Axplock från Bahá’u’lláhs skrifter


Skriv ut och PDF
Förlag: Bahá’í-förlaget AB, 1978
Författare: Bahá'u'lláh
Sidor: 276
Omslag: Hard Cover, storlek A5
ISBN: 91-7444-014-4

– 1 –

Prisad och förhärligad vare Du, o Herre, min Gud! Hur kan jag omnämna Dig, förvissad som jag är om att ingen tunga, hur djup dess visdom än må vara, på ett tillfredsställande sätt kan lovsjunga Ditt namn, ej heller kan människohjärtats fågel, hur stor dess längtan än må vara, någonsin hoppas att uppstiga till Ditt majestäts och Din kunskaps himmel.

Om jag beskriver Dig, o min Gud, som Han, som är den Alltförnimmande, ser jag mig tvingad att medge, att de som är förnimmelsens högsta väsen har blivit skapade i kraft av Din befallning. Och om jag upphöjer Dig som Han, som är den Allvise, är jag likaledes tvingad att erkänna, att visdomens Källsprång själva har frambringats genom Din viljas verkan. Och om jag utropar Dig som den Ojämförlige, upptäcker jag snart, att de som är enhetens innersta väsen har sänts ner av Dig och endast är bevisen på Dina händers verk. Och om jag hyllar Dig som den som känner alla ting, måste jag bekänna, att de som är kunskapens Kärna endast är Ditt syftes skapelser och verktyg.

Upphöjd, omätligt upphöjd är Du över den dödliga människans strävanden att reda ut Din hemlighet, att beskriva Din härlighet, eller ens att lätt antyda Ditt väsens natur. Ty vadhelst sådana strävanden må resultera i, kan de aldrig hoppas på att överskrida de begränsningar, som lagts på Dina skapade varelser, eftersom dessa ansträngningar har satts i rörelse genom Ditt påbud och har sitt upphov i Din uppfinningsförmåga. De mest upphöjda känslor, som de heligaste av helgon kan uttrycka till lovprisandet av Dig och den djupaste visdom, som de lärdaste bland människor kan uttala i sina försök att förstå Din natur, kretsar alla kring den medelpunkt, som är helt underkastad Din överhöghet, som dyrkar Din skönhet och drives av Din pennas rörelse.

Nej, o min Gud, förbjud att jag skulle ha yttrat sådana ord, som med nödvändighet måste antyda att det finns ett omedelbart samband mellan Din uppenbarelses penna och alla skapade tings väsen. Fjärran, fjärran från tanken på ett sådant samband är de, som står i förbindelse med Dig! Alla jämförelser och avbilder misslyckas att göra rättvisa åt Din uppenbarelses träd och varje väg är spärrad för förståelsen av uppenbarelsen av Ditt jag och Din skönhets gryning.

Fjärran, fjärran från Din härlighet är det som den dödliga människan kan intyga om Dig eller tillskriva Dig, eller den lovsång, varmed han kan förhärliga Dig! Vilken plikt Du än har ålagt Dina tjänare i fråga om att prisa Ditt majestät och Din härlighet till det yttersta, är den endast ett tecken på Ditt behag till dem, så att det kan göras möjligt för dem att höja sig till den ställning, som förlänats deras eget innersta väsen, ställningen av kunskap om deras egna jag.

Ingen, utom Du, har någonsin fömått utforska Din hemlighet eller på ett tillfredsställande sätt prisa Din storhet. Outgrundlig och högt ovan människors lovsång kommer Du för evigt att förbli. Det finnes ingen annan Gud än Du, den Otillgänglige, den Allsmäktige, den Allvetande, de Heligas Helige.

– 2 –

Alla tings början är kunskapen om Gud, och alla tings ände är sträng efterlevnad av vadhelst, som har blivit nedsänt från den Gudomliga Viljans högsta himmel, som genomströmmar allt som är i himlarna och allt som är på jorden.

– 3 –

Den uppenbarelse, som sedan urminnes tider har hälsats som alla Guds Profeters avsikt och löfte och Hans sändebuds mest omhuldade önskan, har nu i kraft av den Allsmäktiges genomträngande vilja och på Hans oemotståndliga befallning blivit uppenbarad för människorna. Ankomsten av en sådan uppenbarelse har förkunnats i alla de heliga Skrifterna. Se, hur mänskligheten trots ett sådant tillkännagivande har avlägsnat sig från dess stig och utestängt sig från dess härlighet.

Säg: O, ni som älskar den ende sanne Guden! Sträva att ni må rätt igenkänna och lära känna Honom och iakttag, såsom det anstår er, Hans föreskrifter. Detta är en uppenbarelse, varunder en människa, som för dess skull utgjuter en droppe blod, skall erhålla oräkneliga oceaner i ersättning. Tag er i akt, o vänner, så att ni inte förspiller en så ovärderlig förmån eller ringaktar dess enastående ställning. Tänk på det stora antal liv, som har offrats och fortfarande offras i en värld vilseledd av en ren skenbild, som har utformats av dess folks fåfänga inbillningar. Hembär tack till Gud, eftersom ni har nått fram till era hjärtans Åstundade och blivit förenade med Honom, som är alla nationers Utlovade. Bevaka med hjälp av den ende sanne Guden  prisad vare Hans härlighet  okränkbarheten i den ställning ni nått och håll fast vid det som ska främja Hans sak. Sannerligen, Han ålägger er vad som är rätt och som bidrar till upphöjelsen av människans ställning. Förhärligad vare den Allbarmhärtige, Uppenbararen av denna underbara skrift.

– 4 –

Detta är den dag på vilken Guds härligaste ynnest har flödat ut över människorna, den dag på vilken Hans allra största nåd har ingjutits i alla skapade ting. Det åligger alla världens folk att bilägga sina tvister och att vistas i fullkomlig enhet och frid i skuggan av det träd, som är Hans omsorg och godhet. Det tillkommer dem att hålla fast vid allt, som på denna dag befrämjar upphöjelsen av deras ställning och gynnar deras bästa intressen. Lyckliga är de som den Allhärliga Pennan kom att minnas, och välsignade är de människor, vars namn Vi valt att dölja i kraft av Vårt outgrundliga påbud.

Bönfall den ende sanne Guden, att bevilja att alla människor nåderikt blir hjälpta att fullgöra det, som är behagligt i Vår åsyn. Snart skall den nuvarande ordningen vecklas samman och en ny vecklas ut i dess ställe. Sannerligen, din Herre talar sanning och Han är den som känner osynliga ting.

– 5 –

Detta är den dag på vilken oceanen av Guds barmhärtighet har blivit uppenbarad för människorna, den dag på vilken Hans godhets morgonstjärna har gjutit sin strålglans över dem, den dag på vilken molnen av Hans givmilda ynnest har överskuggat hela människosläktet. Nu är tiden inne att trösta och vederkvicka den nedslagne med livgivande vindar av kärlek och gemenskap och med levande vatten av vänlighet och tillgivenhet.

De som är Guds älskade måste i sin hållning gentemot Gud och i sitt sätt att lovsjunga Hans pris och härlighet, varhelst de samlas och vem de än kan möta, visa prov på en sådan ödmjukhet och undergivenhet, att varje stoftkorn under deras fötter må vittna om djupet i deras hängivenhet. Det samtal som förs mellan dessa heliga själar bör besjälas med en sådan kraft, att dessa stoftkorn skälver under dess inflytande. De bör uppföra sig på sådant sätt, att marken de beträder aldrig måtte vända sig till dem med ord som dessa: "Jag bör föredragas framför dig. Ty se, hur tålmodigt jag bär den börda lantmannen pålägger mig. Jag är det redskap, som oupphörligen skänker alla varelser de välsignelser som Han, som är Källan till all nåd, har anförtrott mig. Se måttet av min ödmjukhet, oaktat den ära som tilldelats mig och de oräkneliga bevisen på min rikedom ‑ en rikedom, som tillgodoser hela skapelsens behov ‑ bevittna med vilken absolut undergivenhet jag låter mig trampas under människornas fötter..."

Visa fördragsamhet och välvilja och kärlek gentemot varandra. Om någon bland er skulle vara oförmögen att fatta en viss sanning eller bemöda sig om att begripa den, visa då under samspråk med honom en anda av yttersta vänlighet och välvilja. Hjälp honom att se och erkänna sanningen utan att anse er själva vara det minsta överlägsen honom eller äga större gåvor.

Människans hela plikt i denna dag är att ernå den andel av nådens flod, som Gud låter strömma fram till henne. Låt därför ingen tänka på kärlets större eller mindre mått. Somligas andel kan ligga i en handflata, andras andel kan fylla en kopp och andras till och med ett litermått.

Varje öga bör i denna dag söka det som bäst främjar Guds sak. Han, som är den Eviga sanningen, är mitt vittne! Ingenting, vad det an må vara, kan i denna dag skada denna Sak mera än splittring och missämja, stridigheter, främlingskap och likgiltighet bland Guds älskade. Fly detta, genom Guds makt och Hans högsta hjälp och sträva att binda samman människornas hjärtan i Hans namn, Förenaren, den Allvetande, den Allvise.

Bönfall den ende sanne Guden att medge, att ni må njuta smaken av sådana gärningar, som utföres på Hans väg och dela ljuvheten i sådan ödmjukhet och undergivenhet, som visas för Hans skull. Glöm era egna jag och vänd blicken mot er nästa. Inrikta era krafter på allt som kan tjäna till människornas fostran. Ingenting är eller kan någonsin bli dolt för Gud. Om ni följer i Hans spar, skall Hans oräkneliga och oförgängliga nådegåvor nedströmma över er. Detta är den lysande skriften, vars verser har flödat från Hans drivande penna, som är alla världars Herre. Begrunda detta i era hjärtan och var bland dem som iakttager dess föreskrifter.

– 6 –

Se, hur jordens olika folk och släkten har väntat på den Utlovades ankomst. Knappt hade Han som är Sanningens sol blivit uppenbarad förrän, se, alla vände sig bort från Honom utom de som Gud i sin godhet vägledde. Vi vågar inte i denna dag lyfta den slöja, som döljer den upphöjda ställning varje sann troende kan nå, ty glädjen, som ett sådant avslöjande måste framkalla, skulle kunna få en del att svimma av och dö.

Han, som är Bayáns hjärta och medelpunkt, har skrivit: "Det frö, som i sig rymmer den kommande uppenbarelsens slumrande krafter, är begåvat med en makt, som överträffar den samlade styrkan hos alla dem som följer Mig." Vidare sade Han: "Av alla erkännanden Jag har gett Honom, som skall komma efter Mig, är det största denna Min nedskrivna bekännelse, att inget av Mina ord tillfredsställande kan beskriva Honom, ej heller kan något omnämnande av Honom i Min bok, Bayán, göra rättvisa åt Hans sak."

Vemhelst som har genomsökt djupen i de oceaner, som ligger dolda i dessa upphöjda ord, och utforskat deras innebörd, kan sägas ha uppfattat en glimt av den outsägliga härlighet, vilken förlänats denna mäktiga, denna upphöjda och heligaste uppenbarelse. På grund av ypperligheten hos en så stor uppenbarelse är det lätt att föreställa sig den värdighet, som nödvändigtvis måste komma dess trogna anhängare till del. Vid den ende sanne Gudens rättfärdighet! Dessa människors själva andedräkt är i sig rikare än alla jordens skattkammare. Lycklig den människa som har nått dithän och ve de ohörsamma.

– 7 –

Sannerligen säger Jag, detta är den dag, då mänskligheten kan skåda den Utlovades ansikte och höra Hans röst. Guds kallelse har gått ut och ljuset från Hans anlete fallit på människorna. Det tillkommer varje människa att utstryka spåret av varje gagnlöst ord från sitt hjärtas tavla och att med ett öppet och fördomsfritt sinne betrakta Hans uppenbarelses tecken, bevisen för Hans uppdrag och Hans härlighets tecken.

I sanning, stor är denna dag! Hänsyftningarna, som i alla de heliga skrifterna gjorts till den såsom Guds dag, vittnar om dess storhet. Själen hos varje Guds Profet och varje gudomlig Budbärare har törstat efter denna underbara dag. Alla jordens olika släkten har likaledes längtat efter att få uppleva den. Knappt hade emellertid Hans uppenbarelses Morgonstjärna visat sig på Guds viljas himmel, förrän alla, utom de som den Allsmäktige skänkte ledning, befanns förstummade och likgiltiga.

O, du som har ihågkommit Mig! Den svåraste slöja har utestängt jordens folk från Hans härlighet och hindrat dem att lyssna till Hans kallelse. Gud give att enhetens ljus kan omsluta hela jorden och att sigillet "Riket är Guds" kan bli präglat på alla dess folks pannor.

– 8 –

Vid Guds rättfärdighet! Dessa är de dagar då Gud har prövat hjärtat hos hela skaran av Sina Budbärare och Profeter och bortom Dem de, som håller vakt över Hans heliga och okränkbara Helgedom, de som bor i den himmelska Paviljongen och invånarna i härlighetens Tabernakel. Hur svårt prov måste därför inte de utsättas för, som är övermodiga inför Gud!

– 9 –

O, Husayn! Betänk den iver med vilken vissa folk och nationer har sett fram emot återkomsten av Imám Husayn, vars ankomst, efter Qá'ims framträdande, har förutsagts i gångna tider av Guds utvalda, prisad vare Hans härlighet. Dessa heliga har dessutom tillkännagivit att, när Han som är Morgongryningen för Guds mångfaldiga nåd uppenbarar Sig, skall alla Profeterna och Budbärarna, inklusive Qá'im, samlas i skuggan av den heliga fana, som den Utlovade skall höja. Den stunden är nu kommen. Världen är upplyst av den strålande härligheten från Hans anlete. Och se ändå hur långt dess folk har förirrat sig från Hans stig! Ingen har trott på Honom utom de, som genom kraften från namnens Herre har brutit sönder sina fåfänga inbillningars och förvrängda önskningars avgudar och inträtt i visshetens stad. Förseglingen på Hans uppenbarelses utsökta vin har brutits i denna dag och i Hans namn, den Oberoende. Dess nåd flödar ut över människorna. Fyll din bägare och drick i Hans namn, den Heligaste, den Allprisade.

– 10 –

Den tid, som förutbestämts för jordens folk och släkten, är nu kommen. Guds löften, såsom de nedtecknats i de heliga skrifterna, har alla blivit uppfyllda. Från Sion har Guds lag utgått och Jerusalem och kullarna och landet däromkring är uppfyllda av Hans uppenbarelses härlighet. Lycklig är den som i hjärtat betänker det som har uppenbarats i Guds böcker, Hjälpen i farans stund, den i sig själv Varande. Begrunda detta, o ni Guds älskade och låt era öron vara uppmärksamma på Hans ord, så att ni genom Hans nåd och barmhärtighet kan dricka er otörstiga av trofasthetens kristallklara vatten och bli lika fasta och orubbliga som berget i Hans sak.

I Jesajas bok står det skrivet: "Fly in i klippan, och göm dig i jorden, för Herrens fruktansvärda makt och för Hans höga majestät." Ingen som begrundar denna vers kan undgå att erkänna denna saks storhet eller tvivla på denna dags upphöjda ställning ‑ Guds egen dag. Samma vers följs av dessa ord: "Och Herren allena skall vara hög på den dagen." Detta är den dag den Högstes Penna har förhärligat i alla de heliga skrifterna. Det finns ingen vers i dem, som inte förkunnar härligheten i Hans heliga namn, och ingen bok, som inte vittnar om högheten i detta mest upphöjda ämne. Skulle Vi omnämna allt som har uppenbarats i dessa himmelska böcker och heliga skrifter beträffande denna uppenbarelse, skulle denna skrift erhålla ett omöjligt omfång. Det åligger varje människa i denna dag, att sätta hela sin lit till Guds mångfaldiga gåvor och att stå upp för att med största vishet sprida sanningarna i Hans sak. Då, och först då, skall hela jorden svepas in i Hans uppenbarelses morgonljus.

Till toppen av sidan

– 11 –

All ära tillkommer denna dag, den dag då barmhärtighetens vällukt har strömmat ut över alla skapade ting, en dag så välsignad att gångna tider och århundraden aldrig kan hoppas att tävla med den, en dag då Dagarnas uråldriges anlete har vänt sig mot Hans heliga säte. Därpå hördes rosterna hos alla skapade ting, och bortom dem härskarorna i höjden, ropa högt: "Skynda dig, o Karmel, ty se, ljuset från Guds anlete, Härskaren över namnens rike och himlarnas utformare, har lyfts upp på dig."

Gripen av glädjens hänryckning och med hög röst utropade hon sålunda: "Må mitt liv bli ett offer till Dig, eftersom Du har fäst Din blick på mig, har förlänat mig Din gåva och har ställt Dina steg mot mig. Skilsmässan från Dig, o Du källa till det eviga livet, har nära nog förtärt mig och avlägsenheten från Din närhet har bränt bort min själ. All pris vare Dig, för att Du har gjort det möjligt för mig att lyssna till Din kallelse, har ärat mig med Dina fotsteg och har vederkvickt min själ genom Din dags livgivande vällukt och Din Pennas genomträngande röst, en röst Du bestämde såsom Din basunstöt bland Ditt folk. Och när stunden var inne för uppenbarandet av Din oemotståndliga Tro, inblåste Du en fläkt av Din ande i Din Penna och se, hela skapelsen skakades i sina grundvalar och avslöjade för mänskligheten sådana gåtor, som låg dolda bland Hans skatter, som är Besittaren av alla skapade ting."

Knappt hade hennes stämma nått den mest upphöjda platsen förrän Vi gav till svar: "Hembär tack till din Herre, o Karmel. Elden av din skilsmässa från Mig höll hastigt på att förtära dig, då Min närvaros ocean svallade framför ditt ansikte, gladde dina och hela skapelsens ögon och fyllde alla synliga och osynliga ting med välbehag. Gläd dig, ty Gud har i denna dag upprättat Sin tron på dig, har gjort dig till gryningsplatsen för Sina tecken och daggryningen för bevisen på Sin uppenbarelse. Lycklig är den som kretsar kring dig, som förkunnar din härlighets uppenbarelse och berättar om det som Herrens, din Guds frikostighet har hopat över dig. Grip odödlighetens bägare i din Herres namn, den Allhärlige, och tacka Honom, emedan Han såsom ett tecken på Sin barmhärtighet mot dig har vänt din sorg till glädje och omvandlat din bedrövelse till lycksalig fröjd. Han älskar i sanning den plats, som har gjorts till säte för Hans tron, som Hans fötter har beträtt, som har ärats med Hans närvaro, varifrån Han höjde Sitt rop och på vilken Han utgjöt Sina tårar.

"Ropa till Sion, o Karmel, och tillkännagiv det glädjande budskapet: Han som var dold för dödliga ögon är kommen! Hans alltbesegrande överhöghet är påtaglig, Hans allomfattande prakt är uppenbar. Tag dig i akt, så att du inte tvekar eller stannar upp. Skynda fram och vandra runt Guds stad, som har nedstigit från himmelen, det himmelska Kaaba, runt vilket Guds gunstlingar, de renhjärtade och de mest upphöjda änglarnas skara har kretsat i tillbedjan. O vad jag längtar att tillkännage det glada budskapet om denna uppenbarelse för varje plats på jordens yta och att föra det till var och en av dess städer ‑ en uppenbarelse, till vilken Sinais hjärta har dragits och i vars namn den brinnande busken ropar: "Jordens och himmelens riken tillhör Gud, härskarnas Herre." Sannerligen, detta är den dag, då både land och hav jublar över detta tillkännagivande, den dag, för vilken de ting har lagrats, som Gud har ämnat uppenbara med en frikostighet bortom dödliga sinnens eller hjärtans kännedom. Inom kort skall Gud segla iland Sin ark på dig och uppenbara Bahás folk, som har nämnts i Namnens bok."

Helgad vare hela mänsklighetens Herre, vid vars namns omnämnande alla jordens atomer har bringats att vibrera och Storhetens tunga har förmåtts avslöja det som var insvept i Hans kunskap och låg dolt i Hans makts skattkammare. Han är sannerligen härskaren över allt som är i himlarna och allt som är på jorden genom kraften av Sitt namn, den Mäktige, den Allstarke, den Högste.

– 12 –

Skynda er, o folk, att förekomma den gudomliga rättvisans dagar, ty den utlovade stunden är nu inne. Tag er i akt, så att ni inte försummar att uppfatta dess betydelse och blir räknade till de vilsegångna.

– 13 –

Tänk på det förgångna! Hur mången, såväl hög som låg, har inte ständigt längtansfullt sett fram emot ankomsten av Gudsuppenbararna i Hans Utvaldas heliga gestalter. Hur ofta har de inte väntat Hans ankomst, hur ofta har de inte bett om att vinden från den gudomliga nåden skall blåsa och att den Utlovade skönheten skall träda fram från det fördoldas slöja och bli uppenbarad för hela världen. Och närhelst nådens portaler öppnade sig och den gudomliga givmildhetens moln göt sitt regn över mänskligheten och den Osynliges ljus lyste ovan den överjordiska maktens horisont, förnekade de Honom alla och vände sig bort från hans ansikte ‑ Guds eget ansikte ...

Betänk, vad kan motivet till dylika handlingar ha varit? Vad kan ha föranlett ett sådant uppförande mot Uppenbararna av den Allhärliges skönhet? Vadhelst som än har varit orsaken till förnekelse och motstånd hos människor i gångna tider, har nu lett till förvändhet hos denna tidsålders folk. Att vidhålla, att Försynens bevis var ofullkomliga, att detta därför föranlett människornas förnekelse, är inget annat än öppen hädelse. hur långt från den Allvälgörandes nåd och från Hans kärleksfulla försyn och ömsinta barmhärtighet är det inte, att välja ut en människa bland alla andra till ledning för Hans skapade varelser och å ena sidan vägra henne det fulla måttet av Hans gudomliga vittnesbörd för att å andra sidan tillfoga Sitt folk svår vedergällning, därför att de vänt sig bort från Hans utvalde! Nej, de mångfaldiga gåvorna från alla varelsers Herre har genom Hans gudomliga väsens uppenbarelser i alla tider omfattat hela jorden och allt som dväljs därpå. Icke för ett ögonblick har Hans nåd hållits tillbaka, ej heller har hans mildhets regn upphört att falla över människorna. Därför kan ett sådant uppförande inte tillskrivas annat än sådana själars småsinne, som beträtt inbilskhetens och högmodets dal och gått vilse i avlägsenhetens ödemarker, vandrar sina fåfänga inbillningars vägar och följer sina religionsledares maningar. Deras främsta intresse är att göra motstånd, deras enda önskan är att förbigå sanningen. För alla skarpsynta iakttagare är det tydligt och klart, att om dessa människor i de dagar då var och en av Sanningens sols Uppenbarare framträdde, hade helgat sina ögon, öron och hjärtan från vadhelst de hade sett, hört och känt, skulle de säkerligen inte berövats förmånen att fa skåda Guds skönhet eller förirrat sig bort från härlighetens boningar. Men efter att ha vägt Guds vittnesbörd med sin egen kunskaps norm, samlad från deras religionsledares läror och funnit det svära emot deras eget begränsade omdöme, steg de fram för att begå sådana otillständliga handlingar ...

Tänk på Mose! Beväpnad med det himmelska herraväldets spira, smyckad med den gudomliga kunskapens vita hand och framskridande från den gudomliga kärlekens Párán och svingande maktens och det oförgängliga majestätets orm lyste Han fram för världen från ljusets Sinai. han sammankallade alla jordens folk och släkten till evighetens rike och inbjöd dem att taga del av frukten från trohetens träd. helt säkert känner du till faraos och hans folks hätska motstånd och de stenar av fåfänga inbillningar, som de otrognas händer slungade mot detta välsignade Träd. Slutligen ledde detta till att farao och hans folk reste sig och med uppbådande av all sin kraft sökte att med falskhetens och förnekandets vatten utsläcka detta heliga Träds eld, glömska om sanningen att inget jordiskt vatten kan kväva den gudomliga visdomens flammor, eller att inga förgängliga vindar kan släcka den oförgängliga maktens lampa. Nej, snarare tjänar sådant vatten endast till att förstärka den flammande lågan och sådana vindar kan endast säkra lampans fortvaro, om ni blott kunde se med urskiljningens öga och gå på Guds heliga viljas och behags väg ...

Och när Moses dagar var ändade och Jesu ljus, som lyste fram från Andens gryningsplats, omslöt världen, reste sig hela Israels folk i protest mot Honom. De ropade att den, vars ankomst Bibeln förutsagt, måste förkunna och uppfylla Moses lag, medan denne unge nasarée, som gjorde anspråk på den gudomliga messiasvärdigheten, hade upphävt lagarna som rörde skilsmässa och sabbaten ‑ de viktigaste av alla Moses lagar. hur blev det vidare med tecknen för den kommande Uppenbararen? Dessa Israels folk väntar ännu idag den Uppenbarare Bibeln förutsagt! Hur många Uppenbarare av helighet, hur många Uppenbarare av det eviga ljuset har inte framträtt sedan Moses tid och ändå väntar Israel, insvept i de tätaste slöjorna av sataniska föreställningar och falska inbillningar, fortfarande att den skenbild de själva skapat skall framträda, åtföljd av tecken, som är deras eget påfund! Så har Gud straffat dem för deras synder, släckt trons ljus inom dem och låtit den nedersta elden plåga dem. Och detta endast emedan Israel vägrade uppfatta betydelsen i de ord, som uppenbarats i Bibeln angående den kommande uppenbarelsens tecken. Eftersom hon aldrig fattade tecknens sanna innebörd och utåt sett sådana händelser aldrig inträffade, förblev hon därför berövad förmågan att igenkänna Jesu skönhet och skåda Guds anlete. Och de väntar fortfarande på Hans ankomst! Sedan urminnes tider och intill denna dag har alla jordens släkter och folk hållit fast vid dylika fantasifulla och otillständiga tankar och på så sätt berövat sig själva de klara vatten, som väller ut ur renhetens och helighetens källsprång ...

För dem, som begåvats med förstånd, är det klart och uppenbart att när Jesu kärleks eld förtärt den judiska begränsningens slöjor och Hans myndighet blivit uppenbar och delvis hävdad, vände Han, den Osynliga skönhetens uppenbarare, sig en dag till Sina lärjungar och upptände i deras hjärtan sorgens eld genom att med hänsyftning på Sin bortgång säga till dem: "Jag går bort, men Jag kommer åter till eder." Vid ett annat tillfälle sade Han: "Jag går bort, men en Annan skall komma och skall säga eder allt, som Jag icke sagt eder, och skall fullborda allt det Jag sagt eder." Bägge dessa anföranden har en och samma innebörd, om ni blott funderade över Uppenbararna av Guds enhet med gudomlig insikt.

Varje iakttagare med urskiljning kommer att inse att både Jesu bok och sak bekräftades i Qur'ánens religionsordning. Vad namnen beträffar, säger Muhammad själv: "Jag är Jesus." Han erkände sanningen i Jesu tecken, profetior och ord och betygade att de alla var av Gud. I denna mening har varken Jesu person eller Hans ord skilt sig från Muhammads och Hans heliga bok, ty båda har kämpat för Guds sak, framsagt Hans pris och uppenbarat Hans budord. Därför sade Jesus själv: "Jag går bort, men kommer åter till eder." Tänk på hur det är med solen! Om den nu skulle säga: "Jag är gårdagens sol," så skulle den tala sanning. Skulle den sedan med tanke på tidsförloppet säga sig vara en annan än den solen, skulle den fortfarande tala sanning. Om det på samma sätt sägs att alla dagar är en och densamma, är det sant och riktigt. Och när det, med tanke på deras olika namn och bestämningar, sägs att de är olika, så är även det sant. Ty fastän de är desamma, kan man ändå upptäcka en särskild bestämning hos var och en, en bestämd egenskap, ett utmärkande drag. Föreställ dig på samma sätt, den egenart, variation och enhet, som utmärker de olika Uppenbararna av helighet, så att du må fatta de hänsyftningar, som alla namns och egenskapers Skapare gjort till särskillnadens och enhetens gåtor, och upptäcka svaret på din fråga, varför den Oförgängliga skönheten vid flerfaldiga tillfällen givit Sig själv olika namn och titlar...

När det osynliga, eviga, gudomliga Väsendet lät Muhammads morgonstjärna stiga upp över kunskapens horisont slungade de judiska prästerna, bland andra anmärkningar, mot Honom att Gud efter Mose inte skulle sända någon mer Profet. Ja, det har berättats i skrifterna om en själ, som skulle uppenbaras och som skulle ge framgång åt Moses folks tro och befordra dess intressen, så att den mosaiska lagens ordning skulle omfatta hela jorden. Med anledning av de ord, som yttrats av dessa vandrare i avlägsenhetens och förvillelsens dal, har den Eviga härlighetens konung i Sin bok sagt:

"Guds hand är bunden, säger judarna. Bundna vare deras egna händer, och förbannelse över dem för deras ord! Nej! Båda Hans händer är utsträckta!" "Guds hand är över deras händer." Fastän Qur'ánens uttydare på olika sätt beskrivit förhållandena rörande denna vers uppenbarande, bör du anstränga dig att förstå avsikten med den. Han säger: Hur felaktigt är inte det som judarna inbillat sig! Hur kan Hans händer, som är Sanningens konung, som lät Moses ansikte framträda och beklädde Honom med profetvärdighet ‑ hur kan en sådans händer bli bundna och fjättrade? Hur kan man tänka sig Honom som oförmögen att resa upp ännu en Budbärare efter Mose? Märk det befängda i deras ord, hur långt dessa har förirrat sig bort från kunskapens och förståelsens stig! Observera hur alla dessa människor sysslar med sådana dåraktiga orimligheter även i denna dag. I över tusen år har de upprepat denna vers och ovetande uttalat sitt ogillande mot judarna, fullkomligt omedvetna om att de själva, öppet och i hemlighet, ger röst åt det judiska folkets känslor och tro! Du känner förvisso till deras meningslösa påstående, att all uppenbarelse är ändad, att den gudomliga nådens portar är stängda, att ingen Sol mer skall uppgå från den eviga helighetens gryningsplatser, att den oförgängliga givmildhetens Ocean för all tid lagt sig till vila och att Guds Budbärare har slutat uppenbara Sig från den urgamla härlighetens Tabernakel. Sådant är dessa småsinnades och föraktligas mått av förstånd. Dessa människor inbillar sig, att strömmen av Guds allomfattande nåd och överflödande barmhärtighet, vars upphörande inget sinne kan tänka sig, har avstannat. Från alla sidor har de rest sig, omgjordat förtryckets länder och uppbådat sina yttersta ansträngningar för att med det bittra vattnet av sin dåraktiga inbillning utsläcka flamman i Guds Brinnande buske, omedvetna om att maktens sfär skall skydda Guds Lampa inom sina egna starka murar...

Se hur Guds sändebud, Muhammads överhöghet idag är synlig och uppenbar bland folken. Du känner förvisso till vad Hans troslära utsattes för i de tidigare dagarna av Hans religionsordning. Vilka bedrövliga lidanden tillfogade inte de otrogna och vilsefarna. den tidens präster och deras medhjälpare, detta andliga Väsen, denna ytterst rena och heliga Varelse! Hur rikligt beströdde de inte Hans stig med taggar och törnen! Det är tydligt, att denna bedrövliga generation i sin ondskefulla, sataniska inbillning betraktade varje skymf, som tillfogades denna odödliga Varelse såsom ett medel för dem att vinna bestående salighet, eftersom den tidens erkända präster, såsom 'Abdu'lláh‑i‑Ubayy, Abú 'Amir, eremiten, Ka'b‑Ibn‑i‑Ashraf och Nadr-Ibn-i-Hárith alla behandlade Honom som bedragare och kallade Honom en vanvetting och smädare. De framförde så grymma anklagelser mot Honom, att då Vi återger dem förbjuder Gud bläcket att flyta, pennan att röra sig och papperet att bära dem. Dessa illasinnade beskyllningar eggade också folket att resa sig och plåga Honom. Och hur fruktansvärda blir inte dessa förföljelser, när tidens präster är deras huvudanstiftare, när de förnekar Honom inför sina efterföljare, stöter ut Honom ur sin krets och förklarar Honom vara en missdådare! Har inte alla bevittnat hur detsamma vederfarits denna Tjänare?

Muhammad ropar också av denna anledning ut: "Ingen av Guds Profeter har lidit så mycket ont som Jag." Och i Qur'ránen omnämns alla de smädelser och förebråelser som yttrades mot Honom, så val som alla de lidanden Han fick utstå. Vänd er dit, så att ni måhända blir upplysta om det Hans uppenbarelse utsatts för. Så smärtsam var Hans lott, att alla för en tid upphörde att umgås med Honom och Elans följeslagare. Vemhelst som sågs i sällskap med Honom, föll offer för Hans fienders obarmhärtiga grymhet ...

Betänk hur stor förändringen är idag! Se, hur många de härskare är, som faller på knä för Hans namn! Hur talrika är inte de nationer och riken, som sökt skydd under Hans hägn, som är lojala mot Hans tro och sätter sin stolthet däri! Från predikstolarna stiger idag upp lovord, som i största ödmjukhet förhärligar Hans välsignade namn och högt uppe från minareterna ljuder kallelsen till Hans folk att tillbedja Honom. Även de av jordens konungar, som har vägrat ansluta sig till Hans tro och lägga åt sidan otrons klädnad, medger och erkänner icke desto mindre denna Barmhärtighetens morgonstjärnas storhet och överväldigande majestät. Sådan är Hans jordiska överhöghet, vars bevis du skadar på alla håll. Denna överhöghet måste med nödvändighet uppenbaras och upprättas antingen i varje Gudsuppenbarares livstid eller efter Hans uppstigande till Sin verkliga boningsplats i rikena därovan ...

Det är tydligt att förändringarna, som vidtagits i varje religionsordning, utgör de mörka moln som kommer emellan människans förståelses öga och det gudomliga ljuset, vilket lyser fram från det Gudomliga väsendets gryningsplats. Betänk hur människor i generationer blint har gjort efter sina fäder och uppfostrats i enlighet med sådana tankesätt och vanor, som bestämts av deras tros föreskrifter. Skulle därför dessa människor plötsligt upptäcka att en Man, som bott mitt ibland dem och som är deras like med avseende på alla mänskliga begränsningar, plötsligt hade stått upp för att avskaffa varje inrotad levnadsregel deras tro pålagt dem ‑ regler med vilka de blivit fostrade i århundraden och vilkas motståndare och förnekare de kommit att betrakta som otrogna, lastbara och gudlösa ‑ då skulle de förvisso få synen beslöjad och hindras att erkänna Hans sanning. Sådant är som "moln" som skymmer synen för dem, vars inre varelse inte har smakat avskildhetens Salsabil eller druckit från den Kawthar, som är kunskapen om Gud. Sådana människor blir så tätt beslöjade i den situationen att de utan minsta tvekan förkunnar Guds Uppenbarare som otrogen och dömer Honom till döden. Du måste ha hört att sådant har inträffat i alla tider och ser det nu hända i denna tid.

Det tillkommer oss därför att anstränga oss till det yttersta, så att vi med Guds osynliga hjälp förmår motstå att dessa mörka slöjor, dessa moln sända från himmelen såsom prövningar, hindrar oss att skåda Hans lysande anletes skönhet och så att vi må igenkänna Honom endast genom Hans eget Jag.

– 14 –

Den gudomliga vårtiden är kommen, o mest upphöjda Penna, ty den Allbarmhärtiges högtid nalkas hastigt. Skynda dig, och prisa inför hela skapelsen Guds namn och lovsjung Honom så, att alla skapade ting må pånyttfödas och förnyas. Tala och tig inte. Lycksalighetens morgonstjärna strålar över Vårt namns horisont, den Lycksalige, emedan Guds namns rike har blivit smyckat med din Herres namn, himlarnas Skapare. Stå upp framför jordens nationer och beväpna dig med kraften från detta Allra största namn och var inte bland dem som dröjer.

Det synes Mig som du har stannat och inte rör dig över Mitt papper. Kan det Gudomliga anletets klarhet ha förvillat dig, eller de egensinnigas meningslösa tal fyllt dig med sorg och förlamat din rörelse? Tag dig i akt, så att ingen avhåller dig från att prisa denna dags storhet ‑ den dag då Majestätets och maktens Finger har brutit förseglingen på återföreningens vin och kallat alla som är i himlarna och alla som är på jorden. Föredrar du att dröja kvar, när den vind, som bebådar Guds dag, redan har andats över dig, eller tillhör du dem som är utestängda från Honom som av en slöja?

Ingen slöja har jag, o alla namns Herre och himlarnas Skapare, låtit mig utestänga från erkännandet av Din dags härligheter ‑ den dag som är vägledningens lampa för hela världen och tecknet från Dagarnas uråldrige för alla som dväljs däri. Min tystnad beror på de slöjor, som har dolt Dig för Dina skapade varelsers ögon och min mållöshet beror på de svårigheter, som har hindrat Ditt folk att erkänna Din sanning. Du vet vad som är i mig, men jag vet inte vad som är i Dig. Du är den Allvetande, den Allunderrättade. Vid Ditt namn, som är främst bland alla namn! Om Din behärskande och alltbetvingande befallning någonsin skulle nå mig, skulle den ge mig kraft att återuppliva alla människors själar genom Ditt mest upphöjda ord, vilket jag hört yttras av maktens Tunga i Din härlighets rike. Den skulle göra det möjligt för mig att tillkännagiva uppenbarelsen av Ditt strålande anlete, varigenom det som låg gömt för människornas ögon har blivit uppenbarat i Ditt namn, den Klarsynte, den Högste beskyddaren, den i sig själv Varande.

Kan du upptäcka någon annan än Mig i denna dag, o Penna? Vad har blivit av skapelsen och dess yttringar? Av namnen och deras rike? Vart har allt skapat tagit vägen, det synliga såväl som det osynliga? Vad har det blivit av universums dolda hemligheter och dess uppenbarelser? Se, hela skapelsen har försvunnit! Ingenting återstår utom Mitt anlete, det Evigt bestående, det Lysande, det Allhärliga.

Detta är den dag, då intet är synligt utom glansen från det ljus, som strålar från din Herres anlete, den Nåderike, den Givmildaste. Sannerligen, Vi har låtit varje själ utslockna i kraft av Vår oemotståndliga och alltbetvingande överhöghet. Vi har därefter kallat till liv en ny skapelse som ett tecken på Vårt behag till människorna. Jag är i sanning den Allvälgörande, Dagarnas uråldrige.

Detta är den dag, då den osynliga världen ropar ut: "Stor är din sällhet, o jord, ty du har gjorts till din Guds fotapall och har valts till säte för Hans mäktiga tron." Härlighetens rike utropar: "Om blott mitt liv kunde offras för dig, ty Han som är den Allbarmhärtiges älskade har grundat Sin överhöghet på dig genom kraften av Sitt namn, som har utlovats till alla ting, både i det förflutna och i framtiden." Detta är den dag, då varje ljuvt doftande ting har erhållit sin vällukt från doften av Min klädnad ‑ en klädnad som har spridit sin vällukt över hela skapelsen. Detta är den dag, då det eviga livets forsande vatten har strömmat fram från den Allbarmhärtiges vilja. Skynda er med era hjärtan och själar och drick er otörstiga, o härskara från rikena därovan!

Säg: Han är den som är Uppenbararen av Honom, som är den Ofattbare, de Osynligas osynlige, kunde ni blott inse det. Han är den som har lagt i dagen för er den dolda och välbevarade skatten, sökte ni den blott. Han är den, som är alla tings Ende älskade, både i det förflutna och i framtiden. Om ni blott kunde fästa era hjärtan och förhoppningar på Honom!

Vi har hört ditt försvars röst, o Penna, och förlåter din tystnad. Vad är det som har förbryllat dig så svårt?

Berusningen av Din närvaro, o Alla världars högt älskade, har gripit och överväldigat mig.

Stå upp och förkunna budskapet för hela skapelsen, att Han som är den Allbarmhärtige har styrt Sina steg mot Ridván och trätt därin. Led därför folket till lustgården, vilken Gud har gjort till Sin paradistron. Vi har utsett dig till att vara vår mäktigaste basun, vars ljudstöt skall utmärka hela mänsklighetens uppståndelse.

Säg: Detta är det paradis, på vars löv yttrandets vin har präglat vittnesbördet: "Han som var dold för människornas ögon är uppenbarad, omgjordad med överhöghet och kraft!" Detta är det paradis, vars rasslande löv förkunnar: "O ni som bebor himlarna och jorden! Det har visat sig något som aldrig tidigare har varit synligt. Han som i evighet har gömt Sitt anlete för skapelsens blickar är nu kommen." Från den viskande vind, som susar bland dess grenar, kommer ropet: "Han som är alltings oinskränkte Herre har blivit uppenbarad. Riket är Guds", medan från dess framströmmande vatten kan höras sorlet: "Alla ögon fröjdas, ty Han som ingen har skådat vars hemlighet ingen har upptäckt, har lyft härlighetens slöja och blottat skönhetens anlete."

Inom detta paradis och uppifrån dess ståtligaste salar har himmelens jungfrur skrikit till och ropat: "Gläd er, ni invånare i rikena i höjden, ty Hans fingrar, som år Dagarnas uråldrige ringer i himlarnas innersta, i den Allhärliges namn, i den allra största klockan. Frikostighetens händer har burit runt det eviga livets bägare. Kom nära och drick er otörstiga. Drick med sunt behag, o ni som är själva längtan förkroppsligad, ni som är det häftiga begäret personifierat!"

Detta är den dag, på vilken Han, som är Uppenbararen av Guds namn har trätt ut ur härlighetens tabernakel och förkunnat för alla som är i himlarna och alla som är på jorden: "Ställ åt sidan paradisets bägare och det livgivande vatten de innehåller, ty se, Bahás folk har trätt in i den gudomliga närvarons sälla boning och druckit återföreningens vin ur kalken av den skönhet, som är dess Herres, den Allbesittande, den Högste."

Glöm bort skapelsens värld, o, Penna, och vänd dig mot din Herres anlete, alla namns Herre. Smycka så världen med prydnaden av din Herres välvilja, eviga tiders Konung. Ty Vi förnimmer doften av den dag, då Han som är alla nationers Åstundade har gjutit glansen av ljuset från Sina mest framstående namn över de osynliga och de synliga rikena och höljt dem i strålglansen från Sina nåderikaste gåvors ljuskälla ‑ gåvor som ingen kan bedöma utom Han som är hela skapelsens allsmäktige Beskyddare.

Se inte på Guds skapade varelser annat än med ett vänligt och förbarmande öga, ty Vår kärleksfulla omtänksamhet har genomströmmat alla skapade ting och Vår nåd omslutit jorden och himlarna. Detta är den dag, då Guds sanna tjänare delar återföreningens livgivande vatten, den dag, då de som är Honom nära kan dricka från odödlighetens sakta framflytande flod, och de som tror på Hans enhet, Hans närvaros vin, genom sitt erkännande av Honom, som är alltings högsta och slutgiltiga Mål, genom vilken majestätets och härlighetens Tunga ropar ut: "Riket är Mitt. Jag är Själv med Egen rätt dess Härskare."

Drag människors hjärtan till er genom Hans rop, den ende, allena Älskade. Säg: Detta är Guds röst, om ni blott lyssnar. Detta är Guds uppenbarelses morgongryning, visste ni det blott. Detta är gryningsplatsen för Guds sak, kunde ni blott erkänna det. Detta är källan för Guds befallning, dömde ni blott rättvist. Detta är den uppenbarade och fördolda hemligheten, kunde ni blott fatta det. O världens folk! Kasta bort de ting ni äger i Mitt namn, som höjer sig över alla andra namn, och sank er ned i denna ocean, i vars djup visdomens och talets pärlor ligger dolda, en ocean som svallar i Mitt namn, den Allbarmhärtige. Sålunda underrättar er Han, som hos Sig har moderboken.

Den mest Älskade är kommen. I Hans högra Hand är Hans namns förseglade vin. Lycklig är den som vänder sig till Honom, dricker sig otörstig och utropar: "Prisad vare Du, o Uppenbarare av Guds tecken!" Vid den Allsmäktiges rättfärdighet! Allt fördolt har blivit uppenbarat genom sanningens makt. Alla Guds gåvor har blivit nedsända som ett tecken på Hans nåd. Det eviga livets vatten har i överflöd erbjudits människorna. Varje bägare har burits runt av den högt Älskades hand. Kom nära och dröj inte, även om det blott skulle vara för ett kort ögonblick

Välsignade är de, som har svingat sig i höjden på avskiljandets vingar och nått det tillstånd, vilket överskuggar hela skapelsen, såsom påbjudits av Gud, som varken de lärdes fåfänga inbillningar eller mängden av jordens härskaror har lyckats leda bort från Hans sak. Vem finns bland er, o folk, som tänker försaka världen och nalkas Gud, alla namns Herre? Var står han att finna, som genom kraften av Mitt namn, som höjer sig över alla skapade ting, tänker kasta bort det som människor äger och med all sin makt hålla fast vid de saker som Gud, som känner det osynliga och det synliga, har bjudit honom iakttaga? Så har Hans gåva sänts ned till människorna, Hans vittnesbörd fullbordats och Hans bevis lyst fram över nådens horisont. Riklig är den belöning som skall erövas av honom, som har trott och utropat: "Lovad vare Du, o alla världars Älskade! Prisat vare Ditt namn, o Du vårt förstående hjärtas Åstundade!"

Jubla av yttersta glädje, o Bahás folk, när ni påminner er den största lyckans dag, den dag då Dagarnas uråldriges Tunga talade, när Han lämnade Sitt hus och gick till den plats, varifrån Han spred glansen av Hans namn, den Allbarmhärtige, över hela skapelsen. Gud är Vårt vittne. Uppenbarade Vi den dagens dolda hemligheter, skulle alla de som dväljs på jorden och i himlarna svimma av och dö, utom sådana som kommer att bevaras av Gud, den Allsmäktige, den Allvetande, den Allvise.

Sådan är Guds ords berusande verkan på Honom, som är Uppenbararen av Hans obestridda bevis, att Hans penna ej längre kar. röra sig. Med dessa ord avslutar Han Sin skrift: "Ingen Gud finns utom Jag, den Mest upphöjde, den Mäktigaste, den Mest överlägsne, den Allvetande."

– 15 –

Uppenbarelsens Penna utropar: "På denna dag är riket Guds!" Kraftens Tunga ropar: "På denna dag är all överhöghet i sanning hos Gud!" Fenix i rikena där ovan ropar ut från den oförgängliga grenen: "All storhets prakt tillhör Gud, den Oförliknelige, den Alltbetvingande!" Den gåtfulla duvan förkunnar från sin sälla boning i det eviga paradiset: "Källan till all givmildhet härrör i denna dag från Gud, den Ende, den Förlåtande!" Tronens fågel drillar sin melodi i sin tillflykt av helighet: "Högsta överlägsenhet får i denna dag tillskrivas ingen utom Gud, Han som ej har någon like eller jämställd och som är den Starkaste, den Alltunderkuvande! " Alla tings innersta väsen ger genom allting uttryck för vittnesbördet: "All förlåtelse strömmar i denna dag från Gud, Han med vilken ingen kan jämföras, som inte har någon jämlike, alla människors oinskränkte Beskyddare och den som hemlighåller deras synder!" Härlighetens innersta väsen har hävt upp sin stämma över Mitt huvud och ropar från sådana höjder, som varken penna eller tunga i någon utsträckning kan beskriva: "Gud är mitt vittne! Han, de eviga dagarnas Uråldrige är kommen, omgjordad med majestät och kraft. Det finns ingen annan Gud än Han, den Allhärlige, den Allsmäktige, den Allra högste, den Allvise, den Alltgenomträngande, den Allseende, den Allunderrättade, den oinskränkte Beskyddaren, Källan till evigt ljus! "

O Min tjänare, som har sökt Guds välbehag och hållit fast vid Hans kärlek på den dag då alla utom ett fåtal, som var förlänade insikt, har slitit sig loss från Honom! Må Gud i Sin nåd återgälda dig med en frikostig, oförgänglig och evig belöning, eftersom du har sökt Honom på den dag då ögon förblindades. Må du veta, att om Vi uppenbarar för dig blott ett stänk av de skurar, som genom Guds påbud och i händerna på de avundsjuka och illvilliga har haglat över Oss, skulle du gråta i stor sorg, och dag och natt sörja över Vår belägenhet. O, om blott en omdömesgill och rättsinnig själ kunde upptäckas, som skulle erkänna denna uppenbarelses underverk ‑ underverk som förkunnar Guds överhöghet och storheten i dess makt. Om blott en sådan människa kunde stå upp och tillrättavisa människorna, enskilt såväl som offentligt, helt och hållet för Guds skull, så att de till äventyrs må skynda sig och bistå Denne förfördelade, som ondskans anstiftare har plågat så svårt.

Jag tycker Mig höra den Helige andes röst ropa bakom mig och säga: Skifta ämne och ändra Din ton, så att inte hjärtat hos den, som har fäst blicken på Ditt ansikte blir sorgset. Säg: Jag har genom Guds nåd och Hans makt aldrig bönfallit någon om hjälp i det förflutna, ej heller skall Jag söka någons hjälp i framtiden. Det var Han som bistod Mig genom sanningens makt vid tiden för Min förvisning till 'Iráq. Det var Han som hägnade Mig med Sitt beskydd vid en tid, då jordens släkten stred mot Mig. Det var Han som gjorde det möjligt för Mig att resa bort från staden iklädd ett majestät, som ingen utom förnekare och illvilliga kan underlåta att erkänna.

Säg: Min här är Min förtröstan på Gud, Mitt folk, styrkan hos Min tillit till Honom. Min kärlek är Min fana och Min följeslagare hågkomsten av Gud, den oinskränkte Herren över alla, den Starkaste, den Allhärlige, den Obundne.

Stå upp, o vägfarande på Guds kärleks stig, och bistå Hans sak. Säg: O folk, byt ej bort denna Yngling mot denna världens fåfängligheter eller himmelens glädjeämne. Vid den ende sanne Gudens rättfärdighet! Ett av Hans hårstrån överträffar allt som är i himlarna och allt som är på jorden. Tag er i akt, o människor, så att ni icke frestas att övergiva Honom i utbyte mot det guld och silver ni äger. Låt Hans kärlek vara en skattkammare för era själar på den dag då intet utom Han skall gagna er, den dag då varje pelare skall skälva, då människornas hud skall knottra sig, då alla ögon skall spärras upp i fasa. Säg: O folk! Frukta Gud och vänd er inte föraktfullt bort från Hans uppenbarelse. Kasta er ödmjukt till jorden inför Gud och sjung Hans pris om dagen och nattetid.

Låt din själ brinna med lågan från denna odödliga eld, som brinner i världens allra innersta hjärta, så att världsalltets vattenmassor skall bli oförmögna att dämpa dess glöd. Omnämn därpå din Herre, så att måhända de tanklösa bland Våra tjänare kanske kan bliva varnade genom dina ord och de rättfärdigas hjärtan bliva upplivade.

– 16 –

Säg: O människor! Detta är en oförliknelig dag. På samma sätt måste det språk vara oförlikneligt, som lovsjunger alla nationers Åstundade och oförliknelig den gärning, som längtar att godkännas i Hans åsyn. Hela det mänskliga släktet har längtat efter denna dag, så att den till äventyrs må uppfylla det, som anstår dess ställning och är värdigt dess bestämmelse. Välsignad är den människa, som världens angelägenheter inte lyckats hindra från att igenkänna Honom, som är alla tings Herre.

Så blint har människohjärtat blivit, att varken stadens sönderslitning eller bergets förvandling till stoft eller ens jordens rämnande förmår avskaka dess känslolöshet. Skrifternas antydningar har lagts fram och de tecken som nedskrivits i dem har uppenbarats och den profetiska rösten höjes oupphörligen. Och likväl är alla, utom dem som Gud behagade leda, förvirrade i sin likgiltighets rus!

Se hur världen hemsökes av en ny olycka varje dag, Dess vedermödor ökar ständigt. Från det ögonblick då Suriy‑i‑Ra'ís (Skriften till Ra'ís) uppenbarades till denna dag, har varken världen blivit lugnad eller dess folks hjärtan funnit vila. Vid ett tillfälle har den blivit oroad genom stridigheter och tvister, vid ett annat har den våldsamt skakats av krig och fallit offer för hätska sjukdomar. Dess onda närmar sig den yttersta hopplöshetens stadium, eftersom den sanne Läkaren är avstängd från att utdela läkemedlet, medan okunniga praktiker betraktas med gillande och medges full handlingsfrihet ... Upprorsandans damm har fördunklat människors hjärtan och förblindat deras ögon. Inom kort kommer de att inse följderna av vad deras händer har åstadkommit på Guds dag. Så varnar er Han, som är den Allunderrättade, såsom befallts av Honom, som är den Mäktigaste, den Allsmäktige.

– 17 –

Vid Honom, som är den Stora tillkännagivelsen! Den Allbarmhärtige har kommit, förlänad obestridd överhöghet. Normen har bestämts och alla de som dväljs på jorden har förts samman. Basunen har ljudit och se, allas ögon har spärrats upp i skräck och alla deras hjärtan, som är i himlarna och på jorden, har bävat utom de, som har väckts till liv av fläkten från Guds verser och som har frigjort sig från alla ting.

Detta är den dag då jorden skall framsäga sitt budskap. Ondskans upphovsmän är hennes bördor, kunde ni blott inse det. Den fåfänga inbillningens måne har kluvits och himmelen har givit ifrån sig en tydlig rök. Vi ser folket förödmjukat, bävande av fruktan för din Herre, den Allsmäktige, den Mäktigaste. Roparen har ropat ut och människor har ryckts bort, så stor har våldsamheten i Hans vrede varit. Den vänstra sidans folk suckar och jämrar sig. Den högra sidans folk vistas i förnäma boningar; de dricker djupt från den Allbarmhärtiges händer av det vin, som är verkligt liv, och är sannerligen de lycksaliga.

Jorden har skakats och bergen har försvunnit och änglarna har trätt fram inför Oss, rad efter rad. Större delen av folket är förbryllat i sitt rus och bär i ansiktet tecken på vrede. Så har vi fört samman ondskans upphovsmän. Vi ser dem rusa vidare mot sin avgud. Säg: Ingen skall gå säker för Guds påbud i denna dag. Detta är i sanning en smärtsam dag. Vi pekar ut för dem de, som ledde dem vilse. De ser dem och ändå känner de icke igen dem. Deras ögon är druckna, de är sannerligen ett blint folk. Deras bevis är det förtal de yttrat, deras förtal är fördömt av Gud, Hjälpen i farans stund, den i sig själv Varande. Den Onde har uppväckt ondska i deras hjärtan och de hemsöks av en plåga, som ingen kan avvända. De skyndar till de gudlösa och bär med sig listan över ondskans upphovsmän. Sådana är deras handlingar.

Säg: Himlarna har vecklats samman, jorden håller Han i Sin hand, fördärvets förövare har hållits fast i luggen och ändå förstår de intet. De dricker av det förgiftade vattnet och vet det inte. Säg: Ropet har höjts och folket har kommit ut ur sina gravar och uppståndna tittar de sig omkring. Några har skyndat att nå förgården till barmhärtighetens Gud, andra har fallit på sina ansikten i helvetets eld, medan andra har gått vilse i förvirring. Guds verser har uppenbarats och ändå har de vänt sig bort från dem. Hans bevis har lagts i öppen dager och ändå är de omedvetna om det. Och när de ser den Allbarmhärtiges ansikte, blir deras egna ansikten sorgsna, medan de roar sig. De skyndar framåt mot helvetets eld och tar den av misstag för ljus. Fjärran från Gud är det som de dåraktiga inbillar sig! Säg: Antingen ni gläder er eller spricker av ursinne, så har himlarna kluvits sönder och Gud stigit ned, iklädd strålande överhöghet. Alla skapade ting hörs utropa: "Riket är Guds, den Allsmäktige, den Allvetande, den Allvise."

Må du dessutom veta, att Vi har kastats i ett plågsamt fängelse och är omgivna av förtryckets härskaror, till följd av vad de otrognas händer har gjort. Sådan är emellertid den glädje, som Ynglingen fått smaka att ingen jordisk fröjd kan jämföras med den. Vid Gud! Det lidande Han genomgår i förtryckarens händer kan aldrig bedröva Hans hjärta, inte heller kan Han bli sorgsen inför övermakten hos dem, som förkastat Hans sanning.

Säg: Prövningen är en horisont för Min uppenbarelse. Nådens morgonstjärna lyser över den och kastar ett ljus, som vare sig molnen av människors tomma föreställningar eller angriparens fåfänga inbillningar kan fördunkla.

Följ din Herres fotspår och tänk på Hans tjänare, liksom Han tänker på dig, utan att låta dig avskräckas av vare sig de tanklösas anskrin eller fiendens svärd... Sprid din Herres ljuva dofter vida omkring och tveka inte i tjänandet av Hans sak, om så mindre än ett ögonblick. Den dag närmar sig då din Herres seger skall förkunnas, den Allförlåtande, den Mest givmilde.

– 18 –

Säg: Vi har låtit det gudomliga yttrandets floder utgå från Vår tron, så att visdomens och förståelsens späda örter kan skjuta fram ur era hjärtans mull. Vill ni icke visa tacksamhet? De som inte värdigas tillbedja sin Herre skall vara bland dem som blir förkastade. Och lika ofta som Våra verser uppläses för dem, framhärdar de i högmodig ringaktning och i sitt skändliga åsidosättande av Hans lag och vet det ej. Vad beträffar de, som har misstrott Honom, skall de döljas av svart rök. "Timmen" har kommit över dem, medan de roar sig. De har gripits i luggen och likväl vet de det inte.

Det som måste komma har kommit plötsligt, se, hur de flyr från det! Det oundvikliga har inträffat, se, hur de har kastat det bakom sig! Detta är den dag, på vilken varje människa kommer att fly från sig själv, så mycket mera då från sitt släkte, kunde ni blott inse det. Säg: Vid Gud! Basunstöten har ljudit och se, mänskligheten har svimmat framför oss! Härolden har ropat ut och Sammankallaren har höjt Sin stämma och sagt: "Riket är Guds, den Starkaste, Hjälpen i farans stund, den i sig själv Varande."

Detta är den dag, på vilken alla ögon skall spärras upp av fasa, den dag på vilken hjärtat hos dem som bor på jorden skall bäva, utom dem, som din Herre, den Allvetande, den Allvise, behagar frälsa. Alla ansikten har blivit svarta utom de, vilka barmhärtighetens Gud har förunnat ett strålande hjärta. Druckna är ögonen på dem som öppet har vägrat skåda Guds ansikte, den Allhärlige, den Allprisade.

Säg: Läste ni ej Qur'ánen? Läs den, så att ni måhända kan finna sanningen, ty denna bok är sannerligen den raka vägen. Detta är Guds väg för alla som är i himlarna och alla som är på jorden. Om ni varit likgiltiga för Qur'ánen, kan Bayán ej anses vara er avlägsen. Se den öppnas inför era ögon. Läs dess verser, så att ni till äventyrs må avstå frän att begå det, som skulle få Guds Budbärare att sörja och klaga.

Skynda ut ur era gravar. Hur länge tänker ni sova? Den andra basunstöten har ljudit. På vem är det ni blickar? Detta är er Herre, barmhärtighetens Gud. Se, hur ni förnekar Hans tecken! Jorden har skakats vid ett stort skalv och kastat av sina bördor. Vill ni inte medge det? Säg: Tänker ni inte erkänna, att bergen har blivit liksom flockull och att folk är djupt oroade av Guds saks imponerande majestät? Se, hur deras hus är tomma ruiner och de själva en drunknad skara.

