Ladda hem
Ladda hem EPUB

Bábs skrifter i urval

ISBN 978-91-7444-241-0
© Bahá'í-förlaget 2019

Innehållsförteckning

1. Skrifter och brev
2. Utdrag ur Qayyúmu’l-Asmá’
3. Utdrag ur den Persiska Bayán
4. Utdrag ur Dalá’il-i-Sab‘ih (De sju bevisen)
5. Utdrag ur Kitáb-i-Asmá’ (Namnens bok)
6. Utdrag ur olika skrifter
7. Böner och meditationer
Slutnoter och källhänvisningar

1 SKRIFTER OCH BREV

BREV RIKTAT TILL "HONOM SOM KOMMER ATT BLI UPPENBARAD"

Detta är ett brev från denne ringa tjänare till Herren, den Allhärlige – Han som fordom har blivit och härefter kommer bli uppenbarad. Sannerligen Han är den mest Uppenbare, den Allsmäktige.

I DEN HÖGSTE HERRENS NAMN, MAKTENS HERRE

Förhärligad vare Han, som alla som dväljs i himmelen och på jorden bugar sig inför i tillbedjan och som alla människor bönfallande vänder sig till. Han är Den som i sitt grepp håller alla skapade tings väldiga rike och som alla skall återvända till. Han är Den som uppenbarar vadhelst Han vill och genom Hans påbud "Varde" har alla ting kommit till stånd.

Detta är ett brev från bokstaven "Tha"[i] till Honom som kommer att bli uppenbarad genom sanningens kraft – genom Honom som är den Allhärlige, den mest Älskade – för att bekräfta att alla skapade ting liksom jag själv för all framtid bär vittnesbörd om att det icke finnes någon Gud utom Du, den Allsmäktige, Den i sig själv varande, att Du är Gud, att det icke finnes någon Gud jämte Dig och att alla människor skall väckas till liv genom Dig.

Lovat och förhärligat vare Ditt namn, o Herre, min Gud!

I all evighet har jag, i sanning, erkänt Dig och kommer för evig tid att göra detta genom Ditt eget Jag och icke genom någon annan än Dig. Du är i sanning Källan till all kunskap, den Allvetande. Alltifrån evighet har jag bönfallit och för evigt kommer jag att bönfalla om förlåtelse för min begränsade förståelse av Dig, medveten som jag är om att det ej finnes någon Gud utom Du, den Allhärlige, den Allsmäktige.

Jag ber Dig, o min mest Älskade, att förlåta mig och dem som uppriktigt söker främja Din sak. Du är i sanning Den som förlåter hela mänsklighetens synder. Under det andra året av min uppenbarelse – en uppenbarelse som ägde rum på Ditt bud – vittnar jag om att Du är den mest Uppenbare, den Allsmäktige, Den evigt Bestående och att av allt som finns på jorden eller i himmelen kan ingenting omintetgöra Ditt syfte. Du är Den som känner alla ting och är maktens och majestätets Herre.

Sannerligen, vi har trott på Dig och på Dina tecken innan Din uppenbarelses gryning och om Dig är vi alla fullkomligt förvissade. Sannerligen, vi har trott på Dig och på Dina tecken efter fullbordandet av Din uppenbarelse och på Dig tror vi alla. Sannerligen, vi har trott på Dig och på Dina tecken vid tiden för Din uppenbarelse och betygar att genom Ditt påbud "Varde" har allting skapats.

Varje uppenbarare är en uppenbarelse av endast Dig själv och genom var och en av dem har vi i sanning framträtt och vi böjer oss i tillbedjan inför Dig. O min mest Älskade, Du har under gångna tider varit och Du skall alltid förbliva mitt vittne i kommande dagar. Sannerligen, Du är den Allstarke, den evigt Trofaste, den Allsmäktige.

Jag har vittnat om Din enhet genom Ditt eget Jag inför invånarna i himlarna och på jorden och bär vittnesbörd om att Du i sanning är den Allhärlige, den mest Älskade. Jag har uppnått erkännandet av Dig genom Ditt eget Jag inför invånarna i himlarna och på jorden och vittnar om att Du i sanning är den Allsmäktige, den mest Lovprisade. Jag har förhärligat Ditt namn genom Ditt eget Jag inför invånarna i himlarna och på jorden och vittnar om att Du förvisso är styrkans Herre, Han som är den mest uppenbare. Jag har upphöjt Din helighet genom Ditt eget Jag inför invånarna i himlarna och på jorden och vittnar om att Du i sanning är den mest Helgade, den allra Heligaste. Jag har lovsjungit Din helighet genom Ditt eget Jag inför invånarna i himlarna och på jorden och bär vittnesbörd om att Du i sanning är Den som ej kan beskrivas, att Du är den som är Ouppnåelig, den omätligt Förhärligade. Jag har prisat Ditt överväldigande majestät genom Ditt eget Jag inför invånarna i himlarna och på jorden och bär vittnesbörd om att Du och Du allenast i sanning är maktens Herre, den Evige, Dagarnas uråldrige.

Helgad och förhärligad vare Du, det finnes ingen annan Gud än Du, och sannerligen, till Dig återvänder vi alla.

De som har dödat ‘Alís släkte skall inom kort inse vilka djup av förtappelse de härstammar från.

YTTERLIGARE EN SKRIFT TILL "HONOM SOM KOMMER ATT BLI UPPENBARAD"

Må glansen från Honom som Gud skall uppenbara, upplysa detta brev vid den främsta skolan.[ii]

HAN ÄR DEN ALLHÄRLIGE

Han är Gud, det finnes ingen Gud utom Han, den Allsmäktige, den högt Älskade. Allt som är i himlarna och på jorden och vadhelst som ligger däremellan är Hans. Sannerligen, Han är Hjälpen i farans stund, Den i sig själv varande.

Detta är ett brev från Gud, Hjälpen i farans stund, Den i sig själv varande, till Gud, den Allsmäktige, den högt Älskade, för att bekräfta att Bayán och de som är trogna den är en gåva från mig till Dig och för att ge uttryck för min orubbliga tro, att det icke finnes någon Gud utom Du, att skapelsens och uppenbarelsens riken är Dina, att ingen kan uppnå någonting utom genom Din kraft och att Han som Du har upprest blott är Din tjänare och Ditt vittnesbörd. Jag beder dig, i sanning, om Din tillåtelse att få vända Mig till Honom som Gud skall uppenbara med dessa ord: "Skulle Du avfärda hela skaran av Bayáns efterföljare på dagen för den senare uppståndelsen med endast ett tecken, även om Du ännu vore ett diande spädbarn, skulle Du i sanning prisas för Din åtbörd. Och fastän ingen tvekan råder härom bevilja, som en belöning genom Din nåd och som ett tecken på Din ynnest, anstånd på nitton år för dem som har anammat denna sak. Du är sannerligen den överflödande nådens Herre. Du är i sanning tillfyllest för varje skapelse och förmår dem att vara oberoende av alla ting, medan ingenting i himmelen eller på jorden eller det som ligger däremellan någonsin kan vara Dig tillfyllest."

Du är den Självtillräcklige, den Allvetande. Du är i sanning mäktig över alla ting.

SKRIFTEN TILL DEN LEVANDES FÖRSTA BOKSTAV

Detta är vad Vi har uppenbarat för den första som tror på Honom som Gud skall uppenbara, som en förmaning från Vår närvaro till hela mänskligheten.

I DEN ALLSMÄKTIGES NAMN, DEN MEST ÄLSKADE.

Ärad och lovprisad är Han som är den högste Herren över himmelens och jordens riken och allt som befinner sig däremellan. Säg, till Honom skall alla i sanning återvända och Han är Den som med sitt eget bud vägleder vemhelst Han behagar. Säg, alla människor bönfaller om Hans välsignelser och Han är överlägsen alla skapade ting. Han är sannerligen den Allhärlige, den Mäktige, den högt Älskade.

Detta är ett brev från bokstaven "Thá" till honom som är den första troende. Härigenom skall du i sanning bevittna att Han är Jag, Jag själv, den Högste, den Allsmäktige. Han är Den som förordnar liv och död och till Honom skall alla återvända. Sannerligen, det finnes ingen annan Gud än Han och alla människor bugar inför Honom i tillbedjan. Sannerligen, Din Herre, Gud, kommer snart att belöna var och en såsom Han bestämmer, ännu fortare än yttrandet av orden “Varde, och det blir till".

Gud har i sanning bekräftat i sin bok, liksom Hans änglaskara, Hans budbärare och de som är förlänade gudomlig kunskap, att du har trott på Gud och på Hans tecken och att alla ledes rätt i kraft av din vägledning. Detta är sannerligen en gränslös nåd som Gud, den evigt Levande, Den i sig själv varande, nådefullt tilldelat dig i gångna tider och kommer att tilldela dig allt framgent. Och eftersom du trodde på Gud redan innan skapelsen har Han, i sanning, på sitt eget bud rest dig upp i varje uppenbarelse. Det finnes ingen Gud utom Han, den högste Beskyddaren, den Allhärlige.

Det tillkommer dig att förkunna Guds sak för allt som skapats som ett tecken på Hans nåderika närvaro. Ingen Gud finnes utom Han, den mest Frikostige, den Allbetvingande.

Säg: Alla frågor måste hänvisas till Guds bok och Jag är i sanning den Förste som tror på Gud och på Hans tecken. Jag är den som avslöjar och förkunnar sanningen och Jag har tillerkänts de största befogenheterna av Gud, den Mäktige, den Oförliknelige. Sannerligen, Jag har nått fram till dagen för den första uppenbarelsen och på Herrens bud och som ett tecken på Hans nåd, skall Jag uppnå dagen för den senare uppenbarelsen. Det finnes ingen Gud utom Han och vid den utsedda timman skall alla böja sig ned i dyrkan av Honom.

Jag frambär tack till Gud och prisar Honom för att ha blivit utvald av Honom till företrädare för Hans sak i forna dagar och i kommande dagar. Det finnes ingen Gud utom Han, den Förhärligade, den Mest lovprisade, den Evigt bestående. Allt som är i himlarna och på jorden är Hans och genom Honom ledes vi rätt.

O Bayáns folk! De som anammar sanningen måste, som föreskrivits i boken, vända sig till Mig och gudomlig vägledning kommer att förunnas vemhelst som uppnår Min närvaro.

UTDRAG UR EN EPISTEL TILL MUHAMMAD SHÁH

Det stoff varmed Gud har skapat Mig är icke den lera med vilken andra har formats. Han har tilldelat Mig det som de visa i världen aldrig kan förstå och ej heller de trofasta kan uppdaga.… Jag är en av de bärande pelarna i Guds första ord. Den som har erkänt Mig har lärt känna allt som är sant och rätt och har uppnått allt gott och tillbörligt, och vemhelst som brustit i att erkänna Mig har vänt sig bort från allt som är sant och rätt och har fallit till föga för allt ont och otillbörligt.

Jag svär vid Din Herres rättfärdighet, alla skapade tings Herre, Herren över alla världar! Om en person uppförde största möjliga antal byggnadsverk i den här världen och dyrkade Gud genom alla ädla handlingar som Guds kunskap omfattar och därigenom uppnådde Herrens närvaro och, skulle denne även till ett mått mindre än det som räknas inför Gud, i sitt hjärta hysa det minsta spår av illvilja gentemot Mig, skulle alla hans gärningar betraktas som intet och berövas glimtar av Guds ynnest, få erfara Hans vrede och förvisso förgås. Ty Gud har fastställt att alla goda ting som ligger i Hans kunskaps skattkammare skall nås av lydnad mot Mig och varje eld som omnämns i Hans bok erfaras genom olydnad mot Mig. Jag kan på denna dag och från denna ställning skåda alla dem som vårdar Min kärlek och följer Mina bud vistas i paradisets boningar och hur hela skaran av Mina motståndare förpassas till de lägsta djupen i helvetets eld.

Vid Mitt liv! Om det ej vore för plikten att erkänna Hans sak, Han som är Guds vittne … skulle Jag icke ha meddelat dig detta … Alla himmelens nycklar har Gud valt att placera i Min högra hand och alla helvetets nycklar i Min vänstra.…

Jag är den Första punkten ur vilken alla skapade ting har sprungit fram. Jag är Guds anlete vars prakt aldrig kan fördunklas, och Guds ljus vars strålglans aldrig kan förblekna. För den som erkänner Mig hålles trygghet och allt gott i beredskap och för var och en som underlåter att erkänna Mig väntar helvetets eld och allt ont.…

Jag svär vid Gud, den Enastående, den Oförliknelige, den Sanne: Han – Guds främsta Vittnesbörd – har givit mig tydliga tecken och bevis av ingen annan anledning än att möjliggöra för alla människor att underställa sig Hans sak.

Vid Hans rättfärdighet, Han som är den absoluta Sanningen, skulle slöjan lyftas bort, skulle du på detta jordiska plan bevittna att alla människor svårt drabbats av Guds vredes eld, en eld som är värre och större än helvetets eld, med undantag för dem som har sökt skydd i skuggan av Min kärleks träd. Ty de är i sanning de saliga.…

Gud är Mitt vittne! Jag var icke en lärd människa ty Jag var upplärd till köpman. År sextio[iii] upplivade Gud nådigt min själ genom de säkra bevis och djupgående kunskaper som kännetecknar Honom som är Guds Vittnesbörd – frid vare med Honom – tills Jag slutligen under det året förkunnade Guds förborgade sak och avtäckte dess väl beskyddade pelare, på ett sätt som ingen kunde bestrida. "Att den som skall gå vilse måtte förgås med klara bevis famför honom och att den som skall leva måtte leva med klara bevis."[iv]

Samma år [år 60] skickade Jag en budbärare och en bok till dig, så att du måtte agera gentemotHans sak, Han som är Guds Vittnesbörd, såsom det anstår din överhöghets ställning. Men eftersom en dyster, förfärlig och ödesdiger katastrof oåterkalleligen hade förordnats genom Guds vilja överlämnades aldrig boken till dig på grund av ingripandet från dem som anser sig vara regeringens understödjare. Intill denna dag, när nästan fyra år har förflutit, har de ej vederbörligen överlämnat den till ers majestät. Nu när den ödesdigra timman emellertid nalkas och eftersom det gäller en trossak, icke en världslig angelägenhet, har Jag därför sänt dig en glimt av vad som har förevarit.

Jag svär vid Gud! Om du kände till vad som inom loppet av dessa fyra år har drabbat Mig i händerna på ditt folk och din armé, skulle du hålla andan av fruktan för Gud, såvida du icke skulle stå upp för att åtlyda Hans sak, Han som är Guds Vittnesbörd, och gottgöra dina brister och felsteg.

Medan Jag var i Shiraz var de kränkningar som vederfors Mig genom dess ondskefulla och lastbare guvernör så grova att om du hade känt till blott en bråkdel av dem skulle du med all rätt utfästa bestraffning åt honom. Ty till följd av hans grymma förtryck har ditt hov, intill uppståndelsens dag, blivit föremål för Guds vrede. Dessutom hade hans stora intag av alkohol blivit så omåttligt att han aldrig var nykter nog att visa något omdöme. Bekymrad över detta, var Jag tvungen att begiva Mig från Shiraz för att infinna Mig vid ers majestäts framstående och högt utvecklade domstol. Mu'tamídu'd-Dawlih blev varse sanningen i denna sak och uppvisade föredömligt tjänande och hängivenhet mot Hans utvalda. När några av de obildade människorna i hans stad började uppvigla folk, försvarade han den gudomliga sanningen genom att under en tid giva Mig skydd i avskildhet i guvernörsresidenset. Efter att ha uppnått Guds välbehag återvände han till sin boning i det allra högsta paradiset. Må Gud nådigt belöna honom.…

Efter hans uppstigande till det eviga konungariket tog den illvillige Gurgín vid och använde alla slags medel, som förräderi, falsk ed och tvångsåtgärder. Han skickade bort Mig från Isfahán med en eskort bestående av fem vakter på en resa som varade i sju dagar utan att förse Mig med några som helst förnödenheter för Min resa, (Ack, o ack, vad har ej drabbat Mig!) tills Ers majestäts befallning slutligen anmodade Mig att resa vidare till Máh-Kú.…

Jag svär vid den högste Herren! Om du visste hurudan platsen är som Jag bor på, så skulle den första person som förbarmar sig över Mig vara du själv. I hjärtat av ett berg finns det en fästning (Máh-kú) … vars invånare är begränsade till två vakter och fyra hundar. Föreställ dig då Min belägenhet. …Jag svär vid Guds sanning! Om den som varit villig att behandla Mig på ett sådant sätt skulle veta Vem det är som han har behandlat så, skulle han förvisso aldrig mer vara lycklig i hela sitt liv. Nej – Jag underrättar dig i sanning om hur det verkligen förhåller sig – ty det är som om han hade fängslat samtliga profeter och alla sannfärdiga människor och alla de utvalda.…

När detta dekret kungjordes för Mig, skrev Jag till honom som handlägger rikets angelägenheter och sade: "Jag besvär dig vid Gud, dräp Mig och skicka Mitt huvud vart du vill, ty en oskyldig person som Jag kan ej förlika sig med att förpassas till och leva vidare på en plats som är avsedd för brottslingar." Min vädjan förblev obesvarad. Tydligen är Hans excellens Hájí icke fullt medveten om sanningen i Vår sak. Det vore en mycket mer avskyvärd gärning att såra de troendes hjärtan, vare sig det är män eller kvinnor, än att ödelägga Guds heliga hus.

Sannerligen, den ende sanne Guden vittnar om att Jag på denna dag är Guds sanna mystiska helgedom och essensen av allt gott. Att utföra goda handlingar för Mig är detsamma som att utföra goda handlingar för Gud, för Hans änglar och hela skaran av Hans utvalda. Att utföra onda handlingar mot Mig är att utföra onda handlingar mot Gud och Hans utvalda. Nej, alltför upphöjd är Guds och Hans älskades ställning för att någon persons goda eller onda gärning skulle kunna nå deras heliga tröskel. Det som Gud har bestämt för Mig kommer att ske men det onda som riktas mot Mig kommer att återgå till den som orsakat det. Vid Honom i vars hand Min själ vilar! Denne har ej kastat någon annan än sig själv i fängelse. Ty vadhelst Gud har bestämt för Mig skall ske och intet annat än det som Gud har bestämt för oss skall någonsin beröra oss. Ve den människa från vars händer ondska utgår och välsignad den människa från vars händer det goda utgår! Inför ingen annan än Gud framlägger Jag Min klagan ty Han är den bäste av domare. Varje motgång eller medgång kommer från Honom och Han är den mest Kraftfulle, den Allsmäktige.

I korthet, i Mitt grepp håller Jag allt det goda som någon människa kan önska sig i den här världen och i nästa. Om Jag skulle avlägsna slöjan skulle alla känna igen Mig som sin djupast Älskade och ingen skulle förneka Mig. Låt icke detta påstående förvåna Ers majestät, eftersom en sann troende på Guds enhet som håller sina ögon riktade endast mot Honom kommer att betrakta allt annat utom Honom som fullkomligt intet. Jag svär vid Gud! Jag söker inga jordiska ägodelar från dig, om det så hade storleken av ett senapskorn. Sannerligen, att äga någonting i denna värld eller i nästa skulle enligt Min bedömning vara liktydigt med ren hädelse. Ty det passar sig illa för den som tror på Guds enhet att vända blicken mot andra ting, än mindre att ha dem i sin ägo. Jag vet förvisso, när Jag har Gud, den evigt Levande, den Älskade, att Jag är innehavare av alla ting, synliga och osynliga.…

I detta berg har Jag förblivit ensam och utsatts för ett lidande vars motstycke ingen av Mina föregångare fått genomlida, ej heller har någon överträdare fått utstå vad Jag har utstått! Jag riktar Mitt lovprisande till Gud och ännu en gång prisar Jag Honom. Jag finner Mig vara fri från sorg eftersom Min Herres och Mästares välbehag är Mitt mål. Det tycks Mig som om Jag befinner Mig i det allra högsta paradiset och gläder Mig åt Min gemenskap med Gud, den Störste. Sannerligen, detta är en gåva som Gud har tilldelat Mig och Han är Herre över gränslösa välsignelser.

Jag svär vid Guds sanning! Om du hade kunskap om det som Jag har kunskap om skulle du avstå från herravälde både i den här världen och i den nästkommande för att uppnå Mitt välbehag, genom din lydnad mot den Sanne.… Skulle du vägra, kommer världens Herre tvivelsutan att uppresa någon som skulle upphöja Hans sak och Guds befallning skulle förvisso verkställas.

Genom Guds nåd kan ingenting omintetgöra Mitt syfte och Jag är fullt medveten om vad Gud har förlänat Mig såsom ett tecken på sin ynnest. Om det vore Min vilja skulle Jag för Ers majestät avslöja allting men jag har icke gjort det, ej heller kommer Jag att göra det, på det att sanningen må särskiljas från allt anat och att profetian som yttrats av Imám Báqir – frid vile över honom – till fullo måtte förverkligas: "Det som nödvändigtvis måste drabba oss i Ádhirbayján är oundvikligt och utan motstycke. Förbliv i era hem när detta äger rum och förhåll er tålmodiga såsom vi har förhållit oss tålmodiga. Så snart den Uppväckande kommer i rörelse, skynda er då att nå Honom även om ni måste krypa över snön."

Jag bönfaller om Guds nåd för Mig själv och för alla som står Mig nära och betygar, "Prisad vare Gud, Herren över alla världar.”

UTDRAG UR EN ANNAN EPISTEL TILL MUHAMMAD SHÁH

Ärad vare Han som känner allt som finns i himlarna och på jorden. Sannerligen, det finnes ingen Gud utom Han, den högste Härskaren, den Allsmäktige, den Store.

Han är Den som på särskiljandets dag skall döma i kraft av sanningen. Och ingen Gud finnes utom Han, den Oförliknelige, den Allenarådande, den Upphöjde. Han är Den som i sitt grepp håller alla skapade tings rike. Ingen Gud finnes utom Han, den Ende, den Ojämförlige, den evigt Bestående, den Ouppnåelige, den Störste.

I denna stund bär Jag vittnesbörd inför Gud, såsom Han själv före skapelsen av alla ting bar vittnesbörd om sig själv, att det i sanning icke finnes någon Gud utom Han, den Allhärlige, den Allvise. Inför vadhelst Han har format och kommer att forma kommer Jag att vittna, såsom Han själv i sitt majestäts härlighet har vittnat: Det finnes ingen Gud utom Han, den Oförliknelige, Den i sig själv varande, den Underbaraste.

Jag har satt hela Min förtröstan till Gud, Herren över alla skapade ting. Det finnes ingen Gud utom Han, den Oförliknelige, den mest Upphöjde. Honom har jag underkastat Mig och i Hans händer har Jag lagt alla Mina angelägenheter. Ingen Gud finnes utom Han, den högste Härskaren, den strålande Sanningen. Han är i sanning tillfyllest för Mig; oberoende av alla ting är Han tillfyllest, medan ingenting i himmelen eller på jorden utom Han är tillfyllest. Han är i sanning Den i sig själv varande, den Orubblige.

Prisad vare Han, som i denna stund i detta avlägsna fängelse, kan skåda Min längtans mål. Han är Den som under alla omständigheter vittnar om Mig och skådar Mig före begynnelsen av "efter Hin."[v]

Varför uttalade du din fördömelse utan att ihågkomma Gud, den Allvise? Hur kan du uthärda elden? I sanning, mäktigast och mest orubblig är din Gud.

Du stoltserar med de ting du äger, men ingen som tror på Gud och på Hans tecken, ej heller någon rättfärdig människa skulle någonsin nedlåta sig till att kasta sin blick på dem. Detta jordeliv är likt kadavret av en hund kring vilket ingen vill samlas, ej heller vill någon taga del därav, förutom de som förnekar livet efter detta. Sannerligen, det åligger dig att bli en som har en äkta tro på Gud, Besittaren av alltet, den Allsmäktige, och att vända dig bort från dem som leder dig mot plågorna i helvetets eld.

Jag har väntat en tid på att du till äventyrs skulle besinna dig och ledas rätt. Hur skall du svara Gud på den dag som är nära förestående – dagen då vittnen skall gå fram för att avgiva vittnesbörd i närvaro av din Herre, Herren över alla världar?

Vid Hans rättfärdighet, Han som har kallat dig att vara till och som du skall återvända till inom kort! Om du i dödens stund förblir en som icke tror på din Herres tecken, skall du säkerligen inträda genom helvetets portar och ingen av de gärningar dina händer har åstadkommit kommer då att gagna dig, ej heller skall du finna en beskyddare eller någon som talar å dina vägnar. Frukta Gud och var icke stolt över dina jordiska ägodelar eftersom det som Gud besitter är bättre för dem som beträder rättfärdighetens väg.

Sannerligen, på denna dag är alla som bor på jorden Guds tjänare. I sin nåd kommer Gud att måhända förlåta onda handlingar som begåtts av dem som verkligen tror på Honom och som till fullo är övertygade om tecknen som uppenbarats av Honom och skänka dem tillträde till sin barmhärtighets nejder. Han är i sanning den städse Förlåtande, den Barmhärtige. Men den gudomliga tillrättavisningens dom skall uttalas mot dem som i förakt har vänt sig bort från Mig, som förkastat de avgörande bevisen och den ofelbara bok som Gud har förlänat Mig och på särskiljandets dag skall de ej finna någon beskyddare eller hjälpare.

Jag svär vid Honom som skapar alla varelser och som alla skall återvända till! Om någon i dödsstunden hyser hat gentemot Mig eller ifrågasätter de otvetydiga tecken som Jag har förlänats, skall intet annat än smärtsam plåga bli hans lott. På den dagen kommer ingen lösen att godtagas, ej heller kommer någon medling att tillåtas, såvida det icke behagar Gud. Sannerligen, Han är Den som betvingar allt, den Allhärlige. Ingen Gud finnes utom Han, den högste Härskaren, den Allsmäktige, den Orubblige.

Ve dig om du gläder dig åt Min fångenskap, ty då kommer snart en gruvlig plåga att ansätta dig. Gud tillåter förvisso ingen att avkunna orättvisa domar och om du skulle vilja göra det, då skall du snart få lära dig en läxa.

Från den första dagen då Jag varnade dig för ditt högmod inför Gud fram till denna dag, har fyra år förflutit och under denna tidsrymd har Jag icke bevittnat, varken från dig eller dina soldater, något annat än det grövsta förtryck och föraktfull arrogans. Det förefaller som om du tror att Jag önskar erhålla någon ynka del av detta jordelivs utsmyckning. Nej, vid Min Herres rättfärdighet! Enligt uppfattningen bland dem som är fästa vid den barmhärtige Herren, är världens rikedomar och dess utsmyckning värda lika mycket som ögat hos en död kropp, nej än mindre. Fjärran från Hans härlighet vare det som de förknippar med Honom!… Jag söker tålamod hos Gud allena. Han är förvisso den främste beskyddaren och den främste hjälparen. Ingen tillflykt söker Jag utom Gud. Sannerligen, Han är väktaren och den bäste stöttepelaren.…

Jag svär vid Guds härlighet! Min Herre, den mest Upphöjde, den Störste, kommer enligt gudomligt förordnande förvisso att förmå sin sak att framträda i största prakt, medan det ej kommer att finnas någon hjälpare för de orättfärdiga. Om du har förberett någon dold plan, så underrätta Mig då om den. Varje framträdande av överhöghet utgår, i sanning, från Gud. På Honom förlitar Jag Mig, till Honom vänder Jag Mig.

Har du fått kännedom om någon som i gången tid avkunnat en dom liknande den du uttänkt eller som liknar den du givit ditt samtycke till? Ve förtryckarna! Både dina avsikter och det sätt på vilket du behandlar ditt folk visar tydligt din trolöshet gentemot Gud. Han har därför förordnat ett strängt straff åt dig. Sannerligen, Jag söker tålamod endast hos Gud och Honom betraktar Jag som målet för Min längtan, vilket innebär att Jag har den oomtvistliga sanningen på Min sida.

Om du ej är säker på om sanningen kommer att läggas fram och huruvida de ogudaktiga kan besegras, varför sammankallar du då icke prästerna i landet och Mig, så att Jag omedelbart kan få dem att förstummas, såsom Jag tidigare fick de icke-troende att häpna? Detta är Mitt fasta vittnesbörd inför dig och för dem, om de talar sanning. Sammankalla dem alla och skulle de då kunna yppa ord lika dessa, så kan du vara säker på att deras sak är värd uppmärksamhet. Nej, vid Min Herres rättfärdighet! De är maktlösa, ej heller äger de någon förmåga till förståelse. De erkände tron i det förflutna utan att förstå dess innebörd och kom därför att förkasta sanningen senare; ty de saknar urskillningsförmåga.

Om du har beslutat att spilla Mitt blod, varför dröjer du då med det? Du är nu utrustad med makt och myndighet. För Mig kommer det att visa sig vara en oändligt stor gåva förlänad av Gud, medan det för dig och för dem som begår en sådan handling, kommer att följas av ett av Honom utmätt straff.

Hur stor vore icke den salighet som skulle vänta Mig om du avkunnade en sådan dom och vilken oerhörd glädje skulle icke vara Min om du skulle samtycka till att verkställa den! Detta är en ynnest som Gud har reserverat för dem som åtnjuter närhet till Hans hov. Giv då tillåtelse därtill och vänta ej längre. I sanning, mäktig är din Herre, Vedergällaren.

Skäms du ej inför Gud när du samtycker till att föra bort Honom som är Guds Vittne till en fästning och gör Honom till en fånge i händerna på de trolösa? Ve dig och ve dem som i detta ögonblick gläder sig åt att tillfoga Mig en sådan djup förnedring.…

Jag svär vid Honom som kallade Mig att vara till! Jag kan ej upptäcka några spår av syndfullhet hos Mig själv, ej heller har Jag följt något annat förutom sanningen. För Mig räcker Gud som vittne. Skam över världen och dess folk och de som, glömska av det kommande livet, finner glädje i jordiska rikedomar, .

Om slöjan togs bort från ditt öga skulle du krypa till Mig på ditt bara bröst, om det så vore över snön i rädsla för Guds straff, vilket kommer hastigt och är nära förestående. Vid rättfärdigheten hos Honom som har skapat dig, hade du vetskap om det som har ägt rum under din regeringstid, skulle du önskat att din fader aldrig avlat dig och hellre velat förpassas till glömskan. Men det som Gud, din Herre, har förordnat kommer snart att ske. Ve förtryckarna på denna dag!

Det förefaller som om du icke har läst den ofelbara boken. Om du är nöjd med att följa din egen väg och icke vill följa sanningen, låt då Min väg vara för Mig och din väg för dig. Om du icke bistår Mig, varför försöker du då förnedra Mig? Sannerligen, Gud hör den bedjande och hos Honom finner allting sin högsta fullkomning både i denna världen och i den kommande.

Fjärran från Guds härlighet är det som världens folk betygar om Honom, Herren över himmel och jord, skapelsens Herre, förutom det som troget betygas av dem följer Hans bud. Guds frid tillkomme de uppriktiga bland Hans tjänare.

Allt pris vare Gud, Herren över alla världar.

UTDRAG UR YTTERLIGARE EN EPISTEL TILL MUHAMMAD SHÁH

Detta är en epistel från Honom som är den sanne och och obestridlige Ledaren. I den avslöjas alltings lag för dem som är villiga att lyssna till Hans kallelse eller önskar att räknas till dem som ledes rätt. Häri finns inskriven i lagen allt för dem som skulle vilja bevittna din Herres uppenbarelse enligt denna bestämda vågskål. Sannerligen, Guds lagar avseende alla ting var tidigare angivna på det sköna arabiska språket. De vars själar blev skapade genom prakten hos din Herres ljus erkänner sanningen och räknas till dem som troget lyder den ende sanne Guden och är djupt förvissade.…

O Muhammad! Din Herres bestämmelser fullbordades för fyra år sedan och ända sedan begynnelsen av din Herres sak har Jag manat dig att frukta Gud och att ej förbli en av de omedvetna. Jag skickade en budbärare till dig med en sant lysande skrift men djävulens anhang avfärdade honom föraktfullt och ställde sig emellan honom och dig. De utvisade honom från landet som du är den obestridde härskaren över. Så kan det goda i den här världen och i nästa undfly dig, såvida du icke underkastar dig lagen som instiftats av Gud och blir en av dem som är vägledda.

Vid Min återkomst från Guds heliga hus[vi] skickade Jag ett liknande meddelande till dig, nej, ett ännu mäktigare meddelande än det som Jag tidigare hade skickat. Sannerligen, Gud är den främste beskyddaren och vittnet. Jag sände en budbärare till dig med epistlar som Jag uppenbarat, på det att du måtte lyda Guds befallning och ej vara en av dem som har förkastat sanningen. Förtryckaren begick dock något vars like ingen kunde begå, icke ens någon av de onda eller någon av de värsta syndarna.…

De vedermödor som Jag har utstått i detta land har ingen i det förgångna fått utstå. Sannerligen, till Gud skall allt detta återgå. Han är i sanning den främste beskyddaren och är medveten om allt. De saker som alltifrån den första dagen fram tills nu har åsamkats Mig i händerna på ditt folk är inget annat än satans verk.[vii] Alltsedan din Herres sak framträdde har ingen av dina gärningar varit godtagbara och du har gått vilse genom grova felsteg, medan allt tycktes dig vara gärningar utförda för din Herres skull. Dina dagar är i sanning räknade och du skall förhöras om allt detta. Gud är förvisso ej likgiltig för de ondas illdåd.

Hade det icke varit för dig skulle dina undersåtar ej föraktfullt avvisat Mig, även om de varit än mer vilsegångna än de dåraktiga.


Tror du att han som du utsett till minister i ditt rike är den bäste ledaren och biträder dig bäst? Nej, Jag svär vid din Herre. Han kommer att orsaka stora bekymmer för dig på grund av vad satan manar hans hjärta till och, sannerligen, han är satan själv. Han förstår icke en enda bokstav i Guds bok och har blivit rädd på grund av vad hans händer har vållat. Han skulle gärna släcka ljuset som din Herre har tänt så att den gamla gudlösheten som döljs i hans inre väsen icke måtte avslöjas. Hade du ej utsett honom till din minister skulle ingen ha ägnat honom minsta uppmärksamhet. I folkets ögon är han ingenting annat än uppenbart mörker.…

Frukta Gud och låt ej din själ straffas mer än vad den redan plågats av, ty inom kort

skall du gå hädan och du skall söka förklara dig själv fri från den djävul som du har utsett till din kansler och säga: “Ack, om jag blott icke hade tagit djävulen till min kansler och ej utsett en bedragare som min vägledare och rådgivare."

Varför betungar du din själ med det som är långt värre än faraos dåd och fortfar med att likväl kalla dig en av de trogna? Hur kan du läsa Koranens verser fastän du är en av de orättfärdiga? Aldrig skulle judarna och ej heller de kristna eller sådana människor som har förkastat sanningen samtycka till att tillfoga sonen till sin profets dotter någon skada. Ve dig, ty vedergällningens dag nalkas! Fruktar du icke din Herres vrede, den Allsmäktige, himlarnas Herre, alla världars Herre? Dessa uppenbara verser är sannerligen ett avgörande vittnesbörd för dem som söker sann vägledning.

Jag har ingen önskan att tillskansa Mig din egendom ens till omfånget av ett senapskorn, ej heller önskar Jag intaga din ställning. Om du icke följer Mig, då tillkommer dig de saker du besitter och Mig tillkommer den osvikliga säkerhetens land. Om du icke hörsammar Mig, varför ser du då med förakt på Mig och vill behandla Mig med en sådan djup orättvisa? Skåda Min boning – ett högt berg där ingen bor. Ve dem som orättfärdigt gör ont mot människor och med orätt falskeligen tillskansar sig egendom av de troende i strid med Hans lysande bok, medan Jag, som i sanning är den rättmätige Härskaren över alla människor, som utsetts av den sanne, den obestridlige Ledaren, aldrig skulle inkräkta på människors egendom om det så vore till storleken av ett senapskorn, ej heller skulle Jag behandla dem orättvist. Snarare skulle Jag även umgås med dem såsom en ibland dem och Jag skulle vara deras vittne.

Det som ankommer på Mig är endast att omnämna din Herres bok och överbringa detta tydliga budskap. Om du önskar gå in genom paradisets portar, se! de står vidöppna inför dina ögon och ingen kan skada Mig. Varje brev som Jag hittills riktat till dig och till den som handhar dina angelägenheter, har endast varit tecken på Min givmildhet mot er båda, så att ni kanske kunde känna ängslan inför den dag som är nära förestående. Från det ögonblick ert förakt likväl tilltog avgavs mot er en gudomlig dom i Guds bok, ty ni har båda två, i sanning, förnekat er Herre och räknas till dem som kommer att förgås.… Detta är förvisso Min sista påminnelse till er och Jag skall hädanefter ej omnämna er, ej heller skall Jag notera något annat än att bekräfta er som trolösa.

Till Gud överlämnar Jag Mina och dina angelägenheter och Han är sannerligen den bäste domaren. Om ni emellertid skulle vända åter skulle ni, oavsett vad ni än månde önska av jordiska ägodelar beviljas er och de outsägliga glädjeämnena i nästa liv och ni skulle ärva sådan ärevördig makt och sådant majestät att era sinnen näppeligen kan föreställa er det i detta dödliga liv. Men om ni icke vänder tillbaka skall följderna av era överträdelser drabba er.

Ni kan ej ändra det som den Allsmäktige har föreskrivet Mig. Ingenting skall beröra Mig förutom det som Gud, Min Herre, har förutbestämt för Mig. Honom har Jag skänkt hela Mitt förtroende och på Honom förlitar sig de trogna helt och fullt.

Var Mitt vittne, o Herre, till att Jag genom att sända denna strålande epistel skall ha kungjort Dina verser för dem båda och uppfyllt Ditt vittnesbörd för dem. Jag är helt tillfreds med att få lägga ned Mitt liv på Din väg och längtar efter att inom kort vända tillbaka till Din närvaro. Pris vare Dig i himmelen och på jorden. Behandla dem i enlighet med Ditt påbud. Du är i sanning den bäste beskyddaren och hjälparen.

Tillrättalägg, o Herre, den oordning som människor vållar och låt Ditt ord lysa strålande över hela jorden så att inga spår av de ogudaktiga måtte kvarstå.

Jag ber Dig om förlåtelse, o Min Herre, för det som Jag har yttrat i Din epistel och Jag fylls av ånger inför Dig. Jag är blott en av Dina tjänare som lovprisar Dig. Förhärligad vare Du, ingen Gud finnes utom Du. Dig har Jag skänkt hela Mitt förtroende och Dig bönfaller Jag om förlåtelse för att Jag är en bedjande vid Din dörr.

Gud, din Herre, Herren på den mäktiga tronen, är helgad över vad människorna felaktigt och utan vägledning av Hans upplysande bok betygar om Honom. Frid vare med dem som ber Gud, din Herre, om förlåtelse och säger: "Sannerligen, prisad vare Gud, världarnas Herre.”

UTDRAG UR EN SKRIFT INNEHÅLLANDE ORD RIKTADE TILL MECKAS SHERIF

O sherif!… I hela ditt liv har du ägnat dig åt att tillbedja Oss men när Vi uppenbarade Oss för dig avstod du från att vittna om Vår Hågkomst och att betyga att Han, i sanning, är den mest Upphöjde, den högsta Sanningen, den Allhärlige. Sålunda har Din Herre satt dig på prov på uppståndelsens dag. Sannerligen, Han är den Allvetande, den Allvise.

