften i detta enastående, detta underbara system – vars like mänskliga ögon aldrig har skådat.

Nedsänk er i Mina ords ocean så att ni kan reda ut dess hemligheter och upptäcka alla de pärlor av visdom som ligger dolda i dess djup. Tag er i akt så att ni ej vacklar i er föresats att omfatta sanningen i denna Sak – en Sak genom vilken de dolda krafterna i Guds makt har uppenbarats och Hans herravälde grundlagts. Skynda till Honom med ansiktet strålande av glädje. Detta är Guds oföränderliga tro, evig i det förgångna, evig i framtiden. Må den som söker den, förvärva den, och vad gäller den som har vägrat söka den – Gud är sannerligen oberoende och upphöjd över varje behov av sin skapelse.

Säg: Detta är den ofelbara våg som Gud håller i sin hand, på vilken alla som är i himlarna och alla som är på jorden blir vägda och deras öden avgjorda, om ni är bland dem som tror och erkänner denna sanning. Säg: Genom den har de fattiga blivit berikade, de lärda upplysta och sökarna i stånd att höja sig till Guds närvaro. Tag er till vara så att ni icke låter den bli orsak till splittring bland er. Var lika fast förankrade som det orubbliga berget i er Herres, den Mäktiges, den Kärleksfulles sak.

–71–

Ängslas icke, o världens folk, när Min skönhets morgonstjärna gått ned och Mitt tabernakels himmel är dold för era ögon. Stå upp och främja Min sak och förhärliga Mitt ord bland människorna. Vi är alltid med er och skall styrka er genom sanningens makt. Vi är sannerligen allsmäktig. Var och en som har erkänt Mig skall träda fram och tjäna Mig med sådan beslutsamhet att jordens och himmelens makter kommer att vara ur stånd att tillintetgöra hans föresats.

Jordens folk sover djupt. Om de vaknade ur sin slummer skulle de ivrigt skynda till Gud, den Allvetande, den Allvise. De skulle förkasta allt de äger, vore det så all världens skatter, att deras Herre måtte minnas dem även om det vore med blott ett enda ord. Sådan är den lära som givits er av Honom, som håller kunskapen om tingen dolda i en skrift, vilken skapelsens öga icke har skådat och som ej är uppenbarad för någon utom för Hans eget Jag, den allsmäktige Beskyddaren av alla världar. Så förvirrade är de av sina onda begärs rusighet att de är ur stånd att känna igen Herren över hela skapelsen, Han vars röst ropar högt från alla håll: "Det finnes ingen annan Gud än Jag, den Mäktige, den Allvise."

Säg: Gläd er icke över de ting ni äger, ikväll är de era, imorgon kommer andra att äga dem. Sålunda varnar er Han som är den Allvetande, den Allunderrättade. Säg: Kan ni påstå att det ni äger är varaktigt eller säkert! Nej! Vid Mig själv, den Allbarmhärtige! Era dagar flyr sin kos som en vindfläkt och all er prakt och härlighet skall sluta på samma sätt som deras prakt och härlighet, vilka har gått före er. Rannsaka er själva, o människor! Vad har det blivit av era förflutna dagar, era förlorade århundraden? Lyckliga är de dagar som har helgats åt Guds åminnelse och välsignade de timmar som har tillbringats med lovprisandet av Honom som är den Allvise. Vid Mitt liv! Varken de mäktigas pompa eller de rikas överflöd, ej heller de gudlösas inflytande skall bestå. Allt skall förgå vid ett ord från Honom. Han är sannerligen den Allstarke, den Allbetvingande, den Allsmäktige. Vilken fördel är det med de världsliga ting som människor äger? Det som skall gagna dem har de ohjälpligt försummat. Inom kort skall de vakna ur sin slummer och finna sig oförmögna att vinna vad de gått miste om under deras Herres, den Allsmäktiges, den Allprisades dagar. Om de blott visste det, skulle de försaka allt för att deras namn skulle nämnas inför Hans tron. De räknas sannerligen bland de döda.

–72–

Låt ej era hjärtan oroas, o människor, när Min närvaros härlighet har återkallats och Mitt yttrandes ocean har tystnat. Det finns en visdom i att Jag är närvarande bland er och ännu en i Min frånvaro, outgrundlig för alla utom Gud, den Oförliknelige, den Allvetande. Sannerligen, Vi betraktar er från Vår härlighets rike och skall bistå vemhelst som framträder för Vår saks seger med en himmelsk härskara och en samling av Våra gynnade änglar.

O jordens folk! Gud, den eviga Sanningen, är Mitt vittne att strömmar av friskt och stilla flödande vatten har strömmat fram ur klipporna genom välljudet i de ord som yttrats av er Herre, den Obundne och fortfarande sover ni. Kasta bort vad ni äger och svinga er på frigörelsens vingar bortom alla skapade ting. Så bjuder er skapelsens Herre vars Pennas rörelser har omdanat människosläktets själ.

Vet ni från vilka höjder er Herre, den Allhärlige, kallar? Tror ni att ni har känt igen den Penna varmed er Herre, alla namns Herre, befaller er? Nej, vid Mitt liv! Visste ni det blott, skulle ni försaka världen och av hela ert hjärta skynda till den högt Älskades närvaro. Era själar skulle bli så hänförda av Hans ord att ni försatte den Större världen i häftig rörelse – hur mycket mera icke då denna lilla och obetydliga! Sålunda har Min frikostighets strömmar utgjutits från Min godhets himmel såsom ett tecken på Min barmhärtighet, att ni måtte vara bland de tacksamma. …

Tag er i akt så att icke köttets och en fördärvlig böjelses begär framkallar splittring bland er. Var såsom fingrarna på en hand, som lemmarna på en kropp. Så råder er uppenbarelsens Penna om ni är bland dem som tror.

Begrunda Guds barmhärtighet och Hans gåvor. Han föreskriver er det som kommer att gagna er fastän Han själv mycket väl kan undvara alla skapelser. Era onda gärningar kan aldrig skada Oss, ej heller kan era goda handlingar gagna Oss. Vi uppmanar er uteslutande för Guds skull. Detta betygar varje tänkande och insiktsfull människa.

–73–

Det är klart och tydligt att, när de slöjor har rivits sönder som döljer verkligheten i framträdandet av Guds namn och egenskaper, ja i alla skapade ting, synliga eller osynliga, kommer ingenting utom Guds tecken att återstå – ett tecken som Han själv har lagt in i dessa verkligheter. Detta tecken kommer att vara till så länge det är Herren din Guds vilja, himlarnas och jordens Herre. Om de välsignelser som förlänas alla skapade varelser är sådana, hur upphöjd måste då ej bestämmelsen vara för den sant troende, vars tillvaro och liv är att anse som det ursprungliga syftet med hela skapelsen. Liksom trosbegreppet har funnits från den början som ej har någon början och skall vara till det slut som ej har något slut, skall den sant troende på samma sätt för evigt leva och förbli. Hans ande skall beständigt kretsa kring Guds vilja. Han skall förbli lika länge som Gud själv.  Han är uppenbarad genom Guds uppenbarelse och är dold på Hans befallning. Det är tydligt att de mest upphöjda boningarna i odödlighetens rike har inrättats som hemvist för dem som verkligen har trott på Gud och på Hans tecken. Döden kan aldrig taga denna heliga plats i besittning. Sålunda har Vi anförtrott dig din Herres tecken, att du måtte förbli ståndaktig i din kärlek till Honom och vara bland dem som förstår denna sanning.

–74–

Varje ord som utgår från Guds mun är begåvat med en sådan styrka att det kan ingjuta nytt liv i varje människokropp, om ni blott kunde förstå denna sanning. Alla de underbara verk ni ser i denna värld har kommit till stånd genom utövandet av Hans allenarådande och mest upphöjda vilja, Hans underbara och orubbliga föresats. Genom blotta uppenbarandet av ordet "Utformare", som utgår från Hans läppar och förkunnar Hans egenskap för mänskligheten, frigörs en sådan kraft att den i tidevarv efter tidevarv förmår skapa alla de mångfaldiga konstverk människan kan frambringa med sina händer. Detta är förvisso en säker sanning. Knappt har detta lysande ord yttrats, förrän dess besjälande krafter uppväcks hos alla skapade ting och giver upphov till de medel och redskap varmed sådana konstverk kan frambringas och fulländas. Alla de underbara bedrifter ni nu bevittnar är de omedelbara följderna av uppenbarandet av detta namn. I kommande dagar skall ni sannerligen skåda ting som ni aldrig förr hört nämnas. Sålunda har det blivit påbjudet i Guds skrifter och ingen kan förstå det utom de skarpsynta. I samma ögonblick som det ord som uttrycker Min egenskap "den Allvetande", utgår från Min mun, skall på liknande sätt varje skapat ting i förhållande till sin mottaglighet och sina begränsningar, begåvas med förmågan att utveckla kunskaper i de underbaraste vetenskaper och bemyndigas att med tiden uppenbara dem på befallning av Honom som är den Allsmäktige, den Allvise. Du skall förvisso veta att uppenbarandet av varje annat namn åtföljes av en liknande yttring av Gudomlig makt. Varje enskild bokstav som utgår från Guds mun är i sanning en moderbokstav, och varje ord som yttras av Honom, som är den gudomliga uppenbarelsens Källsprång, är ett moderord och Hans skrift en moderskrift. Allt gott tillkommer dem som uppfattar denna sanning.

–75–

Slit i Mitt namn sönder de slöjor som så djupt har förblindat er syn och skingra, genom den kraft som fötts av er tro på Guds enhet, det fåfänga efterhärmandets avgudar. Stig sedan in i det heliga paradis som är den Allbarmhärtiges behag. Helga era själar från vadhelst som ej kommer från Gud och smaka vilans ljuvhet i Hans omfattande och mäktiga uppenbarelses sfär och under Hans överlägsna och ofelbara överhöghets skugga. Låt er icke svepas in i era själviska önskningars täta slöjor, eftersom Jag i var och en av er har fullkomnat Min skapelse, på det att Mitt verks ypperlighet i dess fullhet måtte uppenbaras för människorna. Därav följer att varje människa av sig själv har kunnat och skall fortsätta att kunna uppskatta Guds skönhet, den Förhärligade. Om hon ej begåvats med en sådan förmåga, hur skulle hon då kunna kallas till räkenskap för sitt misslyckande? Om någon människa, medan hon står i Guds närvaro på den dag, då alla jordens folk kommer att sammanföras, skulle tillfrågas: "Varför har du misstrott Min skönhet och vänt dig bort från Mitt Jag" och om någon människa då skulle svara och säga: "Eftersom alla människor har felat och icke någon har befunnits villig att vända sitt ansikte mot sanningen, har även jag genom att följa deras exempel allvarligt misslyckats med att igenkänna den Eviges skönhet", skall en sådan undskyllan förvisso förkastas. Ty ingen människas tro kan betingas av någon annan än hon själv.

Detta är en av de sanningar som ligger inneslutna i Min uppenbarelse – en sanning som Jag har uppenbarat i alla de himmelska böckerna, som jag har förmått storhetens Tunga att yttra och styrkans Penna att inskriva. Tänk en stund därpå, så att ni både med ert inre och yttre öga kan förnimma den gudomliga visdomens särdrag och upptäcka den himmelska kunskapens ädelstenar, vilka jag på ett klart och mäktigt språk har uppenbarat i denna upphöjda och okränkbara skrift och att ni icke förvillas bort från den allra högsta Tronen, från Trädet bortom vilket man icke kan komma, från den eviga maktens och härlighetens boningsplats.

Guds tecken lyser så uppenbart och strålande som solen bland Hans skapelsers verk. Vadhelst som utgår från Honom är skilt ifrån och kommer alltid att vara upphöjt över människors påfund. Från Hans kunskaps källa har oräkneliga ljus av lärdom och visdom stigit upp och från Hans Pennas paradis har den Allbarmhärtiges andedräkt oupphörligen fläktat över människornas hjärtan och själar. Lyckliga är de som har insett denna sanning.

–76–

Lyssna, o Min tjänare, till det som har sänts ned till dig från din Herres, den Ouppnåeliges, den Högstes tron. Det finns ingen annan Gud än Han. Han har kallat till liv sina skapade varelser för att de skall lära känna Honom, som är den Medlidsamme, den Allbarmhärtige. Till alla nationers städer har Han sänt sina budbärare, som Han givit i uppdrag att för människor förkunna budskapet om Hans välbehags paradis och få dem att närma sig den bestående trygghetens hamn, den eviga helighetens och den överjordiska härlighetens säte.

Somliga leddes av Guds ljus och vann tillträde till Hans närvaros förgård, fick dricka det eviga livets vatten ur undergivenhetens hand och räknades till dem som verkligen hade erkänt och trott på Honom. Andra reste sig mot Honom och förkastade Guds tecken, den Starkaste, den Allsmäktige, den Allvise.

Tidevarv förflöt tills de nådde sin fulländning i denna Dagarnas furste, den dag på vilken Bayánens Morgonstjärna visade sig över barmhärtighetens horisont, den dag på vilken den Allhärliges Skönhet framträdde i Alí‑Muhammeds, Bábs, upphöjda gestalt. Knappt hade Han uppenbarat sig förrän alla människor reste sig upp emot Honom. Av somliga utpekades Han som en som hade förtalat Gud, den Allsmäktige, dagarnas Uråldrige. Andra betraktade Honom som en människa gripen av vanvett, ett påstående som Jag själv har hört från en prästs läppar. Åter andra bestred Hans anspråk på att vara Guds Språkrör och brännmärkte Honom som en, som stulit och använt den Allsmäktiges ord som sina, förvrängt deras betydelse och blandat dem med sina egna. Upphöjdhetens öga gråter av bedrövelse över det som deras mun har uttalat, medan de fortsätter att triumfera på sina höga säten.

"Gud är mitt vittne, o människor! sade Han. Jag har kommit till er med en uppenbarelse från Herren, er Gud, era förfäders Herre. O människor, se icke till de ting ni äger utan se hellre till de ting Gud har sänt ned till er. Detta kommer förvisso att vara bättre för er än hela skapelsen, om ni blott kunde inse det. Se efter noga ännu en gång, o människor, och besinna Guds vittnesbörd och Hans bevis som är i er ägo och jämför dem med den Uppenbarelse som sänts ned till er i denna dag, så att sanningen, den osvikliga sanningen, bortom varje tvivel må uppenbaras för er. O människor, följ icke i den ondes fotspår utan följ den Allbarmhärtiges tro och var bland dem som verkligen tror. Vad skulle det gagna människan om hon underlåter att erkänna Guds uppenbarelse? Ingenting alls. Detta kan Jag själv, den Allsmäktige, den Allvetande, den Allvise, intyga."

Ju mera Han förmanade dem desto häftigare ökade deras illvilja tills de slutligen avrättade Honom med den nesligaste grymhet. Guds förbannelse vare över förtryckarna!

Några få trodde på Honom, få av Våra tjänare är de tacksamma. Dessa förmanade Han i sina skrifter – ja i varje avsnitt av sina underbara skrifter – att på den utlovade uppenbarelsens dag icke ge upp inför något, vad det än må vara, vare sig i himmelen eller på jorden. "O människor", sade Han, "Jag har framträtt för att Han skall uppenbaras och har låtit Min bok, Bayánen, nedkomma till er i det enda syftet att grundlägga Hans saks sanning. Frukta Gud och bestrid Honom icke så som Koranens folk har tvistat med Mig. Skynda till Honom vid vilken tidpunkt ni än hör något om Honom och håll fast vid vadhelst Han må uppenbara för er. Intet utom Honom kan någonsin gagna er, nej icke ens om ni från början till slutet framlägger bevis från alla dem som fanns till före er."

Och när efter några få års förlopp det gudomliga beslutets himmel revs itu och Bábs skönhet iklädd en ny skrud visade sig i Guds namns skyar, uppreste sig detta folk illvilligt mot Honom, vars ljus omsluter alla skapade varelser. De bröt Hans förbund, förnekade Hans sanning, tvistade med Honom, anmärkte på Hans tecken, betraktade Hans vittnesbörd som falskt och sällade sig till de trolösas sällskap. Slutligen beslöt de att taga Hans liv. Sådant är tillståndet hos dem som hamnat i djup villfarelse!

Och när de såg att de icke mäktade uppnå sina syften reste de sig för att smida ränker mot Honom. Se hur de beständigt tänker ut ett nytt sätt att skada Honom, så att de kan kränka och vanära Guds sak. Säg: Ve er! Vid Gud! Era intriger överhöljer er med skam. Er Herre, barmhärtighetens Gud, kan gott undvara alla skapade varelser. Ingenting kan vare sig öka eller minska det som Han besitter. Om ni tror, kommer ni själva att gynnas genom er tro och om ni icke tror, kommer ni själva att drabbas. Aldrig någonsin kan den otrognes hand vanhelga fållen på Hans klädnad.

O Min tjänare som tror på Gud! Vid den Allsmäktiges rättfärdighet! Om jag skulle berätta för dig historien om allt det som vederfarits Mig skulle människors själar och sinnen vara oförmögna att stå ut med dess tyngd. Gud själv är Mitt vittne. Giv akt på dig själv och följ icke i dessa människors fotspår. Begrunda djupt din Herres sak. Bemöda dig om att lära känna Honom genom Honom själv och ej genom andra. Ty ingen annan än Han kan någonsin gagna dig. Detta kan alla skapade varelser intyga, kunde du blott inse det.

Träd fram ur slöjorna med din Herres tillåtelse, den Allhärlige, den Mäktigaste, och, inför ögonen på dem som är i himlarna och dem som är på jorden, fatta odödlighetens bägare i din Herres namn, den Ouppnåelige, den Högste och drick dig otörstig och var ej bland dem som dröjer. Jag svär vid Gud! I det ögonblick du berör bägaren med dina läppar skall härskaran i höjden hylla dig och säga, "Drick med välbehag, o människa som verkligen har trott på Gud!" och invånarna i odödlighetens städer skall utropa, "Gläd dig, o du som har tömt Hans kärleks bägare!" och majestätets Tunga skall välkomna dig med orden, "Stor är den sällhet som väntar dig, o Min tjänare, ty du har nått fram till det som ingen har nått utom sådana som har lösgjort sig från allt som är i himlarna och allt som är på jorden och som är symbolerna för sann frigörelse. "

–77–

Vad beträffar din fråga om människans skapelse. Du skall veta att alla människors natur skapats så som det förordnats av Gud, Beskyddaren, Den i sig själv varande. Var och en har föreskrivits ett förutbestämt mått i enlighet med påbuden i Guds mäktiga och välbevarade skrifter. Allt det som finns slumrande inom er kan emellertid uppenbaras endast genom er egen viljas kraft. Era egna handlingar vittnar om sanningen i detta. Tag till exempel i betraktande det som förbjudits människan i Bayánen. Gud har i denna Bok påbjudit såsom lagligt det Han önskat påbjuda, och har i kraft av sin högsta makt förbjudit vadhelst Han valt att förbjuda. Härom vittnar Bokens text. Vill ni icke betyga detta? Människorna har emellertid uppsåtligt brutit mot Hans lag. Skall Gud eller de själva lastas för ett sådant handlingssätt? Döm rättvist. Allt gott är av Gud och allt ont kommer från er själva. Kan ni då icke begripa detta? Denna sanning har uppenbarats i alla de heliga skrifterna, fattade ni det blott. Varje handling ni överväger står lika klar inför Honom som samma handling när den redan är utförd. Det finnes ingen Gud jämte Honom. Honom tillhör hela skapelsen och dess rike. Allt står uppenbarat inför Honom, allt är nedtecknat i Hans heliga och förborgade skrifter. Denna Guds förhandskunskap får emellertid ej betraktas såsom orsak till människornas handlande, liksom din egen tidigare vetskap om att en viss händelse kommer att inträffa eller din önskan att något visst skall ske, icke är och aldrig kan bli orsak till en viss händelse.

–78–

Vad gäller din fråga om skapelsens ursprung. Var viss om att Guds skapelse har funnits i evighet och kommer att fortsätta att finnas i evighet. Dess begynnelse har ej haft någon begynnelse och dess ände vet icke av någon ände. Hans namn, Skaparen, förutsätter en skapelse, liksom Hans titel, människornas Herre, måste innebära att det finns en tjänare.

Vad beträffar de ord som tillskrives tidigare profeter, sådana som: "I begynnelsen var Gud, det fanns ej någon skapelse som kände Honom" och "Herren var ensam, utan någon som tillbad Honom" är betydelsen av dessa och liknande ord klar och tydlig och borde aldrig missförstås.

Dessa ord som Han har uppenbarat bär vittnesbörd om samma sanning: "Gud var allena, det fanns ingen jämte Honom. Han kommer alltid att förbli vad Han alltid har varit." Varje klarsynt öga skall lätt märka att Herren nu är uppenbarad och ändå finns det ingen som erkänner Hans härlighet. Härmed menas att den boning där det gudomliga Väsendet vistas ligger bortom någons fattningsförmåga och syn utom Hans egen. Vadhelst i den föränderliga världen som antingen kan uttryckas eller förstås, kan aldrig överskrida de gränser som enligt dess inneboende natur nedlagts i det. Gud allena överskrider sådana begränsningar. Han har sannerligen funnits i all evighet. Ingen like eller jämställd med Honom har funnits eller kommer någonsin att finnas. Inget namn kan jämföras med Hans namn. Ingen penna kan skildra Hans väsen, ej heller kan någon tunga förtälja om Hans härlighet. Han kommer för evigt att förbli oändligt upphöjd över alla utom sig själv.

Betänk tidpunkten vid vilken Guds upphöjda Manifestation uppenbarar sig för människorna. Före den tiden är det uråldriga Väsendet, som fortfarande är okänt för människorna och hittills ej givit uttryck för Guds ord, själv den Allvetande i en värld utan någon människa som lärt känna Honom. Han är i sanning en Skapare utan skapelse. Ty just i det ögonblick som föregår Hans uppenbarelse, skall varje skapat ting förmås överlämna sin själ till Gud. Detta är sannerligen den dag om vilken det har skrivits: "Vem skall konungariket tillhöra denna dag?" Och ingen kan bli funnen som är redo att svara.

–79–

Beträffande din fråga angående Guds världar. Du skall i sanning veta att Guds världar är oräkneliga till antalet och oändliga i sitt omfång. Ingen kan beräkna eller förstå dem utom Gud, den Allvetande, den Allvise. Fundera över sömnens tillstånd. Sannerligen säger Jag, detta fenomen är Guds mest gåtfulla tecken bland människorna, om de blott ville begrunda det i sina hjärtan. Betänk hur det du har sett i din dröm efter ett avsevärt tidsförlopp fullständigt förverkligas. Hade den värld i vilken du befann dig i din dröm varit identisk med den värld i vilken du lever, skulle det ha varit nödvändigt för händelsen som inträffade i drömmen att äga rum i denna värld i just det ögonblick den inträffade. Om så vore skulle du själv ha kunnat bevittna det. Eftersom detta dock ej var fallet, måste det nödvändigtvis vara så, att den värld i vilken du lever är olik och oberoende av den som du har upplevt i din dröm. Denna sistnämnda värld har varken början eller slut. Det skulle vara sant om du påstod att den världen, såsom förordnats av den Allhärlige och Allsmäktige Guden, finns inom ditt eget jag och ligger dold inom dig. Det skulle likaså vara riktigt att påstå att din själ, efter att ha överskridit sömnens begränsningar och avskurit alla jordiska band, genom Guds ingripande hade tillåtits att färdas genom ett rike som ligger dolt i denna världs innersta verklighet. Sannerligen säger Jag, Guds skapelse omfattar världar vid sidan av den här världen och varelser åtskilda från dessa varelser. I var och en av dessa världar har Han förordnat vad ingen kan genomskåda utom Han själv, den Alltgenomträngande, den Allvise. Begrunda vad Vi har uppenbarat för dig, att du måtte upptäcka vad som Gud, din Herre och alla världars Herre har avsett. I dessa ord har den gudomliga visdomens mysterier bevarats. Vi har avstått från att utbreda Oss över detta ämne på grund av den sorg som har omgivit Oss genom de handlingar som begåtts av dem som skapats genom Våra ord, om ni vore bland dem som vill lyssna till Vår röst.

–80–

Du har ställt en fråga till Mig, om människan till skillnad från Guds profeter och Hans utvalda, efter den kroppsliga döden kommer att bibehålla samma individualitet, personlighet, medvetenhet och förstånd, som kännetecknade hennes liv i denna värld. Om detta vore fallet, hur kommer det sig då, vilket du har lagt märke till, att medan sådana obetydliga avbräck av hennes själsförmögenheter som avsvimning och allvarlig sjukdom berövar henne förståndet och medvetandet, hennes död, vilket måste innebära hennes kropps nedbrytning och dess beståndsdelars upplösning, är ur stånd att förstöra förståndet och utsläcka medvetandet? Hur kan någon föreställa sig att människans medvetande och personlighet kommer att bibehållas då själva instrumenten, som är nödvändiga för deras existens och funktion, fullständigt har upplösts?

Du skall veta att människans själ är upphöjd över och oberoende av kroppens eller sinnets alla brister. Att en sjuk person visar svaghetstecken beror på de hinder som träder emellan hans själ och hans kropp, ty själen själv förblir opåverkad av varje kroppslig opasslighet. Betrakta lampans ljus. Trots att ett yttre föremål kan skymma dess utstrålning fortsätter själva ljuset att lysa med oförminskad styrka. På samma sätt är all sjukdom som hemsöker människans kropp en svårighet som förhindrar själen från att uttrycka sin inneboende kraft och styrka. När den lämnar kroppen skall den emellertid visa en sådan överlägsenhet och avslöja ett sådant inflytande att ingen kraft på jorden kan mäta sig därmed. Varje ren, varje förädlad och helgad själ skall begåvas med oerhörd kraft och fröjdas i yttersta glädje.

Tänk på ljuset som är satt under en skäppa. Även om ljuset lyser är ändå dess strålar dolda för människorna. Betrakta likaledes hur solen förrmörkas av molnen. Se hur dess glans tycks ha avtagit fastän källan till ljuset i verkligheten är oförändrad. Människans själ bör liknas vid solen och allting på jorden bör ses som solens kropp. Så länge som inget yttre hinder kommer emellan dem, kommer kroppen i sin helhet att fortsätta att återspegla själens ljus och få sin kraft från dess styrka, men så snart en slöja kommer emellan dem, verkar det som om ljusets lyskraft minskar.

Tänk återigen på solen när den är fullkomligt gömd bakom molnen. Fastän jorden fortfarande är upplyst av dess ljus, är mängden ljus den mottager betydligt försvagat. Icke förrän molnen upplösts, kan solen skina igen i hela sin prakt. Varken molnets närvaro eller dess frånvaro kan på något sätt påverka solens inneboende strålglans. Människans själ är den sol, genom vilken hennes kropp upplyses och från vilken den hämtar sin styrka och skall betraktas på detta sätt.

Tänk också på hur frukten, innan den är formad, finns slumrande i trädet. Om trädet skulle skäras i stycken skulle ej något tecken, ej heller någon del av frukten, om än aldrig så liten, kunna upptäckas. När den emellertid kommer fram uppenbarar den sig, såsom du lagt märke till, i sin underbara skönhet och strålande fullkomlighet. Vissa frukter når verkligen sin fulla utveckling först sedan de avskilts från trädet.

–81–

Och nu beträffande din fråga angående människans själ och dess fortlevande efter döden. Du skall i sanning veta, att själen efter dess avskiljande från kroppen skall fortsätta att utvecklas tills den når fram till Guds närhet i en ställning och ett tillstånd, som varken tidsåldrarnas och seklernas förlopp eller förändringarna och händelserna i denna värld kan ändra. Den skall fortleva lika länge som Guds rike, Hans överhöghet, Hans välde och makt skall bestå. Den skall framvisa Guds tecken och Hans egenskaper och uppenbara Hans godhet och givmildhet. Min pennas rörelse avstannar när den söker att på passande sätt skildra högheten och härligheten i en så upphöjd ställning. Den ära med vilken nådens Hand skall bekläda själen är sådan att ingen tunga till fullo kan avslöja den, ej heller kan någon annan jordisk makt beskriva den. Välsignad är den själ som vid tiden för sin frigörelse från kroppen är helgad från de gagnlösa inbillningarna hos världens folk. En sådan själ lever och rör sig enligt sin Skapares vilja och inträder i det högsta paradiset. Himmelens jungfrur, invånare i de ståtligaste boningarna, skall kretsa kring den och Guds profeter och Hans utvalda skall söka dess sällskap. Med dem skall den själen samtala fritt och berätta vad den har fått utstå på Guds stig, alla världars Herre. Om någon människa finge höra vad som har blivit bestämt för en sådan själ i Guds världar, Herren på tronen därovan och på jorden därunder, skulle hela hans väsen omedelbart flamma upp i hans stora längtan att uppnå denna mest upphöjda, denna helgade och lysande ställning. … Själens beskaffenhet efter döden kan aldrig beskrivas, ej heller är det lämpligt och tillåtet att avslöja hela dess natur för människornas ögon. Guds profeter och budbärare har sänts ned i den enda avsikten att vägleda mänskligheten till sanningens raka stig. Syftet bakom deras uppenbarelse har varit att fostra alla människor, så att de i dödens stund i yttersta renhet och helighet och fullständigt frigjorda kan uppstiga till den Högstes tron. Ljuset som dessa själar utstrålar är ansvarigt för världens framåtskridande och dess folks framsteg. De är liksom en surdeg som genomsyrar tillvarons värld och utgör den livgivande kraft varigenom världens konstarter och underverk läggs i dagen. Genom dem låter molnen sin välgörenhet regna över människorna och jorden frambringar sina frukter. Allting måste ha en orsak, en drivande kraft, en besjälande princip. Dessa själar och frigörelsens symboler har tillhandahållit och skall fortsätta att tillhandahålla den främsta drivkraften i tillvaron. Den bortomliggande världen är lika olik den här världen som den här världen är olik barnets, när det fortfarande befinner sig i moderlivet. Då själen når Guds närvaro skall den antaga den form som bäst passar dess odödlighet och är värdig dess himmelska boningsplats. En sådan tillvaro är en villkorlig och icke en oberoende tillvaro, såtillvida som den förra föregås av en orsak medan den senare är oberoende därav. Oberoende tillvaro är helt förbehållen Gud, upphöjd vare Hans härlighet. Lyckliga är de som fattar denna sanning. Begrundade du i ditt hjärta Guds profeters uppträdande, skulle du förvissat och villigt intyga att det måste finnas andra världar jämte den här världen. Flertalet av de sant visa och lärda har, såsom nedtecknats av härlighetens Penna i visdomens skrift, i alla tider burit vittnesbörd om sanningen i det som Guds heliga skrift har uppenbarat. Till och med materialister har i sina verk vittnat om visdomen hos de av Gud utsedda budbärarna och har ansett att de häntydningar som paradisets profeter gjort till helvetets eld och till framtida belöning och straff, skall tillskrivas en önskan att fostra och förädla människornas själar. Betänk således hur större delen av mänskligheten, vilka deras trosåskådningar eller teorier än må vara, har erkänt dessa Guds profeters framstående egenskaper och godtagit deras överlägsenhet. Dessa frigörelsens Ädelstenar hyllas av en del som visdomen förkroppsligad, medan andra tror dem vara Guds egna talesmän. Hur kunde sådana Själar ha gått med på att underkasta sig sina fiender om de trodde att alla Guds världar var begränsade till jordelivet? Skulle de frivilligt ha genomlidit dessa vedermödor och plågor, vilka ingen människa någonsin upplevt eller skådat?

–82–

Du har ställt en fråga till Mig om själens natur. Du skall i sanning veta att själen är ett Guds tecken, en himmelsk ädelsten, vars verklighet de lärdaste av människor har misslyckats att fatta och vars mysterium inget sinne, hur skarpt det än må vara, någonsin kan hoppas på att klargöra. Själen är den första av alla skapelser som betygar sin Skapares ypperlighet, den första som igenkänner Hans härlighet, som håller fast vid Hans sanning och som knäböjer i tillbedjan inför Honom. Om den är trogen Gud skall den återspegla Hans ljus och slutligen återvända till Honom. Om den emellertid brister i trohet mot sin Skapare skall den bli ett offer för själviskhet och lidelse och till slut sjunka ned i dess djup.

Vemhelst som i denna dag på grund av människornas tvivel och inbillningar har vägrat vända sig bort från Honom, som är den eviga Sanningen, och icke har låtit den uppståndelse som framkallats av de kyrkliga och världsliga myndigheterna hindra honom från att erkänna Hans budskap, en sådan människa skall av Gud, alla människors Herre, betraktas som ett av Hans mäktiga tecken och skall räknas till dem vars namn har inskrivits av den Högstes Penna i Hans bok. Välsignad är den som har insett en sådan själs sanna värde, som har erkänt dess ställning och upptäckt dess ädla egenskaper.

Mycket har skrivits i de äldre böckerna angående de olika skedena i själens utveckling, såsom lystnad, hätskhet, ingivelse, välvilja, förnöjsamhet, gudomligt välbehag och liknande känslor. Den Högstes Penna är emellertid obenägen att uppehålla sig vid dem. Varje själ, som ödmjukt vandrar med sin Gud i denna dag och håller fast vid Honom, skall finna sig begåvad med äran och härligheten i alla goda namn och ställningar.

När människan sover kan hennes själ på intet sätt sägas ha en medfödd förmåga att bli påverkad av något yttre föremål. Den är icke mottaglig för någon förändring av sitt ursprungliga tillstånd eller beskaffenhet. Varje förändring i dess verksamhetssätt får tillskrivas yttre orsaker. Det är till yttre inflytanden som varje förändring i dess omgivning, dess förståelse och varseblivning bör hänföras.

Betrakta det mänskliga ögat. Trots att det har förmåga att uppfatta alla skapade ting, kan likväl det minsta hinder skymma dess syn så att det berövas förmågan att alls kunna urskilja något föremål. Upphöjt vare Hans namn som har skapat och är Orsaken till dessa orsaker, som har påbjudit att varje förändring eller skiftning i tillvarons värld görs beroende av dem. Varje skapat ting i hela världsalltet är blott en dörr som leder till kunskapen om Honom och är ett tecken på Hans överhöghet, en uppenbarelse av Hans namn, en symbol för Hans majestät, ett bevis på Hans makt, ett medel att vinna tillträde till Hans raka Väg. …

Sannerligen säger jag, den mänskliga själen är till sitt väsen ett av Guds tecken, ett mysterium bland alla Hans mysterier. Den är ett av den Allsmäktiges väldiga tecken, förelöparen som förkunnar verkligheten hos alla Guds världar. Inom den ligger fördolt det som världen nu är fullständigt oförmögen att förstå. Begrunda i ditt hjärta uppenbarelsen av Guds själ, som präglar alla Hans lagar, och ställ den i motsats till den lågt stående och lystna natur vilken har gjort uppror mot Honom, vilken förbjuder människor att vända sig till namnens Herre och driver dem till att följa sina begär och laster. En sådan själ har i sanning gått långt på villfarelsens stig. …

Du har vidare frågat Mig om själens tillstånd efter dess avskiljande från kroppen. Du skall i sanning veta att, om människans själ har vandrat Guds vägar skall den förvisso återvända och omslutas av den Älskades härlighet. Vid Guds rättfärdighet! Den skall nå en ställning som ingen penna kan skildra, ej heller någon tunga beskriva. Den själ som har förblivit trogen Guds sak och stått orubbligt fast på Hans Väg skall efter sitt uppstigande besitta en sådan kraft att alla de världar som den Allsmäktige skapat kan gagnas genom den. En sådan själ tillhandahåller på den fulländade Konungens och gudomlige Fostrarens bud den oblandade surdeg, vilken genomsyrar tillvarons värld och skänker den kraft varigenom världens konstarter och underverk läggs i dagen. Tänk på hur mjölet behöver surdeg att blandas upp med. Dessa själar som är avskiljandets symboler är surdegen för världen. Begrunda detta och var bland de tacksamma.

I flera av Våra skrifter har Vi omnämnt detta ämne och har framhävt de olika stegen i själens utveckling. Sannerligen säger Jag, den mänskliga själen är höjd över all rörelse, framträdande eller tillbakaträdande. Den är stilla och ändå svingar den sig i höjden, den rör sig och ändå är den stilla. Den är i sig själv ett bevis som bär vittnesbörd om att det finns en värld som är tillfällig, såväl som existensen av en värld vilken varken äger begynnelse eller slut. Se hur drömmen du har haft efter många års förlopp åter spelas upp inför dina ögon. Betänk hur förunderligt gåtfull den värld är som visar sig för dig i din dröm. Besinna i ditt hjärta Guds outgrundliga visdom och begrunda dess mångahanda uppenbarelser. …

Bevittna de underbara bevisen på Guds händers verk och betänk dess vidsträckthet och beskaffenhet. Han som är profeternas Insegel har sagt: "Öka min förundran och häpnad inför Dig, o Gud!"