Detta är den dag, då den Allbarmhärtige har nedstigit på kunskapens skyar iklädd uppenbar överhöghet. Han känner väl människornas handlingar. Det är Han, vars härlighet ingen kan misstaga sig på, kunde ni blott fatta det. Varje religions himmel har rämnat och den mänskliga förståelsens jord har kluvits sönder och Guds änglar ses stiga ned. Säg: Detta är det ömsesidiga svekets dag; vart flyr ni? Bergen har försvunnit och himlarna har vecklats samman och hela jorden hålls inom räckhåll för Honom, kunde ni blott förstå det. Vem finns som kan skydda er? Ingen, vid Honom som är den Allbarmhärtige! Ingen, utom Gud, den Allsmäktige, den Allhärlige, den Välgörande. Varje kvinna, som har burit en börda i sitt sköte, har kastat bort denna börda. Vi ser människor berusade på denna dag, den dag, på vilken människor och änglar har forts samman.

Säg: Finns det något tvivel vad beträffar Gud? Se, hur Han har kommit ned från Sin nåds himmel, omgjordad med kraft och förlänad högsta makt. Finns det något tvivel beträffande Hans tecken? Öppna era ögon och överväg Hans tydliga bevis. Paradiset finns på er högra sida och har förts nära er, medan helvetet har fåtts att flamma. Se dess förtärande låga. Skynda att träda in i paradiset, såsom ett tecken på Vår barmhärtighet mot er och drick från den Allbarmhärtiges händer det vin som är sant liv.

Drick med sunt behag, o Bahás folk. Ni är i sanning de som det skall gå väl. Detta är vad de som står Gud nära har ernått. Detta är det strömmande vatten ni blev lovade i Qu'ránen och senare i Bayán, som en belöning från er Herre, barmhärtighetens Gud. Välsignade är de som dricker därav.

O Min tjänare, som har vänt ditt ansikte till Mig! Hembär tack till Gud, för att Han har sänt ned denna skrift till dig i detta fängelse, så att du må påminna folket om din Herres dagar, den Allhärlige, den Allvetande. Sålunda har Vi upprättat grunden till din tro för dig, genom Vår visdoms och Vårt tals vatten. Detta är i sanning det vatten, varpå din Herres tron har rests. "Hans tron hade stått på vattnet." Begrunda detta i ditt hjärta, så att du må fatta dess betydelse. Säg: Pris vare Gud, alla världars Herre.

– 19 –

För varje omdömesgillt och upplyst hjärta är det tydligt, att Gud, det ofattbara Väsendet, den gudomliga Varelsen, är gränslöst upphöjd över varje mänsklig egenskap, såsom kroppslig existens, uppstigande och nedstigande, utträdande och tillbakagång. Fjärran vare det Hans härlighet att en mänsklig tunga kunde lovprisa Honom på ett rätt sätt eller att ett mänskligt hjärta kunde förstå Hans outgrundliga gåta. Han är och har alltid varit dold i Sitt väsens uråldriga evighet och skall för evigt förbliva gömd för människornas åsyn i Sin verklighet. "Ingen drömbild förstår Honom, men Han förstår alla drömbilder. Han är den Svårfattlige, den Alltförnimmande. " ...

Eftersom dörren till kunskap om Dagarnas uråldrige sålunda är stängd framför ansiktet på alla varelser, har den oändliga nådens Källa i enlighet med Sitt ord: "Hans nåd har höjt sig över alla ting, Min nåd har omslutit dem alla", fatt dessa lysande Ädelstenar av helighet att träda fram ur andens rike i det mänskliga templets ädla form och uppenbaras för alla människor så att de må omtala för världen den oföränderliga Varelsens hemligheter och vittna om nyanserna i Hans oförgängliga Väsen.

Dessa helgade Speglar, dessa Gryningar av urgammal härlighet är, alla och envar, företrädarna på jorden för Honom, som är världsalltets centrala sfär, dess innersta Väsen och yttersta Ändamål. Från Honom härrör deras kunskap och kraft, från Honom härstammar deras överhöghet. Deras anletes skönhet är blott en återspegling av Hans bild och deras uppenbarelse ett tecken på Hans odödliga härlighet. De är den gudomliga kunskapens Skattkammare och den himmelska visdomens Förvaringsplatser. Genom dem förmedlas en nåd, som är gränslös och genom dem uppenbaras det ljus, som aldrig kan förtona... Dessa Helighetens tabernakel, dessa Grundspeglar, som återkastar ljuset av oförgänglig härlighet, är endast uttryck för Honom, som är de Osynligas osynlige. Genom uppenbarelsen av dessa Ädelstenar av gudomlig kraft uppenbaras alla Guds namn och egenskaper, såsom kunskap och makt, överhöghet och myndighet, barmhärtighet och visdom, härlighet, givmildhet och nåd.

Dessa Guds egenskaper är icke och har aldrig varit särskilt förunnade vissa Profeter och undanhållna andra. Nej, alla Guds Profeter, Hans välgynnade, Hans heliga och utvalda Sändebud är utan undantag bärare av Hans namn och förkroppsligandet av Hans egenskaper. De skiljer sig från varandra endast med avseende på intensiteten i deras uppenbarelse och den relativa styrkan hos deras ljus. Alldeles som Han har uppenbarat: "Några av apostlarna har Vi låtit överglänsa de andra."

Det har alltså blivit klart och tydligt att inom dessa Profeters och Guds Utvaldas tabernakel har ljuset av Hans oändliga namn och upphöjda egenskaper återkastats, även om ljuset av några av dessa egenskaper utåt må vara uppenbarat eller ej för människornas ögon från dessa lysande Tempel. Att en viss gudomlig egenskap ej har uppenbarats utåt av dessa frigjordhetens Väsen, innebär på intet sätt att de som är Guds egenskapers Gryningar och Hans heliga namns Skattgömmor inte verkligen ägde den. Dessa upplysta Själar, dessa sköna Anleten, har sålunda alla och envar varit begåvade med alla Guds egenskaper, såsom överhöghet, myndighet och liknande, om de än utifrån sett har varit berövade all jordisk majestät ...

– 20 –

Må du med visshet veta, att den Osynlige på intet sätt kan förkroppsliga Sitt väsen och avslöja det för människor. Han är och har alltid varit omätligt höjd över allt som kan beskrivas eller uppfattas. Från Hans härlighets tillflykt förkunnar Hans stämma oavbrutet: "Sannerligen, Jag är Gud, det finns ingen annan Gud jämte Mig, den Allvetande, den Allvise. Jag har uppenbarat Mig för människorna och har sänt ned Honom, som är Daggryningen för Min uppenbarelses tecken. Genom Honom har Jag förmått hela skapelsen att betyga att det finns ingen annan Gud än Han, den Oförliknelige, den Allunderrättade, den Allvise." Han, som för all evighet är dold för människors ögon, kan aldrig bli känd utom genom Sin Uppenbarare, och Hans Uppenbarare kan icke anföra något större bevis för sanningen i Sitt uppdrag än det bevis Han själv utgör.

Till toppen av sidan

– 21 –

O Salmán! Dörren till kunskap om det urgamla Väsendet har alltid varit, och kommer för evigt att fortsätta att vara, stängd framför människornas anleten. Ingen människas förstånd skall någonsin vinna inträde till Hans heliga förgård. Som ett tecken på Sin barmhärtighet och som ett bevis för Sin huldhet, har Han emellertid uppenbarat för människorna Sin gudomliga lednings Morgonstjärnor, symbolerna för Hans gudomliga enhet, och har påbjudit att kännedomen om dessa helgade Varelser skall vara identisk med kännedomen om Hans eget Jag. Vemhelst, som erkänner dem har erkänt Gud. Vemhelst, som lyssnar till deras maning, har lyssnat till Guds röst och vemhelst, som vittnar om sanningen i deras uppenbarelse, har vittnat om Guds egen sanning. Vemhelst, som vänder sig bort ifrån dem har vänt sig bort ifrån Gud och vemhelst, som tvivlar på dem har tvivlat på Gud. Var och en av dem är Guds Väg, som förbinder denna världen med rikena därovan, och Hans sannings Banér för alla i jordens och himmelens riken. De är Guds Uppenbarare bland människorna, bevisen för Hans sanning och tecknen på Hans härlighet.

– 22 –

Bärarna av Guds förtroende blir uppenbarade för jordens folk såsom företrädare för en ny tro och Uppenbarare av ett nytt budskap. Eftersom dessa, den himmelska tronens Fåglar, alla är nedsända från Guds viljas himmel och då de alla står upp för att förkunna Hans oemotståndliga tro, betraktas de således såsom en själ och samma person. Ty de dricker alla från Guds kärleks bägare och tar alla del av frukten från samma enhets träd.

Dessa Guds Uppenbarare har alla en tvåfaldig ställning. Den ena är den av ren ogripbarhet och väsentlig enhet. Om du med detta som utgångspunkt nämner dem alla vid samma namn och tillskriver dem samma egenskaper, har du inte avvikit från sanningen. Så har Han också uppenbarat: "Ingen särskillnad gör Vi mellan några av Hans Budbärare." Ty var och en av dem kallar jordens folk till att erkänna Guds enhet och bebådar för dem en Kawthar av obegränsad nåd och frikostighet. De är alla iklädda profetvärdighet och förärade härlighetens mantel. Så har Muhammad, Qur'ánens punkt, uppenbarat: "Jag är alla Profeter." Likaledes säger Han: "Jag är den förste Adam, Noa, Mose och Jesus." Liknande påståenden har gjorts av Imám 'Alí. Yttranden som dessa, vilka påvisar den väsentliga enheten hos dessa enhetens Företrädare, har också utgått från Kanalerna f(jr Guds odödliga yttrande och den gudomliga kunskapens Juvelskatter och har nedtecknats i skrifterna. Dessa Anleten är mottagare av den gudomliga befallningen och Gryningar för Hans uppenbarelse. Denna uppenbarelse är höjd över mångfaldens slöjor och talens krav. Så säger Han: "Vår sak är blott en." Likaväl som Saken är en och densamma, måste dess Företrädare vara en och densamma. Den muhammedanska trons imámer, dessa visshetens lampor, har likaledes sagt: "Muhammad är vår förste, Muhammad är vår siste, Muhammad är vårt allt."

Det är klart och tydligt för dig, att alla Profeter är Guds saks Tempel, vilka har framträtt klädda i olika dräkter. Om du betraktar dem med urskiljande ögon skall du se dem alla vistas i samma tabernakel, sväva i samma himmel, sitta på samma tron, uttala samma ord och förkunna samma Tro. Sådan är enheten bland dessa varandets Väsen, dessa Ljuskällor av oändlig och omätbar prakt! Skulle därför en av dessa helighetens Uppenbarare förkunna orden: "Jag är alla Profeters återkomst," talar Han förvisso sanning. På liknande sätt är det ett faktum, vars sanning är orubbligt bevisad, att efterföljande uppenbarelse är återkomsten av den föregående uppenbarelsen ...

Den andra ställningen är den av åtskillnad och tillhör skapelsens värld och dess begränsningar. I detta avseende har varje Gudsuppenbarare sin särskilda personlighet, ett bestämt förelagt uppdrag, en förutbestämd uppenbarelse och speciellt fastställda begränsningar. Var och en av dem är känd under ett särskilt namn, kännetecknas av en bestämd egenskap, utför en fastställd uppgift och är anförtrodd en viss uppenbarelse. Alldeles som Han säger: "Somliga Apostlar har Vi låtit överglänsa de andra. Till somliga har Gud talat, somliga har Han upprest och upphöjt. Och åt Jesus, Marias Son, gav Vi tydliga tecken och Vi styrkte Honom med den Helige ande."

Det är på grund av denna olikhet i deras ställning och uppdrag som de ord och uttryck, vilka strömmar från dessa, den gudomliga kunskapens Källsprång, verkar gå isär och skilja sig. Men i deras ögon, som är invigda i den gudomliga visdomens hemligheter, ger alla deras ord i själva verket uttryck för en enda sanning. Eftersom de flesta människor inte lyckas uppfatta de ställningar, som Vi syftat på, känner de sig därför villrådiga och bestörta inför skillnaden i de yttranden, som gjorts av Uppenbarare. vilka i grund och botten är en och densamma.

Det har alltid varit tydligt, att dessa skiljaktigheter i yttrandena är att hänföra till skillnader i ställning. Sålunda, sett från synpunkten av deras enhet och upphöjda avskildhet, har egenskaperna gudanatur, gudomlighet, högsta enskildhet och innersta väsen varit och är tillämpliga på dessa varandets Väsen, ty de sitter alla på den gudomliga uppenbarelsens tron och har fått inta den gudomliga fördoldhetens säte. Genom deras framträdande manifesteras Guds uppenbarelse och i deras anleten blir Guds skönhet uppenbarad. Så kommer det sig, att Guds eget tonfall har hörts framföras av dessa, det gudomliga Väsendets Uppenbarare.

Sedda i ljuset av Sin andra ställning ‑ den av egenart, särskillnad, världsliga begränsningar, utmärkande tecken och måttstockar ‑ uppenbarar de fullkomligt tjänande, ytterligt armod och fullständig självutplåning. Liksom Han säger: "Jag är Guds tjänare. Jag är, liksom du, endast människa."...

Om någon av Guds allomfattande Uppenbarare skulle förklara: "Jag är Gud!", så talar Han verkligen sanning och intet tvivel häftar därvid. Ty det har gång på gång visats att genom deras uppenbarelse, deras egenskaper och namn blir Guds uppenbarelse, Hans namn och Hans egenskaper klart synliga för världen. Sålunda har Han uppenbarat: "Dessa pilar var Guds, inte Dina." Likaså säger Han: "I sanning, de som lovade Dig trohet, lovade i själva verket Gud trohet." Om någon av dem skulle yttra orden: "Jag är Guds Budbärare," talar även Han sanning, otvivelaktig sanning. Liksom Han säger: "Muhammad är icke fader till någon bland er, utan Han är Guds Budbärare." Sedda i detta ljus är de alla endast den fullkomliga Konungens Budbärare, det oföränderliga Väsendet. Skulle de alla förkunna: "Jag är Profeternas Insegel", säger de endast sanningen, bortom varje skymt av tvivel. Ty de är alla endast en person, en själ, en ande, en varelse, en uppenbarelse. De är alla uppenbarelsen av "begynnelsen" och "änden", den "förste" och den "siste", den "synlige" och den "osynlige" ‑ vilket allt syftar på Honom, som är andarnas innersta Ande och alla väsens eviga Väsen. Och skulle de säga: "Vi är Guds Tjänare", är även detta ett påtagligt och ovedersägligt faktum. Ty de har uppenbarats i yttersta tjänarställning, ett tjänande vars like ingen människa har möjlighet att uppnå. Således, i ögonblick då dessa varandets Väsen var djupt försjunkna i den urgamla och oförgängliga helighetens oceaner eller när de svingade sig till de gudomliga gatornas högsta höjder, gjorde de anspråk på att deras ord var det gudomligas rost, Guds eget rop.

Om urskiljandets öga öppnades, skulle det upptäcka, att i just denna ställning har de ansett sig fullständigt utplånade och icke‑varande inför Honom, som är den Alltgenomträngande, den Oförgänglige. Det synes mig, som om de har betraktat sig själva, som ytterlig intighet och ansett sitt omnämnande i den förgården som hädelse. Ty minsta själviska viskning i en sådan förgård är ett bevis på självhävdelse och oberoende tillvaro. I deras ögon, som har natt denna förgård, är en dylik tanke i sig själv en svår synd. Hur mycket allvarligare vore det inte, om någon annan skulle nämnas i den närvaron, om människans hjärta, hennes tunga, hennes sinne eller hennes själ skulle sysselsätta sig med någon annan än den Högt älskade, om hennes ögon skulle betrakta något annat anlete än Hans skönhet, om hennes öra skulle vara öppet för någon annan melodi än Hans stämma och hennes fot beträda någon annan väg än Hans väg ...

I kraft av denna ställning, har de för sig själva gjort anspråk på gudomlighetens röst och liknande, medan de på grund av sin budbärarställning har förklarat sig vara Guds Sändebud. Vid varje tillfälle har de yttrat ett ord, som varit anpassat efter rådande förhållanden och har tillskrivit sig själva alla dessa uttalanden, uttalanden som sträcker sig från den gudomliga uppenbarelsens värld till skapelsens värld och från gudomlighetens sfär till den jordiska tillvarons sfär. Därför är vadhelst de säger, antingen det berör gudsriket, härskarmakt, profetskap, budbärarskap, beskyddarskap, apostlaämbete eller tjänande, sant och ställt utom allt tvivel. Därför måste dessa uttalanden, vilka Vi har använt som stöd för Vår slutledning, noga betänkas, så att skillnaderna i uttalandena från det osynligas Uppenbarare och helighetens Gryningar, må upphöra att uppröra själen och oroa sinnet.

– 23 –

Betrakta tidigare släktled. Se, hur folket i Hans tid rest sig upp emot Honom och förkastat Hans sanning varje gång den gudomliga frikostighetens Morgonstjärna gjutit Hans uppenbarelses ljus över världen. De, som betraktades som ledare för människorna, har undantagslöst strävat efter att hindra sina anhängare att vända sig till Honom, som är Guds ändlösa gåvors Ocean.

Se, hur folket till följd av den dom dåtidens religionsledare uttalade kastade Abraham, Guds Vän, i elden; hur Mose, Han som samtalade med den Allsmäktige, utpekades som lögnare och förtalare. Betänk hur Jesus, Guds Ande, trots Sin ytterliga ödmjukhet och fullkomliga ömsinthet behandlades av Sina fiender. Så våldsamt var motståndet, som Han, varandets innersta Väsen och Herren över det synliga och det osynliga fick utstå att Han ingenstans kunde vila Sitt huvud. Han vandrade oupphörligt från plats till plats berövad fast hostad. Begrunda vad som hände Muhammad, Profeternas Insegel, må allt liv vara ett offer till Honom. Hur allvarliga var inte de prövningar det judiska folkets och avgudadyrkarnas ledare lät regna över Honom, som är allas högste Herre, till följd av Hans förkunnande av Guds enhet och av Sitt budskaps sanning! Vid Min saks rättfärdighet! Min penna jämrar sig och alla skapade varelser gråter häftigt på grund av de vedermödor Han utstod från dem som har brutit Guds förbund, förbrutit sig mot Hans testamente, tillbakavisat Hans bevis och ifrågasatt Hans tecken. Så återger Vi för dig berättelsen om det som inträffat i gångna tider i hopp om att du kan förstå.

Du vet hur svårt hemsökta Guds Profeter, Hans Budbärare och Utvalda har blivit. Fundera en stund över de anledningar och skäl som har varit ansvariga för sådana förföljelser. Inte någon gång, i någon religionsordning har Guds Profeter undgått sina fienders hädelser, sina förtryckares grymheter, förnekelse från sin tids lärde, vilka uppträtt i redbarhetens och fromhetens förklädnad. Dag och natt genomled de sådana våndor som ingen någonsin kan mäta, utom den ende sanne Gudens kunskap, prisad vare Hans härlighet.

Tänk på denne Förorättade. Fastän de tydligaste bevis stöder Hans saks sanning; fastän profetiorna Han uttalat på ett omisskänneligt språk har fullbordats; fastän Han, trots att Han inte räknas till de lärde och att Han är oskolad och oerfaren i de diskussioner som är gängse bland teologerna, har utgjutit över människorna regnet av Sin mångsidiga och gudagivna kunskap; se ändå hur denna generation har tillbakavisat Hans fullmakt och gjort uppror mot Honom! Han har under större delen av Sitt liv prövats svårt i Sina fienders klor. Hans lidanden har nu nått sin höjdpunkt i detta plågsamma fängelse, i vilket Hans förtryckare så orättvist har kastat Honom. Gud give, att du måtte betrakta det som hänt och som nu sker med genomträngande syn och strålande hjärta, och genom att begrunda det i ditt hjärta måtte upptäcka det som de flesta i denna dag undgått att lägga märke till. Om Gud vill, låter Han dig kanske inandas Hans dags ljuva doft, få del i Hans nåds obegränsade utflöden, dricka dig otörstig från den allra största Oceanen genom Hans nåderika ynnest, vilken i denna dag svallar i den uråldrige Konungens namn, och förblir fast och orubblig som berget i Hans sak.

Säg: Ära vare Dig, som har fått alla heliga att bekänna sin hjälplöshet inför Din makts mångfaldiga uppenbarelser och varje Profet att erkänna Sin intighet vid skimret av Din evigt bestående härlighet. Jag bönfaller Dig vid Ditt namn, som har låst upp himmelens portar och fyllt härskaran i höjden med hänryckning, att göra mig i stånd att tjäna Dig i denna dag och att skänka mig styrka att iakttaga vad Du föreskrivit i Din bok. Du vet, o min Herre, vad som är i mig, men jag vet inte vad som är i Dig. Du är den Allvetande, den Allunderrättade.

– 24 –

Tag er i akt, o ni som tror på Guds enhet, så att ni inte frestas att göra någon åtskillnad mellan några av Hans saks Uppenbarare eller att göra skillnad mellan de tecken, som har åtföljt och förkunnat deras uppenbarelse. Detta är sannerligen den verkliga meningen med gudomlig enhet, om ni tillhör dem som uppfattar och tror på denna sanning. Var dessutom övertygade om att var och en av dessa Guds Uppenbarares gärningar och handlingar, ja vadhelst som angår dem och vadhelst de må uppenbara i framtiden, är allt påbjudet av Gud och är ett återsken av Hans vilja och avsikt. Vem som än gör den allra minsta skillnad mellan deras personer, deras ord, deras budskap, deras handlingar och hållning har i sanning tvivlat på Gud, har förkastat Hans tecken och svikit Hans Budbärares sak.

– 25 –

Det är tydligt att varje tid, i vilken en Gudsuppenbarare har levat, är gudomligt påbjuden och i en viss betydelse kan betecknas som Guds utlovade dag. Denna dag är emellertid unik och måste särskiljas från dem som har föregått den.

Beteckningen "Profeternas insegel" avslöjar helt dess höga ställning. Den profetiska cykeln har sannerligen avslutats. Den Eviga sanningen är nu kommen. Han har lyft upp maktens symbol och sprider nu Sin uppenbarelses ofördunklade glans över världen.

– 26 –

Pris vare Gud, den Allbesittande, den oförlikneliga härlighetens Konung, ett pris som står omätbart över alla skapade tings förstånd och är upphöjt utom räckhåll för människornas sinnen. Ingen utom Han har någonsin förmått lovsjunga Honom tillfredsställande, ej heller skall någon människa någon gång lyckas att beskriva den fulla omfattningen av Hans härlighet. Vem kan göra anspråk på att ha nått upp till höjderna av Hans upphöjda väsen och vilket sinne kan mäta djupen av Hans outgrundliga gåta? Från envar uppenbarelse, som utgått från källan till Hans härlighet, har heliga och aldrig sinande tecken av otänkbar prakt blivit synliga och från varje uppenbarelse av Hans oövervinneliga kraft har oceaner av evigt ljus strömmat fram. Hur oerhört upphöjda är inte de underbara bevisen på Hans allsmäktiga överhöghet, varav en glimt, om den så mycket som rörde vid dem, skulle fullständigt förinta alla som är i himlarna och på jorden! Hur obeskrivligt ståtliga är inte symbolerna för Hans fulländade kraft, varav ett enda tecken, hur obetydligt det än må vara, måste överstiga fattningsförmågan hos allt som från begynnelsen som inte har någon begynnelse har bringats till varande eller skall bliva skapat i framtiden intill det slut som inte har något slut. Alla de som förkroppsligar Hans namn vandrar i sökandets vildmark, törstande och ivriga att upptäcka Hans väsen och alla Uppenbararna av Hans egenskaper bönfaller Honom från helighetens Sinai att klargöra Sin hemlighet.

En droppe från den svallande oceanen av Hans ändlösa nåd har smyckat hela skapelsen med tillvarons prydnad och en vindfläkt, som förts från Hans oförlikneliga paradis, har förlänat alla varelser Hans helighets och härlighets klädnad. Ett stänk från det omätliga djupet av Hans enväldiga och alltgenomträngande vilja har ur fullkomligt intet kallat till liv en skapelse, som är oändlig till sin omfattning och odödlig till sin varaktighet. Hans frikostighets under kan aldrig upphöra och strömmen av Hans barmhärtiga nåd kan aldrig hejdas. Förloppet av Hans skapande har inte haft någon början och kan inte få något slut.

I varje tidsålder och period har Han, genom det praktfulla ljus som spridits av Uppenbararna av Hans underbara väsen, vederkvickt allting så att vad helst, som återspeglar tecknen på Hans härlighet i himlarna och på jorden, inte må berövas Hans nåds utflöden, inte misströsta på strömmen av Hans ynnestbevis. Hur allomfattande är icke undren av Hans gränslösa nåd! Se, hur de har uppfyllt hela skapelsen. Sådan är deras kraft att inte en enda atom i hela världsalltet står att finna, vilken inte betygar bevisen på Hans makt, inte förhärligar Hans heliga namn och inte är betecknande för det strålande ljuset av Hans enhet. Så fulländad och mångsidig är Hans skapelse att inget sinne eller hjärta, hur klart eller rent det än må vara, någonsin kan fatta naturen hos den obetydligaste av Hans skapelser; än mindre utforska hemligheten med Honom, som är sanningens Morgonstjärna och det osynliga och okända Väsendet. De mest hängivna mystikers föreställningar, insikterna hos de mest bildade bland människor, det högsta beröm människans tunga eller penna kan framföra, är alla ett verk av människans inskränkta sinne och är bundna av dess begränsningar. Tio tusen Profeter, envar en Mose, står liksom slagna av åskan på deras sökandes Sinai vid Hans förbjudande stämma, "Du skall aldrig skåda Mig! "; medan otaliga Budbärare, var och en lika stor som Jesus, står förskräckta på sina himmelska troner vid förbudet, "Mitt väsen skall du aldrig fatta!" Från urminnes tid har Han varit höljd i den outsägliga heligheten av Sitt upphöjda Jag och skall för evigt förbliva insvept i den outgrundliga gåtan av Sitt okända väsen. Varje försök att nå förståelse av Hans otillgängliga verklighet har slutat i fullständig förvirring och varje ansträngning att närma sig Hans upphöjda Jag och föreställa sig Hans väsen har lett till förtvivlan och misslyckande.

Hur förvillande är det inte för mig, oansenlig som jag är, att försöka utforska Din kunskaps heliga djup! Hur fåfänga är inte mina ansträngningar att föreställa mig storheten hos den kraft, som finns inneboende i Ditt verk ‑ uppenbarelsen av Din skapande förmåga! Hur kan mitt öga, som icke äger någon förmåga att förnimma sig själv, göra anspråk på att ha urskilt Ditt väsen och hur kan mitt hjärta, redan oförmöget att uppfatta betydelsen av sina egna möjligheter, låtsas ha förstått Din natur? Hur kan jag påstå mig ha känt Dig, när hela skapelsen är förbryllad av Din hemlighet och hur kan jag tillstå att ej ha lärt känna Dig när, se, hela universum kungör Din närvaro och vittnar om Din sanning? Din nåds portaler har i all evighet varit öppna och medlen för att vinna tillträde till Din närvaro har varit tillgängliga för alla skapade varelser och uppenbarelserna av Din oförlikneliga skönhet har i alla tider varit präglade på alla varelsers verklighet, synliga och osynliga. Likväl, oaktat denna högst nåderika ynnest, denna fulländade och utsökta gåva, känner jag mig manad att betyga att Din helighets och härlighets förgård är omätligt upphöjd över alla andras kännedom utom Din och att Din närvaros gåta är outgrundlig för varje sinne utom Ditt eget. Ingen utom Du kan klargöra hemligheten med Din natur och intet annat än Ditt översinnliga väsen kan förstå Ditt outgrundliga väsens verklighet. Hur väldigt är inte antalet av de himmelska och allhärliga varelser, som i ödemarken av sin skilsmässa från Dig har vandrat alla sina livs dagar och misslyckats att till sist finna Dig! Hur stor är inte mängden av helgade och odödliga själar som gick vilse och blev förvillade medan de försökte att i sökandets öken se Ditt ansikte! Otaliga är Dina ivriga tillbedjare, vilka den förtärande lågan av avlägsenhet från Dig har fått att förfalla och gå under och tallösa är de trofasta själar, som villigt har lagt ned sina liv i hopp om att fa skåda Ditt anletes ljus. Suckarna och stönandena från dessa längtande hjärtan som trängtar efter Dig kan aldrig nå fram till Din heliga förgård, inte heller kan jämmern från vägfararna som törstar efter att få träda fram inför Ditt ansikte, nå upp till Din härlighets säte.

– 27 –

All pris tillkommer Guds enhet och all ära tillkommer Honom, den oinskränkte Herren, den oförliknelige och allhärlige Härskaren över världsalltet, som har skapat alla tings verklighet ur fullständig intighet, som har bragt till varande de mest förädlade och utsökta beståndsdelarna i Sin skapelse av ingenting, och som har mottagit Sina skapade varelser i Sitt rike av oförgänglig härlighet, varigenom Han räddar dem undan avlägsenhetens förnedring och den slutliga förintelsens faror. Ingenting annat än Hans alltomfattande nåd, Hans alltgenomträngande barmhärtighet, kunde ha varit i stånd att uppnå detta. Hur skulle det eljest ha varit möjligt för idel intighet att av sig själv ha förvärvat värdigheten och förmågan att höja sig ur sitt tillstånd av icke‑varande till varandets rike?

Efter att ha skapat världen och allt som lever och rör sig i den valde Han, genom ett direkt utövande av Sin obundna och oberoende vilja, att tilldela människan den unika utmärkelsen och förmågan att lära känna Honom och älska Honom ‑ en förmåga som ovillkorligen måste anses vara den skapande ingivelsen och det ursprungliga ändamålet, som ligger till grund för hela skapelsen... På den innersta verkligheten av varje skapat ting har Han gjutit skenet av ett av Sina namn och gjort det till mottagare av en av Hans egenskapers härlighet. (över människans verklighet har Han däremot samlat strålglansen av alla Sina namn och egenskaper och gjort den till en spegel för Sitt eget Jag. Ensam bland alla skapade ting har människan blivit utvald till en så stor ynnest, en så varaktig gåva.

Dessa krafter, med vilka den gudomliga givmildhetens Morgonstjärna och den himmelska ledningens Källa har utrustat människans verklighet, ligger emellertid dolda inom henne, liksom lågan är gömd i vaxljuset och ljusets strålar finns slumrande i lampan. Strålglansen av dessa krafter kan fördunklas av världsliga begär, liksom solens ljus kan döljas av damm och smuts som täcker spegeln. Varken vaxljuset eller lampan kan tändas genom deras egna ohjälpta ansträngningar, ej heller kan det någonsin bli möjligt för spegeln att befria sig själv från smutsen. Det är klart och uppenbart att förrän en eld tändes kommer lampan aldrig att bliva brinnande och om inte smutsen torkas bort från spegelns yta kan den aldrig uppvisa solens bild eller återkasta dess ljus och härlighet.

Och eftersom det inte kan finnas någon direkt förbindelselänk, som binder den ende sanne Guden vid Hans skapelse och ingen som helst likhet kan finnas mellan det förgängliga och den Evige, det tillfälliga och den Fullkomlige, har Han påbjudit att det i varje tidsålder och religionsordning uppenbaras en ren och fläckfri Själ i jordens och himmelens riken. Denna svårfattliga, denna gåtfulla och förandligade Varelse har Han tilldelat en tvåfaldig natur ‑ den fysiska som tillhör stoftets värld och den andliga som är född av Guds eget väsen. Han har dessutom förlänat Honom en tvåfaldig ställning. Den första ställningen, som är förknippad med Hans innersta verklighet, framställer Honom som en vars röst är Guds egen röst. Härom vittnar uttalandet: "Mångsidigt och gåtfullt är Mitt förhållande till Gud. Jag är Han själv och Han är Jag själv, men Jag är den Jag är och Han är den Han är." På liknande sätt med orden: "Stå upp, o Muhammad, ty se, den Älskande och den Älskade förenas och blir till ett i Dig." Likaså säger Han: "Det finns ingen som helst skillnad mellan Dig och Dem, utom det att De är Dina tjänare." Den andra ställningen är den mänskliga ställningen, som belyses med följande verser: "Jag är blott en människa som ni." "Säg, pris vare min Herre! Är jag mer än en människa, en apostel?" Dessa avskiljandets Väsen, dessa strålande Verkligheter är kanalerna för Guds alltgenomträngande nåd. Ledda av en osviklig väglednings ljus och förlänade högsta överhöghet, är de bemyndigade att använda Sina ords ingivelse, utgjutelserna av Sin ofelbara nåd och Sina uppenbarelsers helgande fläktar till att rena varje längtande hjärta och mottagliga ande från de världsliga bekymrens och begränsningarnas damm och smuts. Då, och först då, kommer Guds förtroende, förborgat i människans verklighet, att framträda från fördöljandets slöja, lika strålande som den gudomliga uppenbarelsens uppgående Himlakropp och resa tecknet på sin uppenbarade härlighet på krönet av människornas hjärtan.

Från de föregående avsnitten och anspelningarna har det otvivelaktigt klargjorts att det i jordens och himmelens riken med nödvändighet måste uppenbaras en Varelse, ett Väsen som skall verka såsom Uppenbarare och Förmedlare för överföring av nåd från Gudomen själv, allas högste Herre. Genom lärorna från denna sanningens Morgonstjärna kommer varje människa att göra framsteg och utvecklas tills hon når det tillstånd där hon kan uppenbara alla de slumrande krafter, varmed hennes innersta, verkliga jag har begåvats. Det är till just detta ändamål Guds Profeter och Hans Utvalda har framträtt bland människorna i varje tidsålder och religionsordning, och ådagalagt en sådan kraft som är Guds verk och en sådan makt som endast den Evige kan framvisa.

Kan någonsin en som är vid sina sinnens fulla bruk, med hänsyn till vissa ord vars innebörd han inte kan fatta, allvarligt föreställa sig att porten till Guds obegränsade vägledning alls kan slås igen framför människornas ansikten? Kan han någonsin tänka sig antingen en början eller ett slut för dessa gudomliga Ljusbärare, dessa strålande Ljus? Vilken utströmmande flod kan jämföras med strömmen av Hans allomfattande nåd och vilken välsignelse kan överträffa bevisen för en så stor och genomträngande barmhärtighet? Det kan inte finnas något tvivel alls att om Hans barmhärtighets och nåds flodvåg för ett ögonblick blev undanhållen världen skulle denna fullständigt förgås. Av denna anledning har portarna till den gudomliga barmhärtigheten, från en början som inte har någon början, slagits upp framför alla skapade tings ansikten och sanningens moln kommer, intill slutet som inte har något slut, att fortsätta att ösa sina ynnestbevis och gåvor på den mänskliga förmågans, verklighetens och personlighetens mylla. Sådana har Guds vägar ständigt varit från evighet till evighet.

– 28 –

Lycklig är den människa som står upp för att tjäna Min sak och förhärliga Mitt sköna namn. Fatta tag i Min bok med kraft från Min makt och håll orubbligt fast vid varje bud som Herren, Förordnaren, den Allvise har föreskrivit däri. Se, o Muhammad, hur shí'ih islams anhängares ord och handlingar har dämpat dess tidigaste dagars glädje och innerlighet och mattat den forntida glansen av dess ljus. I dess äldsta dagar, medan de ännu höll fast vid föreskrifterna, förbundna med namnet på deras Profet, mänsklighetens Herre, utmärktes deras bana av en obruten rad av segrar och framgångar. Allt eftersom de gradvis förirrade sig bort från sin ideelle Ledare och Mästare, när de vände sig bort från Guds Ljus och förvanskade grundsatsen om Hans gudomliga enhet och när de i ökad utsträckning samlade sin uppmärksamhet kring dem som endast var avslöjare av kraften i Hans ord, förvandlades deras styrka till svaghet, deras ära till vanära och deras mod till fruktan. Du kan se vilket deras tillstånd har blivit. Se, hur de har jämställt sig med Honom, som är den Gudomliga enhetens Brännpunkt. Se, hur deras onda gärningar har hindrat dem att på uppståndelsens dag igenkänna Sanningens ord, prisad vare Hans härlighet. Vi hyser hoppet att detta folk hädanefter skall värna sig mot fruktlösa förhoppningar och fåfänga inbillningar och uppnå sann förståelse av den gudomliga enhetens innebörd.

Uppenbarelsens person har alltid varit Guds ställföreträdare och talesman. Han är i sanning Dagbräckningen för Guds mest framstående titlar och Gryningsplatsen för Hans upphöjda egenskaper. Om några sätts upp vid Hans sida som jämlikar, om de betraktas såsom identiska med Hans person, hur kan man då fasthålla vid att det gudomliga väsendet är ett och ojämförligt, att Hans väsen är odelbart och utan like? Begrunda det som Vi genom sanningens makt har uppenbarat för dig och var du bland dem som förstår dess betydelse.

– 29 –

Guds avsikt med människans skapelse har varit och kommer alltid att vara, att möjliggöra för henne att lära känna sin Skapare och nå Hans närvaro. Om detta mest överlägsna syfte, detta högsta mål, bär alla de himmelska böckerna och de gudomligt uppenbarade, betydande skrifterna otvetydigt vittnesbörd. Vemhelst, som igenkänt den gudomliga ledningens Morgongryning och beträtt Hans heliga förgård, har närmat sig Gud och nått Hans närhet, en närhet som är det verkliga paradiset och för vilken himmelens ståtligaste boningar endast är en symbol. En sådan människa har nått kännedom om Hans ställning, som befinner sig "på två båglängders avstånd", som står bortom Sadratu'l‑Muntahá. Vemhelst som har undgått att igenkänna Honom skall ha dömt sig själv till avlägsenhetens förtvivlan, en avlägsenhet som inte är något annat än fullkomlig intighet och den nedersta eldens väsende. Sådant skall hans öde bliva, fastän han utifrån sett kan innehava jordens högsta säten och vara uppsatt på dess mest upphöjda tron.

Han, som är sanningens Morgonstjärna, är utan tvivel fullt i stånd att rädda egensinniga själar undan sådan avlägsenhet och att förmå dem att närma sig Hans förgård och nå Hans närhet. "Om Gud hade behagat, hade Han säkerligen gjort alla människor till ett folk." Hans avsikt är emellertid att göra det möjligt för de i anden rena och de i hjärtat avskilda att höja sig till stränderna av den allra största Oceanen i kraft av sin inneboende förmåga, så att de som söker den Allhärliges skönhet må utmärkas och skiljas från de egensinniga och förvända. Så har det blivit förordnat av den allhärliga och lysande Pennan...

Att Uppenbararna av gudomlig rättvisa, den himmelska nådens Morgongryningar, då de har framträtt bland människorna, alltid har varit i avsaknad av allt jordiskt herravälde och berövade tillgång till världslig makt måste tillskrivas denna samma princip om avskiljande och utmärkande, vilken besjälar det gudomliga syftet. Skulle det eviga Väsendet uppenbara allt det, som ligger förborgat inom Honom, skulle Han lysa i Sin härlighets överflöd skulle ingen firmas som ifrågasatte Hans makt eller förkastade Hans sanning. Ja, alla skapade ting skulle bliva så bländade och lamslagna av spåren av Hans ljus, att de förvandlades till fullkomligt intet. Hur kan de fromma under sådana förhållanden särskiljas från de styvsinta?

Denna princip har varit verksam i var och en av de föregående religionsordningarna och blivit rikligen bevisad... Det är av denna anledning, som i varje tidsålder då en ny Uppenbarare har framträtt och en ny uppenbarelse av Guds enastående kraft har förunnats människorna, de som misstrodde Honom, missledda av den oförlikneliga och eviga Skönhetens uppträdande i den dödliga människans klädedräkt, har misslyckats att igenkänna Honom. De har förirrat sig bort från Hans stig och undflytt Hans sällskap ‑ sällskap med Honom som är symbolen för närhet till Gud. De har även stått upp för att härja våldsamt bland de trognas led och utrota sådana som trott på Honom.

Se, hur de värdelösa och dåraktiga i denna religionsordning har inbillat sig, att de med sådana medel som massmord, plundring och förvisning kan släcka den lampa som den gudomliga maktens Hand har tänt, eller förmörka den eviga strålglansens Morgonstjärna. Så fullkomligt omedvetna de verkar vara om sanningen att sådana motgångar är den olja som underhåller denna lampas låga! Sådan är Guds omskapande makt. Han ändrar vadhelst Han önskar, Han äger i sanning makt över allting ...

Betänk vid alla tidpunkter den högsta makt som utövas av den fulländade Konungen och skåda bevisen på Hans makt och överlägsna inflytande. Helga era öron från deras fåfänga tal, vilka är förnekelsens symboler och våldets och vredens talesmän. Stunden närmar sig då ni skall bevittna den ende sanne Gudens makt segra över alla skapade ting och tecknen på Hans överhöghet omsluta hela skapelsen. På den dagen skall ni upptäcka, hur allt utom Han har blivit bortglömt och kommit att betraktas som ytterligt intet.

Det bör emellertid hållas i minnet, att Gud och Hans Uppenbarare under inga förhållanden kan lösas från den höghet och upphöjdhet De av naturen besitter. Ja, höghet och upphöjdhet är själva skapelser av Hans ord, om ni väljer att se med Min syn och inte med er egen.

– 30 –

Gud vittnar om att det inte finns någon Gud utom Han, den Nåderike, den Mest älskade. All nåd och frikostighet är Hans. Vemhelst Han vill skänker Han vadhelst Han önskar. Han är verkligen den Allstarke, den Allsmäktige, Hjälpen i farans stund, den i sig .själv Varande. Vi tror sannerligen på Honom, som i Bábs gestalt har sänts ned genom den ende sanne Gudens vilja, konungarnas Konung, den Allprisade. Vi svär dessutom tro och huldhet till den, som i Mustagháths tid är förutbestämd att bli uppenbarad, såväl som till dem som skall komma efter Honom intill det slut som inte har något slut. Vi erkänner i uppenbarelsen av var och en av dem, vare sig utåt eller inåt, uppenbarelsen av ingen utom Gud själv, om ni är bland dem som förstår. Var och en av dem är en Guds spegel, som inte återspeglar något annat än Hans Jag, Hans skönhet, Hans makt och härlighet, om ni vill förstå. Allt annat jämte dem skall betraktas som speglar med förmåga att återkasta härligheten från dessa Uppenbarare, vilka själva är det gudomliga Väsendets Huvudspeglar, om ni inte saknar förstånd. Ingen har någonsin undkommit dem, ej heller går det att hindra dem att uppnå sitt syfte. Dessa Speglar kommer för evigt att följa efter varandra och kommer att fortsätta att återspegla ljuset från Dagarnas uråldrige. De som återspeglar deras härlighet skall likaså fortvara i evighet, ty Guds nåd kan aldrig upphöra att flöda. Detta är en sanning som ingen kan vederlägga.

Till toppen av sidan

– 31 –

Betrakta med ditt inre öga den rad av på varandra följande uppenbarelser, som har sammanlänkat Adams uppenbarelse med Bábs. Jag betygar inför Gud att var och en av dessa Manifestationer har sänts ned genom utövandet av Guds vilja och syfte, att envar har varit bärare av ett särskilt budskap, att envar har varit anförtrodd en gudomligt uppenbarad bok och bemyndigad att avslöja en mäktig skrifts gåtor. Storleken av den uppenbarelse med vilken var och en av dem identifierats var otvetydigt förutbestämd. I sanning, detta är Vårt ynnestbevis till dem, om ni är bland dem som förstår denna sanning... Och när denna framåtskridande uppenbarelses förlopp nådde sin höjdpunkt i det skede då Hans oförlikneliga, Hans heligaste och upphöjda anlete skulle blottas för människornas ögon, då valde Han att dölja Sitt eget Jag bakom tusen slöjor, så att inte världsliga och dödliga ögon måtte upptäcka Hans härlighet. Detta gjorde Han vid en tid då tecknen och bevisen för en gudomligt bestämd uppenbarelse regnade över Honom ‑ tecken och synliga bevis som ingen kan räkna utom Herren, din Gud, alla världars Herre. När sedan fördöljandets fastställda tid var fullbordad släppte Vi, fortfarande insvepta i oräkneliga slöjor, ut en oändligt liten glimt av den strålande härlighet som omsluter Ynglingens ansikte och se, alla inbyggarna i rikena i höjden greps av en häftig oro och Guds gunstlingar föll ned i tillbedjan framför Honom. Sannerligen, Han har uppenbarat en härlighet sådan som ingen i hela skapelsen har skådat, emedan Han har trätt fram för att Själv förkunna Sin sak för alla som är i himlarna och alla som är på jorden.

– 32 –

Det som du har hört om Abraham, den Allbarmhärtiges Vän, är sant och inget tvivel rader därom. Guds röst befallde Honom att erbjuda Ismael som ett offer, så att Hans ståndaktighet i Guds Tro och Hans frigörelse från allt annat än Honom måtte uppvisas för människorna. Guds avsikt var dessutom att offra honom som en försoning för alla jordens folks synder och oförrätter. Samma ära bönföll Jesus, Marias Son, den ende sanne Guden, upphöjt vare Hans namn och härlighet, att förläna Honom. Av samma anledning skänktes Husayn som ett offer av Muhammad, Guds Apostel.

Ingen människa kan någonsin göra anspråk på att ha förstått Guds nåds förborgade och mångsidiga natur; ingen kan utforska Hans allomfattande barmhärtighet. Sådan har människornas förvändhet och deras ohörsamhet varit, så smärtsamma har de prövningar som har hemsökt Guds Profeter och deras utvalda varit, att hela mänskligheten förtjänar att plågas och förgås. Guds dolda och mest kärleksfulla försyn har emellertid med såväl synliga som osynliga medel skyddat den från straffet för dess ondska och skall fortsätta att beskydda den. Betänk detta i ditt hjärta, på det att sanningen må uppenbaras för dig och vik inte från Hans stig.

– 33 –

Det har påbjudits av Oss att Guds ord och alla dess möjligheter skall uppenbaras för människorna i sträng överensstämmelse med de villkor som förutbestämts av Honom, som är den Allvetande, den Allvise. Vi har även förordnat att dess döljande slöja skall vara intet annat än dess eget jag. Sådan är i sanning Vår makt att uppnå Vårt syfte. Skulle ordet tillåtas att plötsligt frisläppa all den kraft, som är förborgad i det, skulle ingen människa kunna bära tyngden av en så mäktig uppenbarelse. Ja, allt som är i himmelen och på jorden skulle fly i bestörtning inför det.

Betrakta det som har sänts ned till Muhammad, Guds Apostel. Vidden av den uppenbarelse, av vilken Han var bärare, hade klart förutbestämts av Honom, som är den Allsmäktige, den Allstarke. De, som hörde Honom kunde emellertid endast uppfatta Hans syfte i den utsträckning deras ställning och andliga mottaglighet medgav. Han avtäckte likaså visdomens ansikte i förhållande till deras förmåga att bära Hans budskaps börda. Knappt hade mänskligheten uppnått mognad, förrän Ordet uppenbarade för människors ögon de dolda krafter, varmed det blivit begåvat ‑ krafter som uppenbarade sig i sin härlighets överflöd, när den Uråldriga skönheten år sextio visade Sig i gestalt av 'Alí-Muhammad, Báb.

– 34 –

All pris och ära vare Gud, som i kraft av Sin makt har befriat Sin skapelse från icke‑varandets nakenhet och iklätt den livets mantel. Ur mängden av alla skapade ting har Han utvalt människans rena och juvel‑liknande verklighet för Sina särskilda gåvor och har begåvat den med en enastående förmåga att lära känna Honom och att återspegla storheten i Hans härlighet. Denna tvåfaldiga egenart som förlänats henne har rensat bort från hennes hjärta rosten av varje fåfängt begär och har gjort henne värdig den klädnad hennes Skapare har värdigats ikläda henne. Den har tjänat att rädda hennes själ ur okunnighetens armod.

Denna klädnad, varmed människans kropp och själ har blivit prydd, är själva grunden för hennes välfärd och utveckling. O, hur välsignad är inte den dag då människan, med bistånd av den ende sanne Gudens nåd och makt, har befriat sig från världens träldom och fördärv och allt vad däri finns och har nått sann och varaktig frid i skuggan av Kunskapens träd!

De sånger ditt hjärtas fågel har stämt upp i sin stora kärlek till sina vänner har nått deras öron och fått Mig att besvara dina frågor och avslöja för dig sådana hemligheter som Jag tillåtes yppa. I ditt högt ärade brev frågade du vilken av Guds Profeter som bör anses överlägsen de andra. Må du med visshet veta, att alla Guds Profeters innersta väsen är ett och detsamma. Deras enhet är fullkomlig. Gud, Skaparen, säger: Det finns ingen som helst skillnad mellan Bärarna av Mitt budskap. De har alla endast ett ändamål; deras hemlighet är samma hemlighet. Att föredra den ene framför den andre, att upphöja några över andra, är icke på något sätt tillåtet. Varje sann Profet har betraktat Sitt budskap såsom i grunden det samma som uppenbarelsen av varje annan Profet före Honom. Således, om någon människa inte skulle lyckas förstå denna sanning och följaktligen hänge sig åt fåfängt och opassande tal, skulle ingen vars blick är klar och vars förstånd är upplyst någonsin tillåta att sådant tomt prat fick honom att vackla i sin tro.

Storleken av Guds Profeters uppenbarelse i denna värld måste emellertid skifta. Var och en av dem har varit Bärare av ett bestämt budskap och bemyndigad att uppenbara Sig själv genom särskilda gärningar. Det är av detta skäl som de förefaller att skilja sig i storhet. Deras uppenbarelse kan liknas vid månens ljus, som gjuter sin strålglans över jorden. även om den visar ett nytt mått av klarhet varje gång den träder fram, kan likväl dess inneboende glans aldrig minska, inte heller kan dess ljus utsläckas.

Det är därför klart och tydligt, att varje skenbar förändring i deras ljusstyrka inte finns i ljuset självt utan snarare borde tillskrivas den varierande mottagligheten hos en ständigt växlande värld. Varje Profet, som den allsmäktige och oförliknelige Skaparen varit besluten att sända till jordens folk, har blivit anförtrodd ett budskap och ålagd att handla på ett sätt som bäst skulle möta kraven i den tidsålder i vilken Han framträdde. Guds avsikt med att sända Sina Profeter till människorna är tvåfaldig. Den första är att befria människobarnen från okunnighetens mörker och leda dem till den sanna insiktens ljus. Den andra är att tillförsäkra människosläktet fred och lugn och tillhandahålla alla medel genom vilka detta kan uppnås.

Guds Profeter bör betraktas som läkare, vars uppgift är att vårda världen och dess folk så att de genom enhetens ande måtte bota sjukdomen hos en splittrad mänsklighet. Ingen har fått rätten att ifrågasätta deras ord eller ringakta deras ledning, ty de är de enda som kan göra anspråk på att ha förstått patienten och ställt en riktig diagnos på sjukdomen. Ingen människa kan någonsin hoppas att nå de höjder, som den gudomlige Läkarens visdom och förstånd har uppnått, hur skarp uppfattningsförmåga hon än må ha. Man må därför inte förundras om behandlingen, som föreskrives av läkaren i denna dag, inte befinnes vara densamma som den han föreskrev tidigare. Hur skulle det kunna vara annorlunda när åkomman som hemsöker den lidande kräver ett särskilt läkemedel i varje stadium av hans sjukdom? På samma sätt har Guds Profeter varje gång de upplyst världen med den skimrande strålglansen av den gudomliga kunskapens Morgonstjärna, oföränderligen uppmanat dess folk att mottaga ljuset från Gud med sådana medel, som bäst tjänat fordringarna hos den tidsålder i vilken de framträdde. De var sålunda i stånd att skingra okunnighetens mörker och att gjuta härligheten av deras egen kunskap över världen. Det är mot den innersta naturen hos dessa Profeter som varje insiktsfull människa således måste rikta blicken, eftersom deras enda ändamål alltid har varit att leda de vilsegångna och giva frid åt de lidande. Detta är icke dagar av välgång och seger. Hela mänskligheten är i klorna på många sjukdomar. Sträva därför att rädda dess liv med den helande medicin, som den ofelbare Läkarens allsmäktiga hand har framställt.

Och nu beträffande din fråga om religionens beskaffenhet. Må du veta, att de som är sant visa har liknat världen vid det mänskliga templet. Liksom människans kropp behöver en dräkt att klädas i behöver mänsklighetens kropp prydas med rättvisans och visdomens mantel. Dess klädnad är uppenbarelsen som Gud har förunnat den. Närhelst denna klädnad har fyllt sitt ändamål skall den Allsmäktige förvisso förnya den.

Ty varje tidsålder behöver ett nytt matt av Guds ljus. Varje gudomlig uppenbarelse har sänts ned på det sätt, som passade förhållandena i den tid då den framträdde.

Beträffande din fråga om yttrandena fällda av ledarna för äldre religioner. Varje vis och prisvärd människa kommer utan tvivel att avhålla sig från sådant fåfängt och gagnlöst tal. Den oförliknelige Skaparen har skapat alla människor av ett och samma ämne och har upphöjt deras verklighet över återstoden av Sin skapelse. Framgång eller misslyckande, vinst eller förlust, måste därför bero av människans egna ansträngningar. Ju mer hon strävar, desto större blir hennes framsteg. Vi vill gärna hoppas att Guds frikostighets vårregn matte bringa det goda omdömets blommor att skjuta upp ur människohjärtats mylla och rena det från alla jordiska föroreningar.

– 35 –

Tänk efter en stund. Vad är det som i varje religionsordning har drivit jordens folk till att sky den Allbarmhärtiges Uppenbarare? Vad kunde ha förmått dem att vända sig bort från Honom och trotsa Hans myndighet? Om människor begrundade dessa ord, som har strömmat från den Gudomlige förordnarens penna, skulle de alla och envar skynda att emottaga denna av Gud givna och oförgängliga uppenbarelses sanning och skulle vittna om det som Han själv högtidligen har fastställt. Det är de fåfänga inbillningarnas slöja, som i dagarna för Uppenbararna av Guds enhet och Hans eviga härlighets Daggryningar har kommit emellan och skall fortsätta att komma emellan dem och resten av mänskligheten. Ty i de dagarna uppenbarar sig Han, som är den eviga Sanningen, i överensstämmelse med det som Han själv har avsett och inte i enlighet med människornas önskemål och förväntningar. Liksom Han har uppenbarat: "Så ofta. då en Apostel kommer till er med det som era själar inte önskar, sväller ni av högmod och behandlar några som bedragare och dräper andra."

Det kan inte finnas något som helst tvivel om att hade dessa Apostlar framträtt i förflutna tidsåldrar och cykler i överensstämmelse med de fåfänga inbillningar, som människornas hjärtan hade uppfunnit, skulle ingen ha förkastat dessa helgade Varelsers sanning. Fastän sådana människor natt och dag har tänkt på den ende sanne Guden, och har varit hängivet sysselsatta med att utöva sina andakter, har de ända till slut misslyckats med att igenkänna och ta del av nåden från Guds teckens Daggryningar och Uppenbararna av Hans ovedersägliga bevis. Om detta bär skrifterna vittnesbörd. Du har utan tvivel hört talas om det.

Betrakta Jesu Kristi religionsordning. Se, hur alla den generationens lärda män, trots att de ivrigt väntade på den Utlovades ankomst, inte desto mindre har förnekat Honom. Både Annas, den lärdaste bland Hans tids teologer, och Kaifas, översteprästen, fördömde Honom och avkunnade Hans dödsdom.

På liknande sätt, när Muhammad, Guds Profet ‑ må alla människor vara ett offer för Honom ‑ uppträdde, reste sig de lärda männen i Mekka och Medina mot Honom i Hans uppenbarelses första tid och tillbakavisade Hans budskap, medan de som var i avsaknad av all lärdom erkände och bekände sig till Hans Tro. Tänk efter en stund. Betrakta hur Balál, etiopiern, olärd som han var, uppsteg till trons och övertygelsens himmel, medan 'Abdu'lláh Ubbayy, en ledare bland de lärde, illvilligt strävade efter att bekämpa Honom. Se, hur en enkel herde blev så medryckt av hänryckningen i Guds ord, att han kunde erhålla tillträde till sin Mest älskades boning och blev förenad med Honom som är mänsklighetens Herre, medan de som yvdes över sin kunskap och visdom förirrade sig långt bort från Hans stig och förblev berövade Hans nåd. Av denna anledning har Han skrivit: "Han som är upphöjd ibland er skall bliva förödmjukad och han som är förödmjukad skall bliva upphöjd." Hänsyftningarna till detta ämne står att finna i de flesta av de himmelska böckerna liksom i uttalandena från Guds Profeter och Budbärare.

Sannerligen säger Jag, sådan är denna saks storhet att fadern flyr från sin son och sonen flyr från sin fader. Påminn er berättelsen om Noak och Kanaan. Gud give, att ni i dessa den himmelska fröjdens dagar inte måtte beröva er den allhärlige Gudens ljuva dofter och må ta del av Hans nåds utflöden i denna andliga vårtid. Stå upp i Hans namn, som är all kunskaps syfte och höj era röster med fullständig frigörelse från människornas lärdom och förkunna Hans sak. Jag svär vid den gudomliga uppenbarelsens Morgonstjärna! I själva det ögonblick ni står upp, skall ni bevittna hur en ström av gudomlig kunskap rusar fram ur era hjärtan och skall skåda Hans himmelska visdoms under uppenbarade i hela deras härlighet framför er. Om ni smakade sötman av den Allbarmhärtiges yttranden, skulle ni tveklöst uppge era jag och våga era liv för den Högt älskade.

Vem kan någonsin tro, att denne Guds Tjänare någon gång i Sitt hjärta har hyst begär till någon världslig värdighet eller förmån? Den sak, som är förbunden med Hans namn, står högt över de obeständiga tingen i denna värld. Betrakta Honom, en landsförvisad, ett offer för tyranniet, i detta allra största fängelse. Hans fiender har angripit Honom från varje sida och skall fortsätta att göra detta intill Hans livs ände. Vadhelst Han därför säger till er är helt för Guds skull, så att jordens folk till äventyrs må rena sina hjärtan från befläckelsen av ont begär, må slita sönder dess slöja och uppnå kunskapen om den ende sanne Guden ‑ den mest upphöjda ställning till vilken någon människa kan höja sig. Deras tro eller tvivel på Min sak kan varken gagna eller skada Mig. Vi kallar dem helt för Guds skull. Han har i sanning medel att undvara alla skapade varelser.

– 36 –

Må du veta, att när Människosonen gav upp andan till Gud, fällde hela skapelsen bittra tårar. Genom att Han uppoffrade Sig själv ingöts emellertid en ny förmåga i alla skapade varelser. Dess påtaglighet, om vilken alla jordens folk bär vittnesbörd, är nu uppenbar för dig. Den djupaste visdom de visa har yttrat, den djupsinnigaste lärdom som något förstånd har framvisat, de konstverk som de skickligaste händer har framställt, det inflytande som utövats av de mäktigaste härskare, är endast uppenbarelser av den livgivande kraft som frigjorts genom Hans enastående, Hans alltgenomträngande och lysande ande.

Vi vittnar om att när Han kom till världen, spred Han Sin härlighets glans över alla skapade ting. Genom Honom tillfrisknade den spetälske från förvändhetens och okunnighetens spetälska. Genom Honom renades de okyska och egensinniga. Genom Hans makt, född av allsmäktige Gud, öppnades de blindas ögon och helgades syndarens själ.

Spetälska kan tolkas som varje slöja som kommer emellan människan och igenkännandet av Herren, hennes Gud. Vemhelst som tillåter sig att utestängas från Honom är i sanning en spetälsk som inte skall ihågkommas i Guds rike, den Mäktige, den Allprisade. Vi bär vittnesbörd om att varje spetälsk blev renad genom kraften i Guds ord, varje sjukdom blev botad, varje mänskligt lyte blev avlägsnat. Det var Han som renade världen. Välsignad är den som med ett ansikte strålande av ljus vänt sig till Honom.