För hade du yttrat "Här är jag" vid den tidpunkt då Vi sände dig boken, skulle Vi ha låtit dig få tillhöra den skara av Våra tjänare som verkligen tror och skulle nådigt ha prisat dig i Vår bok ända till den dag då alla människor skall framträda inför Oss för domslut. Detta är sannerligen till mycket större fördel för dig än alla andakter du hållit för din Herre under hela ditt liv, ja, alltifrån den begynnelse som icke har någon begynnelse. Detta är förvisso vad som skulle ha tjänat och alltid kommer att tjäna dina intressen. Sannerligen, Vi är medvetna om allt. Men trots att Vi hade kallat dig att vara till i syfte att uppnå Vår närvaro på uppståndelsens dag utestängde du dig från Oss utan någon anledning eller någon skriftlig förklaring; hade du däremot varit en av dem som är utrustade med Bayáns kunskap skulle du vid åsynen av boken genast ha betygat att det icke finnes någon Gud utom Han, Hjälpen i farans stund, Den i sig själv varande och skulle ha bekräftat att Han, som har uppenbarat Koranen, likaledes har uppenbarat denna bok, att varje ord i den är från Gud och att vi alla betygar vår trohet till den.

Emellertid har det som var förutbestämt inträffat. Skulle du vända åter till Oss medan uppenbarelsen fortfarande fortsätter genom Oss skall Vi omvandla din eld till ljus. Vi har i sanning makt över allting. Om du däremot brister i denna uppgift skall du icke finna någon annan utväg än att anamma Guds sak och att vädja om att frågan om din trohet skall uppmärksammas av Honom som Gud skall uppenbara och att Han i sin nåd bringar dig välgång och orsakar att din eld omvandlas till ljus. Detta är vad som har nedsänts till Oss. Om så icke sker skall vadhelst Vi har nedskrivit kvarstå som bindande och oåterkalleligen vara påbjudet av Gud, Hjälpen i farans stund, Den i sig själv varande och Vi skall därför som ett tecken på Vår rättvisa visa bort dig från Vår närvaro. Sannerligen, Vi är rättvis i Vår dom.

SKRIFT TILL EN ISLAMISK TEOLOG

O ‘Abdu’s-Sáhib! Sannerligen, Gud och alla skapade ting vittnar om att det icke finnes någon annan Gud än Jag, den Allsmäktige, den högt Älskade.…

Din syn skyms av tron på att den gudomliga uppenbarelsen avslutades med Muhammeds ankomst. Detta har Vi betygat i Vårt första brev. Sannerligen, Han som har uppenbarat verser för Muhammed, Guds apostel, har likaledes uppenbarat verser för 'Alí-Muhammed. För vem annan än Gud kan uppenbara för en människa så tydliga och klara verser att de överväldigar alla de lärda? Eftersom du har erkänt uppenbarelsen av Muhammed, Guds apostel, finns det inget annat för dig att göra än att vittna om att det som har uppenbarats av den Första punkten också utgått från Gud, Hjälpen i farans stund, Den i sig själv varande. Är det icke sant att Koranen har sänts ned från Gud och att alla människor är maktlösa inför dess uppenbarelse? Dessa ord har likaledes uppenbarats av Gud, om du blott kunde inse det. Vad finns det i Bayán som håller dig tillbaka från att erkänna att dessa verser nedsänts av Gud, den Ouppnåelige, den mest Upphöjde, den Allhärlige?

Kärnan i dessa ord är denna: Om Vi skulle föra dig till räkenskap skulle det visa sig att du är tomhänt; Vi har i sanning kunskap om allt. Om du hade sagt ”ja” när du hörde Guds ord skulle du ha betraktats som någon som dyrkat Gud alltifrån den begynnelse som icke har någon begynnelse fram till denna dag och aldrig ens ett ögonblick varit olydig mot Honom. Dessutom har inga av de goda gärningar du åstadkommit under hela ditt liv, eller de ansträngningar du gjort för att rena hjärtat från alla tankar utom dem som är Gud till behag, i sanning, varit till någon nytta för dig ens i ett senapskorns omfattning, eftersom du avskärmat dig från Gud och dröjde kvar vid tidpunkten för Hans framträdande.

Sannerligen, alla präster i landet Káf (Kúfih) skall, liksom du, få denna fråga av Gud: "Är det icke underligt att ni, när en Budbärare kommer till er med en bok, samtidigt som ni erkänner er maktlöshet, vägrar att följa den lära från Gud som Han bringat och framhärdar i er misstro?" Därför skall du tilldelas den eld som tilldelats dem som vände sig bort från Gud i det landet eftersom du är deras ledare; ack, om du blott vore en av dem som är uppmärksamma.

Hade du troget lytt Guds påbud skulle alla invånare i ditt land ha följt dig och trätt in i det himmelska paradiset, för evigt nöjda med Guds välbehag. Emellertid, på den dagen skall du önska att Gud icke hade skapat dig.

Du framställer dig som en av de lärda i den islamiska tron så att du kan rädda de troende men du förorsakade att dina anhängare kom att sjunka i elden, ty när Guds verser sändes ut avskärmade du dig från dem och ändå anser du dig vare en av de rättfärdiga.… Nej, vid Hans liv, Han som Gud skall uppenbara! Varken du eller någon bland Hans tjänare kan förevisa minsta bevis, medan Gud strålar i sin prakt över skapelserna och genom kraften i sin befallning står fram högt över alla som dväljes i himmelens och jordens riken och allt vad som ligger däremellan. Sannerligen, Han har makt över alla skapade ting.

Du har givit dig själv namnet 'Abdu’s-Sáhib (Herrens tjänare), men när Gud i sanning uppenbarade din Herre och du fick se Honom med dina egna ögon kände du icke igen Honom fastän du av Gud har kallats att vara till i syfte att uppnå Hans närvaro, kunde du blott verkligen tro på det som står i tredje versen i kapitlet benämnt "Åska."[viii]

Du argumenterar: "Hur kan vi erkänna Honom då vi icke har hört annat än ord som saknar obestridliga bevis?" Men eftersom du har erkänt och anammat Muhammed, Guds apostel, genom Koranen, hur kan du vägra att erkänna Honom som sänt dig boken, trots att du kallar dig själv "Hans tjänare"? Sannerligen, Han utövar obestridlig överhöghet över sina uppenbarelser för hela mänskligheten.

Om du skulle komma till Oss medan gudomlig uppenbarelse nedstiger till Oss, skulle måhända Gud omdana din eld till ljus. Sannerligen, Han är den städse Förlåtande, den mest Frikostige. I annat fall kommer det som har uppenbarats att gälla och slutgiltigt och troget vidmakthållas av alla intill uppståndelsens dag.… Om den gudomliga uppenbarelsen upphör borde du skriva en anhållan till Honom som Gud skall uppenbara och bedja om att den överlämnas till Hans närvaro. I den måste du bönfalla din Herre om förlåtelse, vända dig till Honom i ånger och sälla dig till dem som är helt hängivna Honom. Kanske kommer Gud att omvandla din eld till ljus vid nästa uppståndelse. Han är i sanning Beskyddaren, den mest Upphöjde, den evigt Förlåtande. För Honom bugar sig i tillbedjan alla som är i himlarna och på jorden och allt vad som ligger däremellan och till Honom skall alla återvända.

Vi anmodar dig att rädda dig själv och alla invånare i landet från elden och att därefter inträda i det oförlikneliga och upphöjda paradis som är Hans välbehag. I annat fall kommer dagen då du skall förgås och inträda i elden och då du varken skall ha en beskyddare eller hjälpare från Gud. Vi har haft medlidande med dig som ett tecken på Vår nåd eftersom du har vänt dig till Oss. Sannerligen, Vi är medvetna om allt. Vi är varse dina rättfärdiga handlingar även om de ej skall vara dig till nytta; ty hela syftet med sådan rättfärdighet är enkom till för erkännandet av Gud, din Herre och en orubblig tro på de ord som uppenbarats av Honom.

SKRIFT TILL SULAYMÁN, EN AV DE MUSLIMSKA TEOLOGERNA I LANDET MASQAT

Detta är en epistel från Gud, Hjälpen i farans stund, Den i sig själv varande, till Sulaymán i landet Masqat, till höger om havet. Det finnes i sanning ingen annan Gud än Han, Hjälpen i farans stund, Den i sig själv varande.… Sannerligen, om alla invånarna i himmel och på jord och allt som finns däremellan skulle församlas, skulle de ändå icke lyckas utan vara oförmögna att frambringa en likadan bok som denna, även om Vi gjorde dem till mästare på jorden i vältalighet och lärdom. Eftersom du anför bevis ur Koranen skall Gud med bevis från samma bok rättfärdiga sig själv i Bayán. Detta är ingenting annat än ett påbud av Gud och Han är förvisso den Allvetande, den Allsmäktige.

Om du är en av dem som verkligen tror har du inget annat val än att visa din trohet. Detta är Guds väg för alla invånare på jorden och i himmelen och allt som ligger mellan dem. Det finnes ingen annan Gud än Jag, den Allsmäktige, den Ouppnåelige, den mest Upphöjde.

Från detta land fortsatte Vi därefter till det heliga huset och på Vår återresa anlände Vi åter till denna plats då Vi märkte att du ej hade fäst något avseende vid det som Vi tillsänt dig och att du ej heller är en av dem som har en uppriktig tro. Även om Vi skapat dig för att skåda Vårt anlete och Vi anlände till din ort, uppnådde du icke syftet med din skapelse och detta trots din livslånga gudsdyrkan. De gärningar du har åstadkommit skall därför vara förgäves, på grund av att du utestängt dig som av en slöja från Vår närvaro och från Våra skrifter. Detta är ett oåterkalleligt påbud, av Oss förordnat. Sannerligen, Vi är rättvis i Vår dom.

Hade du uppmärksammat innehållet i episteln Vi tillsänt till dig skulle det ha gagnat dig långt mer än om du dyrkat din Herre från den begynnelse som icke har någon begynnelse intill denna dag. Det hade verkligen varit mer aktningsvärt än att söka bevisa uppriktigheten i din tillbedjan. Hade du nått din Herres närvaro i detta land och varit bland dem som verkligen tror att Guds anlete skådas i den Första punktens gestalt, skulle det ha varit till mycket större nytta än om du kullkastat dig i tillbedjan alltifrån den begynnelse som icke har någon begynnelse fram till idag.…

Sannerligen, Vi prövade dig och fann att du icke var bland dem som förlänats förståelse och därför fastställde Vi för dig förnekelsens dom som ett tecken på Vår rättvisa och sannerligen, Vi är opartiska.

Skulle du emellertid återvända till Oss, skulle Vi omvandla din förnekelse till ett bejakande. Sannerligen, Vi är den som besitter ofantlig givmildhet. Men om den Första punkten skulle upphöra att vara med dig, skall Guds ord vara slutgiltiga och oföränderliga och kommer förvisso att vidmakthållas av alla.

Skulle du sända ett brev till Honom som Gud skall uppenbara och anhålla om att det överlämnas till Hans närvaro, skulle Han måhända i sin nåd förlåta dig och genom sin befallning förvandla din förnekelse till ett bejakande. Han är i sanning den mest Välgörande, den mest Frikostige, Han vars nåd är oändlig. I annat fall kommer du på grund av din underlåtenhet att säga "ja, här är jag", ej att finna någon utväg och ej draga någon nytta av de gärningar du har utfört. Sannerligen, Vi har nedsatt dig och dina verk till intet, som om du aldrig hade kommit till och ej heller varit en av dem som gör goda gärningar, så att detta må tjäna som en läxa för dem som har givits Bayán, på det att de måhända kommer att noga uppmärksamma när de heliga skrifterna av Honom som Gud skall uppenbara når dem och kanske genom att begrunda dem bli i stånd att rädda sina egna själar.

Vår nåd genomsyrar förvisso alla som bor i jordens och himmelens riken och i vadhelst som ligger mellan dem, och utöver dem hela mänskligheten. De själar som har utestängt sig som av en slöja kan aldrig få taga del av utgjutelserna av Guds nåd.

2 UTDRAG UR QAYYÚMU’L-ASMÁ

Allt pris vare Gud, som genom sanningens kraft har sänt ned denna bok till sin tjänare, på det att den må tjäna som ett strålande ljus för hela mänskligheten … Sannerligen, detta är ingenting annat än den högsta sanningen. Det är den väg som Gud har framvisat för alla som är i himmelen och på jorden. Må därför den som vill, välja den rätta vägen till sin Herre. Sannerligen, detta är Guds sanna tro och om detta vittnar Gud och de som har förlänats förståelse av boken. Detta är sannerligen den eviga sanningen som Gud, Dagarnas uråldrige, har uppenbarat för sitt allsmäktiga Ord – Han som har uppstigit från den Brinnande buskens mitt. Detta är mysteriet som har varit fördolt för alla som är i himmelen och på jorden och i denna underbara uppenbarelse har den i sanning nedtecknats i moderboken av Guds, den Upphöjdes hand.…

O konungar och konungars söner! Lägg åt sidan, alla och envar, era herravälden vilka tillhör Gud.…

Låt dig icke luras av din överhöghet, o sháh, ty "varje själ kommer att uppleva döden,"[ix] och detta är i sanning nedskrivet som ett Guds påbud. Kapitel I.


O islams konung! Stöd Honom som är Vår Största hågkomst i kraft av sanningen efter att ha accepterat boken, ty Gud har, i sanning, på domens dag för dig och för dem som kretsar kring dig, utsett en ansvarsställning på den väg som är Hans. Jag svär vid Gud, o sháh! Om du visar fiendskap mot Honom som är Hans Hågkomst kommer Gud på uppståndelsens dag att inför alla konungar döma dig till helvetets eld och du skall förvisso icke finna någon hjälpare på den dagen förutom Gud, den Upphöjde. Rena, o sháh, den heliga marken (Teherán) från dem som har förkastat denna bok innan Guds Hågkomst, förfärande och plötsligt och med Guds, den Högstes tillåtelse, uppenbarar sig med denna Hans mäktiga sak. Gud har sannerligen anbefallt dig att underkasta dig Honom som är Hans Hågkomst och Hans sak och att underkuva länderna med sanningens kraft och med Hans tillåtelse, ty av barmhärtighet har du förlänats överhöghet i denna värld och kommer i den nästkommande att dväljas nära helighetens säte med invånarna i Hans välbehags paradis.…

Vid Gud! Om ni handlar väl kommer ni att handla väl mot er själva; och om ni förnekar Gud och Hans tecken kan Vi, som har Gud, i sanning undvara allt skapat och allt jordiskt herravälde. Kapitel I.


Var nöjd med Guds, den Sannes befallning, medan överhöghet, vilket nedskrivits i moderboken av Guds hand, med säkerhet har förlänats Honom som är Hans Hågkomst.…

O sháhens minister! Frukta Gud, förutom vilken det ej finns någon annan Gud, den högsta Sanningen, den Rättvise, och lägg undan ditt herradöme ty Vi ärver med Guds den Allvises tillåtelse jorden och alla som dväljes därpå[x], och Han skall med rätta vara ett vittne för dig och för sháhen. Skulle ni med absolut uppriktighet hörsamma Guds Hågkomst med absolut uppriktighet skulle Vi på uppståndelsens dag med Guds tillåtelse säkerställa att ett vidsträckt herravälde skall bli ert i Hans eviga paradis.

Fåfängligt är sannerligen ditt herravälde, ty Gud har avsatt jordisk egendom för dem som har förnekat Honom, ty Han som är din Herre håller i sitt grepp den mest ypperliga boning, Han som i sanning är Dagarnas uråldrige.…

O konungaskara! Överlämna med sannfärdighet och med största hast till folken i Turkiet och i Indien de verser som uppenbarats av Oss, och utöver dem med styrka och sannfärdighet till länder i både öst och väst.… Och du skall veta att om du stödjer Gud kommer Han på uppståndelsens dag att nådigt hjälpa dig på bron, genom Honom som är Hans Största hågkomst.…

O människor på jorden! Den som åtlyder Guds Hågkomst och Hans bok har i sanning åtlytt Gud och Hans utvalda och Han kommer i det kommande livet att i Guds närvaro räknas till invånarna i Hans välbehags paradis. Kapitel I.


Sannerligen, Vi har gjort uppenbarandet av verser till ett vittnesbörd om Vårt budskap till er. Kan ni framställa en enda bokstav i likhet med dessa verser? Tag då fram era bevis om ni är bland dem som kan urskilja den ende sanne Guden. Jag betygar högtidligen inför Gud att om så alla människor och själar samlades för att sammanställa ett kapitel likt dem som står i denna bok skulle de förvisso misslyckas även om de skulle bistå varandra.[xi]

O prästskara! Frukta Gud för era åsikters skull från och med denna dag och framledes, ty Han som är Vår Hågkomst mitt ibland er och som kommer från Oss är i sanning Domaren och Vittnet. Vänd er bort från det ni håller fast vid och från det som Gud, den Sanne, icke har helgat i sin bok, ty på uppståndelsens dag kommer ni sannerligen att hållas ansvariga på bron för den inställning ni intagit.… Vi har till er utsänt denna bok vilken förvisso ingen kan missbedöma.…

O Bokens folk! Frukta Gud och stoltsera ej med er lärdom. Följ boken som Hans Hågkomst har uppenbarat till Guds, den Sannes lovprisande. Han som är den eviga Sanningen är mitt vittne! Den som följer denna bok har sannerligen följt alla skrifter som i det förgångna nedsänts från himmelen av Gud, den högsta Sanningen. Han är förvisso väl underrättad om vad ni företar er.… De sanna efterföljarna av islam skulle säga: "Herre, vår Gud! Vi har lyssnat till Din Hågkomsts kallelse och åtlytt Honom. Förlåt oss våra synder. Du är sannerligen den eviga Sanningen och till Dig, vår osvikliga tillflykt, måste vi alla återvända."[xii] Kapitel II.


För dem som förnekar Honom som är Guds främsta Port, har Vi förberett en smärtsam plåga, såsom rättvist föreskrivits av Gud. Han, Gud, är den Mäktige, den Vise.

Vi har i sanning nedsänt denna gudomligt inspirerade bok till Vår Tjänare.… Tillfråga då Honom som är Vår Hågkomst om tolkningen därav, då Han enligt det gudomliga påbudet genom Guds nåd förlänats kunskapen om dess verser .…

O människobarn! Om ni tror på den ende sanne Guden, följ då Mig, Guds största Hågkomst, utsänd av er Herre, att Han i sin nåd måtte förlåta er för era synder. Sannerligen, Han är förlåtande och barmhärtig mot de trofastas skara. Vi väljer i sanning budbärarna genom styrkan i Vårt ord och Vi upphöjer deras avkomma, några över andra, genom Guds mäktiga Hågkomst, såsom föreskrivits i boken och däri förborgats.…

Några av stadens invånare har betygat: "Vi är Guds hjälpare” men när denna Hågkomst plötsligt kom till dem, vände de sig bort och bistod Oss ej. Sannerligen, Gud är Min Herre och er sanne Herre; dyrka Honom därför, eftersom denna ‘Alís (Bábs) väg i er Herres ögon icke är något annat än den raka vägen.[xiii] Kapitel III.


Till alla folk har Vi nedsänt boken på deras eget språk.[xiv] Denna bok har Vi i sanning uppenbarat på Vår Hågkomsts språk och det är sannerligen ett underbart språk. Han är förvisso den eviga Sanningen, kommen från Gud och, enligt det gudomliga omdömet i moderboken är Han den mest framstående bland det arabiska språkets skriftställare och till sitt tal den mest vältalige. Han är i sanning den förnämsta talismanen och begåvad med överjordisk kraft, såsom det står skrivet i moderboken.…

O stadsinvånare! Ni har icke trott på er Herre. Om ni verkligen är trogna Muhammed, Guds apostel och profeternas sigill och om ni följer Hans bok Koranen, som är felfri, så finner ni dess like här och vilken Vi i sanning och med Guds tillåtelse sänt ned till Vår tjänare. Om ni ej är förmögna att tro på Honom kommer er tro på Muhammed och Hans bok som uppenbarades i det förgångna i sanning att betraktas som falsk i Guds ögon. Om ni förnekar Honom kommer det med absolut säkerhet att bli uppenbart för er att ni även har förnekat Muhammed och Hans bok. Kapitel IV.


Frukta Gud och yppa icke ett ord rörande Hans största Hågkomst än det som har föreskrivits av Gud, eftersom Vi har upprättat ett särskilt förbund med varje profet och dennes efterföljare rörande Honom. Vi har förvisso ej sänt någon budbärare utan detta bindande förbund och Vi fäller i sanning icke någon dom förrän Hans förbund upprättats, Han som är den mäktigaste Porten. Inom kort och i den rätta stunden kommer slöjan lyftas bort från era ögon. Då skall ni skåda den upphöjda Hågkomsten från Gud, oförtäckt och levande. Kapitel V.


Föreställer sig människor att Vi befinner Oss långt bort ifrån jordens folk? Nej, på den dag då Vi låter dem drabbas av dödens kval[xv] skall de på uppståndelsens slätt få skåda hur barmhärtighetens Herre och Hans Hågkomst var nära. Därpå skall de utbrista: "Ack, om vi blott hade följt Bábs väg! Ack, om vi hade sökt skydd hos Honom allena och icke hos förvända och villsekomna människor! Ty sannerligen, Guds Hågkomst framträdde framför oss[xvi], bakom oss och på alla sidor, men vi var ändå i sanning utestängda från Honom såsom av en slöja.” Kapitel VII.


Säg icke: "Hur kan Han tala om Gud då Hans ålder icke är mer än tjugofem?" Lyssna på Mig. Jag svär vid Herren över himlarna och jorden: Jag är sannerligen en Guds tjänare. Jag har gjorts till bärare av ovedersägliga bevis från Hans närvaro som är den länge förväntade Guds Återstod. Här är min bok, öppen inför era ögon, såsom den sannerligen är inskriven i moderboken i Guds närvaro. Gud har sannerligen välsignat Mig varhelst Jag må befinna Mig och har ålagt Mig att ägna Mig åt bön och att vara uthållig så länge Jag skall leva bland er på jorden. Kapitel IX.


Förhärligad vare Han förutom vilken det ej finns någon annan Gud. I sitt grepp håller Han källan till överhöghet och Gud är sannerligen mäktig över alla ting. Vi har förordnat att varje långt liv i sanning skall drabbas av nedgång[xvii] och att varje vedermöda skall följas av lättnad,[xviii] på det att människor skall kunna igenkänna Guds Port såsom Han som är den eviga sanningen, och sannerligen, Gud skall stå som vittne åt dem som har trott. Kapitel XIII.


O Guds tjänare! Var ej bedrövade om en sak ni frågar Honom om förblir obesvarad eftersom Han av Gud anbefallts att iakttaga tystnad, en tystnad som i sanning är lovvärd. Vi har helt visst gjort det möjligt för Dig att i drömmen skåda ett mått av Vår sak, men om Du skulle berätta för andra om det dolda Mysteriet skulle de bland dem själva bestrida dess sanning. Sannerligen, din Herre, sanningens Gud, känner hjärtans innersta hemligheter.[xix]

O världens folk! Vadhelst ni har offrat på den ende sanne Gudens väg finner ni vid Guds heliga Port förvisso väl bevarat av Gud, Bevararen. O jordens folk! Var trofasta mot detta strålande Ljus som Gud nådigt har förlänat Mig genom styrkan i den ofelbara sanningens kraft och gå icke i den ondes fotspår,[xx] eftersom han manar er att icke tro på Gud, er Herre, och sannerligen, Gud kommer icke att förlåta trolöshet mot Honom, även om Han må giva syndernas förlåtelse för andra synder åt vemhelst Han behagar.[xxi] Hans kunskap omfattar alla ting.… Kapitel XVII.


O folk i öst och väst! Frukta Gud i fråga om den sanne Josefs sak och byt ej ut Honom mot ett ynka pris[xxii] som ni själva fastställt eller för en liten del av era jordiska ägodelar, på det att ni i sanning må lovordas av Honom som de som räknas till de fromma som står nära denna Port. Sannerligen, Gud har berövat honom sin nåd, som martyrerade Husayn, Vår anfader, ensam och övergiven som Han var i landet Taff (Karbilá). Och Mu'áviyihs son Yazid bytte på grund av sitt fördärvliga begär bort den sanne Josefs huvud till ondskefulla människor för ett ringa pris och en försumbar del av sin egendom. De förkastade förvisso Gud genom att begå ett stort misstag. Inom kort kommer Gud att hämnas dem vid tiden för Vår återkomst och Han har i sanning förberett en svår plåga för dem i den kommande världen. Kapitel XXI.


O Qurratu’l-'Ayn![xxiii] Vi har i sanning vidgat Ditt hjärta i denna uppenbarelse som är helt unik bland alla skapade ting och har upphöjt Ditt namn genom uppenbarandet av Báb, så att människor må bli medvetna om Vår överjordiska makt och erkänna att Gud är oändligt helgad över alla människors lovprisande. Han är förvisso oberoende av hela skapelsen. Kapitel XXIII.


Änglarna och andarna nedstiger med Guds tillåtelse till denna Port[xxiv] i led efter led och kretsar runt denna Fokuspunkt i en långsträckt rad. Hälsa dem välkomna, o Qurratu'l-'Ayn ty gryningen har sannerligen brutit in. Förkunna sedan för de troendes skara: "Är icke Morgonens ankomst, bebådad i moderboken, nära förestående?”…[xxv]

O Qurratu’l-’Ayn! Vänd Dig i hängivenhet till Gud angående Din sak, ty världens folk har blivit orättfärdiga och vore det icke för utgjutandet av Guds nåd och Din nåd mot dem, skulle ingen någonsin kunna rena en enda själ. [xxvi] O Qurratu'l-'Ayn! Det kommande livet är sannerligen till mycket större gagn för Dig och för dem som följer Din sak än detta jordiska liv och dess nöjen. Detta är vad som har blivit förutbestämt enligt Försynens förordning.…

O Qurratu'l-'Ayn! Säg: Sannerligen, Jag är "Guds port" och med tillstånd från Gud, den högsta Sanningen, ger Jag Dig att dricka av Hans uppenbarelses kristallklara vatten som forsar ut från den okränkbara Källan på det heliga berget. Må de som uppriktigt söker efter den ende sanne Guden då sträva efter att nå fram till denna Port.[xxvii] Sannerligen, Gud är mäktig över alla ting.…

O jordens folk! Lyssna till Guds heliga röst som förkunnas av denne arabiske Yngling, av den Allsmäktige nådigt utvald för sitt eget Jag. Han är sannerligen ingen annan än den Sanne, som Gud har anförtrott detta uppdrag från den Brinnande buskens mitt.

O Qurratu'l-'Ayn! Avslöja vad Dig behagar av den Allhärliges hemligheter, ty högt böljar havet[xxviii] på befallning av den oförliknelige Herren. Kapitel XXIV.


Skall ni med er gudlöshet och era själviska fantasier intrigera mot Honom som är Guds Största hågkomst? Vid Guds rättfärdighet, alla som är i himmelen och på jorden och allt vad som ligger däremellan ter sig i Mina ögon som blott ett spindelnät[xxix] och sannerligen, Gud bär vittnesbörd om alla ting. De smider verkligen ränker blott mot sig själva. Gud har berett denna Hågkomst att i sanning vara oberoende av alla dem som vistas på jorden och i himmelen. Kapitel XXV.


O jordens folk! Under den tid Jag var frånvarande nedsände Jag portar till er men de troende, med undantag för en handfull, åtlydde dem icke. Tidigare sände Jag Ahmad till er och på senare tid Kázim men bortsett från de renhjärtade bland er följde ingen dem. Vad har hänt med er, o bokens folk? Fruktar ni icke den ende sanne Guden, Han som är er Herre, Dagarnas uråldrige.… O ni som bekänner tro på Gud! Jag besvär er vid Honom som är den eviga Sanningen! Kan ni skönja någon bland dessa portars föreskrifter som strider mot de Guds bud som anförs i denna bok? Har er lärdom vilselett er på grund av er ogudaktighet? Tag er då i akt ty sannerligen, er Gud, Herren av den eviga Sanningen, är med er och är förvisso vaksam över er.… Kapitel XXVII.


O fränder till den Största hågkomsten! Detta heliga Träd, karmosinrött av tjänandets olja, har sannerligen sprungit fram ur er egen mark mitt i den Brinnande busken, men ni förstår ingenting alls av detta, av Hans sanna, himmelska kännetecken och ej heller av de faktiska omständigheterna i Hans jordiska liv och ej heller av tecknen på Hans kraftfulla och oklanderliga uppträdande. Påverkade av era fantasier anser ni Honom vara främmande för den högsta sanningen, medan Han enligt Guds uppskattning icke är någon annan än den Utlovade själv, förlänad den högsta sanningens kraft och sannerligen, såsom förordnats i Moderboken hålles Han ansvarig i den Brinnande buskens mitt.…

O Qurratu'l-'Ayn! Bringa det mest upphöjda ordets kallelse till tjänarinnorna i Din släkt. Varna dem för den största elden och frambär till dem det glada budskapet att efter detta mäktiga förbund skall en evig återförening med Gud i Hans välbehags paradis äga rum nära helighetens säte. Sannerligen, Gud, skapelsens Herre, äger makt över alla ting.

O Du Hågkomstens moder! Frid och Guds hälsning vile över dig. Du har verkligen tålmodigt hållit fast vid Honom som är Guds upphöjda Jag. Erkänn då ställningen hos din Son, som icke är någon annan än Guds mäktiga Ord. Han har sannerligen lovat sig själv att ansvara för dig både i din grav och på domens dag, medan du i Guds bevarade skrift har blivit förevigad som "den Trofastes moder" av Hans Hågkomsts penna. Kapitel XXVIII.


O Qurratu’l-'Ayn! Sträck icke ut dina händer till fullo i Saken, eftersom människorna på grund av Mysteriet skulle finna sig vara i ett tillstånd av dvala och, Jag svär vid den sanne allsmäktige Guden, det finns ännu ett tillfälle för Dig efter denna religionsordning.

Du skall, när den utsedda timman har infallit, med Guds, den Allvises tillåtelse, uppenbara en svag, en oändligt liten strimma av Ditt ogenomträngliga Mysterium från höjderna av det högsta och mystiska berget, så att de som har erkänt strålglansen från Sinais prakt kan avdomna och dö då de fångar den blixtrande glimten av det starka och karmosinröda ljus som omsluter Din uppenbarelse. Sannerligen, Gud är Din osvikliga beskyddare. Kapitel XXVIII.


O Persiens folk! Är ni icke nöjda med denna strålande ära som Guds Största hågkomst har förlänat er? Ni har sannerligen blivit särskilt gynnade av Gud genom detta mäktiga ord. Drag er då ej tillbaka från Hans närvaros helgedom ty, vid den ende sanne Gudens rättfärdighet, Han är ingen annan än Den högsta sanningen från Gud; Han är den mest Upphöjde och Källan till all vishet enligt vad som förordnats i Moderboken.…

O jordens folk! Håll ihärdigt fast vid den Högste Gudens band, som icke är någon annan än denne arabiske Yngling, Vår Hågkomst – Han som står fördold vid punkten av is mitt i eldens hav. Kapitel XXIX.


O jordens folk! Vid den ende sanne Gudens rättfärdighet, Jag är Himmelens jungfru, född av Bahás ande och dväljes i den boning som är uthuggen ur en massa av rubin, fin och pulserande; och i detta mäktiga paradis har Jag icke någonsin bevittnat något annat än det som förkunnar Guds Hågkomst genom att kungöra denne arabiske Ynglings dygder. Sannerligen, det finnes ingen annan Gud än er Herre, den Allbarmhärtige. Förhärliga då Hans ställning, ty se Han är säker mitt i hjärtat av det allra högsta Paradiset och förkroppsligar Guds pris i tabernaklet där Hans härlighet lovsjunges.

Ena gången hör Jag Hans stämma när Han hyllar Honom som är Den för evigt levande, Dagarnas uråldrige och andra gången när Han talar om mysteriet med sitt mest vördnadsvärda namn. Och när Han stämmer upp hymner om Guds storhet jämrar sig hela paradiset i sin längtan att blicka på Hans skönhet och när Han lovsjunger och förhärligar Gud blir hela paradiset orörligt likt is, inneslutet i hjärtat av ett frostbundet berg. Jag tycker Mig kunna se Honom vandra längs en rak medelväg där varje paradis är Hans eget paradis och varje himmel Hans egen himmel, medan hela jorden och allt som däri finnes ter sig som blott en ring på Hans tjänares finger. Förhärligad vare Gud, Hans Skapare, den eviga överhöghetens Herre. Sannerligen, Han är ingen annan än Guds tjänare, Porten till Guds, er Herres, Återstod och den högsta Sanningen. Kapitel XXIX.


O Du, som är Guds mäktigaste Ord! Frukta icke och var ej heller bedrövad, ty Vi har i sanning beslutat om syndernas förlåtelse för dem som har svarat på Din kallelse, oavsett om det är män eller kvinnor och gjort detta i den högst Älskades närvaro och i enlighet med Ditt önskemål. Sannerligen, Hans kunskap omfattar allting. Vid Mitt liv, Jag besvär dig, vänd Ditt ansikte mot Mig och var ej orolig. Sannerligen, Du är den Upphöjde i den himmelska härskaran och Ditt dolda mysterium har förvisso nedtecknats i skapelsens skrift i den Brinnande buskens mitt. Inom kort kommer Gud att skänka Dig herraväldet över alla människor eftersom Hans styre höjer sig över hela skapelsen. Kapitel XXXI.


O skara av shiiter! Frukta Gud och Vår sak vilken rör Honom som är Guds Största hågkomst, ty stor är dess eld såsom förordnats i moderboken. Kapitel XL.


Läs med den evige Gudens tillåtelse så mycket som är passande i denna Koran, både morgon och afton och sjung denna boks verser i de ljuva tonarterna hos denna Fågel, som på himlavalvet drillar sin melodi. Kapitel XLI.


Kom ut från era städer, o människor i västerlandet, och bistå Gud innan den dag infaller då barmhärtighetens Herre skall komma ned till er i molnens skugga med änglarna kretsande omkring sig,[xxx] höjande Hans lov och att sökande förlåtelse för dem som verkligen har trott på Våra tecken. Hans påbud har utfärdats och Guds befallning har i sanning uppenbarats såsom den givits i moderboken.…

Bliv såsom sanna bröder i Guds enda och odelbara religion, fria från åtskillnad, ty Gud önskar sannerligen att era hjärtan skall bli till speglar för era bröder i tron, så att ni finner er återspeglade i dem och de i er. Detta är Guds, den Allsmäktiges sanna väg och Han har i sanning uppsikt över era handlingar. Kapitel XLVI.


O jordens folk! Lyssna till Min kallelse som ljuder från detta heliga Träds nejder – ett Träd som lågar av den preexisterande elden: Det finnes ingen Gud utom Han; Han är den Upphöjde, den Allvise. O tjänare av den Barmhärtige! Träd in genom denna Port, alla och envar, och följ icke i den ondes fotspår ty han lockar er att beträda gudlöshetens och ondskans vägar; Han är i sanning er förklarade fiende.[xxxi] Kapitel LI.


Var tålmodig, o Qurratu'l-'Ayn, ty Gud har sannerligen lovat att upprätta Din överhöghet i alla länder och över människorna som bor i dem. Han är Gud och Han är i sanning mäktig över alla ting. Kapitel LIII.


Vid Min härlighet! Med Min makts händer kommer Jag att låta de otrogna få erfara vedergällningar, okända för alla utom Mig och kommer att över de trofasta fläkta denna myskdoftande andedräkt, som Jag har hyst i Min trons innersta hjärta; och sannerligen, Guds kunskap omfattar allting.

O ljusets skara! Vid Guds rättfärdighet, Vi talar icke på grund av själviskt begär, ej heller har en enda bokstav i denna bok uppenbarats utom med Guds, den högsta Sanningens, tillåtelse. Frukta Gud och hys inga tvivel rörande Hans sak, ty sannerligen, denna Ports mysterium är höljt i Hans skrifts mystiska uttalanden och har skrivits ned bortom den ogenomträngliga slöjan av Guds hand, Herren över det synliga och det osynliga.

Sannerligen, Gud har överallt kring denna Port skapat oceaner av gudomligt elixir, karmosinfärgade av tillvarons innersta och levandegjorda genom den önskade fruktens besjälade kraft; och Gud har tillhandahållit arkar av rubin, fina, karmosinröda, med vilka ingen utom Bahás folk, med Guds, den mest Upphöjdes tillåtelse, skall segla; och sannerligen, Han är den Allhärlige, den Allvise. Kapitel LVII


Herren har i sanning inspirerat Mig: Sannerligen, sannerligen, Jag är Gud, Han förutom vilken det finns någon annan Gud och Jag är i sanning Dagarnas uråldrige.…

O Konungarikets folk! Vid den sanne Gudens rättfärdighet, om ni står fast på denna linje som står upprätt mellan de två linjerna, skall ni sannerligen få dricka av det levande vattnet från underbara uppenbarelses fontän, vattnet som bjudes av Hans Hågkomsts hand.…

Jag svär vid er sanne Herre, vid Honom som är Herre över himlarna och jorden, att det gudomliga löftet beträffande Hans Hågkomst icke är annat än den högsta sanningen och, såsom kungjorts i Moderboken, skall det infrias.…

Säg, o jordens folk! Om ni samlades för att frambringa en enda bokstav som är lik någon från Mina verk, skulle ni aldrig kunna vara i stånd att göra det.[xxxii] Sannerligen, Gud är medveten om alla ting....

O Qurratu'l-'Ayn! Säg: Se! Månen har sannerligen bleknat; sannerligen, natten har svunnit hän; sannerligen, gryningen har ljusnat[xxxiii] ; sannerligen, Guds, din sanne Herres befallning har utförts.…

Av fullständig intighet, o store och allsmäktige Mästare, har Du genom Din makts himmelska kraft låtit Mig framträda och upphöjt mig för att förkunna denna uppenbarelse. Jag har icke gjort någon annan än Dig till Min förtrogne; Jag har ej hållit fast vid någon vilja utom Din. Du är i sanning den Alltillräcklige och bakom Dig står den sanne Guden, Han som överskuggar allting. Gud, den Upphöjde, den Kraftfulle, den Stödjande, är i sanning tillfyllest för Mig. Kapitel LVIII.


O Du som är Guds Återstod! Jag har offrat mig helt och hållet för Dig. Jag har icke längtat efter något annat än martyrium på Din kärleks väg. Fullgott vittne för mig är Gud, den Upphöjde, Beskyddaren, Dagarnas uråldrige.

Qurratu'l-’Ayn! Orden Du yttrat i denna betydelsefulla kallelse har bedrövat mig djupt. Det oåterkalleliga beslutet åvilar dock ingen annan än Gud och påbudet utgår icke från någon annan än Honom allenast. Vid mitt liv, Du är i Guds och Hans skapelses ögon den djupt Älskade. Sannerligen, det finnes ingen kraft utom hos Gud och ett tillräckligt vittne för mig är din Herre, som i sanning är den allsmäktige Vedergällaren. Kapitel LVIII.


O jordens folk! Vid Guds rättfärdighet, denna bok har genom den högsta sanningens kraft genomsyrat jorden och himmelen med Guds mäktiga Ord rörande Honom som är det mäktigaste Vittnesbördet, den förväntade Qá'im, och sannerligen, Gud har kunskap om allt. Denna gudomligt inspirerade bok har upprättat Hans bevis för alla dem som är i österlandet och i västerlandet, så akta er för att uttala något annat än sanningen om Gud, ty Jag svär vid er Herre att detta Mitt främsta bevis intygar allt.…


O Guds tjänare! Var tålmodiga, ty Gud give, Han som är den högsta sanningen kommer plötsligt att visa sig ibland er, förlänad det mäktiga ordets kraft och ni skall då förvirras av själva sanningen och ni skall icke ha någon makt att avvärja det.[xxxiv] Sannerligen, Jag är ett vittne för hela mänskligheten. Kapitel LIX.


Sannerligen, de som förlöjligar de underbara, gudomliga verserna som uppenbarats genom Hans Hågkomst gör endast sig själva till föremål för förlöjligande och Vi bistår dem i sanning med att utöka sin missgärning.[xxxv] Guds kunskap höjer sig verkligen över alla skapade ting....