Beträffande din fråga om den fysiska världen är föremål för några begränsningar, så skall du veta, att förståelsen av denna fråga beror på iakttagaren själv. I en bemärkelse är den begränsad, i en annan är den höjd över alla begränsningar. Den ende sanne Guden har existerat i evighet och kommer att fortsätta att existera i evighet. Hans skapelse har likaledes ej haft någon början och kommer ej att få något slut. Allt som är skapat föregås emellertid av en orsak. Detta faktum fastställer i sig själv bortom skuggan av ett tvivel Skaparens enhet.

Du har dessutom frågat Mig om de himmelska sfärernas natur. För att förstå deras natur skulle det vara nödvändigt att undersöka meningen med de hänsyftningar, som i de forntida böckerna har gjorts till de himmelska sfärerna och himlarna, samt att upptäcka karaktären i deras förhållande till denna fysiska värld och det inflytande som de utövar på den. Hjärtat fylls av förundran inför ett så förbryllande ämne och sinnet blir villrådigt av dess mysterium. Gud allena kan utgrunda dess betydelse. De lärde som har fastställt denna jords ålder till några tusentals år har under den långa tidsrymden av iakttagelser förbigått att överväga såväl antalet som åldern av de andra planeterna. Betrakta dessutom de mångfaldiga åsiktsskillnader som uppkommit ur teorierna som framlagts av dessa människor. Du skall veta att varje fixstjärna har sina egna planeter och varje planet sina egna varelser, vars antal ingen människa kan beräkna.

O du, som har fäst din blick på Mitt anlete! Härlighetens Daggryning har i denna dag uppenbarat sin strålglans och den Högstes röst kallar. Vi har tidigare yttrat dessa ord: "Detta är icke den dag då det passar människor att ifrågasätta sin Herres ord. Vemhelst som har lyssnat till Guds kallelse, såsom den uttalats av Honom som är Härlighetens Daggryning, tillkommer det att stå upp och utropa: 'Här är jag, här är jag, o alla namns Herre, här är jag, här är jag, o himlarnas Skapare! Jag bär vittnesbörd om att de dolda tingen i Guds böcker har blivit uppenbarade genom Din uppenbarelse och att vadhelst som har blivit upptecknat av Dina budbärare i de heliga skrifterna har fullbordats.'”

–83–

Betrakta förnuftsförmågan som Gud har begåvat människans väsen med. Granska ditt eget jag och se hur din rörelse och stillhet, din vilja och avsikt, din syn och hörsel, ditt luktsinne och din talförmåga och vadhelst som hänför sig till eller överstiger dina fysiska sinnen eller andliga förnimmelser, härrör från denna förmåga och har den att tacka för sin existens. Så närbesläktade är de med den, att om dess samband med den mänskliga kroppen mindre än ett ögonblick skulle avbrytas, skulle vart och ett av alla dessa sinnen omedelbart upphöra att utöva sin uppgift och berövas kraften att visa tecknen på sin verksamhet. Det är otvivelaktigt klart och tydligt att vart och ett av dessa ovannämnda sinnen i sin särskilda funktion varit beroende och alltid kommer att förbli beroende av förnuftsförmågan och bör betraktas som ett tecken på uppenbarandet av Honom, som är alltings enväldige Herre. Genom dess uppenbarande har alla namn och egenskaper uppenbarats och genom upphörandet av dess verksamhet har de alla förstörts och försvunnit.

Det skulle vara fullkomligt osant att påstå, att denna förmåga är densamma som synförmågan, eftersom synförmågan härrör från den och är beroende av den. Det skulle likaledes vara ogörligt att påstå, att denna förmåga kan likställas med hörselsinnet, eftersom hörselsinnet mottager den erforderliga kraften från förnuftet för att fullgöra sin funktion.

Detta samband förenar denna förmåga med vad som än har varit dessa namns och egenskapers mottagare inom det mänskliga templet. Dessa olika namn och uppenbarade egenskaper har alstrats genom den verksamma kraften i detta Guds tecken. Omätligt upphöjt är detta tecken till sitt väsen och sin verklighet över alla sådana namn och egenskaper. Ja allt utom det skall jämfört med dess härlighet bli till intet och glömmas.

Om du alltifrån denna stund och till det slut som icke har något slut, i ditt hjärta skulle betänka denna gudomligt förordnade och utsökta verklighet, detta tecken på uppenbarelsen av den evigt Bestående, den Allhärlige Guden, med hela det samlade skarpsinne och omdöme, som de största andar har uppnått i det förgångna eller kommer att nå i framtiden, skall du likväl icke kunna förstå dess mysterium eller uppskatta dess värde. Efter att ha insett din oförmåga att nå fram till en djupgående förståelse av denna verklighet, vilken finns inom dig, kommer du villigt att erkänna det fåfänga i att du eller någon annan skapad varelse prövar att utforska mysteriet gällande den levande Guden, den oförgängliga härlighetens Morgonstjärna, de eviga dagarnas Uråldrige. Den bekännelse av hjälplöshet, vilket ett övervägande slutligen måste förmå varje själ att göra, är i sig själv den högsta graden av mänsklig förståelse och betecknar höjdpunkten i människans utveckling.

–84–

Betrakta den ende sanne Guden såsom skild från och omätligt upphöjd över alla skapade ting. Hela universum återspeglar Hans härlighet medan Han själv är oberoende av och höjer sig över sina skapelser. Detta är den gudomliga enhetens sanna mening. Han som är den eviga Sanningen är den enda Kraft som utövar obestridd överhöghet över tillvarons värld och vars avbild reflekteras i hela skapelsens spegel. All existens är beroende av Honom och från Honom härleder sig källan till alla tings bestånd. Detta är vad som menas med Gudomlig enhet, detta är dess grundläggande princip.

Några som är förledda av sina fåfänga inbillningar, har tänkt sig alla skapade ting såsom förenade och jämställda med Gud och har inbillat sig själva vara uttryck för Hans enhet. Vid Honom som är den ende sanne Guden! Sådana människor har varit och kommer att förbli den blinda efterhärmningens offer och skall räknas till dem som har inskränkt och begränsat uppfattningen av Gud.

Den människa tror i sanning på den gudomliga enheten som, långt ifrån att förväxla tvåfald med enhet, vägrar låta den minsta tanke på tvåfald fördunkla sin uppfattning om Guds enhet, som betraktar det gudomliga Väsendet såsom genom sin blotta natur står över alla begränsningar till antalet.

Kärnan i tron på gudomlig enhet består i att betrakta Honom som är Guds uppenbarare och Honom som är det osynliga, det ouppnåeliga, det okända Väsendet såsom en och densamme. Med detta menas att vadhelst som hänför sig till den förre, till alla Hans handlingar och gärningar, vadhelst Han påbjuder eller förbjuder, i alla avseenden och under alla förhållanden och utan något förbehåll måste betraktas såsom identiskt med Guds egen vilja. Detta är den mest upphöjda ställning, som en som tror på Guds enhet någonsin kan hoppas uppnå. Välsignad är den som når denna ställning och tillhör dem som står fast vid sin tro.

–85–

O, Mina tjänare! Det höves er att vederkvicka och återuppliva era själar genom de nåderika ynnestbevis som i denna gudomliga, denna själsväckande vårtid strömmar ned över er. Hans stora härlighets morgonstjärna har spridit sin strålglans över er och Hans gränslösa nåds moln har överskyggat er. Hur stor blir icke belöningen för den som ej har berövat sig en så rik gåva och ej heller underlåtit att igenkänna skönheten hos sin Mest älskade i denna Hans nya skrud.

Säg: O människor! Guds lampa brinner, tag er i akt så att icke er olydnads häftiga vindar släcker dess ljus. Nu är tiden inne att träda fram och prisa Herren, er Gud. Sträva icke efter kroppslig bekvämlighet och håll era hjärtan rena och fläckfria. Den onde ligger på lur, redo att snärja er. Rusta er mot hans onda anslag och befria er från det mörker som omgiver er, vägledda av ljuset från den ende sanne Gudens namn. Rikta era tankar på den Högt älskade hellre än på era egna jag.

Säg: O ni som har förirrat er och gått vilse! Den gudomlige Budbäraren som icke säger något annat än sanningen har kungjort den mest Älskades ankomst för er. Se, Han har nu kommit. Varför är ni nedslagna och modfällda? Varför förbli uppgivna när den Rene och Fördolde har visat sig obeslöjad bland er? Han som är både begynnelsen och änden, Han som både är stillhet och rörelse är nu uppenbarad inför era ögon. Se hur i denna dag begynnelsen återspeglas i änden, hur det ur stillhet har alstrats rörelse. Denna rörelse har alstrats av de starka krafter som den Allsmäktiges ord har frigjort överallt i skapelsen. Var och en som har blivit vederkvickt av dess livgivande kraft kommer att känna sig sporrad att nå den Älskades förgård och var och en som har utestängt sig därifrån kommer att sjunka ner i hopplös förtvivlan. Den är sant vis som världen och allt som däri finnes ej har hindrat att erkänna denna dags ljus, och som människors tomma ord icke fått att avvika från rättfärdighetens väg. Den är sannerligen som död som i denna uppenbarelses underbara gryning har försummat att livas av dess själsväckande bris. Den är verkligen en fånge som ej har känt igen den högste Förlossaren utan har låtit sin själ vara bunden, olycklig och hjälplös i begärens bojor.

O Mina tjänare! Var och en som har druckit ur detta Källsprång har förvärvat evigt liv och var och en som har vägrat dricka därav är alldeles såsom en död. Säg: O anstiftare av ondska.  Er lystnad har hindrat er från att vända ett lyssnande öra till den milda stämman från Honom som är den Alltillfredsställande. Utplåna den från era hjärtan så att Hans gudomliga hemlighet kan göras känd för er. Skåda hur Han uppenbarats lysande liksom solen i all dess glans.

Säg: O ni som är berövade förmågan att förstå! En svår prövning förföljer er och kommer plötsligt att överraska er. Ansträng er så att den måhända kan försvinna och icke tillfoga er någon skada. Erkänn den upphöjda ställningen i Herrens, er Guds namn, som har kommit till er i sin härlighets storhet. Han är sannerligen den Allvetande, den Allbesittande, den högste Beskyddaren.

–86–

Och nu beträffande din fråga huruvida människors själar fortsätter att vara medvetna om varandra efter avskiljandet från kroppen. Må du veta att Bahás folks själar, vilka har trätt in och tagit plats i den karmosinröda arken, skall umgås och tala förtroligt med varandra och förenas så fast i sina liv, sin längtan, sin målsättning och sina strävanden att de blir såsom en enda själ. De är i sanning de välunderrättade, som är klarsynta och begåvade med förstånd. Så har det förordnats av Honom som är den Allvetande, den Allvise.

Bahás folk, som är Guds arks invånare, är alla och envar väl medvetna om varandras ställning och tillstånd och är förenade med förtrolighetens och samhörighetens band. En sådan ställning är emellertid beroende av deras tro och deras uppträdande. De som är av samma grad och ställning är fullt medvetna om varandras förmåga, karaktär, färdigheter och förtjänster. De som är av lägre grad är emellertid ur stånd att fullt förstå deras ställning eller uppskatta deras förtjänster som har en rang över dem själva. Var och en skall mottaga sin andel av din Herre. Välsignad är den människa som har vänt sitt ansikte mot Gud och orubbligt vandrat sin väg i kärlek till Honom, tills hennes själ har svingat sig upp till Gud, alltings oinskränkte Herre, den Starkaste, den alltid Förlåtande, den Allbarmhärtige.

De otrognas själar skall emellertid – och om detta bär Jag vittnesbörd – när de utandas sin sista suck göras uppmärksamma på de goda ting som har undgått dem och skall jämra sig över sitt tillstånd och skall ödmjuka sig inför Gud. De skall fortsätta att göra så efter deras själars avskiljande från kroppen.

Det är klart och tydligt att alla människor efter sin fysiska död kommer att bedöma värdet av sina handlingar och inse allt vad deras händer har åstadkommit. Jag svär vid Morgonstjärnan som glänser över den gudomliga maktens horisont! De som är den ende sanne Gudens efterföljare, skall i det ögonblick de skiljs från detta livet, erfara en fröjd och glädje, som ej låter sig beskrivas, medan de som lever i villfarelse skall gripas av sådan fruktan och oro och fyllas av en sådan förfäran, som ingenting kan överträffa. Allt gott skall tillkomma den som har druckit trons utsökta och oförgängliga vin genom nådens ynnest och mycken frikostighet från Honom, som är alla religioners Herre. …

Detta är den dag då Guds älskade skall hålla sina ögon riktade mot Hans uppenbarare och fästa dem på vad denne uppenbarare än må behaga uppenbara. Vissa traditioner från gångna tidsåldrar har ingen som helst grund, emedan de uppfattningar som hystes av föregående släktled och vilka de har nedtecknat i sina böcker till största delen har påverkats av snedvridna begär. Du märker hur de flesta utläggningar och tolkningar av Guds ord som nu är gällande bland människorna är i avsaknad av all sanning. Deras falskhet har i en del fall röjts när de hindrande slöjorna rivits sönder. De har själva erkänt sitt misslyckande med att förstå innebörden av ett enda Guds ord.

Vår avsikt är att visa att, om Guds älskade ville helga sina hjärtan och sina öron från de tomma ord som fordom yttrades och i sitt innersta vända sig till Honom, som är Hans uppenbarelses Gryning och till vadhelst Han har uppenbarat, skulle ett sådant uppförande betraktas som hedervärt i Guds ögon. …

Prisa Hans namn och var tacksamma. Framför Mina hälsningar till Mina älskade, vilka Gud har utvalt för sin kärlek och låtit nå sina mål. All ära vare Gud, alla världars Herre.

–87–

Nu gäller det din fråga: "Hur kommer det sig att inga skrifter påträffats rörande profeter som har föregått Adam, mänsklighetens Fader, eller om de konungar som levde under dessa profeters dagar?" Du skall veta att avsaknad av en hänvisning till dem icke är något bevis för att de ej funnits till. Att inga skrifter rörande dem nu är tillgängliga bör hänföras till deras oerhörda avlägsenhet i tid, såväl som till de väldiga förändringar som jorden har undergått sedan deras tid.

För övrigt var sådana tecken och skrivsätt, som nu är allmänna bland människor, okända för de generationer som levde före Adam. Det fanns till och med en tid då människor var helt okunniga om skrivkonsten och hade infört ett system helt olikt det som man nu använder. För ett grundligt klarläggande av frågan skulle en omfattande förklaring erfordras.

Betänk de olikheter som har uppstått sedan Adams dagar. De olika och vittbekanta språk som nu talas av jordens folk var ursprungligen okända liksom de skiftande seder och bruk som nu är rådande bland dem. Den tidens människor talade ett språk som var olikt de nu kända. Olikheter i språk uppstod under en senare tidsålder i ett land känt som Babel. Det gavs namnet Babel, emedan uttrycket betyder "platsen där tungornas förvirring uppstod."

Senare blev syriskan framträdande bland de dåvarande språken. Forna tiders heliga skrifter blev uppenbarade på detta språk. Abraham, Guds Vän, framträdde senare och spred den gudomliga uppenbarelsens ljus över världen. Det språk Han talade medan Han korsade floden Jordan blev känt som hebreiska ('Ibraní), vilket betyder "överfartens språk". Guds böcker och de heliga skrifterna uppenbarades då på detta språk och icke förrän efter en ansenlig tidrymd blev arabiskan uppenbarelsens språk. …

Lägg därför märke till hur talrika och vittgående förändringarna i språk, tal och skrift har varit sedan Adams dagar. Hur mycket större måste då icke förändringarna ha varit före Honom!

Vår avsikt med att uppenbara dessa ord är att visa, att den ende sanne Guden i sin högsta och överjordiska ställning alltid har varit och för evigt kommer att förbli upphöjd över allt lovprisande och förståelse av alla andra än Honom själv. Hans skapelse har alltid funnits till och Uppenbararna av Hans gudomliga härlighet och den eviga helighetens Gryningar har sedan urminnes tider sänts ner och bemyndigats att sammankalla mänskligheten inför den ende sanne Guden. Att namnen på en del av dem är glömda och uppteckningarna om deras liv har gått förlorade får tillskrivas de störningar och förändringar som har drabbat världen.

I vissa böcker har en översvämning omnämnts som orsakade att allt som fanns på jorden, historiska urkunder så väl som andra ting förstördes. Dessutom har det förekommit många katastrofer vilka har utplånat spåren av många händelser. Bland bevarade historiska skrifter står dessutom olikheter att finna, och vart och ett av världens olika folkslag har sin egen berättelse om jordens ålder och om dess historia. En del spårar sin historia så långt tillbaka som åtta tusen år, andra så långt som tolv tusen år. För den som har läst Júks bok är det klart och tydligt hur mycket berättelser återgivna i de olika böckerna har varierat.

Gud give att du ville vända din blick mot den största uppenbarelsen och fullständigt förbise dessa motsägande berättelser och traditioner.

–88–

Du skall i sanning veta att rättfärdighetens väsen och dess källa båda förkroppsligas i de föreskrifter, som givits av Honom som är Uppenbararen av Guds Jag bland människorna, om ni är bland dem som erkänner denna sanning. Han förkroppsligar sannerligen det högsta, det ofelbara mönstret för rättfärdighet för hela skapelsen. Även om Hans lag vore sådan att den injagade skräck i allas hjärtan i himmelen och på jorden skulle denna lag icke vara annat än uppenbar rättvisa. Den fruktan och oro som uppenbarandet av denna lag framkallar i människornas hjärtan bör i sanning liknas vid ett dibarns skrik när det avvänjes från modersmjölken, om ni är bland dem som förstår. Om människor kunde upptäcka det avsedda syftet med Guds uppenbarelser, skulle de säkerligen kasta bort sin fruktan och med hjärtan fyllda av tacksamhet jubla i omätlig glädje.

–89–

Du skall förvisso veta att alldeles såsom du orubbligt tror att Guds ord, prisad vare Hans härlighet, består för evigt, måste du likaledes med osviklig fasthet tro att dess innebörd aldrig kan uttömmas. De som är dess förordnade uttolkare, de vars hjärtan är dess hemligheters skattkammare, är emellertid de enda som kan förstå dess mångfaldiga visdom.  De som vid läsningen av de heliga skrifterna frestas att därifrån utvälja något, som kan passa dem för att därmed bestrida Guds ställföreträdares myndighet bland människorna är i sanning såsom döda, fastän de till det yttre syns gå omkring och samtala med sina medmänniskor och med dem dela mat och dryck.

Ack, om världen blott kunde tro Mig! Om allt det som ligger dolt i Bahás hjärta och som Herren, Hans Gud, alla namns Herre, har undervisat Honom om, avslöjades för mänskligheten, skulle människorna på jorden förstummas av häpnad.

Hur stor är icke den mångfald sanningar som ordens klädedräkt aldrig kan rymma! Hur överväldigande är icke antalet sådana sanningar, som intet uttryck fullständigt kan beskriva, vars betydelse aldrig kan förklaras och till vilka icke ens de vagaste antydningar kan göras! Hur mångfaldiga är icke de sanningar som måste förbli outtalade tills den utsatta tiden är inne! Och detta helt enligt vad som sagts: "Icke allt vad en människa vet kan avslöjas, ej heller kan allting som hon kan avslöja anses som lägligt och ej heller kan varje lägligt yttrande anses anpassat efter fattningsförmågan hos dem som hör det".

Av dessa sanningar kan en del avslöjas endast i mån av mottaglighet för Vår kunskaps ljus och fattningsförmågan hos mottagarna av Vår förborgade nåd. Vi bönfaller Gud att styrka dig med sin kraft och göra det möjligt för dig att igenkänna Honom, som är källan till all kunskap, så att du kan frigöra dig från all mänsklig lärdom, ty "vad gagnar det en människa att sträva efter lärdom, när hon redan har funnit och erkänt Honom som är målet för all kunskap?" Håll fast vid kunskapens rot och vid Honom som är dess källa, så att du kan finna dig oberoende av alla som gör anspråk på att vara väl bevandrade i mänsklig lärdom och vilkas anspråk inget tydligt bevis, ej heller någon upplysande boks vittnesbörd kan bestyrka.

–90–

I vadhelst som är i himlarna och vadhelst som är på jorden finns ett tydligt bevis för uppenbarelsen av Guds egenskaper och namn, eftersom det inom varje atom är nedlagt de tecken som bär talande vittnesbörd om uppenbarelsen av detta största Ljus. Det synes Mig som om ingen varelse någonsin skulle kunna finnas till utan uppenbarelsens kraft. Hur strålande är icke de kunskapens ljuskällor som lyser i en atom och hur omätliga är icke de oceaner av visdom som svallar inom en droppe! I högsta grad är detta sant om människan, som bland alla skapade varelser har förlänats en skrud av sådana gåvor och har utvalts för en sådan utmärkelses härlighet. Ty i henne finns slumrande alla Guds egenskaper och namn uppenbarade till en grad, som ingen annan skapad varelse har överträffat eller överskridit. Alla dessa namn och egenskaper är tillämpliga på henne, i enlighet med vad Han har sagt: "Människan är Mitt mysterium och Jag är hennes mysterium." Mångfaldiga är de verser som gång på gång har uppenbarats i alla de himmelska böckerna och de heliga skrifterna och som framställt detta ytterst svårfattliga och storslagna ämne, såsom Han har uppenbarat: "Vi skall sannerligen visa dem Våra tecken i världen och inom dem själva". Åter säger Han: "Och även inom er själva: vill ni då icke se Guds tecken?" Och ännu en gång uppenbarar Han: "Och var icke såsom dem som glömmer Gud och som Han därför låtit glömma sina egna jag." I detta sammanhang har Han, som är den evige Konungen – må alla deras själar, som dväljes i det mystiska tabernaklet, utgöra ett offer åt Honom – talat så: "Han har lärt känna Gud som har lärt känna sig själv".

… Av det som sagts blir det tydligt att alla varelser i sin innersta verklighet vittnar om uppenbarandet av Guds namn och egenskaper inom dem. Var och en i förhållande till sin förmåga antyder och är uttryck för kunskapen om Gud. Så mäktig och allmängiltig är denna uppenbarelse att den har omfattat alla synliga och osynliga ting. Sålunda har Han uppenbarat: "Har något annat förutom Du en uppenbarelseförmåga, som icke Du besitter, så att det kunde ha uppenbarat Dig? Blint är det öga som ej varseblir Dig.” Likaledes har den evige Konungen sagt: "Ingenting har Jag varseblivit utom att jag förnummit Gud i det, Gud före det eller Gud efter det". Likaså står det skrivet i Kumayls sägen: "Se, ett ljus har framträtt ur evighetens morgon och se, dess vågor har trängt in i alla människors innersta verklighet". Människan, den ädlaste och mest fulländade av alla skapade varelser, överträffar dem alla i denna uppenbarelses styrka och är ett rikare uttryck för dess härlighet. Och av alla människor är Uppenbararna av sanningens Sol de mest fulländade, de mest framstående och de yppersta. Ja, alla andra utom dessa uppenbarare lever av Deras viljas verksamhet och rör sig och har sin tillvaro genom Deras nåds utgjutelser.

–91–

Ett av de bevis som ådagalägger sanningen i denna uppenbarelse är att vissa personer, okända och frigjorda från all världslig beblandning, i varje tidsålder och religionsordning, närhelst det osynliga Väsendet visade sig i sin Uppenbarares gestalt, sökte upplysning från profetskapets Sol och den gudomliga ledningens måne och nådde den gudomliga närvaron. Av denna anledning brukade tidens präster och de som ägde rikedomar håna och smäda dessa människor, alldeles såsom Han har uppenbarat beträffande dem som felat: "Då sade Hans folks ledare som ej var troende, 'Vi ser i Dig inget annat än en människa såsom vi själva, och vi ser ingen som har följt Dig utom de obetydligaste bland de våra och som dömer förhastat, ej heller ser vi något företräde hos Dig framför oss, nej, vi anser att Du är en lögnare.'" De anmärkte på dessa heliga uppenbarare och protesterade med orden: "Ingen har följt dig utom de eländigaste ibland oss, vilka icke är värda någon uppmärksamhet". Deras avsikt var att visa att ingen bland de lärde, de rika och de berömda trodde på dem. Genom detta och liknande bevis sökte de påvisa falskheten hos Honom, som icke säger annat än sanningen.

I denna mest lysande religionsordning, detta mäktigaste herradöme, har emellertid ett antal upplysta präster, människor med den bästa bildning, lärde med mogen visdom, nått fram till Hans förgård, tömt Hans gudomliga närvaros bägare och ärats med Hans största ynnest. De har för den Älskades skull försakat världen och allt som finnes däri. …

Alla vägleddes de av ljuset från den gudomliga uppenbarelsens Sol och bekände och erkände Hans sanning. Sådan var deras tro att de flesta av dem försakade egendom och anhöriga och höll fast vid den Allhärliges välbehag. De vågade livet för sin högt Älskade och offrade allt på Hans väg. Deras bröst gjordes till måltavlor för fiendens pilar och deras huvuden kom att pryda de otrognas spjut. Ingen mark återstod som ej drack blodet från dessa avskiljandets gestalter och intet svärd fanns som ej krossade deras nackar. Enbart deras handlingar vittnar om sanningen i deras ord. Kan icke vittnesbördet om dessa heliga själar, som så ärofullt trädde fram för att offra livet för sin Älskade att hela världen förundrade sig över sättet de offrade sig på, tillfredsställa dagens människor? Är icke detta ett tillräckligt vittnesbörd om trolösheten hos dem som för blott de obetydligaste saker svek sin tro, som bytte bort sin odödlighet mot det som förgår, som gav upp den gudomliga närvarons Kawthar för salthaltiga källor och vars enda mål i livet är att tillskansa sig andras ägodelar? Likaså kan du bevittna hur de alla har sysselsatt sig med världens fåfängligheter och avlägsnat sig långt bort från Honom, som är Herren, den Högste.

Var uppriktig: Är deras vittnesbörd godtagbart och värt uppmärksamhet, vilkas gärningar överensstämmer med deras ord, vilkas uppförande utåt är förenligt med deras inre liv? Deras handlingar förbryllar sinnet och själen förundrar sig över deras tapperhet och fysiska uthållighet. Eller skall de trolösa själarnas vittnesbörd godtagas, de som icke sprider annat än andan av själviska begär och som är fångna i sina fåfänga inbillningars bur? Liksom mörkrets fladdermöss lyfter de icke huvudet från sitt läger utom för att jaga världens flyktiga ting och finner ingen vila om natten utom när de verkar för att främja målen i sina eländiga liv. Fördjupade i sina själviska planer glömmer de den gudomliga förordningen. Om dagen strävar de med hela sin själ efter världsliga fördelar och nattetid är deras enda sysselsättning att tillfredsställa kroppens begär. Enligt vilken lag eller måttstock skulle människor kunna urskuldas när de håller fast vid sådana trångsynta själars förnekande och förkastar tron bland dem, vilka för Guds välbehags skull har avsagt sig liv och ägodelar, anseende och ryktbarhet, sitt goda namn och sin heder?...

Med vilken kärlek, vilken hängivenhet, vilken fröjd och helig hänryckning offrade de icke sina liv på den Allhärliges väg! Denna sanning omvittnas av alla. Och ändå, hur kan man förringa denna uppenbarelse? Har man under någon tidsålder erfarit sådana betydelsefulla händelser? Om dessa följeslagare icke är de sanna sökarna efter Gud, vem skulle då kunna så benämnas? Sökte dessa följeslagare makt och ära? Strävade de någonsin efter rikedom? Hyste de någon annan önskan än Guds välbehag' Om dessa följeslagare med alla sina underbara vittnesbörd och beundransvärda gärningar vore falska, vem är då värdig att för egen del få göra anspråk på sanningen? Jag svär vid Gud! Själva deras gärningar är ett tillräckligt vittnesbörd och obestridligt bevis för alla jordens folk, om människor i sina hjärtan kunde besinna den gudomliga uppenbarelsens mysterier. "Och de som handlar orättfärdigt kommer snart att få veta vilken lott som väntar dem! "...

Tänk på dessa martyrer som obestridligen, såsom du bevittnat, var fyllda av uppriktighet och om vars sannfärdighet bokens tydliga text vittnar, har offrat sitt liv, sin egendom, sina hustrur, sina barn, sitt allt och uppstigit till paradisets högsta salar. Är det rätt att avvisa dessa frigjorda och upphöjda väsens vittnesbörd om sanningen i denna överlägsna och strålande uppenbarelse och att anse de förkastelsedomar som godtagbara som har uttalats över detta strålande Ljus av detta trolösa folk, som för guld har övergivit sin tro och som för sitt ledarskaps skull har vägrat erkänna Honom, som är hela mänsklighetens främste Ledare? Och detta, trots att deras karaktär nu är avslöjad för alla människor, som har känt igen dem som sådana personer, vilka ingalunda vill avstå det ringaste grand av sin världsliga makt för Guds heliga tros skull, hur mycket mindre då sitt liv, sin egendom och liknande ting.

–92–

Guds bok är vidöppen och Hans Ord kallar samman mänskligheten till Honom. Ej fler än blott en handfull har emellertid befunnits villiga att vara trogna Hans sak och bli redskap för att främja den. Detta fåtal har förlänats det gudomliga elixir, som ensamt kan omvandla världens slagg till renaste guld och har bemyndigats att förvalta det osvikliga botemedlet för alla de sjukdomar som hemsöker människobarnen. Ingen människa kan vinna evigt liv, såvida hon icke mottager denna ovärderliga, denna underbara och upphöjda uppenbarelses sanning.

Lyssna, o Guds vänner, till Hans röst vilken världen har förorättat och håll fast vid vadhelst som kommer att upphöja Hans sak. Han leder sannerligen vemhelst Han önskar till sin rätta väg. Detta är en uppenbarelse som ingjuter styrka i de kraftlösa och kröner de utblottade med välstånd.

Med yttersta vänlighet och i en anda av fullkomlig gemenskap, rådgör tillsammans och ägna ert livs dyrbara dagar åt världens förbättring och främjandet av Hans sak som är allas uråldrige och enväldige Herre. Han föreskriver sannerligen alla människor vad som är rätt och förbjuder allt som förnedrar deras ställning.

–93–

Du skall veta att varje skapat ting är ett tecken på Guds uppenbarelse. Var och en efter sin förmåga är och kommer alltid att förbli ett tecken på den Allsmäktige. Eftersom Han, alltings oinskränkte Herre, har önskat uppenbara sitt herravälde i namnens och egenskapernas rike, har vart och ett av de skapade tingen genom den gudomliga viljans åtgärd gjorts till ett tecken på Hans härlighet. Så genomträngande och allmän är denna uppenbarelse, att ingenting i hela universum, av vad slag det än vara månde, kan upptäckas som icke återspeglar Hans prakt. Under sådana förhållanden är varje beaktande av närhet och avstånd utplånat. … Om den gudomliga maktens Hand berövade alla skapade varelser denna dyrbara gåva skulle hela universum bli öde och tomt.

Skåda, hur oändligt upphöjd Herren, er Gud är över alla skapade varelser! Se Hans herraväldes majestät, Hans inflytande och allenarådande makt. Om de ting som har skapats av Honom – prisad vare Hans härlighet – och förordnats att uppenbara Hans namn och egenskaper på grund av den nåd de har förlänats, står höjda över all närhet och allt avstånd, hur mycket mera upphöjt måste då icke det gudomliga Väsen vara som har kallat dem till liv? …

Meditera över vad poeten har skrivit: "Förvånas ej över om min mest Älskade är närmare mig än mitt eget jag, förvånas över att jag trots sådan närhet fortfarande är så långt borta från Honom."... I betraktande av vad Gud har uppenbarat, att "Vi är närmare människan än hennes livsådra", har poeten med hänsyftning på denna versrad förklarat att, fastän min mest Älskades uppenbarelse har genomträngt mitt väsen så att Han är närmare mig än min livsådra, är jag ändå, trots min övertygelse om dess verklighet och mitt erkännande av min ställning, fortfarande långt borta från Honom. Med detta menar han att hans hjärta, som är den Allbarmhärtiges boning och den tron där Hans uppenbarelses prakt finnes, har glömt sin Skapare, har avlägsnat sig från Hans väg, har utestängt sig från Hans härlighet och är fläckat av världsliga begärs orenhet.

Det bör i detta sammanhang ihågkommas, att den ende sanne Guden i sig själv är upphöjd bortom och står över närhet och avlägsenhet. Hans verklighet överskrider sådana begränsningar. Hans förhållande till skapelsen vet icke av några grader. Att somliga är nära och andra är långt borta får tillskrivas skapelserna själva.

Att hjärtat är den tron där Guds, den Allbarmhärtiges uppenbarelse har sin medelpunkt är intygat av de heliga ord som Vi fordom har uppenbarat. Däribland finns de som lyder: "Jord och himmel kan icke rymma Mig.  Vad som allena kan rymma Mig är hjärtat hos den som tror på Mig och är trogen Min sak." Hur ofta har ej människohjärtat, som är mottagaren av Guds ljus och hemvist för den Allbarmhärtiges uppenbarelse, irrat sig bort från Honom som är källan till detta ljus och denna uppenbarelses ursprung. Det är hjärtats egensinnighet som fjärmar det från Gud och dömer det till avlägsenhet från Honom. De hjärtan som är medvetna om Hans närvaro är emellertid nära Honom och bör anses ha nalkats Hans tron.

Tänk dessutom på hur ofta människan glömmer sitt eget jag, medan Gud genom sin allomfattande kunskap förblir medveten om sin skapelse och fortsätter att sprida sin härlighets uppenbara strålglans över den. Det är därför tydligt att Han under sådana förhållanden är henne närmare än hennes eget jag. Han kommer i sanning att för alltid så förbli, ty medan den ende sanne Guden vet allt, förnimmer allt och förstår allt, är den dödliga människan benägen att misstaga sig och är ovetande om de mysterier som ligger inneslutna i henne ...

Må ingen inbilla sig att Vi med Vårt påstående att alla skapade varelser är tecken på Guds uppenbarelse menar att – Gud förbjude – alla människor, de må vara goda eller onda, fromma eller otrogna, är likvärdiga i Guds ögon. Ej heller innebär det att det gudomliga Väsendet – prisat vare Hans namn och upphöjd vare Hans härlighet – under några omständigheter är jämförbart med människor eller på något sätt kan förenas med sina skapelser. Ett sådant misstag har begåtts av vissa dåraktiga som, efter att ha höjt sig till sina fåfänga fantasiers himlar, har tolkat gudomlig enhet på så sätt att alla skapade varelser är Guds tecken och att det följaktligen icke är någon som helst skillnad mellan dem. Somliga har till och med överträffat dem genom att påstå att dessa tecken är jämlikar och likställda med Gud själv. Nådige Gud! Han är sannerligen den Ende och odelbar, en till sitt väsen, en till sina egenskaper. Allt utom Han är såsom intet ställt ansikte mot ansikte med den lysande uppenbarelsen av blott ett av Hans namn med ej mer än den svagaste antydan om Hans härlighet – hur mycket mindre icke då jämfört med Hans eget Jag!

Vid Mitt namns, den Allbarmhärtiges rättfärdighet! Den Högstes Penna darrar häftigt och är djupt skakad vid uppenbarandet av dessa ord. Hur liten och obetydlig är icke den flyktiga droppen jämförd med Guds gränslösa och eviga oceans vågor och böljor, och hur ytterst föraktliga måste ej alla tillfälliga och förgängliga ting te sig, ställda ansikte mot ansikte med den Eviges oskapade, outsägliga härlighet. Vi bönfaller Gud, den Allstarke om förlåtelse för dem som har sådana uppfattningar och framför sådant tal. Säg: O människor! Hur kan en flyktig fantasibild jämföras med den Självbestående och hur kan Skaparen liknas vid sin skapelse, som blott är liksom skriften från Hans penna? Nej, Hans skrift överträffar allting och är helgad från och oändligt upphöjd över alla skapade varelser.

Betänk vidare Guds uppenbarelsers tecken i deras förhållande till varandra. Kan solen, som endast är ett av dessa tecken, i rang anses jämförlig med mörker? Den ende sanne Guden är mitt vittne! Ingen människa kan tro det, såvida hon icke är bland dem vilkas hjärtan är inskränkta och vars ögon har förblindats. Säg: Granska er själva. Både era naglar och ögon är delar av era kroppar. Anser ni dem vara av samma rang och värde? Om ni säger ja, säg då: Ni har sannerligen anklagat Herren, min Gud, den Allhärlige för bedrägeri, eftersom ni klipper av det ena och vårdar det andra lika omsorgsfullt som era liv.

Det är icke tillåtet att på något sätt överskrida gränserna för sin egen rang och ställning. Okränkbarheten i varje rang och ställning måste ovillkorligen bevaras. Med detta menas att varje skapad varelse skall betraktas i ljuset av den ställning den har förordnats intaga.

Det bör emellertid ihågkommas att när ljuset från Mitt namn, den Alltgenomträngande, har gjutit sin strålglans över universum, har vart och ett av de skapade tingen enligt en bestämd förordning förlänats förmågan att utöva ett särskilt inflytande och förmåtts att äga en bestämd egenskap. Tänk på giftets verkan. Ehuru dödligt besitter det kraften att under vissa förhållanden utöva ett välgörande inflytande. Den kraft som ingjutits i alla skapade ting är den omedelbara följden av detta heligaste Namns uppenbarelse. Förhärligad vare Han som är alla namns och egenskapers Skapare! Kasta det träd som har ruttnat och torkat på elden, och vistas i skuggan av det grönskande och goda Trädet och tag del av dess frukt.