– 37 –

Välsignad är den människa, som erkänt sin tro på Gud och Hans tecken och insett att "Han skall inte tillfrågas om Sina gärningar". En sådan insikt har av Gud gjorts till en prydnad för varje tro och till själva dess grundval. Därpå måste erkännandet av varje vacker handling bero. Fäst dina ögon på det, så att de upproriskas viskningar inte till äventyrs bringar dig på fall.

Skulle Han påbjuda såsom laglig en sak, som sedan urminnes tider varit förbjuden och förbjuda det som i alla tider ansetts lagligt, har ingen fått rätten att ifrågasätta Hans myndighet. Vemhelst som tvekar, vore det så för mindre än ett ögonblick, bör betraktas som lagbrytare.

Vemhelst som inte har insett denna upphöjda och grundläggande sanning och har misslyckats att nå denna mest upphöjda ställning kommer tvivlets vindar att skaka och de otrognas tal kommer att splittra hans själ. Den som har erkänt denna grundsats skall begåvas med den mest fulländade fasthet. All ära tillkommer denna allhärliga ställning, vars åminnelse pryder varje upphöjd skrift. Sådan är den lära Gud skänker dig, en lära som skall befria dig från varje slag av tvivel och villrådighet och göra det möjligt för dig att ernå frälsning både i denna världen och i nästa. Han är sannerligen den Alltförlåtande, den Mest givmilde.

– 38 –

Var förvissad om att den Gudomliga uppenbarelsens ljus i varje religionsordning har förunnats människorna i en grad motsvarande deras andliga fattningsgåvor. Tänk på solen. Hur svaga dess strålar är i det ögonblick den visar sig över horisonten. Hur dess värme och styrka gradvis ökar när den närmar sig zenit, medan den låter alla skapade ting vänja sig vid den växande ljusstyrkan. Hur den jämnt avtar tills den når sin nedgångsplats. Skulle den helt plötsligt uppenbara sina dolda krafter skulle den utan tvivel skada allt skapat... Om på samma sätt Sanningens sol i Sitt uppenbarandes tidigaste skeden plötsligt i full utsträckning skulle röja den kraft, som den Allsmäktiges försyn har förlänat den, skulle det mänskliga förståendets jord tyna bort och förtäras, ty människornas hjärtan skulle varken uthärda dess uppenbarelses styrka eller förmå spegla utstrålningen av dess ljus. Förskräckta och överväldigade skulle de upphöra att finnas till.

– 39 –

Pris vare Dig, o Herre Min Gud, för de underbara uppenbarelserna av Ditt outgrundliga påbud och de mångfaldiga vedermödor och prövningar Du bestämt för Mig. En gång överlämnade Du Mig i Nimrods händer, en annan gång tillät Du faraos käpp att plåga Mig. Endast Du kan, genom Din allomfattande kunskap och utövandet av Din vilja, uppskatta de oräkneliga lidanden Jag fått utstå i deras händer. Vidare kastade Du Mig i de gudlösas fängelsecell, utan annan anledning än att Jag känt Mig manad att viska en antydan i örat på Ditt konungadömes vackra inbyggare om den uppenbarelse, vilken Du genom Din kunskap hade ingivit Mig och vars innebörd Du hade yppat för Mig genom styrkan av Din makt. Och vidare påbjöd Du att Jag skulle halshuggas av de otrognas svärd. Vidare blev Jag korsfäst för att ha avtäckt Din lysande enhets dolda smycken inför människors ögon, för att ha uppenbarat för dem de underbara tecknen på Din oinskränkta och evigt bestående makt. Hur bittra var inte de förödmjukelser som i senare tid hopades över Mig på Karbilás slätt! Hur ensam kände Jag Mig inte bland Ditt folk! I vilket tillstånd av hjälplöshet blev Jag inte försatt i det landet! Otillfredsställda med sådana skymfer halshögg Mina plågoandar Mig och bar Mitt huvud högt från land till land, förevisande det för den klentrogna massans blickar och lämnade det på de förstockades och trolösas säten. I en senare tid hängdes Jag upp och Mitt bröst gjordes till måltavla för Mina fienders illvilliga grymhets pilar. Mina lemmar genomborrades av kulor och Min kropp slets sönder. Se slutligen, hur Mina svekfulla fiender i denna dag har slutit sig samman mot Mig och oupphörligt smider ränker för att indrypa hatets och illviljans gift i Dina tjänares .själar. Med hela sin kraft planlägger de att genomföra sina avsikter... Hur pinsam Min belägenhet än är, o Gud Min Högt älskade, hembär Jag tack till Dig och Min ande är tacksam för vadhelst som har drabbat mig på Ditt välbehags stig. Jag finner stor glädje i det som Du bestämt för Mig och hur olycksbringande de än blir välkomnar Jag de plågor och sorger Jag utsätts för.

– 40 –

O, Min Högt älskade! Du har inblåst Din ande i Mig och avskilt Mig från Mitt eget Jag. Du bjöd därefter att inte mer än ett svagt återsken, endast en sinnebild av Din verklighet i Mig, skulle lämnas kvar bland de förstockade och avundsjuka. Skåda hur de, missledda av denna sinnebild, har rest sig mot Mig och överhopat Mig med sina förnekanden! Avtäck därför Ditt Jag, o Min Mest älskade, och befria Mig från Min belägenhet.

Härvid svarade en röst: "Jag älskar, Jag håller denna sinnebild kär. Hur kan Jag tillåta, att endast Mina ögon betraktar denna sinnebild och att inget hjärta utom Mitt hjärta igenkänner den? Vid Min skönhet, som är densamma som Din skönhet! Min önskan är att dölja Dig för Mina egna ögon; hur mycket mera inte då för människornas ögon!"

Jag gjorde mig redo att svara, då se, skriften plötsligt tog slut och lämnade Mitt ämne ofullbordat och Mitt yttrandes pärla ouppträdd.

Till toppen av sidan

– 41 –

Gud är Mitt vittne, o folk! Jag sov på Min bädd, då se, Guds vind fläktade Mig och väckte Mig ur Min slummer. Hans livgivande ande återupplivade Mig och Min tungas band lossades för att uttala Hans kallelse. Anklaga Mig inte för att ha syndat mot Gud. Betrakta Mig inte med era ögon utan med Mina. Detta manar er Han som är den Nåderike, den Allvetande. Tror ni, o folk, att Jag har makten över Guds yttersta vilja och avsikt i Min hand? Fjärran vore det Mig att framföra ett sådant anspråk. Härom vittnar Jag inför Gud, den Allsmäktige, den Upphöjde, den Allvetande, den Allvise. Hade Guds Tros slutliga öde legat i Mina händer skulle Jag aldrig ens för ett ögonblick ha samtyckt till att uppenbara Mig för er, inte heller skulle Jag ha låtit ett ord falla från Mina läppar. Härtill är Gud Själv i sanning vittne.

– 42 –

O, rättvisans son! Nattetid har det odödliga Väsendets skönhet begivit sig från trofasthetens smaragdgröna höjder till Sadratu'l‑Muntahá och gråtit så bittert att härskarorna i höjden och invånarna i rikena därovan jämrade sig vid hans veklagan. Varpå det spordes: Varför denna jämmer och gråt? Han svarade: Som jag befallts, dröjde jag förväntansfullt på trofasthetens krön, men ändå inandades jag inte doften av trofasthet från dem som bor på jorden. Då, uppmanad att återvända, såg jag, o ve! Vissa av helighetens duvor var svårt prövade i klorna på jordens hundar. Därpå ilade himmelens jungfru obeslöjad och lysande från sin dolda boning och frågade efter deras namn och alla sades utom ett. På enträgen uppmaning yppades första bokstaven däri, varvid invånarna i de himmelska gemaken skyndade fram ur deras härlighets boningar. Och medan den andra bokstaven uttalades, föll de alla och envar ned i stoftet. I detta ögonblick hördes en röst från den innersta helgedomen: "Så långt och inte längre " Sannerligen, Vi bär vittnesbörd om det som de gjort och nu gör.

– 43 –

O Afnán, o du som har vuxit ut från Min uråldriga stam! Min ära och Min huldhet vilar över dig. Hur vidsträckt är inte Guds saks tabernakel! Det har överskyggat alla folk och släkten på jorden och skall inom kort samla hela mänskligheten under sitt beskydd. Ditt tjänandes dag är ml kommen. Oräkneliga skrifter bär vittnesbörd om de gåvor, som kommit dig till del. Stå upp för Min saks seger och besegra människornas hjärtan genom makten i dina ord. Du måste framvisa det som skall säkra fred och välfärd för de olyckliga och förtryckta. Omgjorda dina länder i din strävan, att du måhända kan befria fången ur hans fjättrar och göra det möjligt för honom att uppnå sann frihet.

Rättvisan sörjer idag sin belägenhet och rättfärdigheten suckar djupt under förtryckets ok. Tyranniets tunga moln har förmörkat jordens yta och insvept dess folk. Genom rörelsen hos Vår härlighets penna har Vi på den Allsmäktige förordnarens bud inblåst nytt liv i varje mänsklig kropp och ingivit ny kraft i varje ord. Alla skapade ting visar spår av denna världsomfattande förnyelse. Detta är de största, de mest glädjefulla nyheter som delgivits mänskligheten genom Denne förfördelades penna. Varför fruktar ni, Mina älskade? Vem är det som kan förskräcka er? En aning fuktighet räcker till för att upplösa den hårdnade lera ur vilken detta förvända släkte är format. Själva den handlingen att ni kommer tillsammans är tillräcklig för att skingra kraften hos dessa fåfänga och värdelösa människor ...

Varje människa med insikt kommer att på denna dag villigt medgiva att de råd, som Denne förfördelades penna har uppenbarat, utgör den högsta livgivande kraften för världens framåtskridande och upphöjelsen av dess folk. Stå upp, o människor, och var beslutna att genom styrkan i Guds makt vinna seger över era egna jag, på det att hela världen måhända kan frigöras och helgas från slaveriet under sina egna fåfänga inbillningars gudar ‑ gudar som har tillfogat sina eländiga dyrkare sådan skada och för vilkas lidande de är ansvariga. Dessa avgudar utgör de hinder som hämmat människan i hennes ansträngningar att gå framåt på fulländningens väg. Vi hyser den förhoppningen att den gudomliga maktens Hand må skänka mänskligheten sitt stöd och befria den ur dess svara förnedring.

I en av skrifterna har dessa ord uppenbarats: O Guds folk! Var inte upptagna av era egna angelägenheter, låt era tankar förbli riktade mot det som skall återupprätta människosläktets lycka och helga människornas hjärtan och själar. Detta kan bäst åstadkommas genom rena och heliga handlingar, genom ett dygdigt liv och ett gott uppförande. Tappra gärningar skall säkerställa denna saks seger och en helgonlik karaktär skall stärka dess makt. Håll fast vid rättfärdighet. o Bahás folk! Detta är i sanning den befallning som Denne förfördelade har givit er och Hans fria viljas första val för var och en av er.

O, vänner! Det åligger er att uppfriska och uppliva era själar genom den nåderika ynnest som i denna gudomliga, denna själsväckande vårtid strömmar ned över er. Hans stora härlighets Morgonstjärna har gjutit Sin strålglans över er och molnen av Hans gränslösa nåd har överskyggat er. Hur stor är inte belöningen till den som inte har berövat sig själv en så stor gåva och inte heller underlåtit att se skönheten hos sin Mest älskade i denna Hans nya skrud. Var på er vakt, ty den Onde lurar, beredd att förleda er. Rusta er mot hans illasinnade planer och fly undan mörkret som omger er under ledning av ljuset från den allseende Gudens namn. Låt er blick omfatta hela världen hellre än att begränsas till era egna jag. Den Onde är den som hindrar människobarnens upphöjelse och hämmar deras andliga utveckling.

Det åligger i denna dag varje människa att hålla fast vid allt det som befordrar alla nationers och rättrådiga regeringars intressen och höjer deras ställning. Genom varje vers, som den Högstes Penna har uppenbarat, har kärlekens och enhetens dörrar upplåsts och slagits upp inför människornas ögon. Vi har nyss förklarat, och Vårt ord är sanning: "Umgås med alla religioners anhängare i en anda av vänskaplighet och gemenskap!" Vadhelst som har fått människobarnen att undvika varandra och har orsakat tvedräkt och splittring bland dem har genom uppenbarandet av dessa ord blivit tillintetgjort och utplånat. Från Guds viljas himmel har, i avsikt att förädla tillvarons värld och upphöja människornas sinnen och själar, det som är det effektivaste instrumentet för hela det mänskliga släktets fostran nedsänts. Den högsta essensen av, och det mest fulländade uttrycket för, vadhelst folken sedan gammalt antingen har uttalat eller skrivit har genom denna den mäktigaste uppenbarelsen blivit nedsänt från Guds, den Allbesittandes, den Evigt beståendes, viljas himmel. Av gammalt har det uppenbarats: "Kärlek till sitt land är ett grundvillkor i Guds Tro." Upphöjdhetens Tunga har emellertid på Sin uppenbarelses dag förkunnat: "Yvas skall inte den som älskar sitt land, utan den som älskar hela världen." Genom den kraft som frigjorts av dessa upphöjda ord har Han skänkt ny ingivelse och givit ny vägledning åt människohjärtats fåglar och har utplånat varje spår av inskränkning och begränsning ur Guds heliga bok.

O, rättvisans folk! Var strålande som ljuset och lysande som elden, som flammade i den brinnande busken. Klarheten av er kärleks eld skall utan tvivel sammansmälta och förena de stridande folken och släktena på jorden, medan häftigheten i fiendskapens och hatets flammor inte kan leda till annat än strid och ödeläggelse. Vi bönfaller Gud att Han må skydda Sina skapelser mot Hans fienders onda planer. Sannerligen, Han har makt över alla ting.

Allprisad vare den ende sanne Guden ‑ upphöjd vare Hans härlighet ‑ ty Han har genom den Högstes Penna öppnat portarna till människornas hjärtan. Varje vers som denna Penna har uppenbarat är en ljus och lysande portal, som röjer härligheterna i ett heligt och fromt liv, i rena och fläckfria handlingar. Uppmaningarna och budskapet som Vi gav var aldrig ämnade att nå eller gagna endast ett land eller folk. Mänskligheten måste i sin helhet hålla fast vid allt som uppenbarats och förunnats för den. Då, och först då, skall den vinna sann frihet. Hela jorden är upplyst av Guds uppenbarelses strålande ljus. Han som förebådade den gudomliga ledningens ljus ‑ må hela skapelsen vara ett offer till Honom ‑ framträdde år sextio för att tillkännage en ny uppenbarelse av den Gudomliga anden, och följdes tjugo år senare av Honom, genom vars ankomst världen blev mottagare av denna utlovade härlighet, denna underbara ynnest. Se hur största delen av mänskligheten har iklätts förmåga att lyssna till Guds mest upphöjda ord ‑ det ord, på vilket alla människors sammanförande och andliga uppståndelse måste bero ...

O Guds folk! Gör era hjärtan uppmärksamma på råden från er sanne, er ojämförlige Vän. Guds ord kan liknas vid ett ungt träd vars rötter har planterats i människornas hjärtan. Det åligger er att gynna dess tillväxt med visdomens levande vatten av rena och heliga ord, så att dess rötter må bli djupt rotade och dess grenar må sträcka sig ut så högt som till himlarna och längre.

O, ni som dväljs på jorden! Det utmärkande drag, som kännetecknar denna högsta uppenbarelses framstående natur, består i att Vi å ena sidan har utplånat från bladen i Guds heliga bok vadhelst som har varit orsak till missämja, illvilja och skadegörelse bland människobarnen och a andra sidan har fastställt de väsentliga förutsättningarna för endräkt, förståelse och fullständig och varaktig enhet. Väl är det med dem som iakttager Mina föreskrifter.

Upprepade gånger har Vi förmanat Våra älskade att undvika, ja, att fly allt, vad det än må vara, från vilken odören av missämja kan förnimmas. Världen är i stor oro och dess folks sinnen befinner sig i ett tillstånd av fullständig förvirring. Vi bönfaller den Allsmäktige att Han i Sin nåd måtte upplysa dem med Sin rättvisas härlighet och sätta dem i stånd att upptäcka det som skall gagna dem i alla tider och under alla förhållanden. Han, i sanning, är den Allbesittande, den Högste.

– 44 –

Lägg inte åt sidan fruktan för Gud, o ni världens lärde, och döm rättvist Denne olärdes sak, för vilken alla Guds, Beskyddaren, den Självbeståendes böcker har vittnat... Kan inte fruktan för gudomligt missnöje, fruktan för Honom, som inte har någon like eller make, väcka er? Han som världen förorättade har vid inget tillfälle umgåtts med er, har aldrig studerat era skrifter, inte heller deltagit i några av era dispyter. Klädedräkten Han bär, Hans böljande lockar, Hans huvudbonad intygar sanningen i Hans ord. Hur länge skall ni framhärda i er orättvisa? Se den boning vari Han, som är rättvisan förkroppsligad, har tvingats dväljas. öppna era ögon och, då ni skådar Hans belägenhet, begrunda flitigt det era händer har gjort, att ni måhända inte behöver bliva berövade Hans gudomliga yttrandes ljus, inte heller förbliva utan er del av Hans kunskaps ocean.

Vissa bland både frälse och ofrälse har invänt att Denne förorättade varken är medlem av det prästerliga ståndet eller ättling till Profeten. Säg: O, ni som påstår er vara rättrådiga! Tänk efter en liten stund och ni skall inse hur oändligt upphöjd Hans nuvarande ställning är över den ställning ni påstår att Han skulle innehava. Den Allsmäktiges vilja har bestämt, att från en familj helt i avsaknad av allt vad teologer doktorer, de visa och vetenskapsmän vanligen äger skulle Hans sak framspringa och bli uppenbarad.

Den Gudomliga andens fläktar väckte Honom och bjöd Honom stå upp och förkunna Sin uppenbarelse. Knappt ha(le Han vaknat ur Sin slummer förrän Han höjde rösten och kallade hela mänskligheten till Gud, alla världars Herre. Vi har förmåtts uppenbara dessa ord på grund av människors svaghet och bräcklighet; den sak Vi har förkunnat är annars sådan att ingen penna någonsin kan beskriva den, inte heller kan något sinne fatta dess storhet. Härom vittnar Han som hos Sig har moderboken.

– 45 –

Den Uråldriga skönheten har samtyckt till att slås i järn, på det att mänskligheten må frigöras från sin träldom, och har godtagit att bliva fånge i denna ytterst mäktiga fästning, så att hela världen må ernå sann frihet. Han har tömt sorgens bägare till sista droppen, så att alla jordens folk må vinna bestående fröjd och uppfyllas av glädje. Detta är er Herres barmhärtighet, den Medlidsamme, den Mest barmhärtige. Vi har godtagit att bliva förnedrad, o ni som tror på Guds enhet, så att ni må bliva upphöjda, och har lidit under mångfaldiga hemsökelser på det att ni må hava framgång och leva väl. Han som har kommit för att ånyo bygga hela världen, se hur de som har gjort sig till Guds likar har tvingat Honom att dväljas i den ödsligaste av städer!

– 46 –

>

Jag sörjer inte över bördan av Min fångenskap. Inte heller bedrövas Jag av Min förödmjukelse eller de vedermödor Jag får utstå i Mina fienders händer. Vid Mitt liv! De är Min härlighet, en härlighet varmed Gud har utsmyckat Sitt eget Jag. Ack, om ni endast visste det!

Den vanära Jag fått bära har blottat den härlighet varmed hela skapelsen blivit beklädd och genom de grymheter Jag har utstått har rättvisans Morgonstjärna uppenbarat Sig och gjutit Sin strålglans över människorna.

Jag sörjer över dem som har ägnat sig åt sina missriktade lidelser och säger sig vara förenade med Guds Tro, den Nåderike, den Allprisade.

Det tillkommer Bahás folk att dö för världen och allt som finns däri, att så befria sig från alla jordiska ting att paradisets invånare må inandas helighetens ljuva doft från deras klädedräkt, att alla folk på jorden må igenkänna den Allbarmhärtiges klarhet i deras ansikten och att Guds, den Allsmäktiges, den Allvises gåvor och tecken må spridas vida omkring genom dem. De som har befläckat Guds saks rena namn genom att följa köttets lust ‑ de svävar i uppenbar villfarelse!

– 47 –

O, judar! Om ni är inriktade på att ännu en gång korsfästa Jesus, Guds Ande, avrätta Mig, ty Han har än en gång, i Min person, blivit uppenbarad för er. Behandla Mig som ni önskar, ty Jag har svurit att lägga ned Mitt liv på Guds väg. Jag kommer inte att frukta någon, om så jordens och himmelens makter ingår förbund mot Mig. Evangeliets anhängare! Om ni hyser längtan att dräpa Muhammad, Guds Apostel, grip Mig och gör slut på Mitt liv, ty Jag är Han, och Mitt Jag är Hans Jag. Gör mot Mig som ni behagar, ty Mitt hjärtas innersta längtan är att uppnå Min Mest älskades närvaro i Hans härlighets rike. Sådant är det gudomliga påbudet, om ni känner det. Muhammads anhängare! Om det är er önskan att med era pilar genomborra bröstet på Honom som har låtit Sin bok, Bayán, nedsändas till er, bär hand på Mig och förfölj Mig, ty Jag är Hans Högt älskade, uppenbarelsen av Hans eget Jag, fastän Mitt namn inte är Hans namn. Jag har kommit i skuggorna av härlighetens moln och har förlänats oövervinnelig makt av Gud. Han är sannerligen Sanningen, Kännaren av okända ting. Jag väntar sannerligen från er den behandling ni bestått Honom som kom före Mig. Om detta vittnar i sanning alla ting, om ni är bland dem som lyssnar. O, Bayáns folk! Om ni har beslutat att utgjuta Hans blod, vars tillkommelse Báb har förkunnat, vars ankomst Muhammad har förutsagt och vars uppenbarelse Jesus Kristus själv har tillkännagivit, se hur Jag står redo och försvarslös framför er. Förfar med Mig efter era egna önskningar.

– 48 –

Gud är Mitt vittne! Hade det inte varit i strid med det som Guds skrifter har påbjudit skulle Jag med glädje ha kysst händerna på vemhelst som försökte utgjuta Mitt blod på den Högt älskades stig. Jag skulle dessutom ha skänkt honom en del av de världsliga ting Gud har tillåtit Mig att äga, även om han som utförde denna handling skulle ha uppväckt den Allsmäktiges vrede, utsatt sig för Hans förbannelse och förtjänat att pinas i Guds evighet, den Allbesittande, den Rättrådige, den Allvise.

– 49 –

Vet i sanning, att närhelst denne Yngling vänder blicken mot Sitt eget jag, finner han det vara det obetydligaste i hela skapelsen. Dock, när Han begrundar det lysande skimmer Han har gjorts i stånd att uppenbara, se, detta jag förvandlas framför Honom till en högsta kraft som genomtränger alla synliga och osynliga tings väsen. Ära vare Honom, som genom sanningens kraft har sänt ned uppenbarelsen av Sitt eget Jag och anförtrott Honom Sitt budskap till hela mänskligheten.

– 50 –

Skaka av er försumlighetens slummer, o ni likgiltiga, så att ni må skåda strålglansen som Hans härlighet har spritt över världen. Hur dåraktiga är inte dessa som knota över den för tidiga födelsen av Hans ljus. O ni som är invärtes blinda! Om än för tidigt eller för sent, Hans strålande härlighets tecken är nu verkligen uppenbara. Det tillkommer er att förvissa er om huruvida ett sådant ljus har visat sig eller ej. Det står varken i er makt eller i min att fastställa den tid vid vilken det skulle uppenbaras. Guds outgrundliga vishet har på förhand bestämt dess stund. Var nöjda, o människor, med det som Gud har önskat för er och förutbestämt för er ... O mina vedersakare! Den eviga ledningens Morgonstjärna är mitt vittne: Hade det stått i min makt, skulle jag under inga förhållanden ha samtyckt till att göra mig bemärkt bland människor, ty det namn jag bär försmår i högsta grad att ansluta sig till denna generation, vars tungor är smutsade och vars hjärtan är falska. Och närhelst jag valde att hålla mig tyst och stilla, se, rösten från den Helige ande, som stod på min högra sida, väckte mig och den Högste anden framträdde för min åsyn och Gabriel överskyggade mig och Härlighetens ande upprörde min själ och bjöd mig att stå upp och bryta min tystnad. Om er hörsel blir renad och era öron uppmärksamma skall ni säkert förnimma att varje lem av min kropp, ja alla min varelses atomer utropar och bär vittnesbörd om detta budskap: "Gud, jämte vilken det inte finns någon Gud och Han vars skönhet nu är uppenbar, är speglingar av Hans härlighet till alla som är i himmelen och på jorden."

Till toppen av sidan

– 51 –

O folk! Jag svär vid den ende sanne Guden! Detta är den Ocean, från vilken alla hav härrör och med vilken de alla slutligen skall förenas. Från Honom har alla Solar skapats och till Honom skall de alla återvända. Genom Hans makt har den gudomliga uppenbarelsens Träd frambringat Sina frukter, vilka alla har sänts ned i en Profets gestalt och burit ett budskap till Guds varelser i var och en av de världar, vars antal Gud allena i Sin allomfattande kunskap kan räkna. Detta har Han utfört genom förmedling av endast en bokstav av Sitt ord, uppenbarat av Hans Penna ‑ en Penna förd av Hans

vägledande finger ‑ Hans finger stärkt av Guds sannings kraft.

– 52 –

Säg: O människor! Undanhåll inte Guds nåd och Hans barmhärtighet från er själva. Den som håller sig undan därifrån har sannerligen gjort en allvarlig förlust. Vad, o människor! Tillber ni stoftet och vänder er bort från er Herre, den Nåderike, den Allvälgörande? Frukta Gud och var inte bland dem som förgås. Säg: Guds bok har sänts ned i denne Ynglings gestalt. Helgad vare därför Gud, den mest utmärkte Skaparen. Tag er noga i akt, o världens folk, så att ni inte vänder er bort från Hans ansikte. Nej, skynda er att nå Hans närvaro och var bland dem, som har återvänt till Honom. Bed om förlåtelse, o människor, för att ni har brustit i er plikt mot Gud och för att ni har förbrutit er mot Hans sak och var inte bland de dåraktiga. Det är Han som har skapat er, det är Han som har närt era själar genom Sin sak och satt er i stånd att erkänna Honom, som är den Allsmäktige, den Mest upphöjde, den Allvetande. Det är Han som har avslöjat för era ögon Sin kunskaps skatter och låtit er uppstiga till övertygelsens himmel ‑ övertygelsen om Hans oemotståndliga, Hans ovedersägliga och mest upphöjda Tro. Tag er tillvara så att ni inte berövar er Guds nåd, att ni inte låter era gärningar bli till intet, och förneka inte sanningen i denna tydligaste, denna upphöjda, denna lysande och härliga uppenbarelse. Bedöm ärligt Guds, er Skapares sak och skåda det som har sänts ned från tronen i höjden och meditera däröver med rena och helgade hjärtan. Då skall sanningen i denna sak synas er lika uppenbar som solen i sin middagshöjds glans. Då kommer ni att räknas bland dem som har trott på Honom.

Säg: Det första och det förnämsta vittnesbördet, som bekräftar Hans sanning, är Hans eget Jag. Närmast efter detta vittnesbörd kommer Hans uppenbarelse. För den, som underlåter att erkänna antingen det ena eller det andra, har Han fastställt de ord Han har uppenbarat som prov på Sin verklighet och Sin sanning. Detta är sannerligen ett bevis på Hans kärleksfulla nåd mot människorna. Han har förlänat varje själ förmågan att känna igen Guds tecken. Hur kunde Han annars ha fullbordat Sitt vittnesbörd till människorna, om ni är bland dem som betänker Hans sak i era hjärtan. Han kommer aldrig att behandla någon orättfärdigt, inte heller kommer Han att belasta någon själ över dess förmåga. Han är sannerligen den Medlidsamme, den Allbarmhärtige.

Säg: Så stor är Guds saks härlighet att även den blinde kan förnimma den, så mycket mera då de vars syn är skarp, vars seende är rent. Den blinde, fastän oförmögen att se solens ljus, är inte desto mindre i stånd att erfara dess ihållande värme. De i hjärtat blinda bland Bayáns folk ‑ och till detta är Gud Mitt vittne ‑ är emellertid oförmögna, oberoende av hur länge Solen må lysa över dem, antingen att se dess härlighets ljus eller att uppskatta dess strålars värme.

Säg: O, Bayáns folk! Vi har i världen utvalt er till att känna och erkänna Vårt Jag. Vi har låtit er nalkas paradisets högra sida ‑ den plats från vilken den odödliga elden ropar på mångfaldiga språk: "Det finns ingen Gud jämte Mig, den Allstarke, den Högste". Tag er i akt så att ni inte låter er utestängas som av en slöja från denna Morgonstjärna, som lyser över gryningen till er Herres, den Allbarmhärtiges vilja och vars ljus har omslutit både små och stora. Rena er blick så att ni må förnimma dess glans med era egna ögon och lita inte på någon annans syn än er egen, ty Gud har aldrig belastat någon människa över hennes förmåga. Sålunda har det sänts ned till forna tiders Profeter och Budbärare och upptecknats i alla skrifterna.

Bemöda er, o människor, att vinna inträde i denna vida oändlighet, för vilken Gud har förordnat varken början eller slut, i vilken Hans röst har höjts och över vilken helighetens och härlighetens vällukt har spritts. Avkläd er inte upphöjdhetens klädnad, låt varken era hjärtan bliva berövade er Herres omnämnande eller era öron lyssnandet till de ljuva melodierna av Hans underbara, Hans upphöjda, Hans allbetvingande, Hans klara och mest vältaliga röst.

– 53 –

O Nasír, o Min tjänare! Gud, den eviga Sanningen är Mitt vittne. Den himmelska Ynglingen har denna dag höjt odödlighetens härliga kalk över människornas huvuden och väntar stående på Sin plats, och undrar vilket öga som kommer att känna igen Hans härlighet och vilken arm som utan tvekan skall sträckas fram för att fatta bägaren från Hans snövita hand och tömma den. Endast några få har hittills druckit av denna oförlikneliga, denna milt flödande nåd från den Uråldrige konungen. Dessa intar paradisets förnämsta boningar och är fast uppsatta på fullmaktens säten. Vid Guds rättfärdighet! Varken Hans härlighets speglar eller Hans namns Uppenbarare eller någon skapad varelse, som har funnits eller någonsin kommer att finnas, kan någonsin överträffa dem, om ni är bland dem som förstår denna sanning.

O Nasír! Denna dags överlägsenhet är oändligt upphöjd över människors fattningsförmåga, hur omfattande deras kunskaper och hur grundlig deras uppfattning än må vara. Hur mycket mera måste den inte överstiga deras föreställningar, vilka har avlägsnat sig från dess ljus och blivit utestängda från dess härlighet. Om du rev sönder den olycksbringande slöja som förblindar din syn skulle du skåda en sådan godhet, som ingenting från den början som inte har någon början till det slut som inte har något slut kan vare sig efterbilda eller jämföra sig med. Vilket språk skulle Han som är Guds Språkrör välja att tala, så att de som är utestängda från Honom som av en slöja kan erkänna Hans härlighet? De rättfärdiga, invånarna i det himmelska konungariket, skall dricka djupt av helighetens vin i Mitt namn, det allhärliga. Ingen annan an de skall fa del av sådana välgärningar.

– 54 –

Vid Guds, min Högt älskades, rättfärdighet! Jag har aldrig eftersträvat världsligt ledarskap. Min enda avsikt har varit att överlämna till människorna det som jag av Gud, den Nåderike, den Oförliknelige, befalldes framföra, så att det må lösgöra dem från allt som tillhör denna värld och lata dem uppnå sådana höjder som varken den gudlöse kan förstå eller den egensinnige kan föreställa sig.

– 55 –

Återkalla i minnet, o landet Tá (Tihrán), forna dagar då din Herre hade gjort dig till säte för Sin tron och insvept dig i Sin härlighets glans. Hur oändligt var inte dessa helgade varelsers antal, dessa övertygelsens sinnebilder som i sin stora kärlek till dig har givit sina liv och offrat allt för din skull! Glädje tillkommer dig och lycksalighet de som bebor dig. Jag betygar att från dig utgår, vilket varje omdömesgillt sinne känner till, Hans, världens Åstundades, levande andedräkt. I dig har den Osynlige blivit uppenbarad och från dig har utgått det som ligger fördolt för människors ögon. Vem skall Vi minnas i mängden av dem som uppriktigt älskade dig, vilkas blod har utgjutits innanför dina portar och vilkas stoft nu är gömt i din jord? Guds milda vällukt har oavbrutet spritts och skall beständigt fortsätta att spridas över dig. Vår penna har förmåtts fira minnet av dig och för att prisa tyranniets offer, dessa män och kvinnor som sover i din jord.

Bland dem är Vår egen syster, som Vi nu erinrar om som ett tecken på Vår trofasthet och som prov på Vår ömhet för henne. Hur beklaglig var inte hennes belägenhet. I vilket tillstånd av underkastelse återvände hon inte till sin Gud. Vi allena i Vår allomfattande kunskap har känt till det.

O, landet Tá! Du är fortfarande, genom Guds nåd, ett centrum kring vilket Hans älskade har samlats. Lyckliga är de, lycklig är varje flykting som söker ditt beskydd under sina lidanden på Guds väg, Herren över denna underbara dag. Välsignade vare de som minns den ende sanne Guden, som prisar Hans namn och ivrigt söker tjäna Hans sak. Det är till dessa människor som de heliga böckerna i forna dagar har hänvisat. På dem har de trognas härskare slösat sitt beröm och sagt: "Sällheten som väntar dem överträffar den sällhet vi nu åtnjuter." Han har verkligen sagt sanningen och detta intygar Vi nu. Deras ställnings härlighet har emellertid ännu inte yppats. Den gudomliga maktens Hand kommer med säkerhet att lyfta slöjan och uppenbara för människornas blickar det som skall uppmuntra och upplysa världens öga.

Hembär tack till Gud, den Eviga sanningen, upphöjd vare Hans härlighet, att ni har rönt en så underbar välvilja och smyckats med Hans lovords prydnad. Uppskatta värdet av dessa dagar och håll fast vid allt som tillkommer denna uppenbarelse. Han är i sanning Rådgivaren, den Medlidsamme, den Allvetande.

– 56 –

Låt ingenting bedröva dig, o landet Tá (Tihrán), ty Gud har utvalt dig att bli källan till glädje för hela mänskligheten. Han skall, om det är Hans vilja, välsigna din tron med en som skall härska med rättvisa, som skall samla Guds hjord som vargarna har skingrat. En sådan härskare skall med glädje och fröjd vända sitt ansikte mot och utsträcka sin ynnest till Bahás folk. Han räknas sannerligen som en juvel bland människorna i Guds ögon. Över honom vilar för alltid Guds härlighet och glansen av allt som dväljes i Hans uppenbarelses konungarike.

Jubla av stor glädje, ty Gud har gjort dig till "gryningen av Sitt ljus" eftersom inom dig föddes Hans härlighets Uppenbarare. Gläd dig över det namn som har förlänats dig ‑ ett namn genom vilket nådens Morgonstjärna har spridit Sin glans, varigenom både jord och himmel har blivit upplysta.

Inom kort kommer sakernas tillstånd inom dig att förändras och maktens tyglar att falla i folkets händer. Sannerligen, din Herre är den Allvetande. Hans myndighet omsluter alla ting. Vila du tryggt i din Herres nåderika ynnest. Hans barmhärtighets öga skall beständigt vara riktat mot dig. Den dag nalkas när din oro skall ha förvandlats till frid och ostört lugn. Så har det förordnats i den underbara boken.

– 57 –

När du har avlägsnat dig från Min närvaros förgård, o Muhammad, styr dina steg mot Mitt hus (Baghdádhuset) och besök det på din Herres vägnar. När du når dess dörr, .stå framför den och säg: Varthän har den Urgamla skönheten gått, o Guds största hus. Han genom vilken Gud har gjort dig till en ledstjärna för en tillbedjande värld och förklarat dig vara Hans minnestecken för alla som är i himlarna och alla som är på jorden? O forna dagar, när du, o Guds hus, gjordes till Hans fotapall, de dagar när i ändlösa toner den Allbarmhärtiges melodier strömmade ut från dig! Vad har det blivit av din juvel, vars glans har upplyst hela skapelsen? Varthän har de dagar svunnit under vilka Han, den uråldrige Konungen, hade gjort dig till Sin härlighets tron, de dagar under vilka Han hade valt dig allena att vara frälsningens ljus mellan jord och himmel och låtit dig i gryningen och om aftonen sprida den Allhärliges milda doft?

Var, o Guds hus, är majestätets och maktens Sol, som har inneslutit dig i Sin närvaros klarhet? Var är Han, Gryningen till din Herres kärleksfulla nåd, den Obundne, som hade upprättat Sitt säte inom dina väggar? Vad är det, o Guds tron, som har ändrat ditt ansiktsuttryck och kommit dina pelare att darra? Vad kan ha stängt din dörr inför deras ansikten, vilka ivrigt söker dig? Vad har gjort dig så bedrövad? Kan du ha blivit underrättad om, att världens Älskade förföljs av Sina fienders svärd? Herren välsigne dig och välsigne din trohet mot Honom, eftersom du har förblivit Hans följeslagare genom alla Hans sorger och Hans lidanden.

Jag betygar att du är skådeplatsen för Hans upphöjda härlighet, Hans heligaste boning. Från dig har utgått den Allhärliges andedräkt, en andedräkt som har spridits över alla skapade ting och fyllt de frommas bröst med glädje, de som dväljs i paradisets boningar. Himmelens härskaror och de som bor i Guds namns städer gråter över dig och sörjer över det som har drabbat dig.

Du är fortfarande symbolen för den Allsmäktiges namn och egenskaper, den punkt mot vilken jordens och himmelens Herre riktar Sin blick. Det har hänt dig detsamma som hände arken, i vilken Guds löfte om trygghet förvarades. Väl är det för den som fattar avsikten med dessa ord och erkänner Hans syfte, som är hela skapelsens Herre.

Lyckliga är de som från dig inandas den Barmhärtiges ljuva dofter, som erkänner din upphöjelse, som beskyddar din helgd, som vid alla tillfällen vördar din ställning. Vi bönfaller den Allsmäktige att deras ögon, som har vänt sig bort från dig och inte kunnat uppskatta ditt värde, måtte öppnas, att de verkligen erkänner dig och Honom som genom sanningens makt har lyft dig i höjden. I denna dag är de sannerligen förblindade för dig och fullständigt omedvetna om dig. Din Herre är i sanning den Nådefulle, den Förlåtande.

Jag bär vittnesbörd om att genom dig har Gud prövat Sina tjänares hjärtan. Välsignad vare den människa som styr sina steg mot dig och besöker dig. Ve den som förnekar din rätt, som vänder sig bort från dig, som skymfar ditt namn och kränker din helighet.

Sörj inte, o Guds hus, om din helighets slöja slits sönder av de otrogna. Gud har i skapelsens värld smyckat dig med Sitt minnes ädelsten. En sådan utsmyckning kan ingen människa någonsin vanhelga. Mot dig skall din Herres ögon under alla förhållanden förbliva riktade. Han skall sannerligen lyssna till bönen från var och en som besöker dig, som går runt dig och åkallar Honom i ditt namn. Han är sannerligen den Förlåtande, den Allbarmhärtige.

Jag bönfaller dig, o min Gud, vid detta hus, som har undergått sådan förändring vid sitt avskiljande från Dig, som sörjer över sin avlägsenhet från Din närvaro och l)eklagar Din bedrövelse, att förlåta mig och mina föräldrar och min släkt och de av mina bröder som har trott på Dig. Låt alla mina behov tillfredsställas genom Din givmildhet, o Du som är Namnens konung. Du är den Frikostigaste bland de frikostiga, alla världars Herre.

– 58 –

Erinra dig det som har uppenbarats för Mihdí, Vår tjänare, under första året av Vår förvisning till mysteriernas land (Adrianopel). Till honom har vi förutsagt det som måste drabba Vårt hus (Baghdádhuset) i kommande dagar, så att han inte ängslas för de plundringar och våldshandlingar som redan förövats mot det. Sannerligen, Herren din Gud känner till allt som är i himlarna och allt som är på jorden.

Till honom har Vi skrivit. Detta är inte den första förödmjukelse som Mitt hus utsatts för. I gångna dagar har förtryckarens hand hopat kränkningar över det. Sannerligen, det skall bliva så förnedrat i kommande dagar, att det far tårarna att strömma från varje urskiljande öga. Sålunda har vi för dig uppenbarat händelser dolda bakom den slöja som är outgrundlig för alla utom Gud, den Allsmäktige, den Allprisade. I tidens fullbordan skall Herren med sanningens makt upphöja det i alla människors ögon. Han skall låta det bli Mitt konungadömes banér, den helgedom kring vilken de trofastas samling kommer att kretsa. Så har Herren din Gud talat innan jämmerns dag kommer. Denna uppenbarelse har Vi givit dig i Vår heliga skrift, så att du inte sörjer över det som har drabbat Vårt hus genom fiendens angrepp. All pris vare Gud, den Allvetande, den Allvise.

– 59 –

Varje fördomsfri iakttagare skall villigt erkänna, att ända sedan Sin uppenbarelses gryning har Denne förorättade uppmanat hela mänskligheten att vända sitt ansikte mot härlighetens dagbräckning och har förbjudit korruption, hat, förtryck och ondska. Och likväl, se vad förtryckarens hand har gjort. Ingen penna vågar beskriva hans tyranni. Fastän Hans, den Eviga sanningens, syfte har varit att förläna evigt liv åt alla människor och tillförsäkra dem trygghet och fred, bevittna ändå hur de har rest sig för att utgjuta Hans älskades blod och har uttalat dödsdom över Honom.

Anstiftarna av detta förtryck är just de personer som, fastän så dåraktiga, anses som de visaste bland de visa. Sådan är deras blindhet att de, med oförställd hårdhet i detta befästa och plågsamma fängelse har kastat Honom, för vars tröskels tjänare världen har blivit skapad. Den Allsmäktige har emellertid trots dem och de som har förnekat sanningen i detta "stora tillkännagivande" förvandlat denna fängelsebyggnad till det mest upphöjda paradiset, himlarnas himmel.

Vi försmår inte sådana materiella förmåner som kan lindra Våra lidanden. Var och en av Våra följeslagare skall emellertid bära Oss vittnesbörd att Vår heliga förgård är helgad från och högt över sådana materiella fördelar. Vi har det oaktat mottagit, medan inspärrade i detta fängelse, de ting som de otrogna har bemödat sig om att beröva Oss. Om en människa befinnes villig att i Vårt namn uppföra en byggnad av rent guld eller silver eller ett hus smyckat med stenar av oskattbart värde, skulle en sådan önskan utan tvivel beviljas. Han gör sannerligen vad Han vill och föreskriver vad Han behagar. Tillåtelse har dessutom givits åt var och en som så önskar att kors och tvärs över detta land uppföra förnämliga och imponerande byggnader och inviga de rika och heliga områden, som gränsar till Jordanfloden och dess grannskap, åt tillbedjan och tjänande av den ende sanne Guden, prisad vare Hans härlighet, så att profetiorna upptecknade av den Högstes Penna i de heliga skrifterna, måtte uppfyllas och det som Gud, alla världars Herre, har avsett med denna mest upphöjda, denna heligaste, denna mäktiga och underbara uppenbarelse, måtte förklaras.

Vi har fordom yttrat dessa ord: Bred ut dina kläder, o Jerusalem! Betänk detta i era hjärtan, o Bahás folk, och hembär tack till er Herre, Uttolkaren, den Mest uppenbare.

Om de mysterier som inte är kända för någon utom Gud skulle lösas, finge hela mänskligheten se bevis på fullkomlig och fulländad rättvisa. Med en visshet som ingen kan betvivla, skulle alla människor hålla fast vid Hans bud och strängt följa dem. Vi har sannerligen förordnat i Vår bok en riklig och frikostig belöning för den som vänder sig bort från gudlöshet och lever ett rent och rättfärdigt liv. Han är i sanning den store Givaren, den Allvälgörande.

– 60 –

Min fångenskap kan inte förorsaka Mig någon skam. Nej, vid Mitt liv, den förlänar Mig ära. Vad som kan få Mig att skämmas är levnadssättet bland de av Mina anhängare som påstår sig älska Mig men i verkligheten följer den Onde. Dessa är i sanning bland de förtappade.

När den för denna uppenbarelse fastställda tiden var fullbordad och Han som är världens Morgonstjärna framträdde i 'Iráq, bjöd Han Sina anhängare iakttaga det som skulle helga dem från all jordisk förförelse. Somliga föredrog att följa en missriktad böjelses önskningar medan andra vandrade rättfärdighetens och sanningens väg och fördes rätt.

Säg: Han skall inte räknas till Bahás folk som följer sina världsliga begär eller fäster sitt hjärta vid jordiska ting. Min trofaste anhängare är den som, om han kommer till en dal av rent guld, lätt som en sky passerar rakt igenom den och varken vänder sig om eller tvekar. En sådan människa är förvisso av de Mina. Från hans klädnad kan himmelens härskaror inandas helighetens vällukt ... Och om han mötte den vackraste och behagligaste bland kvinnor skulle han inte i sitt hjärta känna den ringaste skymt av begär till hennes skönhet. En sådan är sannerligen en varelse av obefläckad renhet. Så lär dig Dagarnas uråldriges Penna, din Herre, den Allsmäktige, den Allvälgörande.

Till toppen av sidan

– 61 –

Världen befinner sig i födslovånda och dess oro ökar dag för dag. Dess ansikte är vänt mot egensinne och otro. Sådant skall dess tillstånd bliva, att det inte vore lämpligt och passande att avslöja det nu. Dess förvändhet skall fortsätta länge än. Och när den utsatta timmen är kommen skall det plötsligt uppträda något som skall få mänsklighetens lemmar att bäva. Då, och först då, kommer den gudomliga fanan att vecklas ut och paradisets näktergal att drilla sin melodi.

– 62 –

Återkalla i ditt minne Mina sorger, Mina bekymmer och Min oro, Mina lidanden och prövningar, tillståndet i Min fångenskap, de tårar Jag har gjutit, bitterheten i Min smärta och nu fångenskapen i detta avlägsna land. Gud, o Mustafá, bär Mig vittnesbörd. Om du finge höra vad som hänt den uråldriga Skönheten skulle du fly ut i vildmarken och gråta bittra tårar. I din sorg skulle du dunka dig i huvudet och skrika till likt en som sårats av huggormens gift. Var du tacksam mot Gud att Vi vägrat avslöja för dig hemligheten i dessa outgrundliga beslut som har blivit nedsända till oss från din Herres, den Starkaste, den Allsmäktiges viljas himmel.

Vid Guds rättfärdighet! Varje morgon som Jag steg upp från Min bädd upptäckte Jag otaliga mängder olyckor hopade bakom Min dörr och varje kväll när Jag lade Mig till vila, se, Mitt hjärta sargades av ångest över vad det fått utstå genom dess fienders djävulska grymhet. Med varje stycke bröd som den uråldriga Skönheten l)ryter är förenat hotet om ytterligare en hemsökelse och i varje droppe Han dricker är blandad de eländigaste vedermödors bitterhet. Han föregås vid varje steg Han tar av en här av oförutsedda olyckor medan bakom Honom följer otaliga pinande sorger.

Sådan är Min belägenhet, om du ville begrunda den i ditt hjärta. Låt emellertid inte din själ sörja över vad Gud har öst över Oss. Låt din vilja uppgå i Hans välbehag ty Vi har aldrig någonsin önskat något annat än Hans vilja och har välkomnat vart och ett av Hans oåterkalleliga beslut. Låt ditt hjärta vara fördragsamt och var inte förfärad. Följ inte spåren efter dem som är häftigt uppskakade.

– 63 –

O du, vars ansikte är vänt mot Mig. Så snart dina ögon får syn på Min födelsestad (Tihrán) från fjärran, stå upp och säg: "Jag har kommit till dig från fängelset, o landet Tá, med budskapet från Gud, Hjälpen i farans stund, den i sig själv Varande. Jag tillkännagiver för dig, o världens moder och ljuskälla för alla dess folk, din Herres kärleksfulla barmhärtighet och hälsar dig i Hans namn, som är den eviga Sanningen, Kännaren av osynliga ting. Jag vittnar om att Han, som är det förborgade namnet, uppenbarades inom dig och den osynliga skatten avtäcktes. Genom dig har alla tings hemlighet, såväl i det förflutna som i framtiden, avslöjats.

O landet Tá! Han som är namnens Herre kommer ihåg dig i Sin lysande hemvist. Du var Guds saks daggryning, Hans uppenbarelses källa, Hans största namns manifestation ‑ ett namn som fått människors hjärtan och själar att darra. Hur stort är inte antalet män och kvinnor, dessa tyranniets offer, som lagt ned sina liv på Guds stig inom dina murar och blivit begravda i din jord med sådan grymhet att det fått varje hedrad Guds tjänare att begråta deras tillstånd.

– 64 –

Det är Vår önskan att minnas den högsta lycksalighetens boning (Tihrán), den heliga och lysande staden ‑ den stad inom vilken den Högt älskades vällukter har spridits, där Hans tecken har brett ut sig, där vittnesbörden om Hans härlighet har uppenbarats, där Hans banér har höjts, där Hans helgedom har rests, där alla Hans visa förordningar har avslöjats.

Det är den stad, i vilken återföreningens milda doft har spridits, som har förmått dem som uppriktigt älskar Gud att närma sig Honom och att vinna tillträde till helighetens och skönhetens hemvist. Lycklig är den vandrare som styr sina steg mot denna stad, som får tillåtelse att inträda i den och ymnigt dricka återföreningens vin genom sin Herres, den Nåderikes, den Allprisades utflödande nåd.

Jag har kommit till dig, o land som är föremål för hjärtats längtan, med budskap från Gud och förkunnar för dig Hans nåderika ynnest och barmhärtighet och hälsar och prisar dig i Hans namn. Han har i sanning en omätlig frikostighet och godhet. Välsignad vare den människa som vänder sitt ansikte mot dig, som från dig mottager vällukten från Guds, alla världars Herres, närvaro. Må Hans härlighet vila över dig och glansen från Hans ljus omsluta dig, eftersom Gud har gjort dig till ett paradis for Sina tjänare och förklarat dig vara det välsignade och heliga land Han själv har omnämnt i de böcker, som Hans Profeter och Budbärare har uppenbarat.

Genom dig, o lysande härlighetens land, har fanan "det finns ingen annan Gud än Han" vecklats ut och standaret "Jag är verkligen Sanningen, Kännaren av osynliga ting" höjts. Det tillkommer alla som besöker dig att prisa dig och dem som bebor dig, som har grenat ut sig från Mitt Träd, som är dess blad, som är tecknet på Min härlighet, som följer Mig och älskar Mig, och som med största beslutsamhet har vänt ansiktet i riktning mot Min ärofulla ställning.

– 65 –

Återkalla i minnet Din ankomst till staden (Konstantinopel) hur sultánens ministrar trodde Dig vara obekant med deras lagar och förordningar och trodde Dig vara en av de okunniga. Säg: Ja, vid Min Herre! Jag är okunnig om allt utom vad Gud i Sin frikostiga välvilja har behagat lära Mig. Detta intygar Vi förvisso och erkänner det oförbehållsamt.

Säg: Om de lagar och förordningar vid vilka ni håller fast är ert eget påfund, kommer Vi på intet sätt att följa dem. Så har Jag blivit beordrad av Honom, som är den Allvise, den Allunderrättade. Sådan har Min hållning varit i det förgångna och sådan kommer den att förbliva i framtiden genom Guds kraft och Hans makt. Detta är i sanning den sanna och rätta vägen. Om de har föreskrivits av Gud, framlägg då era bevis om ni tillhör dem som talar sanning. Säg: Vi har skrivit ned i en bok, som inte lämnar onämnda någon människas gärningar hur betydelselösa de än må vara, allt vad de har beskyllt Dig för och allt vad de har gjort mot Dig.

Säg: Det tillkommer er, o statsråd, att hålla fast vid Guds föreskrifter och överge era egna lagar och förordningar och att vara bland dem som ledes rätt. Bättre är detta för er än allt ni äger, visste ni det blott. Om ni överträder Guds bud skall inte det ringaste grand av alla era gärningar vara godtagbara i Hans ögon. Ni skall inom kort upptäcka följderna av det som ni skall ha gjort i detta innehållslösa liv och skall vedergällas dem. Detta är verkligen sanningen, den obestridda sanningen.

Hur stort är inte deras antal som i gångna tider gjort sig skyldiga till de saker ni gjort och som, fastän med högre rang än ni, till slut åter har blivit jord och blivit överlämnade till sin oundvikliga dom! Om ni ändå kunde betänka Guds sak i era hjärtan! Ni skall följa i deras spår och tvingas träda in i en boning där det inte finns någon som är vänlig mot er eller hjälper er. Ni skall med visshet utfrågas om era gärningar skall ställas till ansvar för er pliktförsummelse i fråga om Guds sak och för att föraktfullt ha avvisat Hans älskade, som med tydlig uppriktighet har kommit till er.

Det är ni som tillsammans har hållit rådslag beträffande dem, ni som har föredragit att följa era egna önskningars ingivelser och övergivit skrifterna från Gud, Hjälpen i farans stund, den Allsmäktige.

Säg: Vad! Håller ni fast vid era egna påhitt och förkastar Guds föreskrifter? Ni har verkligen handlat orätt mot era egna jag och mot andra. Väl vore det om ni kunde förstå det! Säg: Om era regler och principer är grundade på rättvisa, hur kommer det sig då att ni följer dem som stämmer överens med era förvrängda böjelser och förkastar sådant som strider mot era önskningar? Med vilken rätt gör ni då anspråk på att döma rättvist mellan människor? Är era regler och principer sådana att de kan rättfärdiga er förföljelse av Honom som på er befallning har infunnit Sig för er, er förkastelse av Honom och den svåra skada ni dagligen tillfogar Honom? Har Han någonsin, om så blott för ett kort ögonblick, vägrat lyda er? Alla 'Iráqs invånare och dessutom varje omdömesgill iakttagare skall vittna om sanningen i Mina ord. Var rättvisa i er dom, o statsråd! Vad är det Vi har gjort Oss skyldiga till som skulle kunna rättfärdiga Vår förvisning? Vilken är överträdelsen som berättigar Vår utvisning? Det är Vi som har uppsökt er och likväl, se hur ni vägrade mottaga Oss! Vid Gud! Detta är en svår orättvisa som ni har begått en orättvisa med vilken ingen världslig orättvisa kan mäta sig. Till detta är den Allsmäktige Själv ett vittne ...

Ni skall veta att världen och dess fåfänglighet och dess prydnader skall försvinna. Intet kommer att bestå utom Guds rike som inte tillhör någon utom Honom, allas oinskränkte Herre, Hjälpen i farans stund, den Allhärlige, den Allsmäktige. Ert livs dagar skall svinna hän och alla de ting med vilka ni är sysselsatta och vilka ni yvs över skall gå förlorade och ni skall med säkerhet kallas samman av en skara av Hans änglar att inställa er på den plats där alla skapelsens lemmar skall fås att skälva och varje förtryckares kött att darra av skräck. Ni skall tillfrågas om era händers verk under detta ert fåfängliga liv och skall vedergällas era handlingar. Detta är den dag som oundvikligen skall komma över er, den timma som ingen kan hålla tillbaka. Detta har Han intygat vars tunga uttalar sanningen och som är Kännaren av alla ting.

– 66 –

Frukta Gud ni invånare i staden (Konstantinopel) och så inte oenighetens säd bland människorna. Vandra inte på den Ondes vägar. Vandra under ert livs få återstående dagar den ende sanne Gudens vägar. Era dagar skall försvinna liksom deras dagar som var före er. Till stoft skall ni återvända alldeles som era förfäder återvände.

Vet att Jag inte är rädd för någon utom Gud. På ingen annan än Honom har Jag förtröstat, ingen annan än Honom vill Jag vara trogen och Jag åstundar ingenting utom det Han har önskat för Mig. Detta är sannerligen Mitt hjärtas åstundan, visste ni det blott. Jag har hemburit Min själ och Min kropp som ett offer till Gud, alla världars Herre. Den som har lärt känna Gud skall inte känna någon annan än Honom och den som fruktar Gud skall inte rädas någon utom Honom, även om all världens krafter reste sig och ställde sig upp mot Honom. Jag yttrar ingenting utom på Hans befallning och följer, genom Guds kraft och Hans makt, intet utom Hans sanning. Han skall sannerligen löna de sannfärdiga.

Berätta, o Tjänare, om de ting Du såg vid tiden för Din ankomst till staden, så att Ditt vittnesbörd måtte bestå bland människor och tjäna som varning för dem som tror. Vid Vår ankomst till staden fann vi dess styresmän och äldste lika barn som kommit samman för att leka med lera. Vi varseblev ingen tillräckligt mogen för att från Oss förvärva de sanningar som Gud har lärt Oss, inte heller mogen för Våra underbara visdomsord. Vårt inre öga grät svårligen över dem och över deras överträdelser och deras fullständiga likgiltighet för det de var skapade för. Detta är vad Vi iakttog i den staden och vad Vi valt att uppteckna i Vår bok, så att det må tjäna som en varning för dem och för resten av mänskligheten.

Säg: Om ni söker detta livet och dess fåfängligheter skulle ni ha sökt dem medan ni ännu var i moderlivet, ty vid denna tid närmade ni er dem oupphörligen, kunde ni blott inse det. A andra sidan har ni alltsedan ni föddes och uppnådde mogen ålder hela tiden hållit på att avlägsna er från världen och närmat er stoftet. Varför då visa sådant begär att hopa jordiska skatter när era dagar är räknade och ert tillfälle nästan är förlorat? Vill ni då inte, o tanklösa varelser, skaka av er sömnen?

Lyssna till de råd, som denne Tjänare ger er för Guds skull. Han ber sannerligen inte om ersättning från er och fogar sig i vad Gud har förordnat för Honom och är fullständigt undergiven Guds vilja.

Era levnadsdagar är långt lidna, o folk, och ert slut närmar sig snabbt. Skjut därför ifrån er de saker ni har planlagt och som ni är fästa vid och håll fast vid Guds föreskrifter, så att ni måhända kan vinna det som Han har avsett för er och vara bland dem som eftersträvar en riktig levnadsbana. Gläd er inte åt världsliga ting och deras värdelösa utsmyckning, sätt inte heller ert hopp till dem. Låt er förtröstan vila på åminnelsen av Gud, den Mest upphöjde, den Störste. Han skall inom kort tillintetgöra alla de ting ni äger. Låt Honom vara er ledstjärna och glöm inte Hans förbund med er och var inte bland dem som är utestängda från Honom såsom av en slöja.

Tag er i akt så att ni inte sväller av stolthet inför Gud och föraktfullt tillbakavisar Hans älskade. Böj er ödmjukt för de trofasta, de som har trott på Gud och på Hans tecken, vilkas hjärtan vittnar om Hans enighet, vilkas tungor förkunnar Hans enhet och som inte talar annat än med Hans tillåtelse. Sålunda manar Vi er med rättvisa och varnar er med sanning så att ni till äventyrs måtte vakna.

Lägg inte på någon människa en börda som ni inte skulle vilja ha lagd på er och önska inte någon det ni inte skulle önska för er själva. Detta är Mitt råd till er om ni blott ville följa det.

Respektera prästerna och de lärda ibland er, de vilkas vandel överensstämmer med deras bekännelse, som inte överträder de gränser som Gud har fastställt, vilkas uppfattning är i enlighet med Hans bud såsom de uppenbarats i Hans bok. Vet, att de är lyktor till ledning för dem som är i himlarna och på jorden. De som åsidosätter och ringaktar prästerna och de lärda som lever ibland dem ‑ dessa har verkligen förändrat den ynnest med vilken Gud har hedrat dem.