De otrogna försöker helt visst skilja Gud från Hans Hågkomst,[xxxvi] men Gud har bestämt att fullända sitt Ljus[xxxvii] genom Hans Hågkomst och Han är i sanning mäktig över allting.…

Sannerligen, Kristus är Vårt Ord som vi delgav Maria[xxxviii] och må ingen uttala vad de kristna betecknar som "den tredje av tre"[xxxix] eftersom det skulle innebära att förtala Hågkomsten som, enligt vad som förordnats i moderboken, har förlänats högsta myndighet. Gud är verkligen blott en enda Gud och fjärran vore det Hans härlighet att det skulle finnas någon annan än Han. Alla de som skall uppnå Honom på uppståndelsens dag är endast Hans tjänare och Gud är i sanning en tillräcklig beskyddare. Sannerligen, Jag är ingen annan än Guds och Hans ords tjänare, och är ingen annan än den förste som bugar sig i tillbedjan inför Gud, den mest Upphöjde och Gud bevittnar förvisso allting. Kapitel LXI.


O Koranens folk! Ni är såsom intet om ni ej vänder er till Guds Hågkomst och till denna bok. Om ni följer Guds sak kommer Vi att förlåta era synder och om ni viker bort från Vår befallning kommer Vi, i sanning, att i Vår bok döma era själar till den största elden. Vi behandlar förvisso icke människor orättfärdigt ens i utsträckningen av pricken på en dadelkärna. Kapitel LXII.


O jordens folk! Sannerligen, Guds strålande Ljus har framträtt mitt ibland er, förlänad denna osvikliga bok, så att ni kan ledas till fridens väg och med Guds tillåtelse stiga ut ur mörkret in i ljuset och på denna långsträckta väg till sanningen.[xl]

Gud har av blotta intigheten och genom styrkan i sin befallning skapat himlarna och jorden och allt det som befinner sig däremellan. Han är allena och oförliknelig i sin eviga enhet utan en like i sitt heliga väsen, ej heller finns det någon själ förutom Hans eget Jag, som på något vederbörligt sätt kan förstå Honom.…

O jordens folk! Sannerligen, Hans Hågkomst är kommen till er från Gud efter en tidsrymd under vilken det ej funnits några budbärare,[xli] att Han måtte rena och avtvätta er er orenhet i väntan på den ende sanne Gudens dag; sök därför helhjärtat gudomliga välsignelser från Honom eftersom Vi, i sanning, har valt Honom att vara vittnet och källan till visdom för alla som dväljes på jorden.…

O Qurratu'l-'Ayn! Förkunna det som har sänts ned till Dig som ett tecken på den barmhärtige Herrens nåd, ty om Du icke gör det kommer Vår hemlighet aldrig att göras känd för folket,[xlii] medan Guds enda syfte med att skapa människan är att hon skall lära känna Honom. Gud har förvisso kunskap om allt och är oberoende av mänsklighetens behov. Kapitel LXII.


Närhelst de trofasta hör verserna i denna bok läsas kommer deras ögon att svämma över av tårar och deras hjärtan att röras djupt av Honom som är den största Hågkomsten på grund av den kärlek de hyser till Gud, den Allprisade. Han är Gud, den Allvetande, den Evige. De är i sanning invånare i det allra högsta paradiset där de alltid kommer att förbli. Sannerligen, de kommer att se inget annat däri än det som har utgått från Gud, ingenting som kommer att ligga bortom det som deras förståelse kan omfatta. Där kommer de att möta de troende i paradiset, vilka kommer att vända sig till dem med orden "frid, frid" på sina läppar.…

O troende skara! Lyssna till Min röst, som förkunnas av denna Guds Hågkomst. Sannerligen, Gud har uppenbarat för Mig att Hågkomstens väg som lagts fram av Mig, förvisso är Guds raka väg och att vemhelst som utövar någon annan religion än denna rätta tro kommer, vid kallelsen till räkenskap på domens dag, att upptäcka att han, såsom nedtecknats i boken, ej har har dragit någon fördel från Guds religion.…

Frukta Gud, o konungaskara, så att ni ej förblir fjärran från Honom som är Hans Hågkomst (Báb) efter det att sanningen har kommit till er med en bok och tecken från Gud, uttalad av Hans Hågkomsts underbara tunga. Sök Guds nåd, ty efter det att ni har kommit till tro på Honom har en trädgård vars vidsträckthet är som hela paradisets vidsträckthet förordnats för er av Gud. Däri skall ni blott finna gåvor och gunstbevis som den Allsmäktige nådigt har skänkt på grund av denna betydelsefulla sak, såsom förordnats i moderboken. Kapitel LXIII


O Guds ande! Erinra Dig den gåva Jag skänkte Dig när jag samtalade med Dig i hjärtat av Min helgedoms innersta och hjälpte Dig genom den heliga andens kraft så att Du i egenskap av Guds oförlikneliga Språkrör måtte förkunna för människorna de Guds påbud vilka ligger inneslutna i den gudomliga anden.

Sannerligen, Gud har inspirerat Dig med gudomliga verser och visdom medan Du ännu var ett barn och har nådigt behagat visa sin ynnest gentemot världens folk genom inflytandet av Ditt Största namn, ty sannerligen, människorna har icke den minsta kunskap om boken. Kapitel LXIII.


O människor på jorden! Har vi, för att uppnå den slutliga tillflykten hos Gud, den Sanne, att söka någon annan port än denna upphöjda Gestalt?…

När Gud skapade Hågkomsten presenterade Han Honom för skaran av alla skapade varelser på sin viljas altare. Därpå bugade sig änglarna djupt i tillbedjan av Gud, den Oförliknelige, den Ojämförlige, medan djävulen fylldes av högmod och vägrade att underkasta sig Hans Hågkomst; därför beskrivs han i Guds bok som den högmodige och den fördömde.[xliii] Kapitel LXVII.


Gud, förutom vilken det ej finns någon annan sann Gud säger: Sannerligen, för den som efter bortgången av Guds Hågkomst besöker Honom, skall det vara som om han har uppnått närvaron av Herren, sittande på sin mäktiga tron. Sannerligen, detta är Guds, den mest Upphöjdes väg, såsom det oåterkalleligen har förordnats i moderboken.…


Säg, o världens folk! Tvistar ni med Mig om Gud med stöd av de namn som ni och era fäder har givit Honom på den ondes uppmaningar?[xliv] Gud har förvisso sänt ned denna bok till Mig med sanningen, så att ni kan bli i stånd att känna igen Guds sanna namn, eftersom ni har irrat er långt bort från sanningen. Sannerligen, Vi har slutit ett förbund med varje skapat ting vid dess tillblivelse rörande Guds Hågkomst och ingen skall kunna avvärja Guds bindande bud för mänsklighetens renande som förordnats i boken som skrivits av Bábs hand. Kapitel LXVIII.


Under Bábs frånvaro återuppförde episoden om kalven genom att anamma en skränande figur som i mänsklig form förkroppsligade djurets egenskaper.[xlv]

Närhelst människor spörjer Dig om den utsedda timman, säg: Sannerligen, kunskapen därom finns endast hos Min Herre[xlvi] som är Den som känner det osedda. Det finnes ingen annan Gud än Han – Han som har skapat er från en enda själ[xlvii] och Jag har ingen makt över vad som gagnar mig eller skadar mig utöver det som behagar Min Herre.[xlviii] Gud är förvisso självbestående och Han, Min Herre, står högt över allting. Kapitel LXIX.


Kan det tyckas märkligt för människorna att Vi skulle ha uppenbarat boken till en människa bland dem själva för att rena dem och bringa dem det glada budskapet om att de skall belönas med en säker ställning sin Herres närvaro? Han bär i sanning vittnesbörd om alla ting.…

När verserna i denna bok läses för de otrogna säger de: "Giv oss en bok som Koranen och gör ändringar i verserna." Säg: "Gud har icke angivit att Jag efter eget behag skulle ändra dem.” Jag följer endast det som har uppenbarats för Mig. Jag skall förvisso frukta Min Herre på särskiljandets dag, vars ankomst Han i sanning oåterkalleligt har förordnat.[xlix] Kapitel LXXI.


O jordens folk! Sannerligen, den sanne Guden kallar och säger: Han som är Hågkomsten är verkligen den högsta sanningen från Gud och bortom sanningen finns intet utom villfarelse,[l] och intet finnes bortom villfarelse förutom eld, oåterkalleligen förordnad.…

O Qurratu'l-'Ayn! Peka på Ditt sannfärdiga bröst genom sanningens makt och utropa: Jag svär vid den ende sanne Guden, härinne finns Guds ställföreträdarskap; jag är sannerligen Den som betraktas som den bästa belöningen[li] och Jag är förvisso Han som är Den mest utsökta hemvisten. Kapitel LXXII.


O troende skara! Yttra icke ord av förnekelse mot Mig när sanningen har blivit uppenbarad, ty sannerligen, Bábs uppdrag har fordom på vederbörligt sätt förkunnats för er i Koranen. Jag svär vid er Herre, denna bok är i sanning samma Koran som sändes ned i det förgångna. Kapitel LXXXI


O du högt skattade Frukt av hjärtat! Lyssna till melodierna från denna mystiska Fågel som drillar i himmelens högsta höjd. Herren har i sanning inspirerat Mig att förkunna: Sannerligen, sannerligen, Jag är Gud, Han förutom vilken det inte finns någon annan Gud. Han är den Allsmäktige, den Allvise.

O Mina tjänare! Sök uppriktigt denna högsta belöning, eftersom Jag för Guds Hågkomst förvisso skapat trädgårdar vilka förblir outgrundliga för alla utom Mig själv och intet däri har gjorts lagligt för någon annan än dem vilkas liv har offrats på Hans väg. Bönfall därför Gud, den mest Upphöjde, om att Han måtte förläna er denna förtjänstfulla belöning, och Han är i sanning den Högste, den Störste. Hade det varit Vår önskan, skulle Vi fört samman alla människor till en skara omkring Vår Hågkomst, ändock upphör de icke att skilja sig åt,[lii] om ej Gud genomför det Han vill genom sanningens kraft. I Hågkomstens ögon har detta bud i sanning, oåterkalleligen förordnats.…

Gud har förvisso valt Dig att varna människorna, att rätt vägleda de troende och att belysa bokens hemligheter. Kapitel LXXXV.


Skulle det vara Vår önskan, står det i Vår makt att på mindre än ett ögonblick, medelst blott en bokstav i Vår uppenbarelse, tvinga världen och allt som finnes däri att erkänna sanningen i Vår sak.…

Förvisso har man hånfullt skrattat åt andra apostlar före Dig,[liii] och Du är ingen annan än Guds tjänare, understödd av sanningens kraft. Inom kort skall Vi förlänga dagarna för dem som har förkastat sanningen på grund av vad deras händer har vållat,[liv] och sannerligen, Gud kommer icke att behandla någon orättvist, ens till omfattningen av pricken på en dadelkärna. Kapitel LXXXVII.


O jordens folk! Vid Guds, den Sannes rättfärdighet, det vittnesmål som framvisas av Hans Hågkomst är likt en sol som den barmhärtige Herrens hand har satt högt i himmelens innersta hjärta, varifrån den lyser i sin middagsglans.…

Med varje profet som Vi sänt ned i det förflutna, har Vi upprättat ett särskilt Förbund gällande Guds Hågkomst och Hans dag. Inför ögonen på änglarna som kretsar runt Hans barmhärtighets säte i härlighetens rike och i kraft av sanningen, är nu Guds Hågkomst och Hans dag uppenbarad. Kapitel XCI.


O Gryningstimme! Innan den gudomliga Ljuskällans strålande härlighet utgjuter sin glans från denna Ports daggryning, erinra dig att inom mindre än ett ögonblick kommer Guds utsedda dag verkligen att stå för dörren. Sålunda har Guds befallning utfärdats i moderboken. Kapitel XCIV.


O trofasta skara! Sannerligen, syftet med vart och ett av de tecken som uppenbarats av Gud i skrifterna eller i världen i stort eller i människornas hjärtan är till blott för att de till fullo skall inse att denna Hågkomst förvisso är den Sanne från Gud. Sannerligen, Gud är medveten om allting genom den eviga sanningens kraft.…

O ni som kretsar omkring härlighetens tron! Lyssna till Min kallelse som är höjd från den Brinnande buskens mitt: "Sannerligen, Jag är Gud och det finnes ingen annan Gud än Jag. Dyrka Mig därför och för Hans skull som är den Största hågkomsten läs böner, renade från från människors antydningar, ty er Herre, den ende sanne Guden, är förvisso ingen annan än den högsta Sanningen. De som åkallar andra vid sidan av Honom förtjänar sannerligen att räknas till eldens invånare, medan Han som är Guds Hågkomst förvisso står kvar, fast och orubblig på sanningens väg i den Brinnande buskens mitt.… "

O jordens folk! Tillfoga icke den största Hågkomsten vad umayyaderna grymt tillfogade Husayn i det Heliga landet. Vid Guds rättfärdighet, den Sanne, Han är förvisso den eviga Sanningen och Gud är sannerligen Hans vittne. Kapitel XVII.


Gud hade i sanning ämnat giva Vårt uppdrag åt himlarna och jorden och bergen, men de vägrade att bära det och fruktade det. Men Människan, denne ‘Ali, som icke är någon annan än Guds största Hågkomst, åtog sig att bära det. Gud, den Allomfattande, har därför hänvisat till Honom i sin bevarade bok som "den Förorättade" och på grund av att Han är obetydlig i människors ögon har Han, enligt bokens bestämmelse, fått titeln "den Okände. …"[lv]

Inom kort kommer Vi förvisso att pina dem som förde krig mot Husayn (Imam Husayn) i Eufrats land med den mest smärtsamma plåga och den mest förfärliga och avskräckande bestraffning....

Gud känner mycket väl Husayns hjärta, hettan i Hans brinnande törst och Hans långmodighet för Guds skull, den Oförliknelige, Dagarnas uråldrige; och om Gud är förvisso ett vittne. Kapitel XII.


Lyssna till Din Herres röst som kallar från Sinais berg: “Sannerligen, det finnes ingen Gud utom Han och Jag är den mest Upphöjde som har varit fördold i moderboken i enlighet med försynens ordning. Kapitel XIX.


Denna bok som Vi har sänt ned flödar över av välsignelser[lvi] och vittnar om sanningen, på det att människorna måtte inse att Guds avgörande bevis till stöd för Hans Hågkomst är att likna vid det som Muhammed, Profeternas sigill var förlänad, och stor är i sanning den sak som förordnats i moderboken. Kapitel LXVI.


Denna Hågkomst är verkligen Guds ljus strålande Återstod och Han kommer att vara bäst för er,[lvii] om ni verkligen förblir trogna mot Gud, den mest Upphöjde.…

Vi har i sanning framsänt Dig med Guds tillåtelse till alla människor, förlänad Våra tecken och stödd av Vår oöverträffade överhöghet. Han är verkligen den utsedde Bäraren av Guds förtroende.…

O Qurratu'l-'Ayn! Fortsätt ihärdigt såsom det påbjudits Dig och låt varken de trolösa bland människorna eller deras uttalanden bedröva Dig, eftersom Din Herre genom Guds, den Störstes rättfärdighet skall döma dem på uppståndelsens dag och Gud bevittnar förvisso allting. Kapitel LXXXIV.


Denna religion är i Guds ögon sannerligen kärnan i Muhammeds tro; skynda er då att uppnå det himmelska paradiset och Hans välbehags yppersta trädgård i närvaro av den ende sanne Guden, kunde ni blott hysa tålamod och tacksamhet inför bevisen på Guds tecken. Kapitel XLVIII.


O Mina tjänare! Detta är Guds utsedda dag som den barmhärtige Herren har lovat er i sin bok; förhärliga därför i sanning Guds namn i rikt mått medan ni beträder den största Hågkomstens väg.…

Sannerligen, Gud har beviljat Guds Hågkomst att yttra vadhelst Han vill och på vilket sätt som än behagar Honom. Vadhelst Han väljer är förvisso icke något annat än det som väljs av Oss. Herren är förvisso vittne till allt. Kapitel LXXXVII.


Vi samtalade i sanning med Moses med Guds tillåtelse i den Brinnande buskens mitt på Sinai och avslöjade en oändligt liten strimma av Ditt ljus för dess invånare på det mystiska berget, varpå berget skakade i sina grundvalar och krossades till stoft.…

O jordens folk! Jag svär vid er Herre! Ni skall handla såsom tidigare generationer har handlat. Låt er då varnas för den fruktansvärda, mest smärtsamma vedergällningen från Gud. Ty Gud är sannerligen mäktig över allting. Kapitel LIII.


O Qurratu'l-'Ayn! I Dig känner Jag icke igen någon annan än "Den stora kungörelsen" – den Kungörelse som uttryckts av härskaran i höjden. Genom detta namn, betygar Jag, har de som kretsar runt härlighetens tron alltid känt Dig.

O troende skara! Hyser ni något tvivel om vad Guds Hågkomst kallar er till? Vid den ende sanne Gudens rättfärdighet, Han är ingen annan än den högsta Sanningen som har uppenbarats genom sanningens kraft. Är ni i tvivelsmål rörande Báb? Sannerligen, Han är Den som med Vår tillåtelse håller jordens och himmelens riken i sitt grepp, och Herren är helt medveten om vad ni gör.…

Jag är helt visst en människa såsom ni. Dock skänker Mig Gud vilka gåvor Han än vill enligt sitt behag och det som er Herre har förordnat i moderboken är utan gränser. Kapitel LXXXVIII.


Gud avslöjade i sanning för Mig i Ka'bahs heliga hus: "Sannerligen, Jag är Gud, ingen Gud finnes utom Jag. Jag har utsett Dig åt Mig själv och har valt ut Dig till Hågkomsten. För var och en som är Dig trogen genom att vandra Bábs väg skall belöningen i nästa värld helt visst förordnas.… "Det är föreskrivet i boken att vid förverkligandet av Hågkomstens sak, kommer den största händelsen att ha ägt rum i enlighet med försynens förordning. Gud är sannerligen mäktig över allting. Kapitel LXXIX.


O Qurratu’l-’Ayn! Säg: Sannerligen, Jag är Den som hälsas som “Den stora kungörelsen” i moderboken. Säg: Människorna har varit djupt oeniga om Mig, fastän det förvisso ej finnes någon skillnad mellan Mig och Báb; och Gud, den eviga Sanningen, är ett tillräckligt vittne. Kapitel LXXVII.


Jag är det mystiska tempel som Allmaktens hand har upprest. Jag är lampan som Guds finger har tänt i dess nisch och låtit lysa med odödlig prakt. Jag är flamman i det himmelska Ljuset som glödde över Sinai på sällhetens Plats och låg fördold i den Brinnande buskens innersta. Kapitel XCIV.


Som ett tecken på sann rättvisa har Vi förvisso nedsänt budskap till varje profet om Vår Hågkomsts sak och sannerligen, Gud är överlägsen all världens folk. Kapitel LXXXIII.

3 UTDRAG UR DEN PERSISKA BAYÁN

Det är bättre att vägleda en själ än att äga allt som finns på jorden, ty så länge som den vägledda själen befinner sig i skuggan av den gudomliga enhetens träd kommer han och den som har väglett honom båda att vara mottagare av Guds nåd, medan innehav av jordiska ting kommer att upphöra i dödens stund. Vägen till vägledning är kärlekens och medkänslans väg, utan våld och tvång. Detta har varit er Guds tillvägagångssätt i det förflutna och så skall det fortsätta att vara i framtiden! Han får vemhelst Han vill att träda in i skuggan av sin barmhärtighet. Sannerligen, Han är den högste Beskyddaren, den Allgivande.

Det finns inget underbarare paradis för någon själ än att uppdaga Guds Budbärare på Hans dag, att lyssna till Hans verser och att tro på dem, att nå Hans närvaro som inte är något annat än Guds närvaro, att segla på havet i Hans välbehags himmelrike och att taga del av de utsökta frukterna från Hans gudomliga enhets paradis. II, 16.[lviii]


Tillbed Gud på ett sådant sätt att om din tillbedjan skulle leda dig till elden skulle ingen förändring i din tillbedjan ske, likaså om din belöning skulle bli paradiset. Så och endast så bör den andakt vara som passar den ende sanne Guden. Skulle du tillbedja Honom på grund av rädsla skulle det vara ovärdigt i Hans närvaros helgade förgård och denna din handling skulle ej kunna betraktas som hängiven Hans väsens enhet. Eller om din blick riktas mot paradiset och du dyrkade Honom medan du hyser ett sådant hopp skulle du göra Guds skapelse jämlik med Honom, oaktat det faktum att paradiset är önskat av människor.

Eld och paradis bugar sig båda och knäfaller inför Gud. Det som är värdigt Hans väsen är att tillbedja Honom för Hans skull, utan rädsla för eld eller hopp om paradis.

Fastän den bedjande, vid sann andakt, räddas från elden och träder in i Guds välbehags paradis, bör likväl icke detta vara avsikten med hans handling. Guds ynnest och nåd flödar emellertid beständigt enligt Hans outgrundliga visdoms krav.

Den mest godtagbara bönen är den som som bedes med djupaste andlighet och utstrålning; att den blir långt utdragen har icke varit och är ej älskat av Gud. Ju mer avskild och renare bönen är, desto mera godtagbar är den i Guds närvaro. VII, 19.


Uppståndelsens dag är en dag då solen går upp och ned liksom varje annan dag. Hur ofta har ej uppståndelsens dag grytt medan folket i landet där det inträffade, icke fick veta något av händelsen. Hade de hört det skulle de ej ha trott och sålunda fick de ej höra!

När Guds apostel (Muhammed) framträdde kungjorde Han ej för de otrogna att uppståndelsen hade ägt rum, för de skulle icke kunnat stå ut med nyheten. Den dagen är sannerligen en oändligt mäktig dag, ty då förkunnar det gudomliga Trädet från evighet till evighet: "Sannerligen, Jag är Gud. Det finnes ingen Gud utom Jag." Men de som är beslöjade tror att Han blott är en ibland dem och vägrar att ens kalla Honom en troende, fastän en sådan titel i Hans himmelska konungarike för evigt skänkes den mest obetydlige efterföljare av Hans tidigare religionsordning. Hade människorna därför under Guds apostels dagar åtminstone betraktat Honom som en samtida troende, hur kunde de då ha undanhållit Honom tillträde till Hans Heliga hus (Ka'bah) i sju år medan Han befann sig på berget? Hur kunde de likaså under religionsordningen från Bayáns Punkt ha fängslat Honom på detta berg, om icke folket hade vägrat att bevilja Honom benämningen troende och saknat insikt i att trons innersta härleder sin existens från blott ett av Hans ord? Deras hjärtan är berövade styrkan i sann insikt och därför kan de icke se, medan de som begåvats med andliga ögon kretsar som malar kring sanningens ljus tills de förintas. Det är av denna anledning som uppståndelsens dag säges vara den mäktigaste av alla dagar, men den är likadan som varje annan dag. VIII, 9.


Det finns icke något paradis som är mer upphöjt än att lyda Guds bud, enligt åsikten hos dem som tror på den gudomliga enheten, det finns ingen eld som är mer våldsam i deras ögon som har känt Gud och Hans tecken än att överträda Hans lagar och att förtrycka en annan själ, om än i mån av ett enda senapskorn. På uppståndelsens dag kommer Gud, i sanning, att döma alla människor och vi vädjar alla sannerligen om Hans nåd. V, 19.


Gud älskar dem som är rena. Intet i Bayán eller i Guds åsyn älskas mer än renhet och obefläckad renlighet.…

Gud önskar ej se att någon själ berövas glädje och utstrålning inom Bayáns religionsordning. Han önskar i sanning att alla under alla förhållanden kan prydas med sådan renhet, både till det inre och det yttre, att intet som är frånstötande måtte åsamkas dem, än mindre andra. V, 14.


Betänk likaledes uppenbarelsen av Bayáns Punkt. Det finns människor som varje kväll fram till morgonen sysselsätter sig med tillbedjan av Gud, och även för närvarande när sanningens Morgonstjärna närmar sig sin höjdpunkt på Hans uppenbarelses himmel har de ännu icke lämnat sina bönemattor. Om någon av dem någonsin hade fått höra Guds underbara verser uppläsas skulle han utropa: "Varför hindrar du mig från att att bedja mina böner?" O du som insvept i slöjor! Om Du omnämner Gud, varför låter du dig utestängas från Honom som har tänt tillbedjans ljus i ditt hjärta? Om Han tidigare icke hade uppenbarat detta åläggande: "Sannerligen, ni skall omnämna Gud" ,[lix] vad skulle ha fått dig att tillbedja Gud och till vem skulle du vända dig i bön?

Du skall förvisso veta att närhelst du omnämner Honom som Gud skall uppenbara, först då omnämner du Gud. På liknande sätt skulle du lyssna till verserna i Bayán och erkänna dess sanning, ty först då kommer Guds uppenbarade verser att gagna dig. Vilken nytta kan du annars få därav? Ty om du bugade dig i tillbedjan från livets början till slutet och tillbringar dina dagar i åminnelse av Gud, men ej tror på Hans uppenbarelses Företrädare för denna tidsålder, kan du då föreställa dig att dina gärningar skulle bestå dig någon nytta? Å andra sidan, om du tror på Honom och erkänner Honom med sann förståelse, och Han säger: "Jag har godtagit att du tillbringade hela ditt liv i tillbedjan av Mig", då har du förvisso ivrigt dyrkat Honom. Ditt syfte med att utföra dina gärningar är att Gud nådefullt må godtaga dem och gudomligt godkännande kan på intet sätt uppnås utom genom att erkänna Honom som är Företrädaren för Hans uppenbarelse. Om till exempel Guds apostel – Guds välsignelser vile över Honom –godtog en viss gärning, har Gud i sanning godtagit den; annars har den bundits vid själviska begär hos den person som utförde den och nådde ej Guds närvaro. Likaså är varje handling som godtages av Bayáns Punkt godtagna av Gud, eftersom den villkorade världen icke har något annat tillträde till närvaron av Dagarnas uråldrige. Vadhelst som nedsändes kommer ned genom Företrädaren för Hans uppenbarelse och vadhelst som uppstiger, uppstiger till Företrädaren för Hans uppenbarelse. VIII, 19.


Det råder ingen tvekan om att den Allsmäktige har nedsänt dessa verser till Honom (Báb), liksom Han sände ned verser till Guds apostel. Icke mindre än ett hundra tusen verser som liknar dessa har förvisso redan spridits bland människorna, för att icke nämna Hans epistlar, Hans böner eller Hans lärda och filosofiska avhandlingar. Han uppenbarar icke mindre än ett tusen verser inom loppet av fem timmar. Han reciterar verser med den hastighet Hans amanuens är i stånd att nedteckna. Så man kan väl förstå att om Han hade lämnats frihet att verka alltifrån begynnelsen av denna uppenbarelse, hur stort skulle då icke omfånget varit av de skrifter som spridits från Hans penna.

Om ni hävdar att dessa verser icke i sig kan betraktas som bevis, undersök då Koranens sidor. Om Gud däri har etablerat något annat än de uppenbarade verserna för att bevisa giltigheten hos sin apostels profetskap – Guds välsignelser vile över Honom – ni kan sedan hysa ert tvivel rörande Honom.…

När det gäller bokens tillräcklighet som bevis har Gud uppenbarat: "Är det ej nog för dem att Vi till Dig har nedsänt den bok som skall uppläsas för dem? I detta ligger sannerligen en nåd och en varning till dem som tror."[lx] När Gud har vittnat om att boken är ett tillräckligt vittnesbörd vilket bekräftas i texten, hur kan man då bestrida denna sanning genom att säga att boken i sig icke är ett avgörande bevis?… II, 1.


Eftersom den dagen är en stor dag skulle det vara den största prövning för dig att se dig själv som en troende. Ty de troende på den dagen är paradisets invånare, medan de otrogna är eldens invånare. Och du skall förvisso veta att med paradiset menas erkännande av och underkastelse inför Honom som Gud skall uppenbara, och med elden avses skaran av sådana själar som skulle misslyckas med att böja sig inför Honom och att vara undergivna det som är Honom till behag. På den dagen kunde du betrakta dig som en paradisets invånare och som en som i sanning tror på Honom, medan du i verkligheten är insvept i slöjor och din boning är den nedersta elden, utan att du själv vore medveten därom.

Jämför Hans uppenbarelse med Koranens Punkts. Hur många var icke Evangeliets Bokstäver som ivrigt väntade Honom utan att någon, alltifrån tiden för Hans tillkännagivande och fem år framåt, blev en invånare i paradiset utom befälhavaren för de troende (Imam ‘Alí) och de som hemligen trodde på Honom. Alla övriga kom att räknas till eldens invånare även om de själva ansåg sig vara invånare i paradiset.


Skåda likaså denna uppenbarelse. Människornas väsen har genom en gudomligt uttänkt plan satts i rörelse och fram till i dag har trehundratretton lärjungar utvalts. I landet Sád (Isfahán), som till det yttre förefaller vara en stor stad, finns det i varje hörn av dess seminarier finns ett stort antal människor som betraktas som lärda och doktorer inom, men när det var dags för innersta väsens framtagande befanns bara dess vetesiktare vara iklädd lärjungaskap. Detta är mysteriet som omnämndes av profeten Muhammeds släktingar – Guds frid vile över dem – rörande denna uppenbarelse, och som säger att de förödmjukade skall upphöjas och de upphöjda förödmjukas.

Likadant är det med uppenbarelsen av Honom som Gud skall uppenbara. Bland dem som aldrig skulle kunna tänka sig att de skulle förtjäna Guds missnöje och vars fromma gärningar kommer att vara föredömliga för alla, kommer det att finnas många som kommer att vara förkroppsligandet av själva den nedersta elden, då de uraktlåter att antaga Hans sak; medan hur stort kommer icke antalet ringa tjänare att vara, bland vilka ingen kunde föreställa sig att det finns några förtjänster, som kommer att äras med sann tro och som frikostighetens Källa kommer att förläna myndighetens mantel. Ty vadhelst som skapas i Guds tro skapas genom Hans ords kraft. VIII, 14.


Alla väntade ivrigt på framträdandet av Guds apostel men du har hört hur Han behandlades vid tiden för sitt framträdande, trots det faktum att om de någonsin skådat Honom i sina drömmar så skulle de vara stolta över dem.

Sammaledes förhåller det sig vid framträdandet av Bayáns Punkt; människor ställde sig upp vid omnämnandet av Hans namn och bad innerligt om Hans ankomst dag och natt, och om de drömde om Honom berömde de sig av sina drömmar; men nu när Han har uppenbarat sig förlänad de mäktigaste vittnesbörd, varigenom deras egen religion är rättfärdigad, och oaktat det oräkneliga antal människor som längtansfullt förutsett Hans ankomst, vilar de bekvämt i sina hem efter att ha lyssnat på Hans verser medan Han i detta ögonblick är instängd i berget Máh-Kú, ensam och övergiven.

Tag er väl till vara, o Bayáns folk, så att ni ej begår sådana gärningar som att gråta häftigt för Hans skull natt och dag och att stå upp vid omnämnandet av Hans namn på denna förverkligandets dag – en dag då ni icke blott bör stå upp inför Hans namn utan bör söka en väg till Honom som personifierar detta namn – men ni stänger er ute från Honom såsom av en slöja. VI 15.


Vid tidpunkten för framträdandet av Honom som Gud skall uppenbara bör alla vara väl undervisade om Bayáns lärosatser, så att ingen av efterföljarna till det yttre må klamra sig fast vid Bayán och därmed förverkar sin trohet mot Honom. Om någon gör detta skall utslaget "trolöshet mot Gud" tillämpas på denne.

Jag svär vid Guds heliga essens att, om alla som följer Bayán förenades för att hjälpa Honom som Gud skall uppenbara under Hans uppenbarelses dagar, skulle det ej finnas en enda själ, nej, icke en skapad varelse kvar på jorden som icke skulle vinna tillträde till paradiset. Tag er till vara, ty summan av Guds religion är allenast att hjälpa Honom vid tiden för Hans framträdande, snarare än att utföra sådana gärningar som föreskrives i Bayán. Om någon däremot innan Han uppenbarar sig överträder förordningarna, vore det så till storleken av ett kornfrö, skulle han ha överträtt Hans befallning.

Sök tillflykt hos Gud från vadhelst som kan leda dig bort från Källan till Hans uppenbarelse och håll fast vid Hans rep, för den som håller fast vid sin trohet mot Honom har uppnått och kommer att uppnå frälsning i alla världarna.

"Sådana är Guds gåvor; till vemhelst Han vill ger han dem, och Gud är den överflödande nådens Herre. "[lxi] V, 5.


Ni utför era gärningar för Gud från början av era liv intill dess slut, men icke en enda handling utförs för Honom som är en företrädare för Gud, som varje god gärning återvänder till. Hade ni handlat på ett sådant sätt skulle ni ej ha plågats så svårt på uppståndelsens dag.

Se hur stor Saken är och hur människorna likväl är insvepta i slöjor. Jag svär vid Guds helgade väsen att varje sann lovprisning och handling som bjudes Gud är intet annat än lovprisning och handlingar för Honom som Gud skall uppenbara.

Lura icke er själva med att ni är dygdiga för Guds skull när ni icke är det. Ty utförde ni verkligen era gärningar för Guds skull så skulle ni utföra dem för Honom som Gud skall uppenbara och förhärliga Hans namn. De som bor på detta berg är berövade verklig förståelse och yttrar oupphörligt orden, "Det finnes ingen Gud utom Gud”; men vilken nytta har de av det? Begrunda det en stund så att ni icke blir utestängda som av en slöja från Honom som är uppenbarelsens Dagbräckning. VIII, 19.


Gud har i alla tider och under alla förhållanden varit helt oberoende av sina skapelser. Han har önskat och kommer alltid att önska att alla människor i den djupaste kärlek skall kunna uppnå Hans trädgårdar i paradiset, att ingen ens för ett ögonblick skall bedröva någon annan och att alla skall vistas inom Hans beskydds och säkerhets vagga intill uppståndelsens dag, vilken markerar gryningen för uppenbarelsen av Honom som Gud skall uppenbara.

Universums Herre har aldrig frambringat en profet, ej heller sänt ned en bok utan att ha upprättat sitt förbund med alla människor och krävt deras godkännande av nästkommande uppenbarelse och nästa bok, eftersom Hans frikostighets utgjutelser är oupphörliga och utan gräns. VI, 16.


Hur beslöjade är ni icke, o Mina skapade varelser,[lxii] … som utan någon som helst rätt har sänt Honom till ett berg (Máh-Kú) med invånare av vilka icke en enda är värd att omnämnas.… Med Honom, som är med Mig, finns det ingen utom han som är en av Min boks Levande bokstäver. I Hans närvaro, vilket är Min närvaro, finns det på natten icke ens en tänd lampa! Och ändå lyser ett otal lampor på platser (för tillbedjan), vilka i varierande grad når fram till Honom! Allt som är på jorden har blivit skapat för Honom och alla tar med glädje del av Hans förmåner och likväl är de så avskärmade från Honom att de till och med förvägrar Honom en lampa!

Jag bär sålunda på denna dag själv vittnesbörd för Mina skapelser, ty något annat vittne än Jag själv har aldrig varit eller skall någonsin vara värd att nämnas i Min närvaro. Jag försäkrar att inget paradis är mer upphöjt för Mina skapelser än att stå inför Mitt anlete och att tro på Mina heliga ord, medan att ingen eld har varit, eller kommer att bli våldsammare för dem än att avskärmas från uppenbarandet av Mitt upphöjda Jag och att icke tro på Mina ord.

Ni månde tvista: "Hur kan Han tala för vår räkning?" Har ni inte ni granskat de opassande ord som ni yttrade i det förflutna, såsom det återgives i Min boks text, fortfarande utan att känna skam? Ni har nu sett att sanningen i Min bok på ett övertygande sätt är fastställd och idag bekänner ni er tro på Mig genom den boken. Den dagen är ej avlägsen då ni villigt skall inse att er ära ligger i er tro på dessa heliga verser. Men i dag, när endast anammandet av denna tro i grunden gagnar er, har ni utestängt er från den på grund av de saker som är ofördelaktiga för er och kommer att orsaka skada för er, medan Han som är Företrädaren för Mig själv har varit och för alltid skall förbli imun mot vilken som helst skada och varje förlust som har uppkommer eller kommer att uppkomma skall omsider återgå till er själva. II, 1.


Hur stort är icke det antal människor som är väl bevandrade i all slags vetenskap; dock är det deras anammande av det heliga Gudsordet som kommer att avgöra deras tro, eftersom frukten av varje vetenskap icke är något annat än kunskapen om gudomliga föreskrifter och underkastelse under Hans välbehag. II, 1.


Inget skapat ting skall någonsin nå sitt paradis såvida det ej framträder i sin högsta föreskrivna grad av fullkomning. Denna kristall representerar till exempel paradiset för stenen varav dess ämne är sammansatt. Likaså finns det olika stadier för själva kristallens paradis … Så länge den är sten är den värdelös men om den uppnår rubinens ypperlighet – en förmåga som är inneboende i den – hur mycket per karat skulle den då icke vara värd? Begrunda likaså varje annat skapat tings förmåga.

Människans högsta ställning uppnås emellertid genom tron på Gud i varje religionsordning, och icke genom lärdom, och genom erkännande av det som har uppenbarats av Honom, eftersom det inom varje nation finns lärda personer som är bevandrade i olika vetenskaper. Den är ej heller uppnådd genom rikedom, för det är likaledes uppenbart att, bland de olika klasserna i varje nation finns det de som är i besittning av rikedom. Sammalunda förhåller det sig med andra förgängliga ting.

Sann kunskap är därför kunskapen om Gud och det är ingenting annat än erkännandet av Hans företrädare i varje religionsordning. Det finns ej heller någon rikedom annat än fattigdom i allt utom Gud och helgelse från allt utom Honom – ett tillstånd som endast kan förverkligas när det visas Honom som är Daggryningen för Hans uppenbarelse. Detta innebär dock icke att man ej borde prisa tidigare uppenbarelser. Under inga omständigheter kan det godtagas eftersom det tillkommer människan, när hon når nitton års ålder, att tacka den dag då hon kom till som embryo. Ty om embryot icke hade existerat hur skulle hon då ha kunnat nå sitt nuvarande tillstånd? Om likaså religionen som lärdes ut av Adam ej hade funnits skulle denna tro ej ha uppnått sitt nuvarande stadium. Du skall därför begrunda utvecklingen av Guds tro intill det slut som icke har något slut. V, 4.


Tolvhundrasjuttio år har gått sedan Muhammeds tillkännagivande och varje år har ett oräkneligt antal människor vandrat runt omkring Guds hus (Mecka). I det avslutande året av denna period begav Han sig på pilgrimsfärd, Han som själv var Grundläggaren av Huset. Store Gud! Där befann sig en stor skara pilgrimer ur alla sekter. Ändå erkände de Honom ej fastän Han erkände varenda en av dem – själar som i sitt grepp höll hårt om Hans tidigare bud. Den enda person som erkände Honom och genomförde pilgrimsfärden tillsammans med Honom är han som omges av åtta Váḥids,[lxiii] och som Gud har förhärligat inför härskaran i höjden på grund av att denne är absolut avskild och fullständigt hängiven Guds vilja. Det betyder icke att han gjordes till föremål för någon särskild ynnest, nej, det är en ynnest som Gud har förunnat alla människor, men de har tillåtit sig att vara avskärmade från detta. Kommentaren till suran om Josef hade under det första året av denna uppenbarelse fått stor spridning. Men när människorna insåg att andra personer icke var öppna för den tvekade de att godkänna den, emedan det aldrig gått upp för dem att, vad gäller Koranen, vartill oräkneliga själar visar trohet idag, och vilken uppenbarades mitt i hjärtat av den arabiska världen, ingen utåt sett under icke mindre än sju år erkände dess sanning utom de Trognas befälhavare (Imam Alí) – Guds frid vile över honom – och som, såsom ett svar på avgörande bevis som framförts av Guds främsta Vittne, erkände sanningen och ej fäste ögonen på någon annan. På uppståndelsens dag kommer Gud att förhöra alla om deras förståelse och icke om deras efterföljande i andras fotspår. Hur ofta har icke en person som har öppnat sina öron för de heliga verserna böjt sig ned i ödmjukhet och mottagit sanningen medan hans ledare icke kom att göra det. Således måste varje individ bära sitt eget ansvar snarare än att någon annan bär det åt honom. Vid tidpunkten för framträdandet av Honom som Gud kommer att uppenbara, skall den mest framstående bland de lärda och de ringaste bland människor båda bedömas likadant. Hur ofta har icke den mest obetydliga bland människor erkänt sanningen, medan den djupt lärde förblivit insvept i slöjor. Således inträder i varje religionsordning ett antal själar i elden på grund av att de följer i fotspåren efter andra. IV, 18.