De människor som lever under Guds Uppenbarares dagar, har till stor del yttrat sådana opassande ord, vilka i detalj har nedtecknats i de uppenbarade böckerna och heliga skrifterna.

Den som i vart och ett av de skapade tingen erkänner tecknet på uppenbarelsen av Honom, som är den eviga Sanningen, tror förvisso på Guds enhet och icke den som vidhåller att det skapade är omöjligt att skilja från Skaparen.

Tänk till exempel på uppenbarandet av ljuset från Guds namn, Fostraren. Se hur bevisen för en sådan uppenbarelse visar sig i allting, hur alla varelsers framsteg beror på den. Denna fostran är av två slag. Den ena är universell. Dess inflytande genomströmmar alla ting och vidmakthåller dem. Det är av denna anledning Gud har antagit titeln "alla världars Herre". Den andra är begränsad till dem som har kommit in under detta namns skugga och sökt denna mäktigaste uppenbarelses skydd. De som har försummat att söka detta skydd har emellertid berövat sig denna förmån och är ur stånd att draga nytta av den andliga föda, som har nedsänts genom detta största namns himmelska nåd. Hur väldigt är icke svalget som är fastlagt mellan det ena och det andra! Om slöjan lyftes och hela glansen uppenbarades i ställningen hos dem, som helt har vänt sig till Gud och i sin kärlek till Honom har försakat världen, skulle hela skapelsen förstummas. Den som verkligen tror på Guds enhet kommer, som det redan har förklarats, att i den troende och den icke troende erkänna bevisen för uppenbarandet av båda dessa namn. Om detta uppenbarande återkallades skulle alla gå förlorade.

Betänk på liknande sätt uppenbarandet av Guds namns ljus, den Oförliknelige. Se hur detta ljus har omslutit hela skapelsen, hur vart och ett av tingen uppenbarar tecknet på Hans enhet, vittnar om Hans verklighet som är den eviga Sanningen, kungör Hans överhöghet, Hans enhet och Hans makt. Denna uppenbarelse är ett tecken på Hans barmhärtighet som har omslutit alla skapade ting. De som har gjort sig till jämlikar med Honom är emellertid omedvetna om en sådan uppenbarelse och är berövade den tro, genom vilken de kan närma sig och förenas med Honom. Se hur jordens olika folkslag och stammar vittnar om Hans allenarådande Väsen och erkänner Hans enhet. Om det ej vore för tecknet på Guds enhet inom dem skulle de aldrig ha erkänt sanningen i orden "det finnes ingen annan Gud utom Gud." Men betänk likväl hur djupt de har misstagit sig och avlägsnat sig från Hans väg. Eftersom de har underlåtit att erkänna den ofelbare Uppenbararen, har de upphört att räknas bland dem som kan anses som sanna troende på Guds enhet.

Tecknet på det gudomliga Väsendets uppenbarande inom dem, som har jämfört sig med Honom, kan på sätt och vis betraktas som en återspegling av den glans med vilken de rättrogna är upplysta. Ingen kan emellertid uppfatta denna sanning utom människor utrustade med förståelse. De som uppriktigt har erkänt Guds enhet skall anses som de första yttringarna av detta namn. Det är de som har druckit den gudomliga enhetens vin ur den bägare som Guds hand har räckt dem och som har vänt sina ansikten mot Honom. Hur ofantligt är ej avståndet som skiljer dessa helgade varelser från de människor som är så långt borta från Gud! ...

Gud give att du med genomträngande syn i allting måtte skåda tecknen på uppenbarelsen av Honom, som är den uråldrige Konungen och inse hur upphöjd över och avskild från hela skapelsen detta heligaste och okränkbara Väsen är. Detta är i sanning själva roten till och kärnan i tron på Guds enhet och allenarådande varande. "Gud var allena, det fanns ingen annan än Han." Han är idag vad Han alltid har varit. Det finnes ingen annan Gud än Han, den Ende, den Oförliknelige, den Allsmäktige, den mest Upphöjde, den Störste.

–94–

Och nu beträffande din hänsyftning till existensen av två Gudar. Akta dig, akta dig så att du icke leds till att jämställa dig med Herren, din Gud. Han är och har alltifrån evighet varit en och allena, utan like eller motsvarighet, evig i det förgångna, evig i framtiden, avskild från allting, för evigt bestående, oföränderlig och självbestående. Han har icke utsett någon jämbördig i sitt rike, icke någon rådgivare att råda sig, icke någon som kan jämföras med Honom, icke någon medtävlare till Hans härlighet. Härom vittnar varje atom i världsalltet och bortom detta, invånarna i rikena i höjden, de som innehar de mest upphöjda platserna och vars namn hålles i åminnelse inför Guds tron.

Må du i din själs innersta bära vittnesbörd om detta bevis som Gud själv och för sig själv har uttalat, att det ej finnes någon annan Gud än Han, att allt utom Honom har skapats på Hans bud, har formats med Hans tillåtelse, är underkastat Hans lag, är som ett förgätet ting jämfört med de strålande bevisen på Hans enhet och är såsom ett intet ställt ansikte mot ansikte med de mäktiga uppenbarelserna av Hans enhet.

Sannerligen, till sitt väsen har Han i all evighet varit en enda, ensam om sina egenskaper, allena vad gäller Hans verk. Någon som helst jämförelse kan endast gälla mellan Hans skapade varelser och alla tankar på förening är enbart tillämpligt mellan dem som tjänar Honom. Oändligt upphöjt är Hans väsen över Hans skapade varelsers beskrivning. Allenast Han intager det upphöjda majestätets, den högsta och oåtkomliga härlighetens säte. Människohjärtats fågel, hur högt den än svingar sig, kan aldrig hoppas nå Hans outrannsakliga Väsens höjder. Det är Han som har kallat hela skapelsen till liv, som på sin befallning har låtit alla skapade varelser uppstå. Skall då den varelse, som föddes i kraft av det ord Hans Penna har uppenbarat och vilken Hans viljas finger har styrt, anses som jämställd med Honom eller vara ett förkroppsligande av Hans Jag? Fjärran vare det från Hans härlighet att en mänsklig penna eller tunga skulle kunna giva någon antydan om Hans mysterium eller att människohjärtat kunde fatta Hans väsen. Alla utom Han står fattiga och bedrövade vid Hans dörr, alla är vanmäktiga inför Hans makts storhet, alla är ej annat än slavar i Hans rike. Han är tillräckligt rik för att kunna undvara alla skapade varelser.

Tjänandets band som finnes mellan tillbedjaren och den Tillbedde, mellan det skapade och Skaparen, bör i sig själv anses som ett tecken på Hans nåderika ynnest mot människorna och icke som ett tecken på någon förtjänst de möjligen kan äga. Detta omvittnas av varje sann och omdömesgill troende.

–95–

Du skall veta att, enligt vad din Herre, alla människors Herre, har förordnat i sin bok, har de förmåner som av Honom förunnats mänskligheten varit och kommer alltid att förbli obegränsade till sitt omfång. Först och främst bland dessa förmåner som den Allsmäktige har förlänat människan är intellektet. Hans avsikt med att skänka en sådan gåva är ingen annan än att göra det möjligt för Hans skapelse att lära känna och erkänna den ende sanne Guden – prisad vare Hans härlighet. Denna gåva ger människan förmåga att kunna se sanningen i allting, leder henne till det som är rätt och hjälper henne att upptäcka skapelsens hemligheter. Näst i rang står synförmågan, det förnämsta hjälpmedlet varigenom hennes förstånd kan fungera. Sinnena som hänför sig till hörseln, hjärtat, med flera, räknas likaledes till de gåvor som den mänskliga kroppen har förlänats. Oändligt upphöjd är den Allsmäktige som har skapat dessa förmågor och uppenbarat dem i människokroppen.

Var och en av dessa gåvor är ett otvivelaktigt bevis för majestätet, makten, upphöjdheten och den allomfattande kunskapen hos den ende sanne Guden – prisad vare Hans härlighet. Tänk på känselsinnet. Se hur dess förmåga har spritt sig över hela människokroppen. Medan syn‑ och hörselförmågan var och en är begränsad till ett särskilt område, omfattar känselsinnet hela människokroppen. Förhärligad vare Hans makt, prisad vare Hans överhöghet.

Dessa gåvor är medfödda hos människan själv. Den gåva som är överlägsen alla andra, som är oförgänglig till sin natur och hänför sig till Gud själv, är den gudomliga uppenbarelsens gåva. Varje gåva som av Skaparen förlänats människan, såväl materiell som andlig, är underordnad denna. Den är till sitt väsen och kommer alltid att så förbli, det bröd som kommer ned från himmelen. Den är Guds enastående vittnesbörd, det klaraste beviset för Hans sanning, tecknet på Hans fulländade frikostighet, kännemärket för Hans allomfattande barmhärtighet, beviset på Hans mest kärleksfulla omtänksamhet, symbolen för Hans mest fulländade nåd. Den som denna dag har erkänt Hans uppenbarare har verkligen fått del av denna Guds dyrbaraste gåva.

Hembär tack till din Herre för att Han visat dig så stor frikostighet. Höj din röst och säg: Allt pris vare Dig, o Du, som är varje förstående hjärtas Åstundade!

–96–

Den Högstes Penna kallar oavbrutet, men hur få är likväl ej de som har lyssnat till dess stämma! Invånarna i namnens rike har sysselsatt sig med världens prålande dräkter, glömska av att varje människa som har ögon att se med och öron att höra med, icke  kan annat än villigt erkänna hur flyktiga dess färger är.

Ett nytt liv har i denna tidsålder väckts inom alla jordens folk och likväl har ingen upptäckt dess orsak eller uppfattat dess inre anledning. Tänk på västerlandets människor. Se hur de i sin jakt efter det som är tomt och värdelöst har offrat och fortfarande offrar oräkneliga liv för dess tillkomst och främjande. Å andra sidan är folket i Persien, platsen för en klar och lysande uppenbarelse vars upphöjda och ryktbara härlighet har omslutit hela jorden, modfällda och försjunkna i djup håglöshet.

O vänner! Var ej likgiltiga för de egenskaper ni har förlänats, ringakta ej heller er höga bestämmelse. Låt icke er möda förspillas på grund av de fåfängliga föreställningar som vissa hjärtan har tänkt ut. Ni är stjärnorna på förståelsens himmel, brisen som rör sig i dagbräckningen, det stilla flytande vatten av vilket själva livet för alla människor måste bero, bokstäverna inskrivna i Hans heliga bokrulle. Bemöda er om att, i den största enighet och i en anda av fullkomlig samdräkt, bli i stånd att uppnå vad som anstår denna Guds dag. Sannerligen säger Jag, strid och split och vadhelst människosinnet avskyr är fullkomligt ovärdigt hennes ställning. Samla era krafter till spridandet av Guds tro. Må var och en som är värdig en så hög kallelse träda fram och främja den. Den som ej kan, hans plikt är det att förordna någon som i hans ställe förkunnar denna uppenbarelse, vars kraft har kommit de mäktigaste byggnadsverk att skaka i sina grundvalar, varje berg att krossas till stoft och varje själ att förstummas. Skulle denna dags storhet till fullo uppenbaras skulle alla människor vilja avstå från otaliga liv i sin längtan efter att få del av dess stora härlighet, vore det blott för ett ögonblick – hur mycket hellre icke då från denna världen och dess förgängliga skatter!

Låt er ledas av vishet i alla era handlingar och håll orubbligt fast vid den. Om Gud vill kan ni alla styrkas att verkställa det som är Guds vilja och nådeligen hjälpas till att uppskatta den ställning som förlänats dem bland Hans älskade, som har trätt fram för att tjäna Honom och prisa Hans namn. Över dem vare Guds härlighet, härligheten hos allt som är i himlarna och allt som är på jorden och härligheten hos invånarna i det allra högsta paradiset, himlarnas himmel.

–97–

Tänk på de tvivel som de vilka jämställt sig med Gud har ingivit i folkets hjärtan i det här landet. "Är det någonsin möjligt" frågar de "för koppar att förvandlas till guld?" Säg, ja, vid min Herre, det är möjligt. Dess hemlighet ligger emellertid förborgad i Vår kunskap. Vi kommer att uppenbara den för vem Vi vill. Må den som betvivlar Vår förmåga, bedja Herren sin Gud om att Han måtte avslöja hemligheten för honom och försäkra honom om dess sanning. Att koppar kan förvandlas till guld är i sig självt tillräckligt bevis för att guld på samma sätt kan förvandlas till koppar, om de är bland dem som kan förstå denna sanning. Varje mineral kan förmås att antaga alla andra mineralers fasthet, form och massa. Kunskapen därom finns hos Oss i den förborgade Boken.

–98–

Säg: O, religionsledare! Väg icke Guds bok efter sådana normer och vetenskaper som är gängse bland er ty Boken är själv den ofelbara våg som upprättats bland människor.  På denna fullkomliga våg måste vägas allt det som folken och släktena på jorden äger, medan måttet på dess vikt bör prövas efter dess egen norm, visste ni det blott.

Min godhets öga gråter bittert över er eftersom ni har misslyckats med att känna igen Honom som ni åkallat dag och natt, afton och morgon. Träd närmare, o människor, med snövita anleten och strålande hjärtan, till den välsignade och karmosinröda platsen där Sadratu'l‑Muntahá kallar: "Sannerligen, det finnes ingen Gud jämte Mig, den allsmäktige Beskyddaren, den Självbestående!"

O, religionsledare! Vem bland eder kan tävla med Mig i fråga om klarsyn eller insikt? Var står den att finna som vågar göra anspråk på att vara Min jämlike i tal och visdom? Nej, vid Min Herre, den Allbarmhärtige! Allt på jorden skall försvinna, och detta är eder Herres ansikte, den Allsmäktige, den högt Älskade.

Vi har förordnat, o människor, att det högsta och yttersta målet för all lärdom skall vara erkännandet av Honom som är syftet med all kunskap, och se likväl hur ni har tillåtit er lärdom att stänga eder ute såsom av en slöja ifrån Honom som är Morgongryningen för detta ljus, varigenom alla fördolda ting har uppenbarats. Kunde ni blott uppdaga den källa varifrån strålglansen i detta yttrande sprides skulle ni förkasta denna världens folk och allt vad de äger och nalkas denna härlighetens mest välsignade boning.

Säg: Detta är sannerligen den himmel vari Moderboken är väl bevarad, kunde ni blott fatta det. Han är det som fick klippan att ropa och den Brinnande busken att upphäva sin röst på berget, som reser sig över det Heliga landet, och förkunna: "Riket tillhör Gud, allas oinskränkte Herre, den Allstarke, den Kärleksfulle!"

Vi har icke gått i någon skola, ej heller läst någon av era avhandlingar. Lyssna till Denne oskolade ord med vilka Han kallar er till Gud, den evigt Varande. Detta är bättre för er än alla jordens skatter, kunde ni blott fatta det.

–99–

Livskraften i människornas tro på Gud håller på att dö ut i varje land. Ingenting mindre än Hans välgörande medicin kan någonsin återställa den. Den frätande gudlösheten äter sig in i det mänskliga samhällets livsviktiga delar.  Vad annat än Hans mäktiga uppenbarelses läkemedel kan rena och återuppliva det? Står det i mänsklig makt, o Hakím, att åstadkomma en så fullständig omvandling av beståndsdelarna i någon av de ytterst små och odelbara partiklarna i materien, att denna förvandlas till renaste guld? Hur förbryllande och svårt detta än må förefalla, har Vi bemyndigats att fullborda den ännu större uppgiften att omvandla satanisk styrka till himmelsk makt. Den kraft som är mäktig en sådan förvandling överträffar själva läkemedlets styrka. Endast Guds ord kan göra anspråk på att ha begåvats med förmågan till en så stor och vittgående förändring.

–100–

Den gudomliga Häroldens röst som utgår från Guds tron förkunnar: O Mina älskade! Låt icke Min heliga skruds fåll besudlas och smutsas ned av denna världs angelägenheter och följ icke era onda och fördärvliga begärs ingivelser. Den gudomliga uppenbarelsens Morgonstjärna som lyser över detta fängelses himmel i sin härlighets höjdpunkt bär Mig vittnesbörd. De vars hjärtan är vända mot Honom som är föremålet för hela skapelsens tillbedjan, måste i denna dag ovillkorligen höja sig över och vara helgade från alla skapade ting, synliga och osynliga. Om de träder fram för att undervisa om Min sak, måste de låta andedräkten från Honom som är den Obundne vederkvicka dem, och de måste sprida den vida omkring på jorden med allvarlig föresats, med sinnen som är fullt och fast inriktade på Honom och med hjärtan som är fullständigt avskilda från och oberoende av allting och med själar som är helgade från världen och dess fåfänglighet. Det tillkommer dem att välja förtröstan på Gud som den bästa förberedelsen för sin färd och att ikläda sig sin Herres kärlek, den mest Upphöjde, den Allhärlige. Om de gör så skall deras ord påverka deras åhörare.

Hur stor, hur oerhört stor är icke den avgrund som skiljer Oss från dem, som i denna dag är upptagna av sina onda lidelser och som satt sitt hopp till jordens ting och dess flyktiga härlighet! Mången gång har den Allbarmhärtiges församling synbarligen varit så berövad rikedomarna i denna värld att de som levde i nära umgänge med Honom led den djupaste nöd. Trots deras lidande har den Högstes Penna ej vid något tillfälle önskat beröra eller ens antyda något om de ting som tillhör denna värld och dess skatter. Och om vid något tillfälle någon gåva överlämnades till Honom, mottogs denna gåva som ett tecken på Hans nåd mot den som hade erbjudit den. Skulle det någonsin behaga Oss att tillägna Oss alla jordens skatter för Vårt eget bruk, har ingen givits rätten att ifrågasätta Vår auktoritet eller bestrida Vår rätt. Det skulle vara omöjligt att tänka sig någon mer föraktlig handling än att i den ende sanne Gudens namn ivrigt bedja om de rikedomar som människorna äger.

Det åligger dig och efterföljarna till Honom, som är den eviga Sanningen, att kalla alla människor till vad helst som skall helga dem från all förkärlek till jordens ting och rentvå dem från dess orenhet, så att den ljuva doften från den Allhärliges skrud må uppfattas från alla dem som älskar Honom.

De som är i besittning av rikedomar måste emellertid taga den största hänsyn till de fattiga, ty stor är den ära Gud förutbestämt för de fattiga som har ett orubbligt tålamod. Vid Mitt liv! Det finnes ingen ära som kan jämföras med denna ära, förutom den som Gud behagar skänka. Stor är den sällhet som väntar de fattiga som tåligt uthärdar och hemlighåller sina lidanden, och välgång följer de rika som skänker sina rikedomar till de nödställda och ger dem företräde framför sig själva.

Om Gud vill, skall de fattiga anstränga sig och sträva att förtjäna medlen till sitt uppehälle. Detta är en plikt, som har föreskrivits alla i denna största uppenbarelse och som i Guds ögon betraktas som en välbehaglig handling. Vemhelst som iakttager denna plikt skall säkerligen få hjälp av den Osynlige. Han kan genom sin nåd berika vemhelst Han behagar. Han har sannerligen makt över allting ...

Berätta, o, Alí, för Guds älskade att rättfärdighet är den mest grundläggande av mänskliga dygder. Alltings bedömning måste ovillkorligen bero därpå. Fundera en stund på de sorger och lidanden som denne Fånge har utsatts för. Jag har varit prisgiven åt Mina fiender i alla Mitt livs dagar och varje dag har Jag på Guds kärleks stig utstått en ny vedermöda. Jag har tåligt härdat ut tills Guds saks ryktbarhet spridits vida omkring på jorden. Om någon nu skulle framträda öppet eller i hemlighet försöka utså tvedräktens frön bland människor, driven av de fåfänga föreställningar hans hjärta tänkt ut, kan en sådan människa sägas ha handlat rättvist? Nej, vid Honom vars makt sträcker sig över allting! Vid Mitt liv! Mitt hjärta suckar och Mina ögon gråter sorgset för Guds saks skull och för dem, som ej förstår vad de säger och inbillar sig vad de icke kan fatta.

Det anstår alla människor i denna dag att med fasthet fatta tag i det Största namnet och att grundlägga hela mänsklighetens enande. Det finnes ingen plats att fly till, ingen fristad som någon kan söka, utom Honom. Skulle någon människa förledas att yttra sådana ord som kommer att vända människorna bort från stränderna vid Guds obegränsade ocean, och få dem att fästa sina hjärtan vid något annat än denna härliga och uppenbarade Gestalt, som har antagit en form som är underkastad mänskliga begränsningar – skall en sådan människa, hur hög ställning hon än må inneha, fördömas av hela skapelsen som en som har berövat sig själv den Allbarmhärtiges ljuva dofter.

Säg: Var rättvisa i er bedömning, ni som har förstående hjärtan! Den som dömer orättvist saknar de karaktärsdrag som utmärker människans ställning. Han som är den eviga Sanningen känner väl till vad människornas hjärtan gömmer. Hans långmodighet har gjort Hans skapade varelser djärvare, ty icke förrän den fastställda tiden är inne kommer Han att sönderslita någon slöja. Hans enastående barmhärtighet har hållit tillbaka Hans vredes ursinne och fått de flesta människor att inbilla sig, att den ende sanne Guden är omedveten om vad de i hemlighet har utfört. Vid Honom som är den Allvetande, den Allunderrättade! Hans kunskaps spegel återger alla människors handlingar med fullkomlig tydlighet, exakthet och klarhet. Säg: Prisad vare Du, o Fördöljare av de svagas och hjälplösas synder! Prisat vare Ditt namn, o Du som förlåter de tanklösa som försyndar sig mot Dig!

Vi har förbjudit människorna att vandra efter sina hjärtans inbillningar, så att de må bli i stånd att igenkänna Honom som är all kunskaps förnämsta Källa och Mål och erkänna vadhelst det kan behaga Honom att uppenbara. Se hur de har trasslat in sig i sina tomma inbillningar och gagnlösa föreställningar. Vid Mitt liv! De är själva offer för vad deras egna hjärtan hittat på, men inser det icke. Tomt och gagnlöst är deras läppars tal, men de saknar insikt därom.

Vi bönfaller Gud om att Han nådigast måtte förunna alla människor sin nåd och göra det möjligt för dem att vinna kunskap om Honom och om sig själva. Vid Mitt liv! Vemhelst som känt Honom skall sväva i Hans kärleks oändlighet och skall frigöras från världen och allt som däri finnes. Ingenting på jorden skall avleda honom från hans väg, än mindre de som säger sådana saker som Gud har förbjudit, drivna av sina gagnlösa föreställningar.

Säg: Detta är den dag då varje öra ovillkorligen måste vara uppmärksamt på Hans röst. Lyssna till denne Förorättades kallelse och lovsjung den ende sanne Gudens namn och smycka er själva med Hans åminnelses prydnad och upplys era hjärtan med Hans kärleks ljus. Detta är nyckeln som öppnar människornas hjärtan, det medel som skall rentvå alla varelsers själar. Den som är likgiltig för det som har strömmat ut från Guds viljas finger lever i uppenbar villfarelse. Vänskapligt och rättrådigt uppträdande istället för oenighet och missämja är tecknen på sann tro.

Förkunna för människorna vad Han, som säger sanningen och som är Bärare av Guds förtroende har bjudit dig att iakttaga. Min härlighet vare med dig, o du som åkallar Mitt namn, du vars ögon är vända mot Min förgård och vars tunga yttrar din Herres lov, den Välgörande.

–101–

Det underliggande syftet med uppenbarandet av alla gudomliga böcker, ja, med varje gudomligt uppenbarad vers, är att utrusta alla människor med rättfärdighet och förstånd, så att fred och lugn fast må grundas bland dem. Vadhelst som inger visshet i människors hjärtan, vadhelst som höjer deras ställning eller främjar deras förnöjsamhet är godtagbart i Guds ögon. Hur upphöjd är icke den ställning människan kan uppnå om hon bara väljer att fullborda sin höga bestämmelse. Till vilka förnedringens djup kan hon ej sjunka, djup som de oansenligaste varelser aldrig har nått! Grip, o vänner, det tillfälle som denna dag erbjuder er och beröva er icke Hans nåds frikostiga utgjutelser. Jag bönfaller Gud att Han nådefullt måtte göra det möjligt för var och en av er att på denna välsignade dag smycka sig med rena och heliga handlingars prydnad. Han gör sannerligen vadhelst Han önskar.

–102–

Lyssna, o människor, till det som Jag i sanning säger er. Den ende sanne Guden, prisad vare Hans härlighet, har alltid betraktat och kommer att fortsätta betrakta människors hjärtan som sin egen, sin särskilda egendom. Allt annat, vare sig det hänför sig till land eller hav, rikedom eller härlighet, har Han överlåtit till jordens konungar och härskare. Alltifrån den begynnelse som icke har någon begynnelse, har det standar som förkunnar orden, "Han gör vadhelst Han vill", vecklats ut i all sin prakt inför Hans uppenbarare. Vad mänskligheten i denna dag behöver är lydnad inför de styrande samt ett troget fasthållande vid visdomens band. De medel som är nödvändiga för människosläktets omedelbara beskydd, trygghet och säkerhet har anförtrotts det mänskliga samhällets ledare och vilar i deras händer. Detta är Guds önskan och Hans förordning... Vi hyser förhoppningen att en av jordens konungar för Guds skull kommer att framträda för detta förorättade, detta förtryckta folks seger. En sådan konung kommer för evigt att prisas och förhärligas. Gud har ålagt detta folk plikten att hjälpa envar, som vill hjälpa dem att tjäna hans högsta intressen och att visa honom varaktig trohet. De som följer Mig måste under alla förhållanden bemöda sig om att främja välfärden för vem det än må vara, som framträder för Min saks seger och måste alltid visa tillgivenhet och trofasthet mot honom. Lycklig är den människa som lyssnar till och följer Mitt råd. Ve den som underlåter att uppfylla Min önskan.

–103–

Gud har genom sin tunga, som uttrycker sanningen, vittnat om dessa ord i alla sina skrifter: "Jag är Han som lever i härlighetens Abhárike!"

Vid Guds rättfärdighet! Han som från denna höga, denna heliga, denna mäktiga och enastående ställnings höjder ser allting, hör allting, förkunnar i denna stund: Välsignad är du, o Javád, eftersom du har uppnått det som ingen människa före dig har uppnått. Jag svär vid Honom som är den eviga Sanningen! Genom dig har ögonen fröjdats hos det upphöjda paradisets innevånare. Människorna är emellertid ytterst likgiltiga. Om Vi skulle avslöja din ställning skulle människors hjärtan bli djupt upprörda, deras steg skulle slinta, skrytsamhetens gestalter skulle förstummas, falla till marken och sticka likgiltighetens fingrar i öronen av fruktan för att höra.

Sörj icke över dem som har sysselsatt sig med denna världs angelägenheter och som försummat att ihågkomma Gud, den Högste. Vid Honom som är den Eviga sanningen! Den dag nalkas då den Allsmäktiges rasande vrede kommer att ha gripit tag i dem. Han är sannerligen den Allstarke, den Alltunderkuvande, den Mäktigaste. Han skall rena jorden från deras fördärvs förorening och skall giva den i arv till dem bland sina tjänare som står Honom nära.

Säg: O människor ! Stoft fyller era munnar och aska förblindar era ögon för att ni har bytt bort den gudomlige Josef mot det ömkligaste belopp. O, denna bedrövelse som vilar över er, ni som sjunkit ned i sådan djup villfarelse ! Har ni i era hjärtan inbillat er att ni besitter kraft att överträffa Honom och Hans sak? Långt därifrån! Om detta vittnar Han själv, den Allstarke, den mest Upphöjde, den Störste.

Snart skall Hans straffs förödelse piska över er och helvetets stoft insvepa er. De människor, som efter att ha samlat jordens fåfängligheter och prydnader, föraktfullt har vänt sig bort från Gud – de har förlorat både denna värld och den kommande. Inom kort skall Gud fråntaga dem deras ägodelar med maktens Hand och avkläda dem sin frikostighets klädnad. Detta skall de själva inom kort bevittna. Även du kommer att betyga det.

Säg: O människor! Låt ej detta liv och dess bedräglighet vilseleda er, ty världen och allt som finnes däri hålles i Hans viljas fasta grepp. Han skänker sin gunst till vem Han vill och från vem Han vill drager Han bort den. Han gör vadhelst Han behagar. Hade världen i Hans ögon haft något värde, skulle Han helt visst aldrig ha tillåtit sina fiender besitta den, icke ens i en utsträckning som motsvarar storleken på ett senapskorn. Han har emellertid låtit er invecklas i dess angelägenheter som vedergällning för vad era händer har åsamkat Hans sak. Detta är verkligen ett straff som ni av egen vilja har tillfogat er själva, kunde ni blott inse det. Gläder ni er åt det som enligt Guds uppfattning är föraktligt och värdelöst, saker varmed Han prövar de tvivlandes hjärtan?

–104–

O världens folk! Ni skall sannerligen veta, att en oförutsedd katastrof följer er och att smärtsam vedergällning väntar er. Tro ej att de gärningar ni begått har utplånats från Min åsyn. Vid Min Skönhet! Alla era gärningar har av Min Penna inristats med tydliga tecken på skrifttavlor av krysolit.

–105–

O jordens konungar! Han, som är allas högste Herre, har kommit. Riket tillhör Gud, den allsmäktige Beskyddaren, Den i sig själv varande. Tillbed ingen utom Gud och lyft upp era ansikten med strålande hjärtan till er Herre, alla namns Herre. Detta är en uppenbarelse som ingenting, varmed intet vad ni än må äga, kan jämföras, visste ni det blott.

Vi ser er glädjas åt det ni har samlat för andra och utestänga er från de världar, som intet utom Min skyddade skrift kan uppräkna. De skatter ni har samlat har fört er långt bort från ert slutliga mål. Detta passar er illa, kunde ni blott förstå det. Rentvå era hjärtan från all jordisk orenhet och hasta att inträda i er Herres rike, himmelens och jordens Skapare, som fick världen att skälva och alla dess folk att jämra sig, utom dem som har avsagt sig allt och hållit fast vid det som den förborgade skriften har påbjudit.

Detta är den dag, då Han som samtalade med Gud har nått fram till ljuset från dagarnas Uråldrige och druckit återföreningens rena vatten ur denna bägare, vilken fått haven att svalla. Säg: Vid den ende sanne Guden! Sinai kretsar kring uppenbarelsens Morgongryning medan från konungarikets höjder Guds Andes röst höres förkunna: "Skynda er, ni högmodiga på jorden och hasta till Honom." Karmel har i denna dag i längtansfull tillbedjan skyndat att nå Hans förgård medan ropet ur Sions hjärta ljuder: "Löftet är fullbordat. Det som tillkännagavs i Guds heliga skrift, den mest Upphöjde, den Allsmäktige, den mest Älskade, har blivit uppenbarat."

O jordens konungar! Den allra största lagen har uppenbarats på denna plats, denna skådeplats av överjordisk prakt. Alla förborgade ting har förts fram i ljuset i kraft av den högste Förordnarens vilja, Han som har inlett den yttersta timman, under vilken månen har sönderkluvits och varje oåterkalleligt påbud förklarats.

Ni är endast vasaller, o jordens konungar! Han som är konungarnas Konung har trätt fram, skrudad i sin underbaraste härlighet och kallar er till sig, Hjälpen i farans stund, Den i sig själv varande. Tag er i akt så att icke högmod avhåller er från att erkänna uppenbarelsens Källa, så att icke denna världens ting utestänger er såsom med en slöja från Honom som är himmelens Skapare. Stå upp och tjäna Honom som är alla folks Åstundade, som har skapat er genom ett av sina ord och bjudit er att för alltid vara symbolerna för Hans överhöghet.

Vid Guds rättfärdighet! Det är icke Vår önskan att bemäktiga Oss era konungadömen. Vår uppgift är att fånga och besitta människornas hjärtan. På dem är Bahás blick fäst. Härom vittnar namnens rike, kunde ni blott fatta det. Vemhelst som följer sin Herre avsäger sig världen och allt som finnes däri, hur mycket större måste då icke frigörelsen vara för den som innehar en så aktningsvärd ställning! Övergiv era palats och skynda att vinna tillträde till Hans rike. Detta skall i sanning gagna er både i denna världen och i den nästkommande. Härom vittnar Herren över riket i höjden, visste ni det blott.

Hur stor är ej välsignelsen som väntar den konung som står upp för att bistå Min sak i Mitt rike, som frigör sig från allt utom Mig! En sådan konung räknas till den karmosinröda arkens följeslagare – den ark som Gud har färdigställt för Bahás folk. Alla måste förhärliga hans namn, måste vörda hans ställning och hjälpa honom att öppna städerna med Mitt namns nycklar, den allsmäktige Beskyddaren av alla som befolkar de synliga och osynliga rikena. En sådan konung är såsom själva ögat för mänskligheten, den lysande prydnaden på skapelsens panna, urkällan till välsignelser för hela världen. O Bahás folk! Offra era ägodelar, ja själva livet, för att bistå honom.

–106–

Den allvetande Läkaren håller sitt finger på mänsklighetens puls. Han upptäcker sjukdomen och föreskriver i sin ofelbara visdom läkemedlet. Varje tidsålder har sitt eget problem och varje själ sin särskilda strävan. Det läkemedel världen behöver i sin nuvarande hemsökelse kan aldrig vara detsamma som det en senare tidsålder kan behöva. Tag ivrigt befattning med behoven i den tid ni lever i och inrikta era överläggningar på dess svårigheter och förutsättningar.

Vi märker mycket väl hur hela det mänskliga släktet från alla håll utsättes för svåra och oräkneliga lidanden. Vi ser det försmäkta på sin sjukbädd, hårt prövat och missräknat. De som är druckna av egenkärlek har ställt sig mellan mänskligheten och den gudomlige och ofelbare Läkaren. Bevittna hur de har trasslat in alla människor inberäknat sig själva i en härva av påhitt. De förmår icke upptäcka orsaken till sjukdomen och har ej heller någon kunskap om botemedlet. De har trott det raka vara krokigt och inbillat sig vännen vara en fiende.

Lyssna till denna Fånges ljuva melodi. Träd fram och upphäv era röster, så att kanske de som sover djupt kan väckas. Säg: o ni som är såsom döda! Den Gudomliga frikostighetens Hand erbjuder er livets vatten. Skynda att dricka er andel. Vemhelst som i denna dag har blivit pånyttfödd skall aldrig dö, vemhelst som förblir död skall aldrig leva.

–107–

Han som är er Herre, den Allbarmhärtige, önskar i sitt hjärta att få se hela den mänskliga rasen såsom en enda själ och som en enda kropp. Hasta att vinna er del av Guds ynnest och barmhärtighet i denna dag som ställer alla andra skapelsens dagar i skuggan. Hur stor är ej den lycka som ligger i beredskap för den människa som försakar allt han äger i sin längtan att ernå vad Gud tillhör! Vi betygar att en sådan människa är bland Guds välsignade.

–108–

Vi har bestämt en tid för er, o jordens folk! Om ni försummar att på den utsatta tiden vända er till Gud, skall Han sannerligen fara hårt fram med er och låta svåra prövningar ansätta er från alla håll. Hur hård är icke den tuktan som Herren då kommer att låta er erfara!

–109–

O Kamál! De höjder, vilka den dödliga människan genom Guds nåderikaste gåvor kan nå i denna dag, är ännu ej avslöjade för hennes blick. Världen har aldrig ägt och äger ännu ej förmågan att mottaga en sådan uppenbarelse. Dock närmar sig den dag då den inneboende makten hos en så stor nåd i kraft av Hans befallning skall uppenbaras för människorna. Trots att nationers styrkor må uppbådas mot Honom, trots att jordens konungar må ingå förbund för att undergräva Hans sak, skall styrkan i Hans makt stå orubbad. Han yppar förvisso sanningen och kallar hela mänskligheten till Hans väg, som är den Oförliknelige, den Allvetande.

Alla människor har skapats för att bära fram en ständigt framåtskridande civilisation. Den Allsmäktige är Mitt vittne: Att handla som djuren på marken är ovärdigt en människa. De dygder som anstår hennes värdighet är fördragsamhet, barmhärtighet, medkänsla och godhet mot alla folk och släkten på jorden. Säg: O vänner! Drick er otörstiga ur den kristallklara ström, som genom himmelsk nåd flödar fram från Honom som är namnens Herre. Låt andra få del av dess vatten i Mitt namn, så att människornas ledare i varje land till fullo måtte inse det syfte för vilket den eviga sanningen har uppenbarats och skälet till att de själva blivit skapade.