Säg: Vänta tills Gud har beslutat ändra Sin välvilja mot er. Ingenting undgår Honom. Han känner både himlarnas och jordens hemligheter. Hans kunskap omfattar allting. Om ni skulle pröva era handlingar med oförvillat sinne skulle ni varken glädja er över vad ni har gjort eller vad ni i framtiden kommer att göra, inte heller fröjdas över de vedermödor med vilka ni har hemsökt Oss, ty ni är ur stånd att med sådana medel som dessa höja er ställning. Inte heller skulle ni vara i stånd att förringa upphöjdheten i Vår ställning. Nej, Gud kommer att öka gottgörelsen med vilken Han skall belöna Oss, för att Vi med ståndaktigt tålamod har utstått de vedermödor Vi lidit. Han skall sannerligen öka deras belöning som uthärdar med tålamod.

Vet att prövningar och vedermödor sedan urminnes tider har blivit lotten för Guds Utvalda och Hans älskade och sådana bland Hans tjänare som är avskilda från allt utom Honom, de vilka varken handel eller samfärdsel lockar från åminnelsen av den Allsmäktige, de som inte talar förrän Han har talat och som handlar i enlighet med Hans befallningar. Sådan är Guds ordning fordom satt i verket och sådan kommer den att förbli i framtiden. Välsignade är de orubbligt uthärdande, de som är tåliga under lidanden och vedermödor, som inte klagar vad som än vederfares dem och som vandrar på undergivenhetens väg ...

Den dag närmar sig när Gud skall ha uppväckt ett folk, som skall erinra sig Våra dagar, som skall berätta historien om Våra prövningar, som skall fordra återställande av Våra rättigheter från dem, som utan spår av bevis har behandlat oss med uppenbar orättvisa. Gud behärskar förvisso deras liv som har gjort Oss orätt och är väl medveten om deras gärningar. Han skall alldeles säkert gripa dem för deras synder. Han är sannerligen den strängaste bland hämnare.

Sålunda har Vi framburit till er budskapet om den ende sanne Guden och sänt ner till er det Han har förutbestämt för att ni möjligen måtte be Honom om förlåtelse, måtte återvända till Honom, måtte uppriktigt ångra er, måtte inse era missgärningar, måtte skaka av er sömnen, måtte resa er ur er likgiltighet, måtte gottgöra det ni svikit och vara bland dem som gör gott. Låt den som vill erkänna sanningen i Mina ord och vad beträffar den som inte vill, låt honom vända sig bort. Min enda uppgift är att påminna er om att ni försummat er plikt mot Guds sak, om ni till äventyrs skulle höra till dem som aktar på Min varning. Alltså, lyssna till Mitt tal och återvänd till Gud och ångra er, så att Han genom Sin nåd må ha förbarmande med er, må tvätta bort era synder och förlåta era överträdelser. Storheten i Hans barmhärtighet överträffar våldsamheten i Hans vrede och Hans nåd omfattar alla, såväl från det förgångna som i det kommande, som har skapats och iklätts livets klädnad.

– 67 –

I denna uppenbarelse har visat sig det som aldrig förut har visat sig. Vad beträffar de otrogna, som har bevittnat det som har uppenbarats, mumlar de och säger: "Sannerligen, denne är en trollkarl som har uttänkt en lögn emot Gud." De är i sanning ett utstött folk.

Berätta för nationerna, o Penna åt Dagarnas uråldrige, om det som har hänt i 'Iráq. Berätta för dem om budbäraren, som detta lands teologiska sammanslutning har gett uppdraget att möta Oss, som när han kom inför Oss frågade Oss om vissa vetenskaper och Vi svarade i kraft av den medfödda kunskap Vi besitter. Din Herre är sannerligen Kännaren av osynliga ting. "Vi betygar," sade han, "att den kunskap Du äger är sådan att ingen kan mäta sig med Dig: En sådan kunskap är emellertid otillräcklig för att hävda den upphöjda ställning som folket tillskriver Dig. Om Du talar sanning, framställ vad jordens folks förenade krafter är ur stånd att framställa." Så var det oåterkalleligt bestämt i förgården till din Herres, den Allhärliges, den Kärleksfulles närvaro.

"Bevittna! Vad är det du ser?" Han var förstummad. Och när han hämtat sig sade han: "Jag tror i sanning på Gud, den Allhärlige, den Allprisade."

"Gå du till folket och säg dem: 'Fråga vadhelst ni önskar. Mäktig är Han att göra vad Han vill. Ingenting vad det vara må, vare sig från det förgångna eller i framtiden, kan omintetgöra Hans vilja.' Säg: 'O, teologiska sammanslutning! Välj vilket ämne ni önskar och bed er Herre, barmhärighetens Gud, att uppenbara det för er. Om Han uppfyller er önskan i kraft av Sin överhöghet, tro då på Honom och var inte bland dem som förkastar Hans sanning."' "Förståelsens gryning har nu brutit in", sade han, "och den Allbarmhärtiges vittnesbörd är uppfyllt." Han reste sig och återvände till dem som sänt honom, på befallning av Gud, den Allhärlige, den Högt älskade.

Dagarna gick och han misslyckades med att komma tillbaka till oss. Slutligen kom en annan budbärare, som upplyste Oss om att folket hade avstått från det de ursprungligen hade avsett. De är verkligen ett föraktligt släkte. Detta är vad som hände i 'Iráq och det Jag avslöjar är Jag själv vittne till. Denna händelse förkunnades vitt och brett, ändå har ingen befunnits förstå dess betydelse. Så som skett hade Vi bestämt. Ack, om ni blott kunde förstå detta!

Vid mitt Jag! Vem än som i gångna tider har bett Oss framvisa Guds tecken har, så snart Vi uppenbarat dem för honom, förnekat Guds sanning. Människorna har emellertid till största delen förblivit likgiltiga. De, vilkas ögon är upplysta av förståendets ljus, kommer att förnimma de milda dofterna från den Allbarmhärtige och antaga Hans sanning. Dessa är de verkligt uppriktiga.

– 68 –

O du som är frukten från Mitt träd och bladet därpå. Må Min härlighet och Min barmhärtighet vila över dig. Låt inte ditt hjärta sörja över det som har drabbat dig. Kunde du granska sidorna i livets bok, skulle du helt säkert upptäcka det som skulle skingra dina sorger och lösa din beklämning.

Vet då, o Mitt träds frukt, att den Oinskränkte förordnarens beslut angående öde och förutbestämmelse är av två slag. Båda måste åtlydas och godtagas. Det ena är oåterkalleligt medan del andra är, som människorna kallar det, nära förestående! Det förra måste alla oförbehållsamt underkasta sig, eftersom det är fast och bestämt. Gud kan emellertid ändra eller upphäva det. Eftersom den skada, som måste bliva följden av en sådan ändring, kommer att vara större än om beslutet hade förblivit oförändrat, borde därför alla villigt låta sig nöja med vad Gud har velat och tillitsfullt stå fast vid detsamma .

Det beslut som är nära förestående är däremot sådant att bön och enträgen anhållan kan lyckas avvända det.

Gud give att du som är frukten från Mitt träd och de som är förenade med dig måtte bli skyddade från dess skadliga följder.

Säg: O Gud, min Gud! Vad Du hade överlämnat till mig att förvalta har Du nu i enlighet med Din viljas gottfinnande återkallat till Dig. Det tillkommer inte mig, som är en av Dina tjänarinnor, att säga varifrån detta kommer till mig eller varför det har hänt, eftersom Du är förhärligad i alla Dina handlingar och skall åtlydas i Ditt beslut. Din tjänarinna, o min Herre, har satt sitt hopp till Din nåd och frikostighet. Förunna att hon måtte få det som kan föra henne nära Dig och kan gagna henne i alla Dina världar. Du är den Förlåtande, den Allvälgörande. Det finns ingen annan Gud än Du, Förordnaren, Dagarnas uråldrige.

Värdigas giva Dina välsignelser, o Herre, min Gud, åt dem som i människornas åsyn har druckit djupt av Din kärleks vin och trots Dina fiender har erkänt Din enighet och vittnat om Din enhet och bekänt sin tro på det, som har kommit förtryckarnas lemmar att skälva bland Dina skapade varelser och hullet att skaka på de stolta på jorden. Jag bär vittnesbörd om att Din överhöghet aldrig kan förgås, inte heller Din vilja ändras. Förordna för dem som har vänt ansiktet mot Dig och för Dina tjänarinnor som har hållit fast vid Ditt band, det som anstår Din frikostighets ocean och Din nåds himmel.

Du är Han, o Gud, som har förklarat Sig som överflödets Herre och betecknat alla som tjänar Honom som fattiga och behövande. Liksom Du har skrivit: "O ni som tror! Ni är blott fattighjon i behov av Gud, men Gud är den Allbesittande, den Allprisade." Sedan jag erkänt min fattigdom och insett Din rikedom låt mig inte utestängas från Din härlighets rikedomar. Du är sannerligen den högste Beskyddaren, den Allvetande, den Allvise.

– 69 –

Påminn dig om hur Ashrafs mor uppträdde, vars son nedlade sitt liv i landet Zá (Zanján). Han är helt visst i sanningens säte, i närvaro av en som är den Starkaste, den Allsmäktige.

När de otrogna så orättvist beslöt att döda honom, sände de efter hans moder, så att hon måtte tillrättavisa honom och förmå honom att återkalla sin tro och att följa i fotspåren på dem som har tillbakavisat Guds sanning, alla världars Herre.

Knappt hade hon fått se sin sons ansikte, förrän hon sade honom sådana ord som fick hjärtat hos dem som älskar Gud, och utöver dem härskaran i höjden, att ropa högt och plågas svart av sorg. Sannerligen, din Herre vet vad Min tunga talar. Han bär själv vittnesbörd om Mina ord.

Och när hon talade till honom sade hon: "Min son, min egen son! Underlåt inte att offra dig på din Herres stig! Tag dig i akt så att du inte sviker din tro på Honom inför vars ansikte alla som är i himlarna och alla som är på jorden har bugat sig i tillbedjan. Fortsätt du, o min son, och håll ut på Herren, din Guds stig. Skynda dig att nå Hans närhet, som är alla världars Högt älskade."

Henne tillkommer Mina välsignelser och Min barmhärtighet och Mitt lovpris och Min härlighet. Jag skall själv gottgöra förlusten av hennes son ‑ en son som nu dväljs inom Mitt majestäts och Min härlighets tabernakel, och vars ansikte strålar av ett ljus som med sin strålglans insveper himmelens jungfrur i deras himmelska kammare och utöver dem invånarna i Mitt paradis och inbyggarna i helighetens städer. Skulle någons öga skåda hans ansikte, skulle han utropa: "Se, detta är inget annat än en lysande ängel!"

– 70 –

Världens jämvikt har rubbats genom det vibrerande inflytandet av denna största, denna nya världsordning. Mänsklighetens livsordning har omstörtats genom kraften i detta enastående, detta underbara system ‑ vars like mänskliga ögon aldrig har skådat.

Nedsänk er i Mina ords ocean så att ni kan lösa dess hemligheter och upptäcka alla de pärlor av visdom som ligger dolda i dess djup. Tag er i akt så att ni inte vacklar i ert beslut att mottaga sanningen i denna Sak ‑ en sak genom vilken Guds makts möjligheter har uppenbarats och Hans herravälde grundlagts. Skynda till Honom med ansiktet strålande av glädje. Detta är Guds oföränderliga Tro, evig i det förgångna, evig i framtiden. Låt den som söker förvärva den, och angående den som har vägrat söka den ‑ sannerligen, Gud är oberoende, höjd över varje behov av Sin skapelse.

Säg: Detta är den ofelbara vågskål, som Gud håller i Sin hand, på vilken alla som är i himlarna och alla som är på jorden blir vägda och deras öde avgjort, om ni är bland dem som tror och erkänner denna sanning. Säg: Genom den har de fattiga blivit berikade, de lärda upplysta och sökarna i stånd att höja sig till Guds närhet. Tag er till vara så att ni inte gör den till en splittringens sak bland er. Bliv lika fast rotade som det orubbliga berget i er Herres, den Mäktiges, den Kärleksfulles sak.

Till toppen av sidan

– 71 –

Ängslas inte, o världens folk, när Min skönhets morgonstjärna gått ned och Mitt tabernakels himmel är dold för era ögon. Stå upp och befrämja Min sak och förhärliga Mitt ord bland människorna. Vi är alltid med er och skall styrka er genom sanningens makt. Vi är sannerligen allsmäktig. Var och en som har erkänt Mig skall träda fram och tjäna Mig med sådan beslutsamhet att jordens och himmelens makter kommer att vara ur stånd att tillintetgöra hans föresats.

Jordens folk sover djupt. Om de vaknade ur sin slummer skulle de ivrigt skynda till Gud, den Allvetande, den Allvise. De skulle förkasta allt de äger, vore det ock all världens skatter, för att deras Herre skulle så minnas dem att Han riktar till dem blott ett ord. Sådan är den undervisning som givits er av Honom som håller kunskapen om tingen dolda i en skrift som skapelsens öga inte har sett och som inte är uppenbarad för någon utom för Hans eget Jag, den allsmäktige Beskyddaren av alla världar. Så förvirrade är de av sina onda begärs rusighet att de är ur stånd att känna igen hela tillvarons Herre, vars röst ropar högt från alla hall: "Det finns ingen annan Gud än Jag, den Mäktige, den Allvise."

Säg: Gläd er inte åt de ting ni äger, ikväll är de era, imorgon kommer andra att äga dem. Sålunda varnar er Han som är den Allvetande, den Allunderrättade. Säg: Kan ni påstå att det ni äger är varaktigt eller säkert! Nej! Vid Mig själv, den Allbarmhärtige! Ert livs dagar flyr sin kos som en vindfläkt och all er prakt och härlighet skall sluta på samma sätt som deras prakt och härlighet som har gått före er. Betänk, o folk! Vad har det blivit av era förflutna dagar, era förlorade århundraden? Lyckliga de dagar som har helgats åt Guds åminnelse och välsignade de timmar som har tillbringats med lovprisandet av Honom som är den Allvise. Vid Mitt liv! Varken de mäktigas prakt eller de rikas överflöd inte heller de gudlösas inflytande skall bestå. Allt skall förgås på ett ord från Honom. Han är sannerligen den Allstarke, den Allbetvingande, den Allsmäktige. Vilken fördel är det med de världsliga ting som människor äger? Det som skall gagna dem har de ohjälpligt försummat. Inom kort skall de vakna ur sin slummer och finna sig oförmögna att vinna det som undgått dem under deras Herres, den Allsmäktiges, den Allprisades dagar. Om de blott visste det, skulle de försaka allt för att deras namn skulle nämnas inför Hans tron. De räknas sannerligen bland de döda.

– 72 –

Låt inte era hjärtan oroas, o folk, när Min närvaros härlighet har återkallats och Mitt yttrandes ocean har tystnat. Det finns en visdom i att Jag är närvarande bland er och dessutom ännu en i Min frånvaro, oförklarlig för alla utom Gud, den Oförliknelige, den Allvetande. Sannerligen, Vi ser er från Vår härlighets rike och skall bistå vemhelst som framträder för Vår saks seger med en här från skarorna i höjden och en samling av Våra gynnade änglar.

O jordens folk! Gud, den eviga Sanningen, är Mitt vittne att strömmar av friskt och sakta flödande vatten har strömmat fram ur klipporna, genom välljudet i de ord som yttrats av er Herre, den Obundne och fortfarande sover ni. Kasta bort vad ni äger och svinga er på frigörelsens vingar bortom alla skapade ting. Så bjuder er skapelsens Herre, vars Pennas rörelser har förvandlat människosläktets själ.

Vet ni från vilka höjder er Herre, den Allhärlige, ropar? Tror ni att ni har känt igen den Penna varmed er Herre, alla namns Herre, behärskar er? Nej, vid Mitt liv! Visste ni det blott, skulle ni försaka världen och av hela ert hjärta skynda till den högt Älskades närvaro. Era själar skulle bliva så hänförda av Hans ord, att ni försatte den högre världen i skakning ‑ så mycket mera då denna lilla och obetydliga! Så har Min frikostighets strömmar gjutits från Min godhets himmel som ett tecken på Min barmhärtighet, så att ni må vara bland de tacksamma ...

Tag er i akt så att inte köttets och en missriktad böjelses begär framkallar splittring bland er. Var såsom fingrarna på en hand, lemmarna på en kropp. Så råder er uppenbarelsens Penna, om ni är bland dem som tror.

Besinna Guds barmhärtighet och Hans gåvor. Han föreskriver för er det som kommer att gagna er, fastän Han själv väl kan undvara allt skapat. Era onda gärningar kan aldrig skada Oss, inte heller kan era goda handlingar gagna Oss. Vi giver Vår uppmaning till er uteslutande för Guds skull. Detta betygar varje människa med förstånd och insikt.

– 73 –

Det är klart och tydligt att när de slöjor har rivits sönder, som döljer verkligheten i Guds namns och egenskapers uppenbarelser, ja i alla skapade ting, synliga eller osynliga, kommer ingenting utom Guds tecken att återstå ‑ ett tecken som Han själv har lagt in i dessa verkligheter. Detta tecken kommer att vara så länge det är Herren din Guds vilja, himlarnas och jordens Herre. Om de välsignelser som förlänas alla skapade varelser är sådana, hur upphöjd måste inte bestämmelsen vara för den sant troende, vars tillvaro och liv är att anse som det ursprungliga syftet med hela skapelsen. Liksom trosbegreppet har funnits från den början som inte har någon början och skall vara till det slut som inte har något slut, skall den sant troende på samma sätt för evigt leva och förbliva. Hans ande skall beständigt kretsa kring Guds vilja. Han skall förbliva lika länge som Gud själv skall förbliva. Han är uppenbarad genom Guds uppenbarelse och är dold på Hans befallning. Det är tydligt att de mest upphöjda boningarna i odödlighetens rike har inrättats som hemvist för dem som verkligen har trott på Gud och på Hans tecken. Döden kan aldrig beträda denna heliga plats. Sålunda har Vi anförtrott dig din Herres tecken, att du måtte förbliva ståndaktig i din kärlek till Honom och vara bland dem som förstår denna sanning.

– 74 –

Varje ord som utgår från Guds mun är begåvat med en sådan styrka att det kan ingjuta nytt liv i varje människokropp, om ni är bland dem som förstår denna sanning. Alla de underbara gärningar ni ser i denna värld har kommit till stånd genom utövandet av Hans allenarådande och mest upphöjda vilja, Hans underbara och orubbliga föresats. Genom blotta uppenbarandet av ordet "utformare", vilket strömmar från Hans läppar och förkunnar Hans egenskap för mänskligheten, frigörs en sådan kraft som i tidsålder efter tidsålder förmår skapa alla de mångfaldiga konstverk människan kan frambringa med sina händer. Detta är förvisso en säker sanning. Knappt har detta lysande ord yttrats förrän dess besjälande krafter uppväcks hos alla skapade ting och ger upphov till de medel och redskap varmed sådana konstverk kan frambringas och fulländas. Alla de underbara bedrifter ni nu bevittnar är de omedelbara följderna av uppenbarandet av detta namn. I kommande dagar skall ni sannerligen skåda saker som ni aldrig förr hört nämnas. Sålunda har det blivit påbjudet i Guds skrifter och ingen kan förstå det utom de vars blick är skarp. I samma ögonblick det ord, som uttrycker Min egenskap "den Allvetande", utgår från Min mun skall på liknande sätt varje skapat ting i förhållande till sin mottaglighet och sina begränsningar begåvas med förmågan att utveckla kunskaper i de underbaraste vetenskaper och bemyndigas att med tiden uppenbara dem på befallning av Honom som är den Allsmäktige, den Allvise. Må du med visshet veta att uppenbarandet av varje annat namn åtföljes av en liknande yttring av Gudomlig makt. Varje enskild bokstav som utgår från Guds mun är i sanning en moderbokstav och varje ord som yttras av Honom, som är den gudomliga uppenbarelsens källsprång, är ett moderord och Hans skrift en moderskrift. Lyckliga de som uppfattar denna sanning.

– 75 –

Slit i Mitt namn sönder de slöjor som så djupt har förblindat er syn och skingra, genom den kraft som fötts av er tro på Guds enhet, det fåfänga härmandets avgudar. Stig sedan in i den Allbarmhärtiges välbehags paradis. Helga era själar från vadhelst som inte kommer från Gud och smaka vilans sötma i Hans omfattande och mäktiga uppenbarelses sfär och under Hans överlägsna och ofelbara auktoritets skugga. Låt inte er själva svepas in i era själviska önskningars tjocka slöjor, eftersom Jag i var och en av er har fullkomnat Min skapelse så att Mitt verks ypperlighet må uppenbaras för människorna. Därav följer, att varje människa av sig själv har kunnat och skall fortsätta att kunna uppskatta Guds skönhet, den förhärligade. Om hon inte begåvats med en sådan förmåga, hur kunde hon då kallas till räkenskap för sitt misslyckande? Om, på den dagen då alla jordens folk kommer att bliva förda samman, någon människa medan hon står i Guds närvaro skulle tillfrågas: "Varför har du misstrott Min skönhet och vänt dig bort från Mitt Jag," och om någon människa skulle svara och säga: "Eftersom alla människor har felat och inte någon har befunnits villig att vända sitt ansikte mot sanningen har jag också, genom att följa deras exempel, allvarligt misslyckats att igenkänna den Eviges skönhet", skall en sådan undskyllan säkerligen förkastas. Ty ingen människas tro kan bestämmas av någon annan än henne själv.

Detta är en av de sanningar som ligger inneslutna i Min uppenbarelse ‑ en sanning som Jag har uppenbarat i alla de himmelska böckerna, som jag har förmått storhetens Tunga att yttra och styrkans Penna att inrista. Tänk en stund därpå, så att ni både med ert inre och yttre öga må förnimma den gudomliga visdomens nyanser och upptäcka den himmelska kunskapens ädelstenar, vilka jag på ett klart och mäktigt språk har uppenbarat i denna upphöjda och oförgängliga skrift och att ni inte må förirra er långt bort från den allra högsta tronen, från trädet bortom vilket man inte kan komma, från den eviga maktens och härlighetens boningsplats.

Guds tecken skiner så uppenbart och lysande som solen bland Hans skapelsers verk. Vadhelst som utgår från Honom är oberoende av och kommer alltid att vara skilt från mänskors påfund. Från Hans kunskaps källa har oräkneliga skinande ljus av lärdom och visdom kommit fram och från Hans Pennas paradis har den Allbarmhärtiges andedräkt oupphörligen fläktat på människornas hjärtan och själar. Lyckliga är de som har insett denna sanning.

– 76 –

Lyssna, o Min tjänare, till det som har sänts ned till dig från din Herres, den Ouppnåeliges, den Högstes tron. Det finns ingen annan Gud än Han. Han har kallat till liv Sina skapade varelser så att de måtte känna Honom, som är den Medlidsamme, den Allbarmhärtige. Till alla nationers städer har Han sänt Sina Budbärare, som Han givit i uppdrag att för människor förkunna budskapet om Hans stora välbehags paradis och få dem att närma sig den bestående trygghetens hamn, den eviga helighetens och den överjordiska härlighetens hemvist.

Somliga leddes av Guds ljus, vann tillträde till Hans närvaros förgård och drack ur undergivenhetens hand det eviga livets vatten och räknades bland dem som verkligen hade erkänt och trott på Honom. Andra reste sig mot Honom och förkastade Guds tecken, den Starkaste, den Allsmäktige, den Allvise.

Tidevarv förflöt tills de nådde sin fulländning i denna dagarnas Herre, den dag på vilken Bayáns Morgonstjärna visade sig över barmhärtighetens horisont, den dag på vilken den Allhärliges skönhet framträdde i Alí‑Muhammads, Bábs, ädla gestalt. Knappt hade Han uppenbarat Sig förrän folket uppreste mot Honom. Av somliga utpekades Han som en som hade beljugit Gud, den Allsmäktige, Dagarnas uråldrige. Andra betraktade Honom som en man gripen av vanvett, ett påstående som Jag själv har hört från en prästs läppar. Åter andra bestred Hans anspråk på att vara Guds Språkrör och brännmärkte Honom som en som hade stulit och använt som sina den Allsmäktiges ord, som hade förvrängt deras betydelse och blandat dem med sina egna. Upphöjdhetens öga gråter svårligen över det som deras mun har uttalat medan de fortsätter att triumfera på sina säten.

"Gud", sade Han, "är mitt vittne, o folk! Jag har kommit till er med en uppenbarelse från Herren, er Gud, era förfäders Herre i forna dagar. Se inte, o folk, till de ting ni äger. Se hellre till de ting Gud har sänt ned till er. Detta kommer säkerligen att vara bättre för er än hela skapelsen om ni blott kunde inse det. Skåda ännu en gång, o folk, och besinna Guds vittnesbörd och Hans bevis som är i er ägo och jämför dem med den uppenbarelse som sänts ned till er denna dag, så att sanningen, den osvikliga sanningen, må uppenbaras för er bortom varje tvivel. Följ inte, o folk, i den Ondes fotspar, följ den Allbarmhärtiges Tro och var bland dem som verkligen tror. Vad skulle det gagna människan om hon underlåter att erkänna Guds uppenbarelse? Ingenting alls. Detta kan Jag själv, den Allsmäktige, den Allvetande, den Allvise, intyga."

Ju mera Han förmanade dem desto häftigare ökades deras illvilja tills de slutligen avrättade Honom med neslig grymhet. Guds förbannelse vare över förtryckarna!

Några få trodde på Honom, ett fåtal av Våra tjänare är de tacksamma. Dessa förmanade Han i Sina skrifter ‑ ja i varje avsnitt av Sina underbara skrifter ‑ att på den utlovade uppenbarelsens dag inte ge upp för något vad det vara må, vare sig i himmelen eller på jorden. "O folk", sade Han, "Jag har uppenbarat Mig för Hans uppenbarelses skull och har låtit Min bok, Bayán, nedkomma till er i inget annat syfte än att grundlägga Hans saks sanning. Frukta Gud och strid inte med Honom så som Qur'ánens folk har tvistat med Mig. Vid vilken tidpunkt ni än hör om Honom, skynda till Honom och håll fast vid vadhelst Han må uppenbara för er. Intet annat än Han kan någonsin gagna er, nej inte ens om ni från början till slut framlägger bevis från alla dem som var före er."

Och när, efter några få års förlopp det gudomliga beslutets himmel rämnade och Bábs skönhet iklädd en ny skrud visade sig i Guds namns skyar, uppreste sig detta samma folk illvilligt mot Honom, vars ljus omsluter alla skapade varelser. De bröt Hans förbund, förnekade Hans sanning, tvistade med Honom, anmärkte på Hans tecken, betraktade Hans vittnesbörd som falskt och sällade sig till de otrognas sällskap. Slutligen beslöt de att ta Hans liv. Sådant är tillståndet hos dem som är långt borta i villfarelse!

Och när de insåg sin vanmakt att nå sin avsikt, framträdde de för att smida ränker mot Honom. Se hur de tänker ut ett nytt påhitt i varje ögonblick för att skada Honom, så att de skall kunna kränka och vanära Guds Sak. Säg: Ve er! Vid Gud! Era intriger höljer er med skam. Er Herre, barmhärtighetens Gud, kan gott undvara alla skapade varelser. Ingenting kan vare sig öka eller minska det som Han besitter. Om ni tror kommer ni att gynna er själva med er tro och om ni inte tror kommer ni själva att drabbas. Aldrig kan den otrognes hand vanhelga fållen på Hans klädnad.

O Min tjänare som tror på Gud! Vid den Allsmäktiges rättfärdighet! Om jag skulle berätta för dig historien om allt det som vederfarits Mig, skulle människors själar och sinnen vara oförmögna att inse dess betydelse. Gud själv är Mitt vittne. Giv akt på dig själv och följ inte i dessa människors fotspar. Begrunda sorgfälligt din Herres sak. Bemöda dig om att känna Honom genom Honom själv och inte genom andra. Ty ingen annan än Han kan någonsin vara dig till nytta. Detta kan alla skapade varelser intyga, kunde du blott inse det.

Träd fram ur det fördolda med din Herres tillåtelse, den Allhärlige, den Mäktigaste, och inför ögonen på dem som är i himlarna och dem som är på jorden, fatta odödlighetens bägare i din Herres namn, den Ouppnåelige, den Högste, och drick dig otörstig och var inte bland dem som dröjer. Jag svär vid Gud! I det ögonblick du berör bägaren med dina läppar skall härskaran i höj den hylla dig och säga, "Drick med välbehag, o människa som verkligen har trott på Gud!" och invånarna i odödlighetens städer skall utropa, "Gläd dig, o du som har tömt Hans kärleks bägare!" och majestätets Tunga skall välkomna dig med orden "Stor är den sällhet som väntar dig, o Min tjänare, ty du har nått fram till det som ingen har nått utom sådana som har lösgjort sig från allt som är i himlarna och allt som är på jorden och som är symbolerna för sann frigörelse. "

– 77 –

Och nu vad beträffar din fråga om människans skapelse. Du skall veta att alla människor skapats till det som bestämts av Gud, Väktaren, den i sig själv Varande. Åt var och en har det föreskrivits ett förutbestämt mått, i enlighet med förordningarna i Guds mäktiga och välbevarade skrifter. Allt det som finns slumrande inom er kan emellertid endast uppenbaras som ett resultat av er egen vilja. Era egna handlingar vittnar om sanningen i detta. Tag till exempel i betraktande det som förbjudits människan i Bayán. Gud har i den boken och som Sitt eget bud såsom lagenligt bestämt det Han önskade bestämma och har i kraft av Sin högsta makt förbjudit vadhelst Han valde att förbjuda. Härom vittnar innehållet i den boken. Vill ni inte vittna om detta? Människorna har emellertid uppsåtligt brutit mot Hans lag. Skall Gud eller de själva lastas för ett sådant handlingssätt? Döm rättvist. Allt gott är av Gud och allt ont kommer från er själva. Kan ni inte förstå? Samma sanning har uppenbarats i alla skrifterna, om ni vore bland dem som förstår. Varje handling ni överväger står lika klar för Honom som samma handling när den redan är utförd. Det finns ingen Gud jämte Honom. Hela skapelsen och dess rike är Hans. Allt står uppenbarat inför Honom; allt är nedtecknat i Hans heliga och förborgade skrifter. Detta Guds förutvetande får emellertid inte betraktas såsom orsak till människornas handlande, liksom din egen föregående vetskap om att en viss händelse kommer att inträffa eller din önskan att något visst skall ske inte är och aldrig kan bliva anledning till att det inträffar

– 78 –

Beträffande din fråga om skapelsens ursprung. Må du vara förvissad om att Guds skapelse har funnits i evighet och kommer att fortsätta att finnas i evighet. Dess begynnelse har inte haft någon begynnelse och dess ände vet inte av någon ände. Hans namn, Skaparen, förutsätter en skapelse, liksom Hans titel, människornas Herre, måste innebära att det finns en tjänare.

Vad beträffar de ord som tillskrives tidigare Profeter, sådana som: "I begynnelsen var Gud, det fanns inget skapat som kände Honom" och "Herren var ensam, utan någon som tillbad Honom" är betydelsen av dessa och liknande ord klar och tydlig och borde aldrig missförstås. Dessa ord som Han har uppenbarat bär vittnesbörd om samma sanning: "Gud var ensam, det fanns ingen jämte Honom. Han kommer alltid att förbliva vad Han alltid har varit." Varje klarsynt öga skall lätt märka att Herren nu är uppenbarad och ändå finns det ingen som erkänner Hans härlighet. Härmed menas att den boning där det gudomliga Väsendet vistas ligger långt utanför någons fattningsförmåga och synhåll, utom för Honom själv. Vadhelst i den föränderliga världen, som antingen kan uttryckas eller förstås kan aldrig överskrida de gränser, som av dess inneboende natur har pålagts det. Gud allena överskrider sådana begränsningar. Han är sannerligen från evighet. Ingen har varit eller kommer att bliva lik eller jämställd Honom. Inget namn kan jämföras med Hans namn. Ingen penna kan skildra Hans väsen, ej heller kan någon tunga skildra Hans härlighet. Han kommer alltid att förbliva oändligt upphöjd över envar utom Sig själv.

Betänk tidpunkten vid vilken Guds upphöjda Manifestation uppenbarar sig för människorna. Före den tiden är det uråldriga Väsendet, som fortfarande är okänt för människorna och hittills inte har givit uttryck för Guds ord, själv den Allvetande i en värld utan någon människa som har lärt känna Honom. Han är i sanning en Skapare utan skapelse. Ty just i det ögonblick som föregår Hans uppenbarelse skall varje skapat ting förmås överlämna sin själ till Gud. Detta är sannerligen den dag om vilken det har skrivits: "Vem skall konungariket tillhöra denna dag?" Och ingen kan bliva funnen som är redo att svara.

– 79 –

Beträffande din fråga angående Guds världar. Må du i sanning veta att Guds världar är oräkneliga till antalet och oändliga i sitt omfång. Ingen kan beräkna eller förstå dem utom Gud, den Allvetande, den Allvise. Betänk ditt tillstånd när du sover. Sannerligen säger Jag, detta fenomen är Guds mest gåtfulla tecken bland människorna, om de betänkte det i sina hjärtan. Se hur det du har sett i din dröm efter ett avsevärt tidsförlopp fullständigt förverkligas. Hade den värld i vilken du befann dig i din dröm varit identisk med den värld i vilken du lever, skulle det ha varit nödvändigt för händelsen som inträffade i den drömmen att äga rum i denna värld precis i det ögonblick den inträffade. Om så vore skulle du själv ha burit vittnesbörd därom. Eftersom detta emellertid inte var fallet, måste det nödvändigtvis vara så att den värld i vilken du lever är olik och oberoende av den som du har upplevt i din dröm. Denna senare värld har varken början eller slut. Det skulle vara sant om du påstod att denna samma värld, såsom förordnats av den Allhärlige och Allsmäktige Gud, finns inom ditt eget jag och är dold inom dig. Det skulle likaså vara riktigt att påstå att din själ, efter att ha överskridit sömnens begränsningar och blottställt sig på alla jordiska böjelser, genom Guds ingripande hade tillåtits att färdas genom ett rike som ligger dolt i denna världens innersta verklighet. Sannerligen säger Jag, Guds skapelse omfattar världar vid sidan av denna värld och varelser åtskilda från dessa varelser. I var och en av dessa världar har Han förordnat det som ingen kan genomskåda utom Han själv, den Alltgenomträngande, den Allvise. Begrunda det Vi har uppenbarat för dig, så att du måtte upptäcka Guds avsikt, din Herre och alla världars Herre. I dessa ord har den gudomliga visdomens mysterier bevarats. Vi har avhållit Oss från att utbreda Oss över detta ämne på grund av den sorg som har omgivit Oss till följd av hållningen hos dem som har skapats genom Våra ord, om ni är bland dem som vill lyssna till Vår röst.

– 80 –

Du har frågat Mig om människan, frånsett Guds Profeter och Hans utvalda, efter sin fysiska död kommer att bibehålla samma individualitet, personlighet, medvetenhet och förstånd, som kännetecknade hennes liv i denna värld. Om detta vore fallet, hur kommer det sig då, vilket du har lagt märke till, att medan sådana obetydliga avbräck av hennes själsförmögenheter som svimning och allvarlig sjukdom berövar henne förståndet och medvetandet, hennes död, vilket måste innebära hennes kropps nedbrytning och dess beståndsdelars upplösning, är ur stånd att förstöra förståndet och utsläcka medvetandet? Hur kan någon inbilla sig att människans medvetande och personlighet kommer att bibehållas då själva instrumenten, som är nödvändiga för deras existens och funktion, fullständigt har upplösts?

Du skall veta att människans själ är upphöjd över och oberoende av alla kroppens eller sinnets lyten. Att en sjuk person visar svaghetstecken beror på de hinder som träder emellan hans själ och hans kropp, ty själen själv förbliver opåverkad av varje kroppslig opasslighet. Betrakta lampans ljus. Trots att ett yttre föremål kan avbryta dess strålning fortsätter själva ljuset att lysa med oförminskad styrka. På samma sätt är varje sjukdom som hemsöker människans kropp en svårighet som hindrar själen från att ge uttryck för sin inneboende kraft och styrka. När den lämnar kroppen skall den emellertid ådagalägga en sådan överlägsenhet och uppenbara ett sådant inflytande att ingen kraft på jorden kan mäta sig därmed. Varje ren, varje förädlad och helgad själ, skall begåvas med oerhörd makt och fröjdas i yttersta glädje.

Tänk på ljuset som är satt under en skäppa. Även om dess ljus lyser så är ändå dess strålning dold för människorna. Betrakta på samma sätt solen som har blivit fördunklad av molnen. Uppmärksamma hur dess glans tycks hava avtagit, medan ljusets källa i verkligheten förblivit oförändrad. Människans själ bör liknas vid denna sol och allting på jorden bör ses som hennes kropp. Så länge inget yttre hinder kommer emellan dem, kommer kroppen i sin helhet att fortsätta att återspegla själens ljus och få sin kraft från dess styrka. Dock, så snart en slöja kommer emellan dem verkar det som om ljusets klarhet minskar.

Tänk återigen på solen när den är fullkomligt gömd bakom molnen. Fastän jorden fortfarande är upplyst av dess ljus är mängden ljus den mottager betydligt försvagat. Inte förrän molnen upplösts kan solen skina igen i hela sin härlighet. Varken molnets närvaro eller dess frånvaro kan på något sätt påverka solens inneboende strålglans. Människans själ är solen, genom vilken hennes kropp upplyses och från vilken den hämtar sin styrka, och skall betraktas på detta sätt.

Tänk också på hur frukten innan den är formad finns slumrande i trädet. Om trädet skulle skäras i stycken skulle inte något tecken, inte någon del av frukten, om än aldrig så liten, kunna upptäckas. När den emellertid kommer fram uppenbarar den sig, som du har lagt märke till, i sin underbara skönhet och strålande fullkomlighet. Vissa frukter når verkligen Sill fullaste utveckling först sedan de skilts från trädet.

Till toppen av sidan

– 81 –

Och nu beträffande din fråga angående människans själ och dess fortlevande efter döden. Må du i sanning veta, att själen efter dess avskiljande från kroppen skall fortsätta att utvecklas tills den när fram till Guds närhet i en ställning och ett tillstånd, som varken tidsåldrarnas eller århundradenas kretslopp eller förändringarna eller händelserna i denna värld kan ändra. Den skall fortleva lika länge som Guds rike, Hans makt, Hans välde och kraft skall bestå. Den skall visa Guds tecken och Hans egenskaper och uppenbara Hans godhet och givmildhet. Min pennas rörelse avstannar när den försöker att på rätt sätt skildra högheten och härligheten i en så upphöjd ställning. Den ära, med vilken nådens Hand skall bekläda själen, är sådan att ingen tunga till fullo kan uppenbara den, ej heller kan någon annan jordisk makt beskriva den. Välsignad är den själ, som vid tiden för sin frigörelse från kroppen är helgad från de fåfänga inbillningarna hos världens folk. En sådan själ lever och rör sig i enlighet med dess Skapares vilja och inträder i det allra högsta paradiset. Himmelens jungfrur, invånare i de ståtligaste boningarna, skall kretsa kring den och Guds Profeter och Hans utvalda skall söka dess sällskap. Med dem skall den själen samtala fritt och berätta för dem vad den har fatt utstå på Guds stig, alla världars Herre. Om någon människa finge höra vad som har blivit bestämt för en sådan själ i Guds världar, Herren på tronen därovan och på jorden därunder, skulle hela hans väsen omedelbart flamma upp i hans stora längtan att nå denna mest upphöjda, denna helgade och lysande ställning ... Själens beskaffenhet efter döden kan aldrig beskrivas, ej heller är det passande och tillständigt att avslöja hela dess natur för människornas ögon. Guds Profeter och Budbärare har sänts ned i den enda avsikten att vägleda mänskligheten till sanningens raka stig. Syftet bakom deras uppenbarelse har varit att fostra alla människor, så att de i dödens stund må uppstiga i yttersta renhet och helighet och fullständigt frigjorda till den Högstes tron. Ljuset som dessa själar utstrålar är ansvarigt för världens framåtskridande och dess folks framsteg. De är liksom en surdeg som genomsyrar tillvarons värld och utgör den livgivande kraft varigenom världens konstverk och under läggs i dagen. Genom dem låter molnen sin välgörenhet regna över människorna, och jorden ger god frukt. Allting måste ha en orsak, en drivande kraft, en besjälande princip. Dessa själar och frigörelsens symboler har tillhandahållit och skall fortsätta att tillhandahålla den högsta drivkraften i tillvarons värld. Världen på andra sidan är lika olik denna värld som denna värld är olik barnets när det fortfarande befinner sig i moderns liv. Då själen når Guds närvaro skall den anta den skepnad som bäst passar dess odödlighet och är värdig dess himmelska boningsplats. En sådan tillvaro är en villkorlig och inte en oberoende tillvaro, såtillvida som den förra är föregången av en orsak medan den senare är oberoende därav. Oberoende tillvaro är helt förbehållen Gud, upphöjd vare Hans härlighet. Lyckliga de som fattar denna sanning. Begrundade du i ditt hjärta Guds Profeters uppträdande, skulle du förvissat och villigt vittna om att det måste finnas andra världar jämte denna värld. Flertalet av de sant visa och lärda har genom tiderna, såsom det har nedtecknats av härlighetens Penna i visdomens skrift, burit vittnesbörd om sanningen i det som Guds heliga skrift har uppenbarat. Till och med materialister har i sina verk vittnat om visdomen hos dessa av Gud utsedda Budbärare och har ansett de häntydningar som paradisets Profeter gjort till helvetets eld till framtida belöning och straff, vara påverkade av en önskan att fostra och förädla människornas själar. Betänk därför hur största delen av mänskligheten, vilka deras trosåskådningar eller teorier än må vara, har insett dessa Guds Profeters framstående egenskaper och erkänt deras överlägsenhet. Dessa Frigörelsens ädelstenar hyllas av några som visdomen förkroppsligad, medan andra tror dem vara Guds egna talesmän. Hur kunde sådana Själar ha gått med på att giva sig till sina fiender, om de trodde att alla Guds världar var begränsade till detta jordeliv? Skulle de frivilligt ha lidit sådana hemsökelser och plågor, som ingen människa någonsin har upplevt eller bevittnat?

– 82 –

Du har frågat Mig beträffande själens natur. Må du sannerligen veta, att själen är ett Guds tecken, en himmelsk ädelsten, vars verklighet de mest lärda bland människor har misslyckats att fatta och vars gåta inget sinne, hur skarpt det än må vara, någonsin kan hoppas på att klargöra. Den är den första av alla skapade varelser att betyga sin Skapares förträfflighet, den första att igenkänna Hans härlighet, att hålla fast vid Hans sanning och att knäböja i tillbedjan inför Honom. Om den är trogen Gud, skall den återspegla Hans ljus och skall slutligen återvända till Honom. Om den emellertid brister i trohet mot sin Skapare, skall den bliva ett offer för själviskhet och lidelse och skall till slut sjunka ned i deras djup.

Vemhelst som i denna dag har vägrat låta sig vändas bort från Honom, som är den eviga Sanningen, av människornas tvivel och inbillningar och inte har låtit den uppståndelse som framkallats av de kyrkliga och världsliga myndigheterna hindra honom från att erkänna Hans budskap, en sådan människa skall av Gud, alla människors Herre, betraktas som ett av Hans mäktiga tecken och skall räknas till dem vars namn har inskrivits av den Högstes Penna i Hans bok. Välsignad är den som har insett en sådan själs sanna värde, som har erkänt dess ställning och upptäckt dess dygder.

Mycket har skrivits i de forntida böckerna angående de olika skedena i själens utveckling, såsom begär, lättretlighet, ingivelse, välvilja, förnöjsamhet, gudomligt välbehag och liknande. Den Högstes Penna är emellertid obenägen att uppehålla sig vid dem. Varje själ, som ödmjukt vandrar med sin Gud i denna dag och håller fast vid Honom, skall finna sig begåvad med äran och härligheten i alla behagliga namn och ställningar.

När människan sover kan hennes själ på intet sätt sägas medfött vara påverkad av något yttre föremål. Den är inte mottaglig för någon förändring av sitt ursprungliga tillstånd eller beskaffenhet. Varje förändring i dess verksamhetssätt får tillskrivas yttre orsaker. Del är till dessa yttre inflytanden som varje förändring i dess omgivning, dess förståelse och varseblivning bör hänföras.

Betrakta det mänskliga ögat. Trots att det har förmåga att uppfatta alla skapade ting kan likväl det minsta hinder skymma dess syn så att det berövas förmågan att urskilja något föremål över huvud taget. Upphöjt vare Hans namn som har skapat och är Orsaken till dessa orsaker, som har påbjudit att varje förändring eller skiftning i tillvarons värld görs beroende av dem. Varje skapat ting i hela världsalltet är blott en dörr som leder till Hans kunskap, ett tecken på Hans överhöghet, en uppenbarelse av Hans namn, en symbol för Hans majestät, ett bevis på Hans makt, ett medel att vinna tillträde till Hans raka stig ...

Sannerligen säger jag, den mänskliga själen är till sitt väsen ett av Guds tecken, en gata bland Hans gåtor. Den är ett av den Allsmäktiges väldiga tecken, förelöparen som förkunnar verkligheten hos alla Guds världar. Inom den ligger dolt det som världen nu är fullständigt oförmögen att förstå. Begrunda i ditt hjärta uppenbarelsen av Guds själ, som genomströmmar alla Hans lagar, och ställ den i motsats till den lågt stående och lystna natur vilken har gjort uppror mot Honom, vilken förbjuder människor att vända sig till namnens Herre och driver dem till att följa sina begär och laster. En sådan själ har i sanning gått långt på villfarelsens stig ...

Du har vidare frågat Mig om själens tillstånd efter dess avskiljande från kroppen. Må Du i sanning veta att om människans själ har vandrat Guds vägar skall den förvisso återvända och omslutas av den älskades härlighet. Vid Guds rättfärdighet! Den skall nå en ställning som ingen penna kan skildra, inte heller någon tunga beskriva. Den själ, som har förblivit trogen Guds sak och stått orubbligt fast på Hans stig, skall efter sitt uppstigande besitta en sådan kraft att alla de världar, som den Allsmäktige skapat, kan gagnas genom den. En sådan själ tillhandahåller på den fulländade Konungens och gudomlige Fostrarens bud den oblandade surdegen, vilken genomsyrar tillvarons värld och skänker den kraft varigenom världens konster och underverk läggs i dagen. Tänk på hur mjölet behöver surdeg att blandas upp med. Dessa själar som är avskiljandets symboler är surdeg för världen. Begrunda detta och var bland de tacksamma.

I åtskilliga av Våra skrifter har Vi omnämnt detta ämne och har framhävt de olika stegen i själens utveckling. Sannerligen säger Jag, den mänskliga själen är höjd över all framgång och tillbakagång. Den är stilla och ändå svingar den sig i höjden, den rör sig och ändå är den stilla. Den är i sig själv ett bevis som bär vittnesbörd om att det finns en värld vilken är tillfällig, såväl som till existensen av en värld vilken varken äger begynnelse eller slut. Se, hur drömmen du har haft efter många års förlopp åter spelas upp inför dina ögon. Betänk hur underligt gåtfull den värld är som visar sig för dig i din dröm Besinna i ditt hjärta Guds outgrundliga visdom och begrunda dess mångsidiga uppenbarelser ...

Bevittna de underbara bevisen på Guds händers verk och betänk dess utsträckning och beskaffenhet. Han som är Profeternas Insegel har sagt: "Öka min förundran och häpnad inför Dig, o Gud!"

Beträffande din fråga, om den fysiska världen är föremål för några begränsningar, må du veta, att förståelsen av denna fråga beror på iakttagaren själv. I en bemärkelse är den begränsad, i en annan är den höjd över alla begränsningar. Den ende sanne Guden har existerat i evighet och kommer att fortsätta att existera i evighet. Hans skapelse har likaledes inte haft någon början och kommer inte att få något slut. Allt som är skapat föregås emellertid av en orsak. Detta faktum fastställer i sig själv bortom skuggan av allt tvivel Skaparens enhet.

Du har dessutom frågat Mig angående de himmelska sfärernas natur. För att förstå deras natur skulle det vara nödvändigt att undersöka meningen med de hänsyftningar, som i de forntida böckerna har gjorts till de himmelska sfärerna och himlarna, och att upptäcka naturen i deras förhållande till denna fysiska värld och det inflytande som de utövar på den. Varje hjärta fylls av förundran inför ett så förbryllande ämne och varje sinne blir villrådigt av dess mysterium. Gud allena kan utgrunda dess betydelse. De lärda, som har fastställt denna jords ålder till åtskilliga tusen år, har genom den långa tidsrymden av sin iakttagelse misslyckats med att ta i övervägande vare sig antalet eller åldern av de andra planeterna. Betrakta dessutom de mångfaldiga skiljaktigheter som har uppkommit genom de teorier som framlagts av dessa människor. Må du veta, att varje fixstjärna har sina egna planeter och varje planet sina egna varelser, vars antal ingen människa kan beräkna.

O, du som har fäst din blick på Mitt anlete! Härlighetens Daggryning har i denna dag uppenbarat sin strålglans och den Högstes röst kallar. Vi har tidigare yttrat dessa ord: "Detta är inte den dag, då det tillkommer någon människa att ifrågasätta sin Herres ord. Det tillkommer vemhelst som har lyssnat till Guds kallelse, såsom den uttalats av Honom som är Härlighetens Daggryning, att stå upp och utropa: 'Här är jag, här är jag, o alla namns Herre, här är jag, här är jag, o himlarnas Skapare! Jag bär vittnesbörd om att de dolda tingen i Guds böcker har blivit uppenbarade genom Din uppenbarelse och att vadhelst som har blivit upptecknat av Dina Budbärare i de heliga skrifterna har blivit fullbordat.'"

– 83 –

Betrakta förnuftsförmågan med vilken Gud har begåvat det mänskliga väsendet. Granska ditt eget jag och se hur din rörelse och stillhet, din vilja och avsikt, din syn och hörsel, ditt luktsinne och din talförmåga och vadhelst som hänför sig till eller överstiger dina fysiska sinnen eller andliga förnimmelser, allt härrör från denna samma förmåga och har den att tacka för sin existens. Så närbesläktade är de med den, att om dess samband med den mänskliga kroppen för mindre blott än ett ögonblick skulle avbrytas, skulle vart och ett av alla dessa sinnen omedelbart upphöra att utöva sin uppgift och berövas förmågan att lägga i dagen tecken på sin verksamhet. Det är otvivelaktigt klart och tydligt att vart och ett av dessa förut nämnda hjälpmedel beträffande sin särskilda funktion varit beroende och alltid kommer att förbliva beroende av denna förnuftsförmåga, som bör betraktas som ett tecken på uppenbarandet av Honom, som är alltings enväldige Herre. Genom dess uppenbarande har alla dessa namn och egenskaper uppenbarats och genom upphörandet av dess verksamhet har de alla förstörts och försvunnit.

Det skulle vara fullkomligt osant att påstå, att denna förmåga är densamma som synförmågan, eftersom synförmågan härrör från den och är beroende av den. Det skulle likaledes vara fåfängt att påstå, att denna förmåga kan likställas med hörselsinnet, eftersom hörselsinnet mottager den erforderliga kraften för att fullgöra sin funktion från förnuftsförmågan.

Detta samband förenar denna förmåga med vad som än har varit dessa namns och egenskapers mottagare inom det mänskliga templet. Dessa olika namn och uppenbarade egenskaper har alstrats genom den verkande kraften i detta Guds tecken. Omätligt upphöjt är detta tecken till sitt väsen och sin verklighet över alla sådana namn och egenskaper. Ja allt utom det skall, jämfört med dess härlighet, försvinna till intet och bliva glömt.

Om du från nu och till det slut som inte har något slut skulle betänka i ditt hjärta och med hela det koncentrerade skarpsinne och omdöme, som de största andar har nått fram till i det förgångna eller kommer att uppnå i framtiden, denna gudomligt förordnade och utsökta verklighet, detta tecken på uppenbarelsen av den evigt Bestående, den Allhärlige Guden, kommer du inte att kunna förstå dess mysterium eller uppskatta dess värde. Efter att ha insett din oförmåga att nå fram till en tillräcklig förståelse av denna verklighet som fortlever inom dig, kommer du villigt att erkänna det fåfänga i sådana försök som må prövas av dig eller någon skapad varelse att utforska mysteriet med den levande Guden, den oförgängliga härlighetens Morgonstjärna, den Uråldrige i eviga dagar. Den bekännelse av hjälplöshet, vilket ett övervägande slutligen måste förmå varje själ att göra, är i sig själv den högsta graden av mänskligt förstånd och betecknar höjdpunkten i människans utveckling.

– 84 –

Betrakta den ende sanne Guden såsom en som är skild från och omätligt upphöjd över alla skapade ting. Hela universum återspeglar Hans härlighet, medan Han själv är oberoende av och höjer sig över Sina skapelser. Detta är den Gudomliga enhetens sanna mening. Han, som är den eviga Sanningen, är den enda Kraft som utövar obestridd överhöghet över tillvarons värld, vars avbild reflekteras i hela skapelsens spegel. All tillvaro är beroende av Honom och från Honom härleder sig källan till alla tings levebröd. Detta är vad som menas med Gudomlig enhet, detta är dess grundläggande princip.

Några, förledda av sina fåfänga inbillningar, har tänkt sig alla skapade ting såsom förenade och jämställda med Gud och har inbillat sig själva vara uttryck för Hans enhet. Vid Honom som är den ende sanne Guden! Sådana människor har varit och kommer att förbliva den blinda efterhärmningens offer och skall räknas till dem som har inskränkt och begränsat uppfattningen av Gud.

Han tror i sanning på den Gudomliga enheten som, långt ifrån att förväxla tvåfald med enhet, vägrar låta ett grand av mångfald fördunkla sin uppfattning om Guds enhet, som betraktar det gudomliga Väsendet såsom något som genom sin blotta natur står över alla begränsningarna till antal.

Kärnan i tron på den gudomliga enheten består i att betrakta Honom som är Guds Uppenbarare och Honom som är det osynliga, det ouppnåeliga, det okända Väsendet såsom en och densamme. Med detta menas att vadhelst som hänför sig till den förre, alla Hans handlingar och göranden, vadhelst Han påbjuder eller förbjuder, måste betraktas i alla avseenden och under alla förhållanden och utan något förbehåll, såsom identiskt med Guds egen vilja. Detta är den mest upphöjda ställning, vilken en som tror på Guds enhet någonsin kan hoppas uppnå. Välsignad är den som når denna ställning och är bland dem som står fasta i sin tro.

– 85 –

O, mina tjänare! Det åligger er att vederkvicka och återuppliva era själar genom de nåderika ynnestbevis som i denna gudomliga, denna själsväckande vårtid strömmar ner över er. Hans stora härlighets Morgonstjärna har spridit Sin strålglans över er och Hans gränslösa nåds moln har överskyggat er. Hur stor blir inte belöningen för den som inte har berövat sig en så rik gåva och inte heller underlåtit att känna igen skönheten hos sin Mest älskade i denna Hans nya skrud.

Säg: O folk! Guds lampa brinner, tag er i akt så att inte er olydnads häftiga vindar släcker dess ljus. Nu är tiden inne att träda fram och prisa Herren, er Gud. Sträva inte efter fysisk välfärd och håll era hjärtan rena och fläckfria. Den Onde ligger på lur, färdig att snärja er. Rusta er mot hans onda anslag och befria er från det mörker som omgiver er, vägledda av ljuset från den ende sanne Gudens namn. Rikta era tankar på den Högt älskade snarare än på era egna jag.

Säg: O ni som har förirrat er och gått vilse! Den gudomliga Budbäraren, som inte säger annat än sanningen, har förkunnat för er den Mest älskades ankomst. Se, Han har nu kommit. Varför är ni nedslagna och modfällda? Varför förbliva förtvivlade när den Rene och Fördolde har visat Sig obeslöjad bland er? Han som är både begynnelsen och änden, Han som både är stillhet och rörelse är nu uppenbar inför era ögon. Se hur i denna dag begynnelsen återspeglas i änden, hur det ur stillhet har alstrats rörelse. Denna rörelse har alstrats av de starka krafter, som den Allsmäktiges ord har frigjort överallt i skapelsen. Var och en som har eggats av dess livgivande kraft kommer att känna sig sporrad att nå den Älskades förgård och var och en som har utestängt sig därifrån kommer att sjunka ner i hopplös förtvivlan. Den är sant vis som världen och allt som däri finns inte har avhållit från att erkänna denna dags ljus, som inte vill tillåta att människors tomma tal förmår henne att avvika från rättfärdighetens väg. Den är sannerligen som död som i denna uppenbarelses underbara gryning har försummat att livas av dess själsväckande fläkt. Den är verkligen en fånge, som inte har känt igen den Högste återlösaren utan har tillåtit sin själ att vara bunden, olycklig och hjälplös i sina begärs bojor.

O Mina tjänare! Var och en som har smakat detta källsprång har förvärvat evigt liv och var och en som har vägrat dricka därav är alldeles som död. Säg: O ni ondskans anstiftare! Lystnad har hindrat er från att vända ett lyssnande öra mot den milda stämman från Han som är den Allttillfredsställande. Utplåna den från era hjärtan så att Hans gudomliga hemlighet kan göras känd för er. Skåda Honom uppenbarad och lysande liksom solen i all dess glans.

Säg: O ni som är berövade förmågan att förstå! En svår prövning förföljer er och kommer plötsligt att överraska er. Ansträng er så att den måhända kan försvinna och inte tillfoga er någon skada. Erkänn den upphöjda ställningen i Herrens, er Guds namn, som har kommit till er i Sin härlighets storhet. Han är sannerligen den Allvetande, den Allbesittande, den högste Beskyddaren.

– 86 –

Och nu beträffande din fråga huruvida människors själar fortsätter att vara medvetna om varandra efter avskiljandet från kroppen. Må du veta att Bahás folks själar, som har trätt in och tagit plats i den högröda arken, skall umgås och tala förtroligt med varandra och skall så fast förenas i sitt liv, sin längtan, sina avsikter och strävanden att de blir såsom en själ. De är i sanning de som är välunderrättade, som är klarsynta och som är begåvade med förstånd. Så har det förordnats av Honom, som är den Allvetande, den Allvise.

Bahás folk, som är Guds arks innevånare, är allesamman väl medvetna om varandras ställning och villkor och är förenade med förtrolighetens och samhörighetens band. En sådan ställning är emellertid beroende av deras tro och deras uppförande. De som är av samma grad och ställning är fullt medvetna om varandras förmåga, karaktär, färdigheter och förtjänster. De som är av lägre grad är emellertid ur stånd att fullt förstå deras ställning eller uppskatta deras förtjänster som placerats över dem. Var och en skall mottaga sin del av din Herre. Välsignad är den människa som har vänt sitt ansikte mot Gud och orubbligt vandrat i kärlek till Honom, tills hennes själ har svingat sig upp till Gud, alltings oinskränkta Herre, den Starkaste, den alltid Förlåtande, den Allbarmhärtige.

De otrognas själar skall emellertid ‑ och om detta bär Jag vittnesbörd ‑ när de utandas sin sista suck göras uppmärksamma på de goda ting som har undgått dem och skall jämra sig över sitt tillstånd och skall ödmjuka sig inför Gud. De skall fortsätta att göra så efter deras själars avskiljande från deras kroppar.