Det är bättre för en person att skriva ner blott en av Hans verser än att skriva av hela Bayán och alla de böcker som har skrivits för Bayáns religionsordning, ty allt skall sättas åsido utom skrifterna av Honom som kommer att bestå intill efterföljande uppenbarelse. Och skulle någon med sann tro nedskriva blott en bokstav av den uppenbarelsen, skulle hans belöning vara större än för nedskrivandet av alla himmelska skrifter från det förflutna och alla som har skrivits under tidigare religionsordningar. Likaså skall du fortsätta att uppstiga genom den ena uppenbarelsen efter den andra, i vetskap om att framsteg i kunskapen om Gud aldrig skall få en ände, samtidigt som det icke kan ha någon början. VII, 13.


O Bayáns folk! Var på er vakt; ty på uppståndelsens dag skall ingen hitta en plats att fly till. Han kommer att framstråla plötsligt och kommer att uttala domar såsom Han behagar. Om det är Hans önskan kommer Han att förmå den förödmjukade att bli upphöjd och den upphöjde att bli förödmjukad, såsom Han gjorde i Bayán, kunde ni blott förstå det. Och ingen annan än Han är mäktig detta. Vad Han än förordnar så kommer det att uppfyllas och ingenting kommer att förbli ouppfyllt. VII, 9.


Eftersom alla människor har framträtt ur skuggan av tecknen på Hans gudomlighet och herravälde är de benägna att alltid taga en väg som är upphöjd och hög. Och eftersom de är berövade den klarsyn varmed de kan erkänna sin Älskade brister de i sin skyldighet att visa ödmjukhet och saktmod inför Honom. Alltifrån början av sina liv intill dess slut dyrkar de emellertid Gud i from tillbedjan enligt de lagar som stiftats i den förra religionen av Honom och böjer sig inför Hans gudomliga verklighet i undergivenhet inför Hans upphöjda väsen. Vid tiden för Hans uppenbarande vänder de dock hela sin blick mot sig själva och därmed utestänger de sig från Honom eftersom de inbillar sig att Han är likadan som en av de själva. Fjärran från Guds härlighet är en sådan jämförelse. I verkligheten liknar denna mäktiga Gestalt den fysiska solen och Hans verser är att likna vid dess strålar och alla troende är om de uppriktigt tror på Honom såsom speglar i vilka solen återspeglas. Deras ljus är således en ren avspegling. VII, 15.


O Bayáns folk! Om ni tror på Honom som Gud skall uppenbara gör ni enbart vad som är er till gagn. Han har varit och kommer alltid att förbli oberoende av alla människor. Om ni till exempel placerade en hel mängd speglar mot solen skulle de alla återkasta solen och låta dess bild visas, allt under det att solen i sig är helt oberoende av förekomsten av speglarna och de solar som de återgiver. Sådana är begränsningarna för de förgängliga varelserna gällande deras förhållande till uppenbararen av det eviga Väsendet.…

Denna dag reser icke mindre än sjuttio tusen människor på pilgrimsfärd varje år till Guds Heliga hus i enlighet med påbudet som gavs av Guds apostel, medan Han som själv förordnade det tog sin tillflykt i sju år bland Meckas berg. Och detta trots att Den som påbjöd detta är mycket större än själva påbudet. Därför gör icke dessa människor numera sin pilgrimsfärd med verklig förståelse, annars skulle de på denna Hans återkomsts dag, som är mäktigare än Hans tidigare förordning, ha följt Hans bud. Men se nu vad som har hänt. Människor som bekänner sin tro på Hans tidigare religion, som dag och natt bugar sig i tillbedjan av Hans namn, har tilldelat Honom en boning i ett berg, alltmedan var och en av dem borde betrakta erkännandet av Honom som en ära. VII, 15.


Anledningen till att det har påbjudits att andaktsstunder skall vara privata är att du skall kunna ägna den största uppmärksamhet åt Guds åminnelse, att ditt hjärta alltid skall vara besjälat av Hans ande och ej stängas ute som av en slöja från din mest Älskade. Upplåt ej din tunga för en läpparnas bekännelse i prisandet av Gud medan ditt hjärta icke är i samklang med härlighetens högsta höjd och har innerlig gemenskap som mål. Om du till äventyrs lever på uppståndelsens dag kommer ditt hjärtas spegel att vändas mot Honom som är Sanningens morgonstjärna; och genast kommer kommer prakten i Hans lysande ljus att återspeglas i ditt hjärta. Ty Han är källan till all godhet och till Honom återgår alla ting. Men om Han framträder medan du är vänd mot dig själv i meditation skall detta icke gagna dig om du ej nämner Hans namn med ord som Han har uppenbarat. Ty i den kommande uppenbarelsen är det Han som är Guds Hågkomst medan den tillbedjan du för närvarande visar fram har förordnats av Bayáns Punkt, och Han som kommer att lysa med prakt på uppståndelsens dag är Uppenbarelsen av den inre verklighet som är innesluten i Bayáns Punkt – en uppenbarelse mer kraftfull, omätligt mer kraftfull än den som föregått den. IX, 4.


Det höves tjänaren att efter varje bön bedja Gud att skänka barmhärtighet och förlåtelse åt hans föräldrar. Därpå skall Guds kallelse höjas: "Tusen och åter tusen gånger av det som du har bett om för dina föräldrar skall bli din gottgörelse!" Välsignad är den som kommer ihåg sina föräldrar i gemenskapen med Gud. Det finnes sannerligen ingen Gud utom Han, den Mäktige, den högst Älskade.


Eftersom den fysiska lekamen är tronen för det inre templet, upplever den senare vad som än sker med den förra. I verkligheten är det som erfar glädje eller bedrövelse är kroppens inre tempel, ej kroppen själv. Eftersom den fysiska lekamen är tronen varpå det inre templet är upprättat har Gud föreskrivit att kroppen bevaras så långt som möjligt, så att ingenting som framkallar obehag kan upplevas. Det inre templet skådar sin fysiska form vilken är dess tron. Om således den senare tillerkännes vördnad är det som om den förstnämnda är mottagaren. Det omvända är också sant.

Därför har det blivit förordnat att den döda kroppen bör behandlas med den största heder och aktning. V, 12.


Om du vid tidpunkten för framträdandet av Honom som Gud skall uppenbara skulle utföra dina gärningar för Bayáns Punkt skulle de betraktas som utförda för någon annan än Gud, eftersom Bayáns Punkt på den dagen icke är någon annan än Han som Gud skall uppenbara….

Det är av denna anledning som, i början av varje religionsordning, en stor skara som gärna föreställer sig att deras gärningar utförts för Guds skull, blivit de fallna och ogudaktiga och ej uppfattar detta, förutom sådana personer som Han vägleder med sitt påbud.

Det är bättre för en människa att vägleda en själ än att äga allt som ligger mellan öst och väst. Likaså är det bättre med vägledning för den som är vägledd än alla de ting som finns på jorden, ty genom denna vägledning kommer han efter sin död att vinna inträde i paradiset, medan den som på grund av det som hör världen till efter sin död kommer att få röna vad han förtjänar. Därför önskar Gud att alla människor skall ledas rätt genom styrkan i orden från Honom som Gud skall uppenbara. Men de som är egenkära kommer icke att låta sig vägledas. De kommer att avstängas från sanningen, vissa på grund av sin lärdom, andra på grund av sin storhet och makt, och åter andra på grund av egna orsaker, av vilka inget kommer att vara till någon nytta i dödens stund.

Tag dig noga i akt så att ni alla, under ledning av Honom som är Källan till gudomlig vägledning, gives möjlighet att taga de rätta stegen på bron, som är vassare än svärdet och tunnare än ett hårstrå, så att måhända de saker vilka du från början av ditt liv till slutet har utfört i kärlek till Gud icke, alla på en gång och dig själv ovetande, vändes till handlingar som ej är godtagbara i Guds ögon. Sannerligen, Gud vägleder den Han vill till den fullkomliga visshetens väg. VII, 2.


Alla väntar ivrigt på Hans framträdande men eftersom deras inre ögon icke är riktade mot Honom tvingas Han att drabbas av sorg. I fallet med Guds apostel – Guds välsignelser vile över Honom – vittnade alla innan uppenbarelsen av Koranen om Hans fromhet och ädla dygder. Skåda Honom sedan efter det att Koranen uppenbarats! Hur kränkande var icke de förolämpningar som riktades mot Honom, något som förvisso pennan känner skam över att förtälja. Skåda likaledes Bayáns Punkt. Hans uppträdande innan tillkännagivandet av sitt uppdrag är fullkomligt klart för dem som kände Honom. Trots att Han hittills uppenbarat icke mindre än femhundratusen verser som berör olika ämnen, skåda vilka smädelser som yttras, så otillbörliga att pennan erfar skam när den omnämner dem. Men om alla människor skulle iakttaga Guds förordningar skulle ingen sorg drabba detta himmelska Träd. VI, 11.


De gärningar som Han som Gud skall uppenbara utför är liksom solen, medan människornas handlingar, förutsatt att de överensstämmer med det som behagar Gud, liknar stjärnorna eller månen. … Sålunda skall Bayáns efterföljare, om de iakttar de påbud som Han som Gud skall uppenbara utfärdar vid tidpunkten för sitt framträdande, se på sig själva och sina egna verk som stjärnor som utsätts för ljuset från solen och då kommer de att ha inhöstat frukterna av sin levnad; i annat fall kommer titeln "stjärnskepp" ej att gälla för dem. Snarare kommer det att gälla för de personer som verkligen tror på Honom, för dem som förbleknar till obetydlighet om dagen och glimtar fram som ljus om natten.

Sådan är i sanning frukten av denna föreskrift, om någon skulle betrakta den på uppståndelsens dag. Detta är kärnan i all lärdom och i alla rättfärdiga handlingar, kunde någon blott ernå det. Hade världens folk fäst blicken på denna grundsats skulle icke något språkrör för gudomlig uppenbarelse någonsin, vid begynnelsen av varje religionsordning, ha betraktat dem som ingenting. Dock förhåller det sig så, att under natten aktar alla på det ljus som de själva enligt egen förmåga utger, omedvetna om att det på dagen för frambrytandet av detta ljus, skall förblekna och förminskas till intet inför solens bländande prakt.

Ljuset hos världens människor är deras kunskaper och yttranden, medan härligheten som sprids genom de storslagna gärningarna hos Honom som Gud skall uppenbara är Hans ord, genom vars kraft Han rullar ihop hela tillvaron värld och lägger den under sin egen myndighet genom att hänföra den till sig själv i egenskap av språkrör för Gud, Källan till Hans gudomliga ljus – upphöjd och förhärligad vare Han – och förkunnar: “Sannerligen, sannerligen, Jag är Gud, det finnes ingen Gud utom Jag; i sanning, alla utom Jag är Mina skapelser. Säg, o Mina skapelser! Mig allenast skall ni därför frukta.” VIII, 1.


Du skall veta att i Bayán betraktas rening som det bästa sättet att uppnå närhet till Gud och som den mest förtjänstfulla av alla gärningar. Rena således ditt öra så att du endast må höra Gud, och rena ditt öga så att det ej skådar någonting utom Gud, och ditt samvete så att det ej uppfattar någonting annat än Gud, och din tunga så att den ej förkunnar om någonting annat än Gud, och din hand så att den ej skriver någonting annat än Guds ord, och din kunskap så att den ej omfattar någonting utom Gud, och ditt hjärta så att det ej önskar något annat än Gud, och på samma sätt rena alla dina handlingar och strävanden så att du må fostras i den rena kärlekens paradis och måhända uppnå närvaron av Honom som Gud skall uppenbara, prydd med en renhet som Han djupt omhuldar och helgad från vadhelst som har vänt sig bort från Honom och ej stöder Honom. Således skall du framvisa en renhet som skall gagna dig.

Du skall veta att varje öra som lyssnar till Hans himmelska ord med sann tro ej skall träda in i elden. Härigenom kommer den troende, i sitt erkännande av Honom, att uppskatta den översinnliga andan i Hans himmelska ord och av hela sitt hjärta välja Honom framför andra och kommer att vägra skänka sina känslor till dem som icke tror på Honom. Vadhelst man gagnas av i det kommande livet utgör blott frukten av denna tro. Varje människa som vars ögon blickar på Hans ord med sann tro är väl förtjänt av paradiset; och den vars samvete vittnar om Hans ord med sann tro skall ha vistas i paradiset och uppnå Guds närvaro; och den vars tunga yttrar Hans ord i sann tro skall ha sin boning i paradiset, i vilket han gripen av hänryckning kommer att lovprisa och förhärliga Gud, den evigt Bestående, vilkens härlighets uppenbarelser aldrig slutar och vilkens helighets återupplivande andedräkt aldrig upphör. Varje hand som skriver ner Hans ord i sann tro skall av Gud både i denna världen och i nästa fyllas med de ting som är högt skattade; och varje bröst som lägger Hans ord på minnet skall Gud, om det tillhör en troende, låta fyllas av Hans kärlek; och varje hjärta som vårdar kärleken till Hans ord och i sig självt visar tecken på sann tro när Hans namn nämns och förkroppsligar orden, "deras hjärtan grips av bävan vid omnämnandet av Gud"[lxiv], det hjärtat kommer att bli föremål för den gudomliga ynnestens blickar och kommer på uppståndelsens dag att prisas mycket av Gud. IX, 10.


Om alla invånare på jorden vid tidpunkten för framträdandet av Honom som Gud skall uppenbara skulle vittna om en sak varom Han vittnar annorlunda, skulle Hans vittnesbörd vara liksom solen, medan deras skulle vara som en fullständigt förvrängd bild, återgiven i en spegel som ej vänts mot solen. Hade det förhållit sig annorlunda skulle deras vittnesmål ha visat sig vara en trogen återspegling av Hans vittnesmål.

Jag svär vid Guds heligaste essens att en enda rad av de ord som yttras av Honom är mer upphöjd än orden som yttrats av alla som bor på jorden. Nej, Jag ber om förlåtelse för denna jämförelse. Hur kan solstrålarnas återspegling i spegeln jämföras med de underbara strålarna på den synliga himlen? Det enas ställning härrör ur intighet medan ställningen hos den andra, genom Guds rättfärdighet – helgat och förhärligat vare Hans namn – härrör ur tingens verklighet.…

Om en konung under Hans uppenbarelses tid, skulle omnämna sin egen överhöghet, skulle det vara som om en spegel, utmanande solen sade: “Ljuset är i mig". Det vore likadant om en lärd människa på Hans dag skulle göra anspråk på att vara en företrädare för kunskap eller om den som besitter rikedom skulle framhäva sin rikedom eller om en människa som utövar makt skulle hävda sin egen myndighet eller om den som är förlänad majestät skulle framhäva sin ära. Nej, sådana människor skulle bli föremål för sina medmänniskors hån, och hur skulle de icke bedömas av Honom som är Sanningens sol! III, 12.


Det är icke tillåtet att ställa frågor till Honom som Gud skall uppenbara utom sådana som väl anstår Honom, ty Hans ställning är av den gudomliga uppenbarelsens essens... Vilket som helst nådebevis som kan bevittnas i världen är blott ett uttryck för Hans nåd och varje sak finns till tack vare Hans väsen.… Bayán är från början till slut förvaret för alla Hans kännetecken och skattkammaren för både Hans eld och Hans ljus. Skulle någon vilja ställa frågor får han lov att göra det endast skriftligen, så att han kan erhålla en god förståelse av Hans skriftliga svar och det kan tjäna som ett tecken från hans Älskade. Må dock ingen fråga om sådant som kan visa sig vara ovärdigt Hans höga ställning. Om exempelvis en person frågade om priset på halm från en köpman som säljer rubiner, hur okunnig skulle han då icke vara och hur opassande vore det ej. Lika opassande skulle det vara att ställa frågor om de framstående människorna i världen i Hans närvaro, utom sådana ord som Han själv skulle yttra om sig själv på sitt framträdandes dag.

Jag tänker på dem som, föranledda av sina egna vilseledande föreställningar, skulle skriva till Honom och ställa frågor om det som har uppenbarats i Bayán. Han skulle svara dem med ord som icke är Hans egna utan är gudomligt inspirerade: "Sannerligen, sannerligen, Jag är Gud, ingen Gud finnes utom Jag. Jag har låtit alla de skapade tingen att finnas till. Jag har upprest gudomliga budbärare i det förflutna och har nedsänt böcker till dem. Bevara er för att dyrka någon annan än Gud, Han som är Min Herre och er. Detta är verkligen den obestridliga sanningen. Men sammaledes skall det vara för Mig och om ni tror på Mig kommer ni att göra gott för era egna själar och om ni icke tror på Mig och ej heller på det som Gud har uppenbarat för Mig, kommer ni att drabbas av utestängning såsom av en slöja, ty sannerligen, Jag har varit oberoende av er hitintills och skall förbli oberoende hädanefter. Därför tillkommer det er, o Guds skapade varelser, att hjälpa er själva och att tro på de verser som uppenbarats av Mig.… " III, 13.


Bayán skall utgöra Guds ofelbara våg intill uppståndelsens dag, vilken är Hans dag, Han som Gud kommer att uppenbara. Den som handlar i överensstämmelse med det som uppenbaras då, kommer att vistas i paradiset i skuggan av Hans bekräftelse och räknas bland de mest upphöjda Bokstäverna i Guds närvaro, medan den som avviker, vore det ens så lite som spetsen på ett sädeskorn, kommer att förpassas till elden och föras ned i förnekelsens skugga. Denna sanning har likaså klarlagts i Koranen där Gud på många skriftställen har nedskrivit, att vemhelst som avkunnar en dom i strid med de begränsningar som fastställts av Honom skall betraktas som en icke-troende.…

Hur få är icke de som i dessa dagar följer de normer som fastställts i Koranen. Nej, ingenstans återfinns de, utom dem som Gud har önskat se. Skulle det dock finnas en sådan person, skall det visa sig att hans rättfärdiga gärningar ej är till någon nytta för honom om han har brustit i att följa de bud som uppenbarats i Bayán, i likhet med hur de fromma gärningar som de kristna munkarna utförde icke gagnade dem eftersom de vid tidpunkten för uppenbarandet av Guds apostel – Guds välsignelser vile över Honom – nöjde sig med de normer som angivits i Evangeliet.

Hade de gudomliga påbud som fastställts i Koranen verkligen iakttagits skulle en fientlig dom icke ha uttalats mot Honom som är den gudomliga sanningens Träd, enligt vad som har uppenbarats: "Himmelen skulle kunna sprängas i stycken och jorden rämna och bergen falla i bitar."[lxv] Men hur mycket hårdare än dessa berg måste likväl hjärtat vara bland dem som har förblivit oberörda! Inget paradis är i sanning härligare i Guds ögon än uppnåendet av Hans välbehag. II, 6.


Den ende sanne Guden kan jämföras med solen och den troende med en spegel. Knappt har spegeln vänts mot solen förrän den återkastar dess ljus. Den icke-troende kan liknas vid en sten. Oavsett hur länge den utsätts för solens sken så kan den ej återspegla solen. Således offrar den förre sitt liv medan den senare i sina gärningar går emot Gud. Om Gud så vill har Han kraft att omdana stenen till en spegel, medan personen själv förblir nöjd med sitt tillstånd. Hade denne velat bli en kristall skulle Gud ha förmått honom att antaga kristallform. Ty vadhelst som på den dagen manar den troende att tro på Honom, detsamma kommer också att vara tillgängligt för den icke-troende. Men medan den senare låter sig vara insvept i slöjor låter samma sak utestänga honom som av en slöja. Såsom det i dag tydligt framgår har de som har vänt sina ansikten mot Gud, den Sanne, trott på Honom genom Bayán medan de som är beslöjade har berövats detta på grund av den. VI, 4.


Jag svär vid Guds heligaste väsen – upphöjd och förhärligad vare Han – som på dagen för framträdandet av Honom som Gud skall uppenbara, att tusen genomläsningar av Bayán icke kan jämställas med uppläsningen av en enda vers som uppenbaras av Honom som Gud kommer att uppenbara.

Begrunda detta en stund och lägg märke till att allt inom islam har sin yttersta och slutliga begynnelse i Guds bok. Betänk också dagen för uppenbarelsen av Honom som Gud skall uppenbara i vars grepp källan till bevis ligger och låt icke felaktiga tankegångar utestänga dig från Honom, ty Han är oändligt mycket mer upphöjd över dem, eftersom varje bevis härrör ur Guds bok vilken i sig själv utgör det främsta vittnesbördet, då alla människor står utan makt att frambringa dess like. Skulle myriader av lärda personer, bevandrade i logik, i grammatisk vetenskap, i lag- och rättsvetenskap och dylikt, vända sig bort från Guds bok, skulle de fortfarande benämnas icke-troende. Det som är fruktbart är således förlagt till det förnämsta vittnesbördet i sig, icke till de ting som härrör därur. Och du skall förvisso veta att varje bokstav som uppenbarats i Bayán endast är avsedd att mana till underkastelse inför Honom som Gud skall uppenbara, ty det är Han som har uppenbarat Bayán före sitt eget framträdande V, 8.


I denna uppenbarelse av universums Herre behagat skänka sina mäktiga yttranden och lysande tecken till Bayáns Punkt och förordnat dem att utgöra Hans ojämförliga vittnesbörd för alla skapade ting. Om alla människor som bor på jorden slöt sig samman, skulle de ändå icke kunna framställa en enda vers som är lik dem som Gud har förmått strömma fram från tungan av Bayáns Punkt. Sannerligen, om någon levande varelse skulle begrunda dessa verser en stund, skulle han utan tvekan inse att de icke är en människas verk utan enbart kan tillskrivas Gud, den Ende, den Oförliknelige, som låter dem flöda fram från tungan på vemhelst Han vill och har icke uppenbarat och kommer ej heller att uppenbara dem utom genom Guds första viljas Fokuspunkt. Det är Han genom vars religionsordningar gudomliga budbärare upphöjes och himmelska böcker nedsändes. Hade människor kunnat åstadkomma detta verk, skulle säkert någon ha frambringat åtminstone en vers under de tolvhundrasjuttio års tid som förflutit sedan Koranens uppenbarelse fram till Bayáns. Alla människor har dock visat sig oförmögna därtill och fullständigt misslyckats med att göra det, även om de strävat att med våldsam kraft utsläcka Guds ords låga. II, 1.


Du kan se hur stort antalet människor är som reser till Mecka varje år på pilgrimsfärd och gör sin rundvandring, medan Han, genom vars styrkas ord Kaba [helgedomen i Mecka] har blivit föremål för tillbedjan, är övergiven i detta berg. Han är ingen annan än Guds apostel själv eftersom Guds uppenbarelse kan liknas vid solen. Oavsett hur otaliga dess uppgångar är, finns det endast en sol och alltings liv är beroende av den. Det är klart och tydligt att syftet med samtliga föregående religionsordningar har varit att bana väg för ankomsten av Muhammed, Guds apostel. Dessa, den islamiska religionsordningen inbegripen, har i sin tur haft som mål att bebåda den uppenbarelse som förkunnas av Qá'im. Syftet med denna uppenbarelse, liksom med dem som föregick den, har på samma sätt varit att meddela ankomsten av trosläran från Honom som Gud skall uppenbara. Och läran från Honom som Gud skall uppenbara – har i sin tur, tillsammans med alla de uppenbarelser som föregått den, som mål den uppenbarelse som skall följa efter den. Och den senare, liksom alla de religioner som föregått den, bereder vägen för den uppenbarelse som sedan skall följa. Förloppet med uppstigandet och nedstigandet av Sanningens sol kommer således att fortsätta i all evighet – en process som ej har haft någon begynnelse och ej kommer att ha något slut.

För den skall det gå väl som i varje religionsordning erkänner Guds syfte för den religionsordningen och som icke berövas detta genom tillbakablickande mot det förgångna. IV,12.


Det viktigaste i detta kapitel är att det som avses med uppståndelsens dag är framträdandet av den gudomliga Verklighetens träd, men syns inte som om någon av efterföljarna av shia-islam har förstått innebörden av uppståndelsens dag; snarare har de inbillat sig en sak som inför Gud icke äger någon verklighet. I Guds ögon och enligt dem som är invigda i gudomliga mysterier varar uppståndelsens dag från tiden för framträdandet av Honom, som är den gudomliga Verklighetens träd, fram till Hans försvinnande, oavsett vilken period och vilket namn det gäller.

Exempelvis varade återuppståndelsen av Moses alltifrån begynnelsen av Jesu mission – frid vare med Honom – fram till dagen för Hans himmelsfärd. Ty under denna period lyste Guds uppenbarelse fram genom framträdandet av den gudomliga Verkligheten, som genom sitt ord belönade alla som trodde på Moses och genom ordet straffade alla som icke hyste någon tro; eftersom Guds vittnesbörd för den dagen var det som Han högtidligen hade bekräftat i Evangeliet. Och alltifrån början på framträdandet av Guds apostel – Guds välsignelse vare med Honom – intill dagen för Hans uppstigande, varade uppståndelsen av Jesus – frid vare med Honom – som var den gudomliga Verklighetens träd, inom vilket Muhammeds gestalt framträdde och med sitt ord belönade alla som trodde på Jesus och med sitt ord straffade alla som icke trodde på Honom. Och alltifrån det ögonblick då Bayáns Träd framträdde tills det försvinner, varar uppståndelsen av Guds apostel, såsom det är förutsagt av Gud i Koranen, vars början inföll när två timmar och elva minuter hade gått på den femte dagen av Jamádíyu'l-Avval, 1260 AH,[lxvi] som är år 1270 och året då Muhammed förklarade sin mission. Detta var början på Koranens uppståndelse och fram till försvinnandet av den gudomliga Verklighetens träd råder uppståndelsen av Koranen. Fullbordandets stadium för allting nås när dess återuppståndelse infaller. Fullbordandet av islams religion nåddes i begynnelsen av denna uppenbarelse; och från och med uppkomsten av denna uppenbarelse till dess nedgång, kommer frukterna av islams träd, vilka de än är, att framkomma. Återuppståndelsen av Bayán kommer att ske vid tidpunkten för framträdandet av Honom som Gud skall uppenbara. Ty idag är Bayán i ett stadium av säd; i början av uppenbarandet av Honom som Gud skall uppenbara skall dess slutliga fullbordan framträda. Han blir uppenbarad för att samla frukterna från träden som Han har planterat; liksom uppenbarandet av Qá'im [Han som uppstår], en ättling till Muḥammad – Guds välsignelse vile över Honom – är fullkomligt lik uppenbarelsen av Guds apostel själv [Muḥammed]. Han framträder icke i något annat syfte än att samla frukterna av islam utifrån de koranverser som Han [Muḥammed] har sått i människornas hjärtan. Frukterna av islam kan ej samlas utom genom trohet mot Honom (Qá'im) och genom tro på Honom. För närvarande har dock endast negativa resultat framkommit; ty även om Han har trätt fram mitt i hjärtat av islam och alla människor bekänner sig till den (islam) på grund av deras anknytning till Honom (Qá'im), har de orättmätigt sänt Honom till Máh-Kús berg och detta trots att ankomsten av uppståndelsens dag av Gud har utlovats till alla i Koranen. Ty på den dagen kommer alla människor att ställas inför Gud och kommer att uppnå Hans närvaro; vilket betyder att stå inför Honom som är den gudomliga Verklighetens träd och att uppnå Hans närvaro, eftersom det icke är möjligt att träda fram inför Guds heliga väsen, ej heller är det möjligt att söka återförening med Honom. Det som är möjligt i fråga om att träda fram inför Honom och att möta Honom är att uppnående av det Första trädet. II. 7.


Det bevis som framlägges av Gud kan aldrig jämföras med bevisen som anförs av något av jordens folk och släkten och det står bortom skuggan av ett tvivel att inga bevis läggs fram av Gud utom genom Den som är utsedd till att vara Hans främsta Vittnesbörd. Beviset som är de uppenbarade verserna visar dessutom i sig, allena och slutgiltigt, den fullständiga oförmågan hos alla skapade ting på jorden, ty detta är ett bevis som har utgått från Gud och skall bestå intill uppståndelsens dag.

Och om någon skulle betänka framträdandet av detta Träd kommer han utan tvekan att betyga upphöjdheten i Guds sak. Ty om en person vars levnadstid blott är tjugofyra år, och som är oinvigd i de vetenskaper i vilka alla är lärda, nu uppläser verser på sådant sätt att det sker utan tanke eller tvekan och skriver tusen verser med böner under loppet av fem timmar utan att pennan gör en paus, samt framlägger kommentarer och lärda avhandlingar med sådana höga teman såsom den sanna förståelsen av Gud och Hans väsens enhet och detta på ett sätt som doktorer och filosofer medger att de är ur stånd att förstå, då finns det ingen tvekan om att allt som har uppenbarats utgått genom gudomlig ingivelse. Vilka vedermödor ådrager sig icke dessa präster när de skall skriva blott en enda rad på arabiska trots sina livslånga flitiga studier! Efter sådana mödor blir likväl resultatet bara ord som ej är värda något omnämnande. Alla dessa saker utgör bevis för människorna; i övrigt är Guds religion alltför mäktig och storslagen för någon att förstå utom genom sig självt, snarare är allt annat förstått därigenom. II, 1.


Pris ske Gud för att Han har gjort det möjligt för oss att bli medvetna om Honom som Gud skall uppenbara på uppståndelsens dag, så att vi kan draga nytta av frukten av vår existens och ej berövas uppnåendet av Guds närvaro. Ty detta är målet för vår tillkomst och det enda syftet med alla dygdiga handlingar vi må utföra. Sådan är den gåva som Gud har tilldelat oss; sannerligen, Han är den Allvälgörande, den Nådige. Du skall veta att du kommer att lyckas med detta om du tror med orubblig trosvisshet. Men eftersom du icke kan uppnå ett tillstånd av orubblig tro, på grund av dina själviska begärs hindrande slöjor, kommer du därför att dröja kvar i elden fastän du ej inser det. På dagen för Hans framträdande kan intet rädda dig från elden, såvida du icke verkligen tror på Honom, även om du utför varenda rättfärdig handling. Om Du mottager sanningen skall allt gott och tillbörligt nedskrivas för dig i Guds bok och i kraft härav skall du glädjas i det allra högsta paradiset till den följande uppståndelsen.

Tänk därpå med vederbörlig uppmärksamhet, för stigen är mycket smal samtidigt som den är rymligare än himlarna och jorden och allt som finnes däremellan. Om till exempel alla de som väntade på uppfyllelsen av Jesu löfte hade varit övertygade om att Muhammed, Guds apostel, hade uppenbarats skulle icke en enda av dem ha avvikit från Jesu uttalande. Sammalunda förhåller det sig med uppenbarelsen av Bayáns Punkt, ty skulle alla vara förvissade om att detta är just densamme Mihdí (en som är vägledd), som förutsades av Guds apostel, skulle icke en enda av dem som tror på Koranen vända sig bort från yttrandena som gjorts av Guds apostel. Iakttag hur samma sak gäller för uppenbarelsen av Honom som Gud skall uppenbara, ty skulle alla vara förvissade om att Han är densamme som “Han som Gud skall uppenbara” och som Bayáns Punkt har förutsagt, skulle ingen vända sig bort. IX, 3.


I Guds namn, den mest Upphöjde, den allra Heligaste. Allt pris och all ära tillkommer den högste Herrens heliga och härliga förgård, Han som i evighet har vistats och för evigt kommer att fortsätta att dväljas inom sitt eget gudomliga väsens mysterium och som sedan urminnes tider har bestått och alltid kommer att fortsätta att bestå i sin himmelska evighet, upphöjd över alla skapade varelsers åsyn och kännedom. Tecknet på Hans oförlikneliga uppenbarelse såsom den skapats av Honom och inpräglats inom alla varelsers verklighet är ingenting annat än deras oförmåga att kunna känna Honom. Ljuset Han har utgjutit över alla ting är ej någonting annat än Hans eget Jags prakt. Han själv har alltid varit omätligt upphöjd över varje band till sina skapelser. Han har utformat hela skapelsen på så sätt att alla varelser genom medfödd förmåga kan betyga inför Gud på uppståndelsens dag att Han icke har någon partner eller like och är helgad över varje likhet med allting, ej liknar någon eller kan jämföras med något. Han har varit och kommer alltid att vara den Ende och är oförliknelig i sitt gudomliga väsens överjordiska härlighet och alltid har varit obeskrivligt mäktig i sitt himmelska högsta herravälde. Ingen har någonsin vederbörligen kunnat erkänna Honom, ej heller kommer någon människa någonsin att lyckas förstå Honom på ett rättmätigt och lämpligt sätt, ty varje slags verklighet som termen "varande" är tillämplig på, har skapats genom den Allsmäktiges högsta vilja, som har utgjutit strålglansen från sitt eget Jag och som glänser fram ur Hans mest upphöjda ställning. Han har dessutom inom verkligheten i alla skapade ting nedlagt kännemärket på erkännandet av Honom, på det att alla säkert må veta att Han är begynnelsen och änden, den Uppenbare och den Fördolde, Skaparen och Bevararen, den Allsmäktige och den Allvetande, Den som hör och är varse allt, Han som är oövervinnlig genom sin makt och bibehåller sin egen överhöghets identitet, Han som skapar liv och orsakar död, den Allsmäktige, den Ouppnåelige, den mest Upphöjde, den Högste. Varje uppenbarelse av Hans gudomliga väsen bebådar Hans härlighets upphöjdhet, Hans helighets höghet, Hans enhets oåtkomliga överhöghet och Hans majestäts och makts upphöjelse. Hans begynnelse har icke haft någon annan början än Hans egen begynnelse och Hans slut har ingen ände utom Hans eget slut. I, 1.


Uppenbarandet av den gudomliga Verkligheten har sedan evighet varit identiskt med dess fördöljande och dess fördöljande identiskt med dess uppenbarande. Vad som avses med "Guds uppenbarelse" är den gudomliga sanningens Träd som icke bebådar någon annan än Honom och det är detta gudomliga Träd som har upprest och fortfar med att uppresa budbärare och har uppenbarat och för alltid kommer att uppenbara skrifter. Från evighet till evighet har den gudomliga sanningens Träd tjänat och kommer i evighet att tjäna som tronen för Guds uppenbarande och fördöljande bland Hans varelser och har i alla tider blivit uppenbarad genom vemhelst som är Honom till behag. Vid tiden för uppenbarelsen av Koranen hävdade Han sin himmelska makt genom framträdandet av Muhammed och vid tiden för uppenbarelsen av Bayán visade Han sin högsta makt genom framträdandet av Bayáns Punkt. Och när Han som Gud kommer att uppenbara skall framstråla, kommer det att vara genom Honom som Han enligt sitt behag kommer att försvara sanningen i sin lära, och med vadhelst som behagar Honom och för vadhelst som behagar Honom. Han är med alla ting, men ingenting är med Honom. Han är icke inuti ett ting och ej heller över det eller bredvid det. Alla hänsyftningar till Honom såsom varande uppsatt på tronen innebär att det är Företrädaren för Hans uppenbarelse som är uppsatt på sätet för himmelsk myndighet.…

Han har existerat i all evighet och kommer för evigt att fortsätta att existera. Han har varit och kommer alltid att förbli outgrundlig för alla människor, eftersom allt annat utom Honom har blivit skapat och alltid skall skapas genom Hans befallnings kraft. Han är upphöjd ovan alla slags omnämnanden eller lovprisanden och är helgad bortom varje lovord och varje jämförelse. Inget skapat ting förstår Honom medan Han i sanning förstår allting. Även när det sägs “intet skapat ting förstår Honom," rör det sig om spegeln för Hans uppenbarelse, det vill säga Han som Gud skall uppenbara. Sannerligen, alltför hög och upphöjd är Han för att någon skall kunna nå Honom med någon häntydning. II, 8.

4 UTDRAG UR DALÁ’IL-I SAB’IH (De sju bevisen)

Du har ställt en fråga om religionens grunder och dess förordningar: Du skall veta att religion först och främst är kunskapen om Gud. Detta får sin fullbordan i erkännandet av Hans gudomliga enhet, vilket i sin tur fullkomnas genom bifall till att Hans helgade och upphöjda Helgedom – sätet för Hans överjordiska majestät – är helgad från alla attribut. Och du skall veta att kunskapen om Gud i denna värld aldrig kan uppnås utom genom kunskapen om Honom som är Daggryningen för den gudomliga Verkligheten.


Nådige Gud! Inom islams olika områden finns det för närvarande sju mäktiga härskare som styr världen. Ingen av dem har blivit underrättade om Hans (Bábs) ankomst och om de hade underrättats skulle ingen ha trott på Honom. Vem vet, kanske de lämnar den här världen fulla av begär och utan att ha insett att den sak som de väntade på har inträffat. Det är vad som hände med de monarker som höll fast vid Evangeliet. De inväntade ankomsten av Guds profet (Muḥammed) och när Han framträdde var de oförmögna att erkänna Honom. Se hur stora summor dessa härskare förbrukar utan att ens ha den minsta tanke på att utse en tjänsteman med uppgift att, inom deras eget område, bekanta dem med Guds uppenbarare! De skulle därmed ha uppfyllt det syfte för vilket de skapats. Alla deras önskningar har varit och handlar fortfarande endast om att lämna spåret av sina namn efter sig.


Begrunda likaledes Guds apostels religionsordning vilken varade under tolvhundrasjuttio år [lxvii] till gryningen för uppenbarandet av Bayán. Han uppmanade alla att invänta ankomsten av den utlovade Qá'im. Alla handlingar som utfördes under den islamiska religionsordningen, vilken inleddes av Muhammed, skulle finna sin fullbordan genom uppenbarandet av Qá’im. Gud har låtit Honom uppenbaras, förlänad det bevis som Guds apostel förlänades, så att ingen av dem som tror på Koranen må hysa tvivel om giltigheten i Hans sak, ty det är inskrivet i Koranen att ingen utom Gud kan uppenbara verser. Under en tidsrymd på 1270 år har ingen bland efterföljarna av Koranen någonsin bevittnat att en person framträtt med avgörande bevis. Nu har den evige Herren uppenbarat och förlänat denne Utlovade, som sedan länge emotsetts, ett överlägset vittnesbörd från en plats ingen kunnat tänka sig och från en person vars kunskaper icke ansetts ha något värde. Hans ålder är ej mer än tjugofem år men Hans storhet är sådan att ingen av de lärda bland islams folk kan mäta sig därmed; och människans storhet ligger i hennes kunskap. Se på alla lärda som vördas på grund av sin förmåga att förstå de heliga skrifterna. Gud har upphöjt dem till en sådan nivå att Han då Han hänvisar till dem säger: "Ingen vet innebörden däri utom Gud och de som har djupgående kunskaper. "[lxviii] Hur egendomligt är det då icke att denne tjugofemårige olärde person skulle utses till att uppenbara Hans verser på ett så häpnadsväckande sätt. Om de muslimska teologerna har anledning att vara stolta över att kunna förstå innebörden av de heliga skrifterna, ligger Hans ära i att uppenbara skrifter så att ingen av dem kan tvivla på Hans ord. Så stor är den himmelska makt och kraft som Gud har uppenbarat hos Honom att, om det vore Hans vilja och inget uppehåll ägde rum, kunde Han inom loppet av fem dagar och nätter uppenbara motsvarigheten till Koranen, vilken sändes ner under hela tjugotre år. Begrunda det och tänk däröver. Har någon som är Honom lik någonsin trätt fram i forna tider eller är denna egenskap strikt begränsad till Honom?