–110–

Det stora Väsendet säger: O människobarn! Det grundläggande syftet som besjälar Guds tro och Hans religion är att trygga människosläktets bästa och att främja dess enhet och att fostra en anda av kärlek och vänskap bland människorna. Låt den ej bli en källa till splittring och missämja, till hat och fiendskap. Detta är den raka vägen, den fasta och orubbliga grunden. Världens förändringar och tillfälligheter kan aldrig försvaga styrkan hos denna grund, vad som än byggs därpå, ej heller kommer oräkneliga seklers gång att undergräva dess byggnad. Vår förhoppning är att världens religionsledare och härskare enade skall stå upp för att omdana denna tidsålder och återställa dess välstånd. Må de hålla rådslag tillsammans efter att ha begrundat dess behov och genom nitisk och väl övervägd rådplägning erbjuda en sjuk och djupt plågad värld det botemedel den behöver. … Det åligger dem som har makten att vara måttfulla i allt. Vadhelst som går utöver måttfullhetens gränser kommer att upphöra att utöva ett välgörande inflytande. Betrakta exempelvis sådant som frihet, civilisation och dylika ting. Hur gärna omdömesgilla människor än må se med gillande på dessa begrepp, kommer de att utöva ett fördärvligt inflytande på människorna, såvida de går till överdrift. … Gud give att världens folk leds till insikt om sitt eget bästa, genom ädel strävan hos de styrande och de vise och välbildade bland människor. Hur länge skall mänskligheten framhärda i sin villfarelse? Hur länge skall orättvisan bestå? Hur länge skall kaos och förvirring råda bland människorna? Hur länge skall stridigheter få skaka samhället? Ack! Förtvivlans vindar blåser från alla håll och dagligen växer den missämja som splittrar och hemsöker mänskligheten. Tecknen på nära förestående omvälvningar och kaos kan nu skönjas, eftersom den rådande ordningen ter sig beklagligt undermålig. Jag bönfaller Gud, prisad vare Hans härlighet, att Han i sin nåd uppväcker jordens folk, må villfara att deras uppförande till slut måtte gagna dem och bistå dem att uppfylla det som anstår deras ställning.

–111–

O, stridande folk och släkten på jorden! Inrikta era tankar mot enighet och låt glansen från dess ljus lysa över er. Församla er och besluta er för Guds skull att utrota allt som kan vara en källa till stridigheter mellan er. Då skall skimret från Världens stora ljus omsluta hela jorden och dess invånare bli medborgare i en enda stad och innehavare av en och samma tron. Denne förorättade har alltsedan sitt livs tidigaste dagar ej hyst någon annan åstundan än denna och skall fortsätta att ej hysa någon annan önskan. Det kan icke råda något som helst tvivel om att världens folk, vilken ras eller religion de än tillhör, hämtar sin inspiration ur en enda himmelsk källa och är undersåtar till en enda Gud. Skillnaden mellan föreskrifterna under vilka de lyder måste hänföras till de skiftande förutsättningar och behov som rådde under den tidsålder då de uppenbarades. Alla, utom ett fåtal, som är följden av mänsklig förvändhet, är anbefallda av Gud och är en återspegling av Hans vilja och syfte. Stå upp och beväpnade med trons kraft, krossa er egen fåfänga inbillnings gudar, de som utsår tvedräkt ibland er. Håll fast vid det som sammanför och förenar er. Detta är sannerligen det mest upphöjda ordet som Moderboken har sänt ned och uppenbarat för er. Härom vittnar storhetens Tunga från härlighetens boning.

–112–

Betrakta de oroligheter som under många långa år har plågat jorden och se den förvirring som har gripit dess folk. Den har antingen härjats av krig eller plågats av plötsliga och oförutsedda katastrofer. Fastän världen är omgiven av elände och nöd, har ändå ingen människa stannat upp för att begrunda vad orsaken eller källan till detta kan vara. Närhelst den sanne Rådgivaren yttrade ett ord till förmaning, se, alla fördömde de Honom som en orosstiftare och förkastade Hans anspråk. Hur förbryllande, hur förvirrande är ej ett sådant beteende. Man kan icke finna två människor som kan sägas vara förenade till det yttre och det inre. Oenighetens och illviljans tecken är uppenbara överallt fastän alla skapades för harmoni och enighet. Det upphöjda Väsendet säger: O ni högt älskade! Enhetens tabernakel är rest, betrakta icke varandra som främlingar. Ni är frukterna på ett enda träd och bladen på en enda gren. Vi hyser förhoppningen att rättvisans ljus skall lysa över världen och helga den från förtryck. Om jordens härskare och konungar, symbolerna för Guds makt, prisad vare Hans härlighet, står upp och beslutar att ägna sig åt allt som kommer att främja hela mänsklighetens högsta intressen, kommer rättvisans välde förvisso att grundläggas bland människobarnen och glansen från dess ljus att omsluta hela jorden. Det stora Väsendet säger: Stabiliteten i världens uppbyggnad och organisation har grundats på och kommer att fortsätta att upprätthållas av tvillingpelarna belöning och straff. … På ett annat skriftställe har Han skrivit: Tag er i akt, o världens härskarskara! Det finnes ingen makt på jorden som i sin segerrika styrka kan jämställas med rättvisans och visdomens styrka. … Välsignad är den konung som tågar fram med visdomens banér utvecklat framför sig och rättvisans bataljoner samlade bakom sig. Han är sannerligen den utsmyckning som pryder fredens panna och säkerhetens anlete. Det kan icke finnas något som helst tvivel på att om rättvisans morgonstjärna, som tyranniets moln har fördunklat, skulle sprida sitt ljus över människorna, så skulle världens ansikte fullständigt förändras.

–113–

Inbillar du dig, o shahens sändebud i staden (Konstantinopel) att Jag håller Guds saks slutliga öde i Mitt grepp? Tror du att Min fångenskap eller den skam Jag har tvingats utstå eller ens Min död och fullständiga tillintetgörelse kan ändra dess kurs? Ömkligt är det som du i ditt hjärta har inbillat dig! Du är verkligen en av dem som vandrar efter de gagnlösa föreställningar som deras hjärtan tänker ut. Det finnes ingen Gud utom Honom. Mäktig är Han att uppenbara sin sak och att upphöja sitt vittnesbörd och att upprätta vadhelst som är Hans vilja och att lyfta upp det till en så framstående ställning, att varken dina egna händer eller deras som har vänt sig bort från Honom någonsin kan röra vid eller skada det.

Tror du att du har makt att omintetgöra Hans vilja, att hindra Honom från att verkställa sin dom eller att avhålla Honom från att utöva sin överhöghet? Låtsas du att något i himlarna eller på jorden kan motstå Hans Tro? Nej, vid Honom som är den eviga Sanningen! Ingenting i hela skapelsen kan omintetgöra Hans avsikt. Kasta därför bort den inbilskhet du hyser, ty skär inbilskhet kan aldrig intaga sanningens plats. Sälla dig till dem som uppriktigt har ångrat sig och återvänt till Gud, den Gud som har skapat dig, som har givit dig din försörjning och gjort dig till ett redskap bland dem som bekänner sig till din tro.

Du skall vidare veta, att det är Han som på sitt eget bud har skapat allt som är i himlarna och allt som är på jorden. Hur kan då den varelse som har skapats på Hans bud vinna seger över Honom? Högt upphöjd är Gud över vad ni, illvilliga människor, föreställer er om Honom! Om denna Sak kommer från Gud kan ingen människa besegra den, och om den ej kommer från Gud, skall säkerligen prästerna bland er och de som följer sina fördärvliga böjelser och de som har gjort uppror mot Honom räcka till för att besegra den.

Har du ej hört vad en man av Faraos familj, en troende, yttrade i forna dagar och vilket Gud berättade för sin Apostel, som Han utvalt framför alla mänskliga varelser och anförtrott sitt budskap och gjort till sin barmhärtighets källa för alla dem som vistas på jorden? Han sade och sannerligen, Han talar sanning: "Skall ni dräpa en människa för att han säger, min Herre är Gud, när han redan har kommit till er med bevis för sin kallelse? Och om han är en lögnare, skall hans lögn falla tillbaka på honom, men om han är en sanningens man skall åtminstone en del av det han förebådar falla över er". Detta är vad Gud har uppenbarat för sin högt Älskade i sin ofelbara Bok.

Och ändå har ni vägrat att lyssna till Hans bud, ringaktat Hans lag, avvisat Hans råd som bevarats i Hans bok och varit bland dem som har förirrat sig långt bort från Honom. Hur många är icke de som varje år och varje månad har dödats på grund av er! Hur mångfaldiga är icke de orättvisor ni har begått – orättvisor vilkas like skapelsens öga ej har skådat och som ingen krönikör någonsin har nedtecknat! Hur talrika är icke de barn och spädbarn som gjorts föräldralösa och de fäder som har förlorat sina söner på grund av er grymhet, o ni orättvisa förövare! Hur ofta har icke en syster tynat bort, begråtande sin broder och hur ofta har icke en hustru sörjt sin man och sitt enda stöd!

Er ondska tilltog alltmer tills ni dräpte Honom som aldrig hade tagit sina ögon från Guds ansikte, den mest Upphöjde, den Störste. Om ni ändå hade dödat Honom på det sätt människor brukar döda varandra! Men ni dödade Honom under omständigheter som ingen människa någonsin varit vittne till. Himlarna grät häftigt över Honom och deras själar som är nära Gud klagade högt över Hans lidande. Var Han icke en ättling av er profets forntida hus? Hade icke Hans berömmelse som ättling i direkt nedstigande led till Aposteln spridits vida omkring bland er? Varför utsatte ni Honom då för sådant som ingen människa, hur långt ni än må se tillbaka, har utsatt någon annan för? Vid Gud! Skapelsens öga har aldrig skådat er like. Ni dräper Honom, som är en ättling av er profets hus och jublar och förlustar er där ni sitter på era hedersplatser! Ni uttalar era förbannelser över dem som var före er och som har förövat det ni har förövat och ni förblir hela tiden omedvetna om era egna ogärningar!

Var rättvisa i ert omdöme. De som ni förbannar och över vilka ni nedkallar ont, handlade de annorlunda än ni själva? Dräpte de icke ättlingen till sin profet, liksom ni har dräpt ättlingen till er egen? Liknar icke ert uppträdande deras uppträdande? Varför gör ni då anspråk på att vara annorlunda än dem, o ni som utsår splittring bland människor?

Och när ni tog Hans liv framträdde en av Hans anhängare för att hämnas Hans död. Han var okänd av människorna och den plan han gjort uppmärksammades ej av någon. Till slut förövade han det som hade förutbestämts. Det tillkommer er därför att icke skjuta skulden på någon annan än er själva för det ni har begått, om ni dömer rättvist. Vem finnes på hela jorden som har gjort vad ni har gjort? Ingen, vid Honom som är alla världars Herre!

Alla jordens härskare och konungar ärar och vördar sina profeters och heliga mäns ättlingar, kunde ni blott inse det. Ni, å andra sidan, är ansvariga för handlingar som ingen människa någonsin utfört. Era illgärningar har fått varje upplyst hjärta att förtäras av sorg och ändå har ni fortsatt att vara försjunkna i er liknöjdhet och är ur stånd att inse hur onda era handlingar är.

Ni har framhärdat i ert egensinne och sedan reste ni er upp mot Oss, fastän Vi icke gjort Oss skyldiga till något som rättfärdigar er fientlighet. Fruktar ni icke Gud som har skapat er och utformat er, skänkt er kraft och förenat er med dem som har överlämnat sig åt Honom? Hur länge skall ni hålla fast vid ert egensinne! Hur länge skall ni vägra att besinna er? Hur länge dröjer det innan ni skakar av er slummern och rycks upp ur er likgiltighet? Hur länge skall ni förbli okunniga om sanningen?

Överväg detta i ditt hjärta. Lyckades ni, trots ert uppträdande och de saker era händer har förvållat, att kväva Guds eld eller släcka Hans uppenbarelses ljus – ett ljus som med sin klarhet har omslutit dem som är försänkta i odödlighetens svallande oceaner och som har dragit till sig själarna hos dem som uppriktigt tror på och hävdar Hans enhet? Vet ni ej att Guds hand befinner sig över era händer, att Hans oåterkalleliga påbud överstiger alla era planer, att Han är överlägsen sina tjänare, att Han förverkligar sitt syfte, att Han gör vad Han vill, att Hans vilja på intet sätt skall ifrågasättas, att Han förordnar vad Han behagar, att Han är den Starkaste, den Allsmäktige? Om ni tror att detta är sanningen, varför upphör ni då icke med ert tvistande och lever i frid med er själva istället?

Ni begår varje dag en ny orättvisa och behandlar Mig som ni behandlade Mig i gångna tider, fastän Jag aldrig sökte befatta Mig med era angelägenheter. Icke vid något tillfälle har Jag gjort motstånd mot er, ej heller har Jag gjort uppror mot era lagar. Se hur ni till slut har gjort Mig till en fånge i detta avlägsna land! Dock skall ni med visshet veta, att vad era händer eller de otrognas händer än har förvållat så skall de aldrig, liksom de ej heller i forna dagar gjorde, förvandla Guds sak eller ändra Hans sätt att verka.

Giv akt på Min varning, o Persiens folk! Om Jag blir dräpt av era händer kommer Gud förvisso att låta någon framträda som skall fylla platsen som blev tom genom Min död, ty så har Guds verk genomförts sedan fordom och ni kommer icke att kunna finna någon ändring i Guds handlingssätt. Försöker ni släcka Guds ljus som lyser över Hans jord? Avog är Gud mot det ni önskar. Han skall fullkomna sitt ljus fastän ni avskyr det i djupet av era hjärtan.

Stanna upp en kort stund och begrunda, o sändebud, och var rättvis i ditt omdöme. Vad är det Vi har gjort som skulle kunna berättiga dig till att förtala Oss inför konungens ministrar, att följa dina begär, att förvränga sanningen och att smäda Oss? Vi har aldrig mött varandra, utom då Vi mötte dig i din faders hus under de dagar då Imám Husayns martyrskap högtidlighölls. Vid dessa tillfällen kunde ingen ha möjlighet att i samtal eller resonemang bekantgöra sina synpunkter eller sin övertygelse för andra. Du kommer att intyga sanningen i Mina ord om du är bland de sannfärdiga. Jag har ej bevistat något annat möte där du skulle kunnat bilda dig en uppfattning om Mina tankar eller där någon annan kunde ha gjort detta. Hur kunde du uttala din dom över Mig när du icke hört Mitt vittnesbörd från Mina egna läppar? Har du ej hört vad Gud, prisad vare Hans härlighet, har sagt: "Säg icke till alla som möter dig med en hälsning, 'Du är icke en troende'." "Stöt ej bort dem som morgon och afton ropar till sin Herre och bönfaller om att få skåda Hans anlete." Du har verkligen övergivit vad Guds bok har föreskrivit och ändå anser du dig vara en troende!

Trots att du har gjort detta, hyser Jag – och till detta är Gud Mitt vittne – intet agg mot dig eller mot någon, fastän Vi från dig och andra mottager sådan smärta att ingen som tror på Guds enhet skulle kunna uthärda den. Min sak ligger icke i någon annans hand än Guds och Min tillit står icke till någon annan än till Honom. Inom kort skall dina dagar svinna hän liksom dagarna för dem som nu med öppen stolthet förhäver sig över sin nästa. Snart skall ni församlas i Guds närvaro och tillfrågas om era handlingar och straffas för vad era händer har gjort. Eländig är de ondskefullas boning!

Vid Gud! Kunde du inse vad du har gjort, skulle du säkerligen gråta förtvivlat över dig själv och fly till Gud för skydd och tyna bort och sörja alla dina livsdagar tills Gud förlåtit dig, ty Han är sannerligen den mest Givmilde, den Allvälgörande. Du kommer emellertid att framhärda i din likgiltighet till din dödsstund, eftersom du med hela ditt hjärta, din själ och ditt innersta väsen har sysselsatt dig med världens fåfängligheter. Du skall efter din död upptäcka vad Vi har uppenbarat för dig och finna alla dina gärningar nedtecknade i den bok vari alla deras gärningar som lever på jorden är nedtecknade, vare sig de är större eller mindre än en atoms vikt. Giv därför akt på Mitt råd och lyssna med ditt hjärta till Mitt tal och ringakta icke Mina ord eller var en av dem som förkastar Min sanning. Var icke högfärdig över de ting som givits dig. Håll framför dina ögon vad som har uppenbarats i Guds bok, Hjälpen i farans stund, den Allhärlige: "Och när de hade glömt sina varningar, öppnade Vi alltings portar för dem", liksom Vi öppnade portarna till denna jord och dess utsmyckningar för dig och dina likar. Vänta därför på det som har lovats i den senare delen av denna heliga vers, ty detta är ett löfte från Honom som är den Allsmäktige, den Allvise – ett löfte som icke skall visa sig vara osant.

Jag känner ej den väg ni har valt och som ni vandrar, o följe av vedersakare! Vi kallar er till Gud, Vi påminner er om Hans dag, Vi kungör för er budskapet om er återförening med Honom, Vi leder er till Hans förgård och sänder ned tecken till er på Hans underbara visdom och ändå, se hur ni avvisar Oss, hur ni fördömer Oss som en otrogen med era lögnaktiga munnar och hur ni smider era ränker mot Oss! Och när Vi uppenbarar för er vad Gud genom sin frikostiga välvilja har tilldelat Oss, säger ni: "Det är bara vanlig svartkonst". Samma ord yttrades av de släkten som levde före er och som var vad ni är, insåg ni det blott. Ni har därigenom berövat er själva Guds frikostighet och Hans nåd och ni skall aldrig uppnå dem förrän den dag då Gud kommer att ha dömt mellan Oss och er, och Han är sannerligen den bäste av domare.

Vissa personer bland er har sagt: "Det är Han som gjort anspråk på att vara Gud." Vid Gud! Detta är grov smädelse. Jag är endast en Guds tjänare som har trott på Honom och Hans tecken och på Hans profeter och Hans änglar. Min tunga och Mitt hjärta, Mitt inre och Mitt yttre väsen betygar att det ej finnes någon Gud utom Han, att alla andra har skapats på Hans befallning och formats i kraft av Hans vilja. Det finnes ingen Gud utom Han, Skaparen, Den som uppväcker de döda, Livgivaren, Förgöraren. Jag är den som vida omkring berättar om de ynnestbevis Gud i sin frikostighet skänkt Mig. Om detta är Min synd, då är Jag sannerligen den förste bland syndare. Jag och Min släkt är utlämnade till ert gottfinnande. Gör som ni behagar och var icke bland dem som tvekar, så att Jag får återvända till Gud, Min Herre och nå den plats där Jag ej längre kan se era ansikten. Detta är sannerligen Min käraste önskan, Min djupaste åstundan. Gud är i sanning tillräckligt underrättad om och uppmärksam på Min belägenhet.

Föreställ dig att stå under Guds öga, o sändebud! Om du ej ser Honom, ser Han sannerligen dig klart. Betrakta Vår sak och döm rättvist därom. Vad är det Vi har gjort som kunde ha lett dig att resa dig upp mot Oss och att förtala Oss inför folket, om du är bland dem som är rättvisa? Vi lämnade Teheran på konungens befallning och flyttade med hans tillstånd Vår bostad till Irak. Om Jag hade brutit mot honom, varför frigav han Mig då? Och om Jag vore oskyldig till brott, varför hemsökte ni Oss med plågor som ingen bland dem som bekänner er tro har fått utstå? Har någon av Mina handlingar efter Min ankomst till Irak varit sådan, att den undergrävt regeringens myndighet? Vem är det som kan sägas ha upptäckt något klandervärt i Vårt uppträdande? Hör dig för bland dess befolkning, att du må tillhöra dem som insett sanningen.

I elva år vistades Vi i detta land tills det sändebud som representerade din regering anlände, han vars namn Vår penna är ovillig att nämna, som var begiven på vin, följde sina begär och gjorde sig skyldig till lastbarhet, var fördärvad och korrumperade Irak. Detta kommer de flesta av Baghdads invånare att intyga om du förhörde dig bland dem och vore en som söker sanningen. Det var han som orättmätigt lade beslag på sina medmänniskors egendom, som svek alla Guds bud och som gjorde allt vad Gud hade förbjudit. Slutligen, följande sina begär, reste han sig emot Oss och vandrade de orättvisas väg. Han anklagade Oss i sitt brev till dig och du trodde honom och följde i hans spår utan att söka något bevis eller tillförlitligt vittnesbörd från honom. Du frågade icke efter någon förklaring, ej heller försökte du vare sig utforska eller förvissa dig om saken, så att du med egna ögon skulle kunna skilja sanningen från lögn och erhålla ett klart omdöme. Kom själv underfund med vad för slags människa han var, genom att fråga de sändebud som vid den tidpunkten var i Irak, såväl som guvernören i staden Baghdad och dess högste rådgivare, så att sanningen kan uppenbaras för dig och du må vara bland de välunderrättade.

Gud är Vårt vittne! Vi har icke under några omständigheter motsatt Oss vare sig honom eller andra. Vi iakttog under alla betingelser Guds föreskrifter och var aldrig en av dem som vållade oroligheter. Detta intygar han själv. Hans avsikt var att gripa Oss och sända Oss tillbaka till Persien så att han därigenom skulle kunna öka sin berömmelse och sitt anseende. Du har begått samma brott och i samma syfte. Ni är båda av samma sort i Guds ögon, allas högste Herre, den Allvetande.

Det är icke Vår avsikt att lätta Vårt lidandes börda genom att rikta dessa ord till dig eller att förmå dig att tala väl om Oss inför någon. Nej, vid Honom som är alla världars Herre! Vi har lagt fram hela saken för dig så att du kanske klart skall kunna inse vad du har gjort, kunna upphöra med att utsätta andra för de oförrätter du har utsatt Oss för och vara bland dem som verkligen har ångrat sig inför Gud, som skapade dig och alla varelser, så att du i framtiden kan handla med gott omdöme. Detta är bättre för dig än allt vad du äger och bättre än ditt ämbete, vars dagar är räknade.

Tag dig i akt så att du icke leds till att blunda för orättvisor. Fäst ditt hjärta orubbligt vid rättvisa och ändra icke Guds sak utan sälla dig till dem vars ögon är riktade mot det som har uppenbarats i Hans bok. Följ ej på några villkor dina onda böjelsers ingivelser. Håll fast vid den lag som kommer från Gud, din Herre, den Välgörande, dagarnas Uråldrige. Du skall helt visst återvända till stoft och förgås liksom alla de ting vari du finner nöje. Detta är vad sanningens och härlighetens Tunga har yttrat.

Minns du ej Guds varning, uttalad i det förgångna, så att du kan vara bland dem som uppmärksammar Hans varning? Han sade och Han talar verkligen sanning: "Av det (stoft) har Vi skapat dig och till det skall Vi återlämna dig och från det skall Vi framföda dig en andra gång". Detta är vad Gud förordnade för alla dem som vistas på jorden, både höga och låga. Det tillkommer därför icke den som skapades av stoft, som skall återvända till det och åter komma fram därur, att svälla av stolthet inför Gud och inför Hans älskade, att övermodigt håna dem och fylla sig med ett föraktfullt högmod. Nej, fastmer tillkommer det dig och dina gelikar att underkasta er dem som är Guds enhets uppenbarare och att ödmjukt böja er inför de trofasta, som har försakat allt för Guds skull och som har lösgjort sig från det som upptager människors uppmärksamhet och leder dem bort från Guds, den Allhärliges, den Allprisades väg. Sålunda sänder Vi ned över dig det som skall gagna dig och dem som har satt hela sin lit och förtröstan till sin Herre.

–114–

Lyssna, o konung (Sultan 'Abdu'l‑'Azíz), till Hans tal som uttrycker sanningen, Han som ej beder dig att gottgöra Honom med ting Gud har valt att skänka dig, Han som ofelbart vandrar den raka vägen. Det är Han som kallar dig till Gud, din Herre, som visar dig den rätta vägen, den väg som leder till sann lycka så att du måhända kan vara bland dem som det kommer att gå väl.

Var aktsam, o konung, så att du ej samlar omkring dig sådana ministrar som följer en fördärvlig böjelse, kastat ifrån sig det som har överlämnats i deras händer och uppenbarligen svikit sitt ansvar. Var givmild mot andra liksom Gud har varit givmild mot dig och överlämna icke ditt folks intressen åt sådana ministrars godtycke. Övergiv ej din gudsfruktan utan var bland dem som handlar rättrådigt. Samla omkring dig de ministrar från vilka du kan förnimma trons och rättfärdighetens vällukt och rådgör med dem, och välj det som är bäst i dina ögon och var bland dem som handlar storsint.

Var fullt förvissad om att den som tvivlar på Gud varken är pålitlig eller sannfärdig. Detta är verkligen sanningen, den obestridliga sanningen. Den som handlar förrädiskt mot Gud kommer också att handla förrädiskt mot sin konung. Ingenting, vad det än må vara, kan avhålla en sådan människa från det onda, ingenting kan hindra henne från att svika sin medmänniska, ingenting kan förmå henne att handla hederligt.

Akta dig för att överlämna dina statsangelägenheters tyglar i andras händer och lita ej på ministrar, ovärdiga ditt förtroende och var ej bland dem som för ett tanklöst leverne. Sky dem vars hjärtan är vända från dig och skänk dem icke ditt förtroende och anförtro dem icke dina angelägenheter eller deras angelägenheter, vilka bekänner sig till din tro. Tag dig i akt så att du icke låter vargen bli herde för Guds hjord och överlämna ej Hans älskades öde i de illvilligas våld. Vänta dig ej att de som bryter mot Guds bud skall vara pålitliga eller uppriktiga i den tro de bekänner sig till. Undvik dem och bevara dig noga för att låta deras intriger och åverkan skada dig. Vänd dig bort från dem och fäst din blick på Gud, din Herre, den Allhärlige, den Givmildaste. Gud skall förvisso vara med den som överlämnar sig helt åt Gud, och den som helt förlitar sig på Gud skall Gud sannerligen beskydda från vadhelst som kan vara till skada och värna honom mot varje ondskefull ränksmidares skändlighet.

Om du lyssnade till Mitt ord och följde Mitt råd, skulle Gud upphöja dig till en så hög ställning att ingen människa i hela världen någonsin kunde angripa eller skada dig med sina planer. Efterlev Guds bud, o konung, i ditt hjärtas innersta och med hela din varelse och vandra ej på förtryckarens stigar. Fatta tyglarna till ditt folks angelägenheter och håll dem fast med all din makt och undersök själv allt vad som angår dem. Låt ingenting undgå dig ty däri ligger det högsta goda.

Hembär tack till Gud för att Han har utvalt dig bland alla i världen och gjort dig till konung över dem som bekänner sig till din tro. Det anstår dig att värdesätta de underbara förmåner med vilka Gud har gynnat dig och att ständigt prisa Hans namn. Du kan bäst lovprisa Honom om du älskar Hans älskade och säkrar och skyddar Hans tjänare mot de svekfullas onda anslag så att ingen längre kan förtrycka dem. Du bör dessutom stå upp för att göra Guds lag gällande bland dem, att du må vara en av dem som är fast rotade i Hans lag.

Skulle du förmå rättvisans floder att sprida sina vattenflöden bland dina undersåtar, skulle Gud helt visst hjälpa dig med de osynligas och de synligas skaror och skulle stärka dig i din verksamhet. Det finnes ingen Gud utom Han. Hela skapelsen och dess herravälde är Hans. Till Honom återvänder de rättrognas gärningar.

Förlita dig ej på dina skatter. Sätt hela din förtröstan till Guds, din Herres nåd. Låt Honom vara din förtrogne i vad du än gör och sälla dig till dem som har underkastat sig Hans vilja. Låt Honom vara din hjälpare och smycka dig med Hans skatter, ty Honom tillhör alla himmelens och jordens skatter. Han skänker dem till vemhelst Han vill och från vemhelst Han vill undanhåller Han dem. Det finns ingen Gud utom Han, den Allbesittande, den Allprisade. Alla är utblottade vid Hans barmhärtighets dörr, alla är hjälplösa inför Hans överhöghets uppenbarelse och bönfaller om Hans gunst.

Överskrid ej måttlighetens gränser och behandla dem rättvist som tjänar dig. Sörj för dem enligt deras behov och icke i sådan omfattning att det kan möjliggöra för dem att samla rikedomar åt sig själva, att smycka sitt yttre, att pryda sina hem, att skaffa sig saker som icke är till någon nytta för dem och räknas till sådana som lever i överdåd. Behandla dem med orubblig rättvisa så att ingen bland dem må vare sig lida nöd eller bli övermätta på lyx. Detta är inget annat än ren rättvisa.

Tillåt icke uslingen att härska över dem som är ädla och förtjänar aktning, och låt ej de storsinnade vara i de föraktligas och karaktärslösas våld, ty sådana ting är vad Vi lade märke till vid Vår ankomst till staden (Konstantinopel) och om det bär Vi vittnesbörd. Vi fann att en del av dess invånare var i besittning av omåttliga förmögenheter och levde i gränslös rikedom medan andra led allvarlig nöd och levde i eländigaste fattigdom. Detta passar ditt herravälde illa och är ovärdigt din ställning.

Godtag Mitt råd och bemöda dig om att styra rättrådigt över människor, på det att Gud måtte upphöja ditt namn och sprida ryktet om din rättvisa i hela världen. Tag dig i akt så att du icke gör dina ministrar mäktiga på dina undersåtars bekostnad. Frukta de fattigas suckar och de i hjärtat uppriktiga, vilka klagar över sin belägenhet vid varje ny dagbräckning, och var en nådig härskare för dem. De är sannerligen dina skatter på jorden. Det tillkommer dig därför att skydda dina skatter för angrepp av dem som vill bestjäla dig. Förhör dig om deras förhållanden och förvissa dig varje år, ja varje månad, om deras livsvillkor och var icke en av dem som är likgiltiga för sin plikt.

Håll Guds ofelbara våg för ögonen som om du stod i Hans närvaro, och väg dina handlingar på denna våg varje dag, varje stund av ditt liv. Ställ dig själv till svars, innan du kallas till räkenskap på den dag då ingen människa skall ha kraft att stå upprätt av fruktan för Gud, den dag då de tanklösas hjärtan skall fås att skälva.

Det tillkommer varje konung att vara givmild såsom solen, som gynnar alla varelsers tillväxt och skänker var och en deras andel, vars förmåner icke i sig själva är medfödda utan förordnas av Honom som är den Starkaste, den Allsmäktige. Konungen bör vara lika frikostig, lika riklig med sin barmhärtighet som molnen, vars välgörenhets flöden strömmar ner över vart land på befallning av Honom, som är den högste Förordnaren, den Allvetande.

Akta dig för att helt anförtro dina statsangelägenheter i andras händer. Ingen kan fullgöra dina åligganden bättre än du själv. Sålunda klargör Vi för dig Våra visdomsord och nedsänder till dig det, som möjliggör för dig att övergå från förtryckets vänstra hand till rättvisans högra hand och närma dig Hans ynnests skimrande ocean. Sådan är den väg som konungarna som var före dig vandrade, de som handlade rättrådigt mot sina undersåtar och vandrade på den orubbliga rättvisans vägar.

Du är Guds skugga på jorden. Bemöda dig därför om att handla på ett sådant sätt som anstår en så hög, en så aktningsvärd ställning. Om du avstår från att följa det som Vi har låtit nedkomma till dig och lärt dig, förringar du förvisst denna stora och oskattbara ära. Återvänd därför till Gud och håll fast vid Honom, rena ditt hjärta från världen och alla dess fåfängligheter och låt ej kärleken till någon främling komma in och dväljas däri. Icke förrän du renar ditt hjärta från alla spår av sådan kärlek, kan glansen från Guds ljus sprida sin strålglans över det, ty Gud har ej till någon givit mer än ett enda hjärta. Detta har i sanning förordnats och nedskrivits i Hans urgamla Bok. Och liksom det mänskliga hjärtat, så som Gud skapat det, är ett och odelat, tillkommer det dig att ansvara för att dess tillgivenhet också är en och odelad. Var därför med hela ditt hjärtas

tillgivenhet trogen din kärlek till Honom och avhåll det från kärlek till någon annan än Honom, så att Han kan hjälpa dig att sänka dig ned i Hans enhets ocean och möjliggöra för dig att bli en sann försvarare av Hans enhet. Gud är Mitt vittne. Min enda avsikt med att uppenbara dessa ord för dig är att helga dig från jordens förgängliga ting och hjälpa dig att inträda i den eviga härlighetens rike, så att du med Guds tillåtelse må vara bland dem som förblir och härskar däri. …

Jag svär vid Gud, o konung! Det är ej Min önskan att inför dig framställa Min klagan över dem som förföljer Mig. Jag åberopar bara Min bedrövelse och Min sorg inför Gud, som har skapat Mig och dem, som väl känner till Vår belägenhet och som vakar över alla varelser. Min önskan är att varna dem för följderna av deras handlingar, så att de till äventyrs måtte avstå från att behandla andra så som de har behandlat Mig och vara bland dem som uppmärksammar Min varning.

De vedermödor som har drabbat Oss, den nöd Vi lider, de mångfaldiga bekymmer som Vi omgives av kommer alla att upphöra liksom de nöjen de njuter av och den rikedom de äger kommer att försvinna. Detta är sanningen, vilken ingen människa på jorden kan förneka. De dagar under vilka Vi har tvingats att leva i förnedring kommer snart att vara över, liksom de dagar under vilka de innehar hedersplatserna. Gud skall förvisso döma rättrådigt mellan Oss och dem och Han är sannerligen den bäste bland domare.

Vi hembär tack till Gud för vad som än har drabbat Oss och Vi uthärdar tåligt det Han har förordnat i det förgångna eller kommer att förordna i framtiden. På Honom har Jag förlitat Mig och i Hans händer har Jag överlämnat Min sak. Han kommer helt visst att belöna alla dem som tålmodigt härdar ut och sätter sin lit till Honom. Honom tillhör skapelsen och dess rike. Han upphöjer vem Han vill och vem Han vill förnedrar Han. Han skall icke ifrågasättas rörande sina handlingar. Han är sannerligen den Allhärlige, den Allsmäktige.

O konung, låt ditt öra vara uppmärksamt på de ord Vi har riktat till dig. Låt förtryckaren upphöra med sitt tyranni och avskilj orättfärdighetens förövare från dem som bekänner sig till din tro. Vid Guds rättfärdighet! De vedermödor Vi har uthärdat är sådana att varje penna som återberättar dem ej kan annat än överväldigas av smärta. Ingen av dem som verkligen tror på och hävdar Guds enhet kan stå ut med att höra talas om dem. Så oerhört har vårt lidande varit att även Våra fienders ögon har fällt tårar över Oss liksom varje omdömesgill person. Och alla dessa prövningar har Vi varit underkastade, trots att Vi valt att vända Oss till dig och befallt folket att träda in under din skugga, så att du kunde vara ett fäste för dem som tror på och hävdar Guds enhet.

Har Jag, o konung, någonsin varit ohörsam mot dig? Har Jag överträtt någon av dina lagar vid något tillfälle? Kan någon av dina ministrar som företrädde dig i Irak framlägga något bevis som kan fastställa att Jag skulle ha varit trolös mot dig? Nej, vid Honom som är alla världars Herre! Icke ett ögonblick vände Vi oss emot dig eller någon av dina ministrar. Vi kommer aldrig, om Gud vill, att göra uppror mot dig, även om Vi skulle utsättas för svårare prövningar än dem Vi genomled i det förflutna.

Dag och natt, afton och morgon beder Vi till Gud för din skull, att Han nådigt må hjälpa dig att hörsamma Honom och följa Hans bud, så att Han kan värna dig mot de ondas härskaror. Gör därför som det behagar dig och behandla Oss som det passar din ställning och anstår din överhöghet. Var ej försumlig mot Guds lag, vad du än önskar uppnå, nu eller i kommande dagar. Säg: Lovad vare Gud, alla världars Herre!

–115–

Uppenbarelsens Penna, o Dhabíh, har i de flesta gudomligt uppenbarade skrifter tecknat dessa ord: Vi har förmanat alla Guds älskade att taga sig i akt så att ej fållen på Vår heliga skrud nedsölas av olagliga handlingars smuts eller fläckas av dammet från klandervärt uppförande. Vi har dessutom uppmanat dem att fästa sin blick på allt som har uppenbarats i Våra skrifter. Hade deras inre öron varit uppmärksamma på de gudomliga råden som har utgått från Gryningen för den Allbarmhärtiges Penna och lyssnat till Hans röst, skulle de flesta av jordens människor vid det här laget ha varit smyckade med Hans lednings prydnad. Vad som har förutbestämts har emellertid hänt.

Ännu en gång uppenbarar dagarnas Uråldrige, medan Han vistas i detta största fängelse, de ord som är nedtecknade i denna snövita skriftrulle: O ni, som är den ende sanne Gudens älskade! Gå bortom era onda och fördärvliga önskningars trånga tillflykt och närma er Guds rikes vida oändlighet och förbliv på helighetens och avskiljandets ängar, så att era handlingars väldoft må leda hela mänskligheten till Guds oförgängliga härlighets ocean. Avhåll er från att befatta er med denna världs angelägenheter och allt som gäller den, och ej heller att inblanda er i de verksamheter som bedrivs av dess ledare.