Det är klart och tydligt att alla människor efter sin fysiska död kommer att bedöma värdet av sina handlingar och inse allt vad deras händer har åstadkommit. Jag svär vid Morgonstjärnan, som glänser över den gudomliga maktens horisont! De som är den ende sanne Gudens anhängare skall i det ögonblick de skiljs från detta livet erfara sådan fröjd och glädje, som skulle vara omöjlig att beskriva, medan de som lever i villfarelse skall gripas av sådan fruktan och oro och fyllas av sådan förfäran, som inget kan överstiga. Väl är det för honom som har druckit trons utsökta och oförgängliga vin genom nådig ynnest och mycken frikostighet från Honom, som är all Tros Herre ...

Detta är den dag, då Guds älskade borde hålla sina ögon riktade mot Hans Uppenbarare och fästa dem på vad denna Uppenbarare än må finna lämpligt att uppenbara. Vissa traditioner från gångna tidsåldrar har ingen som helst grund emedan de åsikter, som hystes av föregående generationer och vilka de har nedtecknat i sina böcker, till största delen har påverkats av snedvridna begär. Du märker hur de flesta utläggningar och tolkningar av Guds ord, som nu är gällande bland människorna, är utan sanning. I)eras falskhet har i en del fall röjts när de mellankommande slöjorna rivits sönder. De har själva erkänt sitt misslyckande med att förstå innebörden av något enda Guds ord.

Vår avsikt är att visa att om Guds älskade ville helga sina hjärtan och sina öron från de tomma ord som fordom yttrades och i sitt innersta vända sig till Honom, som är Hans uppenbarelses Gryning, och till vad än Han har uppenbarat, skulle ett sådant uppförande betraktas som högst förtjänstfullt i Guds ögon ...

Prisa Hans namn och var bland de tacksamma. Framför Mina hälsningar till Mina älskade, vilka Gud har utvalt för Sin kärlek och låtit nå deras mål. All ära vare Gud, alla världars Herre.

– 87 –

Och nu beträffande din fråga: "Hur kommer det sig att inga skrifter påträffats rörande Profeter som har föregått Adam, mänsklighetens Fader, eller om de kungar som levde under dessa Profeters dagar?" Du skall veta att bristen på varje hänvisning till dem inte är något bevis för att de inte funnits till. Att inga skrifter rörande dem nu är tillgängliga bör hänföras till deras oerhörda avlägsenhet i tid, såväl som till de väldiga förändringar som jorden har undergått sedan deras tid.

För övrigt var sådana tecken och skrivsätt, som nu är allmänna bland människor, okända för de generationer som levde före Adam. Det fanns till och med en tid då människor var helt okunniga om skrivkonsten och hade infört ett system helt olikt det som man nu använder. För ett korrekt klarläggande av detta skulle en omsorgsfullt utarbetad förklaring erfordras.

Betänk de olikheter som har uppstått sedan Adams dagar. De olika och vittbekanta språk, som nu talas av jordens folk, var ursprungligen okända liksom de skiftande seder och bruk som nu är rådande bland dem. Den tidens människor talade ett språk olikt de nu kända. Olikheter i språk uppstod under en senare tidsålder i ett land känt som Babel. Det gavs namnet Babel, emedan uttrycket betyder "platsen där tungornas förvirring uppstod."

Senare blev syriskan framträdande bland de dåvarande språken. Forna tiders heliga skrifter blev uppenbarade på detta språk. Abraham, Guds Vän, framträdde senare och spred den gudomliga uppenbarelsens ljus över världen. Det språk Han talade medan Han korsade Jordanfloden blev känt som Hebreiska ('Ibraní), vilket betyder "överfartens språk". Guds böcker och de heliga skrifterna uppenbarades då på detta språk och inte förrän efter en ansenlig tidrymd blev arabiskan uppenbarelsens språk ...

Lägg därför märke till hur talrika och vittgående förändringar i språk, tal och skrift har varit sedan Adams dagar. Hur mycket större måste inte förändringarna ha varit före Honom!

Vår avsikt med att uppenbara dessa ord är att visa, att den ende sanne Guden i Sin högsta och överjordiska ställning alltid har varit och för evigt kommer att förbliva upphöjd över allt beröm och förståelse från alla andra än Sig själv. Hans skapelse har alltid funnits till och Uppenbararna av Hans gudomliga härlighet och den eviga helighetens Gryningar har sedan urminnes tider sänts ner och har blivit bemyndigade att samla mänskligheten inför den ende sanne Guden. Att namnen på en del av dem är glömda och uppteckningarna om deras liv har gått förlorade får tillskrivas de störningar och förändringar som har drabbat världen.

I vissa böcker har omnämnts en syndaflod som orsakade att allt som fanns på jorden, historiska berättelser så väl som andra föremål förstördes. Dessutom har det förekommit många omvälvningar, vilka har utplanat spåren av många händelser. Bland existerande historiska skrifter står dessutom olikheter att finna och vart och ett av världens olika folkslag har sin egen berättelse om jordens ålder och om dess historia. En del sparar sin historia så långt tillbaka som åtta tusen år, andra så långt som tolv tusen år. För den som har läst Júks bok är det klart och tydligt hur mycket berättelser återgivna i de olika böckerna har varierat.

Gud give att du ville vända din blick mot den största uppenbarelsen och fullständigt förbise dessa motsägande berättelser och traditioner.

– 88 –

Vet i sanning att rättfärdighetens väsen och källan därtill båda är förkroppsligade i de föreskrifter, som givits av Han som är Uppenbararen av Guds Jag bland människorna, om ni är bland dem som igenkänner denna sanning. Han förverkligar sannerligen det högsta, det ofelbara mönstret för rättfärdighet för hela skapelsen. Även om Hans lag var sådan att den injagade skräck i allas hjärtan i himmelen och på jorden, skulle denna lag inte vara annat än uppenbar rättvisa. Den fruktan och oro som uppenbarandet av denna lag framkallar i människornas hjärtan bör i sanning liknas vid ett dibarns skrik, när det avvänjes från modersmjölken, om ni är bland dem som förstår. Om människor kunde upptäcka det avsedda syftet med Guds uppenbarelser, skulle de säkerligen kasta bort sin fruktan och med hjärtan fyllda av tacksamhet jubla av omåttlig glädje.

– 89 –

Vet förvisso att alldeles som du orubbligt tror att Guds ord, prisad vare Hans härlighet, bestar för evigt, måste du likaledes med osviklig tillit tro att dess innebörd aldrig kan uttömmas. De som är dess förordnade uttolkare, de vars hjärtan är dess hemligheters gömställen, är emellertid de enda som kan förstå dess mångsidiga visdom. Den som vid läsningen av de heliga skrifterna frestas att därifrån utvälja något som kan passa honom, för att därmed bestrida Guds Ställföreträdares myndighet bland människorna, är i sanning såsom död fastän han till det yttre synes gå och samtala med sina grannar och med dem dela deras mat och dryck.

O, om världen blott kunde tro Mig! Skulle allt som ligger dolt i Bahás hjärta och som Herren Hans Gud, alla namns Herre, har förestavat Honom avslöjas för mänskligheten, då skulle varje människa på jorden förstummas av häpnad.

Hur stor är inte den mångfald sanningar som ordens klädnad aldrig kan rymma! Hur överväldigande är inte antalet sådana fakta, som intet uttryck fullständigt kan beskriva, vilkas betydelse aldrig kan förklaras och till vilka inte ens de svagaste antydningar kan göras! Hur mångfaldiga är inte de sanningar som måste förbliva outtalade tills den utsatta tiden är inne! Alldeles som det har sagts: "inte allt vad en människa vet kan avslöjas, inte heller kan allting som hon kan avslöja anses som aktuellt, inte heller kan varje aktuellt yttrande anses avpassat efter fattningsförmågan hos dem som hör det".

Av dessa sanningar kan en del avslöjas endast i mån av utrymme för Vår kunskaps ljus och fattningsförmågan hos mottagarna av Vår förborgade nåd. Vi bönfaller Gud att styrka dig med Sin kraft och göra det möjligt för dig att känna igen Honom, som är källan till all kunskap, så att du kan lösgöra dig från all mänsklig lärdom, ty "vad skulle det gagna en människa att sträva efter lärdom när hon redan har funnit och erkänt Honom, som är syftet med all kunskap?" Håll fast vid kunskapens rot och vid Honom, som är dess Källa, så att du kan känna dig oberoende av alla som gör anspråk på att vara väl bevandrade i mänsklig lärdom och vilkas anspråk inget tydligt bevis, inte heller någon upplysande boks vittnesbörd, kan bestyrka.

– 90 –

I vadhelst som är i himlarna och vadhelst som är på jorden finns ett tydligt bevis för uppenbarelsen av Guds egenskaper och namn, eftersom, det inom varje atom är nedlagt de tecken som bär talande vittnesbörd om uppenbarelsen av detta största ljus. Det synes Mig som om ingen varelse någonsin skulle kunna finnas utan uppenbarelsens kraft. Hur strålande är inte de kunskapens ljuskällor som lyser i en atom och hur omätliga är inte de oceaner av visdom som svallar i en droppe! I högsta grad är detta sant om människan, som bland alla skapade varelser har förlänats en skrud av sådana gåvor och har utvalts för en sådan utmärkelses härlighet. Ty i henne finns slumrande alla Guds egenskaper och namn, uppenbarade till en grad som ingen annan skapad varelse har överträffat eller överskridit. Alla dessa namn och egenskaper är tillämpliga på henne. Alldeles som Han har sagt: "Människan är Mitt mysterium och Jag är hennes mysterium." Mångfaldiga är de verser som gång på gång har uppenbarats i alla de himmelska böckerna och de heliga skrifterna och som framställt detta ytterst svårfattliga och storslagna ämne. Alldeles som Han har uppenbarat: "Vi skall sannerligen visa dem Våra tecken i världen och inom dem själva". Åter säger Han: "Och även inom er själva: vill ni då inte se Guds tecken?" Och ännu en gång uppenbarar Han: "Och var inte lika dem som glömmer Gud och som Han, därför låtit glömma sina egna jag." I detta sammanhang har Han, som är den evige Konungen ‑ må alla deras själar, som dväljes i det mystiska tabernaklet, vara ett offer åt Honom ‑ talat: "Han har lärt känna Gud som har lärt känna sig själv".

... Av det som sagts blir det tydligt att alla varelser i sin innersta verklighet vittnar om Guds namns och egenskapers uppenbarande inom dem. Var och en i förhållande till sin förmåga antyder och är uttryck för kunskapen om Gud. Så mäktig och allmängiltig är denna uppenbarelse, att den har omfattat alla synliga och osynliga ting. Sålunda har Han uppenbarat: "Har något annat än Du en uppenbarelseförmåga, som inte besittes av Dig, så att det kunde ha uppenbarat Dig? Blint är det öga som inte varseblir Dig". Likaledes har den evige Konungen sagt: "Ingenting har Jag varseblivit utan att jag förnummit Gud i det, Gud före det eller Gud efter det". Också i Kumayls sägen är det skrivet: "Se, ett ljus har framträtt ur evighetens morgon och se, dess vågor har trängt in i alla människors innersta verklighet". Människan, den ädlaste och mest fulländade av alla skapade varelser, överträffar dem alla i denna uppenbarelses styrka och är ett rikare uttryck för dess härlighet. Och av alla människor är sanningens Sols Uppenbarare de mest fulländade, de mest framstående och de förträffligaste. Ja, alla andra utom dessa Uppenbarare lever av deras viljas verksamhet och rör sig och har sin tillvaro genom deras nåds utgjutelser.

Till toppen av sidan

– 91 –

Bland de bevis som ådagalägger sanningen i denna uppenbarelse är detta, att i varje tidsålder och religionsordning närhelst det osynliga Väsendet visade sig i Sin Uppenbarares gestalt, brukade vissa personer, okända och frigjorda från all världslig förvirring, söka upplysning från profetskapets sol och den gudomliga ledningens måne och nå den gudomliga närvaron. Av denna anledning brukade tidens präster och de som ägde rikedomar håna och smäda dessa människor. Alldeles som Han har uppenbarat beträffande dem som varit på villovägar: "Då sade Hans folks ledare som inte trodde, 'Vi ser i Dig inget annat än en människa såsom vi själva; och vi ser ingen som har följt Dig utom våra obetydligaste med förhastat omdöme, ej heller ser vi något företräde hos er framför oss; nej, vi anser er vara lögnare.'" De anmärkte på dessa heliga Uppenbarare och protesterade med orden: "Ingen har följt er utom de eländigaste bland oss, vilka inte är värda någon uppmärksamhet". Deras avsikt var att visa att ingen bland de lärde, de rika och de berömda trodde på dem. Genom detta och liknande bevis sökte de ådagalägga falskheten hos Honom, som intet säger annat än sanningen.

I denna mest lysande religionsordning, detta mäktigaste herravälde, har emellertid ett antal upplysta präster, människor med utsökt bildning, doktorer med mogen visdom, nått fram till Hans förgård, tömt Hans gudomliga Närvaros bägare och förlänats äran av Hans yppersta bevågenhet. De har för den Älskades skull försakat världen och allt som finns däri ...

Alla dessa leddes av ljuset från den gudomliga uppenbarelsens Sol, bekände och erkände Hans sanning. Sådan var deras tro att de flesta av dem försakade egendom och anhöriga och höll fast vid den Allhärliges välbehag. De vågade livet för sin högt Älskade och offrade allt på Hans väg. Deras bröst gjordes till måltavlor för fiendens pilar och deras huvuden prydde de otrognas spjut. Inget land återstod som inte drack blodet från dessa avskiljandets förkroppsligande och inget svärd som inte krossade deras nackar. Enbart deras handlingar vittnar om sanningen i deras ord. Kan inte vittnesbördet om dessa heliga själar, som så ärofullt har trätt fram för att offra livet för sin Älskade att hela världen förundrade sig över sättet för deras offer, tillfredsställa dagens människor? Är det inte tillräckligt vittnesbörd mot trolösheten hos dem som för en obetydlighet svek sin tro, som bytte bort sin odödlighet mot det som förgås, som gav upp den gudomliga närvarons Kawthar för salthaltiga källor och vilkas enda mål i livet är att tillskansa sig andras ägodelar. Alldeles som du bevittnar hur de alla har sysselsatt sig med världens fåfängligheter och avlägsnat sig långt bort från Honom, som är Herren, den Högste.

Var ärlig: Är deras vittnesbörd godtagbart och värt uppmärksamhet, vilkas gärningar överensstämmer med deras ord, vilkas uppförande utåt är förenligt med deras inre liv? Tanken förbryllas av deras handlingar och själen förundrar sig över deras tapperhet och fysiska uthållighet. Eller är vittnesbördet från dessa trolösa själar godtagbart, vilka inte sprider annat än de själviska begärens anda och som ligger fångna i sina fåfänga inbillningars l)ur? Liksom mörkrets fladdermöss lyfter de inte huvudet från sitt läger utom för att jaga världens flyktiga ting och finner ingen vila om natten utom när de arbetar för att befrämja sitt eländiga livs mål. Fördjupade i sina själviska planer är de glömska av den gudomliga förordningen. Om dagen strävar de med hela sin själ efter världsliga fördelar och nattetid är deras enda sysselsättning att tillfredsställa sina köttsliga begär. Efter vilken lag eller måttstock skulle människor kunna urskuldas, när de håller fast vid sådana småsinta själars förnekande och förkastar deras tro, vilka för Guds välbehags skull har avsagt sig liv och ägodelar, anseende och ryktbarhet, sitt goda namn och sin ärevördighet? ...

Med vilken kärlek, vilken hängivenhet, vilken fröjd och helig hänryckning offrade de inte sina liv på den Allhärliges väg! Om sanningen i detta vittnar alla. Och ändå, hur kan de förringa denna uppenbarelse? Har någon tidsålder upplevt sådana betydelsefulla händelser? Om dessa följeslagare inte är de sanna sökarna efter Gud, vem skulle då kunna så benämnas? Har dessa följeslagare varit sökare efter makt och ära? Har de någonsin längtat efter rikedomar? Har de hyst någon annan önskan än Guds välbehag' Om dessa följeslagare med alla sina underbara vittnesbörd och beundransvärda gärningar vore falska, vem är då värdig att för sig själv göra anspråk på sanningen? Jag svär vid Gud! Just deras gärningar är tillräckliga vittnesbörd och ett obestridligt bevis för alla jordens folk, om människor i sina hjärtan kunde besinna den gudomliga uppenbarelsens mysterier. "Och de som handlar orättfärdigt kommer snart att få veta vilket öde som väntar dem! "...

Tänk på dessa martyrer som besatt obestridlig uppriktighet, om vilkas sannfärdighet bokens tydliga text vittnar och alla de, vilket du bevittnat, som har offrat sitt liv, sin egendom, sina hustrur, sina barn, sitt allt och uppstigit till paradisets högsta salar. Är det rätt att avvisa dessa frigjorda och upphöjda väsens vittnesbörd om sanningen i denna överlägsna och strålande uppenbarelse och att anse som godtagbara de förkastelsedomar, som har uttalats av detta trolösa folk över detta strålande ljus, som för guld har övergivit sin tro och som för sitt ledarskaps skull har vägrat erkänna Honom, som är hela mänsklighetens främste ledare? Detta, trots att deras karaktär nu är avslöjad för alla människor, som har känt igen dem sådana som på intet sätt vill avstå från det ringaste grand av sin världsliga makt för Guds heliga Tros skull, hur mycket mindre sitt liv, sin egendom och liknande.

– 92 –

Guds bok är vidöppen och Hans ord kallar samman mänskligheten till Honom. Inte mer än blott en handfull har emellertid funnits villiga att vara trogna Hans sak eller att bliva redskap för dess främjande. Detta fåtal har förlänats det gudomliga elixir, som ensamt kan omvandla världens slagg till renaste guld och har bemyndigats att ge det osvikliga botemedlet för alla de sjukdomar som hemsöker människobarnen. Ingen människa kan vinna evigt liv, såvida hon inte mottager denna ovärderliga, denna underbara och upphöjda uppenbarelses sanning.

Lyssna, o Guds vänner, till Hans röst vilken världen har förorättat och håll fast vid vadhelst som kommer att upphöja Hans sak. Han leder sannerligen vemhelst Han önskar in på Sin rätta väg. Detta är en uppenbarelse som ingjuter styrka i de kraftlösa och kröner de utblottade med välstånd.

Med yttersta vänlighet och i en anda av fullständig gemenskap rådgör tillsammans och ägna ert livs dyrbara dagar åt världens förbättring och främjandet av Hans sak som är allas urgamla och enväldiga Herre. Han föreskriver sannerligen alla människor vad som är rätt och förbjuder allt som förnedrar deras ställning.

– 93 –

Du skall veta att varje skapat ting är ett tecken på Guds uppenbarelse. Var och en efter sin förmåga är och kommer alltid att förbliva ett tecken på den Allsmäktige. Eftersom Han, alltings oinskränkte Herre har önskat uppenbara Sitt herravälde i namnens och egenskapernas rike, har alla och envar av de skapade tingen genom den gudomliga viljans åtgärd gjorts till ett tecken på Hans härlighet. Så genomträngande och allmän är denna uppenbarelse, att i hela universum ingenting, av vad slag det vara må, kan upptäckas som inte återspeglar Hans glans. Under sådana förhållanden utplånas varje beaktande av närhet och avstånd ... Om den gudomliga maktens Hand berövade alla skapade varelser denna dyrbara gåva, skulle hela universum bliva öde och tomt .

Se, hur oändligt upphöjd Herren, er Gud är över alla skapade varelser! Betyga Hans herraväldes majestät, Hans inflytande och allenarådande makt. Om de varelser som har skapats av Honom ‑ prisad vare Hans härlighet ‑ och förordnats vara uppenbarandet av Hans namn och egenskaper, på grund av den nåd de har förlänats står höjda över all närhet och allt avstånd, hur mycket mera upphöjt måste inte det gudomliga Väsen vara som har kallat dem till liv? ...

Fundera över vad poeten har skrivit: "Förvånas inte om min Mest älskade vore närmare mig än mitt eget jag; förvånas över detta att jag trots sådan närhet fortfarande är så långt borta från Honom."... I betraktande av vad Gud har uppenbarat, att "Vi är närmare människan än hennes livsådra", har poeten med hänsyftning på denna versrad förklarat, att fastän min Mest älskades uppenbarelse så har genomträngt min varelse att Han är närmare mig än min livsådra, är jag ändå, trots min övertygelse om dess verklighet och mitt erkännande av min ställning, fortfarande så långt borta från Honom. Med detta menar han att hans hjärta, som är den Allbarmhärtiges boning och den tron där Hans uppenbarelses glans vistas, har glömt sin Skapare, har avlägsnat sig från Hans väg, har utestängt sig från Hans härlighet och är fläckat av världsliga begärs förorening.

Det bör i detta sammanhang ihågkommas, att den ende sanne Guden i Sig själv är upphöjd bortom och över närhet och avstånd. Hans verklighet överskrider sådana begränsningar. Hans samband med Sin skapelse vet inte av några grader. Att somliga är nära och andra är långt borta far tillskrivas Uppenbararna själva.

Att hjärtat är den tron på vilken Guds, den Allbarmhärtiges, uppenbarelse har sin medelpunkt är intygat av de heliga ord, som Vi fordom har uppenbarat. Bland dem är detta som säger: "Jord och himmel kan inte rymma Mig; vad som ensamt kan rymma Mig är dens hjärta, som tror på Mig och är trogen Min sak." Hur ofta har inte människohjärtat, som är mottagaren av Guds ljus och hemvist för den Allbarmhärtiges uppenbarelse, förirrat sig från Honom som är Källan till detta ljus och denna uppenbarelses Urkälla. Det är hjärtats egensinnighet som avlägsnar det långt bort från Gud och dömer det till avlägsenhet från Honom. De hjärtan, som är medvetna om Hans närvaro, är emellertid nära Honom och bör anses ha nalkats Hans tron.

Tänk dessutom på hur ofta människan glömmer sitt eget jag, medan Gud genom Sin allomfattande kännedom förblir medveten om Sin skapelse och fortsätter att över den sprida Sin härlighets uppenbara strålglans. Det är därför tydligt att Han under sådana förhållanden är henne närmare än hennes eget jag. Han kommer i sanning att för alltid så förbliva, ty medan den ende sanne Guden vet allt, förnimmer allt och förstår allt, är den dödliga människan benägen att misstaga sig och är ovetande om de mysterier som ligger inneslutna i henne ...

Låt ingen inbilla sig att med Vårt påstående att alla skapade varelser är tecknen på Guds uppenbarelse menas att det förbjude Gud ‑ alla människor, de må vara goda eller onda, fromma eller otrogna, är lika i Guds ögon. Inte heller innebär det att det gudomliga Väsendet ‑ prisat vare Hans namn och upphöjd vare Hans härlighet ‑ under några omständigheter är jämförbart med människor, eller på något sätt kan förenas med Sin skapelse. Ett sådant misstag har begåtts av vissa dåraktiga som, efter att ha höjt sig till sina fåfänga fantasiers himlar, har tolkat gudomlig enhet så att alla skapade varelser är Guds tecken och att det följaktligen inte är någon som helst skillnad mellan dem. Somliga har till och med överträffat dem genom att påstå att dessa tecken är jämlikar och likställda med Gud själv. Barmhärtige Gud! Han är sannerligen en och odelbar, en till Sitt väsen, en till Sina egenskaper. Allting utom Han är som intet ställt ansikte mot ansikte med den lysande uppenbarelsen av endast ett av Hans namn, med inte mer än den svagaste antydan om Hans härlighet ‑ så mycket mindre då jämfört med Hans eget Jag!

Vid Mitt namns, den Allbarmhärtiges, rättfärdighet! Den Högstes Penna darrar häftigt och är svårt skakad vid uppenbarandet av dessa ord. Hur liten och obetydlig är inte den flyktiga droppen jämförd med Guds gränslösa och beständiga oceans vågor och böljor och hur ytterligt föraktligt måste inte varje tillfälligt och förgängligt ting synas vara, ställt ansikte mot ansikte med den Eviges oskapade, outsägliga härlighet. Vi bönfaller Gud, den Allstarke om förlåtelse för dem som har sådana trosuppfattningar och ger uttryck åt sådana ord. Säg: O folk! Hur kan en flyktig fantasibild jämföras med den Självbestående och hur kan Skaparen liknas vid Sin skapelse, som blott är som skriften från Hans penna? Nej, Hans skrift överträffar allting och är helgad från och oändligt upphöjd över alla skapade varelser.

Betänk vidare Guds uppenbarelsers tecken i deras förhållande till varandra. Kan solen, som endast är ett av dessa tecken, i rang anses jämförlig med mörker? Den ende sanne Guden är mitt vittne! Ingen människa kan tro det, såvida hon inte är bland dem vilkas hjärtan är inskränkta och vilkas ögon har förblindats. Säg: Granska er själva. Både era naglar och ögon är delar av era kroppar. Anser ni dem vara av samma rang och värde? Om ni säger ja; säg då: Ni har sannerligen anklagat Herren, min Gud, den Allhärlige för bedrägeri, eftersom ni klipper av det ena och vårdar det andra så ömt som ert liv.

Det är inte tillåtligt att på något sätt överskrida gränserna för sin egen rang och ställning. Det orubbade tillståndet i varje rang och ställning måste ovillkorligen bevaras. Med detta menas att varje skapad varelse skall betraktas i ljuset av den ställning den har förordnats inta.

Det bör emellertid ihågkommas att när ljuset från Mitt namn, den Alltgenomträngande, har gjutit sin strålglans över världen har alla och envar skapat ting, enligt en bestämd förordning, förlänats förmågan att utöva ett särskilt inflytande och fåtts att äga ett bestämt värde. Tänk på giftets verkan. Fastän dödligt besitter det kraften att under vissa förhållanden utöva ett välgörande inflytande. Den kraft, som ingjutits i alla skapade ting, är den omedelbara följden av detta heligaste namns uppenbarelse. Förhärligad vare Han som är alla namns och egenskapers Skapare! Kasta på elden det träd som har ruttnat och torkat bort, och vistas i skuggar av det grönskande och vackra trädet och tag del av dess frukt.

Människorna som lever på Guds Uppenbarares tid har för det mesta yttrat sådana opassande ord. Dessa har i detalj nedtecknats i de uppenbarade böckerna och heliga skrifterna.

Han som i alla och envar av de skapade tingen erkänner tecknet på uppenbarelsen av Honom, som är den eviga Sanningen, tror verkligen på Guds enhet och inte han som vidhåller att det skapade är omöjligt att skilja från Skaparen.

Tänk till exempel på uppenbarandet av ljuset från Guds namn, Fostraren. Se hur bevisen för en sådan uppenbarelse visar sig i allting, hur alla varelsers framsteg beror på den. Denna fostran är av två slag. Den ena är universell. Dess inflytande genomströmmar alla ting och stärker dem. Det är av denna anledning Gud har antagit titeln "alla världars Herre". Den andra är begränsad till dem som har kommit in under detta namns skugga och sökt denna mäktigaste uppenbarelses skydd. De som har försummat att söka detta skydd har emellertid berövat sig denna förmån och är ur stånd att dra nytta av den andliga styrka, som har nedsänts genom detta största namns himmelska nåd. Hur väldigt är inte svalget som är fastlagt mellan det ena och det andra! Om slöjan lyftes och hela glansen i deras ställning uppenbarades, vilka helt har vänt sig till Gud och i sin kärlek till Honom har försakat världen, skulle hela skapelsen bliva förstummad. Den som verkligen tror på Guds enhet kommer, som det redan har förklarats, att i den troende och den otrogne erkänna bevisen för uppenbarandet av båda dessa namn. Om detta uppenbarande återkallades skulle alla gå förlorade.

Betänk på samma sätt uppenbarandet av Guds namns ljus, den Oförliknelige. Se hur detta ljus har inneslutit hela skapelsen, hur allting uppenbarar tecknet på Hans enhet, vittnar om Hans verklighet som är den eviga Sanningen, förkunnar Hans herravälde, Hans enhet och Hans makt. Denna uppenbarelse är ett tecken på Hans barmhärtighet, som har omslutit alla skapade ting. De som har jämfört sig med Honom är emellertid omedvetna om en sådan uppenbarelse och är berövade den Tro, genom vilken de kan närma sig och förenas med Honom. Se hur jordens olika folkslag och stammar bär vittnesbörd om Hans enighet och erkänner Hans enhet. Om det inte vore för tecknet på Guds enhet inom dem skulle de aldrig har erkänt sanningen i orden "det finns ingen annan Gud än Gud." Och ändå, tänk på hur allvarligt de har misstagit sig och avlägsnat sig från Hans väg. Eftersom de har underlåtit att erkänna den ofelbare Uppenbararen, har de upphört att räknas bland dem som kan anses som sanna troende på Guds enhet.

Tecknet på det gudomliga Väsendets uppenbarande i dem, som har jämfört sig med Honom, kan på sätt och vis betraktas som en återspegling av den glans med vilken de rättrogna är upplysta. Ingen kan emellertid förstå denna sanning utom människor utrustade med gott omdöme. De som uppriktigt har erkänt Guds enhet, skall anses som de första yttringarna av detta namn. Det är de som har druckit den gudomliga enhetens vin ur den bägare som Guds hand har räckt dem och som har vänt sina ansikten mot Honom. Hur ofantligt är inte avståndet som skiljer dessa helgade varelser från de människor som är så långt borta från Gud! ...

Gud give att du med genomträngande synförmåga i allting må uppfatta tecknen på uppenbarelsen av Honom, som är den evige Konungen, och inse hur upphöjd över och avskild från hela skapelsen detta heligaste och okränkbara Väsen är. Detta är i sanning själva roten till och kärnan i tron på Guds enhet och ensamhet. "Gud var allena; det fanns ingen annan än Han." Han är nu, vad Han alltid har varit. Det finns ingen alman Gud än Han, den Ende, den Oförliknelige, den Allsmäktige, den Mest upphöjde, den Störste.

– 94 –

Och nu beträffande din hänsyftning till existensen av två Gudar. Akta dig, akta dig så att du inte låter leda dig till att jämställa dig med Herren, din Gud. Han är och har från evighet varit en och allena, utan like eller motsvarighet, evig i det förgångna, evig i framtiden, avskild från allting, alltid bestående, oföränderlig och självbestående. Han har inte utsett någon jämbördig i Sitt rike, inte någon rådgivare att råda Sig, inte någon som kan jämföras med Honom, inte någon medtävlare till Hans härlighet. Härom vittnar varje atom i världsalltet och bortom detta invånarna i rikena i höjden, de som innehar de mest upphöjda platserna och vilkas namn är ihågkomna inför Guds tron.

Må du i din själs innersta bära vittnesbörd om detta bevis som Gud själv och för Sig själv har uttalat, att det inte finns någon annan Gud än Han, att allt utom Honom har skapats på Hans bud, har formats med Hans tillåtelse, är underkastat Hans lag, är som ett förgätet ting jämfört med de strålande bevisen på Hans enhet och är som intet ställt ansikte mot ansikte med de mäktiga uppenbarelserna av Hans enhet.

Han har i sanning i all evighet varit en till Sitt väsen, en i Sina egenskaper, en i Sina gärningar. Någon som helst jämförelse är endast tillämplig på Hans skapade varelser och alla tankar på förening är tankar som enbart tillkommer de som tjänar Honom. Oändligt upphöjt är Hans väsen över Hans skapade varelsers beskrivning. Han allena intar det upphöjda majestätets, den högsta och oåtkomliga härlighetens säte. Människohjärtats fågel, hur högt den än svingar sig, kan aldrig hoppas nå Hans ofattbara Väsens höjder. Det är Han som har kallat hela skapelsen till liv, som på Sin befallning har låtit varje skapad varelse komma fram. Skall då den varelse, som föddes i kraft av det ord Hans Penna har uppenbarat och vilken Hans viljas finger har styrt, anses som jämställd med Honom eller ett förkroppsligande av Hans Jag? Fjärran är det från Hans härlighet att mänsklig penna eller tunga skulle kunna antyda Hans mysterium eller att människohjärtat fatta Hans väsen. Alla utom Han står fattiga och övergivna vid Hans dörr, alla är vanmäktiga inför Hans makts storhet, alla är inte annat än slavar i Hans rike. Han är tillräckligt rik för att kunna undvara alla skapade varelser.

Tjänandets band som finns mellan tillbedjaren och den Dyrkade, mellan det skapade och Skaparen, bör i sig själv anses som ett tecken på Hans nåderika ynnest mot människorna och inte som ett tecken på någon förtjänst de möjligen kan äga. Om detta vittnar varje sann och omdömesgill troende.

– 95 –

Du må veta att enligt vad din Herre, alla människors Herre, har förordnat i Sin bok, de förmåner som av Honom förunnats mänskligheten har varit och kommer alltid att förbliva obegränsade till sitt omfång. Först och förnämst bland dessa förmåner som den Allsmäktige har förlänat människan är förståendets gåva. Hans avsikt med att skänka en sådan gåva är ingen annan än att göra det möjligt för Sin skapelse att känna och erkänna den ende sanne Guden ‑ prisad vare Hans härlighet. Denna gåva ger människan förmåga att kunna se sanningen i allting, leder henne till det som är rätt och hjälper henne att upptäcka skapelsens hemligheter. Näst i rang står synförmågan, det förnämsta hjälpmedlet varigenom hennes förstånd kan fungera. Sinnena som hänför sig till hörseln, hjärtat, med flera, räknas likaledes till de gåvor med vilka den mänskliga kroppen har utrustats. Oandligt upphöjd är den Allsmäktige, som har skapat dessa förmågor och uppenbarat dem i människokroppen.

Var och en av dessa gåvor är ett otvivelaktigt bevis för majestätet, makten, överlägsenheten och den allomfattande kunskapen hos den ende sanne Guden--prisad vare Hans härlighet. Tänk på känselsinnet. Se hur dess förmåga har spritt sig över hela människokroppen. Medan syn‑ och hörselförmågan var och en är begränsad till ett särskilt område, omfattar känselsinnet hela människokroppen. Förhärligad vare Hans makt, prisad vare Hans överhöghet.

Dessa gåvor är medfödda hos människan själv. Den gåva som är överlägsen alla andra, som är oförgänglig till sin natur och hänför sig till Gud själv, är den gudomliga uppenbarelsens gåva. Varje gåva av Skaparen förlänad människan, såväl materiell som andlig, är underordnad denna. Den är till sitt väsen, och kommer alltid att så förbli, det bröd som kommer ned från himmelen. Den är Guds enastående vittnesbörd, det klaraste beviset för Hans sanning, tecknet på Hans fulländade godhet, kännemärket för Hans allomfattande barmhärtighet, beviset på Hans mest kärleksfulla omtänksamhet, symbolen för Hans mest fulländade nåd. Den som denna dag har erkänt Hans Uppenbarare har verkligen delat denna Guds dyrbaraste gåva.

Hembär tack till din Herre för att Han visat dig så stor frikostighet. Höj din röst och säg: All pris vare Dig, o Du, som är varje förstående hjärtas Åstundan!

– 96 –

Den Högstes Penna kallar oavbrutet; och ändå, hur få är inte de som har lyssnat till dess röst! Invånarna i namnens rike har sysselsatt sig med världens prålande dräkter, glömska av att varje människa som har ögon att se med och öron att höra med inte kan annat än villigt erkänna hur flyktiga dess färger är.

Ett nytt liv har i denna tidsålder väckts inom alla jordens folk; och likväl har ingen upptäckt dess orsak eller uppfattat dess inre anledning. Tänk på Västerlandets folk. Se hur de i sin jakt efter det som är tomt och värdelöst har offrat och fortfarande offrar oräkneliga liv för dess tillkomst och främjande. A andra sidan är folket i Persien, fastän platsen för en klar och lysande uppenbarelse vars upphöjda och ryktbara härlighet har omslutit hela jorden, modfällda och försjunkna i djup håglöshet.

O vänner! Var inte likgiltiga för de dygder ni har förlänats, ringakta inte heller er höga bestämmelse. Låt inte er möda bliva förspilld genom de fåfängliga föreställningar som vissa hjärtan har tänkt ut. Ni är stjärnorna på förståelsens himmel, brisen som rör sig i dagbräckningen, det stilla flytande vattnet av vilket själva livet för alla människor måste bero, bokstäverna inskrivna i Hans heliga bokrulle. Bemöda er med största enighet och i en anda av fullkomlig samhörighet så att ni må bliva i stånd att uppnå det, som anstår denna Guds dag. Sannerligen säger Jag, strid och split och vadhelst människosinnet avskyr är fullkomligt ovärdigt hennes ställning. Samla era krafter till spridandet av Guds Tro. Låt var och en som är värdig en så hög kallelse träda fram och främja den. Den som inte kan, hans plikt är det att förordna någon som i hans ställe förkunnar denna uppenbarelse, vars kraft har kommit de mäktigaste byggnadsverk att skaka i sina grundvalar, varje berg att krossas till stoft och varje själ att förstummas. Skulle denna dags storhet till fullo uppenbaras skulle varje människa vilja avstå från otaliga liv i sin längtan efter att deltaga, vore det blott för ett ögonblick, i dess stora härlighet ‑ hur mycket hellre inte då från denna världen och dess förgängliga skatter!

Må ni ledas av vishet i alla era handlingar och hålla orubbligt fast vid den. Om Gud vill kan ni alla styrkas att verkställa det som är Guds vilja och nådeligen bliva hjälpta att uppskatta den ställning som förlänats sådana bland Hans älskade, som har trätt fram för att tjäna Honom och prisa Hans namn. Över dem vare Guds härlighet, härligheten av allt som är i himlarna och allt som är på jorden och härligheten hos invånarna i det allra högsta paradiset, himlarnas himmel.

– 97 –

Tänk på de tvivel som de som har jämställt sig med Gud har ingivit i folkets hjärtan i detta land. "Är det någonsin möjligt" frågar de "för koppar att förvandlas till guld?" Säg, ja, vid min Herre, det är möjligt. Dess hemlighet ligger emellertid förborgad i Vårt vetande. Vi kommer att uppenbara den för vem Vi vill. Låt den som betvivlar Vår förmåga, be Herren sin Gud, att Han måtte avslöja hemligheten för honom och försäkra honom om dess sanning. Att koppar kan förvandlas till guld är i sig själv tillräckligt bevis för att guld på samma sätt kan förvandlas till koppar, om de är bland dem som kan förstå denna sanning. Varje mineral kan förmås att antaga alla andra mineralers fasthet, form och massa. Kunskapen därom finns hos Oss i den förborgade boken.

– 98 –

Säg: O, religionsledare! Väg inte Guds bok efter sådana normer och med sådana vetenskaper som är gängse bland er, ty boken är själv den ofelbara vågen som upprättats bland människorna. Vadhelst folken och släktena på jorden äger måste vägas på denna mest fullkomliga våg, medan storleken av dess tyngd bör prövas efter dess egen norm, visste ni det blott.

Min godhets öga gråter bittert över er, eftersom ni har misslyckats att igenkänna Den som ni åkallat om dagen och nattetid, afton och morgon. Närma er, o folk, med snövita anleten och strålande hjärtan, den välsignade och högröda platsen, där Sadratu'l‑Muntahá ropar: "Sannerligen, det finnes ingen annan Gud jämte Mig, den Allsmäktige beskyddaren, den i sig själv Varande!"

O, ni religionsledare! Vem är den bland er som kan tävla med Mig vad gäller vision eller insikt? Var står den att finna som vågar göra anspråk på att vara Min jämlike i tal och visdom? Nej, vid Min Herre, den Allbarmhärtige! Allt på jorden skall försvinna; och detta är din Herres ansikte, den Allsmäktige, den Högt älskade.

Vi har bestämt, o folk, att det högsta och yttersta målet för all lärdom skall vara erkännandet av Honom som är syftet med all kunskap; och likväl, se, hur ni har tillåtit er lärdom att stänga er ute såsom av en slöja från Honom som är Morgongryningen för detta ljus, varigenom varje fördolt ting har uppenbarats. Kunde ni blott upptäcka den källa, varifrån storslagenheten i detta yttrande sprides, skulle ni kasta bort denna världens folk och allt de äger och närma er detta härlighetens mest välsignade säte.

Säg: Detta är sannerligen den himmel vari moderboken finns väl bevarad, kunde ni blott fatta det. Det är Han som fick klippan att ropa och den brinnande busken att upphäva sin röst på berget, som reser sig över det Heliga landet, och förkunna: "Riket är Guds, allas oinskränkte Herre, den Allstarke, den Kärleksfulle!"

Vi har inte gått i någon skola, inte heller läst någon av era avhandlingar. Lyssna till orden från denna obeläste, med vilka Han kallar er till Gud, den evigt Bestående. Detta är bättre för er än alla jordens skatter, kunde ni blott fatta det.

– 99 –

Livskraften i människornas tro på Gud håller på att dö ut i varje land; ingenting mindre än Hans välgörande medicin kan någonsin återställa den. Den frätande ogudaktigheten äter sig in i det mänskliga samhällets livsviktiga delar; vad annat än Hans mäktiga uppenbarelses läkemedel kan rena och återuppliva det? Står det i mänsklig makt, o Hakím, att åstadkomma en så fullständig omvandling av beståndsdelarna i någon av de ytterst små och odelbara partiklarna i materien, att denna förvandlas till renaste guld? Hur förbryllande och svårt detta än må förefalla, har Vi bemyndigats att fullborda den ännu större uppgiften att omvandla satanisk styrka till himmelsk makt. Den kraft, som är mäktig en sådan förvandling, överträffar själva Läkemedlets styrka. Endast Guds ord kan göra anspråk på betydenheten att ha begåvats med den erforderliga förmågan till en så stor och vittgående förändring.

– 100 –

Den gudomliga Häroldens röst som utgår från Guds tron förkunnar: O ni Mina älskade! Låt inte Min heliga skruds fåll bliva besudlad och nedsölad med denna världs angelägenheter och följ inte era onda och fördärvliga begärs ingivelser. Den gudomliga uppenbarelsens Morgonstjärna som lyser över detta fängelses himmel i sin härlighets höjdpunkt bär Mig vittnesbörd. De, vilkas hjärtan är vända mot Honom som är föremål för hela skapelsens tillbedjan, måste i denna dag ovillkorligen gå utöver och vara helgade från alla skapade ting, synliga och osynliga. Om de står upp för att undervisa om Min sak, måste de låta andedräkten från Honom som är den Obundne väcka dem och de måste sprida den vida omkring på jorden med allvarlig föresats, med sinnen som är helt koncentrerade på Honom och med hjärtan som är fullständigt avskilda från och oberoende av allting och med själar som är helgade från världen och dess fåfänglighet. Det tillkommer dem att välja förtröstan på Gud som den bästa förberedelsen för sin resa och att ikläda sig sin Herres kärlek, den Mest upphöjde, den Allhärlige. Om de gör så skall deras ord påverka deras åhörare.

Hur stor, hur oerhört stor är inte den avgrund som skiljer Oss från dem som i denna dag är upptagna av sina onda lidelser och som satt sitt hopp till jordens ting och dessas flyktiga härlighet! Mången gång har den Allbarmhärtiges församling synbarligen varit så berövad denna världs rikedomar att de som levde i nära umgänge med Honom led förfärlig nöd. Trots deras lidande har den Högstes Penna inte vid något tillfälle varit villig att anspela på, inte ens att göra den ringaste hänsyftning till de ting som tillhör denna värld och dess skatter. Och om vid något tillfälle någon gåva överlämnades till Honom, mottogs denna gåva som ett tecken på Hans nåd mot den som hade erbjudit den. Skulle det någonsin behaga Oss att tillägna Oss alla jordens skatter för Vårt eget bruk har ingen givits rätten att ifrågasätta Vår auktoritet eller bestrida Vår rätt. Det skulle vara omöjligt att tänka sig någon mer föraktlig handling än att i den ende sanne Gudens namn, ivrigt be om de rikedomar som människorna äger.

Det åligger dig och anhängarna till Honom, som är den eviga Sanningen att kalla alla människor till vad helst som skall helga dem från all förkärlek till jordens ting och rentvå dem från dess föroreningar, så att den ljuva doften från den Allhärliges skrud må uppfattas från alla dem som älskar Honom.

De som är i besittning av rikedomar måste emellertid ta den största hänsyn till de fattiga, ty stor är den ära Gud förutbestämt för dessa fattiga som är orubbliga i tålamod. Vid Mitt liv! Det finns ingen ära som kan jämföras med denna ära, förutom den som Gud behagar skänka. Stor är den sällhet som väntar de fattiga som tåligt uthärdar och hemlighåller sina lidanden och väl är det för de rika som skänker sina rikedomar till de nödställda och ger dem företräde framför sig själva.

Om Gud vill, må de fattiga anstränga sig och sträva att förtjäna medlen till sitt uppehälle. Detta är en plikt, som har föreskrivits envar i denna största uppenbarelse, och som i Guds ögon betraktas som en behaglig handling. Vemhelst som iakttager denna plikt skall säkerligen fa hjälp av den Osynlige. Han kan genom Sin nåd berika vemhelst Han behagar. Han har sannerligen makt över allting ...

Berätta, o 'Alí, för Guds älskade att rättfärdighet är den mest grundläggande av mänskliga dygder. Alltings bedömning måste ovillkorligen bero på den. Fundera en stund på de sorger och lidanden som denna Fånge har utsatts för. Jag har varit prisgiven åt Mina fiender i Mitt livs alla dagar och varje dag har Jag på Guds kärleks stig utstått en ny vedermöda. Jag har tåligt uthärdat tills Guds saks ryktbarhet spridits vida omkring på jorden. Om någon nu skulle framträda öppet eller i hemlighet och försöka utså tvedräktens frö bland människor, driven av de fåfänga föreställningar hans hjärta hittat på kan en sådan människa sägas ha handlat med rättfärdighet? Nej, vid Honom vars makt sträcker sig över allting! Vid Mitt liv! Mitt hjärta suckar och Mina ögon gråter svårligen för Guds saks skull och för dessa som inte förstår vad de säger och inbillar sig vad de inte kan fatta.

Det anstår alla människor i denna dag att gripa ett fast tag i det största namnet och att grundlägga hela mänsklighetens enhet. Det finns ingen plats att fly till, ingen fristad som någon kan söka, utom Honom. Skulle någon människa förledas att yttra sådana ord som kommer att vända människorna bort från stränderna vid Guds obegränsade ocean och förmå dem att fästa sina hjärtan vid något annat än denna härliga och uppenbarade Varelse, vilken har antagit en form som är underkastad mänskliga begränsningar ‑ skall en sådan människa, hur hög ställning hon än må inneha, brännmärkas av hela skapelsen som en som har berövat sig själv den Allbarmhärtiges ljuva dofter.

Säg: Iakttag rättfärdighet i er bedömning, ni människor med förstående hjärtan! Han som är orättvis i sin bedömning saknar de karaktärsdrag som utmärker människans ställning. Han som är den eviga Sanningen känner väl vad människornas hjärtan gömmer. Hans långvariga tålamod har gjort Hans skapade varelser djärvare, ty icke förrän den fastställda tiden är inne kommer Han att sönderslita någon slöja. Hans enastående barmhärtighet har hållit tillbaka Hans vredes ursinne och fått de flesta människor att inbilla sig att den ende sanne Guden är omedveten om vad de i hemlighet har gjort. Vid Honom som är den Allvetande, den Allunderrättade! Hans kunskaps spegel reflekterar alla människors handlingar med fullkomlig tydlighet, exakthet och riktighet. Säg: Prisad vare Du, o Hemlighållare av de svagas och hjälplösas synder! Prisat vare Ditt namn, o Du som förlåter de likgiltiga som försyndar sig mot Dig!

Vi har förbjudit människorna att vandra efter sina hjärtans inbillningar så att de må vara i stånd att igenkänna Honom som är all kunskaps högsta källa och syfte och erkänna vad helst det kan behaga Honom att uppenbara. Se hur de har invecklat sig i sina tomma inbillningar och gagnlösa föreställningar. Vid Mitt liv! De är själva offer för vad deras egna hjärtan funnit på och likväl inser de det inte. Tomt och gagnlöst är deras läppars tal och ändå förstår de det inte.

Vi bönfaller Gud att Han nådigast måtte förunna alla människor Sin nåd och göra det möjligt för dem att vinna kunskap om Honom och om sig själva. Vid Mitt liv! Vemhelst som känt Honom skall sväva i Hans kärleks oändlighet och skall frigöras från världen och allt som finns däri. Ingenting på jorden skall avleda honom från hans väg, så mycket mindre de som, drivna av sina gagnlösa föreställningar, säger sådana saker som Gud har förbjudit.

Säg: Detta är den dag då varje öra ovillkorligen måste vara uppmärksamt på Hans röst. Lyssna ni till denne Förorättades maning och lovsjung den ende sanne Gudens namn och smycka er själva med Hans åminnelses prydnad och upplys era hjärtan med Hans kärleks ljus. Detta är nyckeln som öppnar människornas hjärtan, det putsmedel som skall rentvå alla varelsers själar. Den som är likgiltig för det som har strömmat ut från Guds viljas finger lever i uppenbar villfarelse. Vänskapligt och rättrådigt uppträdande snarare än oenighet och missämja är tecknen på sann tro.

Förkunna för människorna vad Han som säger sanningen och som är bärare av Guds förtroende har bjudit dig att iakttaga. Min härlighet vare med dig, o du som åkallar Mitt namn, du vars ögon är vända mot Min förgård och vars tunga yttrar din Herres lov, den Välgörande.

Till toppen av sidan

– 101 –

Det underliggande syftet med varje gudomlig boks uppenbarande, Ja, med varje gudomligt uppenbarad vers, är att förläna alla människor rättfärdighet och förstånd så att fred och lugn fast må grundas bland dem. Vadhelst som inger visshet i människors hjärtan, vadhelst som höjer deras ställning eller främjar deras förnöjsamhet, är godtagbart i Guds ögon. Hur upphöjd är inte den ställning människan kan uppnå om hon bara väljer att fullborda sin höga bestämmelse. Till vilka förnedringens djup kan hon inte sjunka, djup som de oansenligaste varelser aldrig har nått! Grip, o vänner, det tillfälle denna dag erbjuder er och beröva er inte Hans nåds frikostiga utgjutelser. Jag bönfaller Gud, att Han nådefullt måtte göra det möjligt för var och en av er att på denna välsignade dag smycka sig med rena och heliga handlingars prydnad. Han gör sannerligen vadhelst Han önskar.

– 102 –

Lyssna, o folk, till det som Jag i sanning säger er. Den ende sanne Guden, prisad vare Hans härlighet, har alltid ansett och kommer att fortsätta att anse människors hjärtan som Sin egen, Sin enda egendom. Allt annat, vare sig det hänför sig till land eller hav, rikedomar eller härlighet, har Han överlåtit till jordens konungar och härskare. Från den början, som inte har någon början, har det tecken som förkunnar orden "Han gör vadhelst Han vill" vecklats ut i all sin prakt inför Hans Uppenbarare. Vad mänskligheten i denna dag behöver är lydnad mot dem som är maktägande och ett troget fasthållande vid visdomens band. De medel som är nödvändiga för människosläktets omedelbara beskydd, trygghet och säkerhet har lagts i händerna på det mänskliga samhällets ledare och inom deras herravälde. Detta är Guds önskan och Hans förordning... Vi hyser hoppet att en av jordens konungar för Guds skull kommer att framträda för detta förorättade, detta förtryckta folks seger. En sådan konung kommer för evigt att prisas och förhärligas. Gud har ålagt detta folk plikten att hjälpa envar, som vill hjälpa dem, att tjäna hans högsta intressen och att visa honom sin orubbliga trohet. De som följer Mig måste under alla förhållanden bemöda sig om att främja hans välfärd, som framträder för Min saks seger och måste alltid bevisa sin tillgivenhet och trofasthet mot honom. Lycklig är den människa som lyssnar till och följer Mitt råd. Ve den som underlåter att uppfylla Min önskan.

– 103 –

Gud har genom sin tunga, som uttrycker sanningen, vittnat om dessa ord i alla Sina skrifter: "Jag är Han som lever i härlighetens Abhárike!"

Vid Guds rättfärdighet! Han som från denna höga, denna heliga, denna mäktiga och enastående ställnings höjder ser allting, hör allting, förkunnar i denna stund: Välsignad är du, o Javád, eftersom du har uppnått det som ingen människa före dig har uppnått. Jag svär vid Honom, som är den eviga Sanningen! Genom dig har det upphöjda paradisets innevånares ögon fröjdats. Folket är emellertid ytterst likgiltigt. Om Vi skulle avslöja din ställning skulle människors hjärtan bli högeligen upprörda, deras steg skulle slinta, skrytsamhetens förkroppsligande skulle förstummas, falla till marken och sticka likgiltighetens fingrar i sina öron av fruktan att höra.

Sörj inte över dem som har sysselsatt sig med denna världens ting och som glömt åminnelsen av Gud, den Högste. Vid Honom som är den eviga Sanningen! Den dag nalkas då den Allsmäktiges rasande vrede kommer att ha gripit tag i dem Han är sannerligen den Allstarke, den Alltunderkuvande, den Mäktigaste. Han skall rena jorden från deras fördärvs förorening och skall ge den i arv till dem bland Sina tjänare som är nära Honom.

Säg: O folk! Stoft fyller era munnar och aska förblindar era ögon för att ni har bytt bort den Gudomlige Josef mot det ömkligaste belopp. O denna bedrövelse som vilar över er, ni som gått så mycket vilse! Har ni i era hjärtan inbillat er att ni besitter kraft att överträffa Honom och Hans sak? Långt därifrån! Om detta vittnar Han själv, den Allstarke, den mest Upphöjde, den Störste.

Snart skall Hans straffs förödelse piska över er och helvetets stoft insvepa er. Dessa människor, som efter att ha samlat jordens fåfängligheter och prydnader, föraktfullt har vänt sig bort från Gud ‑ de har förlorat både denna värld och den kommande. Inom kort skall Gud fråntaga dem deras ägodelar med maktens Hand och avkläda dem Sin frikostighets klädnad. Detta skall de själva snart bevittna. Detta kommer också du att intyga.

Säg: O folk! Låt inte detta liv och dess bedräglighet vilseleda er, ty världen och allt som finns däri hålls fast i Hans viljas grepp. Han skänker Sin gunst till vem Han vill och från vem Han vill undandrar Han den. Han gör vadhelst Han behagar. Hade världen i Hans ögon haft något värde skulle Han säkerligen aldrig ha tillåtit Sina fiender att behärska den, inte ens i en utsträckning som motsvarar ett senapskorns storlek. Han har emellertid låtit er invecklas i dess angelägenheter som vedergällning för vad era händer har uträttat i Hans sak. Detta är verkligen ett straff som ni av egen vilja har tillfogat er själva, kunde ni blott inse det. Gläder ni er åt det som enligt Guds uppfattning är föraktligt och värdelöst, saker varmed Han prövar de tvivlandes hjärtan?

– 104 –

O ni världens folk! Vet i sanning att en oförutsedd olycka följer er och att allvarlig vedergällning väntar er. Tro inte att de gärningar ni begått har utplanats ur Min åsyn. Vid Min Skönhet! Alla era gärningar har i tydliga tecken inristats av Min Penna på krysolittavlor.

– 105 –

O jordens konungar! Han, som är allas högste Herre, har kommit. Riket är Guds, den allsmäktige Beskyddaren, den i sig själv Varande. Dyrka ingen utom Gud, och lyft upp era ansikten med strålande hjärtan till er Herre, alla namns Herre. Detta är en uppenbarelse, med vilken vad ni än äger aldrig kan jämföras, kunde ni blott veta det.

Vi ser er glädjas åt det ni har samlat för andra och stänga er ute från de världar, som intet utom Min skyddade skrift kan värdesätta. De skatter ni har lagt upp har fört er långt bort från ert slutliga mål. Detta passar er illa, kunde ni blott förstå det. Skölj bort alla jordiska föroreningar från era hjärtan och skynda att inträda i er Herres rike, himmelens och jordens Skapare, som fick världen att skälva och alla dess folk att klaga, utom dem som har avsagt sig allting och hållit fast vid det den förborgade skriften har påbjudit.

Detta är den dag, då Han som samtalade med Gud har ernått ljuset från Dagarnas uråldrige och druckit återföreningens rena vatten ur denna bägare, som fått haven att svalla. Säg: Vid den ende sanne Guden! Sinai kretsar kring uppenbarelsens Morgongryning, medan från rikets höjder Guds Andes röst hörs förkunna: "Skynda er, ni högmodiga på jorden, och hasta till Honom." Karmel har i denna dag skyndat i längtansfull tillbedjan för att nå Hans förgård, medan från hjärtat av Sion kommer ropet: "Löftet är fullbordat. Det som tillkännagavs i Guds heliga skrift, den mest Upphöjde, den Allsmäktige, den Mest älskade, har blivit uppenbarat."

O jordens konungar! Den allra största lagen har uppenbarats på denna plats, denna skådeplats av enastående prakt. Varje förborgat ting har förts fram i ljuset i kraft av den högste Förordnarens vilja, Han som har inlett den yttersta timmen, genom vilken månen har kluvits sönder och varje oåterkalleligt påbud förklarats.

Ni är endast vasaller, o jordens konungar! Han som är konungarnas Konung har trätt fram, skrudad i Sin mest underbara härlighet och kallar er till Sig, Hjälpen i farans stund, den i sig själv Varande. Tag er i akt så att inte högmod avhåller er från att erkänna uppenbarelsens Källa, så att inte denna världens ting utestänger er såsom med en slöja från Honom som är himmelens Skapare. Stå upp och tjäna Honom som är alla nationers Åstundade, som har skapat er genom ett ord från Sig och bjudit er att för alltid vara symbolerna för Hans överhöghet.

Vid Guds rättfärdighet! Det är inte Vår önskan att bemäktiga oss era konungadömen. Vår uppgift är att sätta Oss i besittning av och regera över människornas hjärtan. På dem är Bahás blickar fästade. Härom vittnar namnens rike, kunde ni blott fatta det. Vemhelst som följer sin Herre avsäger sig världen och allt som finns däri; hur mycket större måste inte då frigörelsen vara hos den som besitter en så vördnadsvärd ställning! Övergiv era palats och skynda att vinna tillträde till Hans rike. Detta skall i sanning gagna er både i denna världen och i nästa. Härom vittnar Herren i riket i höjden, visste ni det blott.

Hur stor är inte den välsignelse som väntar den konung som står upp för att bistå Min sak i Mitt rike, som frigör sig från allt utom Mig! En sådan konung räknas till den blodröda arkens följeslagare ‑ den ark som Gud har färdigställt för Bahás folk. Alla måste förhärliga hans namn, måste vörda hans ställning och hjälpa honom att öppna städerna med Mitt namns nycklar, den allsmäktige Beskyddaren av alla som befolkar de synliga och osynliga rikena. En sådan konung är såsom själva ögat för mänskligheten, den lysande prydnaden på skapelsens panna, urkällan till välsignelser för hela världen. O Bahás folk! Offra era ägodelar, ja själva livet, för att bistå honom.

– 106 –

Den allvetande Läkaren har Sitt finger på mänsklighetens puls. Han upptäcker sjukdomen och föreskriver i Sin ofelbara visdom läkemedlet. Varje tidsålder har sitt eget problem och varje själ sin särskilda strävan. Det läkemedel världen behöver i sin nuvarande hemsökelse kan aldrig vara detsamma som det en senare tidsålder kan behöva. Tag ivrigt befattning med behoven i den tid ni lever i och koncentrera era överläggningar till dess krav och behov.

Vi märker mycket väl hur hela det mänskliga släktet från alla håll utsättes för svåra och oräkneliga lidanden. Vi ser det tyna bort på sin sjukbädd, hårt prövat och missräknat. De som är druckna av egenkärlek har ställt sig mellan det och den gudomlige och ofelbare Läkaren. Bevittna hur de har trasslat in alla människor, inberäknat sig själva, i en härva av påhitt. De kan varken upptäcka orsaken till sjukdomen eller har någon kunskap om botemedlet. De har trott det raka vara krokigt och har inbillat sig vännen vara en fiende.