Betrakta de många ynnestbevis som förunnats av den Utlovade och utgjutelserna av Hans frikostighet som har tillerkänts efterföljarna av islam att de måtte uppnå frälsning. Lägg noga märke till hur Han som företräder skapelsens Ursprung, Han som är Språkröret i versen "Jag är sannerligen Gud", som antog titeln Porten [Báb] inför ankomsten av den utlovade Qá'im, en ättling till Muhammed och i sin första bok påbjöd efterlevnaden av lagarna i Koranen, så att folket icke skulle gripas av oro på grund av en ny bok och en ny uppenbarelse utan kunde betrakta Hans tro som något som liknar deras egen. Måhända skulle de ej då vända sig bort från sanningen och förbigå den sak för vilken de hade blivit till.


Låt Mig anföra några förnuftsskäl för dig. Om någon önskar anamma den islamiska tron idag, skulle då Guds vittnesbörd vara avgörande för honom? Om du hävdar att det ej skulle vara det, hur kommer det sig då att Gud kommer att straffa denne efter döden och att under hans levnad domen "icke-troende" fälls över honom? Om du betygade att vittnesbördet är avgörande, hur skulle du då bevisa det? Om ditt ställningstagande bygger på hörsägen är dina ord icke godtagbara som bindande bekräftelse men om du bedömer att Koranen är vittnesbördet skulle det utgöra ett tungt vägande och klart bevis.

Överväg nu uppenbarelsen av Bayán. Om Koranens efterföljare för egen del hade tillämpat en bevisföring liknande den som de förordar för dem som ej tror på islam, skulle icke en enda själ ha förblivit berövad sanningen och på uppståndelsens dag skulle alla ha uppnått frälsning.

Skulle en kristen hävda, "Hur kan jag anse att Koranen är ett bevis då jag ej kan förstå den?" så skulle ett sådant påstående icke godtagas. Koranens folk framför likaledes föraktfullt, "Då vi icke kan förstå Bayáns uttrycksfulla verser, hur kan vi då anse dem vara bevis?” Säg till vemhelst som yttrar sig så, "o du obildade människa! Med vilka bevis har du erkänt den islamiska religionen? Är det profeten som du aldrig har blickat på? Är det de mirakel som du aldrig har bevittnat? Om du har anammat islam omedvetet, varför har du då gjort det? Om du har anammat tron genom att erkänna Koranen som ett bevis för att du har hört de lärda och de troende uttrycka sin maktlöshet inför den eller om du, när du hörde de gudomliga verserna och i kraft av din omedelbara kärlek till Guds sanna ord bemötte detta i en anda av fullkomlig ödmjukhet och mildhet – en anda som är ett av de mäktigaste tecknen på sann kärlek och förståelse – då har sådana bevis betraktats som säkra och kommer alltid att betraktas så."


Erkännandet av Honom som är bärare av gudomlig sanning innebär ingenting annat än att erkänna Gud och att älska Honom är ingenting annat än att älska Gud. Men, Jag svär vid Guds högsta Väsen – upphöjd och förhärligad vare Han – att Jag icke ville låta Min identitet vara känd av människor och gav anvisning om att Mitt namn skulle döljas, eftersom Jag var fullt medveten om dessa människors oförmåga, som icke är några andra än de som, med syftning på ingen mindre än Guds apostel – oförliknelig som Han alltid var – anmärkte, "Han är säkert en galning."[lxix] Om de nu gör anspråk på att vara annorlunda än de personerna så vittnar deras gärningar om falskheten i vad de hävdar. Det som Gud intygar är ej något annat än vad Hans största Vittnesbörd intygar. Skulle alla världens folk intyga en sak och Han intyga en annan skulle Hans vittnesbörd betraktas som Guds vittnesbörd, medan allt annat utom Honom har varit och alltid kommer att vara såsom intet, ty det är genom Hans makt som en sak finnes till.

Se hur hårt dessa människor håller fast vid trossatser. När de är upptagna av sina egna angelägenheter är de nog så nöjda med vittnesmål av bara två vittnen men tvekar likväl att tro på Honom som är Bärare av den gudomliga sanningen trots vittnesmål från så många rättfärdiga personer.


De bevis som folket med sina fåfänga inbillningar krävde av Guds apostel har mestadels förkastats i Koranen enligt vad som har uppenbarats i suran om Israels barn (Sura 17): "Och de säger, ingalunda kommer vi att tro på dig förrän du förmår en källa att forsa fram inför oss ur jorden; eller förrän du gjort en trädgård med palmer och vinrankor; eller att du orsakar floder i överflöd att välla fram därur; eller att du får himlen att falla ner över oss i bitar, såsom du har sagt; eller att du för fram Gud och änglarna att gå i god för dig; eller att du äger ett hus av guld; eller stiger upp till himlen. Ej heller kommer vi att tro på din himmelsfärd, förrän du skickar ned till oss en bok som vi kan läsa. Säg, Lovad vare min Herre! Är jag mer än en människa, en apostel? "

Var nu rättvis, araberna yttrade sådana ord och nu, manad av dina begär, frågar du efter ännu fler saker. Vad är det för skillnad mellan dig och dem? Om du en stund skulle tänka efter är det klart att det kommer an på en ödmjuk tjänare att finna sig i de bevis Gud har utsett, oavsett vilka och att icke följa sina egna fåfänga föreställningar. Om folkets önskningar skulle beviljas skulle icke en enda icke-troende bli kvar på jorden, ty om Guds apostel uppfyllde folkets vilja skulle de utan tvekan ha anammat Hans tro. Måtte Gud rädda dig om du skulle söka något bevis i enlighet med din själviska önskan; fastmer tillkommer det dig att stödja de osvikliga bevis som Gud har utsett. Syftet med din tro på Gud är endast att tillförsäkra dig Hans välbehag. Hur kan du då som bevis för din tro eftertrakta en sak som har varit och står i strid med Hans välbehag?


Befria dig från banden till allt utom Gud, gör dig rik i Gud genom att avstå från allt utom Honom och läs denna bön:

Säg: Gud tillfredsställer allt över allting och ingenting i himlarna eller på jorden tillfredsställer utom Gud. Sannerligen, Han är i sig själv den Vetande, den Stödjande, den Allsmäktige.


Betrakta ej såsom en tom föreställning Guds makt vilken tillfredsställer alla ting. Det är sådan äkta tro som människan hyser på Guds budbärare i varje religionsordning. Det är sådan tro som är tillfyllest över alla de ting som finns på jorden, medan icke något skapat ting på jorden vid sidan av tro kan räcka till för dig. Om du icke är troende skall den gudomliga sanningens Träd döma dig till tillintetgörelse. Om du är en troende skall din tro vara tillräcklig för dig över allt som finns på jorden även om du icke äger någonting.


Enligt traditionen var det icke fler än sjuttio personer av hela det kristna samfundet som antog tron på Guds apostel. Skulden faller på deras teologer, ty om de hade trott skulle de ha följts av massan av sina landsmän. Se nu vad som har skett! De lärda människorna inom kristenheten betraktas som lärda på grund av sitt beskydd av Kristi lära men betänk ändå hur de själva har blivit orsaken till människors underlåtenhet att erkänna tron och uppnå frälsning! Är det fortfarande din vilja att följa i deras fotspår? Jesu efterföljare överlät åt sina präster att räddas på uppståndelsens dag och som en följd av denna lydnad kommer de till slut att träda in i elden. Och på den dag då Guds apostel framträdde avhöll de sig från att erkänna Hans upphöjda Gestalt. Önskar du följa sådana präster?

Nej, vid Gud, var varken präst eller anhängare utan urskillningsförmåga, ty båda skall förgås på uppståndelsens dag. Fastmer höves det dig att vara en klarsynt teolog eller att fylld av insikt vandra på Guds väg genom att lyda en sann ledare av religionen.

Inom varje nation kan du iakttaga otaliga andliga ledare som är berövade sann förmåga till urskillning och bland alla folk skall du stöta på myriader av anhängare som saknar den egenskapen. Begrunda det en stund i ditt hjärta, förbarma dig över dig själv och vänd icke bort uppmärksamheten från vittnesbörd och bevis. Sök ej heller vittnesbörd och bevis enligt dina egna fåfänga föreställningar utan basera dina bevis på det som Gud har avsett. Du skall dessutom veta att grunden till ära i sig icke är att vara en lärd person eller att vara en efterföljare till någon sådan. Om du är en lärd person länder din kunskap dig till ära och om du är en anhängare blir din följsamhet en ära för dig endast när det överensstämmer med Guds välbehag. Och akta dig för att se på Guds välbehag som på en tom föreställning. Detta är detsamma som Hans sändebuds välbehag. Tänk på Jesu efterföljare. De sökte ivrigt Guds välbehag men ingen av dem uppnådde Hans apostels välbehag, som är identiskt med Guds välbehag, utom de som anammade tron.


Ditt brev har lästs. Om sanningen i denna uppenbarelse fullt ut skulle påvisas med detaljerade bevis skulle alla de skriftrullar som finns i himmelen och på jorden ej räcka till för att rymma dem.

Dock är innehållet och kärnan i ämnet detta, att det ej kan råda något tvivel om att alltifrån evighet är Gud till sitt upphöjda väsen förlänad oberoende överhöghet och att Han för evigt kommer att förbli oåtkomlig i sin heliga essens. Ingen varelse har någonsin erkänt Honom såsom det anstår ett erkännande av Honom och ej heller har någon skapad varelse någonsin prisat Honom på ett sätt som anstår Honom. Han är upphöjd över alla namn och är helgad bortom all jämförelse. Genom Honom blir allting känt medan Hans verklighet står alltför högt för att kunna bli känd genom någon utom Honom själv. Hans skapelseprocess har ingen början och kan ej ha något slut, ty då skulle det kräva att Hans himmelska nåd upphörde. Gud har upprest profeter och uppenbarat böcker som är lika många som varelserna i världen och kommer att fortsätta att göra det i all evighet.

Om du seglar på Guds namns hav som återspeglas i allting, så skall du veta att Han är upphöjd och helgad ovan kännedomen hos sina skapelser eller att kunna beskrivas av sina tjänare. Allt du kan iakttaga har levandegjorts genom Hans viljas drivkraft. Hur kan ett sådant skapat ting därför vara ett tecken på Hans grundläggande enhet? Guds existens i sig vittnar om Hans egen enhet medan allt skapat enligt sin natur bär tecken på att det har blivit format av Gud. Så lyder beviset på fulländad visdom enligt uppskattningen bland dem som seglar på den gudomliga sanningens hav.

Om du däremot seglar på skapelsens hav, skall du veta att den Första hågkomsten som är Guds Första vilja kan liknas vid solen. Gud har skapat Honom genom styrkan i sin makt och Han har, alltifrån den begynnelse som ej har en begynnelse, låtit Honom uppenbaras i varje religionsordning genom sitt påbuds befallande kraft och Gud kommer, till slutet som ej vet av något slut att fortsätta att uppenbara Honom enligt sitt oövervinnerliga syftes behag.

Och du skall veta att Han i sanning liknar solen. Om solens uppstigningar fortsatte intill slutet som icke har något slut, skulle det likväl icke ha funnits och ej heller kommer det någonsin att finnas mer än en sol. Och skulle dess nedgångar fortsätta för evigt har det fortfarande icke funnits och kommer icke att finnas mer än en sol. Det är denna Första vilja som framstrålar hos varje profet och uttrycks i varje uppenbarad bok. Den har ingen början eftersom den Första får sin begynnelse genom Den; och vet ej av något slut för den Sista får sitt slut genom Den.

Vid tiden för den första uppenbarelsen av den Första viljan visade den sig hos Adam; på Noas tid blev Den känd hos Noa; på Abrahams tid hos Abraham och sammalunda på Mose tid; på Jesu tid; på Muhammeds, Guds apostels tid; på Bayáns Punkts tid; på tiden för Honom som Gud skall uppenbara; och på tiden för Den som kommer att framträda efter Honom, som Gud kommer att uppenbara. Häri ligger den inre betydelsen av orden som yttrats av Guds apostel "Jag är alla profeter," eftersom det som i strålande glans lyser fram i var och en av dem alltid har varit och för evigt kommer att förbli en och samma sol.

5 UTDRAG UR KITÁB-I-ASMÁ’ (Namnens bok)

O ni som har förlänats Bayán! Var inte skarpt kritiska mot varandra innan den uråldriga evighetens Morgonstjärna lyser fram över Hans höghets horisont. Vi har skapat er från ett enda träd och har låtit er att vara såsom blad och frukter på samma träd, på det att ni måhända kan bli en källa till tröst för varandra. Se ej på andra människor på något annat sätt än hur ni ser på er själva, så att ingen känsla av motvilja råder bland er och stänger er ute från Honom som Gud skall uppenbara på uppståndelsens dag. Det tillkommer er alla att vara en odelbar skara människor; så bör ni vända åter till Honom som Gud skall uppenbara.

De som har berövat sig denna uppståndelse på grund av sitt ömsesidiga hat, eller genom att se sig själva som dem som har rätt och andra fel, straffades på uppståndelsens dag på grund av att sådant hat visades under deras natt.[lxx] På så sätt berövades de att få skåda Guds anlete och detta skedde icke av någon annan anledning än ömsesidigt fördömande.

O ni som har fått Bayán! Ni bör utföra sådana gärningar som skulle behaga Gud, er Herre och därmed få röna Hans välbehag, Han som Gud skall uppenbara. Förvandla icke er religion till ett medel att få materiella fördelar, för att ägna era liv åt fåfängliga ting och därigenom inhösta vad som på uppståndelsens dag skulle misshaga Honom som Gud skall uppenbara, alltmedan ni anser att det ni gör är rätt. Om ni däremot hyser en from tro, kommer Gud säkert att sörja för er ur sin himmelska nåds skattkammare.

Var uppriktiga i er trohet mot Honom som Gud skall uppenbara för Guds skull, er Herre, på det att ni till äventyrs, genom hängivenhet mot Hans tro, kan räddas på uppståndelsens dag. Akta er så att ni icke får varandra att insvepas i slöjor på grund av tvister som under er natt kan uppstå er emellan som en följd av problem ni möter eller på grund av att ni ser till sådana ting som er upphöjdhet eller ringhet, er närhet eller er avlägsenhet.

Sålunda har vi bestämt förmanat er – en i sanning vederbörlig förmaning – så att ni måhända orubbligt må hålla fast därvid och därmed uppnå frälsning på uppståndelsens dag. Tiden närmar sig då ni kommer att fridfullt vistas i era hem, och se, Han som Gud skall uppenbara kommer att ha framträtt och Gud vill att ni skall återvända till Honom alldeles såsom Gud kallade er till liv genom den Första punkten. Dock kommer ni alla att söka vägledning samtidigt som ni följer era egna begärelsers pockanden. En del av er är fyllda med stolthet på grund av er religion, andra på grund av sin lärdom. Ni kommer alla och envar att klamra er fast vid en viss del av Bayán som ett sätt att förhärliga er själva. XVI, 19, [lxxi]

Gud är helgad över sina tjänare och inget direkt förhållande har någonsin funnits mellan Honom och något skapat ting, medan ni alla har uppstått på Hans bud. Sannerligen, Han är er Herre och er Gud, er Mästare och er Konung. Han har förordnat era förehavanden enligt sin befallning om dagen såväl som om natten.

Säg, Han som Gud skall uppenbara är i sanning Guds Främsta slöja. Ovanför denna Slöja skall ni icke finna något annat än Gud, medan ni därunder skall se att allt härrör från Gud. Han är den Osynlige, den Ouppnåelige, den mest Upphöjde, den mest Älskade.

Om ni söker Gud, tillkommer det er att söka Honom som Gud skall uppenbara, och om ni hyser en önskan om att få vistas i namnens ark kommer ni att utmärka er som vägledare till Honom som Gud skall uppenbara, om ni blott trodde på Honom. Sannerligen, låt då era hjärtan vara källor till Hans upphöjda namn vilka nedskrivits i boken, och ni skall alldeles såsom speglar satta fram inför solen kunna taga emot upplysning. XVI, 17.

Om en person gör anspråk på något och framlägger sina bevis krävs det att de som söker förkasta honom framlägger bevis som är likvärdiga hans. Om de lyckas med detta kommer hans ord att visa sig vara fåfänga och de kommer att segra, annars kommer varken hans ord att upphöra och ej heller de bevis han har angivit att göras ogiltiga. Jag uppmanar er, o ni som förlänats Bayán: Om ni gärna vill hävda er överlägsenhet, gå då icke emot någon själ såvida ni icke kan framlägga bevis av liknande slag som denne har åberopat, ty sanningen kommer att fastslås medan allt annat förutom den förvisso skall ogiltigförklaras.

Hur många var icke de människor som ägnade sig åt att tävla med Muhammed, Guds apostel, men vilka omsider bringades på fall eftersom de var maktlösa att framställa bevis som liknade dem som Gud hade sänt ned till Honom. Om de hade varit saktmodiga och anspråkslösa och om de hade insett naturen i de bevis som Han förlänats skulle de aldrig ha utmanat Honom. Men de betraktade sig som förkämpar för sin egen religion. Därför grep Gud dem enligt vad de förtjänat och fick sanningen att segra genom sanningens kraft. Det kan ni klart uppfatta idag i den muhammedanska uppenbarelsen.

Vem ibland er kan utmana den upphöjda verklighetens troner i någon religionsordning då allt som finnes till är helt beroende av dem? Sannerligen, Gud har utplånat alla dem som har motsatt sig dem, alltifrån den början som icke har någon början fram till idag och slutgiltigt påvisat sanningen genom sanningens kraft. Han är sannerligen den Allsmäktige, den Allomfattande, den Allstarke. XVII, 11.


O ni som har förlänats Bayán! Var uppmärksamma på uppståndelsens dag, ty på den dagen skall ni ha en djup tro på Bayáns váhid fastän detta, liksom er förra religion som visade sig ej vara till någon nytta, på intet sätt kan gagna er såvida ni icke anammar Hans sak, Honom som Gud skall uppenbara och tror på det som Han förordnar. Akta er därför för att utestänga er från Honom som är alla budbärares och skrifters Källa, alltmedan ni håller fast vid delar av förordningar som har utgått från dessa källor. XVII,15.


Betänk hur de som erkänner sanningen, vid tidpunkten för uppkomsten av varje uppenbarelse öppnar sina hjärtan för upphovsmannen av uppenbarelsen, medan hjärtat hos dem som ej uppfattar sanningen råkar i trångmål på grund av att de utestänger sig från Honom. Ett öppet hjärta skänkes dock av Gud i lika mån till bådadera. Gud önskar ej göra något hjärta bedrövat om det så tillhörde en myra, hur mycket mindre då en högre stående varelse, utom när den låter sig inhöljas i slöjor ty Gud är Skaparen av allt som är till.

Om du öppnade hjärtat hos en enda själ genom att hjälpa honom att anamma Hans sak, Han som Gud skall uppenbara, skulle ditt innersta väsen fyllas med upplysningen från det mäktiga Namnet. Det åligger dig därför att utföra denna uppgift under uppståndelsens dagar, eftersom de flesta människor är hjälplösa, och om du öppnade deras hjärtan och skingrade deras tvivel skulle de vinna inträde i Guds tro. Visa därför denna egenskap till det yttersta av din förmåga under de dagar då Han som Gud skall uppenbara framträder. Ty om du öppnar hjärtat hos en person för Hans skull är det bättre för dig än varje annan dygdig handling, eftersom gärningar kommer i andra hand efter tron på Honom och visshet om Hans verklighet. XVII, 15.


Var noga med att väl överväga orden som yttras av varje själ och håll sedan fast vid de bevis som påvisar sanningen. Om ni ej kan skönja någon sanning i en persons yttranden, tvista då ej med denne alldenstund ni har förbjudits i Bayán att inlåta er i trätor och tvedräkt, på det att ni måhända icke på uppståndelsens dag råkar i delo och tvistar med Honom som Gud skall uppenbara. XVII, 16.


När Han som Gud skall uppenbara kommer till er på uppståndelsens dag, förlänad övertygande bevis, kommer ni att anse att Hans sak icke är sann, fastän Gud har tillkännagivit i Bayán att ingen likhet finnes mellan Hans sak, Han som Gud kommer att uppenbara, och andras. Hur kan någon vid sidan av Gud uppenbara en vers som överväldigar hela mänskligheten? Säg, stor är Gud! Vem förutom Han som Gud kommer att uppenbara, kan spontant uppläsa verser som utgår från Hans Herre – en bedrift som ingen dödlig människa någonsin kan hoppas utföra!

Sanningen kan icke på något vis blandas ihop med något annat utom med sig själv, om ni blott ville begrunda Hans bevis. Ej heller kan villfarelse förväxlas med sanning, om ni blott tänkte efter och begrundade Guds, den Sannes, vittnesbörd.

Hur många har icke de varit som inom islam falskeligen har gjort anspråk på en sak och ni följde i deras fotspår utan att ha bevittnat ett enda bevis. Vilka bevis kan ni då frambringa i er Herres närvaro, om ni blott tänkte efter en stund?

Var varsamma under er natt[lxxii] så att ni ej orsakar sorg för någon själ, vare sig ni kan upptäcka bevis hos Honom eller ej, så att ni måhända på uppståndelsens dag ej smärtar Honom, i vars grepp alla bevis ligger. Och när ni ej kan urskilja Guds vittnesbörd hos en person, kommer denne sannerligen att misslyckas med att kunna framvisa sanningens styrka; och det räcker att Gud gör upp med honom. Sannerligen, ni får under inga omständigheter orsaka bedrövelse för någon person; Gud kommer säkerligen att testa honom och ställa honom till svars. Det tillkommer er att hålla fast vid er egen tros vittnesbörd och att iakttaga de förordningar som anges i Bayán.

Ni är liksom mannen som anlägger en fruktträdgård och planterar alla slags fruktträd däri. När tiden har kommit för honom, ägare, att komma kommer ni att i hans namn ha tagit fruktträdgården i besittning och utestänger honom från den.

Sannerligen, Vi planterade Koranens träd och försåg dess trädgård med alla slags frukter av vilka ni alla har fått taga del. När Vi sedan kom för att övertaga det som Vi hade planterat låtsades ni ej känna Honom som är dess Herre.

Avhåll er från att orsaka Oss sorg och undanhåll Oss ej heller från den trädgård som någon av er berättigad till denna egendom om vore det så till måttet av ett senapskorn. Sannerligen, Vi är Räkenskapsföraren.

Vi har planterat Bayáns trädgård i Hans namn, Han som Gud kommer att uppenbara, och har givit er tillåtelse att leva däri fram till tiden för Hans framträdande. Alltifrån det ögonblick då Hans sak invigs, Han som Gud kommer att uppenbara, förbjuder Vi er alla de ting ni ser som era egna, om ni ej med er Herres tillåtelse kan erhålla innehav därav. XVIII, 3.


O ni som har givits Bayán! Var vaksamma så att ni icke under Hans tid, Han som Gud skall uppenbara, tror att ni söker Guds välbehag men i verkligheten framhärdar i det som endast misshagar Honom, såsom de gjorde vilka levde under den Första punktens tid och aldrig kunde tänka sig att de sökte ting som stod i motsats till det som Gud hade avsett. De avskärmade sig såsom med en slöja från Gud och brast i att iakttaga det som Han hade önskat att de utförde såsom sant troende. De tänkte icke på sådana människor som levde under Muhammeds dagar, som också trodde att de sökte Guds välbehag medan de i verkligheten avskurit sig själva därifrån sedan de hade misslyckats med att förvissa sig om Muhammeds välbehag. Ändå förstod de icke detta.

O ni som har förlänats Bayán! Se icke på er själva såsom lika de människor som Koranen eller Evangeliet eller andra skrifter gavs till i äldre tid, eftersom ni vid tiden för Hans uppenbarande kommer att fjärma er än längre bort från Gud än vad de gjorde. Om ni råkar stänga er ute skulle det aldrig falla er in att ni blivit utestängda från Honom. Det tillkommer er att betänka hur de människor till vilka Koranen gavs blev avspärrade från sanningen, ty sannerligen, ni kommer att handla på liknande sätt men tycka att ni gör det goda. Om ni kunde varsebli i vilken utsträckning ni berövats Gud, skulle ni önska att ni hade försvunnit från jorden och glömts bort. Den dagen kommer när ni innerligt kommer att vilja veta vad som skulle ha lett till Guds välbehag men då ni beklagligtvis icke skall finna någon väg till Honom. Ni skall, liksom kameler som vandrar planlöst i Hans ljus, ej hitta någon betesmark där ni kan samlas och förena er i en sak som ni säkert kan tro på. Vid den tiden skall Gud låta Sanningens sol lysa och oceaner av sin frikostighet och nåd att svalla, under det att ni kommer att ha valt några få droppar vatten och ha berövat er Hans oceaners väldiga vatten.

Om ni hyser något tvivel i denna fråga så kan ni tänka på de människor som Evangeliet gavs till. Då de ej hade tillgång till Jesu apostlar sökte de Herrens välbehag i sina kyrkor, i hopp om att få veta vad som skulle vara godtagbart av Gud, men de fann ingen väg till Honom där. När sedan Gud uppenbarade Muhammed som sitt Sändebud och som Förvararen av Hans välbehag, försummade de att få sina själar vederkvickta ur Källan av levande vatten som strömmade ut från deras Herres närvaro och fortsatte att ströva tanklöst omkring på jorden i sökandet efter en ren droppe vatten i tron att de utförde rättfärdiga gärningar. De betedde sig som de människor till vilka Koranen gavs nu beter sig.

O ni som förlänats Bayán! Ni kan handla på liknande sätt. Tag er därför i akt så att ni ej uraktlåter att uppnå närvaron av Honom som är Uppenbararen från Gud trots att ni har bett dag och natt att få skåda Hans anlete; och var aktsamma så att ni ej avskräckes från att uppnå Hans välbehags hav, när ni förvirrade och till ingen nytta strövar omkring på jorden sökande en droppe vatten.

Säg, Guds vittnesbörd har uppfyllts i Bayán och genom dess uppenbarande har Guds nåd nått sin fullbordan för hela mänskligheten. Må ingen av er säga att Gud har undanhållit er utgjutelsen av sin frikostighet ty Guds barmhärtighet har förvisso uppfyllts för dem till vilka Bayán givits och fullbordats tills uppståndelsens dag. Ack, om ni kunde tro på Guds tecken! XVI, 13.


Sannerligen, Gud har skapat Bayáns folk genom kraften hos Honom för vilken Bayán uppenbarades, såsom förberedelse för dagen när de åter skall träda fram inför sin Herre.

De som verkligen kommer att visa trohet mot Honom som Gud skall uppenbara är de som har förstått innebörden av det som har uppenbarats i Bayán; de är i sanning de uppriktiga medan de som vänder sig bort från Honom vid tiden för Hans framträdande kommer att ha misslyckats med att förstå en enda bokstav i Bayán, trots att de bekänner sin tro på och hyser tillit till det som uppenbarats i den eller följer dess bud.

Säg, varje ynnestrikt lovord i Bayán är en hänsyftning på dem som känner igen Honom som Gud skall uppenbara och som med visshet tror på Gud och på Hans heliga skrifter, medan varje ogynnsam anspelning däri avser dem som förkastar Honom som Gud skall uppenbara, även om de kan uppträda ärligt inom gränserna som fastställts i Bayán. Säg, om ni bejakar sanningen på uppståndelsens dag kommer Gud förvisso att ha överseende med er för er natt[lxxiii] och förlåta er.

När det gäller dem som troget har hållit sig till förordningarna i Bayán alltifrån början på dess uppenbarelse fram till den dag då Han som Gud skall uppenbara kommer att träda fram, är detta de verkliga följeslagarna i Hans välbehags paradis och de kommer att förhärligas i Guds närvaro och skall bo i paviljongerna i Hans himmelska trädgård. Inom mindre än bråkdelen av ett ögonblick, från och med den stund då Gud kommer att ha avslöjat Honom som är Uppenbararen av Hans eget Jag, skall dock hela skaran av Bayáns efterföljare sättas på prov. XVII, 1.


Då du troget har lytt Guds sanna religion i det förflutna tillkommer det dig att hädanefter följa Hans sanna religion, eftersom varje religion utgår från Gud, Hjälpen i farans stund, Den i sig själv varande.

Han som har uppenbarat Koranen för Muhammed, Guds apostel, och i den islamiska tron förordnat vad som är Honom till behag, har likaså uppenbarat Bayán på det sätt som utlovats er för Honom som är er Qá'im,[lxxiv] er vägvisare, er Mihdí,[lxxv] er Herre, Han som ni hyllar som uppenbarelsen av Guds förnämsta benämningar. Sannerligen, motsvarigheten till det som Gud uppenbarade för Muḥammad under tjugotre år, har uppenbarats för Mig inom loppet av två dagar och två nätter. Men då det instiftats av Gud finns det ingen skillnad mellan de två. Han har i sanning makt över allting.

Jag svär vid Hans liv, vid Honom som Gud skall uppenbara! Min uppenbarelse är i sanning långt mera omtumlande än Muhammeds, Guds apostels, om ni blott begrundade Guds dagar en stund. Se, hur förunderligt det är att en person som vuxit upp bland folket i Persien av Gud bemyndigats att förkunna så ovedersägliga yttranden att det förstummar varje lärd person, samt är i stånd att spontant uppenbara verser mycket fortare än vad någon möjligtvis skulle kunna nedteckna i skrift. Sannerligen, ingen Gud finnes utom Han, Hjälpen i farans stund, Den i sig själv varande. XVI, 18.


Vad gäller dem som har avskärmat sig från Guds uppenbarelse så har de sannerligen brustit i att förstå betydelsen av en enda bokstav i Koranen. Ej heller har de tagit till sig det minsta begrepp i islams lära, annars skulle de icke ha vänt sig bort från Gud, som har fått dem att finnas till, som har fostrat dem, har låtit dem dö och givit dem liv, genom att klamra sig fast vid delar av sin religion och tro att de utför ett rättfärdigt arbete för Guds skull.

Hur många verser har icke uppenbarats om de svåra prövningar ni skall uppleva på domens dag, men det förefaller som om ni aldrig har läst dem; och hur stort är icke antalet traditionella yttranden som gäller de prövningar vilka kommer att hinna upp er på dagen för Vår återkomst, och ändå verkar ni aldrig ha fäst blicken därpå.

Ni tillbringar alla era dagar med att skapa formuleringar och regler för er tros grundsatser, allt medan det som gagnar er i allt detta är att förstå er Herres välbehag och att i samstämmighet bli väl förtrogna med Hans yttersta syfte.

Gud har gjort sitt eget Jag känt för er men ni har har ej lyckats erkänna Honom och det som på domens dag kommer att vända er bort från Gud är era gärningars bestickande karaktär. Under hela ert liv följer ni er religion för att draga till er Guds välbehag, men på den sista dagen utestänger ni er från Gud och vänder er bort från Honom som är er Utlovade. XVII, 2.

O ni som förlänats Bayán! Ni skall sättas på prov just så som de till vilka Koranen blev given. Hys medlidande med er själva ty ni skall bevittna dagen när Gud kommer att ha uppenbarat Honom som är uppenbarelsen av sitt eget Jag, medförande klara och obestridliga bevis, alltmedan ni ihärdigt kommer att hålla fast vid de ord som yttrats av Bayáns vittnen. På den dagen skall ni fortsätta att tanklöst ströva omkring precis som kameler och söka en droppe av livets vatten. Gud kommer att få oceaner av levande vatten att strömma ut genom Hans närvaro, Han som Gud skall uppenbara, medan ni kommer att vägra släcka törsten därmed trots att ni betraktar er själva som trons gudfruktiga vittnen. Nej, och återigen nej! Ni kommer att gå långt mer vilse än folken till vilka Evangeliet eller Koranen eller någon annan skrift blev given. Tag er väl tillvara, eftersom Guds sak skall komma över er vid en tidpunkt då ni alla kommer att bedja och tårögda bönfalla Gud om ankomsten av dagen för Hans uppenbarelse; men när Han anländer kommer ni att tveka och kommer icke att lyckas med att vara bland dem som är förvissade i Hans tro.

Akta er för att göra Honom bedrövad som är den främste Uppenbararen från er Herre. Sannerligen, Han kan mycket väl undvara er trohet mot Honom. Tag er i akt och gör ej någon själ bedrövad ty säkerligen skall ni sättas på prov. XVII, 2.


Säg, den som Gud skall uppenbara kommer förvisso att återge rätten åt dem som har en äkta tro på Gud och på Hans tecken ty det är de som förtjänar belöningen av Hans närvaro. Säg, fjärran vare det Honom som Gud skall uppenbara att någon på detta sätt skulle kunna nämna Hans namn, om ni blott ville begrunda Guds sak i era hjärtan. Säg, Han skall försvara saken genom styrkan i sin befallning och skall tillintetgöra alla förvrängningar av sanningen i kraft av sitt påbud. Sannerligen, Gud är mäktig över allting.

Om ni önskar skilja sanning från vad osant är, tänk då på dem som tror på Honom som Gud skall uppenbara och på dem som icke tror på Honom vid tiden för Hans framträdande. De förra företräder sanningens kärna, vilket intygas i Guds bok, medan de senare företräder villfarelsens kärna, vilket intygas i samma bok. Frukta Gud på det att ni icke måtte fästa er vid något annat än sanningen, eftersom ni har blivit upphöjda i Bayán för att vara kända som bärare av namnet på Honom som är den eviga Sanningen.

Säg, skulle Han som Gud skall uppenbara utpeka en from och sanningsenlig efterföljare av Bayán som falsk åligger det dig att följa Hans bud, enär detta har blivit bekräftat av Gud i Bayán; sannerligen, Gud kan omvandla ljus till eld närhelst Han behagar; Han är förvisso mäktig över allting. Och om Han förklarar en person som ni anser är främmande för sanningen såsom varande ense därmed, fela icke då genom att efter era egna föreställningar ifrågasätta Hans beslut, ty det är Han som är den högsta sanningen och som skapar tingen genom kraften i sin befallning. Sannerligen, Gud förvandlar eld till ljus enligt sin vilja och i sanning, Han är mäktig över allting. Se hur sanningen framstrålar såsom sanning på den Första dagen och hur villfarelse avslöjar sig som villfarelse; likaledes kommer ni att kunna skilja dem från varandra på uppståndelsens dag. XVII, 4.

Tänk på det folk som Evangeliet gavs till. Deras religiösa ledare ansågs vara Evangeliets verkliga vägledare, men när de vände sig bort från Muhammed, Guds apostel, förvandlades de till villfarelsens vägledare trots att de i hela sitt liv troget hade iakttagit föreskrifterna i sin religion för att uppnå paradiset; men när sedan Gud gjorde paradiset känt för dem ville de ej inträda däri. De till vilka Koranen gavs har handlat på samma sätt. De utförde sina hängivna handlingar för Guds skull, i hopp om att Han skulle göra det möjligt för dem att ansluta sig till de rättfärdiga i paradiset. Men när portarna till paradiset slogs upp inför deras ansikten vägrade de att gå därin. De drabbades av att inträda i elden fastän de hade sökt sin tillflykt hos Gud för att undslippa den.

Säg, sannerligen, det kriterium enligt vilket sanning skiljer sig från villfarelse skall ej visa sig förrän på uppståndelsens dag. Detta kommer ni att bli medvetna om, om ni är bland dem som älskar sanningen. Och före ankomsten av uppståndelsens dag skall ni skilja sanning från allt annat i enlighet med vad som har uppenbarats i Bayán.

Hur stort är icke antalet människor som på uppståndelsens dag kommer att anse sig ha rätt medan de enligt Försynen skall räknas som falska, eftersom de kommer att stänga sig ute såsom av en slöja från Honom som Gud skall uppenbara och vägra att böja sig ned i tillbedjan inför Honom, som enligt den gudomliga förordningen i boken är syftet med deras tillblivelse. XVII, 4.


Säg, ni kommer icke att kunna känna igen den ende sanne Guden eller att klart urskilja den gudomliga vägledningens ord eftersom ni söker och beträder en annan väg än Hans. Närhelst ni får veta att en ny sak har uppenbarats måste ni söka dess upphovsmans närvaro och måste fördjupa er i hans skrifter, på det att ni måhända ej avstängs från att nå fram till Honom som Gud skall uppenbara vid tiden för Hans framträdande. Om ni skulle gå sanningens väg såsom den förmedlats av dem som är utrustade med kunskap om den innersta verkligheten kommer säkert Gud, er Herre, att rädda er på uppståndelsens dag. Sannerligen, Han är mäktig över allting.

I Bayán har Gud förbjudit alla att sätta sig till doms över någon själ, på det att han ej måtte komma att döma Gud, hans Herre, medan han anses sig själv vara en av de rättfärdiga, eftersom ingen vet hur Guds sak börjar eller slutar.

O ni som förlänats Bayán! Skulle ni få kännedom om att en person gör anspråk på en sak och att denne avslöjar verser som till synes icke har avslöjats av någon annan än Gud, Hjälpen i farans stund, Den i sig själv varande, fördöm honom då icke, så att ni oavsiktligt fördömer Honom som Gud skall uppenbara. Säg, Den som Gud skall uppenbara är endast en ibland er; Han kommer att göra sig själv känd för er på uppståndelsens dag. Ni skall lära känna Gud när Han uppenbarat sitt eget Jag för er, så att ni måhända icke avviker från Hans väg.

Sannerligen, Gud skall uppväcka Honom som Gud skall uppenbara och efter Honom vemhelst Han vill, just så som Han har uppväckt profeter innan Bayáns Punkt. Han äger i sanning makt över alla ting. XVII, 4.


Sannerligen, på den Första dagen slog Vi upp portarna till paradiset på vid gavel för alla folk i världen och utropade: "O alla skapade varelser! Sträva efter att få tillträde till paradiset, eftersom ni under hela ert liv har hållit fast vid dygdiga gärningar för att uppnå det." Alla människor längtar säkerligen efter att där få komma in, men ack, de är ur stånd att göra det på grund av vad deras händer har vållat. Skulle du dock få en sann förståelse av Gud i ditt innersta hjärta innan Han har framträtt, skulle du kunna igenkänna Honom, strålande inför dina ögon när Han uppenbarat sig inför alla människors åsyn. XVII, 11.


Säg, för att ni ihågkommer Honom som Gud skall uppenbara och genom att lovprisa Hans namn kommer Gud att få era hjärtan att upplyftas i glädje, och vill ni ej att era hjärtan skall vara i ett sådant lycksaligt tillstånd? Sannerligen, hjärtat hos dem som verkligen tror på Honom som Gud skall uppenbara är mer vidsträckt än den vida himmelen och jorden och allt som finnes däremellan. Gud har icke lämnat kvar något hinder i deras hjärtan, vore det så till storleken av ett senapskorn. Han kommer att skänka fröjd åt deras hjärtan, deras andar, deras själar och deras kroppar och deras dagar av välstånd eller motgång genom upphöjelsen av namnet på Honom som är det främsta Vittnesbördet från Gud och genom främjandet av Hans ord, Han som är Daggryningen för deras Skapares härlighet.

Sannerligen, detta är själar som gläds åt Guds åminnelse som upplyfter deras hjärtan genom utstrålningen från kunskapens och visdomens ljus. De söker ingenting utom Gud och är ofta upptagna med att lovsjunga Honom. De önskar intet utom det som behagar Honom och står redo att följa Hans bud. Deras hjärtan är speglar som återkastar vadhelst Han vill som Gud skall uppenbara. Sålunda kommer Gud att glädja hjärtana hos dem som i sanning tror på Honom och på Hans tecken och som är djupt förvissade om det kommande livet. Säg, det kommande livet är ingenting annat än de dagar som är förbundna med ankomsten av Honom som Gud skall uppenbara.