Den ende sanne Guden, upphöjd vare Hans härlighet, har tilldelat konungarna uppgiften att styra jorden. Ingen har givits rätten att handla på något sätt som skulle gå emot den väl övervägda uppfattningen hos dem som sitter vid makten. Det som Han har förbehållit sig själv är människohjärtanas städer, och bland dessa är Hans, den oinskränkta Sanningens älskade, såsom nycklar i denna dag. Om Gud vill kan de alla och envar bli i stånd att låsa upp portarna till dessa städer med det Största namnets makt. Detta är vad som menas med att hjälpa den ende sanne Guden – ett ämne till vilket Hans Penna, som orsakar gryningens ankomst, har hänvisat i alla sina böcker och skrifter.

Det tillkommer likaledes Guds älskade att ha överseende med sina medmänniskor och att vara så helgade och så avskilda från allt och att visa sådan uppriktighet och rättvisa, att alla jordens folk kan igenkänna dem som Guds betrodda bland människor. Betänk till vilka höga höjder den Allsmäktiges befallningar har svingat sig och hur eländig den boning är vari dessa kraftlösa själar nu vistas. Välsignade är de som på visshetens vingar har svävat i de himlar som din Herres, den Allsmäktiges Penna har brett ut.

Se, o Dhabíh, de verk som Gud, den högsta Sanningen har åstadkommit. Säg: Hur stor, hur oerhört stor är ej Hans makts kraft som omgiver alla världar! Upphöjd, oändligt upphöjd är Hans avskildhet, bortom synhåll och räckhåll för hela skapelsen! Förhärligad, förhärligad vare Hans mildhet – en mildhet som har smält deras hjärtan som har förts nära Gud!  

Fastän Vi hemsökts av oräkneliga vedermödor, vilka Vi genomlidit i Våra fienders händer, har Vi kungjort för alla jordens härskare vad Gud har önskat kungöra, så att alla nationer må veta att icke något slags hemsökelse kan hindra Pennan som tillhör dagarnas Uråldrige från att uppfylla sitt syfte. Hans Penna rör sig med Guds tillåtelse, Han som formar de vittrande och sönderfallna benen.

I betraktande av detta ytterst mäktiga företag tillkommer det dem som älskar Honom att göra sig redo för sitt uppdrag och fästa sina tankar på vadhelst som skall säkra Guds saks seger istället för att begå gagnlösa och föraktliga handlingar. Kunde du blott en liten stund betrakta Hans yttre verk och gärningar, Han som är den eviga Sanningen, skulle du falla ned på jorden och utropa: O Du som är härskarnas Herre! Jag intygar att Du är hela skapelsens Herre och Fostraren av alla varelser, synliga och osynliga. Jag bär vittnesbörd om att Din makt har omslutit hela världsalltet och att jordens härskaror aldrig kan förskräcka Dig, ej heller kan alla folks och nationers herravälde avhålla Dig från att verkställa Din föresats. Jag betygar att Du icke har någon annan önskan än hela världens pånyttfödelse och upprättandet av dess folks enhet och frälsning för alla dem som vistas däri.

Tänk efter en stund och betänk hur de som är Guds älskade måste uppföra sig och till vilka höjder de måste svinga sig. Bönfall alltid din Herre, barmhärtighetens Gud om att hjälpa dem att göra vad Han önskar. Han är sannerligen den Starkaste, den Allhärlige, den Allvetande.

Den fångenskap som denne Förorättade utsatts för, o Dhabíh, vållade Honom ingen skada och kan ej någonsin göra det, ej heller kan förlusten av Hans jordiska tillhörigheter, Hans landsförvisning eller ens Hans martyrdöd och yttre förnedring göra Honom illa. Det som kan såra Honom är de onda gärningar som Guds älskade begår och som de skyller på Honom som är den högsta Sanningen. Detta är det lidande Jag skadas av och om detta bär Mig Han, som har makt över allting, själv vittnesbörd. Det som har skadat Mig svårt är de påståenden som Bayánens folk dagligen framkastar. En del har förkunnat sin trohet mot en av Mina grenar (söner) medan andra egenmäktigt har gjort egna anspråk och handlat efter sina egna önskningar.

O Dhabíh! Upphöjdhetens Tunga säger: Vid Mitt Jag som uttalar sanningen! I denna mäktigaste uppenbarelse har alla tidigare religionsordningar nått sin högsta och slutliga fulländning. Vemhelst som gör anspråk på en uppenbarelse efter Honom, en sådan människa är förvisso en lögnaktig bedragare. Vi beder Gud att Han i sin nåd bistår honom att draga tillbaka och förneka ett sådant anspråk. Skulle han ångra sig kommer Gud utan tvivel att förlåta honom. Om han emellertid framhärdar i sin villfarelse kommer Gud förvisso att sända ned en som skall behandla honom utan förskoning. Han är i sanning den Allsmäktige, den Starkaste.

Se hur Bayánens folk helt har misslyckats med att erkänna, att det enda syftet med det som Min föregående Manifestation och Min skönhets Förelöpare har uppenbarat, har varit Min uppenbarelse och tillkännagivandet av Min sak. Aldrig skulle Han, vore det ej för Mig, ha uttalat vad Han uttalade – och om detta bär Mig Han som är den högsta Sanningen vittnesbörd. Bevittna hur detta dåraktiga folk har behandlat Hans, den Allbesittandes, den Ouppnåeliges sak som en lek och ett tidsfördriv. Deras hjärtan tänker varje dag ut en ny plan och deras inbillningar leder dem att söka en ny tillflykt. Om det de säger vore sant, hur kan då fastheten i din Herres sak tryggas? Överväg detta i ditt hjärta och sälla dig till dem som är klarsynta, som gör noggranna undersökningar och som är målmedvetna och tillitsfulla i sin tro. Sådan skall din övertygelse vara, att om hela mänskligheten skulle framställa sådana anspråk, som ingen människa någonsin framställt eller något sinne tänkt ut, skulle du fullständigt förbigå dem, kasta dem ifrån dig och vända ditt ansikte till Honom som är Målet för alla världars tillbedjan.

Vid Mitt eget Jags rättfärdighet! Stor, omätligt stor är denna Sak! Mäktig, ofattbart mäktig är denna dag! Säll är i sanning den människa som har avstått från allt och fäst sin blick på Honom, vars anlete har spridit ljus över alla som är i himlarna och alla som är på jorden.

Skarp måste din syn vara, o Dhabíh, och din själ diamanthård och dina fötter som brons om du önskar stå orubblig inför angreppen av de själviska begär som viskar i människors bröst. Detta är den fasta föreskrift som det Största namnets penna i kraft av den uråldrige Konungens vilja har förmåtts uppenbara. Vårda den såsom din ögonsten och sälla dig till de tacksamma. Sträva dag och natt att tjäna Hans sak, Han som är den eviga Sanningen och avskilj dig från allt utom Honom. Vid Mig själv! Vad du än skådar i denna dag skall förgås. Ytterligt upphöjd kommer din ställning att bli om du förblir ståndaktig i din Herres sak. Mot Honom är dina enträgna föresatser riktade och i Honom är din slutliga viloplats.

–116–

O kristenhetens konungar! Har ni ej hört att Jesus, Guds Ande, sade: "Jag går bort och kommer åter till er"? Varför underlät ni då, när Han kom till er igen på himmelens skyar, att nalkas Honom så att ni kunde skåda Hans anlete och vara bland dem som uppnådde Hans närvaro? På ett annat ställe säger Han: "När Han, Sanningens ande, är kommen, skall Han leda er till hela sanningen." Och se hur ni ändå vägrade att vända era ansikten mot Honom när Han verkligen kom med sanningen och ni framhärdade i att roa er med era tidsfördriv och fantasier. Ni välkomnade Honom icke, ej heller sökte ni Hans närvaro så att ni kunde höra Guds verser från Hans egen mun och bli delaktiga av den Allsmäktiges, den Allhärliges, den Allvises mångsidiga visdom. Ni har till följd av er försummelse hindrat Guds andedräkt att fläkta över er och har undanhållit era själar dess ljuva doft. Ni fortsätter förnöjsamt att ströva omkring i den dal som är era förvända begär. Ni och allt ni äger skall förgås. Ni skall helt visst återvända till Gud och skall stå till svars för era handlingar i närvaro av Honom, som skall föra samman hela skapelsen…

Tjugo år har förflutit, o konungar, under vilka Vi varje dag har fått erfara en ny prövnings vånda. Ingen av dem som gått före Oss fick utstå det Vi utstått. Kunde ni blott inse det! De som upprest sig mot Oss har dödat Oss, utgjutit Vårt blod, skövlat Vår egendom och kränkt Vår ära. Ehuru ni varit medvetna om de flesta av Våra plågor har ni icke desto mindre underlåtit att hejda angriparens framfart, ty är det icke er bestämda plikt att hindra förtryckarens grymhet och behandla era undersåtar rättvist, så att er stora rättskänsla klart må framvisas inför hela mänskligheten?

Gud har i era händer överlämnat tyglarna till folkets ledning, på det att ni måtte härska rättvist över dem, säkerställa de förtrycktas rättigheter och straffa missdådarna. Om ni försummar den plikt Gud ålagt er i sin bok skall era namn räknas bland de orättfärdigas i Hans ögon. Sannerligen, gruvligt kommer ert misstag att vara. Håller ni fast vid det som er inbillning har tänkt ut och kastar bort Guds bud, den mest Upphöjde, den Ouppnåelige, den Alltbetvingande, den Allsmäktige? Kasta bort det ni äger och håll er till det som Gud har bjudit er att iakttaga. Sök Hans nåd ty den som söker den vandrar Hans raka väg.

Betänk de förhållanden Vi befinner Oss i och betrakta de olyckor och svårigheter som plågat Oss. Förbise Oss icke, om så blott för ett ögonblick och döm rättvist mellan Oss och Våra fiender. Det kommer förvisso att vara till en klar fördel för er. Sålunda återgiver Vi för er Vår historia och berättar vad som vederfarits Oss, så ni måtte avlägsna Våra missförhållanden och lätta Vår börda. Må den som vill, befria Oss från Våra svårigheter och vad beträffar den som icke vill, är Min Herre förvisso den bäste av hjälpare.

Varna och underrätta folket, o tjänare, om de ting som Vi har sänt ned till dig och räds icke  någon och var ej bland dem som vacklar. Den dag närmar sig då Gud skall ha upphöjt sin sak och förhärligat sitt vittnesbörd inför ögonen på alla som är i himlarna och alla som är på jorden. Sätt under alla förhållanden hela din lit till Din Herre, fäst din blick på Honom och vänd dig bort från alla dem som vägrar att erkänna Hans sanning. Låt Herren, din Gud, vara din bäste hjälpare och ditt stöd. Vi har förbundit Oss att säkra din seger på jorden och att upphöja Vår sak över alla människor även om det icke finnes någon konung som vill vända ansiktet till dig.

–117–

Det stora Väsendet, som önskar uppenbara förutsättningarna för fred och lugn i världen och dess folks framåtskridande, har skrivit: Den tid måste komma då den tvingande nödvändigheten att hålla en bred, allomfattande sammankomst av människor allmänt kommer att inses. Världens härskare och konungar måste bevista den och måste, då de deltager i dess överläggningar, överväga sådana mål och medel som kan lägga grunden för världens stora fred bland människorna. En sådan fred kräver att stormakterna beslutar sig för att sinsemellan fullt försonas, så att lugn kan skapas för jordens folk. Skulle någon konung gripa till vapen mot en annan, måste alla med förenade krafter resa sig och stoppa honom. Om detta genomföres kommer världens nationer ej längre att behöva någon rustning, utom i syfte att bevara sina rikens säkerhet och upprätthålla ordning inom sina egna områden. Detta kommer att säkerställa fred och lugn för varje folk, regering och nation. Vi hyser hoppet att jordens konungar och härskare, speglarna för Guds nådefulla och allsmäktiga namn, måtte uppnå denna ställning och skydda mänskligheten från förtryckets våld. … Den dagen närmar sig då alla världens folk kommer att ha antagit ett världsspråk och en gemensam bokstavsskrift. När detta uppnåtts skall det för en person, på färd till vilken stad som helst, vara som om han kom till sitt eget hem. Dessa saker är förpliktande och absolut nödvändiga. Det åligger alla insiktsfulla och omdömesgilla människor att sträva efter att omsätta det som skrivits i verklighet och handling ... Den är sannerligen en människa, som idag viger sig åt tjänandet av hela mänskligheten. Det stora Väsendet säger: Välsignad och lycklig är den som står upp för att främja de högsta intressena bland jordens folk och släkten.  På ett annat skriftställe säger Han: Det tillkommer ej  den, som älskar sitt eget land att yvas, utan fastmer den som älskar hela världen. Jorden är endast ett land och mänskligheten dess medborgare.

–118–

Lägg ej bort er gudsfruktan, o jordens konungar, och tag er i akt så att ni icke överträder de gränser den Allsmäktige har utstakat. Iakttag de föreskrifter som ålagts er i Hans bok, och akta er noga för att överskrida deras gränser. Var vaksamma så att ni icke gör orätt mot någon om det än vore till ett senapskorns omfång. Vandra rättvisans väg ty det är sannerligen den rätta vägen.

Bilägg era tvister och minska era rustningar så att bördan av era utgifter må lättas och era sinnen och hjärtan finner ro. Undanröj splitet som skiljer er åt så kommer ni ej längre att vara i behov av några rustningar utom vad som krävs för att skydda era städer och landområden. Frukta Gud och bevara er för att överträda måttfullhetens gränser och bli räknade till de slösaktiga.

Det har kommit till Vår kännedom, att ni varje år ökar era utgifter och lägger denna börda på era undersåtar. Detta är sannerligen mer än de orkar med och en djup orättvisa. Döm rättvist mellan människorna och var en sinnebild för rättvisa inför dem. Detta är, om ni dömer rättvist, vad som höves er och tillkommer er ställning.

Tag er i akt så att ni ej handlar orättvist mot någon som vädjar till er och träder in under ert beskydd. Vandra gudsfruktans väg och var bland dem som lever ett rättfärdigt liv. Förlita er icke på er makt, era härar och skatter. Sätt hela er förtröstan och tillit till Gud som har skapat er och sök Hans bistånd i alla era angelägenheter. Hjälp kommer från Honom allenast. Han bistår vem Han vill med himmelens och jordens härskaror.

Ni skall veta att de fattiga ibland er av Gud har anförtrotts i ert beskydd. Var vaksamma så att ni ej sviker Hans förtroende, ej handlar orätt mot dem och ej går de svekfullas vägar. Ni kommer helt förvisst att kallas till svaromål angående ert förvaltarskap den dag då rättvisans våg skall ställas in, den dag då var och en skall behandlas efter förtjänst, då alla människors handlingar, de rikas såväl som de fattigas, skall vägas.

Om ni icke beaktar de råd som Vi på ett oförlikneligt och otvetydigt språk har uppenbarat i denna Skrift, skall Guds straff ansätta er från alla håll och Hans rättvisas dom avkunnas över er. Den dagen skall ni icke ha någon förmåga att motstå Honom och skall inse er egen maktlöshet. Hav misskund med er själva och med dem som lyder under er, och döm mellan dem enligt de föreskrifter Gud givit i sin heligaste och mest upphöjda skrift, en skrift vari Han har tilldelat var sak dess bestämda mått, vari Han givit en tydlig förklaring till allt och som i sig själv är en förmaning för dem som tror på Honom.

Skärskåda Vår sak, undersök vad Vi har utsatts för och döm rättvist mellan Oss och Våra fiender och var bland dem som handlar rättfärdigt mot sin nästa. Om ni icke stävjar förtryckarens hand, om ni brister i att säkerställa de förtrycktas rättigheter, med vilken rätt kan ni då prisa er själva inför människorna? Vad är det som ni rätteligen kan berömma er av? Är det er mat och dryck ni yves över, de rikedomar ni samlar i era skattkammare, de mångahanda och dyrbara prydnader ni styr ut er med? Om verklig ära bestod i att äga sådana förgängliga ting, då måste den jord ni trampar yvas mera än ni, ty den försörjer er och skänker er på den Allsmäktiges befallning just dessa ting. I enlighet med vad Gud har förordnat ryms i dess inre allt vad ni äger. Därifrån hämtar ni såsom ett bevis för Hans barmhärtighet era rikedomar. Betrakta då er ställning, det som ni yves över! Ack, kunde ni blott inse det!

Nej! Vid Honom som i sin hand håller hela skapelsens rike! Ingenstans står er sanna och varaktiga ära att finna utom i ert bestämda fasthållande vid Guds föreskrifter, ert helhjärtade iakttagande av Hans lagar, er föresats att tillse att de ej försummas och att orubbligt följa den rätta vägen.

–119–

O jordens härskare! Varför har ni fördunklat Solens glans och fått den att upphöra att sprida sitt sken? Lyssna till rådet som givits er av den Högstes Penna så att måhända både ni och de fattiga kan finna fred och ro. Vi bönfaller Gud att bistå jordens konungar att upprätta fred på jorden. Sannerligen, Han gör vad Han vill.

O jordens konungar! Vi ser hur ni årligen ökar era utgifter och lägger denna börda på era undersåtar. Detta är sannerligen intet annat än djup orättvisa. Frukta denne Förorättades suckar och tårar och lägg icke omåttliga bördor på era undersåtar. Plundra dem icke för att uppföra palats åt er själva utan välj istället för dem vad ni väljer för er själva. Sålunda utvecklar Vi för era ögon det som gagnar er, om ni blott kunde inse detta. Ert folk är era rikedomar. Tag er till vara så att ert styre ej bryter mot Guds bud och att ni ej överlåter era skyddslingar i rövares händer. Ni härskar genom dem, av deras medel får ni ert uppehälle och ni gör erövringar med deras hjälp. Dock, hur ringaktande betraktar ni dem ej!  Så besynnerligt, så övermåttan besynnerligt!

När ni nu har tillbakavisat den Största freden, håll då fast vid denna, den Mindre freden, så att ni möjligen i någon mån förbättrar era egna villkor och era undersåtars.

O världens härskare! Försonas inbördes så att ni ej längre behöver några rustningar utom i mån av att skydda era områden och riken. Bevara er för att ringakta den Allvetandes, den Trofastes råd.

Var förenade, o jordens konungar, ty därigenom stillas tvedräktens stormar mellan er och era folk finner ro, om ni blott kunde förstå detta. Skulle någon bland er gripa till vapen mot någon annan, uppres er då alla mot honom, ty detta är intet annat än uppenbar rättvisa.

–120–

O ni som är folkets utvalda representanter i varje land! Träd samman till rådslag och låt er omsorg endast gälla det som gagnar människosläktet och förbättrar dess villkor, om ni blott vore bland dem som övervägde denna sak omsorgsfullt.  Betrakta världen som en människokropp som, trots att den vid sin tillkomst var hel och fulländad, av skilda orsaker har blivit hemsökt av allvarliga störningar och sjukdomar. Icke en enda dag fann den lindring, nej, dess sjukdom förvärrades alltmer när den kom under behandling av okunniga läkare, som givit fria tyglar åt sina egna begär och allvarligt misstagit sig. Och om vid något tillfälle en av kroppens lemmar läktes under en kunnig läkares tillsyn, förblev återstoden hemsökt som förut. Härom underrättar er den Allvetande, den Allvise.

Vi ser den idag i händerna på härskare så druckna av högmod att de icke klart kan urskilja sitt eget bästa, än mindre erkänna en så förbryllande och uppfordrande uppenbarelse som denna. Och närhelst någon bland dem har strävat efter att förbättra dess villkor, har motivet varit hans egen vinning, vare sig han tillstått det eller ej och ovärdigheten i hans motiv har begränsat hans förmåga att hela och läka.

Det som Herren har föreskrivit som det ofelbara läkemedlet och mäktigaste instrumentet för botandet av hela världen är alla dess folks förening i en allomfattande rörelse, en gemensam tro. Detta kan på intet sätt genomföras utom genom en kunnig, allsmäktig och besjälad Läkares kraft. Detta är förvisso sanningen och allt annat är intet annat än villfarelse.

–121–

Säg, o ni som avundas Mig och söker skada Mig. Våldsamheten i er vrede mot Mig förvirrar er! Se, härlighetens Morgonstjärna har uppstigit över Min uppenbarelses horisont och med sina strålar omslutit hela mänskligheten. Se dock hur ni har utestängt er från dess prakt och är nedsjunkna i djupaste likgiltighet. Var barmhärtiga mot er själva och tillbakavisa icke Hans anspråk, vars sanning ni redan erkänt, och var ej bland överträdarna.

Vid den ende sanne Gudens rättfärdighet! Om ni avvisar denna uppenbarelse, kommer alla jordens nationer att förakta och göra narr av er, ty det är ni som i syfte att hävda sanningen i er sak inför deras blickar har framlagt vittnesbörd från Gud, den högste Beskyddaren, den Mäktigaste den Allhärlige, den Allvetande. Och ändå hade Hans påföljande uppenbarelse knappt nedsänts till er, iklädd en alltbetvingande överhöghets härlighet, förrän ni vände den ryggen, o ni som räknas till de tanklösa!

Vad! Tror ni innerst inne att ni har makt att utsläcka Solens ljus eller att fördunkla dess glans? Nej, vid Mitt liv! Ni kan icke nå ert syfte och kommer aldrig att kunna göra det, även om ni till er hjälp kallar alla som är i himlarna och alla som är på jorden. Vandra på gudsfruktans väg och låt icke ert verk förspillas. Lyssna till Hans ord och var ej bland dem som är utestängda från Honom såsom av en slöja. Säg, Gud är Mitt vittne! Jag har icke önskat någonting för egen del. Vad Jag har önskat är Guds seger och Hans saks triumf. Han själv är ett utslagsgivande vittne mellan er och Mig. Om ni renade era ögon skulle ni med lätthet märka att Mina gärningar vittnar om sanningen i Mina ord, att Mina ord utgör vägledning för Mitt handlande.

Förblindade är era ögon! Urskiljde ni icke Guds makts och Hans överhöghets storhet? Skådade ni icke Hans majestät och härlighet? Ve er, illvilliga och avundsamma följe! Lyssna till Mitt tal och tveka ej om det så vore mindre än ett ögonblick. Så förmanar er Han som är den Allbarmhärtiges Skönhet, på det att ni till äventyrs måtte frigöra er från era ägodelar och uppstiga till de höjder varifrån ni kan upptäcka hur hela skapelsen är skyddad i Hans uppenbarelses beskärm.

Säg: Det finnes ingen skyddad plats för er, ingen fristad till vilken ni kan fly, ingen som i denna dag kan försvara eller skydda er mot Guds häftiga vrede och mot Hans våldsamma kraft, såvida ni ej uppsöker Hans uppenbarelses skugga. Detta är sannerligen Hans uppenbarelse, som har framträtt för er i denne Ynglings gestalt. Prisad vare då Gud för en så strålande, så dyrbar och så underbar syn.

Frigör er från allt utom Mig och vänd era anleten mot Mitt anlete ty bättre är detta för er än de ting ni äger. Guds tunga vittnar om sanningen i Mina ord genom Mitt eget Ord, som förmedlar sanningen och omsluter och innefattar allt.

Säg: Tror ni att er trohet mot Hans sak någonsin kan gagna Honom eller att ert tillbakavisande av dess sanning kan göra Honom någon skada? Nej, vid Mig själv, den Alltunderkuvande, den Otillgänglige, den Högste! Slit sönder namnens slöjor och splittra deras rike. Vid Min skönhet! Han som är alla namns Konung är kommen – Han på vars befallning varje namn från begynnelsen, som icke har någon begynnelse, har skapats, Han som skall fortsätta att skapa dem såsom Han behagar. Han är i sanning den Allsmäktige, den Allvise.

Akta er för att taga av er den gudomliga ledningens skrud. Drick er andel ur den bägare som himmelens Ynglingar har höjt över era huvuden. Detta bjuder er Han som hyser mer barmhärtighet mot er än ni själva, Han som ej beder er om gottgörelse eller tack. Belöningen kommer från Honom, som i kraft av sanningen har sänt Honom till er, har utpekat Honom och utropat Honom till sitt eget vittnesbörd för hela skapelsen. Det är Han som har givit Honom förmågan att uppenbara alla Hans tecken. Se efter än en gång så att ni måtte inse vartill den Uråldriges Tunga kallar er och till äventyrs kunna räknas till dem som uppfattar sanningen. Hörde ni det någonsin förtäljas av era äldste eller från tidigare släktled ända till den förste Adam, att någon som kommer på uppenbarelsens skyar, försedd med omisskännelig och enastående överhöghet, med Guds rike på sin högra sida och på sin vänstra Hans evigt bestående makts hela styrka och härlighet, någon som kommer föregången av Guds härskaror, den Allsmäktige, den Allbetvingande, den Mäktigaste och ständigt uppenbarar verser vars innebörd de lärdaste och visaste människors förstånd är oförmögna att fatta, detta till trots icke skulle vara bärare av ett budskap från Gud? Använd då er urskillningsförmåga och tala sanning, den rena sanningen, om ni gör anspråk på att vara ärliga och storsinnade.

Säg: De verser Vi har uppenbarat är lika talrika som de vilka i den föregående uppenbarelsen nedsändes till Báb. Må den som tvivlar på orden som Guds Ande har uttalat, uppsöka Vår närvaros förgård och höra Våra gudomligt uppenbarade verser och vara ögonvittne till de tydliga bevisen för Vårt anspråk.

Säg: Vid den Allsmäktiges rättfärdighet! Måttet av Guds ynnest har fyllts till brädden, Hans Ord har fullkomnats, Hans anletes ljus har avtäckts, Hans herravälde har omslutit hela skapelsen, Hans uppenbarelses härlighet har avslöjats och Hans gåvor har strömmat ned över hela mänskligheten.

–122–

Människan är den förnämsta talismanen. Avsaknaden av god fostran har emellertid medfört att hon berövats det som hon medfött äger. Genom ett ord som utgick från Guds mun blev hon till, genom ytterligare ett ord leddes hon till erkännandet av Källan till sin fostran, genom ännu ett ord befästes hennes ställning och bestämmelse. Det stora Väsendet säger: Betrakta människan som en gruva rik på ädelstenar av oskattbart värde. Fostran allena kan förmå den att framvisa sina skatter och göra det möjligt för mänskligheten att draga fördel därav. Om någon människa begrundade det som skrifterna, som nedsänts från Guds heliga viljas himmel har uppenbarat, skulle hon lätt inse att deras syfte är att alla människor skall betraktas såsom en enda själ, så att inseglet med orden: "Riket skall tillhöra Gud" måtte präglas i varje hjärta och ljuset av gudomlig välgörenhet, nåd och barmhärtighet omsluta hela mänskligheten. Den ende sanne Guden, prisad vare Hans härlighet, har ej önskat något för egen del. Mänsklighetens trohet gagnar Honom icke, ej heller skadar Honom dess ondska. Fågeln från yttrandets rike stämmer oupphörligen upp detta rop: "Allt har Jag förordnat för dig, så ock dig själv, för din egen skull." Om denna tids lärda och världsvisa människor skulle låta mänskligheten inandas gemenskapens och kärlekens väldoft, skulle varje omdömesgillt hjärta förstå innebörden i sann frihet och upptäcka hemligheten med ostörd fred och fullständigt sinneslugn. Om jorden uppnådde detta tillstånd och upplystes av dess ljus, då skulle man om den verkligen kunna säga: "Du skall där icke se några fördjupningar eller uppskjutande kullar."

–123–

De släktled som har gått före dig – varthän har de försvunnit? Och de som under sitt liv omgavs av de skönaste och ljuvligaste i landet, var är de nu? Drag nytta av deras exempel, o människor och var ej bland dem som går vilse.

Andra skall inom kort lägga hand på er egendom och flytta in i era bostäder. Lyssna till Mina ord och låt er icke räknas till de dåraktiga.

Den främsta plikten för envar av er är att välja ut åt sig själv det som ingen annan kan kränka och ingen lägga beslag på. Ett sådant ting – och härtill är den Allsmäktige Mitt vittne – är kärleken till Gud, om ni blott kunde inse det.

Bygg åt er sådana hus som regn och översvämning aldrig kan förstöra, sådana som skyddar er mot förändringarna och tillfälligheterna i detta liv. Detta är påbudet från Honom som världen har förorättat och svikit.

–124–

Hur underbar är icke den levande, den evigt bestående Gudens enhet – en enhet som är upphöjd över alla begränsningar och som övergår alla skapade varelsers förstånd! Han har i evighet vistats i sin ouppnåeliga boning av helighet och härlighet och kommer att i evighet fortsätta att trona på höjderna av sin oberoende överhöghet och storhet. Hur upphöjt har icke Hans oförgängliga väsen varit, hur fullständigt oberoende av alla skapade tings kunskap och hur oändligt upphöjt skall det ej förbli över lovsången från alla invånare i himlarna och på jorden.

Från den upphöjda källan och ur sin ynnests och givmildhets innersta väsen har Han anförtrott åt varje skapat ting ett tecken på Hans kunskap, så att icke någon i Hans skapelse skall vara berövad sin beskärda del i att giva uttryck åt denna kunskap, var och en i enlighet med sin förmåga och sin ställning. Detta tecken är spegeln för Hans skönhet i skapelsens värld. Ju större ansträngningen är att rena denna upphöjda och ädla spegel, desto trognare kommer den att förmå återspegla härligheten i Guds namn och egenskaper och uppenbara Hans teckens och kunskaps underverk. Varje skapad varelse skall bli i stånd – så stor är denna återspeglande förmåga – att uppenbara möjligheterna i sin förutbestämda ställning, att inse sin förmåga och begränsning och att betyga sanningen att "Han är sannerligen Gud, det finnes ingen Gud jämte Honom." …

Det kan ej råda något som helst tvivel om att denna spegel, som följd av människans medvetna ansträngningar och utövandet av hennes  egna andliga gåvor, kan bli så renad från slaggen av världsliga föroreningar och så frigjord från sataniska inbillningar, att den kan närma sig den eviga helighetens ängder och nå den evigt bestående gemenskapens förgårdar. I överensstämmelse med grundsatsen att en tid har fastställts för vart ting och att varje frukt hör sin årstid till, kan dock en sådan gåvas slumrande krafter bäst frigöras i Guds dagar, och endast då kan en sådan gåvas vårlika glans uppenbaras. Ehuru varje dag må vara förlänad sin förutbestämda del av Guds underbara nåd, besitter de dagar som har omedelbar anknytning till Guds uppenbarelse sin egenart och intager en ställning, som inget förstånd någonsin kan omfatta. Så stor är den förmåga som ingjutits i dem, att om hjärtana hos alla dem som dväljs i himlarna och på jorden i dessa den beständiga glädjens dagar, skulle ställas ansikte mot ansikte med den oförgängliga härlighetens Morgonstjärna och bringas i samklang med Hans vilja, skulle vart och ett av dem finna sig höjt över alla världsliga ting, strålande av Hans ljus och helgat genom Hans nåd. Prisad vare denna nåd som ingen välsignelse, hur stor den än må vara, kan överträffa och all ära tillkomme en sådan godhet, vars like skapelsens öga icke har skådat! Han är upphöjd över det man tillerkänner Honom eller förtäljer om Honom.

Det är av denna anledning som ingen människa vid den tiden någonsin skall vara beroende av sin nästa. Det har redan med all önskvärd tydlighet klargjorts att på denna av Gud utvalda dag har flertalet av dem som sökt efter och nått fram till Hans heliga förgård, framvisat så stor kunskap och visdom att inga utom dessa heliga och helgade själar, hur länge de än må ha undervisat eller studerat, fattar eller någonsin kommer att förstå ett uns därav. Det är i kraft härav som Guds älskade vid tiden för Uppenbararen av sanningens Morgonstjärna har höjts över och gjorts oberoende av all mänsklig lärdom. Ja, ur deras hjärtan och ur källorna för deras medfödda krafter har oavbrutet framströmmat den mänskliga lärdomens och visdomens innersta väsen.

–125–

O Min broder! När den sanne sökaren bestämmer sig för att inleda sitt sökande på vägen som leder till kunskapen om Dagarnas uråldrige, måste han framför allt rena sitt hjärta som är rummet för uppenbarelsen av Guds inre mysterier från det fördunklande dammet av all inhämtad kunskap och från anspelningarna från den sataniska inbillningens företrädare. Han måste luttra sitt bröst, som är det heliga rummet för den Älskades bestående kärlek, från all befläckelse och helga sin själ från allt som tillhör vatten och lera från alla dunkla och flyktiga band. Han måste så rena sitt hjärta att ingen återstod av vare sig kärlek eller hat lever kvar däri, så att kärleken icke blint leder honom till misstag eller hatet driver honom bort från sanningen, alldeles såsom du i denna dag bevittnar hur de flesta människor på grund av sådan kärlek och sådant hat är berövade det Odödliga anletet och har förirrat sig långt bort från de gudomliga mysteriernas gestalter och utan herde strövar omkring i glömskans och villfarelsens ödemark.

Denne sökare måste ständigt sätta sin lit till Gud, måste avskilja sig från jordens folk, befria sig från stoftets värld och hålla fast vid Honom, som är härskarnas Herre. Han får aldrig söka upphöja sig själv över någon, måste utstryka varje spår av stolthet och högfärd från hjärtats tavla, måste hålla fast vid tålamod och saktmod, iakttaga tystnad och avstå från tomt prat. Ty tungan är en pyrande eld och överflöd av ord ett dödligt gift. Materiell eld förintar kroppen under det att tungans eld förtär både hjärta och själ. Den förras kraft varar blott en tid, under det att verkan av den senare varar ett århundrade.

Sökaren bör även anse förtal som en svår förseelse och hålla sig fri från dess makt, ty förtal utsläcker hjärtats ljus och förkväver själens liv. Han bör vara nöjd med litet och vara befriad från varje tygellöst begär. Han bör värdesätta kamratskapet med dem som har försakat världen och anse undvikandet av skrytsamma och världsliga människor som en värdefull förtjänst. I gryningen varje dag bör han samtala med Gud och med hela sin själ hålla fast vid sökandet efter sin Älskade. Han bör förinta varje egensinnig tanke med lågan i det kärleksfulla omnämnandet av Honom och med blixtens hastighet ila förbi allt utom Honom. Han bör hjälpa de fördrivna och aldrig neka de utblottade sin ynnest. Han bör visa vänlighet mot djuren och än mer mot sin medmänniska, mot henne som är begåvad med talets förmåga. Han bör icke tveka att offra sitt liv för sin Älskade, ej heller tillåta att folkets ogillande får honom att vända sig bort från sanningen. Han bör icke önska för andra det han ej önskar för sig själv, ej heller lova det som han icke håller. Av hela sitt hjärta bör han undvika gemenskap med dem som gör vad ont är och bedja om förlåtelse för deras synder. Han bör förlåta den syndfulle och aldrig förakta hans låga ställning, ty ingen vet vilket hans eget slut skall bli. Hur ofta har ej syndaren i dödens timma uppnått den verkliga tron, tömt odödlighetens dryck och uppstigit till Härskaran i höjden! Och hur ofta har icke en hängiven troende vid tidpunkten för sin själs uppstigande blivit så förändrad att han fallit i den nedersta elden!

Vårt syfte med att uppenbara dessa övertygande och betydelsefulla ord är att inskärpa hos sökaren att han bör anse allt utom Gud såsom övergående och räkna allt utom Honom, som är målet för all dyrkan, för ytterligt intet.

Detta är några av den upphöjdes egenskaper och utgör den andligt sinnades kännetecken. De har redan blivit omtalade i samband med fordringarna för de vägfarande som beträder vägen till sann kunskap. När den frigjorde vägfarande och uppriktige sökaren har uppfyllt dessa väsentliga villkor, då och först då kan han kallas en sann sökare. Närhelst han har uppfyllt villkoren ställda i versen: "Den som anstränger sig för Vår skull" skall han åtnjuta välsignelsen förlänad i orden: "På Våra vägar skall Vi förvisso ledsaga honom."

Endast när sökandets, det allvarliga strävandets, det längtande begärets, den lidelsefulla hängivenhetens, den brinnande kärlekens, hänryckningens och hänförelsens lykta är tänd i sökarens hjärta och Hans barmhärtighets milda vind fläktar hans själ, skall förvillelsens mörker skingras, tvivlens och farhågornas dimmor förjagas och kunskapens och visshetens ljus omsluta hans varelse. I det ögonblicket skall den gåtfulle härolden, medförande Andens glädjande nyheter, lysa fram från Guds stad, strålande såsom morgonen och med kunskapens basunstöt väcka hjärtat, själen och anden ur likgiltighetens slummer. Sedan skall de mångahanda ynnestbevisen och den framströmmande nåden från den Heliga och eviga anden skänka sökaren en sådan förnyelse av hans liv, att han skall finna sig begåvad med ett nytt öga, ett nytt öra, ett nytt hjärta och ett nytt sinne. Han skall skåda världsalltets tydliga tecken och tränga in i själens dolda mysterier. Skådande med Guds öga skall han inom varje atom upptäcka en dörr, som leder honom till den fulla visshetens höjder. Han skall inom alla ting upptäcka den gudomliga uppenbarelsens hemligheter och bevisen for en evigt förblivande Uppenbarare.