Lyssna till denna Fånges ljuva melodi. Stå upp, och häv upp era röster, så att kanske de som sover tungt kan väckas till liv. Säg: O ni som är såsom döda! Den Gudomliga frikostighetens Hand erbjuder er livets vatten. Skynda och drick er otörstiga. Vemhelst som i denna dag har blivit pånyttfödd skall aldrig dö; vemhelst som förblir död skall aldrig leva.

– 107 –

Han som är er Herre, den Allbarmhärtige, hyser i Sitt hjärta en önskan att få se hela den mänskliga rasen såsom en enda själ och en enda kropp. Hasta att vinna er del av Guds ynnest och barmhärtighet i denna dag, som ställer alla andra skapelsens dagar i skuggan. Hur stor är inte den lycka som ligger i beredskap för den människa som försakar allt han äger i sin längtan att ernå vad Gud tillhör! Vi betygar att en sådan människa är bland Guds välsignade.

– 108 –

Vi har bestämt en tid för er, o folk. Om ni försummar att på den utsatta tiden vända er till Gud, skall Han sannerligen fara hart fram med er och låta svåra prövningar ansätta er från alla håll. Hur hård är inte den tuktan som Herren då kommer att låta er erfara!

– 109 –

O Kamál! De höjder, vilka dödliga människor genom Guds nåderikaste gåvor kan nå i denna dag, är ännu inte uppenbarade för deras blickar. Tillvarons värld har aldrig ägt och äger heller ännu inte förmågan att mottaga en sådan uppenbarelse. Dock närmar sig den dag då den inneboende makten hos en så stor nåd i kraft av Hans vilja skall uppenbaras för människorna. Trots att nationers styrkor uppbådas mot Honom, trots att jordens konungar ingår förbund för att undergräva Hans sak, skall styrkan i Hans makt stå orubbad. Han säger förvisso sanningen och kallar hela mänskligheten till Hans väg, som är den Oförliknelige, den Allvetande.

Alla människor har skapats för att föra vidare en ständigt framåtskridande civilisation. Den Allsmäktige är Mitt vittne: Att handla som djuren på marken är ovärdigt en människa. De dygder som anstår hennes värdighet är fördragsamhet, barmhärtighet, medkänsla och godhet mot alla folk och släkten på jorden. Säg: O vänner! Drick er otörstiga ur den kristallklara ström, som flödar genom den himmelska nåden från Honom, som är namnens Herre. Låt andra fa del av dess vatten i Mitt namn, på det att människornas ledare i varje land till fullo må inse det syfte, för vilket den eviga Sanningen har blivit uppenbarad och skälet till att de själva blivit skapade.

– 110 –

Det upphöjda Väsendet säger: O människobarn! Det grundläggande syfte som besjälar Guds tro och Hans religion är att värna om den mänskliga rasens intressen och främja dess enhet och att gynna kärlekens och vänskapens anda bland människorna. Låt den inte bliva en källa till splittring och missämja, till hat och fiendskap. Detta är den raka vägen, den fasta och orubbliga grunden. Vad som än byggs på denna grund, dess styrka kan av världens förändringar och nycker aldrig försvagas, ej heller kommer oräkneliga århundradens gång att undergräva dess sammansättning. Vår förhoppning är att världens religionsledare och härskare enade skall stå upp för att omdana denna tidsålder och återställa dess välgång. Låt dem hålla rådslag tillsammans efter att ha begrundat dess behov och genom ivrig och fullständig rådplägning erbjuda en sjuk och svart plågad värld det botemedel den behöver ... Det åligger dem som har makten att vara måttfulla i allt. Vadhelst som går utöver måttfullhetens gränser kommer att upphöra att utöva ett välgörande inflytande. Betrakta exempelvis sådant som frihet, civilisation och liknande. Hur mycket omdömesgilla människor än må se med gillande på dem, kommer de att utöva ett ödeläggande inflytande på människorna om de går till överdrift ... Gud give, att världens folk måtte ledas till insikt om sitt eget bästa, till följd av ädla strävanden från sina härskare och från de visa och lärda bland människorna. Hur länge skall mänskligheten framhärda i sin villfarelse? Hur länge skall orättvisan bestå? Hur länge skall förvirring och oordning rada bland människorna? Hur länge skall stridigheter få skaka samhället? Ack! Förtvivlans vindar blåser från alla håll och dagligen växer den missämja som splittrar och hemsöker mänskligheten. Tecknen på överhängande omvälvningar och kaos kan nu urskiljas, eftersom den rådande ordningen förefaller vara beklagligt undermålig. Jag bönfaller Gud, prisad vare Hans härlighet, att Han i Sin nåd måtte uppväcka jordens folk, måtte villfara att resultatet av deras uppförande måtte gagna dem och bistå dem att uppfylla det som anstår deras ställning.

Till toppen av sidan

– 111 –

O, stridande folk och släkten på jorden! Vänd era ansikten mot enhet och låt strålglansen från dess ljus skina över er. Församla er och besluta er för Guds skull för att utrota allt som kan vara en källa till stridigheter mellan er. Då skall skimret från världens stora Ljus omsluta hela jorden, och dess invånare bliva medborgare i en stad och innehavare av en och samma tron. Denne Förorättade har alltsedan Sin tidigaste barndom ej hyst någon annan önskan än denna och skall fortsätta att inte hysa någon annan önskan än denna önskan. Det kan inte finnas något som helst tvivel om att världens folk, vilken ras eller religion de än tillhör, hämtar sin inspiration ur en enda himmelsk Källa och är undersåtar till en Gud. Skillnaden mellan föreskrifterna under vilka de lyder måste hänföras till de skilda förutsättningar och behov i den tidsålder då de uppenbarades. De anbefalldes alla av Gud, utom ett fåtal som är en följd av mänsklig förvändhet, och är en återspegling av Hans vilja och syfte. Stå upp, och beväpnade med trons kraft förstör er egen fåfänga inbillnings gudar, de som utsår tvedräkt bland er. Håll fast vid det som för er samman och förenar er. Detta är sannerligen det mest upphöjda ordet som Moderboken har sänt ned och uppenbarat för er. Härom vittnar storhetens Tunga från härlighetens boning.

– 112 –

Se de oroligheter som under många långa år har plågat jorden, och den förvirring som har gripit dess folk. Den har antingen härjats av krig eller plågats av plötsliga och oförutsedda katastrofer. Fastän världen är omgiven av elände och nöd, har ändå ingen människa stannat upp för att begrunda vad orsaken eller källan till detta kan vara. Närhelst den sanne Rådgivaren yttrade ett ord till förmaning, se, alla fördömde de honom som en orosstiftare och förkastade Hans anspråk. Hur förbryllande, hur förvirrande är inte ett sådant beteende. Man kan inte finna två människor som kan sägas vara förenade till det yttre och det inre. Oenighetens och ondskans tecken är uppenbara överallt fastän alla skapades för harmoni och enighet. Det upphöjda Väsendet säger: O ni högt älskade! Enhetens tabernakel är rest, betrakta varandra inte som främlingar. Ni är frukterna på ett träd och bladen på en gren. Vi hyser hoppet att rättvisans ljus måtte lysa över världen och helga den från tyranni. Om lordens härskare och konungar, symbolerna för Guds makt, prisad vare Hans härlighet, står upp och beslutar att ägna sig åt vadhelst som kommer att främja hela mänsklighetens högsta intressen, kommer rättvisans välde säkerligen att grundläggas bland människobarnen och glansen av dess ljus kommer att omsluta hela jorden. Det stora Väsendet säger: Världens organisations stabilitet och ordning har upprests på, och kommer att fortsätta att upprätthållas av, tvillingpelarna belöning och straff ... På ett annat ställe har Han skrivit: Tag er i akt, o världens härskares skara! Det finns ingen kraft på jorden som i sin segerrika makt kan jämställas med rättvisans och visdomens styrka ... Välsignad är den konung som tågar med visdomens banér utvecklat framför sig och rättvisans bataljoner samlade bakom sig. Han är sannerligen den utsmyckning som pryder fredens panna och säkerhetens anlete. Det kan inte finnas något som helst tvivel om att om rättvisans morgonstjärna, som tyranniets moln har fördunklat, skulle sprida sitt ljus över människorna så skulle världsbilden fullständigt förvandlas.

– 113 –

Inbillar du dig, o shahens sändebud i staden (Konstantinopel), att Jag håller Guds saks slutliga öde i Mitt grepp? Tror du att Min fångenskap eller den skam Jag har tvingats utstå eller till och med Min död och fullständiga tillintetgörelse kan ändra dess kurs? Ömkligt är det som du har inbillat dig i ditt hjärta! Du är verkligen bland dem som vandrar efter de gagnlösa föreställningar som deras hjärtan tänker ut. Det finns ingen Gud utom Honom. Mäktig är Han att uppenbara Sin sak och att upphöja Sitt vittnesbörd och att upprätta vadhelst som är Hans vilja och att lyfta upp det till en så utomordentlig ställning, att varken dina egna händer eller deras som har vänt sig bort från Honom någonsin kan röra vid eller skada det.

Tror du att du har makt att omintetgöra Hans vilja, att hindra Honom från att verkställa Sin dom eller att avhålla Honom från att utöva Sin högsta makt? Gör du anspråk på att något i himlarna eller på jorden kan motstå Hans Tro? Nej, vid Honom som är den eviga Sanningen! Inte någonting i hela skapelsen kan omintetgöra Hans avsikt. Kasta därför bort den inbilskhet du följer, ty ren inbilskhet kan aldrig ta sanningens plats. Var du bland dem som uppriktigt har ångrat sig och återvänt till Gud, den Gud som har skapat dig, som har givit dig näring och gjort dig till ett redskap bland dem som bekänner sig till din tro.

Du skall vidare veta, att det är Han som på Sitt eget bud har skapat allt som är i himlarna och allt som är på jorden. Hur kan då den varelse som har skapats på Hans bud vinna seger över Honom? Högt upphöjd är Gud över vad ni föreställer er om Honom, ni ondskefulla människor! Om denna Sak kommer från Gud kan ingen människa besegra den; och om den inte kommer från Gud, skall säkerligen prästerna bland er och de som följer sina förvrängda önskningar och sådana som har gjort uppror mot Honom, räcka till för att övermanna den.

Har du inte hört vad en man av Faraos familj, en troende, har sagt i forna dagar och som Gud berättade för Sin Apostel, som Han utvalt före alla mänskliga varelser och anförtrott Sitt budskap och gjort till Sin barmhärtighets källa för alla dem som vistas på jorden? Han sade och sannerligen, Han talar sanning: "Skall ni dräpa en människa för att han säger min Herre är Gud, när han redan har kommit till er med bevis för sin kallelse? Och om han är en lögnare, skall hans lögn falla på honom, men om han är en sanningens man skall åtminstone en del av det han förebådar falla över er". Detta är vad Gud har uppenbarat för Sin högt Älskade i Sin ofelbara bok.

Och ändå har ni vägrat att lyssna till Hans bud, ringaktat Hans lag, avvisat Hans råd som bevarats i Hans bok och varit bland dem som har förirrat sig långt bort från Honom. Hur många är inte de som varje år och varje månad har dödats på grund av er! Hur mångfaldiga är inte de orättvisor ni har begått ‑ orättvisor vilkas like skapelsens öga ej har skådat, som ingen krönikör har nedtecknat! Hur talrika är inte de spädbarn och dibarn som gjorts föräldralösa och de fäder som har förlorat sina söner på grund av er grymhet, o ni orättvisa förövare! Hur ofta har inte en syster tynat bort och begråtit sin broder och hur ofta har inte en hustru sörjt sin man och sitt enda stöd!

Er ondska tilltog mer och mer tills ni dräpte Honom som aldrig hade tagit Sina ögon från Guds ansikte, den mest Upphöjde, den Störste. Om ni ändå hade dödat Honom på det sätt människor brukar döda varandra! Men ni slog ihjäl Honom under sådana omständigheter som ingen människa någonsin varit vittne till. Himlarna grät svårligen över Honom och själarna hos dem som är nära Gud klagade högljutt över Hans lidande. Var Han inte en ättling av er Profets urgamla hus? Hade inte Hans berömmelse som en ättling i direkt nedstigande led till Aposteln spridits vida omkring bland er? Varför utsatte ni Honom då för sådant som ingen människa, hur långt ni än må se tillbaka, har utsatt någon annan för? Vid Gud! Skapelsens öga har aldrig skådat er like. Ni dräper Honom, som är en ättling av er Profets hus och jublar och roar er så länge ni sitter på era hedersplatser! Ni uttalar era förbannelser över dem som var före er och som har förövat det ni har förövat och ni förblir hela tiden omedvetna om era ogärningar!

Var rättvisa i ert omdöme. De som ni förbannar och över vilka ni nedkallar ont handlade de annorlunda än ni själva? Har inte de dräpt sin Profets ättling liksom ni har dräpt ättlingen till er egen? Är inte ert uppträdande likt deras uppträdande? Varför gör ni då anspråk på att vara annorlunda dem, o ni som utsår oenighet bland människor?

Och när ni tog Hans liv framträdde en av Hans anhängare för att hämnas Hans död. Han var okänd av människorna och den plan han gjort uppmärksammades inte av någon. Till slut förövade han vad som hade förutbestämts. Det tillkommer er därför att inte skjuta skulden på någon annan än er själva för det ni har begått, om ni dömer rättvist. Vem finns på hela jorden som har gjort vad ni har gjort? Ingen, vid Honom som är alla världars Herre!

Alla jordens härskare och konungar ärar och vördar sina Profeters och heliga mäns ättlingar, kunde ni bara inse det. Ni, å andra sidan, är ansvariga för sådana handlingar som ingen människa någonsin har utfört. Era missgärningar har fått varje upplyst hjärta att förtäras av sorg. Och ändå har ni fortsatt att vara försjunkna i er likgiltighet och misslyckats med att inse era handlingars ondska.

Ni har framhärdat i er egensinnighet tills ni reste er upp mot Oss, fastän Vi inte gjort Oss skyldiga till något som rättfärdigar er fientlighet. Fruktar ni inte Gud som har skapat er och utformat er och låtit er uppnå er styrka och förenat er med dem som har överlämnat sig åt Honom (muslimer)? Hur länge skall ni hålla fast vid er egensinnighet! Hur länge skall ni vägra att tänka efter? Hur länge dröjer det innan ni skakar av er er slummer och rycks upp ur er likgiltighet? Hur länge skall ni förbliva okunniga om sanningen?

Överväg i ditt hjärta. Kunde ni, oaktat ert uppförande och de saker era händer har utfört, lyckas kväva Guds eld eller släcka Hans uppenbarelses ljus ‑ ett ljus som med sin klarhet har omslutit dem som är försänkta i odödlighetens svallande oceaner och som har dragit till sig själarna hos dem som uppriktigt tror på och hävdar Hans enhet? Vet ni inte att Guds hand finns över era händer, att Hans oåterkalleliga påbud överstiger alla era planer, att Han är överlägsen Sina tjänare, att Han förverkligar Sitt syfte, att Han gör vad Han vill, att Han inte skall tillfrågas vad än Han vill, att Han förordnar vad Han behagar, att Han är den Starkaste, den Allsmäktige? Om ni tror att detta är sanningen, varför vill ni då inte upphöra med att plåga er och istället leva i frid med er själva?

Ni begår varje dag en ny orättvisa och behandlar Mig som ni behandlade Mig i gångna tider, fastän Jag aldrig försökte befatta Mig med era angelägenheter. Inte vid något tillfälle har Jag gjort motstånd mot er, inte heller har Jag gjort uppror mot era lagar. Se hur ni till slut har gjort Mig till fånge i detta avlägsna land! Ni skall emellertid med visshet veta, att vad än era händer eller de otrognas händer har vållat så skall de aldrig, liksom de aldrig gjorde i forna dagar, förvandla Guds sak eller ändra Hans vägar.

Giv akt på Min varning, o ni Persiens folk! Om Jag blir dräpt av era händer kommer Gud förvisso att låta någon framträda som skall fylla den plats som blev tom genom Min död, ty sådant är Guds sätt förverkligat sedan fordom och ni kan inte finna någon ändring i Guds handlingssätt. Försöker ni släcka Guds ljus som lyser över Hans jord? Avog är Gud mot det ni önskar. Han skall fullkomna Sitt ljus ehuru ni avskyr det i djupet av era hjärtan.

Stanna upp en kort stund och begrunda, o sändebud, och var rättvis i ditt omdöme. Vad är det Vi har gjort som skulle kunna berättiga dig till att förtala Oss inför konungens ministrar, att följa dina begär, att förvränga sanningen och att uttala dina falska anklagelser mot Oss? Vi har aldrig mött varandra utom då Vi mötte dig i din faders hus under de dagar då Imám Husayns martyrdom högtidlighölls. Vid dessa tillfällen kunde ingen ha möjlighet att i samtal eller resonemang göra sina synpunkter eller sin övertygelse känd för andra. Du kommer att intyga sanningen i Mina ord om du är bland de sanningsenliga. Jag har inte besökt något annat möte där du skulle kunna ha fått veta Mitt tankesätt eller där någon annan kunde ha gjort detta. Hur kunde du då uttala din dom över Mig, när du inte hade hört Mitt vittnesbörd från Mina egna läppar? Har du inte hört vad Gud, prisad vare Hans härlighet, har sagt: "Säg inte till alla som möter dig med en hälsning, 'Du är inte en troende'." "Stöt inte bort dem som morgon och afton ropar till sin Herre och ber om att få se Hans ansikte." Du har verkligen övergivit vad Guds bok har föreskrivit och ändå anser du dig vara en troende!

Trots det du har gjort hyser Jag ‑ och till detta är Gud Mitt vittne ‑ intet agg mot dig eller mot någon, fastän Vi från dig och andra mottager sådan smärta vilken ingen som tror på Guds enhet kan uthärda. Min Sak är inte i någon annans hand än Guds och Min tillit är inte till någon annan än till Honom. Inom kort skall dina dagar försvinna liksom deras dagar som nu med uppenbar stolthet förhäver sig över sin nästa. Snart skall ni församlas i Guds närvaro och tillfrågas om era handlingar och vedergällas för vad era händer har gjort, och eländig är de ondskefullas boning!

Vid Gud! Kunde du inse vad du har gjort, skulle du säkerligen gråta våldsamt över dig själv och fly till Gud för skydd och tyna bort och sörja alla dina livsdagar tills Gud förlåtit dig, ty Han är sannerligen den mest Givmilde, den Allvälgörande. Du kommer emellertid att framhärda i din likgiltighet till din dödsstund, eftersom du med hela ditt hjärta, din själ och ditt innersta väsen har sysselsatt dig med världens fåfänglighet. Du skall efter din död upptäcka vad Vi har uppenbarat för dig och finna alla dina gärningar nedtecknade i den bok vari alla deras gärningar som lever på jorden är nedtecknade, vare sig de är större eller mindre än en atoms vikt. Ge därför akt på Mitt råd och lyssna med ditt hjärta till Mitt tal och var inte obetänksam inför Mina ord eller bland dem som förkastar Min sanning. Var inte stolt över det som givits dig. Sätt det framför dina ögon som har uppenbarats i Guds bok, Hjälpen i fara, den Allhärlige: "Och när de hade glömt sina varningar, öppnade Vi alltings portar för dem", liksom Vi öppnade portarna till denna jord och dess utsmyckningar för dig och dina likar. Vänta därför på det som har lovats i den senare delen av denna heliga vers, ty detta är ett löfte från Honom som är den Allsmäktige, den Allvise ‑ ett löfte som inte skall visa sig osant.

Jag känner inte den väg ni har valt och som ni vandrar, o sammanslutning av Mina vedersakare! Vi kallar er till Gud, Vi påminner er om Hans dag, Vi kungör för er budskapet om er återförening med Honom, Vi leder er nära Hans förgård och sänder ned över er tecken på Hans underbara visdom och ändå, se hur ni avvisar Oss, hur ni fördömer Oss som en otrogen genom det som era lögnaktiga munnar har yttrat, hur ni planerar era påhitt mot Oss! Och när Vi uppenbarar för er vad Gud genom Sin frikostiga välvilja har tilldelat Oss, säger ni: "Det är bara vanlig svartkonst". Samma ord yttrades av de generationer som levde före er och som var vad ni är, insåg ni det blott. Ni har därigenom berövat er själva Guds frikostighet och Hans nåd och ni skall aldrig uppnå dem förrän den dag då Gud kommer att ha dömt mellan Oss och er, och Han är sannerligen den bäste av domare.

Vissa bland er har sagt: "Det är Han som har gjort anspråk på att vara Gud." Vid Gud! Detta är grov smädelse. Jag är endast en Guds tjänare som har trott på Honom och Hans tecken och på Hans Profeter och Hans änglar. Min tunga och Mitt hjärta, Mitt inre och Mitt yttre väsen betygar att det inte finns någon Gud utom Honom, att alla andra har skapats på Hans befallning och formats i kraft av Hans vilja. Det finns ingen annan Gud än Han, Skaparen, Den som uppväcker det döda, Livgivaren, Förgöraren. Jag är den som vida omkring berättar om de ynnestbevis Gud i Sin frikostighet skänkt Mig. Om detta är Min synd, då är Jag sannerligen den förste bland syndare. Jag och Min släkt är utelämnade åt er barmhärtighet. Gör ni som ni behagar och var inte bland dem som tvekar, så att Jag far återvända till Gud, Min Herre och nå den plats där Jag inte längre kan se era ansikten. Detta är sannerligen Min käraste önskan, Min hetaste åstundan. Gud är i sanning tillräckligt underrättad om och uppmärksam på Min ställning.

Föreställ dig att vara under Guds öga, o sändebud! Om du inte ser Honom, ser Han sannerligen dig klart. Iakttag och döm Vår Sak rättvist. Vad är det Vi har gjort som kunde ha föranlett dig att resa dig upp mot Oss och att förtala Oss inför folket, om du är bland dem som är rättvisa? Vi lämnade Tihrán på konungens befallning och flyttade med hans tillåtelse Vår bostad till 'Iráq. Om Jag hade brutit mot honom, varför frigav han Mig då? Och om Jag vore oskyldig till brott, varför hemsökte ni Oss med sådant lidande som ingen bland dem som bekänner er tro har fått utstå? Har någon av Mina handlingar efter Min ankomst till 'Iráq varit sådan, att den undergrävt regeringens myndighet? Vem är det som kan sägas ha upptäckt något klandervärt i Vårt uppförande? Fråga dig för bland dess folk så att du kan vara bland dem som insett sanningen.

I elva år vistades Vi i detta land, tills det sändebud som representerade din regering anlände, vars namn Vår penna är ovillig att nämna, som var begiven på vin, som följde sina begär, och gjorde sig skyldig till lastbarhet samt var fördärvad och korrumperade 'Iráq. Detta kommer de flesta av Baghdáds innevånare att intyga, om du skulle fråga dem och vore en sådan som söker sanningen. Det var han som orättmätigt lade beslag på sina medmänniskors egendom, som svek alla Guds bud och som gjorde allt vad Gud hade förbjudit. Slutligen följde han sina önskningar, reste sig upp mot Oss och vandrade de orättvisas vägar. Han anklagade Oss i sitt brev till dig och du trodde honom och följde hans väg utan att söka något bevis eller tillförlitligt vittnesbörd från honom. Du frågade inte efter någon förklaring, inte heller försökte du vare sig utforska eller förvissa dig om saken så att sanningen skulle kunna skiljas från lögn i dina ögon, och du skulle kunna vara klar i ditt omdöme. Kom själv underfund med vad slags människa han var genom att fråga de sändebud som vid den tiden var i 'Iráq, såväl som guvernören i staden Baghdád och dess höge rådgivare, så att sanningen må uppenbaras för dig och du må bliva bland de välunderrättade.

Gud är Vårt vittne! Vi har inte under några omständigheter motsatt oss vare sig honom eller andra. Vi iakttog under alla betingelser Guds föreskrifter och var aldrig en av dem som vållade oroligheter. Detta intygar han själv. Hans avsikt var att gripa Oss och sända Oss tillbaka till Persien så att han därigenom skulle kunna höja sin berömmelse och sitt anseende. Du har begått samma brott och i samma syfte. Ni är båda av samma sort i Guds ögon, allas högste Herre, den Allvetande.

Det är inte Vår avsikt att lätta Vårt lidandes börda genom att rikta dessa ord till dig eller att förmå dig att tala gott om Oss till någon. Nej, vid Honom som är alla världars Herre! Vi har lagt fram hela saken för dig så att du kanske skulle kunna få klart för dig vad du har gjort, kunna upphöra med att utsätta andra för de oförrätter du har utsatt Oss för och kunna vara bland dem som verkligen har ångrat sig inför Gud, som skapade dig och alla varelser, och så att du i framtiden kunde handla med omdöme. Detta är bättre för dig än allt vad du äger, bättre än ditt ämbete, vars dagar är räknade.

Tag dig i akt så att du inte leds att överse med orättvisa. Fäst ditt hjärta orubbligt vid rättvisa och ändra inte Guds sak och var bland dem vars ögon är riktade mot det som har uppenbarats i Hans bok. Följ inte på några villkor dina onda önskningars ingivelser. Håll fast vid den lag som är från Gud, din Herre, den Välgörande, Dagarnas uråldrige. Du skall helt visst återvända till stoft och förgås, liksom allt vari du finner nöje. Detta är vad sanningens och härlighetens Tunga har yttrat.

Kommer du inte ihåg Guds varning, uttalad i det förgångna, så att du kan vara bland dem som uppmärksammar Hans varning? Han sade, och Han talar verkligen sanning: "Av det (jord) har Vi skapat dig och till det skall Vi återlämna dig och från det skall Vi framföda dig en andra gång". Detta är vad Gud förordnade för alla de som vistas på jorden, både höga och låga. Det tillkommer därför inte den, som skapades av stoft, som skall återvända till det och åter alstras därur, att svälla av stolthet inför Gud och inför Hans älskade, att övermodigt håna dem och att vara fylld av föraktfullt högmod. Nej, snarare tillkommer det dig och dina gelikar att underkasta er dem som är Guds enhets Uppenbarare och att ödmjukt böja er för de trogna, som har försakat allt för Guds skull och som har lösgjort sig från det som lägger beslag på människors uppmärksamhet och leder dem vilse från Guds, den Allhärliges, den Allprisades väg. Sålunda sänder Vi ned över dig det som skall gagna dig och dem som har satt hela sin lit och förtröstan till sin Herre.

– 114 –

Lyssna, o konung (Sultán 'Abdu'l‑'Azíz), till talet från Honom som säger sanningen, Han som inte ber dig att gottgöra Honom med de ting Gud har valt att skänka dig, Han som ofelbart vandrar den raka vägen. Det är Han som kallar dig till Gud, din Herre, som visar dig den rätta vägen, den väg som leder till sann lycka, så att du måhända kan vara bland dem som det kommer att gå väl.

Tag dig i akt, o konung, så att du inte samlar omkring dig sådana ministrar som följer en korrumperad böjelses begär, som har kastat ifrån sig det som har överlämnats i deras händer och uppenbarligen svikit sitt ansvar. Var givmild mot andra liksom Gud har varit givmild mot dig och överlämna inte ditt folks bästa åt dylika ministrars godtycke. Lägg inte bort fruktan för Gud och var du bland dem som handlar rättrådigt. Samla omkring dig de ministrar från vilka du kan förnimma trons och rättfärdighetens vällukt och rådgör med dem och välj allt vad som är bäst i dina ögon och var bland dem som handlar storsint.

Må du med säkerhet veta, att den som tvivlar på Gud varken är trovärdig eller sannfärdig. Detta är verkligen sanningen, den obestridliga sanningen. Han som handlar förrädiskt mot Gud kommer också att handla förrädiskt mot sin konung. Ingenting, vad det vara må, kan avhålla en sådan människa från det onda, ingenting kan hindra henne från att svika sin medmänniska, ingenting kan förmå henne att handla ärligt.

Tag dig i akt så att du inte överlämnar dina statsangelägenheters tyglar i andras händer och lita inte på ministrar, ovärdiga ditt förtroende och var inte bland dem som lever i tanklöshet. Sky dem vars hjärtan är vända bort från dig och ge inte ditt förtroende till dem och anförtro dem inte dina angelägenheter eller deras angelägenheter som bekänner sig till din tro. Tag dig till vara så att du inte tillåter vargen att bli herde för Guds hjord och överlämna inte Hans älskades öde i de illvilligas våld. Vänta dig inte att de som bryter mot Guds bud skall vara trovärdiga eller uppriktiga i den tro de bekänner sig till. Undvik dem och bibehåll noggrann vakt över dig själv så att inte deras knep, och ohägn skadar dig. Vänd dig bort från dem och fäst din blick på Gud, din Herre, den Allhärlige, den Givmildaste. Gud skall förvisso vara med honom, som överlämnar sig helt åt Gud, och han som helt förlitar sig på Gud skall Gud sannerligen beskydda från vadhelst som kan skada honom och värna honom mot varje ondskefull ränksmidares skändlighet.

Om du lyssnade till Mitt ord och följde Mitt råd, skulle Gud upphöja dig till en så hög ställning att ingen människa i hela världen någonsin kunde angripa eller skada dig med sina planer. Efterlev Guds hud, o konung, i ditt hjärtas innersta och med hela din varelse och vandra inte på förtryckarens stigar. Fatta tag i tyglarna till ditt folks angelägenheter, håll fast med all din makt och undersök själv allt vad som gäller dem. Låt ingenting undgå dig, ty däri ligger det högsta goda.

Hembär tack till Gud för att Han har utvalt dig av hela världen och gjort dig till konung över dem som bekänner sig till din tro. Det anstår dig att värdesätta de underbara förmåner med vilka Gud har gynnat dig och att ständigt prisa Hans namn. Du kan bäst lovprisa Honom om du älskar Hans älskade och säkrar och skyddar Hans tjänare mot förrädarnas ondska, så att ingen längre kan förtrycka dem. Du borde dessutom stå upp för att göra Guds lag gällande bland dem, så att du kan vara en av dem som är fast rotade i Hans lag.

Skulle du förmå rättvisans floder att sprida sina vattenmassor bland dina undersåtar, skulle Gud helt visst hjälpa dig med de osynligas och de synligas skaror och skulle styrka dig i dina förehavanden. Det finns ingen Gud utom Han. Hela skapelsen och dess herravälde är Hans. Till Honom återvänder de rättrognas gärningar.

Förlita dig inte på dina skatter. Sätt hela din förtröstan till Guds, din Herres nåd. Låt Honom vara ditt hopp i vad du än gör och var bland dem som har underkastat sig Hans vilja. Låt Honom vara din hjälpare och smycka dig med Hans skatter, ty hos Honom finns himlarnas och jordens skatter. Han skänker dem till vem Han vill och från vem Han vill undanhåller Han dem. Det finns ingen annan Gud än Han, den Allbesittande, den Allprisade. Alla är blott fattighjon vid Hans barmhärtighets dörr, alla är hjälplösa inför Hans överhöghets uppenbarelse och bönfaller om Hans gunst.

Överskrid inte måttlighetens gränser och behandla dem rättvist som tjänar dig. Tilldela dem efter deras behov och inte till en omfattning som kan göra det möjligt för dem att samla rikedomar åt sig, att smycka sitt yttre, att pryda sina hem, att skaffa sig de saker som inte är av någon nytta för dem och att bli räknade bland överdådiga. Behandla dem med orubblig rättvisa så att ingen bland dem må vare sig lida nöd eller bli övermätta på lyx. Detta är inget annat än uppenbar rättvisa.

Tillåt inte uslingen att styra och behärska dem som är ädla och vördnadsvärda och låt inte de storsinnade vara i de föraktligas och karaktärslösas våld, ty detta är vad Vi uppmärksammade, vid Vår ankomst till staden (Konstantinopel) och om det bär Vi vittnesbörd. Vi fann bland dess invånare en del som var i besittning av en överflödande förmögenhet och levde mitt uppe i omåttliga rikedomar medan. andra var i allvarlig nöd och eländig fattigdom. Detta passar ditt herravälde illa och är ovärdigt din ställning.

Låt Mitt råd bli godtagbart för dig och bemöda dig om att styra med rättfärdighet bland människor, så att Gud kan upphöja ditt namn och sprida ryktet om din rättvisa ut över hela världen. Tag dig tillvara så att du inte gör dina ministrar mäktigare på dina undersåtars bekostnad. Frukta suckarna från de fattiga och de i hjärtat uppriktiga, vilka klagar över sin belägenhet vid varje dagbräckning och var en nådig härskare för dem. De är sannerligen dina skatter på jorden. Det tillkommer dig därför att skydda dina skatter för angrepp av dem som vill bestjäla dig. Undersök deras angelägenheter och förvissa dig varje år, ja varje månad, om deras villkor och var inte bland dem som är likgiltiga för sin plikt.

Håll Guds ofelbara vågskål för ögonen och väg på denna våg dina handlingar varje dag, varje stund av ditt liv, liksom en som står i Hans närhet. Ställ dig själv till räkenskap, innan du kallas till räkenskap på den dag då ingen människa skall ha kraft att stå upprätt av fruktan för Gud, den dag då de likgiltigas hjärtan skall fås att skälva.

Det tillkommer varje kung att vara givmild som solen, vilken gynnar alla varelsers tillväxt och ger till var och en dess andel, vars förmåner inte i sig själva är medfödda utan förordnas av Honom som är den Starkaste, den Allsmäktige. Konungen bör vara lika frikostig, lika riklig i sin barmhärtighet som molnen, vilkas utflödande gåvor strömmar ner över varje land på befallningen från Honom, som är den Högste förordnaren, den Allvetande.

Akta dig för att helt anförtro dina statsangelägenheter i andras händer. Ingen kan fullgöra dina åligganden bättre än du själv. Sålunda klargör Vi för dig Vår visdoms ord och sänder ned över dig det som kan göra det möjligt för dig att övergå från förtryckets vänstra hand till rättvisans högra hand och närma dig Hans nåds skimrande ocean. Sådan är den väg som konungarna som var före dig har vandrat, de som handlade rättrådigt mot sina undersåtar och vandrade på den orubbliga rättvisans vägar.

Du är Guds skugga på jorden. Bemöda dig därför om att handla på ett sådant sätt som anstår en så framstående, så vördnadsvärd ställning. Om du avstår från att följa det som Vi har låtit sänka sig över dig och lärt dig, kommer du förvisso att fråntagas denna stora och oskattbara ära. Återvänd därför och var helt trogen Gud och rena ditt hjärta från världen och alla dess fåfängligheter och låt inte kärleken till någon främling komma in och dväljas däri. Inte förrän du renar ditt hjärta från varje spår av sådan kärlek kan glansen från Guds ljus sprida sin strålglans över det, ty Gud har inte givit mer än ett hjärta till någon. Detta har i sanning förordnats och nedskrivits i Hans urgamla bok. Och liksom det mänskliga hjärtat, som Gud skapat det, är ett och odelat, tillkommer det dig att taga dig i akt så att dess kärlek också är en och odelad. Var därför trogen Hans kärlek med hela ditt hjärtas tillgivenhet och avlägsna det från kärleken till någon annan än Honom, så att Han kan hjälpa dig att sänka dig ned i Hans enhets ocean och göra det möjligt för dig att bliva en sann försvarare av Hans enhet. Gud är Mitt vittne. Min enda avsikt med att uppenbara dessa ord för dig är att helga dig från jordens förgängliga ting och hjälpa dig att inträda i den eviga härlighetens rike, så att du med Guds tillåtelse må vara bland dem som förblir och härskar däri ...

Jag svär vid Gud, o konung! Det är inte Min önskan att framställa Min klagan till dig mot dem som förföljer Mig. Jag åberopar bara Min bedrövelse och Min sorg inför Gud, som har skapat Mig och dem, som väl känner till Vårt tillstånd och som vakar över alla varelser. Min önskan är att varna dem för följderna av deras handlingar, så att de till äventyrs måtte avstå från att behandla andra som de har behandlat Mig och vara bland dem som uppmärksammar Min varning.

Vedermödorna som har drabbat Oss, nöden som Vi lider av, de mångfaldiga bekymmer som Vi omges av kommer alla att upphöra, liksom de nöjen de njuter av och den rikedom de äger kommer att försvinna. Detta är sanningen som ingen människa på jorden kan förkasta. De dagar under vilka Vi har tvingats vistas i förnedring kommer snart att vara slut, liksom de dagar under vilka de innehade hedersplatserna. Gud skall förvisso döma med rättrådighet mellan Oss och dem och Han är sannerligen den bäste bland domare.

Vi hembär tack till Gud för vad som än har hänt Oss och Vi uthärdar tåligt det Han har förordnat i det förgångna eller kommer att förordna i framtiden. Honom har Jag förlitat Mig på och i Hans händer har Jag överlämnat Min Sak. Han kommer helt visst att belöna alla dem som uthärdar med tålamod och sätter sin tillit till Honom. Hans är skapelsen och dess herravälde. Han upphöjer vem Han vill och vem Han vill förnedrar Han. Han kommer inte att tillfrågas om Sina göranden. Han är sannerligen den Allhärlige, den Allsmäktige.

Låt ditt öra vara uppmärksamt, o konung, på de ord Vi har riktat till dig. Låt förtryckaren upphöra med sitt tyranni och avskär orättfärdighetens förövare från dem som bekänner sig till din tro. Vid Guds rättfärdighet! De vedermödor Vi har uthärdat är sådana, att varje penna som återberättar dem inte kan bli annat än överväldigad av smärta. Ingen av dem som verkligen tror på och hävdar Guds enhet kan stå ut med att höra dem berättas. Så stora har våra lidanden varit, att även Våra fienders ögon har fällt tårar över Oss och utom dem varje omdömesgill persons. Och alla dessa prövningar har Vi varit underkastade trots Vår handling att vända Oss till dig och att befalla folket att träda in under din skugga, så att du kunde vara ett fäste för dem som tror på och hävdar Guds enhet.

Har Jag någonsin varit ohörsam mot dig, o konung? Har Jag överträtt någon av dina lagar vid något tillfälle? Kan någon av dina ministrar, som företrädde dig i 'Iráq, framlägga något bevis som kan fastställa Min trolöshet mot dig? Nej, vid Honom som är alla världars Herre! Vi gjorde inte ett enda ögonblick uppror mot dig eller mot någon av dina ministrar. Vi kommer aldrig, om Gud vill, att göra uppror mot dig fastän Vi utsätts för svårare prövningar än några Vi led i det förflutna.

Om dagen och om natten, på aftonen och på morgonen ber Vi till Gud för din skull, att Han nådigt må hjälpa dig att vara hörsam mot Honom och följa Hans bud så att Han kan värna dig mot de ondas härskaror. Gör därför som det behagar dig och behandla Oss som det passar din ställning och anstår din överhöghet. Var inte försumlig mot Guds lag i vad du än önskar uppnå, nu eller i kommande dagar. Säg: Lovad vare Gud, alla världars Herre!

– 115 –

Uppenbarelsens Penna, o Dhabíh, har i de flesta gudomligt uppenbarade skrifter bevarat dessa ord: Vi har förmanat alla Guds älskade att taga sig i akt så att inte fållen på vår heliga skrud nedsölas av olagliga handlingars smuts eller fläckas av dammet från klandervärt uppförande. Vi har dessutom uppmanat dem att fästa sin blick på allt som har uppenbarats i Våra skrifter. Hade deras inre öron varit uppmärksamma på de gudomliga råden som har utstrålat från Gryningen av den Allbarmhärtiges Penna och lyssnat till Hans röst, skulle de flesta av jordens människor vid det här laget ha varit smyckade med Hans lednings prydnad. Vad som har förutbestämts har emellertid hänt.

Ännu en gång uppenbarar Dagarnas uråldrige, medan Han är i detta största fängelse, dessa ord som är nedtecknade i denna snövita skriftrulle: O ni, den ende sanne Gudens älskade! Gå bortom era onda och fördärvade önskningars trånga tillflykt och närma er Guds rikes vidsträckta oändlighet och förbliv på helighetens och avskiljandets ängar så att era handlingars vällukt må leda hela mänskligheten till Guds oförgängliga härlighets ocean. Avhåll er från att befatta er med denna världs angelägenheter och allt som gäller den, eller från att inblanda er i deras verksamheter som är dess yttre ledare.

Den ende sanne Guden, upphöjd vare Hans härlighet, har tilldelat konungarna uppgiften att styra jorden. Ingen har givits rätten att handla på något sätt som skulle gå emot den väl övervägda uppfattningen hos dem som sitter vid makten. Det som Han har förbehållit Sig själv är människornas hjärtans städer; och av dessa är i denna dag de vilka älskas av Honom, som är den oinskränkta Sanningen, såsom nycklarna. Om Gud vill kan de alla och en var bli i stånd att låsa upp portarna till dessa städer med det Största namnets makt. Detta är vad som menas med att hjälpa den ende sanne Guden ‑ ett tema till vilket Hans Penna, som förorsakar gryningens ankomst, har hänvisat i alla Sina böcker och skrifter.

Det tillkommer likaledes Guds älskade att ha överseende med sina medmänniskor, och att vara så helgade och så avskilda från allt och att visa sådan uppriktighet och rättvisa, att alla jordens folk må igenkänna dem som Guds betrodda bland människor. Betänk till vilka höga höjder den Allsmäktiges befallningar har svingat sig och hur eländig den boning är vari dessa kraftlösa själar nu vistas. Välsignade är de som på visshetens vingar har flugit i de himlar som din Herres, den Allsmäktiges Penna har brett ut.

Se, o Dhabíh, de verk som Gud, den högsta Sanningen har åstadkommit. Säg: Hur stor, hur verkligt stor är inte Hans makts kraft som omger alla världar! Upphöjd, oändligt upphöjd är Hans avskildhet, utom syn och räckhåll för hela skapelsen! Förhärligad, förhärligad vare Hans saktmod ‑ ett saktmod som har smält deras hjärtan som har förts nära Gud! Fastän hemsökt av oräkneliga vedermödor, som Vi har lidit i Våra fienders händer, har Vi kungjort för alla jordens härskare vad Gud har önskat kungöra, så att alla nationer må veta att intet slags hemsökelse kan avhålla Dagarnas uråldriges Penna från att nå sitt syfte. Hans Penna rör sig med Guds tilllåtelse, som formar de vittrande och sönderfallna benen.

I betraktande detta ytterst mäktiga företag anstår det dem som älskar Honom att göra sig redo för sina strävanden och att fästa sina tankar på vadhelst som skall säkra Guds saks seger hellre än att begå värdelösa och föraktliga handlingar. Kunde du blott för en liten stund betrakta de yttre verken och gärningarna av Honom som är den eviga Sanningen, skulle du falla ned på jorden och utropa: O Du som är Herrarnas herre! Jag intygar att Du är hela skapelsens Herre och Uppfostraren av alla varelser, synliga och osynliga. Jag bär vittnesbörd om att Din makt har omslutit hela världsalltet och att jordens härskaror aldrig kan förskräcka Dig, inte heller kan alla folks och nationers herravälde avhålla Dig från att verkställa Din föresats. Jag erkänner att Du inte har någon önskan utom hela världens pånyttfödelse och upprättandet av dess folks enhet, och frälsning för alla dem som vistas däri.

Tänk efter en stund och betänk hur de som är Guds älskade måste uppföra sig och till vilka höjder de måste svinga sig. Bönfall alltid din Herre, barmhärtighetens Gud att hjälpa dem att göra vad Han vill. Han är sannerligen den Starkaste, den Allhärlige, den Allvetande.

Den fångenskap som denne Förorättade utsatts för, o Dhabíh, vållade Honom ingen skada, inte heller kan den någonsin göra det; ej heller kan förlusten av Hans jordiska tillhörigheter, Hans landsförvisning, eller ens Hans martyrdöd och yttre förnedring göra Honom något illa. Det som kan såra Honom är de onda gärningar som Guds älskade begår och som de tillskriver Honom som är den högsta Sanningen. Detta är det lidande Jag tar skada av och till detta bär Mig Han som har makt över allting själv vittnesbörd. Det som har skadat Mig svart är de påståenden som Bayáns folk dagligen framkastar. En del har förkunnat sin lojalitet mot en av Mina grenar (söner) medan andra egenmäktigt har hävdat sina anspråk och handlat efter sina egna önskningar.

O Dhabíh! Upphöjdhetens Tunga säger: Vid Mitt Jag som säger sanningen! I denna mäktigaste uppenbarelse har alla tidigare religionsordningar nått sin högsta och slutliga fulländning. Vemhelst som gör anspråk på en uppenbarelse efter Honom, en sådan människa är förvisso en lögnaktig bedragare. Vi ber Gud att Han nåderikt må bistå honom att draga tillbaka och förneka ett sådant anspråk. Skulle han ångra sig kommer Gud utan tvivel att förlåta honom. Om han emellertid framhärdar i sin villfarelse kommer Gud förvisso att sända ned en som skall behandla honom skoningslöst. Han är i sanning den Allsmäktige, den Starkaste.

Se hur Bayáns folk helt har misslyckats med att erkänna att det enda syftet med det som Min föregående Manifestation och Min skönhets Förelöpare har uppenbarat har varit Min uppenbarelse och tillkännagivandet av Min sak. Aldrig - och om detta bär Han som är den högsta Sanningen Mig vittnesbörd ‑ skulle Han, vore det ej för Mig, ha uttalat vad Han uttalade. Bevittna hur detta dåraktiga folk har som en lek och ett tidsfördriv behandlat Hans sak, Han som är den Allbesittande, den Ouppnåelige. Deras hjärtan tänker varje dag ut en ny plan och deras inbillningsförmåga leder dem att söka en annan tillflykt. Om det de säger vore sant, hur kan då fastheten i din Herres sak tryggas? Överväg detta i ditt hjärta och var bland dem som är klarsynta, som omsorgsfullt prövar, som är orubbliga i sin avsikt och tillitsfulla i sin tro. Sådan skall din övertygelse vara att om hela mänskligheten skulle framställa sådana krav som ingen människa någonsin framställt eller något sinne tänkt ut, skulle du fullständigt förbigå dem, kasta dem ifrån dig och vända ditt ansikte mot Honom som är Föremålet för alla världars tillbedjan.

Vid Mitt eget Jags rättfärdighet! Stor, oändligt stor är denna sak! Mäktig, ofattbart mäktig är denna dag! Säll är i sanning den människa som har avstått från allt och fäst sin blick på Honom, vars anlete har spritt ljus över alla som är i himlarna och alla som är på jorden.

Skarp måste din syn vara, o Dhabíh, och din själ diamanthård och dina fötter som brons om du önskar stå orubblig vid angreppen av de själviska begär som viskar i människors bröst. Detta är den fasta föreskrift som det Största namnets Penna i kraft av den uråldriga Konungens vilja har förmåtts att uppenbara. Varda den som din ögonsten och var bland de tacksamma. Sträva dag och natt att tjäna Hans sak, Han som är den eviga Sanningen, och var avskild från allt annat utom Honom. Vid Mig själv! Vadhelst du ser i denna dag skall förgås. Ytterligt upphöjd kommer din ställning att bli om du förblir ståndaktig i din Herres sak. Mot Honom är dina ivriga rörelser riktade och i Honom är din slutliga viloplats.

– 116 –

O kristenhetens konungar! Har ni inte hört att Jesus, Guds Ande, sade: "Jag går bort och kommer åter till er"? Varför underlät ni då, när Han kom till er igen på himmelens skyar, att närma er Honom så att ni kunde skåda Hans anlete och vara bland dem som uppnådde Hans närvaro? På ett annat ställe säger Han: "När Han, Sanningens ande, är kommen, skall Han leda er till hela sanningen." Och ändå, se hur ni vägrade vända era ansikten mot Honom när Han verkligen kom med sanningen och framhärdade i att roa er med era tidsfördriv och dagdrömmar. Ni välkomnade Honom inte, ej heller uppsökte ni Hans närhet så att ni kunde höra Guds verser från Hans egen mun och bli delaktiga av den Allsmäktiges, den Allhärliges, den Allvises mångsidiga visdom. Ni har till följd av er försummelse hindrat Guds andedräkt att fläkta över er och har undanhållit dess ljuva doft från era själar. Ni fortsätter förnöjsamt att ströva omkring i era förvrängda begärs dal. Ni och allt ni äger skall förgås. Ni skall helt visst återvända till Gud och skall stå till svars för era handlingar i närvaro av Honom, som skall föra samman hela skapelsen ...

Tjugo år har förflutit, o konungar, varunder Vi varje dag har fått känna en ny prövnings vånda. Ingen av dem som var före Oss utstod det Vi fått utstå. Kunde ni blott inse det! De som upprest sig mot Oss har dödat oss, utgjutit vårt blod, skövlat vår egendom och trampat på vår heder. Ehuru medvetna om de flesta av våra plågor har ni inte desto mindre underlåtit att hejda våra plågoandars framfart. Ty är det inte er otvetydiga plikt att hindra förtryckarens grymhet och behandla era undersåtar rättvist, så att er stora rättskänsla klart må visas inför hela mänskligheten?

Gud har i era händer överlämnat tyglarna till folkets ledning på det att ni må härska rättvist över dem, säkerställa de förtrycktas rättigheter och straffa missdådarna. Om ni försummar den plikt Gud ålagt er i Sin bok skall era namn räknas bland de orättfärdigas i Hans ögon. Sannerligen, ert misstag kommer att vara allvarligt. Håller ni fast vid det som er inbillning har tänkt ut och kastar bort Guds bud, den Mest upphöjdes, den Ouppnåeliges, den Alltbetvingandes, den Allsmäktiges? Kasta bort det ni äger och håll er till det som Gud har bjudit er att iakttaga. Sök efter Hans ynnest, ty den som söker detta vandrar Hans raka väg.

Betänk det tillstånd Vi befinner Oss i och betrakta de olyckor och svårigheter som plågat Oss. Förbise Oss inte, om så blott för ett ögonblick, och döm rättvist mellan Oss och Våra fiender. Detta kommer helt visst att bliva en påtaglig fördel för er. Sålunda återger Vi för er Vår historia och berättar vad som vederfarits Oss, på det att ni må undanröja Våra olyckor och lätta Vår börda. Låt den som vill befria Oss från Våra svårigheter och vad beträffar den som inte vill, Min Herre är förvisso den bäste av hjälpare.

Varna och underrätta folket, o Tjänare, om de ting som Vi har sänt ned till Dig och låt Dig inte gripas av fruktan för någon och var inte bland dem som tvekar. Den dag närmar sig då Gud skall ha upphöjt Sin sak och förhärligat Sitt vittnesbörd inför ögonen på alla som är i himlarna och alla som är på jorden. Sätt under alla förhållanden hela Din lit till Din Herre, fäst Din blick på Honom och vänd Dig bort från alla dem som vägrar att erkänna Hans sanning. Låt Herren, Din Gud, vara Dig en tillräcklig hjälpare och bispringare. Vi har förbundit Oss att säkra Din seger på jorden och att höja Vår sak över alla människor, även om det icke finns någon konung som vill vända ansiktet till Dig.

– 117 –

Det stora Väsendet, önskande uppenbara förutsättningarna för fred och ordning i världen och dess folks framåtskridande, har skrivit: Den tid måste komma då den tvingande nödvändigheten av att hålla en bred, allomfattande sammankomst av människor kommer att allmänt inses. Världens härskare och konungar måste bevista den och måste, då de deltager i dess överläggningar, överväga de vägar och medel som kan lägga grunden för världens Stora fred bland människorna. En sådan fred kräver att stormakterna beslutar sig för att inbördes fullt försonas, så att lugn kan skapas för jordens folk. Skulle någon konung gripa till vapen mot en annan, måste alla enade resa sig och hindra honom. Om detta göres kommer världens nationer inte längre att behöva några rustningar, utom i syfte att bevara sina rikens säkerhet och inom sina egna områden upprätthålla ordning. Detta kommer att säkerställa fred och ordning för varje folk, regering och nation. Vi skulle gärna hoppas att jordens konungar och härskare, speglar för Guds nådefulla och allsmäktiga namn, måtte nå dithän och skydda mänskligheten från tyranniets anlopp ... Den dagen närmar sig då alla världens folk kommer att ha antagit ett världsspråk och en gemensam bokstavsskrift. När detta uppnåtts skall det för en person, som färdas till vilken stad som helst, vara som om han kom till sitt eget hem. Dessa saker är ofrånkomliga och absolut nödvändiga. Det åligger varje insiktsfull och omdömesgill människa att sträva efter att omsätta det som skrivits i verklighet och handling ... Den är sannerligen en människa, som idag viger sig åt tjänandet av hela mänskligheten. Det stora Väsendet säger: Välsignad och lycklig är han som står upp för att främja jordens folk och släktens högsta intressen. På ett annat ställe säger Han: Det tillkommer inte honom, att känna stolthet, som älskar sitt eget land, utan snarare honom som älskar hela världen. Jorden är blott ett land och mänskligheten dess medborgare.

– 118 –

Lägg inte bort fruktan för Gud, o jordens konungar, och tag er i akt så att ni inte överträder de gränser den Allsmäktige har utstakat. Iakttag de föreskrifter, som ålagts er i Hans bok, och akta er noga för att överskrida deras gränser. Var försiktiga så att ni inte måtte göra orätt mot någon om det än vore till ett senapskorns omfång. Beträd rättvisans väg ty denna är sannerligen den rätta vägen.

Bilägg era tvister och minska era rustningar så att bördan av era utgifter må lättas och era sinnen och hjärtan finna ro. Undanröj splitet som skiljer er åt och ni kommer inte längre att vara i behov av några rustningar utom vad som krävs för att skydda era städer och landområden. Frukta Gud och akta er för att gå över måttfullhetens gränser och bli räknade till de slösaktiga.

Det har kommit till Vår kännedom, att ni varje år ökar era utgifter och lägger denna börda på era undersåtar. Detta är sannerligen mer än de orkar med och en djup orättvisa. Döm rättvist mellan människorna och var rättvisans sinnebild bland dem. Detta är, om ni dömer rättvist, vad som höves er och passar er ställning.

Tag er till vara för att handla orättvist mot någon som vädjar till er och träder in under ert beskydd. Vandra era vägar i fruktan för Gud och var bland dem som lever ett rättfärdigt liv. Förlita er inte på er makt, era hårar och skatter. Sätt hela er förtröstan och tillit till Gud, som har skapat er, och sök Hans bistånd i alla era angelägenheter. Hjälp kommer från Honom allena. Han bistår vem Han vill med himmelens och jordens härskaror.

Må ni veta att de fattiga bland er av Gud anförtrotts i ert beskydd. Var vaksamma så att ni inte sviker Hans förtroende, inte handlar orätt mot dem och inte vandrar de svekfullas vägar. Ni kommer med största visshet att kallas till svaromål angående ert förvaltarskap den dag då rättvisans balansvåg skall ställas in, den dag då var och en skall behandlas efter förtjänst, då alla människors handlingar, de må vara rika eller fattiga, skall vägas.

Om ni inte beaktar de råd, som Vi har uppenbarat i denna Skrift på ett oförlikneligt och otvetydigt språk, skall Guds straff ansätta er från alla hall och Hans rättfärdighets dom avkunnas över er. Den dagen skall ni inte ha någon förmåga att motstå Honom och skall inse er egen maktlöshet. Var barmhärtiga mot er själva och mot dem som är under er. Döm mellan dem enligt de föreskrifter Gud givit i Sin heligaste och mest upphöjda skrift, en skrift vari Han har tilldelat var sak dess bestämda mått, vari Han givit en tydlig förklaring till allt, och vilket i sig själv är en förmaning till dem som tror på Honom.

Skärskåda Vår sak, undersök vad Vi har utsatts för och döm rättvist mellan Oss och Våra fiender och var bland dem som handlar rättvist mot sin nästa. Om ni inte håller tillbaka förtryckarens hand, om ni inte förmår säkerställa de förtrycktas rättigheter, vilken rätt har ni då att prisa er själva bland människorna? Vad är det ni rätteligen kan berömma er av? Är det er mat och dryck ni yves över, de rikedomar ni samlar i era skattkammare, de mångfaldiga och dyrbara smycken ni pryder er med? Om verklig ära bestod i att äga sådana förgängliga ting, då måste den jord ni trampar yvas mera än ni, ty den föder er och skänker er på den Allsmäktiges befallning just dessa ting. I enlighet med vad Gud har förordnat ryms i dess inre allt det ni äger. Därifrån härstammar, såsom ett bevis för Hans barmhärtighet, era rikedomar. Betrakta då ert tillstånd, den sak ni yves över! Ack, kunde ni blott inse det!

Ja! Vid Honom som i Sin hand håller hela skapelsens rike! Ingenstans står er sanna och varaktiga ära att finna utom i ert bestämda fasthållande vid Guds föreskrifter, ert helhjärtade iakttagande av Hans lagar, er föresats att tillse att de inte förblir otillämpade och att orubbligt följa den rätta vägen.

– 119 –

O jordens härskare! Varför har ni fördunklat Solens strålglans och gjort så att den upphört att sprida sitt sken? Lyssna till rådet som givits er av den Högstes Penna, så att måhända både ni och de fattiga kan finna ro och fred. Vi bönfaller Gud att bistå jordens konungar att upprätta fred på jorden. Sannerligen, Han gör vad Han vill.

O jordens konungar! Vi ser er årligen öka era utgifter och lägga denna börda på era undersåtar. Detta är verkligen fullständigt och grovt orättvist. Frukta denne Förorättades suckar och tårar och lägg inte omåttliga bördor på era folk. Plundra dem inte för att bygga palats åt er själva; välj snarare för dem det ni väljer för er själva. Sålunda påvisar Vi för er det som gagnar er om ni blott insåg det. Ert folk är era rikedomar. Tag er i akt så att er maktutövning inte bryter mot Guds bud och att ni inte lämnar era skyddslingar i rövares händer. Ni härskar genom dem, ni lever på deras tillgångar och ni gör erövringar med deras hjälp. Dock, hur ringaktande betraktar ni dem inte! Så underligt, så synnerligen underligt!

När ni nu har tillbakavisat den Största freden, håll då fast vid denna, den Mindre freden, så att ni möjligen i någon mån förbättrar era egna villkor och era undersåtars.

O världens härskare! Försonas inbördes så att ni inte längre behöver några rustningar utom i mån av att skydda era områden och välden. Akta er så att ni inte ringaktar rådet från den Allvetande, den Tillförlitlige.

Var förenade, o jordens konungar, ty därigenom stillas tvedräktens stormar mellan er och era folk finner ro, om ni är bland dem som förstår. Skulle någon bland er gripa till vapen mot någon annan, res er då alla mot honom, ty detta är intet annat än uppenbar rättvisa.

– 120 –

O ni folkets utvalda representanter i varje land! Gå till rådslag tillsammans och låt er omsorg endast gälla det som gagnar människosläktet och därigenom förbättrar dess villkor, om ni är bland dem som prövar omsorgsfullt. Betrakta världen som en människokropp som, trots att den vid sin tillkomst var hel och fulländad, av skilda skäl har blivit hemsökt av svåra störningar och sjukdomar. Inte för en enda dag fann den lindring, nej, dess sjukdom blev allt svårare när den kom under behandling av okunniga läkare, vilka givit fria tyglar åt sina egna önskningar och allvarligt misstagit sig. Och om vid något tillfälle en av den kroppens lemmar läktes under vården av en kunnig läkare, förblev återstoden hemsökt som förut. Härom underrättar er den Allvetande, den Allvise.

Vi ser den idag i händerna på härskare så druckna av stolthet att de inte klart kan urskilja sitt eget bästa, än mindre erkänna en så förbryllande och uppfordrande uppenbarelse som denna. Och närhelst någon bland dem har strävat att förbättra dess villkor, har hans motiv varit hans egen vinst, vare sig han tillstått det eller ej; och ovärdigheten i hans motiv har begränsat hans förmåga att hela och läka.