Förminska icke Guds förordningar enligt era egna fantasifulla föreställningars mått; följ snarare med din andes öga alla de ting som Gud har skapat på sin befallning, just så som ni ser saker med era lekamliga ögon. XVII, 15.


Den gudomliga uppenbarelsen, förknippad med ankomsten av Honom som är er utlovade Mihdí, har visat sig vara än mer förunderlig än uppenbarelsen som Muhammed, Guds apostel, förlänades. Ack, om ni blott tänkte efter. Sannerligen, Gud upphöjde Muhammed, Guds apostel, bland folket i Arabien efter det att Han hade nått fyrtio års ålder – ett faktum som var och en av er bekräftar och vidhåller – medan er Befriare upphöjdes av Gud vid en ålder av tjugofyra bland människor av vilka ingen kan tala eller förstå ett enda ord arabiska. Så lägger Gud i dagen sin saks härlighet och påvisar sanningen genom kraften i sitt uppenbarade ord. Han är sannerligen den Starke, den Allsmäktige, Hjälpen i farans stund, den mest Älskade. XVII, 4.


Säg, Gud har sannerligen fått alla skapade ting att träda in i skuggan av bekräftelsens träd utom dem som är utrustade med förmåga till förståelse. De står inför valet mellan att tro på Gud, deras Herre, och att sätta hela sin lit till Honom eller att stänga sig ute från Honom och vägra att med visshet tro på Hans tecken. Dessa två grupper seglar på två hav: bekräftelse hav och förnekelsens hav.

De som i sanning tror på Gud och på Hans tecken och i varje religionsordning troget åtlyder det som har uppenbarats i boken – sådana människor är verkligen de som Gud har skapat av frukterna från sitt välbehags paradis och befinner sig bland de lycksaliga. Men de som vänder sig bort från Gud och Hans tecken i varje religionsordning, är de som seglar på förnekelsens hav.

Gud har genom kraften i sin befallning, ålagt sig själv uppdraget att säkerställa seger för bekräftelsens hav och att göra förnekelsens hav till intet genom sin makts styrka. Han är i sanning mäktig över allting.

Sannerligen, det åligger er att erkänna er Herre vid tiden för Hans uppenbarelse, så att ni måhända ej hamnar i förnekelse och att ni, innan en profet upphöjs av Gud, kan finna att ni är djupt fästa vid bekräftelsens hav. Ty om en profet kommer till er från Gud och ni brister i att vandra Hans väg, kommer Gud att förvandla ert ljus till eld. Vårda er då om att ni till äventyrs, genom Guds nåd och Hans tecken, gives möjlighet att rädda era själar. XVIII, 13.


Säg, Gud skall i sanning få era hjärtan att hängiva sig åt fördärv om ni underlåter att erkänna Honom som Gud skall uppenbara, men om ni erkänner Honom, skall Gud borttaga vad illasinnat är ur era hjärtan.…

Visste någon av er, den dagen då ni genom Guds vilja invigdes i Bayán, vilka som var den Levandes bokstäver eller vittnena eller vittnesorden eller vilka namnen var på de troende? Likaså vill Gud att ni skall erkänna Honom som Gud skall uppenbara på uppståndelsens dag. Bevara er för att stänga er ute såsom av en slöja från Honom som har skapat er på grund av er aktning för dem som på budet av Bayáns Punkt kallades till liv för upphöjelsen av Hans ord. Ägde ni innan Bayáns Punkt hade kallat er till liv något spår av identitet eller ens en skrift eller myndighet? Bortse då från er begynnelse så att ni kanske kan räddas på dagen för er återkomst. Sannerligen, hade det icke varit för upphöjelsen av den Första punktens namn, skulle Gud icke ha förordnat den Levandes bokstäver för er eller varken dem som är vittnesorden om Hans sanning eller vittnena om Hans rättvisa, kunde ni blott lyssna en stund. Allt detta är till för att förhärliga Hans sak, Han som Gud skall uppenbara, vid tidpunkten för Hans framträdande. Ack, om ni blott ville tänka efter en stund!

Därför tillkommer det er att återvända till Gud alldeles som när ni bragtes att vara till, och att ej uttala sådana ord som varför eller nej om ni önskar att er tillblivelse skall giva någon frukt vid tidpunkten för ert återvändande. Ty ingen av er som har fötts i Bayán vinner frukten av er begynnelse försåvitt ni icke vänder åter till Honom som Gud skall uppenbara. Han är den som fått er begynnelse att utgå från Gud, och ert återvändande att gå till Honom, visste ni det blott. XVI, 15.


Hur stort är icke antalet människor som kläder sig i siden under hela sitt liv, medan de är täckta av en dräkt av eld eftersom de har avklätt sig den gudomliga vägledningens och rättfärdighetens skrud; och hur många är icke de som bär kläder gjorda av bomull eller grovt ylle hela livet men som ändå, på grund av att de begåvats med den gudomliga vägledningens och rättfärdighetens klädnad, i verkligheten är skrudade i paradisets dräkter och får glädjas av Guds välbehag. Det skulle verkligen vara bättre i Guds ögon om ni förenade de två och prydde er med kläder av gudomlig vägledning och rättfärdighet, bärande utsökt siden om ni skulle ha råd med det. Om icke, handla åtminstone icke orättfärdigt utan iakttag fromhet och dygd.…

Om det icke vore för Hans närvaro hos detta folk skulle Vi varken ha förordnat någon lag eller fastställt något förbud. Det är endast för förhärligandet av Hans namn och upphöjelsen av Hans sak som Vi har formulerat vissa lagar på Vår befallning och förbjudit gärningar som Vi motsätter Oss, så att ni vid tiden för Hans uppenbarande genom Honom kan uppnå Guds välbehag och avstå från det som är motbjudande för Honom.

Säg, sannerligen, Hans välbehag, Han som Gud skall uppenbara, är Guds välbehag, medan Hans misshag, Han som Gud skall uppenbara ej är någonting annat än Guds misshag. Undvik Hans misshag och fly till den tillflykt som är Hans välbehag. Säg, de levande vägvisarna till Hans välbehag är sådana personer som verkligen tror på Honom och är djupt förvissade i sin tro, medan de levande vittnesbörden om Hans misshag är de som, när de hör Guds verser yttras av Hans närvaro eller läser de gudomliga orden som uppenbarats genom Honom icke direkt anammar tron och uppnår visshet. XVI, 14.

6 UTDRAG UR OLIKA SKRIFTER

Säg, Gud är Herren och alla är Hans tillbedjare.

Säg, Gud är den Sanne och alla skänker Honom sin hyllning.

Detta är Gud, er Herre, och till Honom skall ni återvända.

Finns det något tvivel rörande Gud? Han har skapat dig och alla ting.

Han är Herren över alla världar.


Säg, sannerligen, vemhelst bland efterföljarna av denna tro kan, med Guds tillåtelse, råda över alla som dväljs i himmelen och på jorden och vadhelst som finns däremellan, ty sannerligen, detta är bortom skuggan av ett tvivel den enda sanna tron. Frukta därför icke, sörj ej heller.

Säg, Gud har, enligt vad som uppenbarats i boken, antagit uppgiften att säkerställa upphöjelsen av vemhelst som är en efterföljare av sanningen över och framom hundra andra själar, och överhögheten hos hundra troende över ett tusen icke troende, och herraväldet hos tusen av de troende över alla folk och släkten på jorden, eftersom Gud kallar till liv vemhelst Han vill genom sin befallning. Sannerligen Han är mäktig över allting.

Säg, Guds kraft finns i hjärtat hos dem som tror på Guds enhet och vittnar om att ingen Gud finnes utom Honom, medan hjärtat hos dem som anser sig vara jämlikar med Gud står utan makt och är i avsaknad av liv på denna jord, ty de är förvisso döda.

Dagen närmar sig då Gud kommer att leda sanningens härskaror till seger och Han kommer att rena hela jorden, så att icke en enda själ inom räckvidden för Hans kunskap skall bli kvar, såvida hon icke verkligen tror på Gud och ej tillbeder någon annan Gud än Honom, böjer sig ner dag och natt för att tillbedja Honom och räknas till dem som är djupt förvissade.

Säg, Gud är verkligen den högsta Sanningen, som uppenbart står som överhöghet över sina tjänare; Han är Hjälpen i farans stund, Den i sig själv varande.

Gud betygar att det icke finnes någon annan Gud än Han. Hans är rikena i himmelen och på jorden och allt som finnes däremellan. Han är upphöjd över alla tings förståelse och är outgrundlig för varje skapad varelses sinne; ingen skall vara i stånd att förstå Hans väsens enhet eller utgrunda Hans varandes natur. Det finnes ingen partner till eller efterlikning av Honom, ingenting som liknar Honom och ingen är jämbördig och kan någonsin förenas med Honom. Lovprisa Honom då och förhärliga Honom, betyga Hans väsens helighet och enhet och hylla Hans makt och majestät i underbart förhärligande. Detta kommer att skänka er tillträde till det allra högsta paradiset. Ack, om ni blott hade en fast tro på uppenbarelsen av Guds tecken.

Detta är den gudomligt skrivna boken. Detta är den öppnade skriften. Säg, detta är i sanning den välbesökta helgedomen, det väldoftande bladet, den gudomliga uppenbarelsens träd, den böljande oceanen, det fördolda yttrandet, ljuset ovan varje annat ljus.… Varje ljus alstras förvisso av Gud genom Hans befallnings kraft. Han är i sanning Ljuset i konungariket i himmelen och på jorden och allt som finnes däremellan. Genom strålglansen i sitt ljus skänker Gud upplysning till era hjärtan och stadga åt era steg, på det att ni måhända skall lovprisa Honom.

Säg, detta är med visshet vilans trädgård, den mest upphöjda tillbedjans krön, Trädet bortom vilket det icke finnes något tillträde, det välsignade Lotusträdet, det mäktigaste tecknet, den skönaste anletet och det vackraste ansiktet.


Alltifrån den början, som icke har någon början, har alla människor bugat sig i tillbedjan av Honom som Gud skall uppenbara och skall fortsätta att göra så intill det slut som icke har något slut. Hur egendomligt är det då icke att ni dag och natt betygar er vördnad inför det som Bayáns Punkt har ålagt er men likväl brister i att tillbedja Honom som Gud skall uppenbara.


O Min Gud, vig hela detta Träd åt Honom, så att det kan uppenbara alla frukter, som skapats av Gud för Honom, som Gud enligt sitt behag, skall avslöja allt Han önskat för. Vid Din ära! Jag har ej önskat att detta Träd någonsin skulle bära någon gren, blad eller frukt som skulle underlåta att böja sig inför Honom på dagen för Hans uppenbarande eller vägra att lovprisa Dig genom Honom, såsom det anstår härligheten i Hans allhärliga uppenbarelse och det innerst förborgade inom Honom. Och skulle Du se, o Min Gud, något blad, någon gren eller frukt på Mig som ej bugar sig inför Honom på dagen för Hans uppenbarande, skär då bort den från Trädet o Min Gud, för den är icke av Mig, ej heller skall den komma åter till Mig.


Han – förhärligat vare Hans omnämnande – liknar solen. Vore otaliga speglar placerade mot den skulle var och en enligt sin förmåga spegla solens prakt och vore ingenting placerat inför den skulle den ändå fortsätta att stiga upp och gå ned och enbart speglarna skulle avskärmas från dess ljus. Jag har sannerligen icke försummat Min plikt att förmana människorna och att skapa de medel med vilka de kan vända sig till Gud, deras Herre och tro på Gud, deras Skapare. Om allt som finns på jorden bär Honom trohet på dagen för Hans uppenbarelse kommer Mitt innersta väsen att jubla, ty då kommer alla att ha uppnått sin tillvaros höjdpunkt och kommer att ha förts ansikte mot ansikte med deras Älskade och kommer att i största möjliga utsträckning ha erkänt Hans storhet, Han som är deras hjärtans Åstundade i denna tillvarons värld. Om icke, kommer Min själ i sanning att bedrövas. Jag har verkligen fostrat allt för detta ändamål. Hur kan då någon vara avskärmad från Honom? För detta har Jag åkallat Gud och kommer att fortsätta att åkalla Honom. Han är sannerligen nära, redo att svara.


Hans härlighet, Han som Gud skall uppenbara, är oändligt högt upphöjd över all annan härlighet och Hans majestät övergår allt annat majestät. Hans skönhet övergår all annan gestaltad skönhet och Hans storhet överskrider i oerhörd grad varje annat framvisande av storhet. Alla ljus förbleknar inför strålglansen från Hans ljus och allt annat uttryck för barmhärtighet kommer till korta inför tecknen på Hans barmhärtighet. Inför Hans fulländning är varje annan fulländning såsom intet och inför Hans absoluta makt är varje annan förevisning av makt såsom intet. Hans namn är överlägset alla andra namn. Hans välbehag äger företräde framför alla andra uttryck för välbehag. Hans framstående upphöjelse når långt bortom räckvidden för varje annan yttring av upphöjelse. Hans framträdandes prakt övergår prakten hos varje annat framträdande. Hans gudomliga hemlighet är långt mer djupgående än någon annan hemlighet. Hans upphöjdhet är omätligt upphöjd över all annan upphöjdhet. Hans nådefulla ynnest saknar motsvarighet bland alla andra nådebevis. Hans kraft höjer sig över varje annan kraft Hans överhöghet är oövervinnerlig jämfört med varje annan överhöghet. Hans himmelska herravälde är långt mer upphöjt än alla andra herravälden. Hans kunskap genomsyrar alla skapade ting och Hans allomfattande makt utsträcker sig till alla varelser.


Alla människor har utgått från Gud och till Honom skall alla återvända. Alla skall träda fram inför Honom för sin dom. Han är Herren på uppståndelsens, vederkvickelsens och räkenskapens dag och Hans uppenbarade ord utgör vågen.


Sann död inträffar då en person dör i sig själv vid tidpunkten för Hans uppenbarande på så sätt att han icke strävar efter något utom Honom.


Sann uppståndelse från gravarna innebär att levandegöras genom Hans vilja i kraft av Hans yttrande.


Paradiset innebär att uppnå Hans välbehag och den eviga helveteselden är Hans dom genom rättvisa.


Allting tillhör Honom och är utformat av Honom. Allt förutom Honom är Hans skapelser.


I Guds namn, den mest Upphöjde, den Högste.


Sannerligen, Jag är Gud, det finnes ingen Gud utom Jag och allt annat förutom Mig är Min skapelse. Säg, tillbed då Mig, o Mina skapelser.

Jag har kallat Dig att vara till, har närt Dig, skyddat Dig, älskat Dig, rest Dig upp och har nådigt utvalt Dig att vara en manifestation av Mitt eget Jag, på det att Du må läsa Mina verser som förordnats av Mig och må kalla vemhelst Jag har skapat till Min religion, som icke är någon annan än denna härliga och upphöjda väg.

Jag har utformat alla skapade ting för Din skull och Jag har enligt Min vilja gjort Dig till högste Härskare över hela mänskligheten. Jag har vidare bestämt att den som anammar Min religion skall tro på Min enhet och sammanlänkat denna tro med åminnelsen av Dig, och efter Dig åminnelsen av sådana som Du har, med Min tillåtelse, orsakat att vara "den Levandes bokstäver,” och av vadhelst som har uppenbarats genom Min religion i Bayán. Detta är i sanning vad som kommer att göra det möjligt för de uppriktiga bland Mina tjänare att få tillträde till det himmelska paradiset.

Sannerligen, solen är blott ett av tecknen på Min närvaro så att de sant troende bland Mina tjänare kan urskilja i dess uppstigning gryningen i varje religionsordning.

Jag har i sanning skapat Dig genom Ditt Jag och därefter på Min egen befallning danat allt genom den skapande kraften i Ditt ord. Vi är den Allsmäktige. Jag har utsett Dig till att vara Begynnelsen och Änden, den Skådade och den Fördolde. Sannerligen Vi är den Allvetande.

Ingen har blivit eller kommer någonsin att bli förlänad profetskap utom Du, ej heller har någon helig bok varit eller kommer att bli uppenbarad för någon annan än Dig. Sådan är den bestämmelse som förordnats av Honom som är den Alltomfattande, den mest Älskade.

Bayán är i sanning Vårt avgörande bevis för alla skapade ting och alla världens folk är maktlösa inför uppenbarelsen av dess verser. Den innefattar summan av alla skrifterna, både från det förflutna och från framtiden, liksom Du är Förvararen av alla Våra bevis på denna dag. Vi får vemhelst Vi önskar att få inträda i trädgårdarna i Vårt heligaste, mest ädla paradis. På detta sätt inledes gudomlig uppenbarelse i varje religionsordning enligt Vår befallning. Vi är förvisso den högste Härskaren. Sannerligen, ingen religion skall Vi någonsin inleda såvida den ej förnyas i kommande dagar. Det är ett löfte Vi högtidligen har avgivit. Sannerligen, Vi härskar över allting.…


Han är Gud, den högste Herren, den Allhärlige.


Säg: Prisad vare Gud som nådefullt låtit vemhelst Han vill att dyrka Honom. Sannerligen, ingen Gud finnes utom Han. Honom tillhör de yppersta benämningar; det är Han som får sitt ord att uppfyllas närhelst Han vill och det är Han som leder dem som fått upplysning och söker rättfärdighetens väg.

Frukta Gud, din Herre, och nämn Hans namn dagligen och om aftonen. Följ ej de trolösas uppmaningar, på det att du icke kommer att räknas till företrädarna för tomma inbillningar. Lyd troget den Första punkten som är Herren själv och sälla dig till de rättfärdiga. Låt ingenting skaka dig i grunden och låt ej heller det som är avsett att äga rum i denna sak oroa dig. Sträva idogt för Guds skull och gå fram på rättfärdighetens väg. Skulle du råka de icke-troende, sätt då hela din lit till Gud, din Herre, och säg: Gud är tillfyllest för mig i rikena i både den här världen och i nästa.

Dagen närmar sig då Gud skall församla de troende. Sannerligen, ingen Gud finnes förutom Han.

Guds frid vare med dem som har letts rätt genom kraften i gudomlig vägledning.


Han är Gud, den högste Härskaren, den högsta Sanningen, Han om vars hjälp alla bönfaller.


Förhärligad vare Han som herraväldet över himlarna och jorden tillhör, i vars hand alla skapade ting ligger och som alla skall återvända till. Det är Han som fastställer det mått som tilldelats vart och ett av tingen och som uppenbarar sina dyrbara gåvor och välsignelser i sin heliga bok som en förmån för dem som frambär tacksamhet för Hans sak.

Säg, detta jordiska liv skall få ett slut och alla skall dö och återgå till min Herre och Gud som kommer att med de mest utsökta gåvor belöna gärningarna hos dem som uthärdar med tålamod. Sannerligen, din Gud bestämmer måttet för alla skapade ting så som Han vill i kraft av sin befallning och de som anpassar sig till din Herres välbehag är förvisso bland de lycksaliga.

Din Herre har aldrig upphöjt en profet i det förflutna som misslyckats med att kalla folket till sin Herre och denna tid liknar förvisso forna tider, betänkte ni blott de verser som uppenbarats av Gud.

Den dag då Gud sände sin profet Muhammed förordnades i Guds kunskap slutet på det profetiska perioden. Ja, det löftet har förvisso uppfyllts och Guds påbud fullgjorts såsom Han förordnat. Idag lever vi förvisso i Guds dagar. Detta är de härliga dagar över vars like solen aldrig stigit i det förflutna. Detta är de dagar som människorna i svunna tider ivrigt emotsåg. Vad har då drabbat er eftersom ni sover så djupt? Detta är de dagar då Gud har fått Sanningens morgonstjärna att lysa med strålande klarhet. Vad har då förmått er att tiga? Detta är de utsedda dagar som ni längtansfullt väntat på under forna dagar – dagarna för ankomsten av gudomlig rättvisa. Hembär tack till Gud, o troende skara.

Låt ej de gärningar som begås av dem som förkastar sanningen utestänga er liksom av en slöja. Sådana människor har endast befogenhet över era kroppar och Gud har icke givit dem makt över er ande, era själar och era hjärtan. Frukta Gud att det måhända skall gå er väl. Alla ting har skapats för er skull och icke för någonting annat har er tillblivelse bestämts. Frukta Gud och tag er i akt så att formsaker och kläder ej förhindrar ert erkännande av Honom. Hembär tacksägelse till Gud att Han till äventyrs må behandla er med barmhärtighet.

Detta jordiska liv skall helt visst upphöra och dess njutningar är bestämda att förblekna och inom kort skall ni återvända till Gud, bedrövade i kvalfylld ånger ty ni skall väckas ur er slummer och snart skall ni befinna er i Guds närvaro och kommer att bli tillfrågade om era gärningar.

Säg, hur vågar ni skamlöst förneka verserna som nedsänts från rättvisans himmel och likväl läsa Guds böcker som uppenbarades i det förflutna? Hur kan ni avvisa mötet med er Herre som fordom bebådats för er skull och försumma att på denna dag lyssna till Hans varning? Genom att hålla er till yttre former och genom att följa era själviska begärs pockanden har ni berövats er Herres välbehag, utom de som deras Herre har begåvat med kunskap och som på denna dag hembär tack till Honom för Hans gåva att få mottaga den sanna tron på Gud. Tillkännagiv därför budskapet för dem som uppvisar dygd och lär dem den ende sanne Gudens vägar så att de kanhända uppnår förståelse.

Avhåll din tunga från att yttra sådant som skulle kunna åsamka dig sorg och bönfall Gud om nåd. Sannerligen, Han är fullt medveten om de rättfärdiga, ty Han är med dem av sina tjänare som verkligen tror på Honom. Och Han är icke omedveten om missdådarnas handlingar eftersom icke någonting i himlarna eller på jorden kan undfly Hans kunskap.

Dessa verser, tydliga och övertygande, är tecken på er Herres barmhärtighet och en källa till vägledning för hela mänskligheten. De är ett ljus för dem som tror på dem och en plågsam eld för dem som vänder sig bort och förkastar dem.


O du som är den utvalda bland kvinnor!

Han är Gud, förhärligad vare prakten hos Hans ljus. Verserna i denna skrift avslöjas för den som har trott på sin Herres tecken och räknas till dem som är helt hängivna Honom. Dig tillkommer att betyga att det sannerligen ingen Gud finnes utom Honom, som är både min Herre och din, och att ingen annan Gud än Han finnes till. Han är den Givmilde, den Allsmäktige.

Hembär tack till Gud, ty Han har nådefullt bistått dig på denna dag, har uppenbarat för dig de tydliga verserna i denna skrift och räknat dig till de kvinnor som har trott på Guds tecken och tagit Honom till sin beskyddare och är bland de tacksamma. Sannerligen, Gud skall snart belöna dig och dem som har trott på Hans tecken med en utsökt belöning från sin närvaro. Det finns förvisso ingen Gud utom Han, den Allbesittande, den mest Frikostige. Uppenbarelsen av Hans frikostighet genomsyrar alla skapade ting; Han är den Barmhärtige, den Medlidsamme.


Gud betygar att det icke finnes någon annan Gud än Han, den Allsmäktige, den mest Älskade.

Fäst din blick på Honom som Gud skall uppenbara på uppståndelsens dag och tro sedan uppriktigt på det som sänds ned av Honom.

Säg, Gud råder obestritt över varje segerrik människa. Det finns ingen i himmelen eller på jorden eller på vadhelst som befinner sig mellan dem som kan hindra Hans himmelska segers övermakt. Han kallar till liv vadhelst Han vill genom styrkan i sin befallning. Sannerligen, Gud är den mäktigaste Stödjaren, Hjälparen och Försvararen.


När Bahás morgonstjärna kommer att lysa strålande över evighetens horisont åligger det er att presentera er själva inför Hans tron. Akta er för att sitta ned i Hans närvaro eller att ställa frågor utan Hans tillåtelse. Frukta Gud, o speglarnas skara.

Bed Honom om Hans underbara ynnest så att Han i sin nåd må avslöja för er vad Han vill och önskar, eftersom alla uppenbarelser på den dagen av gudomliga gåvor skall kretsa runt sätet för Hans härlighet och utgå från Hans närvaro, kunde ni blott förstå det.

Det tillkommer er att vara tysta inför Hans tron ty, sannerligen, av alla de saker som har skapats mellan himmel och jord kommer ingenting på den dagen att anses mer passande än att iakttaga tystnad. Tag er dessutom i akt så att ni ej räknas till dem i det förflutna som gavs kunskap men vilka på grund av sin lärdom stoltserade med det inför Gud, den Himmelske, Den i sig själv varande, eftersom det är Han som på den dagen är den Allvetande, den Allunderrättade, Källan till all kunskap, som når långt utöver dem som förlänats lärdom; och det är Han som är den Starke, den Allbetvingande, maktens Herre framför dem som utövar makt; och det är Han som är den Mäktige, den mest Vördnadsvärde, den mest Ärorike framför dem som äras; och på den dagen är det Han som är den Upphöjde, den allra Högste, Källan till upphöjelse högt ovan dem som har en hög rang; och det är Han som är den Allsmäktige, Källan till ära och storhet högt över de mäktigas ståt; och det är Han som är den Allsmäktige, den högste Härskaren, domens Herre, överglänsande alla som givits överhöghet; och det är Han som är den Frikostige, den mest Välgörande, givmildhetens Väsen, som står fram i högsta höghet framför dem som visar givmildhet; och det är Han som är Förordnaren och Den som utövar den högsta myndigheten och makten, ofattbart högt över dem som innehar jordiska herravälden; och det är Han som är den Ädlaste, den Oöverträffade, den mest framstående framför varje dugande människa.

Ni har alla och envar kallats att vara till för att söka Hans närvaro och för att uppnå denna upphöjda och ärorika ställning. Sannerligen, Han kommer att i sin barmhärtighet nedsända från himlen vadhelst som kommer att gynna er. Han har i sin nåd förunnat er möjligheten att avstå från hela mänskligheten. Sannerligen, på den dagen skall lärdomen bland de lärda icke vara till någon nytta, ej heller vad företrädarna för kunskap åstadkommit eller de hedrades pompa, ej heller de mäktigas styrka eller den frommes hågkomster, eller de rättfärdigas gärningar, eller den knäböjande tillbedjarens knäfall, eller dennes buganden eller vändning mot Qiblih, ej heller den hedrades ära, eller släktskapet mellan de ädelborna, eller adelståndet för dem av adlig härkomst, eller den vältaliges tal, eller den framståendes titulatur – inget av detta kommer att vara till någon nytta för dem, eftersom allt detta och allt annat ni har känt eller förstått skapades på Hans befallning ”varde", och det blir till. Om det verkligen vore Hans vilja kunde Han förvisso orsaka uppståndelse för alla skapade ting med ett enda av sina ord. Han står i sanning över allt detta, den Allstarke, den Allsmäktige, den Allomfattande.

Akta er, o skara av speglar, så att titlarna på den dagen icke gör er fåfänga. Ni skall förvisso veta att ni, tillsammans med alla dem som står över er eller under er, har skapats för den dagen. Frukta Gud och begå ej det som skulle få Hans hjärta att sörja och var ej heller bland dem som går vilse. Måhända kommer Han att visa sin sannings kraft medan ni sover djupt på era bäddar eller också kommer Hans budbärare med härliga och lysande skrifter från Honom medan ni föraktfullt vänder er bort från Honom och uttalar fördömelse över Honom – en sådan dom som ni aldrig skulle låta uttalas mot er själva – och säga, "Detta är icke från Gud, den Alltbetvingande, den Självbestående."

Ära vare Dig, o min Gud, Du är väl medveten om att jag har kungjort Ditt ord och ej har misslyckats med uppdraget Du ålagt mig. Jag bönfaller Dig att bevara Bayáns folk på den dagen så att de ej skall uttala någon misstro mot Dig eller tvista om Dina tecken. Skydda dem då, o min Gud, med kraften i Din makt som genomsyrar hela mänskligheten.


Han är den Allsmäktige.


Ära vare Honom som är Herre över allt som finns i himlarna och på jorden. Han är den Allvise, den Allunderrättade. Det är Han som kallar till liv vemhelst Han vill på sin befallning. Han är verkligen den Milde, Utformaren. Säg, sannerligen, Han är lika med sitt syfte, vemhelst Han vill låter Han segra genom sina härskarors makt. Det finnes ingen annan Gud än Han, den Mäktige, den Vise. Hans är riket som omfattar jord och himmel och Han är Herre över makten och härligheten. De som har trott på Gud och på Hans tecken är förvisso efterföljare av sanningen och skall vistas i de skönaste trädgårdar, medan de som ej har trott på Gud och har förkastat det som Han har uppenbarat, skall vara eldens invånare där de för alltid skall befinna sig. Säg, de flesta människor har öppet förkastat Gud och har följt de upproriska illgärningsmännen. Sådana människor liknar dem som gick före dem och som stödde varje fientlig förtryckare. Sannerligen, ingen Gud finnes utom Gud; himmelens och jordens riken är Hans, Han är den Milde, den Allvetande. Gud betygar att det icke finnes någon Gud utom Honom och Han som talar på sin Herres bud är blott den Förste som tillber Honom. Han är den oförliknelige Skaparen som har skapat himlarna och jorden och vadhelst som ligger däremellan och alla lyder under Hans bud. Han är Den vars nåd har omslutit alla som är i himlarna, på jorden och annorstädes och alla lyder under Hans bud.


Det tillkommer er att invänta dagen för framträdandet av Honom som Gud skall uppenbara. Mitt mål med att plantera Bayáns Träd har i sanning icke varit något annat än att göra det möjligt för er att erkänna Mig. Jag är själv sannerligen den förste som bugar Mig inför Gud och tror på Honom. Låt därför icke ert erkännande bli fruktlöst eftersom Bayán, trots dess ställnings upphöjdhet, bär trohet mot Honom som Gud skall uppenbara och det är i högsta grad Han, som vederbörligen skall hyllas som sätet för Gudomlig verklighet, fastän Han förvisso är Jag och Jag är Han. Men när Bayáns träd når sin högsta utveckling, skall Vi böja det som ett tecken på tillbedjan av dess Herre, som kommer att visa sig i gestalt av Honom som Gud skall uppenbara. Måhända kommer ni att förunnas att få förhärliga Gud såsom det anstår Hans Jags majestät.

Ni har förvisso kallats till liv genom kraften från Bayáns Punkt, allt under det att Punkten själv underkastar sig Hans vilja, Han som Gud skall uppenbara, och är upphöjd genom Hans himmelska upphöjdhet, upprätthålles av bevisen på Hans makt, är förhärligad genom Hans enhets majestät, är prydd med Hans enhets skönhet, har givits styrka genom Hans eviga herravälde och förlänats myndighet genom Hans eviga överhöghet. Hur kan då de, som endast är Punktens skapelse, ha rätt att säga "varför eller varifrån"?

O Bayáns församling och alla som befinner sig inom den! Erkänn de begränsningar som pålagts er ty den som är Bayáns Punkt har själv, innan allting skapades, trott på Honom som Gud skall uppenbara. Häri finner Jag sannerligen Min ära inför alla som är i himmelriket och på jorden. Låt er icke utestängas såsom av en slöja från Gud efter det att Han har uppenbarat sig. För alla som har blivit upphöjda genom Bayán är endast såsom en ring på Min hand och Jag själv är sannerligen blott en ring på Hans hand, som Gud skall uppenbara – förhärligat vare omnämnandet av Honom! Han vrider den så som Han behagar, för vadhelst Han behagar och genom vadhelst Han behagar. Han är sannerligen Hjälpen i farans stund, den allra Högste.

7 BÖNER OCH MEDITATIONER

I Guds namn, det överväldigande majestätets Herre, den Allbetvingande .


Helgad vare Herren i vars hand herraväldets källa befinner sig. Han skapar vadhelst Han vill genom sitt befallande ord "varde," och det är. Han har fordom innehaft överhöghetens makt och den skall hädanefter förbliva Hans. Han låter vemhelst Han önskar segra genom sitt påbuds kraft. Han är i sanning den Kraftfulle, den Allsmäktige. Honom tillhör all ära och allt majestät i uppenbarelsens och skapelsens riken och det som ligger mellan dem. Sannerligen, Han är den Mäktige, den Allhärlige. Från evig tid har Han varit källan till oövervinnerlig styrka och skall i evig tid så förbli. Han är i sanning maktens och styrkans Herre. Alla riken i himmelen och på jorden och allt som befinner sig däremellan tillhör Gud och Hans makt står högt över alla ting. Alla jordens och himmelens skatter och allt däremellan är Hans och Hans beskydd är utsträckt över allting. Han är Skaparen av himlarna och jorden och allt vad som finnes däremellan och Han bär i sanning vittnesbörd om allting. Han är räkenskapens Herre för alla som dväljes i himmelen och på jorden och vadhelst som befinner sig mellan dem och Gud är sannerligen snar till att göra upp räkenskap. Han tilldelar måtten åt alla som är i himlarna och på jorden och allt som är mellan dem. Sannerligen, Han är den högste Beskyddaren. I sitt grepp håller Han himmelens och jordens nycklar och till allting däremellan. Enligt sitt eget behag skänker Han gåvor genom sin befallnings kraft. Hans nåd omfattar verkligen allt och Han är den Allvetande.

Säg: Gud är tillfyllest för mig. Han är Den som i sitt grepp håller alltets rike. Genom styrkan hos sina skaror i himmel och på jord och allt som befinner sig mellan dem skyddar Han vemhelst Han vill av sina tjänare. Gud, i sanning, håller vakt över allting.

Oändligt upphöjd är Du, o Herre! Skydda oss från det som ligger framför oss och bakom oss, över våra huvuden, på vår högra sida, på vår vänstra, under våra fötter och varje annan sida som vi är vända mot. Sannerligen, Ditt beskydd över alla ting sviktar ej.[lxxvi]


Nedsänd Dina välsignelser, o min Gud, till Bayáns Träd, till dess rot och dess grenar, dess kvistar, dess blad, dess frukter och till vadhelst som det bär eller beskuggar. Förmå det därefter att göras till en mäktig skriftrulle att erbjudas närvaron av Honom som Du kommer att uppenbara på domens dag, på det att Han i sin nåd må tillåta hela skaran av efterföljare till Bayán att återbördas till livet och att Han genom sin frikostighet må inviga en ny skapelse.

Alla är sannerligen fattiga inför Din milda barmhärtighets anlete och ringa tjänare inför tecknen på Din godhet. Jag bönfaller Dig, vid Din givmildhet, o min Gud, och vid utgjutelserna av Din barmhärtighet och nåd, o min Herre, och vid Dina himmelska ynnestbevis och gåvor, o min mest Älskade, att vaka över Honom som Gud skall uppenbara, att icke något spår av missmod någonsin skall beröra Honom.


Oändligt förhärligad och upphöjd är Du. Hur kan jag omnämna Dig, o Du som är hela skapelsens Älskade och hur kan jag erkänna Ditt anspråk, o Du, som alla skapade ting bävande står inför. Den högsta ställning till vilken mänsklig förnimmelse kan sväva och den yttersta höjd som människors sinnen och själar kan nå upp till är endast tecken, som skapats genom kraften i Ditt förordnande och utgör kännemärken som avslöjats genom styrkan i Din uppenbarelse. Fjärran vare det Din härlighet att någon annan än Du skulle kunna prisa Dig eller försöka uttrycka Ditt lov. Det innersta väsendet i varje verklighet omvittnar dess utestängning från Din närhets omnejd och alla varelses innersta vittnar om misslyckandet med att uppnå Din heliga närvaro. Oändligt förhärligad och hög är Du! Det som allena anstår Dig är det omnämnande som Ditt eget Jag vederbörligen själv gör och endast det som är Dig värdigt är den hyllningshymn som uttrycks av Ditt eget väsen.…

Genom uppenbarelsen av Din nåd, o Herre, kallade Du Mig till liv under en natt som denna[lxxvii], och se, på ett berg är Jag nu ensam och övergiven. Lovprisning och tacksägelse tillkommer Dig för vadhelst som samstämmer med Ditt behag i himmelens och jordens riken. Och all överhöghet är Din, och sträcker sig bortom den yttersta gränsen för uppenbarelsens och skapelsens riken.

Du skapade Mig, o Herre, genom Din nåderika ynnest och skyddade Mig genom Din frikostighet i modersskötets mörker och närde Mig genom Din godhet med livgivande blod. Efter att ha danat Mig i den mest behagliga form genom Din försyns huldhet och efter att ha fulländat Min skapelse genom Ditt ypperliga hantverk och inblåst Din ande i Min kropp genom din oändliga barmhärtighet och genom uppenbarelsen av Din överjordiska enhet, förmådde Du Mig att utgå ur den dolda världen in i den synliga världen, naken, ovetande om allt och maktlös att kunna uppnå något. Därefter närde Du Mig med uppfriskande mjölk och fostrade Mig i Mina föräldrars famn med påtaglig barmhärtighet, tills Du nådefullt gjorde Mig underkunnig om uppenbarelsens verklighet och gav Mig kännedom om Din tros raka väg såsom Din bok omförtäljer. Och när Jag nått full mognad förmådde Du Mig att visa trohet mot Din ouppnåeliga Hågkomst och möjliggjorde för Mig att utvecklas mot den utsedda ställningen, där Du fostrade Mig genom Ditt verks subtila funktion, fostrade Mig och närde Mig i det landet med Dina mest nåderika gåvor. När det som hade förutbestämts i Din bok inträffade förmådde Du Mig i Din godhet att nå Dina heliga omgivningar och lät Mig, i Din milda nåd, erfara Din gemenskaps förgård tills Jag skönjde däri det Jag bevittnade av Din barmhärtighets tydliga tecken, de övertygande bevisen på Din enhet, Ditt majestäts strålande prakt, källan till Din högsta enhet, Din himmelska överhöghets höjder, Din oförlikneliga ställnings tecken, uppenbarandet av Din upphöjda härlighet, Din heliga avskildhets nejder och vadhelst som är outgrundligt för alla utom Dig.


Sannerligen, Jag är Din tjänare, o min Gud, och Din fattige och Din tillbedjare och Din ringa skapelse. Jag har kommit till Din port sökande Ditt beskydd. Jag har ej funnit något som skänker mig behag utom Din kärlek och jublar ej över något utom åminnelsen av Dig. Ingenting finner jag att ivra för utom att få lyda Dig, ingen glädje utom i Din närhet och ingen ro förutom i återföreningen med Dig, trots att jag är medveten om att alla skapade ting är utestängda från Ditt högsta väsen och hela skapelsen nekas tillträde till Ditt innersta varande. När jag söker närma mig Dig uppfattar jag intet i mig själv förutom tecknen på Din nåd och skådar ingenting i mitt väsen, utom uppenbarelsen av Din kärleksfulla godhet. Hur kan någon som blott är Din skapelse söka återförening med Dig och uppnå Din närvaro, då icke något skapat ting någonsin kan förknippas med Dig och ej heller något annat kan förstå Dig? Hur är det möjligt för en ringa tjänare att känna igen Dig och prisa Dig, det oaktat att Du för honom har bestämt uppenbarandet av Ditt herravälde och de underbara vittnesbörden om Din överhöghet? Alla skapade ting bär sålunda vittnesbörd om att de är avstängda från Din närvaros helgedom på grund av de begränsningar som ålagts deras inre verklighet. Det är dock obestridligt att längtan till Dig i evighet varit inneboende i Ditt verks verklighet, även om det som anstår Din försyns heliga förgård är upphöjt bortom gränserna för vad hela skapelsen kan uppnå. Det påvisar, o min Gud, min fullkomliga maktlöshet att kunna prisa Dig och avslöjar att jag är helt ur stånd att kunna hembära Dig min tacksamhet; och är än mer maktlös att kunna uppnå erkännandet av Din gudomliga enhet eller att lyckas nå de klara tecknen på Ditt eget lovprisande, Din helighet och Din härlighet. Nej, vid Din makt, jag längtar icke efter något utom Ditt eget Jag och söker ingen annan än Dig.