Jag betygar vid Gud! Skulle den som beträder ledningens stig och söker bestiga rättfärdighetens höjder för att nå denna härliga och upphöjda ställning, så skulle han på tusen mils avstånd inandas Guds väldoft och uppfatta hur en gudomlig lednings strålande morgonljus utbreder sig över alla tings daggryning. Varje ting, oavsett hur litet, skulle för honom vara en uppenbarelse som förde honom till hans Älskade, Målet för hans sökande. Så stor skall denne sökares urskillning vara att han kan skilja på sanning och falskhet lika väl som han skiljer på solsken och skugga. Om Guds ljuva dofter sprids i österlandets mest avlägsna delar, skall han förvisso igenkänna och inandas deras vällukt även om han skulle vistas i västerlandets mest avlägsna delar. Alla Guds tecken – Hans underbara yttranden, Hans underverk och stora gärningar – skall han likaså klart särskilja från människors verk, deras ord och handlingssätt, liksom juveleraren skiljer juvelen från stenen eller den som märker skillnaden mellan våren och hösten och mellan hetta och köld.  När den mänskliga själens kanal är renad från alla världsliga och hämmande band, skall den ofelbart förnimma den Älskades andedräkt över omätliga avstånd, och ledd av dess väldoft skall den nå fram till och träda in i visshetens stad.

Däri skall han skönja Hans uråldriga visdoms underverk och från de rasslande löven på det Träd, som frodas i den staden, skall han uppfatta alla förborgade lärosatser. Med både sitt inre och yttre öra skall han från dess jord höra hymner om ära och lovprisning uppstiga till härskarornas Herre, och med sitt inre öga skall han upptäcka hemligheterna i "återkomst" och "uppståndelse".

Hur outsägligt ärofulla är ej de tecken, bevis och uppenbarelser och den prakt som Han, som är namnens och egenskapernas Konung, har bestämt för den staden! Att nå denna stad släcker törsten utan något vatten och tänder Guds kärleks eld utan någon låga. Inom varje grässtrå finns en outrannsaklig visdoms hemligheter bevarade och över varje rosenbuske flödar melodierna från en myriad av saligt hänförda näktergalar. Dess underbara tulpaner avslöjar hemligheten med den odödliga elden i den Brinnande busken och dess ljuva dofter av helighet sprider den messianska Andens väldoft. Den förlänar rikedom utan guld och skänker odödlighet utan död. I vart och ett av dess löv finnes outsägliga fröjder samlade och inuti varje kammare ligger oräkneliga mysterier förborgade.

De som tappert strävar i sökandet efter Gud kommer en gång, när de avstått från allt utom Honom, att bli så fästade vid den staden och så förenade med den att ett ögonblicks skilsmässa från den skulle synas dem otänkbar. De skall lyssna till ofelbara bevis från hyacinten i dess mitt och erhålla de säkraste vittnesbörd från dess ros skönhet och dess näktergals sång. En gång ungefär vart tusende år skall denna stad förnyas och prydas på nytt. …

Den staden är ingenting annat än Guds ord, uppenbarat i varje tidsålder och religionsordning. På Mose tid var det Moseböckerna, på Jesu tid Evangelierna, på Muhammeds, Guds Sändebuds tid, Koranen, i denna tid Bayán, och i Hans religionsordning, som Gud skall låta uppenbara, Hans egen bok – boken till vilken alla böcker i tidigare religionsordningar ovillkorligen måste hänvisas, boken som bland dem alla står upphöjd och överlägsen.

–126–

Till vilken plats Vi än må bli förvisad, hur stor vedermöda Vi än må plågas av, måste de som är Guds folk med fast beslutsamhet och fullständigt förtroende hålla ögonen riktade mot härlighetens Morgongryning och vara sysselsatta med vadhelst som kan bidraga till världens förbättring och dess folks fostran. Allt som har drabbat Oss i det förflutna har främjat Vår uppenbarelses intressen och skänkt glans åt dess anseende och allt som kan drabba Oss i framtiden kommer att få en liknande följd. Håll fast vid Guds sak med era hjärtans innersta, en Sak som har nedsänts av Honom som är Förordnaren, den Allvise. Vi har med yttersta vänlighet och barmhärtighet sammankallat alla folk och nationer och visat dem till det som verkligen skall gagna dem.

Sanningens Morgonstjärna, som glänser på höjden av sin prakt, är Vårt vittne! De som är Guds folk traktar ej efter något annat än att återuppliva världen, förädla dess liv och väcka dess folk till nytt liv. Sannfärdighet och välvilja har alltid utmärkt deras förhållande till alla människor. Deras yttre uppträdande är blott ett återsken av deras inre liv och deras inre liv en spegel för deras yttre uppträdande. Ingen slöja döljer eller fördunklar de sanningar på vilka deras tro är grundad. Inför alla människors ögon har dessa sanningar blottlagts och kan tydligt igenkännas. Själva deras handlingar bär vittnesbörd om sanningen i dessa ord.

Varje öga med urskillning kan i denna dag uppfatta gryningsljuset från Guds uppenbarelse och varje uppmärksamt öra kan igenkänna rösten som hördes från den Brinnande busken. Sådant är brusandet från den gudomliga nådens vatten att Han, som är Morgongryningen för Guds tecken och Uppenbararen av bevisen på Hans härlighet, är utan slöja eller hemlighållande och umgås och samtalar med jordens folk och dess släkten. Hur talrika är ej de som med hjärtat inställt på illvilja har uppsökt Vår närvaro och lämnat den såsom trofasta och kärleksfulla vänner! Nådens portar stå vidöppna inför alla människors ansikten. Vår hållning mot dem har inneburit att Vi har behandlat den rättfärdige och syndaren lika, så att måhända missdådaren kan nå fram till den gudomliga förlåtelsens obegränsade ocean. Vårt namn "Fördöljaren" har spridit sådant ljus över människorna att den egensinnige har inbillat sig att han räknas till de fromma. Ingen som söker Oss skall Vi någonsin göra besviken, ej heller skall den som har vänt sitt ansikte mot Oss vägras tillträde till Vår förgård. …

O vänner! Bistå den ende sanne Guden, prisad vare Hans härlighet, med era goda gärningar, genom sådant uppförande och sådana egenskaper att de kan godtagas i Hans åsyn. Må den som eftersträvar att bli en Guds hjälpare i denna dag sluta ögonen för allt vad han äger och öppna dem för det som tillhör Gud. Må han upphöra att syssla med det som gagnar honom och befatta sig med det som skall förhärliga den Allsmäktiges alltbetvingande namn. Han bör rena sitt hjärta från alla onda böjelser och fördärvliga begär, ty gudsfruktan är det vapen som kan göra honom segerrik, det främsta hjälpmedlet varmed han kan nå sitt syfte.  Gudsfruktan är den sköld som försvarar Hans sak, det skydd som gör det möjligt för Hans folk att uppnå seger. Det är det rättesnöre som ingen människa kan förringa, en kraft som ingen makt kan tävla med. Med dess hjälp, och med tillåtelse av Honom som är härskarornas Herre, har de som nalkats Gud kunnat underkuva och erövra fästningarna i människornas hjärtan.

–127–

Om det är er önskan, o människor, att lära känna Gud och upptäcka Hans makts storhet, se då på Mig med Mina egna ögon och ej med någon annans än Mina ögon. Ni kommer annars aldrig att bli i stånd att känna igen Mig även om ni begrundar Min sak så länge Mitt välde varar och mediterar över alla skapade ting under hela Guds evighet, den oinskränkte Herren över alla, den Allsmäktige, den evigt Bestående, den Allvise. Sålunda har Vi visat Vår uppenbarelses sanning, så att människorna måhända kan väckas ur sin liknöjdhet och vara bland dem som förstår.

Betrakta det låga tillståndet hos de människor vilka mycket väl känner till hur Jag har offrat Mitt eget Jag och Min släkt på Guds väg och för bevarandet av deras tro på Honom, de vilka är väl medvetna om hur Mina fiender har omringat Mig under den tid då människors hjärtan fruktade och skalv, den tid då de dolde sig för Guds älskades ögon och för Hans fienders och var sysselsatta med att trygga sin egen säkerhet och frid.

Vi lyckades slutligen uppenbara Guds sak och upphöjde den till en så högtstående ställning att alla människor erkände Guds överhöghet och Hans mäktiga herravälde, utom de som i sina hjärtan hyste illvilja mot denne Yngling och gjorde sig till den Allsmäktiges jämlikar. Och likväl, bevittna oaktat denna uppenbarelse, vars inflytande har genomträngt alla skapade ting och trots klarheten i detta ljus, vars like ingen av dem någonsin hade skådat, hur Bayánens folk har förnekat och stridit mot Mig. En del har vänt sig bort från Guds väg, tillbakavisat myndigheten hos Honom som de hade trott på och handlat på ett förmätet sätt mot Gud, den Mäktigaste, den högste Beskyddaren, den mest Upphöjde, den Störste. Andra tvekade och vacklade på Hans väg och ansåg Skaparens sak i dess innersta sanning som ogiltig om den icke bekräftas av hans godkännande, som skapades genom Min viljas kraft. Sålunda har deras verk förspillts och ändå vägrade de att inse det. En av dem är han som försökte mäta Gud efter sitt eget mått och var så vilseledd av Guds namn att han reste sig mot Mig, dömde Mig som en som förtjänade att bli avrättad och tillskrev Mig just de försyndelser till vilka han själv var skyldig.

Av denna orsak framför Jag Min smärta och Min sorg till Honom som skapade Mig och som anförtrodde Mig sitt budskap. Till Honom hembär Jag tack och lov för det Han har förordnat, för Min ensamhet och den smärta Jag utstår i händerna på dessa människor som har avlägsnat sig så långt från Honom. Jag har tålmodigt härdat ut och skall fortsätta att uthärda de vedermödor som drabbat Mig och skall sätta hela Min tillit och förtröstan till Gud. Honom skall jag anropa och säga: Led Dina tjänare, o min Herre, till Din ynnests och frikostighets förgård och låt dem ej berövas Din nåds och Dina mångfaldiga välsignelsers under, ty de vet icke vad Du har förordnat för dem i kraft av Din barmhärtighet som omfattar hela skapelsen. Till det yttre, o Herre, är de svaga och hjälplösa, i sitt inre är de endast föräldralösa barn. Du är den Allvälgörande, den Frikostige, den mest Upphöjde, den Störste. Kasta icke, o Min Gud, Din vredes våldsamhet över dem utan förmå dem att vänta till den tid då Din barmhärtighets under har blivit uppenbarade, så att de måhända kan återvända till Dig och bedja Dig om förlåtelse för vad de har gjort sig skyldiga till mot Dig. Sannerligen, Du är den Förlåtande, den Allbarmhärtige.

–128–

Säg: Anstår det en människa att, samtidigt som hon gör anspråk på att vara en efterföljare till sin Herre, den Allbarmhärtige, likväl i sitt hjärta göra den Ondes gärningar? Nej, det passar henne illa och detta skall Han som är den Allhärliges Skönhet omvittna. Kunde ni blott förstå det!

Rena era hjärtan från kärleken till världsliga ting, era tungor från all hågkomst utom hågkomsten av Honom, hela er varelse från allt som kan avhålla er från att skåda Hans anlete eller som kan fresta er att följa era onda och fördärvade böjelsers ingivelser. Måtte ni frukta Gud, o människor och vara bland dem som beträder rättfärdighetens väg.

Säg: Skulle ert uppträdande, o människor, stå i strid med er bekännelse, hur tror ni er då kunna skilja er från dem som, fastän de bekände sin tro på Herren deras Gud, vägrade erkänna Honom och tillbakavisade Hans sanning så snart Han kom till dem på helighetens skyar? Befria er från alla band till denna värld och dess fåfänglighet. Tag er till vara så att ni ej nalkas den, eftersom den manar er att vandra efter era egna lustar och giriga önskningar och hindrar er från att gå in på den raka och ärofulla vägen.

Ni skall veta att med "världen" menas er omedvetenhet om Honom som är er Skapare och att låta sig upptagas av annat än Honom. Det "kommande livet" å andra sidan betyder det som skänker er ett säkert närmande till Gud, den Allhärlige, den Oförliknelige. Vadhelst som avhåller er från att älska Gud är ingenting annat än världen. Fly den så att ni må räknas bland de välsignade. Skulle en människa önska smycka sig med jordens prydnader, bära dess kläder eller taga del av de fördelar den kan giva, kan inget ont hända henne om hon icke tillåter någonting att komma emellan henne och Gud, ty Gud har förordnat alla goda ting vare sig det skapats i himlarna eller på jorden åt dem bland Hans tjänare som uppriktigt tror på Honom. Tag del, o människor av det goda som Gud har tillåtit er och utestäng er ej från Hans underbara gåvor. Hembär tack och pris till Honom och var bland dem som är uppriktigt tacksamma.

O du som har flytt ditt hem och sökt Guds närvaro! Förkunna för människorna din Herres budskap så att det måhända kan avhålla dem från att följa sina onda och fördärvliga önskningars ingivelser och få dem att minnas Gud, den mest Upphöjde, den Störste. Säg: Frukta Gud, o människor, och avhåll er från att utgjuta någons blod. Tvista ej med din granne och var bland dem som gör gott. Tag er i akt så att ni icke gör er skyldiga till oordning på jorden sedan den har blivit väl ordnad och följ icke i spåren på dem som har gått vilse.

Må vemhelst bland er som står upp för att undervisa i sin Herres sak framför allt undervisa sig själv så att hans tal kan fängsla hjärtat hos dem som hör honom. Om han icke undervisar sig själv kommer orden från hans mun ej att påverka sökarens hjärta. Tag er i akt, o människor så att ni icke är bland dem som ger goda råd åt andra men själva glömmer att följa dem. Orden från sådana som dem, och bakom orden alltings verklighet, och bakom dessa verkligheter änglarna som är nära Gud, uttalar mot dem anklagelsen om falskhet.

Skulle en sådan människa någonsin lyckas påverka någon, bör denna framgång icke tillskrivas henne själv utan snarare inflytandet från Guds ord, vilka förordnats av Honom som är den Allsmäktige, den Allvise. Inför Guds ögon är hon som en oljelampa vilken skänker sitt ljus och likväl hela tiden själv förtärs.

Säg: Gör er icke skyldiga, o människor, till det som kommer att bringa skam över er och vanära Guds sak i människors ögon och var ej bland dem som vållar missämja. Närma er icke det som ert sinne fördömer. Undvik ondska av varje slag ty sådant är förbjudet för er i den bok som ingen rör vid, utom sådana som Gud har befriat från varje anstrykning av skuld och räknat till de renade.

Var ärliga mot er själva och mot andra så att bevisen på rättfärdighet må uppenbaras genom era gärningar bland Våra trogna tjänare. Bevare er för att inkräkta på er grannes egendom. Visa er värdiga hans förtroende och tillit till er och undanhåll ej de fattiga de gåvor som Guds nåd har skänkt er. Han skall sannerligen belöna dem som gör gott och dubbelt återgälda dem för vad de har givit. Det finnes ingen Gud utom Honom. Hela skapelsen och dess herravälde är Hans. Han skänker sina gåvor till vem Han behagar och från vem Han vill undanhåller Han dem. Han är den store Givaren, den mest Givmilde, den Välgörande.

Säg: Undervisa om Guds sak, o Bahás folk, ty Gud har föreskrivit alla plikten att förkunna Hans budskap och anser det som den mest förtjänstfulla av alla gärningar. En sådan gärning är endast godtagbar när den som undervisar i saken redan är orubblig i tron på Gud, den högste Beskyddaren, den Nåderike, den Allsmäktige. Han har dessutom föreskrivit att Hans sak skall läras ut genom kraften i människors ord och ej genom att tillgripa våld. Sålunda har Hans förordning sänts ned från Konungariket av Honom som är den mest Upphöjde, den Allvise. Tag er i akt så att ni ej tvistar med någon, nej sträva efter att göra honom uppmärksam på sanningen med ett vänligt sätt och den mest övertygande uppmaning. Om er åhörare låter sig påverkas har han svarat till sin egen fördel, om icke, vänd er då bort från honom och vänd era ansikten mot Guds heliga förgård, den skimrande helighetens säte.

Tvista ej med någon angående denna värld och dess angelägenheter, ty Gud har överlämnat dem till sådana som har fattat kärlek till dem. Av hela världen har Han för sig själv utvalt människors hjärtan – hjärtan som uppenbarelsens och talets härskaror kan betvinga. Så har det föreskrivits av Bahás fingrar i Guds oåterkalleliga förordnande skrift, på befallning av Honom som är den högste Förordnaren, den Allvetande.

–129–

O vandrare på Guds väg! Tag emot din andel av Hans nåds ocean och beröva dig ej de ting som ligger dolda i dess djup. Sälla dig till dem som tagit del av dess skatter. En daggdroppe från denna ocean skulle, om den utgöts över alla som är i himlarna och på jorden, vara tillräcklig för att berika dem med Guds, den Allsmäktiges, den Allvetandes, den Allvises frikostighet. Locka med försakelsens händer fram dess livgivande vatten och bestänk alla skapade varelser därmed, på det att de må befrias från alla människoskapade begränsningar och närma sig Guds mäktiga tron, denna helgade och lysande plats.

Var ej bedrövad om du ensam utför det. Låt Gud vara den som tillfredsställer allt åt dig. Umgås förtroligt med Hans ande och var bland de tacksamma. Förkunna din Herres sak för alla som är i himlarna och på jorden. Skulle någon människa besvara din maning, uppenbara då för henne de visdomspärlor som Herrens Ande, din Gud har sänt ned till dig och var bland dem som verkligen tror. Och skulle någon försmå ditt erbjudande, vänd dig då bort från honom och sätt din förtröstan och tillit till Herren din Gud, alla världars Herre.

Vid Guds rättfärdighet! Till vem det än är som på denna dag öppnar sina läppar och omnämner sin Herres namn, skall den gudomliga inspirationens härskaror nedstiga från Mitt namns himmel, den Allvetandes, den Allvises. Över honom skall också himmelens härskaror nedsänkas, var och en högt bärande en kalk av rent ljus. Så har det förutbestämts i Guds uppenbarelses rike på befallning av Honom som är den Allhärlige, den Mäktigaste.

Innanför den heliga slöjan, beredda att tjäna Gud, döljer sig en skara av Hans utvalda, vilka skall uppenbaras för människorna, vilka skall bistå Hans sak, vilka icke skall rädas någon fastän hela det mänskliga släktet reser sig och strider mot dem. Det är dessa som, inför blickarna på jordens invånare och himmelens inbyggare, skall träda fram och med hög röst hylla den Allsmäktiges namn och samla människobarnen till Guds, den Allhärliges, den Allprisades väg. Vandra på deras väg och låt ej någon förskräcka dig. Var bland dem som världens larm, hur mycket det än må uppröra dem på deras Skapares väg, aldrig kan bedröva och vilkas syfte den klandrandes klander aldrig kan omintetgöra.

Träd fram med Guds skrift och Hans tecken och återförena dem som har trott på Mig och förkunna för dem budskapet från Vårt heligaste paradis. Varna sedan dem som har jämställt sig med Honom. Säg: Jag har kommit till er, o människor, från härlighetens tron och bär till er ett budskap från Gud, den Mäktigaste, den mest Upphöjde, den Störste. I Min hand bär Jag bevis från Gud, er Herre och era fäders Herre i forna dagar. Väg det på den noggranna våg ni äger, den våg som är Guds profeters och Budbärares vittnesbörd. Om ni finner det vara grundat på sanning, om ni tror att det är av Gud, bevara er då för att klandra det och så omintetgöra ert verk och bli räknade till de otrogna. Detta är i sanning Guds tecken som har sänts ned genom sanningens makt, genom vilket Hans saks värde har bevisats för Hans skapade varelser, och det är renhetens tecken som lyfts upp mellan himmel och jord.

Säg: Detta är den förseglade och mysteriefyllda skriftrulle, förvaringsplatsen för Guds oåterkalleliga förordning, vilken bär de ord Helighetens finger har nedtecknat, som höljdes bortom de ogenomträngliga mysteriernas slöja och som nu har sänts ned som ett tecken på Hans nåd, Han som är den Allsmäktige, dagarnas Uråldrige. I den har Vi bestämt ödet för alla jordens invånare och himmelens inbyggare och skrivit ned kunskapen om alla ting från början till slut. Ingenting vad det än vara må, vare sig skapat i det förgångna eller som skall skapas i framtiden, kan undkomma eller hindra Honom, kunde ni blott inse det.

Säg: Uppenbarelsen som sänts ned av Gud har förvisso upprepats och Vår makts utsträckta hand har överskyggat alla som är i himlarna och alla som är på jorden. Vi har genom sanningens makt, den verkliga sanningen, uppenbarat en oändligt liten glimt av Vårt ogenomträngliga mysterium, och se, de som igenkände ljuset från Sinais prakt, utslocknade då de uppfångade en upplysande glimt av detta karmosinröda Ljus som innesluter Vår uppenbarelses Sinai. Sålunda har Han som är den Allbarmhärtiges Skönhet kommit ned på sitt vittnesbörds skyar och påbudet verkställts i kraft av Guds, den Allhärliges, den Allvises vilja.

Säg: Stig ut ur Din heliga kammare, o himmelens Jungfru, invånare i det upphöjda paradiset! Skruda Dig såsom det behagar Dig, i odödlighetens silkesdräkt och sätt i den Allhärliges namn på Dig ljusets broderade klädnad. Lyssna sedan till det ljuva och underbara tonfallet hos rösten som kommer från Din Herres tron, den Oåtkomlige, den Högste. Tag bort slöjan från Ditt ansikte och uppenbara den svartögda Ungmöns skönhet och låt ej Guds tjänare vara utestängda från Ditt skimrande anletes ljus. Sörj icke om Du hör suckarna från jordens invånare eller veklagans röst från himmelens inbyggare. Lämna dem att förgås på utslocknandets stoft. Låt dem förvandlas till intet eftersom hatets flamma har tänts i deras bröst. Sjung sedan, i närvaro av jordens och himmelens folk och med den mest melodiska stämma, lovprisandets hymn till erinran om Honom som är Konung över Guds namn och egenskaper. Så har Vi bestämt ditt öde. Väl i stånd är Vi att uppnå Vårt syfte.

Bevara Dig för att lägga undan Din härlighets strålande klädnad, Du som är renhetens väsen. Nej, berika Dig än mer i skapelsens konungarike med Din Guds oförgängliga skrudar, så att den Allsmäktiges sköna spegelbild genom Dig kan återkastas i alla skapade ting och Din Herres nåd ingjutas i hela skapelsen i sin krafts fullhet.

Om Du från någon känner doften från Din Herres kärlek, offra Dig själv för henne, ty Vi har skapat Dig för detta och har sedan urminnes tider och i närvaro av Vår mest aktade församling, slutit förbund med Dig för detta särskilda ändamål. Var ej otålig om de i hjärtat blinda utslungar sina gagnlösa inbillningars spjut mot Dig. Lämna dem åt sig själva ty de följer de ondas viskningar.

Ropa ut inför himmelens och jordens invånare: Jag är himmelens Jungfru, Ättlingen, född av Bahás ande. Min boningsplats är Hans namns, den Allhärliges boning. Inför härskaran i höjden pryddes Jag med Hans namns smycke. Jag inlindades i slöjan av en oantastlig säkerhet och låg dold för människornas ögon. Det synes Mig som om Jag hörde en röst av gudomlig och ojämförlig mildhet som utgick från Guds, den Barmhärtiges högra hand och, se, hela paradiset sattes i rörelse och darrade framför Mig i sin längtan att höra dess tal och få blicka på Hans skönhet som uttalade dem. Sålunda har Vi i denna lysande skrift och på det mest välljudande språk, uppenbarat de verser som Evighetens Tunga rördes att yttra i Qayyúmu'l‑Asmá'.

Säg: Han förordnar vad Han behagar i kraft av sin överhöghet och Han gör vadhelst han vill på sin egen befallning. De ting Han behagar förordna skall ej ifrågasättas. Han är i sanning den Obundne, den Allstarke, den Allvise.

De som ej har trott på Gud och rest sig upp mot Hans högsta makt är hjälplösa offer för sina fördärvade böjelser och önskningar. De skall återvända till sin hemvist i helvetets eld. Eländig är förnekarens hemvist!

–130–

Var givmild i framgång och tacksam i motgång. Var värdig din nästas förtroende och se på honom med ett ljust och vänligt ansikte. Var en skatt för de fattiga, en förmanare för de rika, ett svar på ropet från den behövande, en bevarare av heligheten i ditt löfte. Var ärlig i ditt omdöme och vaksam i ditt tal. Var icke orättvis mot någon och visa idel saktmod mot alla människor. Var som en lampa för dem som vandrar i mörker, en glädjekälla för de sörjande, en sjö för de törstande, en hamn för de nödställda, ett stöd för och en försvarare av förtryckets offer. Låt redbarhet och uppriktighet utmärka alla dina handlingar. Var ett hem för främlingen, en tröst för den lidande, en stark fästning för den flyende. Var ögon för den blinde och ett ledande ljus för den vilsegångnes fötter. Var en prydnad for sanningens anlete, en krona ovan trofasthetens panna, en pelare i rättfärdighetens tempel, en fläkt av liv i mänsklighetens kropp, en symbol för rättvisans härskaror, en lysande sol ovan dygdens horisont, ett daggstänk för det mänskliga hjärtats mull, en ark på kunskapens ocean, en sol på givmildhetens himmel, en ädelsten i visdomens diadem, ett lysande ljus på din generations himlavarv, en frukt på ödmjukhetens träd.

–131–

Den uråldrige Konungens Penna har aldrig upphört att minnas Guds älskade. Vid ett tillfälle har floder av barmhärtighet strömmat från Hans Penna, vid ett annat har vid dess rörelse Guds otvetydiga bok blivit uppenbarad. Han är Den som ingen kan jämföras med och vars yttrande den dödliga människan aldrig kan tävla med. Det är Han som i evighet har varit upprättad på överhöghetens och maktens tron, Han från vars läppar de råd har utgått som kan tillfredsställa hela mänsklighetens behov samt förmaningar som kan gagna dem.

Den ende sanne Guden är Mitt vittne och Hans skapelser kommer att intyga, att Jag icke för ett ögonblick tillät Mig vara dold för människornas ögon, ej heller lät Jag skydda Min person mot deras oförrätter. I alla människors åsyn har Jag stigit fram och bjudit dem att fullgöra Min vilja. Mitt syfte är ej något annat än världens förbättring och folkens ro. Mänsklighetens välfärd, dess fred och säkerhet är ouppnåeligt så länge som dess enhet icke är fast grundad. Denna enhet kan aldrig uppnås så länge som de råd den Högstes penna har uppenbarat tillåts gå obeaktade förbi.

Genom kraften i de ord Han har yttrat kan hela människosläktet upplysas av enhetens ljus och hågkomsten av Hans namn är i stånd att upptända alla människors hjärtan och bränna bort de slöjor som står emellan dem och Hans härlighet. En enda rättfärdig handling besitter en sådan kraft att den kan lyfta stoftet högt bortom himlarnas himmel. Den kan slita sönder varje boja och har förmåga att återställa den kraft som har förbrukat sig själv och blivit till intet. …

Var rena, o Guds folk, var rena, var rättfärdiga, var rättfärdiga. … Säg: O Guds folk! Det som kan säkra segern åt Honom som är den eviga Sanningen, åt Hans härskaror och medhjälpare på jorden, har sänts ned i de heliga böckerna och skrifterna och är lika klara och uppenbara som solen. Dessa härskaror är de rättfärdiga handlingar, det uppträdande och den karaktärsfasthet som är godtagbara inför Hans åsyn. Vemhelst som i denna dag står upp för att bistå Vår sak och kallar till sin hjälp härskarorna av en prisvärd personlighet och rättrådigt uppträdande, kommer helt säkert genom en sådan handling att utöva ett inflytande som kan spridas över hela världen.

–132–

Den ende sanne Gudens syfte, upphöjd vare Hans härlighet, med att uppenbara sig själv inför människorna är att blotta de ädelstenar som ligger gömda i deras sanna och innersta jags gruvor. Att jordens olika samfund och mångfaldiga system av religiös övertygelse aldrig skall tillåtas att uppamma känslor av hat bland människor är i denna dag det väsentliga i Guds tro och Hans religion. Dessa principer och lagar, dessa fast grundade och mäktiga system, har utgått från en enda Källa och är strålarna från ett enda Ljus. Att de skiljer sig från varandra skall tillskrivas de skiftande behoven i de tidsepoker då de förkunnades.

Omgjorda era länder i er strävan, o Bahás folk, så att måhända tumultet av religiös oenighet och strid som oroar jordens folk stillas, så att alla spår därav fullständigt utplånas. Res er upp i kärlek till Gud och till dem som tjänar Honom för att främja denna mest upphöjda och betydelsefulla uppenbarelse. Religiös fanatism och hat är en världsförtärande eld, vars häftighet ingen kan dämpa. Endast den gudomliga kraftens hand kan befria mänskligheten från denna ödeläggande hemsökelse. …

Guds yttrande är en lampa vars ljus är dessa ord: Ni är frukterna på ett enda träd och löven på en gren. Behandla varandra med största kärlek och samförstånd, med vänlighet och vänskap. Han som är sanningens morgonstjärna är Mitt vittne! Så starkt är enhetens ljus att det kan upplysa hela jorden. Den ende sanne Guden, Han som känner alla ting, vittnar själv om sanningen i dessa ord.

Ansträng er så att ni måtte uppnå denna enastående och mest upphöjda ställning, en ställning som kan befästa hela mänsklighetens skydd och säkerhet. Detta mål överträffar alla andra mål och denna strävan är alla strävandens konung. Dock, så länge som förtryckets tjocka moln som fördunklar rättvisans sol icke har skingrats, är det svårt att avslöja härligheten i denna ställning inför människornas ögon. …

Umgås med alla människor, o Bahás folk, i en anda av vänlighet och vänskap. Om ni är medvetna om en särskild sanning, om ni äger en ädelsten vilka andra är berövade, dela den med dem på ett språk präglat av yttersta vänlighet och god vilja. Om den emottages och uppfyller sitt syfte, har ert mål uppnåtts. Om någon skulle tillbakavisa den, lämna honom åt sig själv och bönfall Gud att leda honom. Tag er i akt att ni icke behandlar honom ovänligt. En vänlig tunga är magneten för människornas hjärtan. Den är själens bröd, den kläder orden med mening, den är visdomens och förståelsens källa.

–133–

Guds påbud har nedsänts från Hans mest upphöjda uppenbarelses himmel. Alla måste noggrant iakttaga dem. Människans högsta utmärkelse, hennes verkliga framsteg, hennes slutliga seger har alltid berott och kommer alltid att bero på dem. Vemhelst som lyder Guds bud skall uppnå evig lycka.

En tvåfaldig förpliktelse åvilar den som igenkänt Guds enhets daggryning och erkänt sanningen hos Honom som är uppenbararen av Hans enhet. Den första är fasthet i kärleken till Honom, en sådan fasthet att varken fiendens rop eller den fåfänge hycklarens anspråk kan avskräcka honom från att hålla fast vid Honom som är den eviga sanningen, en ståndaktighet som icke tar någon som helst hänsyn till dem. Den andra är ett noggrant iakttagande av de lagar Han har påbjudit, lagar som han alltid har påbjudit och skall fortsätta att påbjuda människorna och genom vilka sanningen kan urskiljas och särskiljas från falskhet.

–134–

Den första och främsta plikten som ålagts människorna, näst efter igenkännandet av Honom som är den eviga Sanningen är plikten av ståndaktighet i Hans sak. Håll dig fast vid den och sälla dig till dem vars tankar är säkert fästade och förankrade i Gud. Ingen handling, oavsett hur aktningsvärd, har kunnat eller skall någonsin kunna jämföras med denna. Den är alla handlingars konung och detta betygas av din Herre, den Högste, den Mäktigaste. …

De dygder och egenskaper som kommer från Gud är alla tydliga och uppenbara och har nämnts och beskrivits i alla himmelska böcker. Till dem hör pålitlighet, sannfärdighet, hjärtats renhet under gemenskap med Gud, fördragsamhet, saktmod inför vadhelst den Allsmäktige har förordnat, förnöjsamhet med de ting Hans vilja har föreskrivit, tålamod, ja, tacksamhet under vedermödor och fullkomlig förtröstan under alla omständigheter på Honom. Dessa räknas enligt Guds bedömning till de högsta och mest lovvärda av alla handlingar. Alla andra handlingar är och skall för alltid följa efter dem och vara underordnade dem. …

Den ande som förlänar liv åt det mänskliga hjärtat är kunskapen om Gud, och dess sannaste utsmyckning är erkännandet av sanningen att "Han gör vadhelst Han vill och förordnar vad Han önskar". Dess skrud är gudsfruktan och dess fullkomnande är ståndaktighet i Hans tro. Sålunda underrättar Gud vemhelst som söker Honom. Han älskar i sanning den som vänder sig till Honom. Det finnes ingen Gud utom Han, den Förlåtande, den mest Givmilde. Allt pris vare Gud, alla världars Herre.

–135–

O du som är den Levandes bokstav! Guds öra har hört ditt rop och Hans ögon har sett din skriftliga åkallan. Han kallar dig från sin härlighets säte och uppenbarar för dig de verser som sänts ned av Honom som är Hjälpen i farans stund, Den i sig själv varande.

Välsignad är du för att du fullständigt har övergivit jagets och den gagnlösa inbillningens avgud och för att du rivit sönder de tomma föreställningarnas slöja genom kraften i din Herres makt, den högste Beskyddaren, den Allsmäktige, den ende Älskade. Du skall i sanning räknas bland de Bokstäver som har överträffat alla andra Bokstäver. Därför har du utvalts av Gud genom din Herres Tunga, genom Báb, vars anletes klarhet har insvept och kommer att fortsätta att insvepa hela skapelsen. Hembär tack till den Allsmäktige och lova Hans namn, eftersom Han har hjälpt dig att erkänna en Sak som fått hjärtana att darra bland himlarnas och jordens invånare, som har fått skapelsens och uppenbarelsens Konungariken att ropa högt och genom vilken de gömda hemligheterna i människornas hjärtan har utforskats och prövats.

Din Herre, den Högste (Báb), tilltalar dig från sin härlighets rike med dessa ord: Stor är den välsignelse som väntar dig, o du som är den Levandes bokstav, ty du har uppriktigt trott på Mig, har vägrat att draga vanära över Mig inför härskaran i höjden, har fullföljt ditt löfte, kastat bort de gagnlösa inbillningarnas slöja och fäst din blick på Herren din Gud, det osynligas och det synligas Herre, det välbesökta Templets Herre. Jag är mycket nöjd med dig eftersom Jag har funnit att ditt ansikte strålar av ljus på den dag då människors ansikten har fördystrats och förmörkats.

Säg: O Bayánens folk! Förmanade vi er icke i alla Våra skrifter och i alla Våra dolda heliga böcker att icke följa era onda lidelser och missriktade böjelser utan hålla era ögon riktade mot den enastående härlighetens skådeplats på den dag, då den mäktigaste vågen skall ställas in, den dag då Guds Andes ljuva melodier skall strömma ut från din Herres trons högra hand, den allsmäktige Beskyddaren, den Allstarke, den Heligaste av Heliga? Förbjöd vi er icke att klamra er fast vid de saker som utestänger er från Vår skönhets uppenbarande i en påföljande uppenbarelse, de må vara förkroppsligandet av Guds namn och hela deras härlighet eller Uppenbararna av Hans egenskaper och deras herravälde? Se, så snart Jag uppenbarade Mig förkastade ni Min sanning och vände er bort från Mig och befanns vara bland dem som har betraktat Guds tecken som en lek och ett tidsfördriv!

Vid Min skönhet! Ingenting vad det än vara må, skall i denna dag godkännas från er, även om ni skulle fortsätta att tillbedja Gud och falla på knä inför Honom under hela Hans väldes evighet, ty alla ting är beroende av Hans vilja och alla handlingars värde betingas av Hans erkännande och gottfinnande. Hela universum är endast en handfull lera i Hans grepp. Såvida man icke erkänner Gud och älskar Honom, skall ens rop icke höras av Gud i denna dag. Detta är essensen av Hans tro, visste ni det blott.

Skall ni låta er nöjas med det som är likt dimman över en slätt och frivilligt försaka oceanen, vars vatten uppfriskar människornas själar genom Guds viljas kraft? Ve er för att ni har bemött Guds frikostighet med en sådan värdelös och föraktlig sak! Ni hör verkligen till dem som har förkastat Mig i Min tidigare uppenbarelse. Om blott era hjärtan kunde fatta det!