Det som Herren har föreskrivit som det ofelbara läkemedlet och mäktigaste instrumentet för botandet av hela världen är alla dess folks förening i en allomfattande rörelse, en gemensam Tro. Detta kan på intet sätt genomföras utom genom en skicklig, allsmäktig och besjälad Läkares kraft. Sannerligen detta är sanningen och allt annat är intet annat än villfarelse.

Till toppen av sidan

– 121 –

Säg, o ni som avundas Mig och söker skada Mig. Våldsamheten i er vrede mot Mig förvirrar er! Se, härlighetens Morgonstjärna har uppstigit över Min uppenbarelses horisont och med sina strålar omslutit hela mänskligheten. Dock, se hur ni har utestängt er från dess härlighet och är nedsjunkna i djupaste likgiltighet. Var barmhärtiga mot er själva och tillbakavisa inte Hans anspråk, vars sanning ni redan erkänt, och var inte bland överträdarna.

Vid den ende sanne Gudens rättfärdighet! Om ni avvisar denna uppenbarelse, kommer alla jordens nationer att förakta er och förlöjliga er, ty det är ni som i syfte att hävda sanningen i er sak inför deras blickar har framlagt vittnesbörd från Gud, den högste Beskyddaren, den Mäktigaste den Allhärlige, den Allvetande. Och ändå hade Hans påföljande uppenbarelse knappt nedsänts till er, beklädd med en alltbetvingande överhöghets härlighet, förrän ni vände den ryggen, o ni som räknas till de tanklösa!

Vad! Tror ni innerst inne att ni har makt att utsläcka Solens ljus eller att fördunkla dess strålglans? Nej, vid Mitt liv! Ni kan inte nå ert syfte och kommer aldrig att kunna göra det även om ni till er hjälp kallar alla som är i himlarna och alla som är på jorden. Vandra era vägar i fruktan för Gud och låt inte ert verk bli förspillt. Lyssna till Hans ord och var inte bland dem som är utestängda från Honom såsom av en slöja. Säg, Gud är Mitt vittne! Jag har inte önskat någonting för egen del. Vad Jag har önskat är Guds seger och Hans saks triumf. Han själv är ett utslagsgivande vittne mellan er och Mig. Om ni renade era ögon skulle ni med lätthet märka att Mina gärningar vittnar om sanningen i Mina ord, att Mina ord utgör vägledning för Mitt handlande.

Förblindade är era ögon! Urskiljde ni inte Guds makts och Hans överhöghets storhet? Skådade ni inte Hans majestät och härlighet? Ve er, de illvilligas och avundsjukas församling. Lyssna till Mitt tal och tveka inte om det så vore för mindre

än ett ögonblick. Så manar er Han, som är den Allbarmhärtiges Skönhet, på det att ni till äventyrs må frigöra er från era ägodelar och uppstiga till de höjder, varifrån ni kan upptäcka hur hela skapelsen är skyddad i hägnet av Hans uppenbarelse.

Säg: Det finns ingen skyddad plats för er, ingen fristad till vilken ni kan fly, ingen som i denna dag kan försvara eller skydda er mot Guds häftiga vrede och mot Hans våldsamma kraft såvida ni inte uppsöker skuggan av Hans uppenbarelse. Detta är sannerligen Hans uppenbarelse, som har framträtt för er i denne Ynglings gestalt. Prisad vare då Gud för en

strålande, så dyrbar och så underbar uppenbarelse.

Frigör er från allt utom Mig och vänd era ansikten mot Mitt ansikte, ty detta är bättre för er än de ting ni äger. Guds tunga vittnar om sanningen i Mina ord genom Mitt eget Ord, som förmedlar sanningen och omsluter och innefattar allt.

Säg: Tror ni att er trohet mot Hans sak någonsin kan gagna Honom eller att ert tillbakavisande av dess sanning kan göra Honom någon skada? Nej, vid Mig själv, den Alltunderkuvande, den Otillgänglige, den Högste! Slit sönder namnens slöjor och splittra deras rike. Vid Min skönhet! Han som är alla namns Konung är kommen ‑ Han på vars befallning varje namn från begynnelsen, som inte har någon begynnelse, har skapats, Han som skall fortsätta att skapa dem såsom Han behagar. Han är i sanning den Allsmäktige, den Allvise.

Akta er så att ni inte avkläder er den gudomliga ledningens skrud. Drick er otörstiga ur den bägare som himmelens Ynglingar har höjt över era huvuden. Detta bjuder er Han som har mer barmhärtighet mot er än ni själva. Han som inte ber er om gottgörelse eller tack. Hans belöning kommer från Honom, som i kraft av sanningen har sänt Honom till er, utpekat Honom och utropat Honom till Sitt eget vittnesbörd för hela skapelsen. Det är Han som har givit Honom förmågan att uppenbara alla Sina tecken. Se efter än en gång så att ni må inse vartill den Uråldriges Tunga kallar er och till äventyrs vara bland dem som fattar sanningen. Hörde ni det någonsin förtäljas av era åldriga fäder eller från tidigare släktled ända till den förste Adam att någon som kommer på uppenbarelsens skyar, försedd med påtaglig och enastående överhöghet, havande Guds rike på sin högra sida och på sin vänstra Hans evigt bestående makts hela styrka och härlighet, någon som kommer föregången av Guds härskaror, den Allsmäktige, den Allbetvingande, den Mäktigaste och ständigt framsäger verser vars innebörd de lärdaste och visaste människors förstånd är oförmögna att fatta, detta till trots skulle vara bärare av ett budskap som inte är från Gud? Använd då er urskiljning och tala sanning, den rena sanningen, om ni gör anspråk på att vara ärliga och storsinnade.

Säg: De verser Vi har uppenbarat är lika talrika som de som i den föregående uppenbarelsen nedsändes till Báb. Må den som tvivlar på orden som Guds Ande har uttalat, uppsöka Vår närvaros förgård och höra Våra gudomligt uppenbarade verser och vara ögonvittne till de tydliga bevisen för Vårt anspråk.

Säg: Vid den Allsmäktiges rättfärdighet! Måttet av Guds ynnest har fyllts till brädden, Hans Ord har fullkomnats, Hans anletes ljus har uppenbarats, Hans herravälde har omslutit hela skapelsen, Hans uppenbarelses härlighet har uppenbarats och Hans gåvor har regnat över hela mänskligheten.

– 122 –

Människan är den förnämsta talismanen. Avsaknaden av riktig fostran har emellertid medfört att hon berövats det som hon medfött äger. Genom ett ord som utgick från Guds mun blev hon till, genom ytterligare ett ord leddes hon till erkännandet av Källan till sin fostran, genom ännu ett ord säkrades hennes ställning och bestämmelse. Det stora Väsendet säger: Betrakta människan såsom en gruva rik på ädelstenar av oskattbart värde. Fostran allena kan förmå den att avslöja sina rikedomar och göra det möjligt för mänskligheten att dra fördel därav. Skulle någon människa begrunda det som skrifterna, nedsända från Guds heliga viljas himmel, har uppenbarat, kommer hon med lätthet att inse att deras syfte är att alla människor skall betraktas såsom en själ, så att inseglet med orden "Riket skall vara Guds" må präglas i varje hjärta och ljuset av gudomlig välgörenhet, nåd och barmhärtighet må omsluta hela mänskligheten. Den ende sanna Guden, prisad vare Hans härlighet, har inte önskat något för Sig själv. Mänsklighetens trohet gagnar Honom inte, ej heller skadar Honom dess ondska. Fågeln från yttrandets rike stämmer oupphörligt upp detta rop: "Allt har Jag förordnat for dig, så ock dig själv, för din egen skull." Om denna tids lärda och världsvisa män skulle låta mänskligheten inandas gemenskapens och kärlekens väldoft, då skulle varje omdömesgillt hjärta förstå innebörden i sann frihet och upptäcka hemligheten med ostörd fred och fullständigt sinneslugn. Om jorden uppnådde detta tillstånd och upplystes av dess ljus, då skulle man om den verkligen kunna säga: "Du skall där inte se några fördjupningar eller uppskjutande kullar."

– 123 –

Generationerna som har gått före dig ‑ varthän har de försvunnit? Och de omkring vilka i livet kretsade de skönaste och ljuvligaste i landet, var är de nu? Drag nytta av deras exempel, o folk, och var inte bland dem, som har gått vilse.

Andra skall inom kort lägga hand på er egendom och flytta in i era bostäder. Lyssna till Mina ord och låt er inte räknas bland de dåraktiga.

Den förnämsta plikten för envar av er är att välja ut åt sig själv det som ingen annan kan kränka och ingen lägga beslag på. Ett sådant ting ‑ och härtill är den Allsmäktige Mitt vittne ‑ är kärleken till Gud, om ni blott kunde inse det.

Bygg åt er sådana hus som regn och översvämning aldrig kan förstöra, sådana som skyddar er mot förändringarna och tillfälligheterna i detta liv. Detta är påbudet från Honom som världen har förfördelat och svikit.

– 124 –

Hur underbar är inte enheten hos den levande, den evigt bestående Guden ‑ en enhet, som är upphöjd över alla begränsningar och som övergår alla skapade varelsers förstånd! Han har från evighet vistats i Sin ouppnåeliga boning av helighet och härlighet och kommer att i evighet fortsätta att trona på höjderna av Sin oberoende överhöghet och storhet. Hur upphöjt har inte Hans oförgängliga Väsen varit, hur fullständigt oberoende av alla skapade tings kunskap och hur ofantligt upphöjt skall det inte förbli över lovsången från alla invånare i himlarna och på jorden.

Från den upphöjda källan och ur det innersta av Sin ynnest och givmildhet har Han anförtrott åt varje skapat ting ett tecken på Sin kunskap, så att inte någon i Hans skapelse skall vara berövad sin andel i att giva uttryck åt denna kunskap var och en i enlighet med sin förmåga och sin ställning. Detta tecken är spegeln för Hans skönhet i skapelsens värld. Ju större ansträngningen är som utvecklas för renandet av denna upphöjda och ädla spegel, desto trognare kommer den att förmå återspegla härligheten i Guds namn och egenskaper och uppenbara undren i Hans tecken och kunskap. Varje skapad varelse skall bli i stånd att (så stor är denna återspeglande förmåga) uppenbara möjligheterna i sin förutbestämda ställning, att inse sin förmåga och begränsning och att betyga sanningen att "Han är sannerligen Gud; det finns ingen Gud jämte Honom." ...

Det han inte råda något som helst tvivel om, att denna spegel till följd av varje människas medvetna ansträngningar och utövandet av hennes egna andliga gåvor kan bli så renad från världsligt förorenande slagg och frigjord från sataniska inbillningar, att den kan närma sig den eviga helighetens ängder och nå den evigt bestående gemenskapens förgårdar. Dock, i överensstämmelse med grundsatsen att en tid har fastställts för varje sak och att varje frukt hör sin årstid till, kan en sådan gåvas slumrande krafter bäst frigöras i Guds dagar och endast då kan en sådan gåvas vårlika glans uppenbaras. Ehuru varje dag må vara förlänad sin förutbestämda del av Guds underbara nåd, besitter de dagar som har omedelbar anknytning till Guds uppenbarelse sin egenart och innehar en ställning, som inget förstånd någonsin kan förstå. Så stor är den förmåga som ingjutits i dem, att om hjärtat hos alla dem som dväljs i himlarna och på jorden i dessa den beständiga glädjens dagar skulle ställas ansikte mot ansikte med den oförgängliga härlighetens Morgonstjärna och bringas i samklang med Hans vilja, skulle vart och ett av dem finna sig höjt över alla världsliga ting, strålande av Hans ljus och helgat genom Hans nåd. Prisad vare denna nåd som ingen välsignelse, hur stor den än må vara, kan överträffa och all ära tillkomme en sådan godhet, vars like skapelsens öga inte har skådat! Han är upphöjd över det man tillerkänner Honom eller förtäljer om Honom.

Det är av denna anledning som ingen människa vid den tiden någonsin skall vara beroende av sin nästa. Det har redan med all önskvärd tydlighet klargjorts att på denna gudsbestämda dag flertalet av dem, som har sökt efter och nått fram till Hans heliga förgård, framvisar så stor kunskap och visdom att ingen annan än dessa heliga och helgade själar, hur länge han än må ha undervisat eller studerat, fattar eller någonsin kommer att förstå ett uns därav. Det är i kraft härav, som Guds älskade vid tiden för Uppenbararen av sanningens Morgonstjärna har höjts över och gjorts oberoende av all mänsklig lärdom. Ja, ur deras hjärtan och ur källorna för deras medfödda krafter har oavbrutet framströmmat den mänskliga lärdomens och visdomens innersta väsen.

– 125 –

O Min broder! När den sanne sökaren bestämmer sig för att inleda sitt sökande på vägen som leder till kunskap om Dagarnas uråldrige, måste han framför allt rena sitt hjärta som är sätet för uppenbarelsen av Guds inre hemligheter, från det fördunklande dammet av all inhämtad kunskap och från anspelningarna från de sataniska inbillningens företrädare. Han måste luttra sitt bröst, som är det heliga rummet för den Älskades bestående kärlek, från varje befläckelse och helga sin själ från allt som tillhör vatten och lera, från alla overkliga och flyktiga band. Han måste så rena sitt hjärta att ingen återstod av vare sig kärlek eller hat lever kvar däri, så att kärleken inte blint må leda honom till misstag eller hatet driva honom bort från sanningen. Alldeles så som du i denna dag bevittnar hur de flesta människor på grund av sådan kärlek och sådant hat är berövade det odödliga Ansiktet, har irrat långt bort från de gudomliga mysteriernas förkroppsligande och utan herde strövar omkring i glömskans och villfarelsens ödemark.

Denne sökare måste ständigt sätta sin lit till Gud, måste avsäga sig jordens folk, befria sig från stoftets värld och hålla fast vid Honom, som är härskarnas Herre. Han får aldrig söka upphöja sig själv över någon, måste från hjärtats tavla utstryka varje spar av stolthet och högfärd, måste hålla fast vid tålamod och undergivenhet, iakttaga tystnad och avstå från tomt prat. Ty tungan är en pyrande eld och överflöd av ord ett dödligt gift. Materiell eld förintar kroppen under det att tungans eld förtär både hjärta och själ. Den förras kraft varar blott en tid, under det att verkan av den senare varar ett århundrade.

Sökaren bör även anse förtal som en svår förseelse och hålla sig fri från dess välde, ty förtal utsläcker hjärtats ljus och förkväver själens liv. Han bör vara nöjd med litet och vara befriad från varje tygellöst begär. Han bör värdesätta kamratskapet med dem som har försakat världen och anse undvikandet av skrytsamma och världsliga människor som en värdefull förtjänst. I gryningen varje dag bör han samtala med Gud och med hela sin själ hålla fast vid sökandet efter sin Älskade. Han bör förinta varje egensinnig tanke med lågan i det kärleksfulla omnämnandet av Honom och med blixtens hastighet ila förbi allt utom Honom. Han bör hjälpa de fördrivna och aldrig neka de utblottade sin ynnest. Han bör visa vänlighet mot djuren, än mycket mera mot sin medmänniska, mot henne som är begåvad med talets förmåga. Han bör inte tveka att offra sitt liv för sin Älskade, inte heller tillåta att folkets ogillande får honom att vända sig bort från sanningen. Han bör inte önska för andra det han inte önskar för sig själv inte heller lova det som han inte håller. Av hela sitt hjärta bör han undvika gemenskap med dem som gör vad ont är och be om förlåtelse för deras synder. Han bör förlåta den syndfulle och aldrig förakta hans laga ställning, ty ingen vet vilket hans eget slut skall bliva. Hur ofta har inte syndaren i dödens timma uppnatt trons förverkligande, tömt den odödliga drycken och uppstigit till Härskaran i höjden! Och hur ofta har inte en hängiven troende vid tidpunkten för sin själs uppstigande blivit så förändrad att han fallit i den nedersta elden!

Vårt syfte med att meddela dessa övertygande och inflytelserika ord är att inskärpa hos sökaren att han bör anse allt utom Gud såsom övergående och räkna allt utom Honom, som är Föremålet för all dyrkan, för ytterligt intet.

Dessa är bland den upphöjdes egenskaper och utgör den andligt sinnades kännetecken. De har redan blivit omtalade i samband med fordringarna för vägfararna som beträder vägen till den verkliga kunskapen. När den frigjorde vägfararen och uppriktige sökaren har uppfyllt dessa väsentliga villkor, då och först då kan han kallas en sann sökare. Närhelst han har uppfyllt villkoren ställda i versen: "Den som anstränger sig för vår skull," skall han åtnjuta välsignelsen förlänad i orden: "På Våra vägar skall Vi förvisso ledsaga honom."

Endast när sökandets, det allvarliga strävandets, det längtande begärets, den lidelsefulla hängivenhetens, den brinnande kärlekens, hänryckningens och extasens lykta är tänd i sökarens hjärta och Hans barmhärtighets milda vind fläktar hans själ skall förvillelsens mörker skingras, tvivlens och farhågornas dimmor förjagas och kunskapens och visshetens ljus omsluta hans varelse. I det ögonblicket skall den gåtfulle Härolden, medförande Andens glädjande nyheter, lysa fram från Guds stad strålande såsom morgonen och med kunskapens basunstöt väcka hjärtat, själen och anden ur likgiltighetens slummer. Sedan skall den rika ynnesten och den strömmande nåden från den heliga och eviga Anden skänka sökaren ett sådant nytt liv, att han skall finna sig begåvad med ett nytt öga, ett nytt öra, ett nytt hjärta och ett nytt sinne. Han skall beskåda världsalltets tydliga tecken och tränga in i själens dolda mysterier. Skadande med Guds öga skall han inom varje atom upptäcka en dörr, som leder honom till den fullkomliga visshetens stadier. Han skall inom alla ting upptäcka den gudomliga uppenbarelsens hemligheter och bevisen for en evig Uppenbarare.

Jag betygar vid Gud! Skulle den som beträder ledningens stig och söker bestiga rättfärdighetens höjder för att nå denna härliga och upphöjda ställning, så skulle han på tusen mils avstånd inandas Guds väldoft och skulle uppfatta hur en gudomlig lednings strålande morgonljus utbreder sig över alla tings daggryning. Varje ting, oavsett hur litet, skulle för honom vara en uppenbarelse som förde till hans Älskade, Målet för hans sökande. Så stor skall denne sökares urskiljningsförmåga vara att han skall kunna skilja på sanning och falskhet lika väl som han skiljer på solsken och skugga. Om Guds ljuva dofter sprids i Österns mest avlägsna delar, kommer han förvisso att igenkänna och inandas deras vällukt även om han skulle vistas i Västerns mest avlägsna delar. Alla Guds tecken ‑ Hans underbara yttranden, Hans underverk och stora gärningar ‑ skall han likaså klart särskilja från människors verk, deras ord och handlingssätt, liksom juveleraren skiljer juvelen från stenen eller den som märker skillnaden mellan våren och hösten och mellan hetta och köld. När den mänskliga själens kanal är renad från alla världsliga och hämmande band, skall den ofelbart förnimma den Älskades andedräkt över omätliga avstånd, och ledd av dess väldoft skall den nå fram till och träda in i visshetens stad.

Däri skall han skönja Hans uråldriga visdoms underverk och från de rasslande löven på det Träd, som frodas i den staden, skall han uppfatta alla förborgade lärosatser. Med både sitt inre och yttre öra skall han från dess jord höra lovsånger om ära och pris uppstiga till härskarornas Herre, och med sitt inre öga skall han upptäcka hemligheterna i "återkomst" och "uppståndelse".

Hur outsägligt ärofulla är inte de tecken, kännemärken, uppenbarelser och härligheter Han, som är namnens och egenskapernas Konung, har bestämt för den staden! Att nå denna stad släcker törsten utan något vatten och tänder Guds kärleks eld utan någon laga. Inom varje grässtrå finns en outrannsaklig visdoms hemligheter bevarade och över varje rosenbuske flödar en oräknelig mängd lycksaligt hänförda näktergalars melodi. Dess underbara tulpaner avslöjar hemligheten med den odödliga elden i den brinnande busken och dess ljuva dofter av helighet sprider den messianska Andens väldoft. Den förlänar rikedom utan guld och skänker odödlighet utan död. I vart och ett av dess lov finns outsägliga fröjder samlade och inuti varje kammare ligger oräkneliga gåtor förborgade

De som strävar tappert i sökandet efter Gud kommer en gång, när de avstått från allt utom Honom, att bliva så fästade vid den staden och så förenade med den, att ett ögonblicks avskildhet från den skulle synas dem otänkbar. De skall lyssna till ofelbara bevis från dess församlings hyacint och erhålla de säkraste vittnesbörd från skönheten hos dess ros och i dess näktergals melodi. En gång på ungefär tusen år skall denna stad förnyas och prydas på nytt ...

Den staden är ingenting annat än Guds ord uppenbarat i varje tidsålder och religionsordning. På Mose tid var det Moseböckerna; på Jesu tid Evangelierna; på Muhammeds, Guds Sändebuds tid, Qur'ánen; i denna tid Bayán; och i Hans religionsordning, som Gud skall låta uppenbara, Hans egen bok ‑ boken, till vilken alla böcker i tidigare religionsordningar ovillkorligen måste hänvisas, boken som bland dem alla står upphöjd och överlägsen.

– 126 –

Till vilken plats Vi än må bliva förvisad, hur stor vedermöda Vi än må lida, måste de som är Guds folk med fast beslutsamhet och fullständigt förtroende hålla ögonen riktade mot härlighetens Morgongryning och vara sysselsatta med vadhelst som kan bidraga till världens förbättring och dess folks fostran. Allt som har drabbat Oss i det förflutna har befrämjat Vår uppenbarelses intressen och skänkt glans åt dess anseende; och allt som kan drabba Oss i framtiden kommer att få en liknande följd. Håll fast vid Guds sak med era hjärtans innersta, en sak som har nedsänts av Honom som är Förordnaren, den Allvise. Vi har med yttersta vänlighet och barmhärtighet sammankallat alla folk och nationer och visat dem till det som verkligen skall gagna dem.

Sanningens Morgonstjärna, som glänser på höjden av sin prakt, är Vårt vittne! De som är Guds folk traktar inte efter något annat än att återuppliva världen, förädla dess liv och väcka till nytt liv dess folk. Sanningsenlighet och välvilja har i alla tider utmärkt deras förhållande till alla människor. Deras yttre uppträdande är blott ett återsken av deras inre liv och deras inre liv en spegel för deras yttre uppträdande. Ingen slöja döljer eller fördunklar de sanningar på vilka deras Tro är grundad. Inför alla människors ögon har dessa sanningar blottlagts och kan tydligt igenkännas. Själva deras handlingar bär vittne om sanningen i dessa ord.

Varje öga med urskiljning kan i denna dag uppfatta gryningsljuset från Guds uppenbarelse, och varje uppmärksamt öra kan igenkänna rösten som hördes från den brinnande busken. Sådant är brusandet från den gudomliga nådens vatten, att Han, som är Morgongryningen för Guds tecken och Uppenbararen av bevisen på Hans härlighet, är utan slöja eller fördoldhet och umgås och samtalar med jordens folk och dess släkten. Hur talrika är inte de som med hjärtat inställt på illvilja har uppsökt Vår närhet och lämnat den såsom trofasta och kärleksfulla vänner! Nådens portar stå vidöppna framför alla människors ansikte. I Vårt yttre handlingssätt mot dem har Vi behandlat den rättfärdige och syndaren lika, så att måhända missdådaren kan nå fram till den gudomliga förlåtelsens obegränsade ocean. Vårt namn "Fördöljaren" har spridit sådant ljus över människorna att den egensinnige har inbillat sig att han räknas till de fromma. Ingen som söker Oss skall Vi någonsin göra besviken, inte heller skall den som har vänt sitt ansikte mot Oss vägras tillträde till Vår förgård ...

O vänner! Bistå den ende sanne Guden, prisad vare Hans härlighet, med era vackra gärningar, med sådant uppförande och sådana egenskaper som kan godtagas inför Hans åsyn. Han som eftersträvar att bli en Guds hjälpare i denna dag, låt honom sluta ögonen för allt vad han må äga och öppna dem för vad Gud tillhör. Låt honom upphöra att sysselsätta sig med det som gagnar honom och befatta sig med det som skall förhärliga den Allsmäktiges allbetvingande namn. Han bör rena sitt hjärta från alla onda böjelser och förvrängda begär, ty fruktan för Gud är det vapen som kan göra honom segerrik, det främsta hjälpmedlet varmed han kan nå sitt syfte. Fruktan för Gud är den sköld som försvarar Hans sak, det skydd som gör det möjligt för Hans folk att uppnå seger. Det är den norm som ingen människa kan förnedra, en kraft som ingen makt kan tävla med. Med dess hjälp, och med tillåtelse av Honom som är härskarornas Herre, har de som närmat sig Gud kunnat underkuva och erövra fästningarna i människornas hjärtan.

– 127 –

Om det är er önskan, o folk, att känna Gud och upptäcka Hans makts storhet, se då på Mig med Mina egna ögon, och inte med någon annans än Mina ögon. Ni kommer annars aldrig att bliva i stånd att känna igen Mig, även om ni grubblar över Min sak så länge Mitt välde varar och mediterar över alla skapade ting under hela Guds evighet, allas oinskränkte Herre, den Allsmäktige, den evigt Bestående, den Allvise.

Således har Vi visat Vår uppenbarelses sanning så att folket måhända kan väckas ur sin likgiltighet och vara bland dem som förstår.

Betrakta det laga tillståndet hos dessa människor vilka mycket väl känner till hur Jag har offrat Mitt eget Jag och Min släkt på Guds väg och för bevarandet av deras tro på Honom, vilka är väl medvetna om hur Mina fiender har omringat Mig under den tid då människors hjärtan fruktade och skalv, den tid då de dolde sig för Guds älskades ögon och för Hans fienders och var sysselsatta med att trygga sin egen säkerhet och frid.

Vi lyckades slutligen uppenbara Guds sak och upphöjde den till en så högtstående ställning att alla människor erkände Guds överhöghet och Hans mäktiga herravälde, utom de som i sina hjärtan hyste illvilja mot denne Yngling och gjorde sig till den Allsmäktiges jämlikar. Och likväl, oaktat denna uppenbarelse vars inflytande har genomträngt alla skapade ting och trots klarheten i detta ljus, vars like ingen av dem någonsin hade skådat, bevittna hur Bayáns folk har förnekat och stridit mot Mig. En del har vänt sig bort från Guds väg, tillbakavisat myndigheten hos Honom som de hade trott på och handlat förmätet mot Gud, den Mäktigaste, den högste Beskyddaren, den Mest upphöjde, den Störste. Andra tvekade och vacklade på Hans väg och ansåg Skaparens sak i dess innersta sanning som ogiltig om den inte bekräftas av hans godkännande, som skapades genom Min viljas verkan. Sålunda har deras gärningar gått om intet och ändå vägrade de att inse det. Bland dem är han som försökte mäta Gud efter sitt eget mått och var så vilseledd av Guds namn att han reste sig mot Mig, dömde Mig som en vilken förtjänade att bli avrättad och tillskrev Mig just de försyndelser till vilka han själv var skyldig.

Av denna orsak framför Jag Min smärta och Min sorg till Honom som skapade Mig och som anförtrodde Mig Sitt budskap. Till Honom hembär Jag tack och lov för det Han har förordnat, för Min ensamhet och den smärta Jag utstår i händerna på dessa människor som har avlägsnat sig så långt från Honom. Jag har tålmodigt uthärdat och skall fortsätta att uthärda de vedermödor som drabbar Mig, och skall sätta hela Min tillit och förtröstan till Gud. Honom skall jag anropa, och säga: Led Dina tjänare, o min Herre, till Din välviljas och frikostighets förgård och låt dem inte bliva berövade Din nåds och Dina mångfaldiga välsignelsers under. Ty de vet inte vad Du har förordat för dem i kraft av Din barmhärtighet som omfattar hela skapelsen. Till det yttre, o Herre, är de svaga och hjälplösa; i sitt inre är de endast föräldralösa barn. Du är den Allvälgörande, den Frikostige, den Mest upphöjde, den Störste. Kasta inte, o Min Gud, Din vredes ursinne över dem och få dem att vänta till den tid då Din barmhärtighets under har blivit uppenbarade, så att de måhända kan återvända till Dig och be Dig om förlåtelse för vad de har gjort sig skyldiga till mot Dig. Sannerligen, Du är den Förlåtande, den Allbarmhärtige.

– 128 –

Säg: Anstår det en människa att samtidigt som hon gör anspråk på att vara anhängare till sin Herre, den Allbarmhärtige, likväl i sitt hjärta göra den Ondes gärningar? Nej, det passar henne illa och till detta skall Han som är den Allhärliges Skönhet bära Mig vittnesbörd. Kunde ni blott förstå det!

Rena era hjärtan från kärleken till världsliga ting, era tungor från varje hågkomst utom hågkomsten av Honom, hela er varelse från allt som kan avhålla er från att skåda Hans ansikte eller som kan fresta er att följa era onda och fördärvade böjelsers ingivelser. Låt Gud vara er fruktan, o folk, och var bland dem som beträder rättfärdighetens väg.

Säg: Skulle ert uppträdande, o människor, stå i strid med er bekännelse, hur tror ni er då kunna skilja er från dem som, fastän de bekände sin tro på Herren deras Gud, vägrade erkänna Honom och tillbakavisade Hans sanning så snart som Han kom till dem på himmelens skyar? Befria er från alla band till denna värld och dess fåfänglighet. Tag er till vara så att ni inte nalkas den eftersom den manar er att vandra efter era egna lustar och giriga önskningar och hindrar er från att gå in på den raka och ärofulla vägen.

Vet att med "världen" menas er omedvetenhet om Honom som är er Skapare och ert uppgående i något annat än Honom. Det "kommande livet" å andra sidan betyder det som ger er ett säkert närmande till Gud, den Allhärlige, den Oförliknelige. Vadhelst som avhåller er från att älska Gud är ingenting annat än världen. Fly från det så att ni må räknas bland de välsignade. Skulle en människa önska smycka sig med jordens prydnader, bära dess kläder eller taga del av de fördelar den kan ge, kan inget ont hända henne om hon inte tillåter någonting att komma emellan sig och Gud, ty Gud har förordnat allt gott vare sig det skapats i himlarna eller på jorden åt de bland Hans tjänare som uppriktigt tror på Honom. Ät, o folk, av det goda som Gud har tillåtit er och utestäng er inte från Hans underbara gåvor. Hembär tack och pris till Honom och var bland dem som är uppriktigt tacksamma.

O du som har flytt ditt hem och sökt Guds närhet! Förkunna för människorna din Herres budskap så att det måhända kan avhålla dem från att följa sina onda och förvrängda önskningars ingivelser och föra dem till hågkomsten av Gud, den Mest upphöjde, den Störste. Säg: Frukta Gud, o folk, och avhåll er från att utgjuta någons blod. Tvista inte med din granne och var bland dem som gör gott. Tag er i akt så att ni inte gör er skyldiga till oordning på jorden sedan den har blivit väl ordnad, och följ inte i deras fotspår som har gått vilse.

Vemhelst bland er som står upp för att undervisa i sin Herres sak, låt honom före allt annat lära sitt eget jag så att hans tal må fängsla deras hjärtan som hör honom. Om han inte lär sitt eget jag kommer orden från hans mun inte att påverka sökarens hjärta. Tag er i akt, o folk, så att ni inte är bland dem som ger goda råd åt andra men själva glömmer att följa dem. Orden från sådana som dessa, och bakom orden alltings verklighet, och bakom dessa verkligheter änglarna som är nära Gud, framför mot dem anklagelsen om falskhet.

Skulle en sådan människa någonsin lyckas påverka någon, bör denna framgång inte tillskrivas henne utan snarare inflytandet från Guds ord, vilka förordnats av Honom som är den Allsmäktige, den Allvise. Inför Guds ögon är hon som en lampa vilken skänker sitt ljus och likväl hela tiden förtärs inom sig.

Säg: Gör er inte skyldiga, o folk, till det som kommer att bringa skam över er eller vanära över Guds sak i människors ögon och var inte bland dem som vållar missämja. Närma er inte det som ert sinne fördömer. Undvik ondska av varje slag ty sådant är förbjudet för er i den bok som ingen rör vid utom sådana som Gud har befriat från varje anstrykning av skuld och räknat till de renade.

Var ärliga mot er själva och mot andra så att bevisen på rättfärdighet må uppenbaras genom era gärningar bland Våra trogna tjänare. Tag er i akt så att ni inte inkräktar på er grannes egendom. Visa er värdiga hans förtroende och tillit till er och undanhåll inte de fattiga de gåvor som Guds nåd har skänkt er. Han skall sannerligen belöna de kärleksfulla och dubbelt återgälda dem för vad de har givit. Det finns ingen Gud utom Honom. Hela skapelsen och dess herravälde är Hans. Han skänker sina gåvor till vem Han behagar och från vem Han vill, undanhåller Han dem. Han är den store Givaren, den Mest givmilde, den Välvillige.

Säg: Undervisa i Guds sak, o Bahás folk, ty Gud har föreskrivit alla plikten att förkunna Hans budskap och anser det som den mest förtjänstfulla av alla gärningar. En sådan gärning är endast godtagbar när den som undervisar i saken redan är orubblig i tron på Gud, den högste Beskyddaren, den Nåderike, den Allsmäktige. Han har dessutom föreskrivit att Hans sak skall läras genom kraften i människors ord och inte genom att tillgripa våld. Sålunda har Hans förordning sänts ned från konungariket av Honom som är den Mest upphöjde, den Allvise. Tag er i akt så att ni inte tvistar med någon, nej sträva efter att göra honom uppmärksam på sanningen med ett vänligt sätt och den mest övertygande uppmuntran. Om er åhörare låter sig påverkas har han svarat till sin egen fördel, om inte, vänd er bort från honom och vänd era ansikten mot Guds heliga förgård, den skimrande helighetens säte.

Tvista inte med någon angående denna värld och dess angelägenheter, ty Gud har överlämnat dem till sådana som har fattat kärlek till dem. Av hela världen har Han för Sig själv utvalt människors hjärtan ‑ hjärtan som uppenbarelsens och talets härskaror kan betvinga. Så har det föreskrivits av Bahás fingrar i Guds oåterkalleliga besluts skrift, på befallning av Honom som är den högste Förordnaren, den Allvetande.

– 129 –

O vandrare på Guds väg! Tag emot din andel av Hans nåds ocean och beröva dig inte det som ligger dolt i dess djup. Var bland dem som har tagit del av dess skatter. En daggdroppe från denna ocean skulle, om den utgöts över alla som är i himlarna och på jorden, vara tillräcklig för att berika dem med Guds, den Allsmäktiges, den Allvetandes, den Allvises frikostighet. Locka med försakelsens händer fram dess livgivande vatten och bestänk alla skapade varelser därmed så att de må befrias från alla människoskapade begränsningar och närma sig Guds mäktiga tron, denna helgade och lysande plats.

Var inte bedrövad om du ensam utför det. Låt Gud vara alltillfredsställande för dig. Umgås förtroligt med Hans ande och var bland de tacksamma. Förkunna din Herres sak för alla som är i himlarna och på jorden. Skulle någon människa besvara din maning, uppenbara för henne pärlorna av Herren, din Guds vishet som Hans ande har sänt ned till dig och var bland dem som verkligen tror. Och skulle någon försmå ditt erbjudande, vänd dig bort från honom och sätt din förtröstan och tillit till Herren din Gud, alla världars Herre.

Vid Guds rättfärdighet! Vem än som på denna dag öppnar sina läppar och omnämner sin Herres namn, till henne skall den gudomliga inspirationens härskaror nedsänkas från Mitt namns himmel, den Allvetandes, den Allvises. Över henne skall också himmelens härskaror nedsänkas, var och en högt bärande en kalk av rent ljus. Så har det förutbestämts i Guds uppenbarelsers rike på befallning av Honom som är den Allhärlige, den Mäktigaste.

Innanför den heliga slöjan, beredd för Guds tjänst, ligger dold en trupp av Hans utvalda, vilka skall uppenbaras för människorna, vilka skall bistå Hans sak, vilka inte skall rädas någon fastän hela det mänskliga släktet reser sig och strider mot dem. Det är dessa som beskådade av jordens invånare och himmelns inbyggare skall träda fram och med hög röst hylla den Allsmäktiges namn och samla människobarnen till Guds, den Allhärliges, den Allprisades väg. Vandra du på deras väg och låt inte någon förskräcka dig. Var bland dem som världens larm, hur mycket det än må uppröra dem på deras Skapares väg, aldrig kan bedröva, vilkas syfte den klandrandes klander aldrig kan besegra.

Gå fram med Guds skrift och Hans tecken och återförena dem som har trott på Mig och förkunna för dem `Vårt heligaste paradis budskap. Varna sedan de som har jämställt sig med Honom. Säg: Jag har kommit till er, o folk, från härlighetens tron och bär till er ett budskap från Gud, den Mäktigaste, den Mest upphöjde, den Störste. I min hand bär jag bevis från Gud, er Herre och era fäders Herre i forna dagar. Väg det på den noggranna våg ni äger, den våg som är Guds Profeters och Budbärares vittnesbörds. Om ni finner det vara grundat på sanning, om ni tror det vara från Gud, tag er då tillvara så att ni inte klandrar det och gör ert arbete värdelöst och blir räknade bland de otrogna. Vet är i sanning Guds tecken som har sänts ned genom sanningens makt, genom vilket Hans saks värde har bevisats för Hans skapade varelser och renhetens tecken lyfts upp mellan jord och himmel.

Säg: Detta är den förseglade och gåtfulla skriftrulle, förvaringsplatsen för Guds oåterkalleliga förordning, som bär de ord helighetens Finger har nedtecknat, som låg höljd i det ogenomträngliga dunklets slöja och som nu har sänts ned som ett tecken på Hans nåd, som är den Allsmäktige, Dagarnas uråldrige. I den har Vi förordnat alla jordens invånares och himmelens inbyggares öden och skrivit ned kunskapen om alla ting från början till slut. Ingenting, vad det än vara må, vare sig skapat i det förgångna eller som skall bli skapat i framtiden, kan undkomma eller hindra Honom, kunde ni blott inse det.

Säg: Uppenbarelsen som sänts ned av Gud har helt visst upprepats och Vår makts utsträckta hand har överskyggat alla som år i himlarna och alla som är på jorden. Vi har genom sanningens makt, den verkliga sanningen, uppenbarat en oändligt liten glimt av Vårt ogenomträngliga mysterium, och se, de har igenkänt strålglansen från den utslocknade glansen från Sinai, då de uppfångade en blixtrande skymt av detta karmosinröda ljus som innesluter Vår uppenbarelses Sinai. Således har Han som är den Allbarmhärtiges Skönhet kommit ned på Sitt vittnesbörds skyar och påbudet verkställts i kraft av Guds, den Allhärliges, den Allvises vilja.

Säg: Stig ut ur Din heliga kammare, o himmelens Jungfru, invånare i det upphöjda paradiset! Skruda Dig på vad sätt som behagar Dig, i odödlighetens silkesdräkt och sätt i den Allhärliges namn på Dig ljusets broderade klädnad. Lyssna sedan till det ljuva och underbara tonfallet hos rösten som kommer från Din Herres tron, den Oåtkomlige, den Högste. Tag bort slöjan från Ditt ansikte och uppenbara den svartögda Ungmöns skönhet och låt inte Guds tjänare vara utestängda från Ditt skinande anletes ljus. Sörj inte om Du hör suckarna från jordens invånare eller veklagans röst från himmelens inbyggare. Lämna dem att förgås på utslocknandets stoft. Låt dem förvandlas till intet eftersom hatets flamma har tänts i deras bröst. Sjung sedan, i närvaro av jordens och himmelens folk och med en helt melodisk röst, prisandets hymn för ett ihågkommande av Honom som är Konung över Guds namn och egenskaper. Sålunda har Vi bestämt Ditt öde. Väl i stånd är Vi att uppnå Vårt syfte.

Akta Dig så att Du inte berövar Dig Din härlighets strålande klädnad, Du som är renhetens väsen. Nej, berika Dig mer och mer i skapelsens konungarike med Din Guds oförgängliga skrud, så att den Allsmäktiges sköna spegelbild genom Dig kan återkastas i alla skapade ting och Din Herres nåd kan ingjutas i hela skapelsen med sin krafts fullhet.

Om Du från någon känner doften från Din Herres kärlek, offra Dig själv för henne, ty Vi har skapat Dig till detta slut och har sedan urminnes tider och i närvaro av Våra vackras församling, slutit förbund med Dig för detta speciella ändamål. Var inte otålig om de som är blinda i hjärtat utslungar sina gagnlösa inbillningars spjut mot Dig. Lämna dem åt sig själva, ty de följer de ondas viskningar.

Ropa ut inför himmelens och jordens invånares beskådan: Jag är himmelens Jungfru, Ättlingen, född av Bahás ande. Min boningsplats är Hans namns, den Allhärliges boning. Inför härskaran i höjden pryddes Jag med Hans namns smycke. Jag inlindades i slöjan av en oantastlig säkerhet och låg dold för människornas ögon. Det synes Mig som om Jag hörde en röst av gudomlig och ojämförlig mildhet som utgick från barmhärtighetens Guds högra hand och, se, hela paradiset sattes i rörelse och darrade framför Mig, i sin längtan att höra dess tal och att blicka på Hans skönhet som uttalade dem. Sålunda har Vi uppenbarat i denna lysande skrift, och på det mest välljudande av språk, de verser som Evighetens Tunga rördes att yttra i Qayyúmu'l‑Asmá'.

Säg: Han förordnar vad Han behagar i kraft av Sin överhöghet och Han gör vadhelst han vill på Sin egen befallning. Han skall inte tillfrågas om de saker Han behagar förordna. Han är i sanning den Otyglade, den Allstarke, den Allvise.

De som inte har trott på Gud och rest sig upp mot Hans högsta makt, är hjälplösa offer för sina fördärvade böjelser och önskningar. Dessa skall återvända till sin hemvist i helvetets eld: Eländig är förnekarens hemvist!

– 130 –

Var givmild i framgång och tacksam i motgång. Var värdig din nästas förtroende och se på honom med ett ljust och vänligt ansikte. Var en skatt för de fattiga, en förmanare för de rika, ett svar på ropet från den behövande, en bevarare av heligheten i ditt löfte. Var ärlig i ditt omdöme och vaksam i ditt tal. Var orättvis mot ingen och visa idel ödmjukhet mot alla människor. Var som en lampa för dem som vandrar i mörker, en glädjekälla för de sörjande, en sjö för de törstande, en hamn för de nödställda, ett stöd och en försvarare för förtryckets offer. Låt redbarhet och uppriktighet utmärka alla dina handlingar. Var ett hem för främlingen, en tröst för den lidande, en stark fästning för den flyende. Var ögon för den blinde och ett ledande ljus för den vilsegångnes fötter. Var en prydnad for sanningens anlete, en krona på trofasthetens panna, en pelare i rättfärdighetens tempel, en fläkt av liv i mänsklighetens kropp, en symbol för rättvisans härskaror, en lysande sol ovan dygdens horisont, ett daggstänk för det mänskliga hjärtats mull, en ark på kunskapens ocean, en sol på givmildhetens himmel, en ädelsten i visdomens diadem, ett lysande ljus på din generations himlavarv, en frukt på anspråkslöshetens träd.

Till toppen av sidan

– 131 –

Den uråldrige Konungens Penna har aldrig upphört att minnas Guds älskade. Vid ett tillfälle har floder av barmhärtighet strömmat från Hans Penna, vid ett annat har Guds klara bok blivit uppenbarad genom dess rörelse. Han är Den som ingen kan jämföras med, med vars yttrande den dödliga människan aldrig kan tävla. Det är Han som i evighet har haft Sitt säte på inflytandets och maktens tron, Han från vars läppar har utgått anvisningar som kan tillfredsställa hela mänsklighetens behov och förmaningar som kan gagna dem.

Den ende sanne Guden är Mitt vittne, och Hans skapelser kommer att intyga, att Jag inte för ett ögonblick tillät Mig vara dold för människornas ögon, inte heller lät Jag skydda Min person mot deras oförrätter. I alla människors åsyn har Jag stigit fram och bjudit dem att fullborda Min vilja. Mitt syfte är intet annat än världens förbättring och folkens ro. Mänsklighetens välfärd, dess fred och säkerhet är ouppnåeliga såvida icke dess enhet är fast grundad. Denna enhet kan aldrig uppnås så länge de råd den Högstes Penna har uppenbarat tillåts gå obeaktade förbi.

Genom kraften av de ord Han har yttrat kan hela människosläktet upplysas av enhetens ljus och minnet av Hans namn är i stånd att upptända alla människors hjärtan och bränna bort de slöjor som står emellan dem och Hans härlighet. En enda rättfärdig handling besitter en kraft, som kan lyfta stoftet så högt att den skulle få det att föras bortom himlarnas himmel. Den kan slita sönder varje boja och har kraften att återställa den kraft som har förbrukat sig själv och blivit till intet ...

Var rena, o Guds folk, var rena; var rättfärdiga, var rättfärdiga ... Säg: O Guds folk! Det som kan säkra segern för Honom som är den eviga Sanningen, Hans härskaror och medhjälpare på jorden, har sänts ned i de heliga böckerna och skrifterna och är lika klara och uppenbara som solen. Dessa härskaror är sådana rättfärdiga handlingar, sådant uppträdande och karaktärsfasthet som är godtagbara inför Hans åsyn. Vemhelst som i denna dag står upp för att bistå Vår sak och kallar till sin hjälp härskarorna av en prisvärd personlighet och rättrådigt uppträdande, kommer helt säkert genom en sådan handling att utgjuta ett inflytande som sprides över hela världen.

– 132 –

Den ende sanne Gudens syfte, förhärligad vare Hans härlighet, med att uppenbara Sig själv för människorna är att blotta de ädelstenar som ligger gömda i deras sanna och innersta jags gruvor. Att jordens olika kyrkosamfund och mångfaldiga system av religiös övertygelse aldrig skall tillåtas att uppamma känslor av hätskhet bland människor är, i denna dag, det väsentliga i Guds Tro och Hans religion. Dessa principer och lagar, dessa fast grundade och mäktiga system, har utgått från endast en Källa och är strålarna från ett enda Ljus. Att de skiljer sig från varandra får tillskrivas de skiftande behoven i tidsåldrar i vilka de förkunnades.

Omgjorda era länder i er strävan, o Bahás folk, så att måhända den religiösa oenighetens och stridens tumult som upprör jordens folk stillas, så att varje spår av den fullständigt måtte utplånas. Res er upp, av kärlek till Gud och till dem som tjänar Honom, för att hjälpa denna mest upphöjda och betydelsefulla uppenbarelse. Religiös fanatism och hat är en världsförtärande eld, vars häftighet ingen kan dämpa. Endast den gudomliga Handens kraft kan befria mänskligheten från denna ödeläggande olycka ...

Guds yttrande är en lampa vars ljus är dessa ord: Ni är frukterna på ett träd och löven på en gren. Uppträd mot varandra med den största kärlek och harmoni, med vänlighet och vänskap. Han som är Sanningens Morgonstjärna bär Mig vittnesbörd! Så starkt är enhetens ljus, att det kan upplysa hela jorden. Den ende sanne Guden, Han som känner alla ting, vittnar Själv om dessa ords sanning.

Ansträng er så att ni må uppnå denna enastående och mest upphöjda ställning, en ställning som kan säkerställa hela mänsklighetens skydd och säkerhet. Detta mål överträffar alla andra mål och denna strävan är alla strävandens konung. Så länge som emellertid förtryckets tjocka moln, vilka fördunklar rättvisans morgonstjärna, förblir oskingrade, är det svårt för denna ställnings härlighet att bliva avslöjad för människornas ögon ...

Umgås med alla människor, o Bahás folk, i en anda av vänlighet och vänskap. Om ni är medvetna om en speciell sanning, om ni äger en ädelsten vilka andra är berövade, dela den med dem på ett språk präglat av yttersta vänlighet och god vilja. Om den accepteras, om den uppfyller sitt syfte, har ert mål uppnatts. Om någon skulle tillbakavisa den, lämna henne till sig själv och bönfall Gud att leda henne. Tag er i akt att ni inte behandlar henne ovänligt. En vänlig tunga är magneten för människornas hjärtan. Den är själens bröd, den kläder orden med mening, den är visdomens och förståelsens källa.

– 133 –

Guds befallningar har nedsänts från Hans mest upphöjda uppenbarelses himmel. Alla måste plikttroget iakttaga dem. Människans högsta utmärkelse, hennes verkliga framsteg, hennes slutliga seger har alltid berott och kommer alltid att bero på dem. Vemhelst som lyder Guds bud skall uppnå evig lycka .

En tvåfaldig förpliktelse åvilar den som igenkänt Guds enhets Daggryning och erkänt sanningen hos Honom som är Uppenbararen av Hans enhet. Den första är fasthet i kärleken till Honom, en sådan fasthet att varken fiendens rop eller den fåfänge hycklarens anspråk kan avskräcka från att fasthålla vid Honom som är den eviga Sanningen, en fasthet som inte tar någon som helst hänsyn till dem. Den andra är ett noggrant iakttagande av de lagar Han har påbjudit, lagar som han alltid har påbjudit och skall fortsätta att påbjuda människorna och genom vilka sanningen kan urskiljas och särskiljas från falskhet.

– 134 –

Den första och förnämsta plikten som ålagts människorna, näst efter igenkännandet av Honom som är den eviga Sanningen, är plikten av fasthet i Hans sak. Håll dig fast vid den och var bland dem vars tankar är säkert fästade och förankrade i Gud. Ingen handling, oavsett hur aktningsvärd, kunde eller kan någonsin jämföras med denna. Den är alla handlingars konung och till detta kommer din Herre, den Högste, den Mäktigaste att vittna ...

De dygder och egenskaper som tillhör Gud är alla tydliga och uppenbara och har nämnts och beskrivits i alla himmelska böcker. Bland dem är pålitlighet sannfärdighet, hjärtats renhet under gemenskap med Gud, fördragsamhet, undergivenhet under vadhelst den Allsmäktige har förordnat, förnöjsamhet med de saker Hans vilja har föreskrivit, tålamod, ja, tacksamhet under vedermödor och fullkomlig förtröstan under alla omständigheter på Honom. Dessa räknas, enligt Guds bedömning, bland de högsta och mest berömvärda av alla handlingar. Alla andra handlingar är och kommer för alltid att vara sekundära och underordnade dem ...

Den ande som ger liv åt det mänskliga hjärtat är kunskapen om Gud och dess sannaste utsmyckning är erkännandet av sanningen att "Han gör vadhelst Han vill och förordnar vad Han önskar". Dess skrud är gudsfruktan och dess fullkomnande är fasthet i Hans tro. Sålunda underrättar Gud vemhelst som söker Honom. Han älskar i sanning den som vänder sig till Honom. Det finns ingen annan Gud än Han, den Förlåtande, den Mest givmilde. All pris vare Gud, alla världars Herre.

– 135 –

O den Levandes bokstav! Guds öra har hört ditt rop och Hans ögon har sett din skrivna bön. Han kallar dig från Sin härlighets säte och uppenbarar för dig de verser som sänts ned av Honom som är Hjälpen i farans stund, den i sig själv Varande.

Välsignad är du för att du fullständigt har utplånat jagets och den gagnlösa inbillningens avgud och för att du rivit sönder de tomma föreställningarnas slöja genom kraften i din Herres makt, den största Beskyddaren, den Allsmäktige, den enda Älskade. Du skall i sanning räknas bland de bokstäver som har överträffat alla andra bokstäver. Därför har du utvalts av Gud genom din Herres Tunga, Báb, vars anletes klarhet har insvept och kommer att fortsätta att insvepa hela skapelsen. Hembär tack till den Allsmäktige och prisa Hans namn, eftersom Han har hjälpt dig att erkänna en Sak som har gjort att himlarnas och jordens invånares hjärtan darrar, som har fått skapelsens och uppenbarelsens Konungariken att ropa ut och genom vilken människornas hjärtans gömda hemligheter har letats fram och prövats.

Din Herre, den Högste (Báb), tilltalar dig från Sin härlighets rike med dessa ord: Stor är den välsignelse som väntar dig, o den Levandes bokstav, ty du har uppriktigt trott på Mig, har vägrat att dra vanära över Mig inför härskaran i höjden, har fullföljt ditt löfte, kastat bort de gagnlösa inbillningarnas slöja och har fäst din blick på Herren din Gud, de osynligas och synligas Herre, det ofta besökta Templets Herre. Jag är mycket nöjd med dig eftersom Jag har funnit ditt ansikte strålande av ljus på den dag då ansikten har gjorts olyckliga och blivit mörka.

Säg: O Bayáns folk! Förmanade vi er inte i alla Våra skrifter och i alla Våra dolda heliga böcker att inte följa era onda lidelser och missriktade böjelser utan att hålla era ögon riktade mot den enastående härlighetens scen på den dag då den mäktigaste vågen skall ställas in, den dag då Guds Andes ljuva melodier skall strömma ut från din Herres trons högra hand, den allsmäktige Beskyddaren, den Allstarke, den Heligaste av Heliga? Förbjöd vi er inte att hålla fast till de saker som skulle stänga er ute från Vår skönhets uppenbarande, i dess påföljande uppenbarelse, de må vara förkroppsligandet av Guds namn och hela deras härlighet, eller uppenbararna av Hans egenskaper och deras överhöghet? Se hur ni, så snart Jag uppenbarade Mig, förkastade Min sanning och vände er bort från Mig och var bland dem som har betraktat Guds tecken som en lek och ett tidsfördriv!

Vid Min skönhet! Ingenting, vad det än vara må, skall i denna dag godkännas från er, även om ni fortsätter att tillbedja och kasta er själva till jorden inför Gud under hela Hans makts evighet. Ty alla ting är beroende av Hans vilja och alla handlingars värde betingas av Hans erkännande och gottfinnande. Hela universum är endast en handfull lera i Hans grepp. Såvida man inte igenkänner Gud och älskar Honom, skall ens rop inte höras av Gud i denna dag. Detta är Hans Tros innersta natur, visste ni det blott.

Skall ni vara nöjda med det som är liksom dimma över en slätt och vara villiga att försaka oceanen, vars vatten uppfriskar människornas själar genom Guds viljas kraft? Ve er för att ni har vedergällt Guds välgörenhet med en sådan värdelös och föraktlig sak! Ni hör verkligen till dem som har förkastat Mig i Min tidigare uppenbarelse. Om blott era hjärtan kunde fatta!

Stå upp inför Guds ögon och försona era pliktförsummelser mot Honom. Detta är Mitt bud till er, om ni vore benägna att lyssna till Mitt bud. Vid Mitt eget Jag! Varken Qur'ánens folk eller efterföljarna av Thora eller Evangelium, inte heller de som följer någon annan bok har gjort vad era händer har förorsakat. Jag själv har vigt hela Mitt liv åt att försvara sanningen i denna Tro. Jag själv har i alla Mina skrifter tillkännagivit ankomsten av Hans uppenbarelse. Och ändå, knappt hade Han uppenbarat sig i Sin påföljande uppenbarelse, inhöljd i Bahás härlighet och klädd i Hans storhets klädnad, förrän ni gjorde uppror mot Honom som är den överlägsne Beskyddaren, den i sig själv Varande. Tag er i akt o folk! Var skamsna över det som från era händer har drabbat Mig på Guds stig. Akta er så att ni inte är bland dem som har förkastat det som har sänts ned till dem från Guds himmels enastående härlighet.

Sådana, o den Levandes bokstav, är orden som din Herre har talat och riktat till dig från rikena därovan. Förkunna din Herres ord för Hans tjänare, så att de måhända måtte skaka av sig sin slummer och bedja om förlåtelse från Gud, som har format och gestaltat dem och sänt ned denna mest strålande, denna heligaste och mest uppenbara uppenbarelse av Sin skönhet till dem.

– 136 –

Säg: O, folk, befria era själar från jagets träldom och rena dem från kärlek till allt utom Mig. Hågkomsten av Mig befriar allting från förorening, kunde ni blott inse det. Säg: Om alla skapade ting helt avkläddes den världsliga fåfängans och begärets slöja, skulle Guds hand i denna dag ikläda dem alla och envar klädnaden "Han gör vadhelst Han önskar i skapelsens rike," att därmed tecknet på Hans överhöghet kunde bliva uppenbarat i alla ting. Upphöjd vare då Han, den oinskränkte Härskaren över alla, den Allsmäktige, den högste Beskyddaren, den Allhärlige, den Starkaste.

Läs med sjungande röst de Guds verser du mottagit, o, Min tjänare, som de läses av dem, som dragit nära Honom, så att ljuvheten i din melodi må lysa upp din egen själ och draga till sig alla människors hjärtan. När någon i sin kammares avskildhet uppläser de av Gud uppenbarade verserna, .skall den Allsmäktiges änglaskaror sprida doften av de ord hans mun yttrat vida omkring och komma varje rättänkande människas hjärta att klappa. Även om han i början förblir omedveten om dess verkan, måste dock ovillkorligen kraften av den nåd, som förunnats honom, förr eller senare utöva sitt inflytande på hans själ. På detta sätt har mysterierna i Guds uppenbarelse påbjudits i kraft av viljan hos Honom, som är Källan till makt och visdom.

O, Khalíl! Gud är Mitt vittne. Ehuru Min Penna fortfarande rör sig över Min skrift, sörjer den dock i sitt innersta och är djupt bedrövad. Lampan som brinner framför tronen sörjer likaså och suckar på grund av det som den Uråldriga skönheten har fått utstå i händerna på dem som blott är en skapelse av Hans vilja. Gud själv vet och betygar sanningen i Mina ord. Ingen människa som har renat sitt öra från de otrognas högljudda rop och vänt det mot alla skapade ting kan undgå att höra ljudet av deras jämmer och gråt över de svårigheter, vilka har vederfarits Oss i händerna på dem av Våra tjänare, som har misstrott och gjort uppror mot Oss. Sålunda har Vi visat dig en glimt av de olyckor som har kommit över Oss, att du må bliva medveten om Våra lidanden och tåligt uthärda dina sorger.

Stå upp för att bistå din Herre vid alla tider och under alla förhållanden och var en av Hans hjälpare. Uppfordra då folket att skänka ett lyssnande öra åt de ord Guds Ande har yttrat i denna strålande och lysande skrift. Säg: O, folk! Så inte tvedräktens frön bland människorna, och tvista inte med er nästa. Var tålmodiga under alla förhållanden och sätt hela er tillit och förtröstan till Gud. Bistå er Herre med visdomens och talets svärd. Detta anstår helt människans ställning. Att avvika därifrån vore ovärdigt inför Gud, den oinskränkte Härskaren över alla, den Förhärligade. Folket har emellertid förts vilse och är i sanning bland de tanklösa.

Lås upp, o folk, portarna till människornas hjärtan med nycklarna av hågkomsten av Honom som är Guds Minnestecken och Källan till visdom bland er. Från hela världen har Han utvalt Sina tjänares hjärtan och gjort vart och ett av dem till ett säte för uppenbarandet av Sin härlighet. Helga dem därför från varje förorening, så att de ting för vilka de skapades må präglas på dem. Detta är verkligen ett tecken på Guds givmilda ynnest.

Försköna ert tal med sanningsenlighet, o folk, och smycka era själar med ärlighetens prydnad. Tag er i akt, o folk, så att ni inte handlar falskt mot någon. Var Guds betrodda bland Hans skapade varelser och symbolerna för Hans givmildhet bland Hans folk. De som följer sina begär och missriktade böjelser har farit vilse och förslösat sina mödor. De är i sanning bland de förtappade. Sträva, o folk, så att era ögon må riktas mot Guds nåd, att era hjärtan må stämmas till den underbara hågkomsten av Honom, att era själar må förtroendefullt vila på Hans barmhärtighet och givmildhet, att era fötter må beträda Hans välbehags stig. Sådana är de råd Jag efterlämnar åt er. Måtte ni blott följa Mina råd!