Förhärligat vare Ditt namn, o Gud. Dina är i sanning skapelsens och uppenbarelsens konungariken och, sannerligen, till vår Herre har vi riktat hela vår tillit. Allt pris tillkomme Dig, o Gud! Du är Skaparen av himlarna och jorden och det som är emellan dem. Du är i sanning den högste Härskaren, Utformaren, den Allvise. Ära vare Dig, o Herre! Du skall förvisso samla mänskligheten på den dag vars ankomst det ej råder någon tvekan om – dagen då alla skall framträda inför Dig och finna sitt liv i Dig. Detta är den ende sanne Gudens dag – dagen som Du skall låta infalla när det behagar Dig genom Din befallnings makt.

Du är den Högste, den underbare Skaparen, den Mäktige, den mest Älskade.


Prisat vare Ditt namn, o Gud. Du är i sanning vår Herre, Du är medveten om allt som är i himlarna och på jorden. Nedsänd därefter till oss ett tecken på Din barmhärtighet. Sannerligen, Du är oöverträffad bland dem som visar barmhärtighet. Allt pris vare Dig, o Herre. Förordna för oss genom Din närvaro vad som tröstar de uppriktigas hjärtan bland Dina tjänare. Förhärligad vare Du, o Gud, ty Du är Skaparen av himlarna och jorden och det som ligger mellan dem. Du är den högste Herren, den allra Heligaste, den Allsmäktige, den Allvise. Förhärligat vare Ditt namn, o Gud, nedsänd till dem som har trott på Gud och på Hans tecken en sådant mäktigt bistånd genom Din närvaro, att de därmed kan få företräde framför hela den samlade mänskligheten.


Ärad vare Du, o Gud. Hur kan jag omnämna Dig, då Du är helgad över hela mänsklighetens lovprisande. Förhärligat vare Ditt namn, o Gud. Du är Konungen, den eviga Sanningen. Du vet vad som finns i himlarna och på jorden och till Dig måste alla återvända. Du har sänt ned Din gudomligt förordnade uppenbarelse enligt ett bestämt mått. Prisad vare Du, o Herre! På Ditt bud låter Du vemhelst Du önskar vinna seger genom härskarorna i himmelen och på jorden och allt vad som befinner sig däremellan. Du är den Högste, den eviga Sanningen, den oövervinnerliga maktens Herre.

Förhärligad vare Du, o Herre, Du förlåter beständigt synderna bland Dina tjänare vilka bönfaller om Din nåd. Rena mig från mina synder och synderna bland dem som i gryningen söker Din förlåtelse, som ber till Dig på dagen och om natten, som icke längtar efter något utom Gud, som offrar allt som Gud nådigt har skänkt dem, som lovprisar Dig morgon och afton och som ej försummar sina plikter.


Pris vare Dig, o Herre. Förlåt oss våra synder, förbarma Dig över oss och gör det möjligt för oss att återvända till Dig. Låt oss få sätta vår lit till Dig allenast och förunna oss genom Din frikostighet vad Du älskar och önskar och är Dig välbehagligt. Upphöj ställningen bland dem som verkligen har kommit till tro och förlåt dem genom Din nåderika förlåtelse. Sannerligen, Du är Hjälpen i farans stund, Den i sig själv varande.

O Gud vår Herre! Skydda oss genom Din nåd från vadhelst som kan vara Dig motbjudande och förunna oss det som anstår Dig. Giv oss än mer av Din välgörenhet och välsigna oss. Hav överseende med oss för det vi har gjort, rena oss från våra synder och förlåt oss genom Din nådefulla förlåtelse. Sannerligen, Du är den mest Upphöjde, Den i sig själv varande.

Din kärleksfulla försyn har omslutit alla skapade ting i himlarna och på jorden och Din förlåtelse har överträffat hela skapelsen. Överhögheten är Din, i Din hand är skapelsens och uppenbarelsens riken, i Din högra hand håller Du alla skapade ting och inom Ditt grepp ligger de tilldelade måtten av förlåtelse. Du förlåter enligt Ditt gottfinnande vem det än är bland Dina tjänare. Sannerligen, Du är den evigt Förlåtande, den Alltälskande. Intet undgår Din kunskap och intet är dolt för Dig.

O Gud vår Herre! Skydda oss genom styrkan i Din makt och gör det möjligt för oss att nedstiga i Din underbara svallande ocean och bevilja oss det som anstår Dig.

Du är den högste Härskaren, den kraftfullt Verksamme, den Upphöjde, den Alltälskande.


Ärad vare Du, o Herre min Gud! Vad det än må vara undgår det ej Din kunskap, ej heller finns det något som kan försvinna ur Ditt grepp eller något som kan omintetgöra Ditt syfte, vare sig i himlarna eller på jorden, i det förflutna eller i framtiden.

Du ser paradiset och dess invånare och Du iakttar riket därunder och dem som vistas däri. Alla är blott Dina tjänare och hålles i Ditt grepp.

O Herre! Gör Dina saktmodiga tjänare segerrika under Dina dagar genom att säkerställa en värdig seger för dem, eftersom de har sökt martyrium på Din väg. Nedsänd till dem det som kommer att skänka tröst åt deras sinnen, som kommer att få deras inre väsen att fröjda sig, som kommer att skänka förvissning åt deras hjärtan och ro åt deras kroppar och möjliggöra för deras själar att uppstiga till Guds närvaro, den mest Upphöjde, och uppnå det högsta paradiset och de tillflykter av härlighet som Du har avsett för människor med sann kunskap och dygd. Sannerligen, Du vet allt, medan vi blott är Dina tjänare, Dina hjon, Dina slavar och Dina fattiga. Ingen Herre utom Du åkallar vi, o Gud, vår Herre, ej heller bönfaller vi om välsignelser eller nåd från någon annan än Dig, o Du som är barmhärtighetens Gud över denna värld och den nästkommande. Vi är endast förkroppsligandet av fattigdom, av intighet, av hjälplöshet och förgänglighet, medan hela Ditt väsen bebådar rikedom, oberoende, ära, majestät och gränslös nåd.

Gör vår belöning, o Herre, till något som väl anstår Dig av det goda i den här världen och i nästa, och av de mångfaldiga gåvor som sträckes ned från höjden till jorden därunder.

Sannerligen, Du är vår Herre och Herren över alla ting. I Dina händer överlämnar vi oss, i längtan efter de ting som är av Dig.


Förhärligat vare Ditt namn, o Herre! Vem skulle jag taga min tillflykt till om icke till Dig, då Du i sanning är min Gud och min Älskade; till vem skulle jag icke vända mig för beskydd, då Du är min Herre och Den som jag tillhör; och vem skulle jag väl icke fly till, då Du i sanning är min Mästare och min helgedom; och vem skulle jag icke bedja till, då Du i sanning är min skatt och målet för min längtan; och genom vem skulle jag vädja till om icke till Dig, då Du i sanning är min högsta strävan och innerligaste önskan? Varje hopp har grusats utom längtan efter Din himmelska nåd och alla dörrar är spärrade utom porten som leder till källan för Dina välsignelser.

Jag bönfaller Dig, o min Herre, vid Din mest strålande prakt, inför vars klarhets ljus varje själ ödmjukt bugar sig och böjer sig ned i tillbedjan – en prakt inför vars strålglans eld förvandlas till ljus, de döda bringas till liv och varje svårighet förändras till välbehag. Jag bönfaller Dig vid denna stora, denna underbara prakt och vid härligheten hos Din upphöjda överhöghet, o Du som är den okuvliga kraftens Herre, att genom Din givmildhet omdana oss till det som Du själv besitter och gör oss i stånd att bli källor för Ditt ljus, och förkunna nådigt för oss vad som anstår Ditt överjordiska herraväldes majestät. Ty till Dig har jag lyft mina händer, o Herre, och hos Dig har jag funnit ett skyddande stöd, o Herre, och till Dig har jag överlåtit mig, o Herre, och till Dig har jag satt hela min lit, o Herre, och genom Dig har jag funnit styrka, o Herre.

Sannerligen, det finnes ingen makt eller styrka utom i Dig.


Du är medveten om, o min Gud, att alltsedan den dag Du kallade Mig till liv ur Din kärleks vatten till dess jag nådde femton års ålder, levde Jag i det land som bevittnade Min födelse [Shiraz]. Därefter satte Du Mig i stånd att begiva Mig till hamnstaden [Bushir] där Jag i fem år var upptagen med handel med de dyrbara varorna i Ditt land och var sysselsatt med det som Du gynnat Mig med genom Din godhets underbara väsen. Jag fortsatte därifrån till det heliga landet (Karbilá) där Jag vistades under ett år. Sedan återvände Jag till Min födelseort. Där upplevde Jag uppenbarelsen av Dina ädla skänker och bevisen för Din gränslösa nåd. Jag lovprisar Dig för alla Dina dyrbara gåvor och Jag hembär till Dig Min tacksägelse för alla Dina ynnestbevis. Vid tjugofem års ålder fortsatte Jag sedan till Ditt Heliga hus [Mecka] och när Jag återvände till platsen där Jag föddes hade ett år förflutit. Där förblev Jag tålmodigt kvar på Din kärleks väg och såg bevisen på Dina mångfaldiga gåvor och Din kärleksfulla godhet, tills Du förordnade för Mig att färdas mot Dig och att närma Mig Din närvaro. Sålunda avreste Jag därifrån med Din tillåtelse, tillbringade sex månader i landet Sad [Isfahan] och sju månader i det första berget [Mah-ku], där Du lät nedregna till Mig det som anstår Dina himmelska välsignelsers härlighet och tillkommer Dina nådegåvors och ynnestbevis upphöjda skönhet. Nu, i Mitt trettionde år, skådar Du Mig, o Min Gud, i detta gruvliga berg [Chihríq] där Jag har vistats ett helt år.

Prisad vare Du, o Herre, för alla stunder hitintills och hädanefter och Dig vare tack, o Min Gud, under alla förhållanden, både i det förflutna och i framtiden. Du har skänkt Mig gåvor i fullaste mått och välsignelserna som Du har förunnat Mig har nått sin fulla brädd. Intet av det Jag nu bevittnar är något annat än de många bevisen på Din nåd och kärleksfulla godhet, Din välgörenhet och nåderika gunst, Din frikostighet och upphöjdhet, Din överhöghet och makt, Din prakt och Din härlighet och det som anstår Ditt överjordiska herraväldes och majestäts heliga förgård och tillkommer Din evighets och höghets härliga omgivningar.


Jag är medveten om, Herre, att mina överträdelser har täckt mitt ansikte med skam i Din närvaro, och har betungat min rygg inför Dig, har trätt in mellan mig och Ditt sköna anlete, har omgivit mig på alla håll och hindrat mig i alla riktningar från att få tillgång till Din himmelska makts uppenbarelser.

O Herre! Om Du ej förlåter mig, vem finns då som kan ha överseende med mig och om Du ej hyser barmhärtighet mot mig, vem är då i stånd att visa medkänsla? Ärad vare Du, ty Du har skapat mig när jag icke fanns till och Du närde mig under den tid jag ej hade någon förståelse. Prisad vare Du, varje tecken på givmildhet utgår från Dig och varje tecken på nåd kommer från Ditt påbuds skattkammare.

Jag bönfaller Dig att förlåta mig, o min Herre, för alla ord som ej är omnämnandet av Dig och för varje lovprisning som ej är till Ditt lov, och för varje glädje som ej är glädjen över Din närhet, och för varje behag som ej är ett behag i gemenskap med Dig, och för varje glädje som ej är glädjen i Din kärlek och Ditt välbehag, och för allt det som gäller mig som ej kan förknippas med Dig, o Du som är härskarnas Herre, Han som sörjer för medlen och upplåter dörrar.


Hur kan Jag lovprisa Dig, Herre, för bevisen på Din mäktiga prakt och för Dina underbara väldofter som Du har bibringat Mig i denna fästning i en sådan utsträckning att ingenting i himmelen eller på jorden kan jämföras därmed? Du har vakat över Mig i hjärtat av detta berg där Jag omringas av massiv på alla sidor. Ett berg tornar upp sig ovan Mig, andra berg står på Min högra sida och ännu ett på Min vänstra och ytterligare ett reser sig framför Mig. Ära vare Dig, det finnes ingen Gud utom Du. Hur ofta har Jag icke sett stenblock från berget rasa ner mot Mig och hur Du skyddade Mig från dem och bevarade Mig inom Din gudomliga enhets borg.

Förhärligad vare Du och pris vare Dig för vadhelst Du älskar och önskar. Jag tackar Dig för det som Du har påbjudit och förutbestämt. Sedan urminnes tider har Din milda barmhärtighet sänts ned och Din skapelses förlopp har alltid varit och skall för evigt vara oupphörligt. Din skapelse är olik de verk som görs av alla andra utom Du och Dina utsökta skänker är oöverträffade bland gåvorna från alla andra utom Du.

Prisad vare Du, o Min Älskade, och förhärligat vare Ditt namn. Ända sedan den stund då Jag satte Min fot i denna fästning till det ögonblick Jag skall ha lämnat den, skådar Jag Dig upprättad på Din äras och majestäts säte, nedsändande till Mig de många tecknen på Din frikostiga ynnest och nåd. Du ser att Min boning blott är bergens hjärta och Du skönjer intet hos Min Person utom bevisen på förnedring och ensamhet.

Lovat vare Ditt namn. Jag betygar Dig Min tacksägelse för varje exempel på Ditt outgrundliga påbud och bjuder Dig Mitt lov för varje tecken på Dina prövningar. Efter att ha låtit Mig drabbas av inspärrning i fängelse förvandlade Du det till en trädgård i Paradiset för Mig och förmådde den att bli en kammare inom den eviga gemenskapens förgård.

Hur stort är ej det antal verser Du sänt ned till Mig, bönerna till Dig Du hört Mig bedja och de många uppenbarelser Du avslöjade genom Mig och de upplevelser som Du bevittnat inom Mig.

Förhärligat vare Ditt namn. De många svårigheterna har varit ur stånd att avskräcka Mig från att betyga Dig Min tacksamhet och Mina tillkortakommanden har misslyckats med att avhålla Mig från att lovsjunga Dina egenskaper. De trolösa hade ämnat att göra Min boning till en skammens och förödmjukelsens plats. Men Du har förhärligat Mig genom Min åminnelse av Dig, Du har nådigt hjälpt Mig genom uppenbarelserna av Din enhet och tilldelat Mig en stor ära genom Din uråldriga evighets strålande prakt. Elden befaller Du: "Bliv till ett lugnande balsam för Min tjänare," och fängelset: "Bliv till en plats av ömsint medkänsla för Min tjänare, såsom ett tecken från Min närvaro." Ja, Jag svär vid Din härlighet! För Mig har fängelset icke visat sig vara något annat än Paradisets mest behagfulla trädgård och har tjänat som den ädlaste platsen i riket ovan.

Prisad och förhärligad vare Du. Hur ofta har icke motgångar drabbat Mig men Du mildrade dem och förebyggde dem genom Din nådefulla ynnest och hur många gånger gjordes det icke uppror mot Mig anstiftat av folket medan Du fick det att avtaga på grund av Din barmhärtighet. Vid hur många tillfällen antände icke Nimrod bränder för att bränna Mig medan Du förvandlade dem till balsam för Mig och hur många gånger påbjöd icke de trolösa att Jag skulle förnedras medan Du förvandlade detta till äretecken för Mig.…


Sannerligen, Du är den djupast efterlängtade för alla uppriktiga sökare och det önskade Målet för dem som trängtar efter Dig. Du är Den som är redo att svara dem som erkänner Din gudomliga enhet och Den som den fege bävar inför. Du är Hjälparen för de behövande, Befriaren av de fångna, Förnedraren av förtryckarna, Förgöraren av missdådarna, alla människors Gud, alla skapade tings Herre. Dig tillhör skapelsens och uppenbarelsens riken, o Du som är Herren över alla världarna.

O Du Alltillräcklige! Du är tillfyllest för Mig inför alla svårigheter som kan nedkomma över Mig och inför var vedermöda som kan torna upp sig framför Mig. Du är Min ende Ledsagare i Min ensamhet, Mitt hjärtas glädje i Min ensamhet och Min mest Älskade i Mitt fängelse och Min boning. Ingen Gud finnes utom Du.

Vemhelst som Du är tillräcklig för skall ej drabbas av sorg. Vem Du än skyddar skall aldrig förgås. Vem Du än hjälper skall aldrig förödmjukas och vem Du än vänder Din blick emot, skall aldrig fjärmas långt ifrån Dig.

Skriv då ner för oss vadhelst som är av Dig och förlåt oss för vad vi är. Sannerligen, Du är styrkans och härlighetens Herre, Herren över alla världarna. "Fjärran vare det Din Herres härlighet, all storhets Herre, vad de tillskriver Honom och frid vare med Hans apostlar. Prisad vare Gud, alla världars Herre."[lxxviii]


Ära vare Dig, o Gud! Du är Gud, som har funnits innan allt annat fanns, som kommer att finnas efter alla ting och kommer att fortvara bortom alla ting. Du är den Gud som vet allt och står högt över allt. Du är den Gud som behandlar allting med barmhärtighet, som dömer mellan allt och vars syn omfattar alla ting. Du är Gud, min Herre, Du är medveten om min ställning, Du bevittnar min inre och yttre varelse.

Bevilja mig och de troende som svarade på Din kallelse, Din förlåtelse. Var min hjälpare som är till fylles inför allt ont som orsakas av vem som än vill tillfoga Mig sorg eller vill Mig illa. Sannerligen, Du är Herren över alla skapade ting. Du räcker till för alla, medan ingen kan bestå utan Dig.


Jag bönfaller Dig vid det praktfulla ljuset från Ditt underbara anlete, vid Din uråldriga storhets majestät och kraften i Din överjordiska överhöghet, att i denna stund förordna de mått av det goda som är passande för oss och att bestämma vår andel av Din nåds utgjutelser. Ty att bevilja skänker förorsakar Dig ingen förlust, ej heller förminskas Din rikedom vid utdelandet av gåvor.

Förhärligad vare Du, o Herre! Sannerligen, jag är fattig men Du, i sanning, är rik; sannerligen, jag är ringa, men Du, i sanning, är mäktig; sannerligen, jag är svag, men Du i sanning är stark; sannerligen, jag är den arme, men Du är, i sanning, den mest Upphöjde; sannerligen, jag är fylld av sorg, men Du är i sanning maktens Herre.


O Herre, förordna för mig allt gott som Du har skapat eller skall skapa, och skydda mig för allt ont som Du avskyr bland de ting Du har förmått att vara till eller skall låta vara till. Din kunskap omfattar i sanning allting. Lovad vare Du, ty sannerligen, ingen Gud finnes utom Du och ingenting i himmelen eller på jorden och allt som finnes mellan dem kan någonsin omintetgöra Ditt syfte. Sannerligen, Din makt råder över alla ting.

Fjärran vare det Ditt höga väsen, o min Gud, att någon skulle kunna söka Din godhet eller gunst. Fjärran vare det Din överjordiska härlighet att någon skulle kunna bönfalla Dig om bevisen på Dina utgjutelser och milda barmhärtighet. Alltför hög är Du för att någon själ skulle kunna bedja om uppenbarelsen av Din nådefulla försyn och kärleksfulla omsorg. Alltför helgad är Din storhet för att någon skulle kunna bedja Dig om utgjutelserna av Dina välsignelser och Din himmelska givmildhet och nåd. I hela Ditt himmelska och jordiska rike, som är utrustat med mångfaldiga gåvor, är Du oändligt förhärligad ovan allt som kan tillskrivas en identitet.

Allt som jag ber Dig om, o min Gud, är att göra det möjligt för mig innan min själ avlägsnar sig från min kropp, att uppnå Ditt välbehag, även om det beviljas mig blott till en bråkdel av omfånget av ett senapskorn. Ty om den avlägsnar sig medan Du är tillfreds med mig, skall jag vara fri från all oro och ångest; men om den övergiver mig medan Du är missnöjd med mig skulle ingenting vara till någon nytta, och även om jag hade utfört alla goda gärningar och om jag hade inhöstat all ära och berömmelse, skulle ingenting av det upphöja mig.

Jag ber Dig därför uppriktigt, o min Gud, att Du i Din nåd beviljar mig Ditt välbehag när Du gör att jag uppstiger till Dig och träder fram inför Din heliga närvaro, eftersom Du alltifrån evighet har varit den oändliga givmildhetens Gud för människorna i Ditt välde och de yppersta gåvornas Herre för alla som vistas i Din upphöjda allmakts himmel.


Hur många själar som givits liv utsattes inte för den djupaste förnedring för att de upphöjde Ditt ord och förhärligade Din gudomliga enhet! Hur rikligt flödade icke det blod de utgöt för Din tros skull för att försvara äktheten i Ditt gudomliga uppdrag och för att höja Ditt lov! Hur vidsträckta var icke de egendomar som orättmätigt beslagtogs på Din kärleks stig för att betyga Din helighets höghet på Din kärleks stig och för att prisa Ditt härliga namn! Hur många fötter har icke trampat jorden för att förhärliga Ditt heliga ord och prisa Din härlighet! Hur otaliga är icke de röster som brast ut i veklagan, de hjärtan som drabbades av skräck och led de djupaste kval som ingen annan än Du kan mäta, och de svårigheter och lidanden som förblir outgrundliga för alla utom för Dig; allt detta för att framvisa Din helighets höghet, o min Gud, och för att visa Din härlighets överjordiska natur.

Dessa påbud förordnades av Dig så att alla skapade ting kan vittna om att de icke har skapats för någon annan än Dig. Du har undanhållit dem saker som skänker lugn åt deras hjärtan så att de med säkerhet skall inse att det som förknippas med Ditt heliga väsen är vida överlägset och upphöjt över allt annat som tillfredsställer dem, eftersom Din okuvliga kraft genomsyrar allt och ingenting någonsin kan förhindra det.

Sannerligen, Du har fått dessa betydelsefulla händelser att ske så att de som begåvats med urskillning lätt kan inse att de förordnades av Dig för att påvisa Din gudomliga enhets höghet och bekräfta Din helighets upphöjdhet.


Ära vare Dig, o Herre! Även om Du må orsaka att en person blottas på alla jordiska ägodelar och alltifrån början av sitt liv fram till sitt uppstigande till Dig kan vara hänvisad till fattigdom genom Ditt påbuds makt, skulle Du likväl ha frambragt honom ur Din kärleks träd vore en sådan belöning verkligen mycket bättre för honom än alla de ting Du har skapat i himmelen och på jorden och allt som ligger mellan dem, ty han kommer att ärva det himmelska hemmet genom uppenbarelsen av Dina ynnestbevis och kommer att få taga del av de dyrbara skänker Du har förordnat däri, då de ting som är hos Dig är outtömliga. Detta är verkligen en av Dina välsignelser som Du enligt Din viljas välbehag skänker dem som vandrar Din kärleks väg.

Hur många är icke de själar som i forna tider dödades för Din skull och för vars namns skull alla människor nu själva känner stolthet. Hur stort är icke det antal personer som Du gjorde det möjligt för att förvärva jordiska förmögenheter, men som samlat på dem under det att de berövades Din sanning och som i dag glömts bort. De har fått ett hårt straff och en förfärlig tuktan.

O Herre! Låt Din Gudomliga enhets träd växa fort och vattna det så, o Herre, med rikligt av Ditt välbehags vatten och förmå det, inför uppenbarelserna av Din gudomliga bekräftelse, att skänka sådana frukter som Du önskar till Ditt förhärligande och Din upphöjelse, för Ditt lov och för vår tacksägelse till Dig och för att förhärliga och prisa Ditt väsens enhet och tillbedja Dig, eftersom allt detta befinner sig i Ditt grepp och ej i någon annans.

Stor är saligheten hos dem vars blod Du har utvalt till att vattna Din bekräftelses träd och därmed upphöja Ditt heliga och oföränderliga ord.

Förordna för mig, o min Herre, och för dem som tror på Dig det som är bäst för oss i Din åsyn såsom det angives i moderboken, ty i Din hands grepp ligger de föreskrivna måtten för allting.

Dina utsökta gåvor nedströmmar oavbrutet till dem som värnar om Din kärlek och de underbara tecknen på Dina himmelska gåvor förlänas med all rätt dem som erkänner Din gudomliga enhet. Vi överlåter i Din omsorg vadhelst Du har avsett för oss och bönfaller Dig att giva oss allt det goda som Din kunskap omfattar.

Skydda mig, o min Herre, från allt ont som Din allmakt råder över, eftersom det icke finnes någon makt eller styrka utom i Dig. Ingen seger kan komma utom från Din närvaro och det är endast Ditt påbud som skall gälla. Vadhelst Gud har velat har ägt bestånd och det Han ej har önskat skall ej vara till.

Det finnes ingen makt eller styrka utom hos Gud, den mest Upphöjde, den Mäktigaste.


O Herre! Gör det möjligt för alla folk på jorden att få tillträde till Din tros paradis så att ingen skapad varelse må finnas kvar bortom Ditt välbehags gränser.

Alltifrån urminnes tid har Du varit mäktig att göra vad som behagar Dig och Du är upphöjd över vadhelst Du önskar.


Förunna mig, o min Gud, det fulla måttet av Din kärlek och Ditt välbehag och hänför våra hjärtan genom dragningskraften i Ditt strålande ljus, o Du som är det mäktigaste Vittnesbördet och den Allhärlige. Nedsänd till mig, såsom ett tecken på Din nåd, Dina livgivande vindar, om dagen och om natten, o givmildhetens Herre.

Ingen gärning har jag utfört, o min Gud, som gör att jag förtjänar att skåda Ditt anlete och jag vet säkert att om jag skulle leva så länge som världen varar skulle jag misslyckas med åstadkomma någon handling som förtjänar denna förmån, eftersom den ställning som en tjänare har aldrig någonsin skall medgiva tillgång till Dina heliga omgivningar, såvida icke Din välgörenhet skulle nå mig och Din milda barmhärtighet genomsyra mig och Din kärleksfulla godhet omfatta mig.

Allt pris vare Dig, o Du vid vars sida ingen annan Gud finnes. Möjliggör för mig i Din nåd att uppstiga till Dig, att beviljas äran att få dväljas i Din närhet och åtnjuta gemenskap med Dig allena. Ingen Gud finnes utom Du.

Sannerligen, om Du önskade giva Din välsignelse åt en tjänare, skulle Du från hans hjärtas rike utplåna allt omnämnande och all böjelse utom Ditt eget omnämnande, och om Du skulle förordna något ont för en tjänare med anledning av vad hans händer med orätt har vållat inför Ditt ansikte, skulle Du pröva honom med fördelarna i denna värld och i nästa så att han skulle bli upptagen därmed och ej längre minnas Dig.


Ärad vare Du, o Herre, som i kraft av Din befallning har frambragt alla skapade ting.

O Herre! Bistå dem som har avsagt sig allt utom Dig och bevilja att de uppnår en väldig seger. O Herre, nedsänd till dem änglaskaran i himmelen och på jorden och allt som finnes däremellan för att hjälpa Dina tjänare, för att bistå och stärka dem så att de kan nå framgång, för att stödja dem, för att de må hedras, för att skänka dem ära och upphöjelse, för att berika dem och göra dem segerrika med en underbar seger.

Du är deras Herre, Herren över himlarna och jorden, alla världars Herre. Stärk denna tro, o Herre, med dessa tjänares kraft och förmå dem att överträffa alla folk i världen, ty de är i sanning Dina tjänare och har frigjort sig från allt utom Dig, och Du är sannerligen Beskyddaren av sanna troende.

Bevilja, o Herre, att deras hjärtan genom trohet till denna, Din okränkbara tro, måtte växa sig starkare än allt annat som är i himmelen och på jorden och i allt som befinner sig däremellan, och stärk deras händer, o Herre, med tecknen på Din underbara kraft så att de kan påvisa Din kraft inför hela mänsklighetens blickar.


O Herre! Hos Dig söker jag min tillflykt och till alla Dina tecken vänder jag mitt hjärta.

O Herre! Oavsett om jag reser eller är i mitt hem, är vid mina sysslor eller vid mitt kall, sätter jag hela min lit till Dig.

Giv mig då Din stödjande hjälp så att jag kan bli oberoende av allting, o Du som är oöverträffad i Din barmhärtighet!

Förläna mig min andel, o Herre, enligt Ditt behag och gör mig tillfreds med vadhelst Du har förordnat för mig.

Du har oinskränkt myndighet att befalla.


Herre! Du är Den som skingrar all ångest och borttager var smärta. Du är Han som fördriver all sorg, befriar var slav och är Frälsaren av var själ. O Herre! Bevilja mig befrielse genom Din barmhärtighet och räkna mig till dem av Dina tjänare som har blivit räddade.

O min Herre, i all evighet har Du varit och skall förbli den ende sanne Guden, medan alla utom Du är behövande och fattiga. Genom ihärdigt fasthållande vid Ditt band, o min Gud, har jag avskilt mig från hela mänskligheten och efter att ha vänt mitt ansikte mot Din milda barmhärtighets boning har jag vänt mig bort från alla skapade ting. Vederkvick mig, o min Gud, genom Din nåd och frikostighet, genom Din härlighet och Ditt majestät, genom Ditt herradöme och Din storhet, ty ingen som är mäktig och allvetande kan jag finna vid sidan av Dig. Skydda mig, o min Gud, genom styrkan hos Din himmelska och allt överskuggande härlighet och med himlarnas och jordens härskaror, eftersom jag icke kan hysa fullkomligt förtroende för någon utom för Dig och ingen tillflykt finnes utom Du.

Du är Gud, min Herre, och Du känner mina behov. Du ser mitt tillstånd och är väl medveten om vad som har drabbat mig på grund av Ditt påbud och det jordiska lidande jag har utstått med Din tillåtelse såsom ett tecken på Din välgörenhet och gunst.


Härligheternas härlighet och det mest strålande ljus vile över Dig, o min Gud. Ditt majestät äger sådan storhet att ingen mänsklig fantasi kan fatta det och Din fullkomliga makt är så högtstående att de fåglar som är människornas hjärtan och sinnen aldrig kan uppnå dess höjder. Alla varelser erkänner sin oförmåga att prisa Dig i enlighet med vad som anstår Din ställning. Oändligt upphöjd är Du. Ingen förmår att förhärliga Ditt väsen eller kan fatta bevisen på Din välgörenhet såsom den finns i Ditt innersta Väsen, då Du allena känner Dig såsom den Du själv är.

Jag prisar Dig, o Herre vår Gud, för att Du givmilt har kallat till liv skapelsens och uppfinnandets sfär – ett lovprisande som strålande lyser genom Din livgivande kraft och som ingen annan än Du till fullo kan värdera. Jag förhärligar Dig också och tackar Dig såsom det anstår Din vördnadsbjudande närvaro och härligheten i Ditt överväldigande majestät för denna stora välsignelse, detta underbara tecken som visar sig i Din uppenbarelses och skapelses riken.

All ära tillkommer Dig. Oändligt upphöjt är det som anstår Dig. Sannerligen, ingen har någonsin rätteligen förstått Din ställnings höghet, ej heller har någon annan än Du igenkänt Dig såsom det anstår Dig. Du är uppenbar genom utgjutelserna av Din frikostighet, medan ingen utom Du kan förstå Din uppenbarelses höghet.

Förhärligat vare Ditt namn. Har något annat än Du en oberoende tillvaro så att Din natur kan antydas och kan någon annan än Du äga något spår av identitet varmed jag kunde känna igen Dig? Allt som är känt kan för sin kännedom blott tacka Ditt namns prakt, det mest uppenbara, och varje föremål är djupt satt i rörelse av den vibrerande påverkan som härrör från Din oövervinnerliga vilja. Du är närmare alla ting än alla ting själva.

Lovad och förhärligad vare Du. Alltför upphöjd är Din höghet för att de som är beklädda med förståelse skall kunna nå Dig och alltför djupt är Ditt bottenlösa djup, för att floderna av människornas sinnen och uppfattningar skall kunna strömma ut därifrån.


I Guds namn, den Medlidsamme, den Barmhärtige.


Allt pris vare Gud som evigt har existerat innan skapade ting frambringades, när det ej fanns någon annan än Han. Han är Den som har varit den evigt bestående medan ingen del av Hans skapelse ännu fanns till. Sannerligen, de själar som är utrustade med förståelse är ur stånd att begripa den allra minsta uppenbarelse av Hans kännetecken och sinnet hos dem som har erkänt Hans enhet kan icke uppfatta det allra obetydligaste spår av Hans allmakt.

Helgad vare Du, o Herre min Gud. Människornas tungor misslyckas med att hylla Ditt härliga verk, hur mycket mer skulle de då ej vackla inför lovprisandet av Din himmelska makts majestät. Och eftersom människorna är så förbryllade över mysteriet med ett endaste föremål i Din skapelse att de ej kan förstå det, hur kan då någon någonsin nå upp till erkännandet av Ditt eget väsen?

Jag har känt Dig som Den som tillkännagivit att Du är outgrundlig för alla utom för Dig själv. Jag har blivit underrättad genom skapelsen Du har utformat av rent icke-varande, att vägen till förståelse av Ditt väsen är spärrad för alla. Du är Gud som icke har någon annan Gud vid sin sida. Ingen utom Ditt eget Jag kan förstå Din natur. Du är utan någon jämbördig eller like. Alltifrån evighet har Du varit allena utan att ha någon annan jämte Dig och till evig tid skall Du fortsätta att vara densamme, utan att något skapat ting någonsin skall närma sig Din upphöjda ställning.

Alla människor, o min Gud, bekänner sin oförmåga att lära känna Dig så som Du känner Ditt eget väsen, ty den drivkraft Du har frigjort är uppenbarad i hela skapelsen och alla skapade ting som Du har utformat är endast uttryck för Dina förunderliga tecken. Förhärligat vare Ditt namn, Du som står oändligt högt över alla ansträngningar som någon bland Dina varelser kan göra för att nå ett erkännande av Dig såsom det anstår och är Dig värdigt.

Prisad vare Du! Det sätt varpå Du har kallat Din skapelse till liv utifrån icke-varande hindrar alla skapade ting från att erkänna Dig, och det sätt på vilket Du har format skapelserna med de begränsningar som ålagts dem förkunnar deras fullkomliga intighet inför uppenbarelserna av Dina kännetecken.

Upphöjd är Du, o min Gud! Alla människor är oförmögna att kunna ära Dig och människornas sinnen misslyckas med att skänka Dig sin hyllning. Jag vittnar i Din närvaro, o min Gud, om att Du har blivit känd genom Dina förunderliga tecken och erkännes genom uppenbarelserna av Dina bevis. Det faktum att Du har förmått oss att vara till, får mig att erkänna att Du är oändligt upphöjd över vårt lovprisande och i kraft av de egenskaper, varmed Du har utrustat våra varande, betygar jag inför Dig att Du är upphöjd bortom vår fattningsförmåga.

Bevilja att jag får uppstiga till de ädlaste höjder då jag nalkas Dig och gör det möjligt för mig att närma mig Dig genom Din helighets doft. Alla hinder kan så upplösas i hänförelsens ljus och all avlägsenhet från Dig borttagas genom att jag uppnår sätet för återförening och de skira slöjor, som har hindrat mig från att komma in i Din härlighets boning, kan bli så förtunnade att jag kan få tillträde till Din närvaro, intaga min boning nära Dig och uttrycka det lov varmed Du har beskrivit Ditt eget Jag för mig, kan vittna om att Du är Gud, att det icke finnes någon Gud utom Du, den Ende, den Oförliknelige, den evigt Bestående och att du icke avlats, ej heller avlar, att Du icke har någon avkomma, ingen jämlike och att det ej finns något skydd mot förnedring utom genom Dig. Du är Herren över alla världar. Jag vittnar också om att alla jämte Dig blott är Dina skapelser och hålles i Ditt grepp. Ingen gynnas med bistånd eller lever i nöd förutom genom Din vilja. Du är de eviga dagarnas Konung och den högste Härskaren. Din makt råder över allting och alla skapade ting finnes till genom Din vilja. Alla människor erkänner sin ödmjuka tjänarställning och bekänner sina tillkortakommanden och intet är till som ej skänker Dig sitt pris.

Jag bönfaller Dig, o min Gud, vid Ditt barmhärtiga anletes härlighet och vid Ditt uråldriga namns majestät, att icke beröva mig den livgivande doften från Dina dagars vittnesmål – sådana dagar som Du själv har invigt och framskapat.


Du är Gud, ingen Gud finnes utom Du.


Ärad och prisad vare Du, o Herre, min Gud! Du står högst över varandets rike och Din kraft genomsyrar alla skapade ting. Du håller skapelsens rike i Ditt grepp och skapar i enlighet med Ditt behag.

Allt pris vare Dig, o Herre, min Gud! Jag bönfaller Dig vid de själar som ivrigt väntar vid Din port och vid de heliga varelser som har uppnått Din närvaros förgård, att ägna oss Din barmhärtiga medkänslas blickar och att betrakta oss med Din kärleksfulla försyns öga. Förmå våra själar att upptändas med Din milda tillgivenhets låga och giv oss att dricka av Din frikostighets levande vatten. Bevara oss ståndaktiga på vägen mot Din brinnande kärlek och gör oss i stånd att kunna vistas inom Din helighets omgivningar. Sannerligen, Du är Givaren, den mest Frikostige, den Allvetande, den Allunderrättade.

Förhärligad vare Du, o min Gud! Jag åkallar Dig vid Ditt största Namn genom vilket Guds, den mest Upphöjdes dolda hemligheter röjdes och alla nationers släkten fördes samman till trons och förvissningens mitt, genom vilken Dina lysande ord strömmade ut till vederkvickelse av mänskligheten och kärnan i all kunskap uppenbarades av givmildhetens Gestalt. Må mitt liv, mitt innersta väsen, min själ och min kropp utgivas som ett offer för den jord som förädlats av Hans fotspår.

Jag ber Dig uppriktigt, o Herre min Gud, vid Ditt mest ärorika Namn, varigenom Din överhöghet har blivit upprättad och kännetecknen på Din makt uppenbarats, varigenom livets oceaner och helig hänförelse har svallat till återupplivande av de vittrande benen på alla Dina varelser, för rörlighet i lemmarna på dem som har anammat Din sak – jag ber Dig uppriktigt att nådigt förordna för oss det goda i denna värld och i nästa, så att vi kan få tillträde till Din barmhärtighets och godhets förgård och att i våra hjärtan tända glädjens och hänförelsens flamma på ett sådant vis att det därmed kan draga till sig alla människors hjärtan.

Sannerligen, Du är den Allstarke, Beskyddaren, den Allsmäktige, Den i sig själv varande.


Ära vare Dig, o Herre min Gud! Jag ber Dig att förlåta mig och dem som stöder Din tro. Sannerligen, Du är den högste Herren, den Förlåtande, den mest Frikostige. O min Gud! Låt dem bland Dina tjänare som berövats kunskap givas tillträde till Din sak, ty när de väl lär känna Dig kommer de att betyga sanningen rörande domens dag och bestrider icke uppenbarelsen av Din frikostighet. Nedsänd till dem tecknen på Din nåd och bevilja dem, oavsett var de vistas, en riklig andel av det som du har berett för de fromma bland Dina tjänare. Du är i sanning den högste Härskaren, den Allgivande, den mest Välgörande.

O min Gud! Låt utgjutelserna av Din välgörenhet och välsignelse nedkomma till hem vars invånare har anammat Din tro, såsom ett tecken på Din nåd och som ett bevis på Din närvaros godhet. Sannerligen, oöverträffad är Du i att bevilja förlåtelse. Om Din givmildhet undanhålles någon hur kunde han då räknas till efterföljarna av tron på Din dag?

Välsigna mig, o min Gud, och dem som kommer att tro på Dina tecken på den utsedda dagen och sådana människor som vårdar min kärlek i sina hjärtan – en kärlek som Du ingjuter i dem. Sannerligen, Du är rättfärdighetens Herre, den mest Upphöjde.