Stå upp, och inför Guds ögon sona era pliktförsummelser mot Honom. Detta är Mitt bud till er, om ni blott ville lyssna till det. Vid Mitt eget Jag! Varken Koranens folk eller efterföljarna av Toran eller Evangeliet eller de som följer någon annan bok har förövat sådant som era händer har gjort. Jag själv har vigt hela Mitt liv åt att försvara sanningen i denna tro. Jag själv har i alla Mina skrifter tillkännagivit ankomsten av Hans uppenbarelse, men knappt hade Han uppenbarat sig i sin påföljande uppenbarelse, inhöljd i Bahás härlighet och iklädd Hans storhets klädnad, förrän ni likväl gjorde uppror mot Honom som är den överlägsne Beskyddaren, Den i sig själv varande. Tag er i akt o människor! Var skamsna över vad era händer har åsamkat Mig på Guds stig. Tag er i akt så att ni ej tillhör dem som har förkastat det som har sänts ned från Guds högsta härlighets himmel.

O du som är den Levandes bokstav, sålunda lyder de ord som din Herre har yttrat och riktat till dig från rikena därovan. Förkunna din Herres ord för Hans tjänare, så att de måhända kan skaka av sig sin slummer och bedja Gud om förlåtelse, Han som har format och gestaltat dem och sänt ned denna mest strålande, denna heligaste och tydligaste uppenbarelse av sin skönhet till dem.

–136–

Säg: O, människor, befria era själar från jagets träldom och rena dem från bundenhet till någon annan än Mig. Hågkomsten av Mig befriar allting från orenhet, kunde ni blott inse det. Säg: Om alla skapade ting helt avkläddes den världsliga fåfängans och begärets slöja, skulle Guds hand denna dag ikläda dem alla och envar klädnaden "Han gör vadhelst Han önskar i skapelsens rike" att därmed tecknet på Hans överhöghet må uppenbaras i alla ting. Upphöjd vare då Han, den oinskränkte Härskaren över alla, den Allsmäktige, den högste Beskyddaren, den Allhärlige, den Starkaste.

Läs med sjungande röst de Guds verser du mottagit, o, Min tjänare, såsom de läses av dem, som nalkats Honom, så att ljuvheten i din melodi må lysa upp din egen själ och draga till sig alla människors hjärtan. När någon i sin kammares avskildhet uppläser de av Gud uppenbarade verserna, skall den Allsmäktiges änglaskaror sprida doften av de ord hans mun yttrat vida omkring och komma varje rättänkande människas hjärta att klappa. Även om han i början förblir omedveten om dess verkan, måste dock ovillkorligen kraften av den nåd, som förunnats honom, förr eller senare utöva sitt inflytande på hans själ. På detta sätt har mysterierna i Guds uppenbarelse påbjudits i kraft av Hans vilja som är källan till makt och visdom.

O, Khalíl! Gud är Mitt vittne. Ehuru Min Penna fortfarande rör sig över Min skrift, sörjer den dock i sitt innersta och är djupt bedrövad. Lampan som brinner framför tronen sörjer likaså och suckar på grund av det som den uråldriga Skönheten har fått utstå i händerna på dem som blott är en skapelse av Hans vilja. Gud själv vet och betygar sanningen i Mina ord. Ingen människa som har renat sitt öra från de otrognas högljudda rop och vänt det mot alla skapade ting kan undgå att höra ljudet av deras jämmer och gråt över de svårigheter, som har vederfarits Oss i händerna på dem av Våra tjänare, som har misstrott och gjort uppror mot Oss. Sålunda har Vi visat dig en glimt av de olyckor som har kommit över Oss, att du må bli medveten om Våra lidanden och tåligt uthärda dina sorger.

Stå upp för att bistå din Herre vid alla tidpunkter och under alla förhållanden och var en av Hans hjälpare. Uppmana så folket att skänka ett lyssnande öra åt de ord Guds Ande har yttrat i denna strålande och lysande skrift. Säg: O, människor! Så icke tvedräktens frön bland människorna och tvista ej med er nästa. Var tålmodiga under alla omständigheter och sätt hela er tillit och förtröstan till Gud. Bistå er Herre med visdomens och talets svärd. Det är denna ställning som anstår människan. Att avvika därifrån vore ovärdigt inför Gud, den oinskränkte Härskaren över alla, den Förhärligade. Människorna har emellertid förts vilse och är i sanning tanklösa.

O människor, lås upp portarna till människornas hjärtan med de nycklar som utgör hågkomsten av Honom som är Guds Hågkomst och Källan till visdom ibland er. Från hela världen har Han utvalt sina tjänares hjärtan och gjort vart och ett av dem till ett säte för sin härlighets uppenbarelse. Helga dem därför från all befläckelse så att de ting för vilka de skapades må präglas däri. Detta är verkligen ett tecken på Guds givmilda ynnest.

Försköna ert tal med sannfärdighet, o människor och smycka era själar med ärlighetens prydnad. Tag er i akt, o människor så att ni ej handlar falskt mot någon. Var Guds betrodda bland Hans skapade varelser och symbolerna för Hans givmildhet bland Hans folk. De som följer sina begär och missriktade böjelser har farit vilse och förslösat sina mödor. De är i sanning bland de förtappade. Sträva efter att era ögon, o människor, vänds mot Guds barmhärtighet, att era hjärtan må bringas i samklang med den underbara hågkomsten av Honom, att era själar tillitsfullt må vila i Hans nåd och givmildhet och att era fötter må beträda Hans välbehags stig. Sådana är de råd Jag efterlämnar åt er. Måtte ni blott följa Mina råd!

–137–

Några har ansett det vara lagligt att inkräkta på sin grannes egendom och ringaktat Guds befallning vilken föreskrivits i Hans bok. Olyckor drabbar dem och straffet från Gud, den Allstarke, den Allsmäktige, hemsöker dem! Vid Honom som lyser över helighetens dagbräckning! Om så hela jorden skulle förvandlas till silver och guld, skulle ingen människa, om vilken sant kan sägas ha uppstigit till trons och visshetens himmel nedlåta sig till att fästa sig vid den, än mindre lägga beslag på den och behålla den. Vi har tidigare omnämnt detta ämne i olika skriftställen, uppenbarade på det arabiska tungomålet på ett utsökt vackert språk. Gud är Vårt vittne! Vemhelst som smakat dessa ords sötma kommer aldrig att samtycka till att överskrida de gränser som Gud har fastställt, ej heller kommer hon att vända sin blick mot någon annan än sin högt Älskade. En sådan människa kommer med sitt inre öga lätt att inse hur fullständigt fåfängliga och flyktiga denna världens ting är och fästa sin kärlek vid högre ting.

Säg: Må ni fyllas av skam, o ni som kallar er den uråldriga Skönhetens älskare! Låt er varnas av den vedermöda Han har utstått, av den smärtans börda Han har burit för Guds saks skull. Öppna era ögon. Till vilken nytta har Han strävat, om de mångfaldiga prövningar Han genomgått till sist skall utmynna i sådana föraktliga sysselsättningar och sådant gement uppförande? Varje rövare och missdådare har i de dagar som föregått Min uppenbarelse yttrat samma ord och begått samma illgärningar.

Sannerligen säger Jag: Lyssna till Min ljuva röst och helga er från orenheten i era onda begär och missriktade böjelser. De som vistas i Guds tabernakel och placerats på den eviga härlighetens säten kommer att vägra, även om de vore döende av hunger, att sträcka ut sina händer och olagligt tillmäta sig sin grannes egendom, hur usel och värdelös han än må vara.

Den ende sanne Gudens syfte med att uppenbara sig själv är att uppmana hela mänskligheten till sannfärdighet och uppriktighet, till fromhet och tillförlitlighet, till saktmod och ödmjukhet inför Guds vilja, till överseende och vänlighet, till ärlighet och visdom. Hans mål är att ikläda varje människa den helgonlika personlighetens mantel och att pryda henne med de heliga och goda gärningarnas utsmyckning.

Säg: Förbarma er över er själva och över era medmänniskor och låt icke Guds sak – en sak som är oändligt upphöjd över helighetens innersta väsen – befläckas av era tomma fantasier och era opassande och fördärvliga föreställningar.

–138–

Du ser, o barmhärtighetens Gud, Du vars kraft genomtränger alla skapade ting, dessa Dina tjänare, Dina trälar, vilka enligt Din viljas välbehag under dagen iakttager fastan förordnad av Dig, vilka i den tidigaste morgonljusningen stiger upp för att omnämna Ditt namn och lovsjunga Ditt pris i hopp om att erhålla sin del av de goda ting som finnes bevarade bland Din nåds och frikostighets skatter. Jag bönfaller Dig, o Du som i Dina händer håller hela skapelsens tyglar, i vars grepp Dina namns och Dina egenskapers hela konungarike finnes, att icke på Din dag utestänga Dina tjänare från de regnskurar som strömmar ned från Din barmhärtighets moln, att icke hindra dem från att taga sin del av Ditt välbehags ocean.

Alla jordens atomer bär vittnesbörd, o min Herre, om Din makts och Din överhöghets storhet och alla universums tecken intygar Ditt majestäts och Din makts härlighet. Förbarma Dig då, o Du som är allas oinskränkte Herre, Du som är de eviga dagarnas Konung och Härskare över alla folk, över dessa Dina tjänare som hållit fast vid Dina buds band, som böjt sina huvuden inför Dina lagars uppenbarelser, vilka nedsänts från Din viljas himmel.

Se, o min Herre, hur deras ögon är lyfta mot Din godhets gryningsplats, hur deras hjärtan har fästs vid Din ynnests oceaner, hur deras röster sänks inför tonfallet hos Din ljuvaste röst som kallar från den mest upphöjda Ställningen, i Ditt namn, den Allhärlige. Hjälp Dina älskade, o min Herre, de som har försakat sitt allt på det att de måtte uppnå de ting Du äger, de som omslutits av prövningar och vedermödor för att de avsagt sig världen och fäst sin tillgivenhet vid Din härlighets rike. Skydda dem, bönfaller jag Dig, o min Herre, från angreppen av onda lidelser och begärelser och hjälp dem att uppnå de ting som skall gagna dem i denna nuvarande värld och i den kommande.

Jag beder Dig, o min Herre, vid Ditt dolda, Ditt dyrbara namn som ljuder högt i skapelsens konungarike och sammankallar alla människor till Trädet bortom vilket ingen kan komma, till den allt överglänsande härlighetens tron, att låta Din barmhärtighets rikliga regn flöda ned över oss och över Dina tjänare, så att det måtte rena oss från hågkomsten av allt utom Dig och låta oss nalkas stränderna invid Din nåds ocean. Påbjud då, o Herre, genom Din mest upphöjda Penna, det som skall göra våra själar odödliga i Härlighetens rike, som skall föreviga våra namn i Ditt konungarike och trygga våra liv i Ditt beskydds skattkammare och våra kroppar i Din okränkbara fasthets bålverk. Mäktig är Du över alla ting, vare sig de tillhör det förgångna eller framtiden. Ingen Gud finnes utom Du, den allsmäktige Beskyddaren, Den i sig själv varande.

Du ser, o Herre, våra bönfallande händer, lyfta mot Din ynnests och frikostighets himmel. Giv att de måtte fyllas med Din frikostighets och givmilda ynnests skatter. Förlåt oss och våra fäder och våra mödrar och uppfyll vadhelst vi har önskat från Din nåds ocean och gudomliga givmildhet. Godtag, o våra hjärtans Älskade, allt vårt arbete på Din stig. Du är sannerligen den Starkaste, den mest Upphöjde, den Ojämförlige, den Ende, den Förlåtande, den Nådige.

–139–

Låt ditt öra vara uppmärksamt, o Nabíl‑i‑A'zam, inför rösten från dagarnas Uråldrige, som ropar till dig från sitt allhärliga namns konungarike. Han är det som nu kungör från rikena därovan och inom alla skapade tings innersta väsen: "Jag är i sanning Gud, det finnes ingen annan Gud än Jag. Jag är Han som i evighet har varit all överhöghets och makts Källa. Han som för evigt skall fortsätta att utöva sin konungavärdighet och giva sitt skydd till alla skapade ting. Mitt bevis är Min makts storhet och Min överhöghet vilken omsluter hela skapelsen." …

Välsignad är du, o Mitt namn, eftersom du har inträtt i Min ark och genom kraften i Min enväldiga och mest upphöjda makt, ilar fram över storhetens ocean och räknas bland Mina gynnade, vilkas namn Guds Finger har ristat in. Du har i djupa drag druckit ur den bägare som är livet självt från händerna på denne Yngling, som den Allhärliges uppenbarelser kretsar omkring och vars närvaros klarhet prisas såväl dag som natt av dem som är barmhärtighetens Morgonstjärnor.

Hans härlighet vare med dig, eftersom du har rest från Gud till Gud och inträtt inom gränserna för den oförgängliga praktens förgård – den plats som den dödliga människan aldrig kan beskriva. Därinne har helighetens bris, mättad av din Herres kärlek, satt din ande i rörelse inom dig och förståelsens vatten har från dig avtvättat avlägsenhetens och gudlöshetens fläckar. Du har vunnit tillträde till Guds hågkomsts paradis genom ditt igenkännande av Honom som är förkroppsligandet av denna hågkomst bland människor.

Var därför tacksam mot Gud för att Han har styrkt dig att bistå Hans sak, för att Han låtit kunskapens och förståelsens blommor spira i ditt hjärtas trädgård. Sålunda har Hans nåd omslutit dig och omslutit hela skapelsen. Tag dig i akt så att du ej tillåter någonting, vad det än vara må, att bedröva dig. Befria dig från all bundenhet till människors fåfänga anspelningar och vänd ryggen till de gagnlösa och skadliga ordstrider bland dem som är skilda från Gud. Förkunna då det som den störste Anden skall inspirera dig att säga i tjänandet av din Herres sak, att du måtte uppväcka alla människors själar och vända deras hjärtan mot denna mest välsignade och allhärliga förgård. …

Du skall veta att Vi har upphävt svärdets makt som en hjälp för Vår sak och ersatt den med den kraft som är född av människornas tal. Detta har Vi oåterkalleligen förordnat i kraft av Vår nåd. Säg: O människor! Så icke oenighetens frön bland människor och avstå från att tvista med din medmänniska, ty er Herre har överlämnat världen och dess städer åt jordens konungar och gjort dem till symboler för sin egen makt i kraft av den överhöghet Han har valt att tilldela dem. Han har vägrat att förbehålla sig själv någon som helst andel av makten över denna värld. Om detta bär Han som är den eviga Sanningen Själv vittnesbörd. Det som Han har förbehållit sig själv är människohjärtanas städer, så att Han må rena dem från alla jordiska föroreningar och möjliggöra för dem att närma sig den helgade plats som de otrognas händer aldrig kan vanhelga. Öppna, o människor, det mänskliga hjärtats stad med ert tals nyckel. Så har Vi i enlighet med ett bestämt mått föreskrivit er plikt för er.

Vid Guds rättfärdighet! Världen och dess fåfängligheter och dess härlighet och vilka fröjder den än kan erbjuda, är alla i Guds ögon lika värdelösa som, ja ännu mera föraktliga, än stoft och aska. Kunde blott människornas hjärtan fatta det! Rena er själva grundligt, o Bahás folk, från världens orenhet och från allt som tillhör den. Gud själv bär Mig vittnesbörd. Jordens ting passar er illa. Kasta bort dem till sådana som kan önska dem och fäst era ögon på denna heligaste och mest strålande syn.

Det som anstår er är Guds kärlek och Hans kärlek som är Hans Väsens uppenbarare, och iakttagandet av vadhelst Han väljer att ålägga er, visste ni det blott.

Säg: Låt sannfärdighet och hövlighet vara er prydnad. Låt er icke berövas fördragsamhetens och rättvisans klädnad, så att helighetens ljuva dofter må fläkta från era hjärtan över alla skapade ting. Säg: Tag er i akt, o Bahás folk, så att ni ej vandrar på deras vägar vilkas ord avviker från deras handlingar. Sträva efter att bli i stånd att uppenbara Guds tecken för jordens folk och återspegla Hans bud. Låt era handlingar vara en vägvisare för hela mänskligheten, ty de flesta bedyranden, såväl av hög som låg bland människorna, avviker från deras uppträdande. Det är genom era handlingar som ni kan skilja er från andra. Genom dem kan ert ljus klarhet spridas över hela jorden. Lycklig är den människa som uppmärksammar Mitt råd och håller de föreskrifter som förordnats av Honom som är den Allvetande, den Allvise.

–140–

O Muhammed‑'Alí! Stor är den välsignelse som väntar dig eftersom du har smyckat ditt hjärta med prydnaden av kärlek till din Herre, den Allhärlige, den Allprisade. Den som nått denna ställning på denna dag, skall få del av allt gott.

Fäst ej något avseende vid den förödmjukelse som Guds älskade i denna dag har drabbats av. Denna förödmjukelse är all timlig äras och världslig upphöjelses stolthet och förnämsta prydnad. Vilken större ära kan tänkas än den ära som förlänats av dagarnas Uråldriges Tunga när Han drager sig till minnes sina älskade i sitt Största fängelse? Den dagen närmar sig, då de hindrande molnen fullständigt skall ha upplösts, då ljuset från orden "All ära tillhör Gud och dem som älskar Honom" lika tydligt som solen skall ha visat sig över horisonten av den Allsmäktiges vilja.

Alla människor, vare sig höga eller låga, har sökt och söker fortfarande en sådan stor ära. Alla har emellertid, så snart Sanningens sol gjutit sin strålglans över världen, blivit berövade dess förmåner och utestängts från dess härlighet såsom av en slöja, utom de som har hållit fast vid det band som är den ende sanne Gudens ofelbara försyn och med fullständig avskildhet från allt utom Honom vänt sina ansikten till Hans heliga förgård.

Hembär tack till Honom som är alla världars Åstundade för att Han förlänat dig så stor ära. Inom kort skall världen och allt som finnes däri vara såsom något bortglömt och all ära skall tillhöra dem som är din Herres älskade, den Allhärlige, den mest Givmilde.

–141–

En bok nedsänd i sanning till insiktsfulla människor! Den bjuder folket att utöva rättvisa och att verka i rättfärdighet, den förbjuder dem att följa sina missriktade böjelser och sinnliga begär så att människobarnen till äventyrs måtte resa sig från sin slummer.

Säg: O människor, följ vad som har förordnats för er i Våra skrifter och anamma icke de föreställningar som ondskans såningsmän har tänkt ut, de som begår onda gärningar och tillskriver det Gud, den Heligaste, den Allhärlige, den mest Upphöjde. Säg: Vi har godtagit att prövas med olyckor och bekymmer så att ni måtte helga er från all jordisk orenhet. Varför vägrar ni då att överväga Vårt syfte i era hjärtan? Vid Guds rättfärdighet! Vemhelst som begrundar de vedermödor Vi har uthärdat skall förvisso i sin själ förtäras av sorg. Din Herre bär själv vittnesbörd om sanningen i Mina ord. Vi har burit alla olyckors vikt för att helga er från allt jordiskt fördärv och ändå är ni liknöjda.

Säg: Det tillkommer var och en som håller fast vid Vår klädnads fåll att vara obesudlad av vadhelst som skys av härskaran i höjden. Så har det förordnats av din Herre, den Allhärlige, i denna Hans åskådliga skrift. Säg: Sätter ni Min kärlek åt sidan och begår det som bedrövar Mitt hjärta? Vad är det som hindrar er från att förstå det som uppenbarats för er av Honom som är den Allvetande, den Allvise?

Vi ser sannerligen era handlingar. Om Vi från dem mottager renhetens och helighetens ljuva väldoft skall Vi helt säkert välsigna er. Då kommer Paradisets invånare med sina tungor att prisa er och förhärliga era namn bland dem som har nalkats Gud.  

Håll dig fast vid fållen på Guds klädnad och tag ett fast grepp om Hans rep, ett rep som ingen kan skära av. Tag dig i akt så att icke ropen från dem som har tillbakavisat denna största kungörelse, hindrar dig att uppnå ditt mål. Förkunna det som föreskrivits dig i denna skrift även om alla folk skulle resa sig och söka hindra dig. Din Herre är i sanning den Alltbetvingande, den aldrig svikande Beskyddaren.

Min härlighet vare med dig och med dem av Mina älskade som är tillsammans med dig. Dessa är verkligen de vilka det skall gå väl.

–142–

Jag svär vid den högt Älskades skönhet! Detta är den barmhärtighet som har omslutit hela skapelsen, den dag på vilken Guds nåd har genomträngt och genomströmmat alla ting.  Min barmhärtighets levande vatten, o 'Alí, strömmar hastigt ned och Mitt hjärta smälter genom Min ömhets och kärleks hetta. Aldrig har Jag kunnat förlika mig med de lidanden som drabbar Mina älskade eller något bekymmer som kunde dämpa deras hjärtans glädje.

Varje gång Mitt namn "den Allbarmhärtige" fick veta att en av Mina älskade hade andats ett ord som motsade Min önskan, begav det sig drabbat av sorg och otröstligt till sin hemvist och närhelst Mitt namn "den Dolde" upptäckte att en av Mina efterföljare hade utsatt sin nästa för vanära eller förnedring återvände det likaledes förtretad och bedrövad till sin härlighets tillflyktsort och grät och sörjde där i djup veklagan. Och närhelst Mitt namn "den alltid Förlåtande" förnam att någon av Mina vänner hade begått en lagöverträdelse ropade det högt i sin stora nöd och överväldigad av smärta föll det till jorden och bars bort av ett sällskap av de osynliga änglarna till sin boning i rikena därovan.

Vid Mig själv, den Sanne, o 'Alí! Den eld som har tänt Bahás hjärta är våldsammare än den eld som brinner i ditt hjärta och Hans veklagan ljuder högre än din veklagan. Varje gång synden, begången av någon bland dem, viskades i Hans närvaros förgård, blev den uråldriga Skönheten så fylld av skam att Han önskade att Han kunde gömma sitt anletes härlighet för alla människors ögon, ty Han har alltid fäst sin blick på deras trofasthet och uppmärksammat deras grundläggande behov.

Orden du skrev fick så snart de lästes i Min närvaro Min trohets ocean att svalla inom Mig och Min förlåtelses bris att fläkta över din själ och Min godhets träd att överskygga dig och Min givmildhets moln att nedströmma sina gåvor över dig. Jag svär vid Morgonstjärnan som lyser ovan evighetens horisont, att Jag sörjer med dig i din smärta och gråter med dig i din bedrövelse. … Jag har bevittnat de tjänster du har gjort Mig och bekräftar att du har uthärdat stora svårigheter för Min sak. Alla jordens atomer förkunnar Min kärlek till dig.

Det rop du höjde o 'Alí, är synnerligen tillfredsställande i Mina ögon. Förkunna Min sak med både din penna och tunga. Ropa ut och samla folket till Honom som är alla världars högste Herre, med sådan hänförelse och innerlighet att alla människor kan sättas i brand genom dig.

Säg: O min Herre, min högst Älskade, mina handlingars drivkraft, min själs Ledstjärna, den Röst som ropar i mitt innersta väsen, Föremålet för mitt hjärtas dyrkan! Prisad vare Du för att Du gjort det möjligt för mig att vända mitt ansikte mot Dig, för att Du har satt min själ i brand genom hågkomsten av Dig, för att Du har hjälpt mig att förkunna Ditt namn och sjunga Ditt lov.

Min Gud, min Gud! Om ingen ses avvika från Din stig, hur kan då Din nåds fana vecklas ut eller Din frikostiga ynnests banér hissas? Och om ingen orätt begås, vad kan då förkunna att Du är Fördöljaren av människornas synder, den evigt Förlåtande, den Allvetande, den Allvise? Må min själ utgöra ett offer för deras överträdelser som förbryter sig mot Dig, ty över sådana överträdelser fläktas de ljuva dofterna från Ditt namns milda nåd, Du Medlidsamme och Allbarmhärtige. Må mitt liv offras för brotten begångna mot Dig, ty genom dem blir Din nåds fläkt och Din godhets vällukt känd och utspridd bland människorna. Må mitt innersta väsen offras för deras synder som har syndat mot Dig, ty till följd av sådana synder uppenbarar sig Din mångfaldiga ynnests Morgonstjärna ovan Din givmildhets horisont, och Din aldrig svikande försyns moln låter sina gåvor strömma ned över alla skapade tings verklighet.

Jag är han, o min Herre, som för Dig har bekänt mängden av sina onda gärningar, som har erkänt vad ingen människa har erkänt. Jag har hastat att uppnå Din förlåtelses ocean och har sökt skydd under Din nåderikaste ynnests skugga. Bevilja, bönfaller jag Dig, som är den evige Konungen och alla människors högste Beskyddare, att jag må bli i stånd att uppenbara det som skall förmå människornas hjärtan och själar att sväva i Din kärleks obegränsade oändlighet och umgås med Din ande. Stärk mig genom Din överhöghets kraft att jag må vända alla skapade ting mot Din Uppenbarares Daggryning och Din uppenbarelses Källa. Hjälp mig, o min Herre, att helt överlämna mig åt Din vilja och att resa mig upp och tjäna Dig, ty jag håller detta jordiska liv kärt endast i syfte att nå Din uppenbarelses tabernakel och Din härlighets tron. Du ser mig, o min Gud, avskild från allt utom Dig och underdånig och ödmjuk under Din vilja. Gör med mig som det anstår Dig och som det höves Din höghet och stora härlighet.

O Alí! Den givmildhet som Han, som är alla världars Herre, har förunnat dig, förunnas dig alltjämt. Utrusta dig med Hans styrka och kraft och stå upp för att stödja Hans sak och förhärliga Hans heliga namn. Låt ej din okunnighet i mänsklig bildning och din oförmåga att läsa eller skriva bedröva ditt hjärta. Hans mångfaldiga nåds dörrar är i den ende sanne Gudens mäktiga grepp. Han har öppnat och kommer att fortsätta öppna dem för alla dem som tjänar Honom. Jag hyser hoppet att denna gudomliga väldofts bris i alla tider kommer att fortsätta fläkta över hela världen från ditt hjärtas äng så att dess verkan måtte uppenbaras i vart land. Det är Han som har makt över alla ting. Han är i sanning den Mäktigaste, den Allhärlige, den Allsmäktige.

–143–

Välsignad är du, o Min tjänare, eftersom du har erkänt sanningen och undandragit dig honom som tillbakavisade den Allbarmhärtige och dömdes såsom orättfärdig i Moderskriften. Vandra med ståndaktighet i kärlek till Gud och gå orubblig fram i Hans tro och bistå Honom genom styrkan i ditt tal. Sålunda bjuder dig den Allbarmhärtige som plågas i fångenskapen i förtryckarnas händer.

Om vedermödor drabbar dig för Min skull, återkalla då i minnet Mina motgångar och svårigheter och påminn dig Min förvisning och fångenskap. Sålunda överlämnar vi åt dig vad som har nedkommit över Oss från Honom som är den Allhärlige, den Allvise.

Vid Mig själv! Den dagen närmar sig då Vi skall ha vecklat samman världen och allt som finns däri och vecklat ut en ny ordning i dess ställe. Han äger sannerligen makt över allting.

Helga ditt hjärta att du må minnas Mig, och rena ditt öra så att du kan lyssna till Mina ord. Vänd sedan ditt ansikte mot den plats varpå din Herres tron, barmhärtighetens Gud, har blivit upprättad och säg: Pris vare Dig, o min Herre, för att Du har möjliggjort för mig att erkänna uppenbarelsen av Ditt eget Jag och hjälpt mig att fästa hjärtat vid Din närvaros förgård, föremålet för min själs dyrkan. Jag bönfaller Dig vid Ditt namn som fick himlarna att rämna och jorden att klyvas sönder, att bestämma för mig vad Du bestämt för dem som vänt sig bort från allt utom Dig och fäst sina hjärtan helt vid Dig. Förunna mig att få sitta i Din närhet på sanningens säte under härlighetens tabernakel. Mäktig är Du att göra vad Du vill. Det finnes ingen Gud utom Du, den Allhärlige, den Allvise.

–144–

Den Högstes Penna har påbjudit och ålagt var och en förpliktelsen att undervisa om denna Sak. … Gud kommer utan tvivel att vägleda vemhelst som avsäger sig allt utom Honom och kommer att få visdomens och yttrandets rena vatten att strömma fram och ymnigt flöda från dennes hjärta. Sannerligen, din Herre, den Allbarmhärtige, är mäktig att göra det Han vill och att förordna vadhelst Han önskar.

Skulle du taga denna värld i beaktande och inse hur flyktiga de ting är som hör den till, skulle du välja att ej vandra någon annan väg utom den, som innebär att tjäna din Herres sak. Ingen skulle ha makt att avhålla dig från att lovsjunga Hans pris, även om alla människor skulle resa sig för att söka hindra dig.

Gå rakt fram och förbli ståndaktig i Hans tjänst. Säg: O människor! Den dag som utlovats er i alla de heliga skrifterna har nu kommit. Frukta Gud och hindra ej er själva att erkänna Den som är er tillblivelses Ändamål. Skynda till Honom. Detta är bättre för er än världen och allt som finnes däri. Kunde ni blott inse det!

–145–

Om ni möter de förödmjukade eller förtryckta, vänd er då icke föraktfullt bort från dem, ty Härlighetens konung vakar ständigt över dem och omgiver dem med en ömhet som ingen kan utgrunda utom de som har låtit sina önskningar och sin längtan bli ett med er Herres vilja, den Nådige, den Allvise. O ni, som är de rika på jorden! Fly ej från den fattige som ligger i stoftet, nej hjälp honom fastmer och låt honom förtälja om sitt livs olyckor som han genomlidit genom Guds outgrundliga påbud. Vid Guds rättfärdighet! Medan ni umgås med honom kommer härskaran i höjden att betrakta er, bedja för er, upphöja era namn och förhärliga era handlingar. Välsignade är de lärde som icke yvs över sin kunskap och de rättfärdiga som icke hånar de syndfulla utan istället döljer deras missgärningar så att deras egna brister förblir dolda inför människornas ögon.

–146–

Det är Vår önskan och åstundan att var och en av er måtte bli en källa till all godhet bland människorna och ett uppriktighetens föredöme för mänskligheten Tag er i akt så att ni ej föredrager er själva framför era medmänniskor. Fäst er blick på Honom som är Guds Tempel bland människorna. Han har i sanning offrat sitt liv som ett lösen för världens befrielse. Han är i sanning den Allvälgörande, den Nådefulle, den Högste. Om tvister uppstår bland er, se Mig då stå framför er och förbise varandras fel för Mitt namns skull och som ett tecken på er kärlek till Min uppenbara och lysande Sak. Vi älskar att ständigt se er umgås i vänskap och endräkt i Mitt välbehags paradis och att från era gärningar inandas vänlighetens och enhetens, godhetens och gemenskapens doft. Sålunda råder er den Allvetande, den Trofaste. Vi skall alltid vara med er. Om Vi inandas er vänskaps väldoft kommer Vårt hjärta förvisso att glädjas, ty inget annat kan tillfredsställa Oss. Till detta bär varje människa med sann förståelse vittnesbörd.

–147–

Det Största namnet bär Mig vittnesbörd! Hur sorgligt vore det ej om någon människa på denna dag skulle låta sitt hjärta bindas vid denna världs obeständiga ting! Stå upp och håll säkert fast vid Guds sak. Var ytterst kärleksfulla mot varandra. Bränn bort jagets slöja med den odödliga eldens flamma och gör det uteslutande för den högt Älskades sak och umgås med er medmänniska med glädjefyllda ansikten, strålande av ljus. Ni har på alla sätt noga kunnat lägga märke till Hans uppträdande, som är Sanningens ord ibland er. Ni vet mycket väl hur svårt det är för denne Yngling att tillåta, om så blott en enda afton, att någon av Guds älskades hjärtan bedrövas av Honom.

Guds ord har satt världens hjärta i brand, hur beklagligt vore det ej om ni misslyckades med att upptändas av dess flamma! Om Gud vill kommer ni att betrakta denna välsignade natt som enhetens natt, knyta samman era själar och besluta att smycka er med prydnaden av en behaglig och lovvärd karaktär. Låt er viktigaste angelägenhet bli att rädda den fallne från den hotande förintelsens träsk och att hjälpa honom att omfatta Guds urgamla tro. Ert uppträdande mot er medmänniska skall vara sådant att det tydligt uppenbarar den ende sanne Gudens kännetecken, ty ni är de första bland människorna som återskapats av Hans ande, de första som dyrkar honom och böjer knä framför Honom, de första som kretsar runt Hans härlighets tron. Jag svär vid Honom som har förmått Mig att uppenbara vadhelst som behagat Honom! Ni är bättre kända av invånarna i Konungariket i höjden än ni är av er själva. Tror ni att dessa ord är värdelösa och tomma? Om ni bara hade förmågan att varsebli de saker som er Herre, den Allbarmhärtige ser – det som bekräftar er ypperliga ställning, som bär vittnesbörd om ert stora värde och som påvisar er upphöjda rang! Gud give att era önskningar och ohämmade lidelser ej måtte stå i vägen för det som har förordnats för er.

–148–

O Salmán! Allt vad de vise och mystikerna har sagt eller skrivit har aldrig överskridit, ej heller kan de någonsin hoppas överskrida de gränser som människans begränsade förstånd strikt har underkastats. Till vilka höjder de mest högtstående människors förstånd än månde svinga sig, hur stora djup som det avskilda och insiktsfulla hjärtat än kan genomtränga, kan ett sådant sinne och hjärta aldrig överskrida det som är deras egna föreställningars skapelse och deras egna tankars verk. Den mest djupsinnige tänkares begrundanden, bönerna från det heligaste av helgon, de högsta uttryck för lovprisning av såväl mänsklig penna som tunga, är endast en återspegling av det som skapats inom dem själva genom Herrens, deras Guds uppenbarelse. Vemhelst som betänker denna sanning i sitt hjärta kommer villigt att erkänna att det finns vissa gränser som ingen människa har möjlighet att överskrida. Alla försök som har gjorts, alltifrån begynnelsen som icke har någon begynnelse, för att åskådliggöra och känna Gud, är begränsat av Hans egen skapelses villkor – en skapelse som Han kallat till liv genom sin egen viljas kraft och för inget annat än sitt eget Jags syftemål. Oändligt upphöjd är Han över det mänskliga förståndets strävanden att utgrunda Hans Varande eller den mänskliga tungan att beskriva Hans Väsen. Inget band av omedelbar gemenskap kan någonsin binda Honom till de ting Han har skapat, ej heller kan de mest svårfattliga och mest djupgående av Hans skapelsers hänsyftningar göra Hans Väsen rättvisa. Genom Hans alltgenomträngande vilja har Han bringat alla skapade ting till varande. Han är och har alltid varit fördold i sitt eget upphöjda och odelbara Väsens urgamla evighet och kommer för alltid att fortsätta att förbli dold i sitt oåtkomliga majestät och sin härlighet. Allt som är i himmelen och allt som är på jorden har blivit till på Hans befallning och genom Hans vilja har alla stigit ut ur fullständig intighet in i tillvarons rike. Hur kan därför det skapade som Guds ord har format, begripa Hans natur som är dagarnas Uråldrige?

–149–

Skulle någon människa på denna dag resa sig och med fullkomlig frigörelse från allt som är i himlarna och allt som är på jorden fästa sin tillgivenhet vid Honom som är Guds heliga uppenbarelses Daggryning, kommer hon sannerligen att göras i stånd att besegra alla skapade ting genom kraften av ett av Guds namn, den Allvetande, den Allvise. Du skall förvisso veta att sanningens Morgonstjärna på denna dag har spridit en strålglans i världen, vars like gångna tider aldrig bevittnat. Låt Hans härlighets ljus lysa över er, o människor, och var icke bland de försumliga.

–150–

När segern kommer skall varje människa förklara sig som troende och hasta till Guds beskyddande tro. Lyckliga är de som i dagar av världsomfattande prövningar har hållit fast vid Saken och vägrat avvika från dess sanning.

–151–

Frigör er, o Guds näktergalar, från förtvivlans och eländets törnen och tistlar, lyft era vingar och flyg bort till den oförgängliga praktens rosengård. O, Mina vänner som vistas i stoftet! Skynda bort till er himmelska boning. Kungör för er själva det glada budskapet: "Han som är den Mest älskade har kommit! Han har krönt sig med Guds uppenbarelses härlighet och har inför människornas ansikten upplåtit dörrarna till sitt urgamla paradis.” Må alla ögon fröjdas och må varje öra glädjas, ty nu är tiden inne att skåda Hans skönhet, nu är den rätta tiden att lyssna till Hans röst. Förkunna för alla längtande älskare: "Se, din Högt älskade har kommit till människorna!" och underrätta budbärarna från kärlekens Konung om budskapet: "Se, den Tillbedde har framträtt, skrudad i sin fulla härlighet!" O älskare av Hans skönhet! Vänd smärtan i er skilsmässa från Honom till glädjen i en evig återförening och låt Hans närvaros sötma upplösa bitterheten i er avlägsenhet från Hans förgård.