Omätligt upphöjd är Du, o min Gud, ovan alla varelsers och skapade tings bemödanden om att prisa Dig och erkänna Dig. Ingen varelse kan någonsin förstå Dig såsom det är värdigt Ditt heliga väsens verklighet och ingen tjänare kan någonsin dyrka Dig såsom det är värdigt Ditt outgrundliga Väsen. Prisad vare Du, alltför högt står Ditt upphöjda Jag för att några som helst omnämnanden bland Dina varelser någonsin skall kunna nå Din närvaro.

O min Gud, närhelst jag svävade in i Din heliga atmosfär och uppnådde den innerligaste andäktighet inför Dig, leddes jag till att erkänna att Du är ouppnåelig och att inget omnämnande av Dig någonsin kan nå Ditt överjordiska hov. Därför vänder jag mig till Dina älskade som Du i Din nåd har förlänat Din egen ställning, att De må uppenbara Din kärlek och Din sanna kunskap. Välsigna dem då, o min Gud, med varje utmärkelse och ypperlig gåva som Din kunskap omfattar i Din makts herravälde.

O min Gud, min Herre och min Mästare! Jag svär vid Din makt och härlighet att Du allenast och ingen annan vid sidan av Dig är alla människors yttersta Åstundan, att endast Du och ingen annan än Du, är tillbedelsens mål. O min Gud! Din otillgängliga härlighets stigar har fått mig att säga dessa ord och Dina ouppnåeliga höjders vägar har lett mig att fälla dessa yttranden. Upphöjd är Du, o min Gud! Bevisen på Din uppenbarelse är alltför tydliga för mig för att jag skall behöva hänvisa till något annat än Dig själv. Den kärlek jag hyser för Dig är så mycket ljuvare för mig än kunskap om alla ting och befriar mig från behovet av att söka kunskap hos någon annan än Dig.

Allt pris vare Dig, o min Herre. Jag tror i sanning på Dig, såsom Du är i Dig själv; och Dig, såsom Du är i Dig själv, ber jag om förlåtelse för min och för hela mänsklighetens skull.

O min Gud! Jag har flytt endast till Ditt anlete och har kastat mig ned inför Dig och jag har ingen makt över något i Din heliga närvaro. Skulle Du tukta mig med Din makt skulle Ditt påbud förvisso vara fullkomligt rättvist och skulle Du skänka alla goda gåvor till mig skulle Du i sanning vara ytterst frikostig och och givmild. Sannerligen, Du är oberoende av all världens folk.

Jag har sökt återförening med Dig, o min Mästare, men jag har brustit i att uppnå detta utom genom kunskapen om avsägelsen av allt utom Dig. Jag har längtat efter Din kärlek men misslyckades med att finna den utom genom att avstå från allt utom Dig. Jag har ivrigt önskat dyrka Dig men misslyckats med att erfara sann andakt inför Dig utom genom att älska dem som omhuldar Din kärlek. Ingen annan erkänner jag, o min Gud, utom Dig. Du är ojämförlig och har ingen vid Din sida. Endast Du känner våra tillkortakommanden och ingen annan har denna kunskap. Jag bönfaller om Din förlåtelse för vadhelst som misshagar Dig.

Jag åkallar Dig vid alla tidpunkter med Din ingivelses tunga och säger: "Du är i sanning den Allbesittande, den Oförliknelige. Ingen Gud finnes utom Du. Oändligt högt upphöjd är Du över beskrivningarna av dem som övermodigt tilldelar Dig jämlikar”.


Allt majestät och all härlighet, o min Gud, allt herravälde och ljus, all storhet och prakt tillkommer Dig. Du tilldelar vem Du än vill överhöghet och undanhåller den från vemhelst Du önskar. Ingen Gud finnes utom Du, den Allbesittande, den mest Upphöjde. Du är Han som utifrån intet skapar universum och allt som däri dväljes. Det finnes icke något som är Dig värdigt utom Du själv, medan allt annat än Du är som utstött inför Din heliga närvaro och såsom intet jämfört med Ditt eget väsens storhet.

Fjärran vare det mig att kunna prisa Dina dygder utom genom det varmed Du har lovprisat Dig själv i Din mäktiga bok, i vilken Du säger: "Ingen syn intager Honom men Han intager allt med sin syn. Han är den Outgrundlige, den Allseende."[lxxix] Ärad vare Du, o min Gud, inget sinne eller synsätt kan, i sanning, hur starkt eller hur skarpsinnigt det än är, någonsin förstå naturen hos de mest obetydliga av Dina tecken. Sannerligen, Du är Gud, det finnes ingen Gud jämte Dig. Jag vittnar om att Du allena uttrycker Dina kännetecken, att lovprisandet av någon vid sidan av Dig aldrig någonsin kan nå fram till Din heliga förgård eller att Dina egenskaper någonsin kan begripas av någon annan än Du själv.

Ärad vare Du, Du som är upphöjd över beskrivningen av alla utom av Dig själv, eftersom det står bortom mänsklig fattningsförmåga att vederbörligen förhärliga Dina egenskaper eller att förstå Ditt väsendes innersta verklighet. Fjärran vare det Din härlighet att Dina varelser skulle kunna beskriva Dig eller att någon annan än Du själv någonsin skulle kunna lära känna Dig. Jag har känt Dig, o min Gud, på grund av att Du gjort Dig känd för mig, ty hade Du icke avslöjat Dig för mig, skulle jag ej ha känt Dig. Jag dyrkar Dig för att Du kallat mig till Dig, ty om det icke varit för Din kallelse skulle jag ej ha dyrkat Dig. Förhärligad vare Du, o min Gud, mina överträdelser har antagit stora mått och mina synder har nått en väldig omfattning. Hur fylld av skam kommer icke min belägenhet att visa sig vara i Din heliga närvaro. Jag har brustit i att lära känna Dig i den utsträckning Du uppenbarade Dig för mig; jag har brustit i att dyrka Dig med den hängivenhet som är värdig Din kallelse; jag har brustit i att lyda Dig genom att ej vandra Din kärleks väg på det sätt som Du inspirerat mig till.

Din makt bär mig vittnesbörd om, o min Gud, att det som tillkommer Dig är mycket större och mer upphöjt än vad någon varelse kunde söka åstadkomma. Sannerligen, ingenting kan någonsin förstå Dig så som det är värdigt Dig, ej heller kan någon tjänare dyrka Dig såsom det anstår tillbedjan av Dig. Så fullkomligt och omfattande är Ditt bevis, o min Gud, att dess inre väsen höjer sig över beskrivningen av varje själ och så rikliga är utgjutelserna av Dina gåvor, att ingen bedömare kan mäta deras oändliga omfång.

O min Gud! O min Mästare! Jag bönfaller Dig vid Dina mångfaldiga gåvor och vid pelarna som upprätthåller Din härlighets tron, att förbarma Dig över dessa ringa människor som är oförmögna att bära detta flyktiga livs obehagliga ting. Hur mycket mindre är de då icke i stånd att bära Ditt straff i det kommande livet – ett straff som är förordnat genom Din rättvisa, framkallat av Din vrede och kommer att fortvara för evigt.

Jag ber Dig vid Dig själv, o min Gud, min Herre och min Mästare, att medla för min räkning. Jag har flytt från Din rättvisa till Din nåd. Som min tillflykt söker jag Dig och dem som icke ens under ett ögonblick vänder sig bort från Din väg – de för vars skull Du skapade skapelsen som ett tecken på Din nåd och välgörenhet.


O min Gud! Det finnes ingen annan än Du som kan dämpa ångesten i min själ och Du är min djupaste längtan, o min Gud. Mitt hjärta är icke sammanvigt med någon annan än Dig och med dem som Du älskar. Jag försäkrar högtidligt att mitt liv och min död båda är till för Dig. Sannerligen, Du är ojämförlig och saknar en like.

O min Herre! Jag bönfaller Dig att förlåta mig för att jag avskärmat mig från Dig. Vid Din härlighet och Ditt majestät, jag har brustit i att på tillbörligt sätt erkänna Dig och tillbedja Dig, alltmedan Du gjort Dig själv känd för mig och kallat mig att minnas Dig såsom det anstår Din ställning. Svåra kval skulle drabba mig, o min Herre, om Du skulle gripa mig på grund av mina missgärningar och överträdelser. Ingen hjälpare känner jag förutom Du. Ingen tillflykt kan jag fly till utom Dig. Ingen bland Dina skapelser kan drista sig till att medla med Dig utan Din tillåtelse. Jag håller fast vid Din kärlek inför Din förgård och enligt Ditt bud ber jag uppriktigt till Dig såsom det anstår Din härlighet. Jag ber Dig att lyssna på min åkallan såsom Du har lovat mig. Sannerligen, Du är Gud; ingen Gud finnes utom Du. Ensam och utan bistånd är Du, oberoende av alla skapade ting. Ej heller kan Dina älskares hängivenhet gagna Dig eller de trolösas onda gärningar skada Dig. Sannerligen, Du är min Gud, Han som aldrig kommer att bryta sitt löfte.

O min Gud! Jag bönfaller Dig vid Dina ynnestbevis att låta mig nalkas Din heliga närvaros ädla höjder och att skydda mig från att vända mig till de försåtliga anspelningarna från någon utom Du. Led mina steg, o min Gud, till det som är godtagbart och välbehagligt för Dig. Skydda mig genom Din makt från Din vredes raseri och straff och håll mig tillbaka från att träda in i boningar som Du icke önskat.

O min Gud, Jag har försummat att lära känna Dig såsom det höves Din härlighet och jag har brustit i att frukta Dig så som det tillkommer min ställning. Hur kan jag omnämna Dig när jag är i detta tillstånd och hur kan jag vända ansiktet till Dig när jag har brustit i min plikt att tillbedja Dig?

Du kallade mig icke till liv för att påvisa styrkan i Din makt, vilken är omisskännligt uppenbar och tydlig, ty Du är Gud som i evighet funnits till när ingenting annat fanns till. Snarare skapade Du oss genom Din överjordiska makt för att vi av nåd blott skulle omnämnas inför den strålande uppenbarelsen av Din Hågkomst.

Jag har ingen kunskap om Dig, o min Gud, utom det som Du har lärt mig och varigenom jag kan känna igen Dig – en kunskap som endast avspeglar mina brister och min syndfullhet. Här är jag då, o min Gud, helt vigd åt Dig, villig att utföra vad Dig behagar. Ödmjukt kastar jag mig ned inför uppenbarelserna av Din barmhärtighet, bekänner att Du är Gud, att det icke finnes någon Gud utom Du och att Du är oförliknelig, icke har någon like och att det ej finnes någon som är lik Dig. Till detta bär Du själv vittnesbörd såsom det anstår Din härlighet.


Han är Gud, den högste Härskaren, Den som lever i evighet, Han om vars hjälp alla människor bönfaller.


Lovad och prisad vare Du, o Herre! Både tillvaron och människornas själar vittnar om att Du är överlägset upphöjd över uppenbarelserna av Ditt verk, och bärarna av Dina namn och egenskaper förkunnar att Du är oändligt upphöjd över de lovord som invånarna inom skapelsens och uppfinnandets områden kan skänka Dig. Alla yttringar och verkligheter påvisar Ditt väsens enhet och alla bevis och tecken speglar sanningen att Du är Gud och att det ej finnes någon jämbördig eller like jämte Dig i rikena i alla himmelens och jorden riken.

Oerhört hög och helgad är Du, o Herre! Ditt gudomliga Väsen vittnar om att Du är outgrundlig för alla som vistas i Dina välden och Ditt innersta varande förkunnar att Du står högt över beskrivningen av dem som uppenbarar Din härlighet.

De tecken som de helgade väsendena avslöjar, de ord som de upphöjda verkligheterna uttrycker och de omnämnanden som uppenbaras av de eteriska gestalterna förkunnar alla att Du är oändligt upphöjd över räckvidden för världens skapelser, och alla bekräftar högtidligt att Du är oerhört högt upphöjd över beskrivningen bland dem som är insvepta i inbillningarnas slöjor.

Prisad vare Du, o Herre! Ditt gudomliga varande är ett säkert vittnesbörd om Ditt innersta väsens enhet och Din högsta gudomlighet vittnar om Ditt Jags enhet. Och verkligheten i alla skapade ting vittnar om att icke något band förbinder Dig med någonting i skapelsens rike, vilket Du har skapat.

Varje människa med urskillningsförmåga som har stigit upp till avskiljandets ädla höjder och varje vältalig människa som har uppnått den mest upphöjda ställningen vittnar om att Du är Gud, den Oförliknelige, och att Du icke har utsett någon till Din partner i skapelsens rike, ej heller finnes det någon att jämföra Dig med i uppfinnandets sfär. Visa män, som blott hade en föreställning om uppenbarelsen av Din härlighet, har tänkt ut en avbild av Dig enligt sin egen förståelse, lärda män som hade fått blott en glimt av de många bevisen på Din godhet har tänkt ut jämlikar åt Dig i enlighet med sina egna fantasier.

Förhärligad, omätligt förhärligad vare Du, O Herre! Varje insiktsfull människa går helt vilse i sina försök att erkänna Dig och varje människa med fulländad lärdom är djupt förbryllad i sitt sökande efter Dig. Varje bevis kommer till korta inför Ditt outgrundliga Väsen och varje ljus återgår och sjunker ned under horisonten vid mötet med blott en glimt av Din makts bländande prakt.

Förläna mig, o min Herre, Din nådefulla välgörenhet och av Dina ynnestrika gåvor, och bevilja mig det som anstår Din härlighets upphöjdhet. Hjälp mig, o min Herre, att uppnå en enda seger. Öppna dörren till osviklig framgång för mig och giv att de saker Du har utlovat är nära. Du är i sanning mäktig över allting. Svalka mitt hjärta, o min Gud, med Din kärleks levande vatten och skänk mig en klunk, o min Herre, ur Din milda barmhärtighets kalk. Låt mig få bida, o min Herre, inom Din härlighets boning och låt mig, o min Gud, få komma ut ur mörkret inom vilket Din gudomliga okändhet är höljt. Gör mig i stånd att taga del av allt det goda som Du har förunnat Honom som är Punkten och dem som är företrädarna för Hans sak och förordna för mig det som anstår Dig och är väl förenligt med Din ställning. Förlåt mig i Din nåd för de saker jag har gjort i Din heliga närvaro och se ej på mig med rättvisans blick, utan befria mig hellre genom Din nåd; behandla mig enligt Din barmhärtighet och bemöt mig enligt Din frikostiga ynnest, som är Din härlighet värdigt.

Du är den ständigt Förlåtande, den Allhärlige, Förlänaren av ynnestbevis och gåvor, den överflödande nådens Herre. Sannerligen, ingen Gud finnes utom Du. Du är den Allbesittande, den Högste.

Helgad vare Du, o Herre, Du som alla hembär tacksägelse till. Vadhelst jag kan bekräfta om Dig skulle blott vara ett självsvåldigt brott inför Dig, och vilket som helst omnämnande om Dig jag kunde välja att göra skulle vara essensen av överträdelse, och vilka som helst lovord jag kunde förhärliga Dig med skulle innebära ren hädelse. Ingen vid sidan av Dig har kunnat eller kommer någonsin att kunna förstå Ditt mysterium, ej heller har någon lyckats eller kommer någon att någon gång att lyckas uppdaga Ditt väsen.

Förhärligad vare Du! Ingen Gud finnes utom Du. Du är i sanning den högste Härskaren, Hjälpen i farans stund, den Högste, den Oförliknelige, den Allsmäktige, den Allstarke. Sannerligen, Du är mäktig i Din förmåga, Herren av överjordisk ära och majestät.

O Gud, skydda den som lär sig denna bön utantill och läser den om dagen och om natten. Sannerligen, Du är Gud, skapelsens Herre, den Allförsörjande. Du är trogen Ditt löfte och gör vad som än behagar Dig. Du är Den som i sina händer håller jordens och himmelens välden. Sannerligen, Du är den Allsmäktige, den Ouppnåelige, Hjälpen i farans stund, den Alltunderkuvande.


O min Gud, min Herre och min Mästare! Jag har frigjort mig från min släkt och sökt att genom Dig bli oberoende av alla som bor på jorden och att ständigt vara redo att taga emot det som är lovvärt i Dina ögon. Skänk mig sådana goda ting som kommer att göra mig oberoende av allt utom Dig och bestå mig en större andel av Dina ändlösa ynnestbevis. Sannerligen, Du är den överflödande nådens Herre.


Jag vädjar till Dig vid Din makt, o min Gud. Låt ingen skada drabba mig i prövningens stund och led mig rätt i obetänksamhetens stunder genom ingivelser från Dig. Du är Gud, mäktig är Du att göra vad Dig behagar. Ingen kan motstå Din vilja eller motarbeta Ditt syfte.


Jag ber Dig om förlåtelse, o min Gud, och vädjar om överseende på det sätt som Du önskar att Dina tjänare vänder sig till Dig med. Jag ber Dig att tvätta bort våra synder såsom det tillkommer Din överhöghet och att förlåta mig, mina föräldrar och dem som enligt Din uppskattning har inträtt i Din kärleks boning enligt det sätt som är värdigt Ditt överjordiska herravälde och väl anstår Din himmelska makts härlighet.

O min Gud! Du har inspirerat min själ att rikta sin bön till Dig och vore det ej för Dig, skulle jag ej åkalla Dig. Lovad och förhärligad är Du; jag lovprisar Dig eftersom Du uppenbarade Dig för mig och jag ber Dig att förlåta mig eftersom jag har brustit i min plikt att lära känna Dig och har misslyckats med att vandra på Din kärleks stig.


Prisat vare Ditt namn, o Herre, vår Gud. Du är i sanning Kännaren av osynliga ting. Förordna för oss det goda som Din allomfattande kunskap kan inrymma. Du är den högste Herren, den Allsmäktige, den mest Älskade.

Allt pris vare Dig, Herre! Vi skall söka Din nåd på den utsedda dagen och sätta hela vår lit till Dig som är vår Herre. Förhärligad vare Du, o Gud! Giv oss det som är gott och vederbörligt, att vi må avstå från allt utom Dig. Sannerligen, Du är Herren över alla världar.

O Gud! Belöna dem som tålmodigt uthärdar under Dina dagar och stärk deras hjärtan att orubbligt gå fram på sanningens stig. Bevilja dem då, o Herre, sådana kostliga gåvor att det kan göra det möjligt för dem att få tillträde till Ditt lycksaliga paradis. Upphöjd är Du, o Herre Gud. Låt Dina himmelska välsignelser nedkomma till boningar vars invånare har kommit till tro på Dig. Sannerligen, oöverträffad är Du i att sända ned gudomliga välsignelser. Sänd fram, o Gud, sådana skaror som kan förmå Dina trogna tjänare att segra. Du utformar de skapade tingen genom kraften i Din befallning såsom det behagar Dig. Du är i sanning den Högste, Skaparen, den Allvise.

Säg: Gud är sannerligen Skaparen av alla ting. Han giver i överflöd stöd åt vemän Han vill. Han är Skaparen, Upprinnelsen till alla varelser, Utformaren, den Allsmäktige, Frambringaren, den Allvise. Han är Bäraren av de yppersta namnen i himlarna och på jorden och allting däremellan. Alla följer Hans bud och alla invånare på jorden och i himmelen skänker Honom sitt lov och till Honom skall alla återvända.


Genom Din uppenbarelse, o min Gud, har Du gjort mig i stånd att lära känna Dig och genom utstrålningen av Din strålande prakt har Du vederkvickt mig genom åminnelsen av Dig. Du är Den som är närmast mig och ingenting annat står emellan Dig och mig. Du är Den vars makt ingenting kan omintetgöra vad det än är. Fjärran vare det då Ditt väsen att de mäktigaste av människosjälarnas fåglar eller att mänskliga fantasier någonsin skulle kunna uppstiga till dess höjder, och alltför upphöjt är Ditt heliga väsen för att de mest högtsvävande förnimmelser hos insiktsfulla människor skulle kunna nå upp till Dig. I all evighet har ingen utgrundat Ditt eget Jag och i evighet skall Du förbli vad Du har varit alltsedan urminnes tider utan att ha någon annan vid Din sida.

Förhärligat vare Ditt namn. Du är den mest Älskade, som har gjort mig i stånd att lära känna Dig och Du är den, som är känd bland alla och som nådigt gynnat mig med Din kärlek. Du är Dagarnas uråldrige som ingen någonsin genom bevisen för Din ära och Ditt majestät kan beskriva. Du är den Mäktige som ingen någonsin genom uppenbarelserna av Din storhet och skönhet kan förstå, eftersom uttrycken för majestät och storhet och uttrycken för herravälde och skönhet endast är tecknen på Din gudomliga vilja, och utgör de strålande avspeglingarna av Din överhöghet som, på grund av deras väsen och natur, förkunnar att vägen är spärrad och vittnar om att vägen är otillgänglig och bortom räckhåll för människorna.


I din Herres namn, Skaparen, den Högste, den Alltillräcklige, den mest Upphöjde, Han om vars hjälp alla människor bönfaller.


Säg: o min Gud! O Du som är himlarnas och jordens Skapare, o Konungarikets Herre! Väl känner Du hemligheterna i mitt hjärta, alltmedan Ditt väsende är outgrundligt för alla utom för Dig själv. Du ser allt som är av mig, och ingen utom Du kan göra det. Förunna mig genom Din nåd vad som gör mig i stånd att avstå från allt utom Dig och bestäm för mig vad som kommer att göra mig oberoende av alla utom Dig. Bevilja att jag kan draga nytta av min levnad i den här världen och i nästa. Öppna för mitt ansikte Din nåds portaler och förläna mig nåderikt Din milda barmhärtighet och Dina skänker.

O Du som är Herren av överflödande nåd! Låt Ditt himmelska stöd omsluta dem som älskar Dig och skänk oss de gåvor och de ynnestbevis som Du besitter. Var för oss Den som är tillfyllest för allt, förlåt oss våra synder och förbarma Dig över oss. Du är vår Herre och Herren över alla skapade ting. Ingen annan åkallar vi utom Dig och ingenting annat ber vi om utom Din ynnest. Du är givmildhetens och nådens Herre, oövervinnerlig i Din makt och den skickligaste planläggaren. Ingen Gud finnes utom Du, den Allbesittande, den mest Upphöjde.

O min Herre, förläna budbärarna, de heliga och de rättfärdiga Dina välsignelser. Sannerligen, Du är Gud, den Oförliknelige, den Alltunderkuvande.


Förhärligad vare Du, o Herre, min Gud! Du är i sanning konungarnas Konung. Du skänker överhöghet till vemhelst Du vill och fråntager den från vemhelst Du vill. Du upphöjer vemhelst Du vill och förnedrar vemhelst Du vill. Du skänker seger åt vemhelst Du vill och förödmjukar vemhelst Du vill. Du skänker rikedom till vemhelst Du vill och skapar fattigdom för vemhelst Du vill. Du får vem Du vill att råda över vemhelst Du vill. I Ditt grepp håller Du alla skapade tings välde och genom styrkan i Din överhöghets befallning låter Du vemhelst Du vill bli till. Sannerligen, Du är den Allvetande, den Allsmäktige, starkhetens Herre.


Prisad och ärad vare Du, o Gud! Bevilja att dagen för uppnåendet av Din heliga närvaro skall närma sig med hast. Gläd våra hjärtan med Din kärleks och Ditt välbehags kraft och skänk oss ståndaktighet, att vi villigt måtte följa Din vilja och Ditt påbud. Sannerligen, Din kunskap omfattar allt Du har skapat eller kommer att skapa och Din himmelska makt höjer sig över vadhelst Du har givit eller skall giva liv. Det finns ingen att tillbedja utom Dig, det finns ingen att begära utom Dig, det finns ingen att dyrka vid sidan av Dig och det finns ingenting att älska utom Ditt välbehag.

Sannerligen, Du är den högste Härskaren, den yttersta Sanningen, Hjälpen i farans stund, Den i sig själv varande.

Du vet mycket väl, o min Gud, att vedermödor har strömmat över mig från alla håll och att ingen kan skingra eller omdana dem utom Du. Jag vet förvisso, på grund av min kärlek till Dig, att Du aldrig låter svårigheter drabba någon själ såvida Du ej önskar att upphöja dennes ställning i Ditt himmelska paradis och att stärka hans hjärta i detta jordiska liv med Din allbefallande makts bålverk, så att det ej vänder sig till den här världens fåfängligheter. Du är förvisso väl medveten om att jag under alla förhållanden skulle vårda åminnelsen av Dig mycket mer än att vilja äga allt som är i himlarna och på jorden.

Stärk mitt hjärta, o min Gud, att lyda Dig och att förbli i Din kärlek och bevilja att jag kan stå emot hela skaran av Dina ovänner. Sannerligen, Jag svär vid Din härlighet att jag icke längtar efter något jämte Dig, ej heller begär jag något annat än Din barmhärtighet och ej heller hyser jag fruktan för något annat än Din rättvisa. Jag ber Dig att förlåta mig, liksom dem som är Dig kära, på det sätt som behagar Dig. Sannerligen, Du är den Allsmäktige, den Givmilde.

Oändligt upphöjd är Du, o Herre över himlarna och jorden, ovan alla människors lov. Frid vile över Dina trogna tjänare. Ära vare Gud, Herren över alla världar.


Prisad vare Du, o Herre, min högst Älskade! Gör mig ståndaktig i Din sak och giv att jag kan räknas bland dem som icke har brutit mot Ditt förbund eller följer nyckerna från sin egen inbillnings gudar. Gör mig då i stånd att erhålla en sanningens plats i Din närvaro, skänk mig ett tecken på Din barmhärtighet och låt mig förenas med dem av Dina tjänare som icke skall hysa någon rädsla eller låta sig drabbas av sorg. Överlämna mig ej åt mig själv, o min Herre; beröva mig ej heller erkännandet av Honom som är Företrädaren för Ditt eget Jag, och räkna mig ej till dem som har vänt sig bort från Din heliga närvaro. Räkna mig, o min Gud, till dem som har förmånen att få fästa sin blick på Din skönhet och som gläder sig över att de ej skulle byta ett enda ögonblick därav mot överhögheten i himlarnas och jordens riken eller mot hela skapelsens rike. Förbarma Dig över mig, o Herre, i dessa dagar då folken på Din jord grovt har felat; förse mig då, o min Gud, med det goda som är tillbörligt enligt Din uppskattning. Du är sannerligen den Allsmäktige, den Nådige, den Givmilde, den evigt Förlåtande.

Bevilja, o min Gud, att jag ej skall räknas till dem vars öron är döva, vars ögon är blinda, vars tungor saknar talförmåga och vars hjärtan har brustit i att nå förståelse. Rädda mig, o Herre, från okunnighetens och de själviska begärens eld, låt mig få beträda Din himmelska barmhärtighets nejder och sänd ned till mig vad Du har berett för Dina utvalda. Mäktig är Du att göra vad Du vill. Sannerligen, Du är hjälpen i farans stund, Den i sig själv varande.


O min Gud, o min Herre, o min Mästare! Jag ber Dig att förlåta mig för att jag sökt andra glädjeämnen än Din kärlek eller annan tröst än Din närhet, eller annan glädje än Ditt välbehag eller annan gemenskap än Din.


Du ser, o min Herre, min boning i hjärtat av detta berg och Du bevittnar mitt saktmod. Sannerligen, jag har ej önskat något annat än kärlek till Dig och till dem som älskar Dig. Hur kan jag lovprisa Ditt herraväldes strålande skönhet, medveten som jag är om min intighet inför Din bonings härlighet? Avlägsenhetens bedrövelse och ensamhet manar mig likväl att åkalla Dig med denna bön, för måhända kan Dina betrodda tjänare bli medvetna om min klagan och åkallar Dig för min räkning och att Du i Din nåd besvarar deras böner som ett tecken på Din nåd och Din ynnest. Jag vittnar om att det icke finnes någon Gud utom Du, eftersom Du är förlänad sådan överhöghet, storhet, härlighet och makt att ingen bland Dina tjänare kan föreställa sig eller förstå det. Sannerligen, Du skall, i kraft av det Du bär i Ditt väsen, för evigt förbli outgrundlig för alla utom Dig själv.


Finns det någon Befriare från svårigheter utom Gud? Säg: Pris vare Gud, Han är Gud, alla är Hans tjänare och alla lyder under Hans bud!

Slutnoter och källhänvisningar

(I hänvisningarna till Koranen har surorna numrerats som i originalet medan versnumren är de som används i Rodwells engelska översättning, vilken också är underlaget för översättningen till svenska).

Skrifter och brev

En skrift riktad till “Honom som kommer att uppenbaras”

i Detta är det första brevet från Thamarih, vilket betyder ”frukt”. I sina skrifter, omnämner Shoghi Effendi Báb som Thamarih (frukt) från Guds träd av succesiva Uppenbarelser. (See Shoghi Effendi’s letter to the Bahá’ís of the East dated Naw-Rúz 110, page 5.)

En andra skrift riktad till “Honom som kommer att uppenbaras”

ii I en av ‘Abdu’l-Bahás skrifter förklarar Han att några personer gjort misstaget att tro att skolan som nämndes var en fysisk skola för att undervisa barn som inte kunde läsa, men det hänvisade till en andlig skola som var helgad från begränsningarna i denna ovissa värld. Baha'u'llah hänvisar också i Kitáb-i-Aqdas till denna skrift av Báb med följande ord:

O Du Högsta penna! Rör dig över brevet med din Herres tillåtelse, himlarnas Skapare. Erinra dig den dag då den Gudomliga enhetens källa sökte närvara i skolan som är helgad från allt utom Gud, på det att måhända de rättfärdiga kunde få veta till ett nålsögas utsträckning om det som är förborgat bortom slöjan till de inre mysterierna hos Din Herre, den Allsmäktige, den Allvetande.

Säg, vi gick i sanning i skolan för inre mening och framställning vid en tid då sinnet hos alla dem som vistas på jorden var insvept i tanklöshet. Vi såg vad den barmhärtige Herren hade uppenbarat, accepterade gåvan som Han [Báb] hade erbjudit Mig av Guds verser, Hjälpen i farans stund, Den i sig själv varande och lyssnade till det som Han hade vittnat om i skriften. Sannerligen, Vi är Vittnet. Vi besvarade Hans kallelse enligt Vårt eget påbud och Vi är i sanning Förordnaren.

O Bayáns folk! Vi gick i Guds skola när ni slumrade på era soffor och läste skriften när ni sov djupt. Vid Guds rättfärdighet, den Sanne, Vi hade läst den innan den blev uppenbarad och ni var helt ovetande om detta. Sannerligen, Vår kunskap hade omfattat Boken medan ni ännu var ofödda.

Dessa yttranden är uppenbarade enligt er måttstock, icke Guds, och om detta vittnar det som är bevarat i Guds kunskap, visste ni det blott. Han som är Guds språkrör vittnar härom, kunde ni blott förstå det. Vid Guds rättfärdighet! Om Vi skulle lyfta slöjan skulle ni avsvimma. Bevare er för att bestrida Honom och Hans sak. Han har i sanning framträtt på ett sådant sätt att alla ting omfattas, vare sig de tillhör det förgångna eller framtiden. Om vi nu skulle tala på det språk som används av Konungarikets inbyggare, skulle vi säga att Gud invigde denna skola innan jorden och himmelen skapades och Vi inträdde däri innan bokstäverna i “varde” förenades och knöts samman.

Utdrag ur en epistel till Muḥammed Sháh

iii 1260 A.H. (1844 e.Kr.)
iv Koranen 8:44.

Utdrag ur en annan epistel till Muḥammed Sháh

v Det numeriska värdet för bokstäverna i ordet Ḥín är 68. Året 1268 A.H. (1851– 1852 e.Kr.) är året som föregår födelsen av bahá’í-uppenbarelsen.

Utdrag ur ytterligare en epistel till Muḥammad Sháh

vi Kaba i Mekka.
vii Jmf. Koranen 4:119.

Brev till en muslimsk teolog

viii Koranen 13.

Utdrag ur Qayyúmu’l-Asmá’

“ Allt pris vare Gud, som genom sanningens kraft …”

ix Koranen 3:182.

“Var nöjd med Guds, den Sannes befallning....”

x jmf Koranen 19:41.

“Sannerligen, vi har gjort uppenbarelsen av verser …”

xi jmf Koranen 17:90
xii jmf Koranen 2:285.

“För dem som förnekar Honom som är Guds främsta port....…”

xiii jmf. Koranen 3:50.

“Till alla folk har vi nedsänt boken på deras...”

xiv jmf Koranen 14:4.

"Föreställer sig människor att Vi är långt bort..."

xv jmf Koranen 68:42.
xvi jmf Koranen 7:63, 69.

“Förhärligad vare Han som icke har någon annan Gud ….”

xvii jmf Koranen 36:68.
xviii jmf Koranen 65:7, 94:5.

“O Guds tjänare! Sannerligen, var ej bedrövade om en sak ni frågar …”

xix jmf Koranen 8:45.
xx jmf Koranen 2:204.
xxi jmf Koranen 4:51.

“O människor i öst och väst! Frukta Gud...…”

xxii jmf Koranen 12:20.

“O Qurratu’l-'Ayn! Vi har i sanning upplyft ...”

xxiii I dessa ställen i Qayyúmu’l-Asmá’ syftar namnet Qurratu’l-‘Ayn (ögontröst) på Báb själv.

“...Änglarna och andarna nedstiger med Guds tillåtelse...”

xxiv jmf Koranen 78:38.
xxv jmf Koranen 11:83.
xxvi jmf Koranen 24:21.
xxvii jmf Koranen 83:25–26.
xxviii Koranen 52:6.

“Skall ni med er gudlöshet och era själviska fantasier...”

xxix jmf Koranen 29:40.

“Kom ut ur era städer, o människor i västerlandet ...”

xxx jmf Koranen 2:206.

“O jordens folk! Lyssna till Min kallelse som ljuder...”

xxxi jmf Koranen 2:163–164.

“Herren har i sanning inspirerat Mig: Sannerligen, sannerligen...”

xxxii jmf Koranen 17:88.
xxxiii jmf Koranen 74:35–37.

“O jordens folk! Vid Guds rättfärdighet. Denna ....”

xxxiv jmf Koranen 21:40.

“Sannerligen, de som förlöjligar de underbara gudomliga...”

xxxv jmf Koranen 2:14.
xxxvi jmf Koranen 4:149.
xxxvii jmf Koranen 9:32.
xxxviii jmf Koranen 4:169.
xxxix Koranen 5:77.

”O jordens folk! Sannerligen, Guds strålande Ljus ...”

xl jmf Koranen 5:15–18.
xli jmf Koranen 5:22.
xlii jmf Koranen 5:71.

“O människor på jorden! Skall vi, för att uppnå ….”

xliii jmf Koranen 2:32; 38:74–78.

“Gud, som ej har någon annan sann Gud...”

xliv jmf Koranen 7:69; 12:40.

“Under Bábs frånvaro återgick folket till kalven ...”

xlv jmf Koranen 7:146; 20:90.
xlvi jmf Koranen 7:186.
xlvii jmf Koranen 4:1.
xlviii jmf Koranen 10:50.

“Hur kan det tyckas märkligt för människor att Vi ...”

xlix jmf Koranen 10:16.

“O jordens folk! Sannerligen, den sanne Guden kallar...”

l jmf Koranen 10:33.
li jmf Koranen 18:42.

“O du högt skattade Frukt av hjärtat! Lyssna ....”

lii jmf Koranen 11:120.

“Skulle det vara Vår önskan, står det i Vår makt...”

liii jmf Koranen 6:10.
liv jmf Koranen 3:172.

“Gud hade i sanning ämnat giva Vårt uppdrag...”

lv jmf Koranen 33:72.

“Denna bok, som Vi har sänt ned, flödar över ...”

lvi jmf Koranen 6:93.

“Denna Hågkomst är verkligen Guds ljus underbara Återstod …”

lvii jmf Koranen 11:87.

Utdrag ur den Persiska Bayán

“Det är bättre att vägleda en själ än att äga allt...”

lviii Bayán delas in i váḥider och kapitel som dessa nummer hänvisar till.

“Betänk likaledes uppenbarelsen av Bayáns Punkt. …”

lix Koranen 8:47; 33:41; 62:10.

“Det råder ingen tvekan om att den Allsmäktige har nedsänt …”

lx Koranen 29:50.

“Vid tidpunkten för framträdandet av Honom som Gud..”

lxi Koranen 57:21.

“Hur beslöjade är ni icke, o Mina skapade varelser,...”

lxii I The Promised Day Is Come i paragrafen som börjar “How veiled are ye, O My creatures…” bekräftar Shoghi Effendi att denna passage uppenbarades av Báb, talande med Guds röst.

“Tolvhundrasjuttio år har gått sedan Muhammeds …”

lxiii Detta hänvisar till Quddús, ”som den persiska Bayán prisar som den pilgrimsvän kring vilken speglar till ett antal av åtta váḥider kretsar.” (God Passes By, Chapter IV, paragraph beginning “The pillars of His infant Faith had…”).

“Du skall veta att i Bayán betraktas rening som...”

lxiv Koranen 8:2.

“Bayán skall utgöra Guds ofelbara våg intill ...”

lxv Koranen 19:92.

“Ämnet för detta kapitel rör vad som avses ...”

lxvi 22 maj 1844.

Utdrag ur Dalá’il-i-Sab‘ih (De sju bevisen)

“Begrunda likaledes Guds apostels religionsordning...”

lxvii Från Muhammeds deklaration, detta skedde tio år innan Hijrah och utgör startpunkten för den muslimska kalendern.
lxviii Koranen 3:5.

“Erkännandet av Honom som är bärare av gudomlig…”

lxix Koranen 68:51.

Utdrag ur Kitáb-i-Asmá’ (Namnens bok)

“O ni som har förlänats Bayán! Tag avstånd ifrån...…”

lxx Med “natt” menas perioden mellan två gudomliga uppenbarelser då Sanningens sol inte är uppenbarad bland människor. I den persiska Bayán, II, 7, säger Báb, “O Bayáns folk! Handla icke som Koranens folk har handlat, ty om ni gör det kommer frukterna från er natt att bli till intet.”
lxxi Kitáb-i-Asmá’ delas in i váḥider och kapitel som dessa nummer refererar till.

“På uppståndelsens dag då Han som Gud skall...”

lxxii Med “natt” menas perioden mellan två gudomliga uppenbarelser då Sanningens sol inte är uppenbarad bland människor. I den persiska Bayán, II, 7, säger Báb, “O Bayáns folk! Handla icke som Koranens folk har handlat, ty om ni gör det kommer frukterna från er natt att bli till intet.”

“Sannerligen, Gud har låtit Bayáns folk undfå vederkvickelse...”

lxxiii Med “natt” menas perioden mellan två gudomliga uppenbarelser då Sanningens sol inte är uppenbarad bland människor. I den persiska Bayán, II, 7, säger Báb, “O Bayáns folk! Handla icke som Koranens folk har handlat, ty om ni gör det kommer frukterna från er natt att bli till intet.”

“Då du troget har lytt Guds sanna religion i det…”

lxxiv Han som framträder (God Passes By, Chapter IV, paragraph beginning “Báb, hyllad av Bahá’u’lláh som ’essensernas Essens’ …”.
lxxv En som är vägledd (God Passes By, Chapter IV, paragrafen som börjar med “Báb, hyllad av Bahá’u’lláh som ’essensernas Essens’ …”).

Böner och meditationer

“Helgad vare Herren i vars hand…”

lxxvi Originalet av denna bön för beskydd är skriven av Bábs egen hand i form av en femuddig stjärna.

“Oändligt förhärligad och upphöjd är Du…”

lxxvi Hänvisar till Bábs födelsedag den första dagen i månaden Muḥarram, 1235 A.H. (Oktober 20, 1819).

“Hur kan Jag lovprisa Dig, Herre, för bevisen på …”

lxxviii Koranen 37:180–82.

“Allt majestät och härlighet, o min Gud, och allt herravälde…”

lxxix Koranen 6:103.