Se hur Guds mångfaldiga nåd, som strömmar ned från den gudomliga härlighetens moln på denna dag har omfattat hela världen. Ty, medan varje älskare i gångna tider anropade och sökte sin Älskade, är det nu den Älskade själv som ropar på sina älskare och inbjuder dem att nå Hans närvaro. Tag er i akt så att ni ej går miste om en så dyrbar ynnest, tag er till vara att ni ej förringar ett så beaktansvärt tecken på Hans nåd. Avstå ej från de oförgängliga förmånerna och var ej nöjda med det som förgår. Lyft upp slöjan som skymmer er syn och skingra mörkret i vilket den är insvept, så att ni må skåda den avtäckta skönheten i den Älskades ansikte och se det som intet öga sett och höra det som intet öra hört.

Hör mig, ni dödliga fåglar! I den oförgängliga praktens rosengård har en blomma börjat slå ut, jämförd med vilken varje annan blomma blott är ett törne och inför vars härlighets lyskraft själva skönhetens väsen måste förblekna och vissna. Res er därför och med era hjärtans hela entusiasm och med era själars fulla iver, er viljas fulla glöd och hela ert väsens samlade ansträngningar, sträva efter att uppnå Hans närvaros paradis och bemöda er om att inandas den oförgängliga blommans doft, att insupa helighetens ljuva vällukt och erhålla en del av denna överjordiska härlighets parfym. Vemhelst som följer detta råd kommer att spränga sina kedjor, kommer att känna hänförelsen i hängiven kärlek, kommer att uppnå sitt hjärtas önskan och kommer att överlämna sin själ i sin Älskades händer. När hon spränger sin bur kommer hon, likt andens fågel, att flyga bort till sitt heliga och eviga näste.

Natt har följt på dag och dag har följt på natt och era livs timmar och stunder har kommit och gått men likväl har ingen av er ett enda ögonblick samtyckt till att avskilja sig från det som förgår. Skynda er, så att de korta ögonblick som ännu är era ej måtte försvinna och gå förlorade. Alldeles som med blixtens hastighet skall era dagar flyta hän och era kroppar läggas till vila under ett tak av jord. Vad kan ni då uträtta? Hur kan ni då gottgöra er tidigare försummelse?

Det eviga ljuset lyser i sin blottade härlighet. Se hur det har förtärt varje jordisk slöja. O ni malliknande älskare av Hans ljus! Trotsa varje fara och helga era själar åt dess förtärande låga. O ni som törstar efter Honom! Övergiv varje jordisk böjelse och skynda att omfamna er Älskade. Med en iver som ingen kan mäta, skynda att nå Honom. Blomman som hittills varit dold för människornas syn är blottad för era ögon. I sin härlighets fulla strålglans står Han framför er. Hans röst samlar alla heliga och helgade varelser att komma fram och förenas med Honom. Lycklig är den som vänder sig till Honom och väl skall det gå den som kommit fram och skådat ljuset av ett så underbart anlete.

–152–

Ditt öga är Min förtröstan, låt ej de gagnlösa önskningarnas damm fördunkla dess lyster. Ditt öra är ett tecken på Min frikostighet, låt ej de opassande motivens förvirring vända det bort från Mitt ord, som omsluter hela skapelsen. Ditt hjärta är Min skattkammare, tillåt icke själviskhetens förrädiska hand att beröva dig pärlorna som Jag har samlat däri. Din hand är en symbol för Min godhet, hindra den ej att hålla fast vid Mina skyddade och dolda skrifter. … Oombedd har Jag låtit Min nåd nedströmma över dig. Utan begäran har Jag uppfyllt din önskan. Trots att du är oförtjänt av det har Jag utvalt dig för Mina rikaste, Mina oräkneliga ynnestbevis. … O Mina tjänare! Var lika undergivna och ödmjuka som jorden, så att Min kunskaps välluktande, heliga och mångfärgade hyacinter måtte blomma ur era väsens mull. Brinn såsom elden, så att ni måtte bränna bort likgiltighetens slöjor och sätta det frusna och nyckfulla hjärtat i brand genom Guds kärleks livgivande krafter. Var lätta och obundna som vindens fläkt, att ni måtte få träda in i Min förgård, Min okränkbara helgedom.

–153–

O bannlysta och trofasta vän! Släck liknöjdhetens törst med Min nåds helgade vatten och förjaga avlägsenhetens mörker genom Min gudomliga närvaros morgonljus. Låt ej den boning där Min odödliga kärlek för dig dväljes, förstöras av giriga önskningars tyranni och fördunkla icke den himmelske Ynglingens skönhet med själviskhetens och begärens damm. Ikläd dig rättfärdighetens väsen och låt ej ditt hjärta rädas någon utom Gud. Hämma icke din själs klara källa med de gagnlösa och fördärvliga böjelsernas törnen och tistlar och hejda icke flödet av levande vatten som strömmar från ditt hjärtas källsprång. Sätt allt ditt hopp till Gud och håll orubbligt fast vid Hans osvikliga barmhärtighet. Vem förutom Han kan berika den utfattige och befria den fallne från hans förnedring?

O Mina tjänare! Om ni upptäckte Min oförgängliga rikedoms gömda och strandlösa oceaner skulle ni med säkerhet betrakta världen, ja hela skapelsen såsom intet. Låt sökandets flamma brinna i era hjärtan med sådan häftighet att den möjliggör för er att uppnå ert högsta och mest upphöjda mål – den ställning vid vilken ni kan nalkas och bli förenade med er mest Älskade. …

O Mina tjänare! Låt ej era gagnlösa förhoppningar och tomma inbillningar undergräva grunden för er tro på den allhärlige Guden, eftersom sådana föreställningar har varit fullkomligt otjänliga för människorna och utan förmåga att leda deras steg till den raka vägen. Tror ni, o Mina tjänare, att Min allomfattande, Min alltöverskuggande och överjordiska överhöghets hand är fastkedjad, att Mitt uråldriga, Mitt oupphörliga och alltgenomträngande barmhärtighets flöde hejdats eller att Min upphöjda och oöverträffade ynnests moln har upphört att regna ned sina gåvor över människorna? Kan ni inbilla er att de underbara verk som har kungjort Min gudomliga och oemotståndliga kraft har upphävts eller att förmågan i Min vilja och syfte hindrats från att styra mänsklighetens öden? Om det ej är så, varför har ni då sökt förhindra att Mitt heliga och ynnestrika Anletes odödliga skönhet blottas inför människornas ögon? Varför har ni kämpat för att hindra det allsmäktiga och allhärliga Väsendets uppenbarare från att sprida sin uppenbarelses strålglans över jorden? Om ni gjorde en rättvis bedömning skulle ni klart inse hur alla skapade tings verklighet är berusade av glädje genom denna nya och underbara uppenbarelse, hur alla jordens atomer har blivit upplysta genom dess härlighets klarhet. Dåraktigt och bedrövligt är det som ni har inbillat er och fortfarande inbillar er!  

Vänd om samma väg, o Mina tjänare, och vänd era hjärtan till Honom som är Upphovet till er skapelse. Befria er från era onda och missriktade böjelser och skynda att mottaga den odödliga eldens ljus som glöder på denna mystiska och överjordiska uppenbarelses Sinai. Förvräng icke Guds heliga, alltomfattande och ursprungliga Ord och sök ej att vanhelga det eller förringa dess upphöjda karaktär. O ni som är liknöjda! Fastän Min barmhärtighets under har omfattat alla skapade ting, både synliga och osynliga, och fastän Min nåds och frikostighets uppenbarelser har genomträngt varje atom i universum, är likväl käppen med vilken Jag kan straffa de ondskefulla smärtsam och Min vredes häftighet mot dem fruktansvärd. Lyssna med öron som är helgade från inbilskhet och världsliga önskningar till de råd som Jag i Min barmhärtiga godhet har uppenbarat för er och betrakta med ert inre och yttre öga Min förunderliga uppenbarelses bevis. …

O Mina tjänare! Beröva er icke det oförgängliga och skimrande ljuset som lyser i den gudomliga härlighetens lampa. Låt Guds kärleks låga brinna klart i era strålande hjärtan. Underhåll den med den gudomliga ledningens olja och skydda den i er trofasthets hägn. Vakta den i tillitens och avskiljandets sfär från allt utom Gud så att de ogudaktigas onda viskningar ej kan utsläcka dess ljus. O Mina tjänare! Min heliga, Min gudomligt bestämda uppenbarelse kan liknas vid en ocean i vars djup oräkneliga pärlor av stort värde och enastående lyster ligger dolda. Det är varje sökares skyldighet att skynda sig och sträva att uppnå denna oceans stränder, så att han i förhållande till sitt sökandes iver och de ansträngningar han uppbjudit, må taga del av de förmåner som har förutbestämts i Guds oåterkalleliga och dolda skrifter. Om icke någon är villig att styra sina steg mot dess stränder, om alla skulle misslyckas med att stå upp och finna Honom, kan ett sådant misslyckande sägas ha berövat denna ocean dess kraft eller i någon grad ha minskat dess skatter? Hur fåfänga, hur föraktliga är ej de föreställningar som era hjärtan hittat på och fortfarande tänker ut! O Mina tjänare! Den ende sanne Guden är Mitt vittne! Denna största, denna bottenlösa och svallande ocean är nära, överraskande nära er. Se, den är er närmare än er livsåder! Snabbt som ett ögas blinkning kan ni, om ni blott önskade, nå den och taga del av dess oförgängliga ynnest, denna gudagivna nåd, denna oförstörbara gåva, denna mäktigaste och outsägliga frikostighet.

O Mina tjänare! Kunde ni uppfatta med vilka under av Min frikostighet och välgörenhet Jag har hågats att betro era själar, skulle ni i sanning befria er från tillgivenhet till alla skapade ting och ernå sann kunskap om era egna jag – en kunskap som är det samma som förståelsen av Mitt eget Väsen. Ni skulle finna er oberoende av allt utom Mig och skulle förnimma med ert inre och yttre öga hur Min mildhets och frikostighets hav rör sig inom er lika uppenbart som Mitt strålande namns uppenbarelse. Låt ej era tomma inbillningar, era onda lidelser, era hjärtans falskhet och blindhet fördunkla lystern eller befläcka heligheten i en så upphöjd ställning. Ni är såsom fågeln som svingar sig högt med hela styrkan av sina mäktiga vingar och med fullkomlig och glädjefylld förtröstan genom himlarnas oändlighet tills den, driven att tillfredsställa sin hunger, längtansfullt vänder sig mot jordens vatten och lera under den, och efter att ha blivit fångad i sina önskningars nät finner sig oförmögen att återuppta sin flykt till de riken varifrån den kom. Ur stånd att skaka av bördan som tynger dess nedsmutsade vingar, är nu denna fågel, hittills en himlarnas invånare, tvingad att söka sig en vistelseort i stoftet. O Mina tjänare, orena därför icke era vingar med egensinnighetens och gagnlösa önskningars lera och låt dem ej besudlas av avundens och hatets damm, så att ni ej hindras att sväva i Min gudomliga kunskaps himlar.

O Mina tjänare! Genom Guds makt och Hans kraft och från Hans kunskaps och visdoms skattkammare har Jag för er frambringat och uppenbarat pärlorna som ligger dolda i djupet av Hans eviga ocean. Jag har kallat himmelens jungfrur att träda fram från det förborgades slöja och klätt dem med dessa Mina ord – ord av fulländad kraft och visdom. Jag har dessutom med den gudomliga maktens hand, brutit förseglingen till Min uppenbarelses utvalda vin och har fläktat dess heliga, dess dolda och myskmättade doft över alla skapade ting. Vilka förutom ni själva är att klandra om ni väljer att icke taga emot en så stor utgjutelse av Guds himmelska och alltomfattande nåd, med en så klar uppenbarelse av Hans lysande barmhärtighet? …

O Mina tjänare! I Mitt hjärta lyser ingenting utom det oförgängliga ljuset från den gudomliga ledningens morgon och från Min mun utgår intet utom sanningens väsen vilket Herren, er Gud, har uppenbarat. Följ därför icke era jordiska önskningar och bryt icke mot Guds förbund, bryt ej heller ert löfte till Honom. Vänd er mot Honom med fast beslutsamhet, med hjärtats hela kärlek och med era ords fulla styrka och vandra ej på de dåraktigas vägar. Världen är endast ett skådespel, gagnlös och tom, en ren intighet som bär verklighetens skepnad. Fäst icke era känslor vid den. Förstör ej det band som förenar er med er Skapare och var ej en av dem som har förirrat sig och avlägsnat sig från Hans vägar. Sannerligen säger Jag, världen är som en hägring i öknen som den törstige drömmer är vatten och strävar efter med all sin kraft tills, då han kommer till den, finner den vara blott en illusion. Den kan vidare liknas vid den älskades livlösa avbild, som älskaren har sökt och efter ett långt sökande och till sin stora sorg till slut funnit vara sådan att den varken kan "göda människan eller stilla hennes hunger".

O Mina tjänare! Sörj icke om saker tvärt emot era önskningar i dessa dagar och på detta jordiska plan har förordnats och uppenbarats av Gud, ty dagar av lycksalig glädje, av himmelsk fröjd väntar er förvisso. Världar, heliga och andligt lysande, kommer att avslöjas för era ögon. Ni är av Honom ämnade att i denna värld och i den kommande få taga del av deras förmåner, att undfå deras glädje och att ernå en del av deras stärkande nåd. Var och en av dem kommer ni utan tvekan att nå.

–154–

Uppmana, o Salmán, den ende sanne Gudens älskade att ej alltför kritiskt betrakta människors yttranden och skrifter. Må de snarare närma sig sådana yttranden och skrifter i en anda av fördomsfrihet och kärleksfull öppenhet. De människor som i denna dag letts till att i sina upphetsande skrifter angripa Guds saks lärosatser skall emellertid behandlas annorlunda. Det åligger alla människor att allt efter förmåga vederlägga deras argument som riktats emot Guds tro. Sålunda har det bestämts av Honom som är den Allstarke, den Allsmäktige. Må den som önskar främja den ende sanne Gudens sak, främja den genom sin penna och tunga snarare än genom att tillgripa svärd och våld. Vi har vid ett tidigare tillfälle uppenbarat denna föreskrift och nu bekräftar Vi den, om ni blott ville förstå. Vid Hans rättfärdighet, som i denna dag ropar i alla skapade tings innersta hjärta: "Gud, det finnes ingen annan Gud jämte Mig!" Om någon människa skulle stå upp för att i sina skrifter försvara Guds sak mot dess angripare, skall en sådan människa, hur oansenlig hennes andel än är, bli så ärad i den kommande världen att härskaran i höjden skulle avundas hennes härlighet. Ingen penna kan skildra hennes ställnings upphöjdhet, ej heller kan någon tunga beskriva dess storslagenhet. Ty vemhelst som förblir fast och orubblig i denna heliga, denna lysande och upphöjda uppenbarelse, skall undfå en sådan kraft att det görs möjligt för henne att möta och utstå allt som är i himmelen och på jorden. Härom är Gud själv ett vittne.

O Guds älskade! Lägg er icke till vila på era bäddar, nej skynda, så snart ni igenkänt er Herre, Skaparen, att lyssna till det som har drabbat Honom och ila till Hans hjälp. Lossa era tungors band och tillkännagiv oupphörligt Hans sak. Detta skall bli bättre för er än det förgångnas och framtidens alla skatter, om ni vore bland dem som uppfattar denna sanning.

–155–

Den främsta plikten som föreskrivits av Gud för Hans tjänare är erkännandet av Honom som är Hans uppenbarelses Dagbräckning och Hans lagars Källsprång, och som företräder gudomligheten i både Hans saks konungarike och i skapelsens värld. Vemhelst som utför denna plikt har uppnått allt gott och vemhelst som berövats den har gått vilse, även om han är upphovet till varje rättfärdig handling. Det åligger var och en som når denna mest upphöjda ställning, denna överlägsna härlighets höjdpunkt att följa varje föreskrift från Honom som är världens Åstundade. Dessa tvillingplikter är oskiljbara. Ingen av dem kan godtagas utan den andra. Sålunda har det förordnats av Honom som är den gudomliga inspirationens Källa.

De som Gud har förlänat förmåga till insikt kommer beredvilligt att erkänna att de föreskrifter som fastställts av Gud utgör de bästa medlen till bibehållandet av ordning i världen och dess folks säkerhet. Den som vänder sig bort från dem räknas till de lågsinnade och dåraktiga. Vi har sannerligen befallt er att tillbakavisa maningarna från era onda böjelser och missriktade önskningar och att icke överskrida de gränser som den Högstes Penna har utstakat, ty de är livets fläkt för alla skapade ting. Den gudomliga visdomens och det gudomliga yttrandets hav har höjt sig under suset från den Allbarmhärtiges bris. Skynda att dricka er andel, o människor med förstånd! De som har kränkt Guds förbund genom att bryta mot Hans bud och som tvärt har vänt om, de har i Guds, den Alltbehärskandes, den Högstes ögon, gått vilse.

O världens folk! Ni skall förvisso veta att Mina bud är Min kärleksfulla försyns lampor bland Mina tjänare och Min barmhärtighets nycklar för Mina skapelser. Så lyder det som blivit nedsänt från er Herres viljas himmel, uppenbarelsens Herre. Skulle någon människa smaka sötman i de ord som den Allbarmhärtiges läppar har önskat yttra, skulle hon, även om jordens skatter vore i hennes besittning, försaka dem alla så att hon kunde försvara sanningen i blott ett enda av Hans bud, vilka lyser över Hans frikostiga omsorgs och mildhets Morgonljusning.

Säg: Från Mina lagar kan Min klädnads ljuva doft förnimmas och med deras hjälp kommer segerns fanor att resas på de högsta topparna. Min makts Tunga har från Min allsmäktiga härlighets himmel riktat dessa ord till Min skapelse: "Följ Mina bud av kärlek till Min skönhet." Lycklig är den älskare som har inandats sin högst Älskades gudomliga väldoft genom dessa ord, mättade med vällukten av en nåd som ingen tunga kan beskriva. Vid Mitt liv! Den som druckit rättvisans utvalda vin från Min frikostiga ynnests händer skall kretsa omkring Mina bud, som strålar över Min skapelses Gryning.

Tro icke att Vi endast har uppenbarat en samling lagar för er. Nej, Vi har snarare brutit det utvalda Vinets försegling med maktens och styrkans fingrar. Detta omvittnas genom det som uppenbarelsens Penna har uppenbarat. Begrunda detta, o människor med förmåga till insikt! …

Närhelst Mina lagar framträder såsom solen på Mitt yttrandes himmel måste de troget åtlydas av alla, även om Mitt påbud skulle vara sådant att det fick varje religions himmel att rämna. Han gör vad Han önskar. Han gör sitt val och ingen kan ifrågasätta det. Vadhelst Han, den högt Älskade, förordnar är i sanning älskat. Han som är hela skapelsens Herre bär Mig vittnesbörd därom. Vemhelst som har inandats den Allbarmhärtiges ljuvliga doft och erkänt detta yttrandes Källa, skall med sina egna ögon välkomna fiendens pilar, på det att hon måtte grundlägga Guds lagars sanning bland människorna. Välgång skall följa den som har vänt sig till detta och förstått betydelsen av Hans bestämda förordning.

–156–

Han som är den eviga Sanningen har från härlighetens Daggryning riktat sin blick mot Bahás folk och tilltalat dem med dessa ord: "Inrikta er på främjandet av människobarnens välbefinnande och ro. Låt era tankar och er vilja ägnas åt fostran av jordens folk och släkten, så att måhända de meningsskiljaktigheter som splittrar dem utplånas från dess yta genom kraften i det Största namnet, och hela mänskligheten blir försvarare av en enda ordning och invånare i en enda stad! Sök upplysning och helgelse åt era hjärtan, låt dem icke bli förvärldsligade genom hatets törnen eller illviljans tistlar. Ni bor i en enda värld och har skapats genom inverkan av en enda vilja. Välsignad är den som umgås med alla människor i en anda av yttersta vänlighet och kärlek."

–157–

De som har lämnat sitt land med målet att undervisa om Vår sak skall den trofasta Anden stärka genom sin makt. Ett sällskap av Våra utvalda änglar skall åtfölja dem, såsom anbefallts av Honom som är den Allsmäktige, den Allvise. Hur stor är icke den sällhet som väntar den som har uppnått äran av att tjäna den Allsmäktige! Vid Mitt liv! Ingen handling, hur stor den än är kan jämföras med den, förutom sådana gärningar som har förordnats av Gud, den Allstarke, den Mäktigaste. Ett sådant tjänande är verkligen alla goda gärningars furste och varje god handlings prydnad. Sålunda har det förordnats av Honom som är den enväldige Uppenbararen, dagarnas Uråldrige.

Vemhelst som träder fram för att undervisa om Vår sak måste obetingat avskilja sig från alla jordiska ting och alltid betrakta Vår tros seger som sitt högsta mål. Detta har i sanning påbjudits i den beskyddade skriften. Och när han bestämmer sig för att lämna sitt hem för sin Herres saks skull, skall han sätta hela sin förtröstan på Gud, som den bästa förberedelsen för sin färd och ikläda sig dygdens klädnad. Sålunda har det förordnats av Gud, den Allsmäktige, den Allprisade.

Om Guds kärleks eld tänds inom honom, om han försmår alla skapade ting, skall hans yttrande sätta alla i brand som hör honom. I sanning, din Herre är den Allvetande, den Allunderrättade. Lycklig är den människa som har hört Vår röst och besvarat Vår kallelse. Hon är i sanning bland dem som skall föras nära Oss.

–158–

Gud har ålagt var och en plikten att undervisa om Hans sak. Vemhelst som står upp för att fullgöra denna plikt måste ovillkorligen, innan han förkunnar Hans budskap, smycka sig med en ärlig och lovvärd karaktär, så att hans ord kan draga till sig deras hjärtan som är mottagliga för hans kallelse. Utan det kan han aldrig hoppas att påverka sina åhörare.

–159–

Betänk människornas ringa förstånd. De frågar efter sådant som skadar dem och kastar bort de ting som är till nytta för dem. De är verkligen bland dem som har gått vilse. Vi har funnit att några människor önskar frihet och sätter sin stolthet i detta. Sådana människor befinner sig i okunnighetens djup.

Frihet måste till slut leda till upproriskhet, vars flammor ingen kan släcka. Sålunda varnar er Han som är Rannsakaren, den Allvetande. Ni skall veta att frihetens förkroppsligande och dess symbol är djuret. Det som anstår människan är underkastelse under sådana begränsningar som kommer att skydda henne från hennes egen okunnighet och bevara henne från orosstiftarnas skada. Frihet gör att människan överskrider anständighetens gränser och kränker sin ställnings värdighet. Den sänker henne till det yttersta fördärvets och ondskans nivå.

Betrakta människorna som en fårahjord som behöver en herde för sitt beskydd. Detta är verkligen sanningen, den säkra sanningen. Vi godkänner frihet under vissa omständigheter och vägrar bifalla den i andra. Vi är i sanning den Allvetande.

Säg: Sann frihet består i människans underkastelse under Mina bud, visste ni det blott. Följde människorna det som Vi har sänt ner till dem från uppenbarelsens himmel, skulle de med säkerhet uppnå fullkomlig frihet. Lycklig är den människa som har uppfattat Guds avsikt med vadhelst Han har uppenbarat från sin viljas himmel, som genomtränger alla skapade ting. Säg: Den frihet som gagnar er kan ej finnas annorstädes än i ett helt och fullt tjänande av Gud, den Eviga sanningen. Vemhelst som har smakat dess sötma kommer att vägra att byta ut den mot all jordens och himmelens herravälde.

–160–

Den som på denna dag betraktar Gud som varande omätligt höjd över alla de jämförelser och likheter, som människorna tillskrivit Honom, är en som verkligen tror på Hans enhet. Den som har förväxlat dessa jämförelser och likheter med Gud själv har allvarligt misstagit sig. Betänk förhållandet mellan hantverkaren och hans händers verk, mellan målaren och hans tavla. Kan man någonsin vidhålla att de verk deras händer har frambringat är detsamma som de själva? Vid Honom som är Härskaren på tronen i höjden och över jorden därunder! De kan ej ses i något annat ljus än som vittnesbörd som förkunnar deras upphovsmans överlägsenhet och fullkomlighet.

O Shaykh, o du som har avstått din vilja till Gud! Med självuppgivelse och evig förening med Gud menas, att människor bör låta sin vilja sammansmälta helt med Guds vilja och betrakta sina önskningar såsom ytterligt intet vid sidan av Hans avsikt. Vadhelst Skaparen befaller sina skapelser att iakttaga, måste de med flit och yttersta glädje och iver stå upp och genomföra. De bör på intet sätt låta sin inbillning fördunkla deras omdöme, ej heller bör de betrakta sina egna påfund såsom den Eviges röst. I bönen om fastan har Vi uppenbarat: "Skulle Din vilja påbjuda att dessa ord utgår från Din mun och riktas till dem 'Iakttag fastan för Min skönhets skull, o människor, och sätt ingen gräns för dess varaktighet' svär Jag vid Din härlighets majestät att var och en av dem troget kommer att iakttaga den, kommer att avhålla sig från vadhelst som bryter mot Din lag och fortsätter att göra det, tills de överlämnar sina själar till Dig." Häri består det fullständiga underordnandet av ens vilja under Guds vilja. Begrunda detta, att du må dricka av det eviga livets vatten, vilket flödar genom orden från hela mänsklighetens Herre, och kan vittna om att den ende sanne Guden alltid har varit omätligt upphöjd över sina skapelser. Han är i sanning den Ojämförlige, den evigt Förbidande, den Allvetande, den Allvise. Den absoluta självuppgivelsens ställning överträffar och kommer alltid att förbli höjd över varje annan ställning.

Det tillkommer dig att helga dig åt Guds vilja. Vadhelst som har uppenbarats i Hans skrifter är endast ett återsken av Hans vilja. Så fullständig måste din helgelse vara att varje spår av världsliga önskningar utplånas från ditt hjärta. Detta är innebörden i sann enhet.

Bönfall Gud om att göra dig i stånd att förbli trofast på denna väg och att hjälpa dig att leda världens folk till Honom som är den uppenbare och oinskränkte Härskaren, som har uppenbarat sig i en omisskännelig skrud och som förkunnat ett gudomligt och enastående budskap. Detta är trons och visshetens innersta väsen. De människor som dyrkar den avgud som deras inbillning utsnidat och kallar den för den inre verkligheten, räknas i sanning till hedningarna. Härom har den Allbarmhärtige burit vittnesbörd i sina skrifter. Han är sannerligen den Allvetande, den Allvise.

–161–

Omgjorda dina länder i din strävan, så att du kanske kan leda din medmänniska till Guds, den mest Barmhärtiges lag. En sådan handling överträffar sannerligen alla andra handlingar i Guds ögon, den Alltbehärskande, den Högste. Din orubblighet i Guds sak måste vara sådan att icke något av de jordiska tingen, vad det än må vara, skall ha kraft att avhålla dig från din plikt. Även om all jordens krafter är förbundna mot dig, även om alla människor motsätter sig dig, måste du förbli orubblig.

Var ohämmad såsom vinden då du frambär budskapet från Honom, som har låtit den gudomliga ledningens gryning att bryta in. Se hur vinden, trogen det Gud har förordnat, blåser över alla jordens områden, vare sig de är bebodda eller öde. Varken åsynen av förödelse eller tecknen på välmåga kan plåga eller behaga den. Den blåser i alla riktningar såsom den bjudits av sin Skapare. Så bör var och en vara som påstår sig vara den ende sanne Gudens älskare. Det tillkommer varje människa att fästa blicken på Hans tros grundsatser och ihärdigt arbeta för dess spridning. Hon måste uteslutande för Guds skull förkunna Hans budskap och i samma anda godtaga vilket som helst gensvar som hennes ord uppväcker hos lyssnarna. Den som tager emot budskapet och tror, skall mottaga sin belöning och den som vänder sig bort skall ej mottaga något annat än sitt eget straff.

På kvällen för Vår avresa från Irak uppmanade Vi de trofasta att förvänta sig ankomsten av mörkrets fåglar. Det kan ej betvivlas det minsta att korpens kraxande skall stämmas upp i vissa länder, såsom det har hörts de senaste åren. Sök din tillflykt, vad som än kan inträffa, hos den ende sanne Guden, så att Han må skydda dig från bedragarens lister.

Sannerligen säger Jag, i denna mäktigaste uppenbarelse har alla tidigare religionsordningar uppnått sin högsta, sin slutliga fulländning. Sålunda upplyser dig din Herre, den Allvetande, den Allvise. Pris vare Gud, alla världars Herre.

–162–

Den Allbarmhärtige har skänkt människan synförmåga och förlänat henne förmågan att höra. Några människor har beskrivit henne som den "mindre världen" fastän hon i själva verket bör betraktas som "den större världen". De krafter som finnes inneboende i människans ställning, det fulla måttet av hennes bestämmelse på jorden, hennes verklighets medfödda ypperlighet måste  alla visa sig på denna Guds utlovade dag.

Den Högstes Penna har i alla tider och under alla omständigheter med glädje och kärlek kommit ihåg sina älskade och har tillrått dem att följa Hans väg. Väl skall den gå den som denna världs förändringar och tillfälligheter ej har lyckats avhålla från att erkänna Guds enhets Morgongryning, som med orubblig beslutsamhet och i Hans, den Självbeståendes namn, druckit Hans uppenbarelses förseglade vin. En sådan människa skall räknas till Paradisets invånare i den Bok som tillhör Gud, alla världars Herre.

–163–

Allt pris vare Gud som har smyckat världen med en prydnad och iklätt den en skrud som ej av någon jordisk makt kan berövas den, hur väldiga dess styrkor, hur oerhörd dess rikedom och djupgående dess inflytande än må vara. Säg: Maktens innersta väsen tillhör Gud, hela skapelsens högsta och yttersta Mål. Källan till allt majestät tillhör Gud, Målet för tillbedjan bland alla som är i himlarna och alla som är på jorden. Sådana krafter som har sitt upphov i denna stoftets värld är till själva sin natur ovärdiga att beaktas.

Säg: De källflöden som uppehåller livet på dessa fåglar är ej av denna världen. Deras upprinnelse ligger långt över den mänskliga fattningsgåvans räckhåll och synkrets. Vem finnes som kan släcka det ljus Guds snövita hand har tänt? Var står den att finna som har makt att kväva den eld som har tänts genom din Herres makt, den Allstarke, den Allbetvingande, den Allsmäktige? Det är den gudomliga maktens hand som har utsläckt tvedräktens flammor. Mäktig är Han att göra vad Han behagar. Han säger: Varde, och det är. Säg: De häftiga stormarna och virvelvindarna i världen och bland dess folk kan aldrig skaka den grund varpå Mina utvaldas klipplika fasthet är byggd. Nådige Gud! Vad kan ha drivit dessa människor att förslava och fängsla Hans, den eviga Sanningens älskade? … Den dagen närmar sig emellertid, då de trogna skall se rättvisans Morgonstjärna lysa i sin fulla prakt från härlighetens Morgongryning. Sålunda underrättar dig hela tillvarons Herre i detta sorgliga fängelse.

–164–

Medlemmar av människosläktet! Håll fast i det band som ingen människa kan slita av. Detta kommer sannerligen att gagna er i alla era livsdagar, ty dess styrka kommer från Gud, alla världars Herre. Håll fast vid rättvisa och rättrådighet och vänd er bort från de dåraktigas viskningar, de som dragit sig undan Gud, som har prytt sina huvuden med de lärdes utsmyckning och som dömt Honom som är visdomens Källa till döden. Mitt namn har upphöjt dem till en hög rang men, knappt uppenbarade Jag Mig själv för deras ögon, förrän de likväl med bevislig orättvisa uttalade Min dödsdom. Härmed har Vår Penna uppenbarat sanningen och ändå är folket nedsjunket i likgiltighet.

Vemhelst som håller fast vid rättrådighet, kan under inga omständigheter överskrida måttlighetens gränser. Han urskiljer sanningen i alla ting genom vägledning av Honom som är den Allseende. Civilisationen, som så ofta prisats av konstens och vetenskapens lärde, kommer om den tillåtes överskrida måttlighetens gränser att åsamka människorna stort fördärv. Sålunda varnar er Han som är den Allvetande. Om civilisationen går till överdrift kommer den att visa sig vara en lika verksam källa till ondska som den är till godhet när den hålles inom måttlighetens gränser. Tänk över detta, o människor, och var icke bland dem som irrar omkring i villfarelsens ödemarker. Den dag närmar sig då dess flamma kommer att förtära städerna, då Majestätets tunga skall kungöra: "Konungariket tillhör Gud, den Allsmäktige, den Allprisade!"

Alla andra ting är underkastade denna måttlighetens princip. Hembär tack till din Herre som har ihågkommit dig i denna underbara skrift. Allt pris vare Gud, den ärorika tronens Herre.

Skulle någon människa i sitt hjärta betänka det som den Högstes Penna har uppenbarat och smaka dess sötma, skulle hon med säkerhet finna sig själv tömd på och befriad från sina egna önskningar och fullständigt underordnad den Allsmäktiges vilja. Säll är den människa som uppnått en så hög ställning och ej berövat sig själv en så frikostig nåd.

På denna dag kan Vi varken godkänna uppträdandet hos den ängslige som söker dölja sin tro eller bifalla uppförandet hos den öppet troende som högljutt försäkrar sin lojalitet till denna Sak. Båda bör uppmärksamma visdomens föreskrifter och flitigt sträva efter att tjäna trons intressen.

Må varje människa beakta och begrunda denne Förorättades förhållningssätt. Vi har alltifrån denna uppenbarelses gryning intill denna dag vägrat såväl att gömma Oss för Våra fiender som att draga Oss tillbaka från Våra vänners sällskap. Fastän Vi har omgivits av otaliga sorger och lidanden har Vi med djup förtröstan kallat jordens folk till härlighetens Gryningsplats. Den Högstes Penna är icke benägen att i detta sammanhang berätta om de olyckor Vi har utstått. Att yppa dem skulle utan tvekan störta de gynnade bland de trogna i djup bedrövelse, de som uppriktigt försvarar Guds enhet och som helt hängivna Hans sak. Han talar förvisso sanning och Han är den Allhörande, den Allvetande. Vårt liv har till största delen tillbringats mitt bland Våra fiender. Se hur Vi för närvarande lever i ett ormnäste.

Det Heliga landet har blivit omnämnt och prisat i alla de heliga skrifterna. Däri har Guds profeter och Hans Utvalda framträtt. Det är den vildmark i vilken alla Guds budbärare har vandrat och från vilken deras rop, "Här är Jag, här är Jag, o min Gud" har höjts. Detta är det Utlovade landet i vilket Han, som är Guds Uppenbarelse var förutbestämd att uppenbaras. Det är Guds outgrundliga förordnings dal, den snövita platsen, den oförgängliga praktens land. Vadhelst som hänt på denna dag har varit förutsagt i forntidens skrifter. Samma skrifter fördömer emellertid enhälligt folket som bebor detta land. De har vid ett tillfälle blivit brännmärkta som "huggormars släkte". Se hur denne Förorättade nu, omgiven av "huggormars släkte", ropar högt och kallar alla människor till Honom som är världens yttersta Åstundan, härlighetens Höjdpunkt och Dagbräckning. Lycklig är den människa som har lyssnat till Hans stämma, Han som är Herre över yttrandets konungarike och ve de liknöjda, de som har förirrat sig långt bort från Hans sanning.

–165–

Du skall veta att varje hörande öra, om det hålles rent och obefläckat, vid alla tidpunkter och från alla håll måste lyssna till den röst som yttrar dessa heliga ord: "Sannerligen, vi tillhör Gud och till Honom skall vi återvända." Mysterierna med människans fysiska död och hennes återvändo har ej avslöjats och förblir ännu outforskade. Vid Guds rättfärdighet! Om de uppenbarades skulle de åstadkomma sådan rädsla och sorg att somliga skulle förgås, medan andra skulle bli så fyllda av glädje att de önskade sin död och med outsinlig längtan bönföll den ende sanne Guden – upphöjd vare Hans härlighet – om att påskynda deras slut.

Döden består varje förtröstansfull troende med den bägare som i sanning är liv. Den förlänar fröjd och är en bärare av glädje. Den förlänar det eviga livets gåva.

Vad beträffar dem som har smakat frukten av människans jordiska tillvaro, som är erkännandet av den ende sanne Guden, upphöjd vare Hans härlighet, är deras liv efter detta sådant att Vi är oförmögna att beskriva det. Kunskapen därom finnes endast hos Gud, alla världars Herre.

–166–

Vemhelst som gör anspråk på en uppenbarelse direkt från Gud före utgången av fulla tusen år, är förvisso en lögnaktig bedragare. Vi bönfaller Gud om att Han nåderikt hjälper honom att draga tillbaka och förneka ett sådant anspråk. Skulle han ångra sig kommer Gud utan tvivel att förlåta honom. Om han emellertid framhärdar i sin villfarelse kommer Gud förvisso att sända ned en som skall behandla honom utan förskoning. Fruktansvärd är sannerligen Gud i sin bestraffning! Vemhelst som tolkar denna vers annorlunda än dess uppenbara mening är berövad Guds ande och Hans nåd, som omsluter alla skapade ting. Frukta Gud och följ icke era tomma inbillningar. Nej, följ istället er Herres, den Allsmäktiges, den Allvises påbud.