– 137 –

Några har ansett det vara lagligt att bryta okränkbarheten hos sin grannes egendom och ringaktat Guds befallning som föreskrivits i Hans bok. Olyckor drabbar dem och straffet från Gud, den Allstarke, den Allsmäktige, hemsöker dem! Vid Honom som lyser över helighetens Morgonstjärna! Om hela jorden skulle förvandlas till silver och guld, skulle ingen människa som kan sägas hava sant uppstigit till trons och visshetens himmel bevärdiga sig med att uppmärksamma den, än mycket mindre att lägga beslag på den och behålla den. Vi har tidigare omnämnt detta ämne i stycken, uppenbarade på det arabiska tungomålet, på ett utsökt vackert språk. Gud är Vårt vittne! Vemhelst som smakat dessa ords sötma kommer aldrig att samtycka till att överskrida de gränser som Gud har fastställt, inte heller kommer hon att vända sin blick mot någon annan än sin högt Älskade. En sådan människa kommer med sitt inre öga med lätthet att inse hur fullständigt fåfängliga och flyktiga denna världs ting är, och kommer att fästa sin kärlek vid högre ting.

Säg: Skäms, o ni som kallar er den Urgamla skönhetens älskare! Tag varning av den vedermöda Han har utstått, av den smärtans börda Han har burit för Guds sak. Låt era ögon öppnas. Till vilket ändamål har Han strävat om de mångfaldiga prövningar Han genomgått till sist skall resultera i sådana föraktliga sysselsättningar och sådant gement uppförande? Varje rövare, varje upphovsman till oförrätter har i de dagar som föregått Min uppenbarelse, yttrat samma ord och utfört samma gärningar.

Sannerligen säger Jag: Lyssna villigt till Min ljuva röst och helga er från föroreningen av era onda begär och missriktade böjelser. De som vistas i Guds tabernakel och placerats på den eviga härlighetens säten, kommer att vägra även om de vore döende av hunger, att sträcka ut sina händer och olagligt tillmäta sig sin grannes egendom, hur dålig och värdelös han än må vara.

Den ende sanne Gudens syfte med att uppenbara Sig själv är att uppmana hela mänskligheten till sannfärdighet och uppriktighet, till vördnad och tillförlitlighet, till undergivenhet och ödmjukhet inför Guds vilja, till överseende och vänlighet, till ärlighet och visdom. Hans mål är att ikläda varje människa den helgonlika personlighetens mantel och att pryda henne med de heliga och goda gärningarnas utsmyckning.

Säg: Förbarma er över er själva och över era medmänniskor och låt inte Guds sak ‑ en sak som är oändligt upphöjd över helighetens innersta väsen ‑ bliva befläckad med era tomma fantasiers, era opassande och fördärvade föreställningars smuts.

– 138 –

Du ser, o barmhärtighetens Gud, Du vars makt genomtränger alla skapade ting, dessa Dina tjänare, Dina trälar, vilka enligt Din viljas välbehag under dagen iakttager fastan förordnad av Dig, vilka i den tidigaste morgongryningen stiger upp för att omnämna Ditt namn och lovsjunga Ditt pris i hopp om att erhålla sin del av de goda ting som finns bevarade bland Din nåds och frikostighets skatter. Jag bönfaller Dig, o Du som i Dina händer håller hela skapelsens tyglar, i vars grepp Dina namns och Dina egenskapers hela konungarike finns, att inte i Din dag utestänga Dina tjänare från de regnskurar som strömmar ned från Din barmhärtighets moln, att inte hindra dem från att ta sin del av Ditt välbehags ocean.

Alla jordens atomer bär vittnesbörd, o min Herre, om Din makts och Din överhöghets storhet; och alla universums tecken intygar Ditt majestäts och Din makts härlighet. Förbarma Dig då, o Du som är allas oinskränkte Herre, som är de eviga dagarnas Konung och alla nationers Härskare, över dessa Dina tjänare som hållit fast vid Dina buds band, som böjt sina huvuden inför Dina lagars uppenbarelser vilka har blivit nedsända från Din viljas himmel.

Se, o min Herre, hur deras ögon är lyfta mot Din godhets gryningsplats, hur deras hjärtan har fästs vid Din ynnests oceaner, hur deras röster sänks inför tonfallet hos Din ljuvaste röst som ropar från den mest upphöjda platsen, i Ditt namn, den Allhärlige. Hjälp Dina älskade, o min Herre, de som har försakat sitt allt så att de må uppnå de ting Du äger, de som omslutits av prövningar och vedermödor för att de försakade världen och fäste sin tillgivenhet vid Din härlighets rike. Skydda dem, jag bönfaller Dig, o min Herre, från sina onda lidelsers och önskningars angrepp och hjälp dem att uppnå de ting som skall gagna dem i denna värld och i den nästa.

Jag ber Dig, o min Herre, vid Ditt dolda, Ditt dyrbara namn som med hög röst ropar i skapelsens konungarike och kallar alla människor till trädet bortom vilket ingen kan komma, den överglänsande härlighetens tron, att låta Din barmhärtighets överflödande regn regna ned över oss och över Dina tjänare, så att det måtte rena oss från hågkomsten av allt utom Dig och draga oss nära stränderna av Din nåds ocean. Påbjud då, o Herre, genom Din mest upphöjda Penna, det som skall göra våra själar odödliga i härlighetens rike, som skall föreviga våra namn i Ditt konungarike och säkra våra liv i Ditt beskydds skattkammare och våra kroppar i Din okränkbara fasthets bålverk. Mäktig är Du över alla ting, vare sig de är i det förgångna eller framtiden. Ingen Gud finns utom Du, den allsmäktige Beskyddaren, den i sig självt Varande.

Du ser, o Herre, våra bönfallande händer, lyftade mot Din ynnests och frikostighets himmel. Giv att de måtte bli fyllda med Din frikostighets och givmilda ynnests skatter. Förlåt oss och våra fäder och våra mödrar och uppfyll vadhelst vi har önskat från Din nåds ocean och gudomliga givmildhet. Acceptera, o våra hjärtans Älskade, allt vårt arbete på Din stig. Du är sannerligen den Starkaste, den Mest upphöjde, den Ojämförlige, den Ende, den Förlåtande, den Nådige.

– 139 –

Låt ditt öra vara uppmärksamt, o Nabíl‑i‑A'zam, till rösten från Dagarnas uråldrige, vilken ropar till dig från Hans allhärliga namns konungarike. Han är det som nu kungör från rikena därovan och inom alla skapade tings innersta väsen: "Jag är i sanning Gud, det finns ingen annan Gud än Jag. Jag är Han som i evighet har varit all överhöghets och makts källa. Han som genom evigheten skall fortsätta att utöva Sin konungavärdighet och giva Sitt skydd till alla skapade ting. Mitt bevis är storheten hos Min makt och Min överhöghet som omsluter hela skapelsen." ...

Välsignad är du, o Mitt namn, eftersom du har inträtt i Min ark och, genom kraften i Min enväldiga och mest upphöjda makt, ilar på upphöjdhetens ocean och är räknad bland Mina gynnade, vilkas namn Guds Finger har inristat. Du har i djupa drag druckit ur den kopp som är livet självt från denne Ynglings händer, kring vilken den Allhärliges uppenbarelser kretsar och vilkens närvaros klarhet de som är barmhärtighetens Morgonstjärnor prisar såväl på dagen som nattetid.

Må Hans härlighet vara med dig, eftersom du har rest från Gud till Gud och inträtt inom gränserna för den oförgängliga praktens förgård ‑ den plats som den dödliga människan aldrig kan beskriva. Därinne har helighetens bris, mättad av din Herres kärlek, satt din ande i rörelse inom dig och förståelsens vatten har från dig avtvättat avlägsenhetens och ogudaktighetens fläckar. Du har förvärvat tillträde till Guds hågkomsts paradis genom ditt igenkännande av Honom som är den hågkomstens förkroppsligande bland människor.

Var därför tacksam mot Gud för att Han har styrkt dig att hjälpa Hans sak, för att Han låtit kunskapens och förståelsens blommor spira fram i ditt hjärtas trädgård. Sålunda har Hans nåd omslutit dig och omslutit hela skapelsen. Tag dig i akt så att du inte tillåter någonting, vad det än vara må, att bedröva dig. Befria dig från all kärlek till människors fåfänga anspelningar och kasta bakom din rygg de gagnlösa och lömska dispyterna bland dem, som är avskilda från Gud. Förkunna då det som den störste Anden skall få dig att yttra i din Herres saks tjänst, så att du må uppväcka alla människors själar och vända deras hjärtan mot denna mest välsignade och allhärliga förgård ...

Du skall veta att Vi har upphävt svärdets makt som en hjälp för Vår sak och ersatt den med kraften som föds av människornas tal. Sålunda har Vi oåterkalleligen förordnat i kraft av Vår nåd. Säg: O folk! Så inte oenighetens frö bland människor och avstå från att tvista med din medmänniska, ty er Herre har överlämnat världen och dess städer åt jordens konungar, och gjort dem till sin egen makts symboler i kraft av den överhöghet Han har valt att tilldela dem. Han har vägrat att förbehålla Sig själv någon som helst andel av denna världs makt. Om detta bär Han som är den eviga Sanningen Själv vittnesbörd. Det som Han har förbehållit Sig själv är människohjärtanas städer, så att Han må rena dem från alla jordiska föroreningar och möjliggöra för dem att närma sig den helgade plats som de otrogna aldrig kan vanhelga. Öppna, o folk, det mänskliga hjärtats stad med ert tals nyckel. Så har Vi i enlighet med en förutbestämd lag föreskrivit er plikt för er.

Vid Guds rättfärdighet! Världen och dess fåfängligheter och dess härlighet, och vilka fröjder den än kan erbjuda, är alla i Guds ögon lika värdelösa som, ja ännu mera föraktliga, än stoft och aska. Kunde blott människornas hjärtan fatta det! Rena er själva grundligt, o Bahás folk, från världens orenhet och från allt det som tillhör den. Gud själv bär Mig vittnesbörd. Jordens ting passar er illa. Kasta bort dem till sådana som kan önska dem och fäst era ögon på denna heligaste och mest strålande syn.

Det som anstår er är Guds kärlek och Hans kärlek som är Hans väsens Uppenbarare, och iakttagandet av vadhelst Han väljer att ålägga er, visste ni det blott.

Säg: Låt sannfärdighet och vänlighet vara er prydnad. Låt er inte vara berövade fördragsamhetens och rättvisans klädnad, så att helighetens ljuva dofter må fläkta från era hjärtan på alla skapade ting. Säg: Tag er i akt, o Bahás folk, så att ni inte vandrar på deras vägar vilkas ord avviker från deras handlingar. Sträva så att ni måtte bli i stånd att uppenbara Guds tecken för jordens folk och återspegla Hans bud. Låt era handlingar vara en vägvisare för hela mänskligheten, ty de flesta människors bedyranden, de må vara höga eller laga, avviker från deras uppträdande. Det är genom era handlingar som ni kan skilja er från andra. Genom dem kan ert ljus klarhet spridas över hela jorden. Lycklig är den människa som uppmärksammar Mitt råd och håller de föreskrifter som förordnats av Honom som är den Allvetande, den Allvise.

– 140 –

O Muhammad‑'Alí! Stor är den välsignelse som väntar dig, eftersom du har smyckat ditt hjärta med prydnaden av kärlek till din Herre, den Allhärlige, den Allprisade. Den som nått denna ställning i denna dag, allt gott skall bliva hans.

Fäst inget avseende vid den förödmjukelse som Guds älskade i denna dag har drabbats av. Denna förödmjukelse är all timlig äras och världslig upphöjelses stolthet och förnämsta prydnad. Vilken större ära kan tänkas än den ära som förlänats av Dagarnas uråldriges Tunga när Han drager sig till minnes Sina älskade i Sitt Största fängelse? Den dagen närmar sig, då de hindrande molnen skall ha fullständigt upplösts, då ljuset från orden, "All ära tillhör Gud och dem som älskar Honom," lika tydligt som solen skall ha visat sig över horisonten av den Allsmäktiges vilja.

Alla människor, såväl upphöjda som ringa, har sökt och söker fortfarande en sådan stor ära. Alla har emellertid, så snart Sanningens sol gjutit sin strålglans över världen, blivit berövade dess förmåner och har blivit utestängda från dess härlighet såsom av en slöja, utom de som har hållit fast vid det band, som är den ende sanne Gudens ofelbara försyn, och med fullständig avskildhet från allt utom Honom vänt sina ansikten till Hans heliga förgård.

Hembär tack till Honom som är alla världars Åstundade för att Han förlänat dig så stor ära. Inom kort skall världen och allt som finns däri vara såsom något bortglömt och all ära skall tillhöra dem som är din Herres, den Allhärliges, den Mest givmildes älskade.

Till toppen av sidan

– 141 –

En bok nedsänd, i sanning, till människor med insikt! Den bjuder folket att iakttaga rättvisa och att arbeta i rättfärdighet, den förbjuder dem att följa sina missriktade böjelser och sinnliga önskningar, så att människobarnen till äventyrs måtte resa sig från sin slummer.

Säg: Följ, o folk, vad som har förordnats för er i Våra skrifter och vandra inte efter de föreställningar som de som sår ut ondska har tänkt ut, de som begår onda gärningar och tillskriver det Gud, den Heligaste, den Allhärlige, den Mest upphöjde. Säg: Vi har accepterat att prövas med motgångar och bekymmer så att ni måtte helga er från alla jordiska föroreningar. Varför vägrar ni då att överväga Vårt syfte i era hjärtan? Vid Guds rättfärdighet! Vemhelst som reflekterar över de vedermödor som Vi har lidit, hennes .sjal kommer säkert att smälta bort av sorg. Din Herre bär själv vittnesbörd om sanningen i Mina ord. Vi har burit alla olyckors vikt för att helga er från allt jordiskt fördärv, och ändå är ni likgiltiga.

Säg: Det tillkommer var och en som håller fast vid Vår klädnads fåll att vara obesudlad av vadhelst som härskaran i höjden må vara avog mot. Sålunda har det blivit förordnat av din Herre, den Allhärlige, i denna Hans åskådliga skrift. Säg: Sätter ni Min kärlek åt sidan och begår det som bedrövar Mitt hjärta? Vad är det som hindrar er från att förstå det som uppenbarats för er av Honom som är den Allvetande, den Allvise?

Vi ser sannerligen era handlingar. Om Vi från dem mottar renhetens och helighetens ljuvliga väldoft, skall Vi helt säkert välsigna er. Då kommer paradisets invånares tungor att prisa er och förhärliga era namn bland dem som har närmat sig Gud. Håll dig fast vid fållen på Guds klädnad och tag ett fast grepp om Hans rep, ett rep som ingen kan avhugga Tag dig i akt så att inte ropen från dem som har tillbakavisat detta största tillkännagivande inte hindrar dig från att uppnå ditt mål. Förkunna det som föreskrivits dig i denna skrift även om alla folk reser sig och söker hindra dig. Din Herre är i sanning den Alltbetvingande, den aldrig svikande Beskyddaren.

Min härlighet är med dig och med dem av Mina älskade som är förbundna med dig. Dessa är verkligen de vilka det skall gå väl.

– 142 –

Jag svär vid den högt Älskades skönhet! Detta är den barmhärtighet som har omslutit hela skapelsen, den dag på vilken Guds nåd har genomträngt och genomströmmat alla ting. Min barmhärtighets levande vatten, o 'Alí, strömmar hastigt ned och Mitt hjärta smälter genom Min ömhets och kärleks hetta. Aldrig har Jag kunnat förlika mig med de lidanden som drabbar Mina älskade eller något bekymmer som kunde förmörka deras hjärtans glädje.

Varje gång Mitt namn "den Allbarmhärtige" meddelades att en av Mina älskade hade andats ett ord som motsade Min önskan, begav det sig drabbat av sorg och otröstligt till sin hemvist; och närhelst Mitt namn "den Dolde" upptäckte att en av Mina efterföljare hade utsatt sin omgivning för någon vanära eller förnedring, återvände det likaledes förtretad och bedrövad till sin härlighets tillflyktsorter och grät och sörjde där med stor veklagan. Och närhelst Mitt namn "den alltid Förlåtande" förnam att någon av Mina vänner hade begått någon lagöverträdelse ropade det högt i sin stora nöd och överväldigad av smärta föll det till jorden och bars bort av ett sällskap av de osynliga änglarna till sin boning i rikena därovan.

Vid Mig själv, den Sanne, o 'Alí! Den eld som har tänt Bahás hjärta är våldsammare än den eld som brinner i ditt hjärta och Hans veklagan är starkare än din veklagan. Varje gång synden, begången av någon bland dem, andades i Hans närvaros förgård, blev den Urgamla skönheten så fylld av skam att Han önskade att Han kunde gömma Sitt anletes härlighet för alla människors ögon, ty Han har i alla tider fäst Sin blick på deras trofasthet och uppmärksammat deras nödvändiga behov.

Orden du skrev fick Min trohets ocean att svalla inom Mig, så snart de lästes i Min närvaro, och Min förlåtande bris att fläkta över din själ och Min godhets träd att överskygga dig och Min givmildhets moln att regna ned sina gåvor över dig. Jag svär vid den Morgonstjärna som lyser ovan evighetens horisont, Jag sörjer med dig i din smärta och gråter med dig i din bedrövelse ... Jag bär vittnesbörd om de tjänster du har gjort Mig och intygar om de olika svårigheter du har uthärdat för Min sak. Alla jordens atomer förkunnar Min kärlek till dig.

Det rop du upphöjde o 'Alí, är helt godtagbart i Mina ögon. Förkunna Min sak med både din penna och tunga. Ropa ut och samla folket till Honom som är alla världars högste Herre, med sådan hänförelse och innerlighet att alla människor måtte sättas i brand av dig.

Säg: O min Herre, min högst Älskade, mina handlingars Drivfjäder, min själs Ledstjärna, den Röst som ropar i mitt innersta väsen, Föremålet för mitt hjärtas dyrkan! Prisad vare Du för att Du gjort det möjligt för mig att vända mitt ansikte mot Dig, för att Du har satt min själ i brand genom hågkomsten av Dig, för att Du har hjälpt mig att förkunna Ditt namn och sjunga Ditt lov.

Min Gud, min Gud! Om ingen befunnits förirrad från Din stig, hur kan då Din nåds fana vecklas ut eller Din frikostiga ynnests banér hissas? Och om inte orättvisa begicks, vad är det då som kan förkunna Dig att vara människornas synders Hemlighållare, den evigt Förlåtande, den Allvetande, den Allvise? Må min själ vara ett offer för deras överträdelser som överträder mot Dig, ty över sådana överträdelser fläktas de ljuva dofterna från Ditt namns ömma nåd, Du den Medlidsamme, den Allbarmhärtige. Må mitt liv offras för brotten hos sådana som bryter mot Dig, ty genom dem blir Din nåds fläkt och Din godhets vällukt känd och utspridd bland människorna. Må mitt innersta väsen offras för deras synder som har syndat mot Dig, ty till följd av sådana synder uppenbarar sig Din mångfaldiga ynnests Morgonstjärna ovan Din givmildhets horisont och Din aldrig svikande försyns moln regnar ner sina gåvor på alla skapade tings verklighet.

Jag är han, o min Herre, som för Dig har bekänt mängden av sina onda gärningar, som har erkänt vad ingen människa har erkänt. Jag har hastat att uppnå Din förlåtelses ocean och har sökt skydd under Din mest älskvärda ynnest skugga. Bevilja, jag bönfaller Dig som är den evige Konungen och alla människors högste Beskyddare, att jag må bliva i stånd att uppenbara det som skall förmå människornas hjärtan och själar att sväva i Din kärleks obegränsade oändlighet och umgås med Din ande. Stärk mig genom Din överhöghets kraft, att jag må vända alla skapade ting mot Din Uppenbarares Morgonstjärna och Din uppenbarelses Källa. Hjälp mig, o min Herre, att helt överlämna mig till Din vilja och att resa mig upp och tjäna Dig, ty jag håller detta jordiska liv kärt endast för det ändamålet att nå Din uppenbarelses tabernakel och Din härlighets tron. Du ser mig, o min Gud, avskild från allt annat än Dig, och underdånig och ödmjuk under Din vilja. Gör med mig som det anstår Dig och som det passar Din höghet och stora härlighet.

O Alí! Hans givmildhet, som är alla världars Herre, har förunnats dig och förunnas dig fortfarande. Utrusta dig med Hans styrka och kraft och stå upp för att hjälpa Hans sak och förhärliga Hans heliga namn. Låt inte din okunnighet i mänsklig bildning och din oförmåga att läsa eller skriva bedröva ditt hjärta. Hans mångfaldiga nåds dörrar är i den ende sanne Gudens mäktiga grepp. Han har öppnat och kommer att fortsätta öppna dem för alla de som tjänar Honom. Jag hoppas att denna gudomliga väldofts bris i alla tider kommer att fortsätta att fläkta över hela världen från ditt hjärtas äng, på så sätt att dess verkan måtte uppenbaras i varje land. Det är Han som har makt över alla ting. Han är i sanning den Mäktigaste, den Allhärlige, den Allsmäktige.

– 143 –

Välsignad vare du, o Min tjänare, eftersom du har erkänt sanningen och undandragit dig honom som tillbakavisade den Allbarmhärtige och dömdes såsom orättfärdig i moderskriften. Vandra du orubbligt i kärlek till Gud, och fortsätt rakt fram i Hans Tro och bistå Honom genom styrkan i ditt tal. Sålunda bjuder dig den Allbarmhärtige, som uthärdar fångenskap i händerna på sina förtryckare.

Om vedermödor drabbar dig för Min skull, återkalla då i minnet Mina motgångar och svårigheter och påminn dig Min förvisning och fångenskap. Sålunda överlåter Vi på dig vad som har nedstigit över Oss från Honom som är den Allhärlige, den Allvise.

Vid Mig själv! Den dagen närmar sig, då Vi skall ha vecklat samman världen och allt som finns däri och ha vecklat ut en ny ordning i dess ställe. Han äger sannerligen makt över allting.

Helga ditt hjärta, på det att du må minnas Mig; rena ditt öra, på det att du må lyssna till Mina ord. Rikta då ansiktet mot den plats varpå din Herres tron, barmhärtighetens Gud, har blivit upprättad, och säg: Pris vare Dig, o min Herre, för att Du har möjliggjort för mig att igenkänna uppenbarelsen av Ditt eget Jag och hjälpt mig att fästa hjärtat vid förgården till Din närvaro, föremålet för min själs dyrkan. Jag bönfaller Dig vid Ditt namn som fick himlarna att rämna och jorden att klyvas sönder, att bestämma för mig vad Du bestämt för dem som vänt sig bort från allt utom Dig och förtröstat helt på Dig. Förunna mig att få sitta i Din närhet på sanningens säte i härlighetens tabernakel. Mäktig är Du att göra vad Du vill. Det finns ingen annan Gud än Du, den Allhärlige, den Allvise.

– 144 –

Den Högstes Penna har förordnat och ålagt var och en förpliktelsen att undervisa denna Sak ... Gud kommer utan tvivel att vägleda vemhelst som avskiljer sig från allt utom Honom och kommer att få visdomens och yttrandets rena vatten att strömma fram och ymnigt flöda från dennes hjärta. Sannerligen, din Herre, den Allbarmhärtige, är mäktig att göra som Han vill och att förordna vadhelst Han önskar.

Skulle du betrakta denna värld och inse hur flyktiga de ting är som hör den till, skulle du välja att inte vandra någon väg utom den väg som är tjänandet av din Herres Sak. Ingen skulle ha makt att avhålla dig från att lovsjunga Hans pris även om alla människor skulle resa sig för att söka hindra dig.

Gå du rakt fram och förbliv ståndaktig i Hans tjänst. Säg: O folk! Den dag som utlovats er i alla skrifterna har nu kommit. Frukta Gud och hindra inte er själva att erkänna Den, som är er skapelses Ändamål. Skynda till Honom. Detta är bättre för er än världen och allt som är däri. Kunde ni blott inse det!

– 145 –

Om ni möter de förödmjukade eller de förtryckta, vänd er inte föraktfullt bort från dem, ty härlighetens Konung vakar ständigt över dem och omger dem med sådan ömhet som ingen kan utgrunda, utom de som har låtit sina önskningar och sin längtan bli ett med er Herres vilja, den Nådige, den Allvise. O ni jordens rika! Fly inte från den fattige som ligger i dammet, nej, hjälp honom snarare och låt honom berätta sitt lidandes historia med vilket Guds outgrundliga påbud har låtit honom bliva hemsökt. Vid Guds rättfärdighet! Medan ni umgås med honom kommer härskaran i höjden att titta på er, läsa förböner för er, upphöja era namn och förhärliga era handlingar. Välsignade är de lärda som inte yvs över sina insikter; och väl är det med de rättfärdiga som inte förlöjligar de syndfulla utan snarare döljer deras missgärningar så att deras egna brister kan förbliva dolda för människornas ögon.

– 146 –

Det är vår önskan och åstundan att var och en av er må bliva en källa till all godhet för människorna och ett uppriktighetens exempel för mänskligheten. Tag er i akt så att ni inte föredrar er själva framför era medmänniskor. Fäst er blick på Honom som är Guds Tempel bland människorna. Han har i sanning offrat Sitt liv som ett lösen för världens befrielse. Han är i sanning den Allvälgörande, den Nådefulle, den Högste. Om några tvister uppstår bland er, se Mig stå framför er, och förbise varandras fel för Mitt namns skull och som ett tecken på er kärlek till Min uppenbara och lysande sak. Vi älskar att ständigt se er umgås i samförstånd och endräkt i Mitt välbehags paradis, och att från era gärningar inandas vänlighetens och enhetens, mildhetens och vänskapens doft. Sålunda råder er den Allvetande, den Trofaste. Vi skall alltid vara med er; om Vi inandas er vänskaps parfym kommer Vårt hjärta förvisso att glädjas, ty inget annat kan tillfredsställa Oss. Till detta bär varje människa med sann förståelse vittnesbörd.

– 147 –

Det Största namnet bär Mig vittnesbörd! Hur sorgligt vore det inte om någon människa på denna dag skulle låta sitt hjärta förlita sig på denna världs obeständiga ting! Stå upp och håll säkert fast vid Guds sak. Var ytterst kärleksfulla mot varandra. Bränn, uteslutande för den Högt älskades sak, bort jagets slöja med den odödliga eldens flamma och umgås med glada ansikten, strålande av ljus med er medmänniska. Ni har på alla sätt noga lagt märke till Hans uppträdande som är Sanningens ord bland er. Ni vet mycket väl hur svårt det är för denne Yngling att tillåta någon av Guds älskades hjärtan att bedrövas av Honom, om det så vore för blott en natt.

Guds ord har satt världens hjärta i brand; hur beklagligt vore det ej om ni misslyckas med att upptändas av dess flamma! Om Gud vill kommer ni att betrakta denna välsignade natt som enhetens natt, sammanknyta era själar och besluta att smycka er med prydnaden av en fin och prisvärd karaktär. Låt er viktigaste angelägenhet bliva att rädda den fallne från den hotande förintelsens träsk och att hjälpa honom att omfatta Guds urgamla Tro. Ert uppträdande mot er medmänniska skall vara sådant att det tydligt uppenbarar den enda sanna Gudens tecken, ty ni är de första bland människor att bliva återskapade av Hans ande, de första att dyrka honom och att böja knä framför Honom, de första att gå omkring Hans härlighetens tron. Jag svär vid Honom som har förmått Mig att uppenbara vadhelst som behagat Honom! Ni är bättre kända av invånarna i konungariket i höjden än ni är kända av er själva. Tror ni dessa ord är värdelösa och tomma? Om ni bara hade förmågan att varsebliva de saker er Herre, den Allbarmhärtige ser ‑ saker som bekräftar er ställnings förträfflighet, som bär vittnesbörd om ert stora värde, som tillkännager er upphöjda rang! Gud give att era önskningar och okuvade lidelser inte måtte stå i vägen för det som har förordnats för er.

– 148 –

O Salmán! Allt vad de vise och mystikerna har sagt eller skrivit har aldrig överskridit, inte heller kan de någonsin hoppas att överskrida, de gränser vilka människans begränsade förstånd obönhörligt har blivit underkastade. Till vilka höjder som de mest upphöjda människors förstånd än må svinga sig, hur stora djup som det avskilda och förstående hjärtat än kan genomtränga, kan ett sådant sinne och hjärta aldrig överskrida det som är deras egna föreställningars skapelse och deras egna tankars produkt. Den mest djupsinnige tänkarens begrundanden, bönerna från det heligaste av helgon, de högsta uttrycken för lovsång av såväl mänsklig penna som tunga, är endast en återspegling av det som skapats inom dem själva, genom Herrens, deras Guds uppenbarelse. Vemhelst som betänker denna sanning i sitt hjärta kommer villigt att erkänna att det finns vissa gränser som ingen människa har möjlighet att överskrida. Varje försök som, från begynnelsen som inte har någon begynnelse, har gjorts att åskådliggöra och känna Gud, är begränsat av Hans egen skapelses behov ‑ en skapelse, som Han genom Sin egen viljas kraft och för ingen annan än sitt eget Jags ändamål, kallat till liv. Oändligt upphöjd är Han över det mänskliga förståndets strävanden att förstå Hans väsen eller den mänskliga tungan att beskriva Hans mysterium. Inget band av omedelbar gemenskap kan någonsin binda Honom till de ting Han har skapat, inte heller kan de mest svårfattliga och mest avlägsna av Hans skapelsers hänsyftningar göra Hans väsen rättvisa. Genom Hans världsgenomträngande vilja har Han bringat alla skapade ting till varande. Han är och har alltid varit fördold i Sitt eget upphöjda och odelbara väsens urgamla evighet och kommer för alltid att fortsätta att förbliva dold i Sitt oåtkomliga majestät och Sin härlighet. Allt som är i himmelen och allt som är på jorden har kommit att existera på Hans befallning och genom Hans vilja har alla stigit ut ur fullständig intighet till tillvarons rike. Hur kan därför det skapade som Guds ord har format, begripa Hans natur, som är Dagarnas uråldrige?

– 149 –

Skulle någon människa i denna dag resa sig upp och, med fullkomlig avskildhet från allt som är i himlarna och allt som är på jorden, fästa sin tillgivenhet vid Honom som är Guds heliga uppenbarelses Daggryning, kommer hon sannerligen att göras i stånd att besegra alla skapade ting genom kraften av ett av namnen hos Herren, hennes Gud, den Allvetande, den Allvise. Vet med säkerhet att sanningens Morgonstjärna på denna dag har spridit en strålglans i världen, vars like gångna tider aldrig har bevittnat. Låt Hans härlighets ljus lysa på er, o folk, och var inte bland de likgiltiga.

– 150 –

När segern kommer skall varje människa förklara sig vara en troende och ila till Guds Tros skydd. Lyckliga är de som i dagar av världsomfattande prövningar har hållit fast vid Saken och vägrat avvika från dess sanning.

Till toppen av sidan

– 151 –

Frigör er, o Guds näktergalar, från förtvivlans och eländets törnen och tistlar, lyft era vingar och flyg bort till den oförgängliga praktens rosenträdgård. O Mina vänner som vistas i stoftet! Skynda bort till er himmelska boning. Kungör för er själva det glada budskapet: "Han som är den Mest älskade har kommit! Han har krönt Sig med Guds uppenbarelses härlighet och har inför människorna upplåst Sitt urgamla paradis dörrar." Låt allas ögon fröjdas och låt varje öra glädjas, ty nu är tiden inne att skada Hans skönhet, nu är den rätta tiden att lyssna till Hans röst. Förkunna för varje längtande älskare: "Se, din Högt älskade har kommit bland människorna!" och meddela budbärarna från kärlekens Monark nyheterna: "Se, den Tillbedde har framträtt, skrudad i Sin härlighets rikedom!" O Hans skönhets älskare! Vänd smärtan i er skilsmässa från Honom till glädjen i en evig återförening och låt Hans närvaros sötma upplösa bitterheten i er avlägsenhet från Hans förgård.

Se hur Guds mångfaldiga nåd, som strömmar ner från den gudomliga härlighetens moln, på denna dag har omfattat hela världen. Ty, medan varje älskare i förgångna tider anropade och sökte sin Älskade, är det nu den Älskade själv som ropar på Sina älskare och inbjuder dem att nå Hans närvaro. Tag er i akt så att ni inte går miste om en så dyrbar ynnest; tag er till vara att ni inte förringar ett så beaktansvärt tecken på Hans nåd. Avstå inte från de oförgängliga förmånerna och var inte nöjda med det som förgås. Lyft upp slöjan som skymmer er syn och skingra mörkret i vilket den är insvept, så att ni må skåda den Älskades ansiktes nakna skönhet, må skåda det som inget öga sett och höra det som inget öra hört.

Hör mig, ni dödliga fåglar! I den oförgängliga praktens rosenträdgård har en Blomma börjat blomstra, jämförd med vilken varje annan blomma blott är ett törne och inför vars härlighets klarhet själva skönhetens väsen måste blekna och vissna. Res er därför och med era hjärtans hela entusiasm och med era själars fulla iver, er viljas fulla glöd och hela ert väsens samlade ansträngningar, sträva att uppnå Hans närvaros paradis och bemöda er att inandas den oförgängliga Blommans doft, att insupa helighetens ljuva lukt och att erhålla en del av denna överjordiska härlighets parfym. Vemhelst som följer detta råd kommer att spränga sina kedjor, kommer att känna hängivelsen i hänförd kärlek, kommer att uppnå sitt hjärtas önskan och kommer att överlämna sin själ i sin Älskades händer. När hon spränger Sill bur kommer hon, precis som andens fågel, att flyga bort till sitt heliga och eviga näste.

Natt har följt på dag och dag har följt på natt och era livs timmar och stunder har kommit och gått, och likväl har ingen av er ett enda ögonblick samtyckt att avskilja sig från det som förgås. Skynda er, så att de korta ögonblick som ännu är era inte måtte försvinna och gå förlorade. Alldeles som med blixtens hastighet skall era dagar förflyta och era kroppar skall läggas till vila under ett tak av jord. Vad kan ni då uträtta? Hur kan ni gottgöra er tidigare försummelse?

Det eviga ljuset skiner i sin nakna härlighet. Se hur det har förtärt varje jordisk slöja. O ni, (natt)fjärilliknande älskare av Hans ljus! Trotsa varje fara och helga era själar åt dess förtärande låga. O ni som törstar efter Honom! Avkläd er varje jordisk böjelse och skynda att omfamna er Älskade. Med en iver, som ingen kan mäta sig med, skynda att nå Honom. Blomman som hittills varit dold för människornas syn är blottad för era ögon. I Sin härlighets fulla strålglans står Han framför er. Hans röst samlar alla heliga och helgade varelser att komma och bliva förenade med Honom. Lycklig är han som vänder sig till det; väl är det med honom som nått och skådat ljuset av ett så underbart anlete.

– 152 –

Ditt öga är Min tillit, låt inte de gagnlösa önskningarnas damm förmörka dess lyster. Ditt öra är ett tecken på Min frikostighet, låt inte de opassande motivens förvirring vända det bort från Mitt ord, som omsluter hela skapelsen. Ditt hjärta är Min skattkammare, tillåt inte själviskhetens förrädiska hand att beröva dig pärlorna som Jag har samlat däri. Din hand är en symbol för Min godhet, hindra den inte att hålla fast vid Mina skyddade och dolda skrifter ... Oombedd har Jag låtit Min nåd regna ned över dig. Utan begäran har Jag uppfyllt din önskan. Trots att du är oförtjänt av det har Jag utvalt dig för Mina rikaste, Mina oräkneliga ynnestbevis ... O Mina tjänare! Var lika undergivna och ödmjuka som jorden, så att från era väsens mull Min kunskaps välluktande, heliga och mångfärgade hyacinter måtte blomma. Brinn såsom elden, så att ni måtte bränna bort likgiltighetens slöjor och sätta det frusna och nyckfulla hjärtat i brand genom Guds kärleks livgivande krafter. Var lätta och obundna som den fläktande vinden, så att ni måtte få träda in till Min förgård, Min okränkbara helgedom.

– 153 –

O bannlysta och trofasta vän! Släck likgiltighetens törst med Min nåds helgade vatten och förjaga avståndets mörker genom Min gudomliga närvaros morgonljus. Låt inte den boningsplats, vari Min odödliga kärlek för dig vistas, förstöras av giriga önskningars tyranni och förmörka inte den himmelske Ynglingens skönhet med själviskhetens och lidelsens stoft. Ikläd dig rättfärdighetens väsen och låt inte ditt hjärta rädas för någon utom Gud. Hejda inte din själs strålande vår med de gagnlösa och överdrivna böjelsernas törnen och tistlar, och hejda inte det flöde av levande vatten som strömmar från ditt hjärtas källsprång. Sätt allt ditt hopp till Gud och håll orubbligt fast vid Hans osvikliga barmhärtighet. Vem förutom Han kan berika den utfattige och befria den fallne från hans förnedring?

O Mina tjänare! Upptäckte ni Min oförgängliga rikedoms gömda och strandlösa oceaner skulle ni med säkerhet betrakta världen, ja hela skapelsen såsom intet. Lat sökandets flamma brinna i era hjärtan med sådan häftighet att den möjliggör för er att uppnå ert högsta och mest upphöjda mål ‑ den ställning vid vilken ni kan nalkas och bli förenade med er Mest älskade ...

O Mina tjänare! Låt inte era gagnlösa hopp och tomma inbillningar undergräva grunden för er tro på den allhärlige Guden, eftersom sådana föreställningar har varit helt onyttiga för människorna och misslyckats att leda deras steg till den raka vägen. Tror ni, o Mina tjänare, att Min allomfattande, Min överskuggande och enastående överhöghets hand är fastkedjad, att Mitt urgamla, Mitt oupphörliga och alltgenomträngande barmhärtighets flöde är hejdat, eller att Min upphöjda och oöverträffade ynnests moln har slutat att regna ned sina gåvor över människorna? Kan ni inbilla er att de underbara verk som har förkunnat Min gudomliga och oemotståndliga kraft är upphävda eller att Min viljas och avsikts styrka har blivit avhållen från att styra mänsklighetens öden? Om det inte är så, varför har ni då strävat att förhindra att Mitt heliga och behagliga anletes odödliga skönhet blir blottat för människornas ögon? Varför har ni kämpat att hindra det allsmäktiga och allhärliga Väsendets uppenbarare från att sprida Hans uppenbarelses strålglans över jorden? Vore ni ärliga i er bedömning skulle ni klart inse hur alla skapade tings verklighet är berusade av glädje genom denna nya och underbara uppenbarelse, hur alla jordens atomer har blivit upplysta genom dess härlighets klarhet. Dåraktigt och lumpet är det som ni har inbillat er och fortfarande inbillar er! Vänd om samma väg o Mina tjänare, och vänd era hjärtan mot Honom som är er skapelses Källa. Befria er från era onda och missriktade böjelser och skynda att mottaga den odödliga eldens ljus som glöder på denna mystiska och överlägsna uppenbarelses Sinai. Förvräng inte Guds heliga, alltomfattande och ursprungliga ord, och sök inte vanhelga dess helighet eller förnedra dess upphöjda ställning. O ni likgiltiga! Fastän Min barmhärtighets under har omfattat alla skapade ting, både synliga och osynliga, och fastän Min nåds och frikostighets uppenbarelser har genomträngt varje atom i universum, är likväl käppen med vilken Jag kan straffa de ondskefulla smärtsam och Min vredes häftighet mot dem fruktansvärd. Lyssna med öron som är helgade från inbilskhet och världsliga önskningar, till de råd som Jag i Min barmhärtiga vänlighet har uppenbarat för er, och betrakta med ert inre och yttre öga Min förunderliga uppenbarelses bevis ...

O Mina tjänare! Beröva er inte det oförgängliga och skimrande ljuset som lyser i den gudomliga härlighetens lampa. Låt Guds kärleks låga brinna klart i era strålande hjärtan. Underhåll den med den gudomliga ledningens olja och skydda den i er trofasthets skydd. Vakta den i tillitens och avskiljandets sfär från allt annat utom Gud, så att de ogudaktigas onda viskningar inte må utsläcka dess ljus. O Mina tjänare! Min heliga, Min gudomligt bestämda uppenbarelse kan liknas vid en ocean i vars djup oräkneliga pärlor av stort värde och enastående lyster finns dolda. Det är varje sökares skyldighet att skynda sig och sträva att uppnå denna oceans stränder, så att han i förhållande till sitt sökandes iver och de ansträngningar han uppbjudit, må ta del av sådana privilegier som har blivit förutbestämda i Guds oåterkalleliga och dolda skrifter. Om inte någon är villig att styra sina steg mot dess stränder, om alla skulle misslyckas att stå upp och finna Honom, kan ett sådant misslyckande sägas ha berövat denna oceans kraft eller i någon grad ha minskat dess skatter? Hur dåraktiga, hur föraktliga är inte de föreställningar som era hjärtan hittat på och fortfarande uttänker! O Mina tjänare! Den ende sanne Guden är Mitt vittne! Denna största, denna bottenlösa och svallande ocean är nära, överraskande nära er. Se, den är er närmare än er livsåder! Snabbt som ett ögas blinkning kan ni, om ni blott önskade det, nå den och ta del av dess oförgängliga ynnest, denna gudagivna nåd, denna oförstörbara gåva, denna mäktigaste och outsägliga frikostighet.

O Mina tjänare! Kunde ni uppfatta med vilka under av Min frikostighet och välgörenhet Jag har hågats att betro era själar, skulle ni i sanning befria er från tillgivenhet till alla skapade ting och skulle ernå sann kunskap om era egna jag ‑ en kunskap som är det samma som förståelsen av Mitt eget Väsen. Ni skulle finna er oberoende av allt utom Mig och skulle förnimma med ert inre och yttre öga, och lika uppenbart som Mitt strålande namns uppenbarelse, Min mildhets och frikostighets hav röra sig inom er. Låt inte era tomma inbillningar, era onda lidelser, era hjärtans falskhet och blindhet fördunkla lystern eller fläcka heligheten i en så upphöjd ställning. Ni är såsom fågeln som svingar sig högt med hela styrkan av sina mäktiga vingar och med fullkomlig och glädjefylld förtröstan genom himlarnas oändlighet tills den, driven att tillfredsställa sin hunger, längtansfullt vänder mot jordens vatten och mull nedanför den, och efter att ha blivit fångad i sina önskningars nät finner sig oförmögen att återuppta sin flykt till de riken varifrån den kom. Ur stånd att skaka av bördan som tynger dess nedsmutsade vingar, är nu denna fågel, hittills en himlarnas invånare, tvingad att söka sig en vistelseort i stoftet. Därför, o Mina tjänare, orena inte era vingar med egensinnighetens och gagnlösa önskningars lera och låt dem inte fläckas av avundsjukans och hatets stoft, så att ni inte må bliva hindrade från att sväva i Min gudomliga kunskaps himlar.

O Mina tjänare! Genom Guds makt och Hans kraft och från Hans kunskaps och visdoms skattkammare har Jag frambringat och uppenbarat för er pärlorna som ligger dolda i djupet av Hans eviga ocean. Jag har kallat himmelens jungfrur att träda fram från fördoldhetens slöja och klätt dem med dessa Mina ord ‑ ord av fulländad kraft och visdom. Jag har dessutom, med den gudomliga maktens hand, brutit Min uppenbarelses utsökta vins försegling och har fläktat dess heliga, dess dolda och myskmättade doft över alla skapade ting. Vem förutom ni själva är att klandra om ni väljer att förbliva oförsedda med en så stor utgjutelse av Guds överlägsna och alltomfattande nåd, med en så klar uppenbarelse av Hans lysande barmhärtighet? ...

O Mina tjänare! I Mitt hjärta lyser ingenting utom det oförgängliga ljuset av den gudomliga ledningens morgon och från Min mun utgår intet utom sanningens väsen vilket Herren, er Gud, har uppenbarat. Följ därför inte era jordiska önskningar och bryt inte mot Guds förbund, bryt heller icke ert löfte till Honom. Vänd er mot Honom med fast beslutsamhet, med hjärtats hela kärlek och med era ords fulla styrka, och vandra inte på de dåraktigas vägar. Världen är endast ett skådespel, gagnlös och tom, en ren intighet bärande verklighetens skepnad. Fäst inte era känslor vid den. Förstör inte det band som förenar er med er Skapare och var inte bland dem som har förirrat sig och avlägsnat sig från Hans vägar. Sannerligen säger Jag, världen är som en hägring i en öken som den törstige drömmer är vatten och strävar efter med hela sin styrka tills, då han kommer till den, han finner den vara blott en illusion. Den kan vidare liknas vid den älskades livlösa avbild, som älskaren har sökt och efter ett långt sökande och till sin stora sorg till slut funnit vara sådan att den varken kan "göda eller stilla hunger".

O Mina tjänare! Sörj inte om saker tvärt emot era önskningar i dessa dagar och på detta jordiska plan har förordnats och uppenbarats av Gud, ty dagar av lycksalig glädje, av himmelsk fröjd väntar er förvisso. Världar, heliga och andligt lysande, kommer att avslöjas för era ögon. Ni är av Honom ämnade att i denna värld och i den kommande taga del av deras förmåner, att få del i deras glädje och att ernå en del av deras stärkande nåd. Var och en av dem kommer ni, utan tvekan, att nå.

– 154 –

Uppmana, o Salmán, den ende sanne Gudens älskade att inte alltför kritiskt betrakta människors yttranden och skrifter. Låt dem snarare närma sig sådana yttranden och skrifter i en anda av fördomsfrihet och kärleksfull sympati. De människor som i denna dag letts till att i sina upphetsade skrifter angripa Guds saks lärosatser skall emellertid behandlas annorlunda. Det åligger alla människor att efter förmåga, vederlägga deras argument som har angripit Guds Tro. Sålunda har det blivit bestämt av Honom som är den Allstarke, den Allsmäktige. Den som önskar främja den ende sanne Gudens sak, låt henne främja den genom sin penna och tunga snarare än att tillgripa svärd och våld. Vi har vid ett tidigare tillfälle uppenbarat denna föreskrift och nu bekräftar Vi den, om ni är bland dem som förstår. Vid Hans rättfärdighet som i denna dag ropar i alla skapade tings innersta hjärta: "Gud, det finns ingen annan Gud jämte Mig!" Om någon människa skulle resa sig upp för att i sina skrifter försvara Guds Sak mot dess angripare, skall en sådan människa, hur oansenlig hennes andel än är, bliva så ärad i den kommande världen att härskaran i höjden kunde avundas hennes härlighet. Ingen penna kan skildra hennes ställnings upphöjdhet, inte heller kan någon tunga beskriva dess storslagenhet. Ty vemhelst som förblir fast och orubblig i denna heliga, denna lysande och upphöjda uppenbarelse, skall givas en sådan kraft som gör det möjligt för henne att möta och utstå allt som är i himmelen och på jorden. Om detta är Gud själv ett vittne.

O ni Guds älskade! Lägg er inte till vila på era bäddar, nej skynda er så snart ni igenkänt er Herre, Skaparen, och lyssna till det som har drabbat Honom och ila till Hans hjälp. Lossa era tungors band och förkunna oupphörligt Hans sak. Detta skall bliva bättre för er än det förgångnas och framtidens alla skatter, om ni är bland dem som begriper denna sanning.

– 155 –

Den första plikten som föreskrivits av Gud för Hans tjänare är erkännandet av Honom som är Hans uppenbarelses Gryning och Hans lagars Källsprång, som företräder gudomligheten i både Hans saks konungarike och i skapelsens värld. Vemhelst som utför denna plikt har uppnått allt gott; och vemhelst som berövats den har gått vilse, även om han är upphovet till varje rättfärdig handling. Det åligger var och en som når denna mest upphöjda ställning, denna överlägsna härlighets höjdpunkt, att följa varje föreskrift av Honom som är världens Åstundade. Dessa tvillingplikter är oskiljbara. Ingen av dem kan accepteras utan den andra. Sålunda har det förordnats av Honom som är den gudomliga inspirationens Källa.

De som Gud har förlänat insikt kommer beredvilligt att erkänna att de föreskrifter som fastställts av Gud utgör de bästa medlen för bibehållandet av världens ordning och dess folks säkerhet. Den som vänder sig bort från dem räknas bland de avsigkomna och dåraktiga. Vi har sannerligen befallt er att tillbakavisa era onda böjelsers och missriktade önskningars maningar, och att inte överskrida de gränser som den Högstes Penna har bestämt, ty dessa är alla skapade tings livsfläkt. Den gudomliga visdomens och det gudomliga yttrandets hav har höjt sig under viskningen från den Allbarmhärtiges vindpust. Skynda att dricka er otörstiga, o förståendets människor! De som har kränkt Guds förbund genom att bryta mot Hans bud och som tvärt har vänt om, dessa har i Guds, den Alltbehärskandes, den Högstes ögon svårligen gått vilse.

O ni världens folk! Vet med säkerhet att Mina bud är Min kärleksfulla försyns lampor bland Mina tjänare och Min barmhärtighets nycklar för Mina skapelser. Sålunda har det blivit nedsänt från er Herres viljas himmel, uppenbarelsens Herre. Skulle någon människa smaka de ords sötma vilka den Allbarmhärtiges läppar har beslutat yttra, skulle hon även om jordens skatter vore i hennes besittning tillbakavisa dem alla så att hon måtte försvara sanningen i till och med ett enda av Hans bud, vilka lyser över Hans frikostiga omtänksamhets och mildhets gryning.

Säg: Från Mina lagar kan Min klädnads ljuva doft kännas och med deras hjälp kommer segerns fanor att resas på de högsta topparna. Min makts Tunga har från Min allsmäktiga härlighets himmel riktat dessa ord till Min skapelse: "Följ Mina bud av kärlek till Min skönhet." Lycklig är den älskare som har inandats sin högst Älskades gudomliga doft genom dessa ord, mättade med parfymen av en nåd som ingen tunga kan beskriva. Vid Mitt liv! Den som druckit rättvisans utsökta vin från Min frikostiga ynnests händer skall kretsa omkring Mina bud som skiner över Min skapelses gryning.

Tro inte att Vi endast har uppenbarat en samling lagar för er. Nej, Vi har snarare brutit det utsökta Vinets försegling med maktens och styrkans fingrar. Till detta bär det vittnesbörd, som uppenbarelsens Penna har uppenbarat. Begrunda detta, o människor med insikt! ...

Närhelst Mina lagar framträder som solen i Mitt yttrandes himmel, måste de troget åtlydas av alla, även om Mitt påbud skulle vara sådant att det fick varje religions himmel att klyvas sönder. Han gör vad Han önskar. Han väljer; och ingen kan ifrågasätta Hans val. Vadhelst Han, den högt Älskade, förordnar, detsamma är i sanning älskat. Till detta bär Han, som är hela skapelsens Herre, Mig vittnesbörd. Vemhelst som har inandats den Allbarmhärtiges ljuvliga doft och erkänt detta yttrandes Källa, skall med sina egna ögon välkomna fiendens pilar, så att hon må grundlägga Guds lagars sanning bland människorna. Väl är det med honom som har vänt sig mot dem och förstått meningen i Hans bestämda förordning.

– 156 –

Han som är den eviga Sanningen har från härlighetens gryning riktat Sin blick mot Bahás folk och tilltalat dem med dessa ord: "Inrikta er på främjandet av människobarnens välbefinnande och ro. Inrikta era tankar och er vilja på uppfostran av jordens folk och släkten, så att måhända de meningsskiljaktigheter som splittrar dem utplånas från dess yta genom kraften i det Största namnet och hela mänskligheten blir försvarare av en enda ordning och invånare i en enda stad! Upplys och helga era hjärtan, låt dem inte bli förvärldsligade genom hatets törnen eller illviljans tistlar. Ni bor i en enda värld och har skapats genom inverkan av en enda vilja. Välsignad är han som umgås med alla människor i en anda av yttersta vänlighet och kärlek."

– 157 –

De som har övergivit sitt land för ändamålet att undervisa om Vår sak ‑ dessa skall den trofasta Anden stärka genom sin makt. Ett sällskap av Våra utvalda änglar skall åtfölja dem, som de blivit befallda av Honom som är den Allsmäktige, den Allvise. Hur stor är inte sällheten som väntar den som har uppnått äran att tjäna den Allsmäktige! Vid Mitt liv! Ingen handling, hur stor den än är, kan jämföras med den, förutom sådana gärningar som har förordnats av Gud, den Allstarke, den Mäktigaste. Ett sådant tjänande är verkligen alla goda gärningars furste och varje god handlings prydnad. Sålunda har det blivit förordnat av Honom som är den enväldige Uppenbararen, Dagarnas uråldrige.

Vemhelst som reser sig upp för att undervisa om Vår sak måste med nödvändighet avskilja sig från alla jordiska ting och alltid betrakta Vår Tros seger som hennes högsta mål. Detta har i sanning förordnats i den beskyddade skriften. Och när hon bestämmer sig för att lämna sitt hem för sin Herres saks skull, låt henne sätta hela sin tillit till Gud, som den bästa förberedelsen för sin resa, och ikläda sig renhetens klädnad. Sålunda har det förordnats av Gud, den Allsmäktige, den Allprisade.

Om hon tänds med Hans kärleks eld, om hon försmår alla skapade ting, skall hennes yttrande sätta alla i brand som hör henne. I sanning, din Herre är den Allvetande, den Allunderrättade. Lycklig är den människa som har hört Vår röst och besvarat Vår kallelse. Hon är i sanning bland dem som skall föras nära Oss.

– 158 –

Gudhar ålagt var och en plikten att undervisa om Hans Sak. Vemhelst som står upp för att fullgöra denna plikt måste ovillkorligen, innan han tillkännager Hans budskap, smycka sig med en ärlig och lovvärd personlighet så att hans ord kan draga till sig hjärtana hos dem som är mottagliga för hans kallelse. Utan det kan han aldrig hoppas att påverka sina åhörare.

– 159 –

Betänk människornas ringa förstånd. De frågar efter sådant som skadar dem och kastar bort de saker som är till nytta för dem. De är verkligen bland dem som har gått vilse. Vi märker att några människor önskar frihet och sätter sin stolthet i detta. Sådana människor befinner sig i okunnighetens djup.

Frihet måste till slut leda till upproriskhet, vars flammor ingen kan släcka. Sålunda varnar er Han som är Räkenskaparen, den Allvetande. Ni skall veta att frihetens förkroppsligande och dess symbol är djuret. Det som anstår människan är underkastelse under sådana begränsningar som kommer att skydda henne från sin egen okunnighet och bevara henne från orosstiftarnas skada. Frihet gör att människan överskrider anständighetens gränser och kränker sin ställnings värdighet. Den sänker henne till det yttersta fördärvets och ondskans nivå.

Betrakta människorna som en fårhjord som behöver en fåraherde för sitt beskydd. Detta är verkligen sanningen, den säkra sanningen. Vi godkänner frihet under vissa omständigheter och vägrar bifalla den i andra. Vi är i sanning den Allvetande.

Säg: Sann frihet består i människans underkastelse under Mina bud, även om ni inte vet det. Följde människorna det som Vi har sänt ner till dem från uppenbarelsens himmel, skulle de med säkerhet uppnå fullkomlig frihet. Lycklig är den människa som har uppfattat Guds avsikt med vadhelst Han har uppenbarat från Sin viljas himmel, vilken genomtränger alla skapade ting. Säg: Den frihet som gagnar er kan inte finnas annorstädes än i fullkomligt tjänande av Gud, den eviga Sanningen. Vemhelst som har smakat dess sötma kommer att vägra att byta ut den mot all jordens och himmelens herravälde.

– 160 –

Den som i denna dag betraktar Gud som någon omätligt höjd över alla de jämförelser och likheter, för vilka människorna har utsatt Honom, är sannerligen en som verkligen tror på Hans enhet. Den som har förväxlat dessa jämförelser och likheter med Gud Själv har allvarligt misstagit sig. Betänk förhållandet mellan hantverkaren och hans händers verk, mellan målaren och hans tavla. Kan man någonsin vidhålla att de verk deras händer har frambringat är detsamma som de själva? Vid Honom som är Härskaren på tronen där ovan och på jorden nedanför! De kan inte ses i något annat ljus än som vittnesbörd, som förkunnar sin upphovsmans överlägsenhet och fullkomlighet.

O Shaykh, o du som har avstått din vilja till Gud! Med självuppgivelse och evig förening med Gud menas att människor bör låta sin vilja sammansmälta helt med Guds vilja och betrakta sina önskningar såsom ytterligt intet vid sidan av Hans avsikt. Vadhelst Skaparen befaller Sina skapelser att iakttaga, detta måste de uthålligt och med yttersta glädje och iver stå upp och genomföra. De bör på intet sätt låta sin inbillning fördunkla deras omdöme, inte heller bör de betrakta sina egna påfund såsom den Eviges röst. I bönen om fastan har Vi uppenbarat: "Skulle Din vilja påbjuda att dessa ord utgår från Din mun och riktas till dem, 'Iakttag fastan för Min skönhets skull, o folk, och sätt ingen gräns för dess varaktighet,' svär Jag vid Din härlighets majestät att var och en av dem troget kommer att iakttaga den, kommer att avhålla sig från vadhelst som är ett brott mot Din lag och kommer att fortsätta att göra det, tills de överlämnar sina själar till Dig." Häri består det fullständiga underordnandet av ens vilja under Guds vilja. Begrunda detta så att du må dricka av det eviga livets vatten, vilket flödar genom orden från hela mänsklighetens Herre, och må vittna om att den ende sanne Guden alltid har varit omätligt upphöjd över Sina skapelser. Han är i sanning den Ojämförlige, den Evigt bestående, den Allvetande, den Allvise. Den fullkomliga självuppgivelsens ställning överträffar, och kommer alltid att förbliva höjd över varje annan ställning.

Det tillkommer dig att helga dig själv åt Guds vilja. Vadhelst som har uppenbarats i Hans skrifter är endast ett återsken av Hans vilja. Så fullständigt måste ditt helgande vara att varje spår av världsliga önskningar utplånas från ditt hjärta. Detta är innebörden i sann enhet.

Bönfall Gud att göra dig i stånd att förbliva trofast på denna väg och att hjälpa dig att leda världens folk till Honom som är den uppenbare och oinskränkte Härskaren, som har uppenbarat sig i en otvetydig skrud och som ger uttryck åt en gudomlig och uttrycklig förkunnelse. Detta är trons och visshetens innersta väsen. De som dyrkar avgudar som deras inbillning utsnidat, och som kallar det inre verklighet, sådana människor räknas i sanning till hedningarna. Härom har den Allbarmhärtige burit vittnesbörd i Sina skrifter. Han är sannerligen den Allvetande, den Allvise.

Till toppen av sidan

– 161 –

Omgjorda dina länder i din strävan, så att du måhända kan leda din medmänniska till Guds, den Mest barmhärtiges lag. En sådan handling överträffar sannerligen alla andra handlingar i Guds ögon, Han den Alltbehärskande, den Högste. Din orubblighet i Guds Sak måste vara sådan att intet jordiskt, vad det än må vara, har kraft att avhålla dig från din plikt. Även om jordens krafter är förbundna mot dig, även om alla människor motsätter sig dig, måste du förbliva orubblig.

Var ohämmad såsom vinden då du bär fram budskapet från Honom, som har föranlett den gudomliga ledningens gryning att bryta in. Betrakta hur vinden, trogen det Gud har förordnat, blåser över alla jordens områden, vare sig de är bebodda eller öde. Varken synen av förödelse eller bevisen på välmåga kan plåga eller behaga den. Den blåser i alla riktningar som den bjudits av sin Skapare. Så bör var och en vara som påstår sig vara den ende sanne Gudens älskare. Det höves honom att fästa sin blick på Hans Tros grundprinciper och ihärdigt arbeta för dess spridning. Han måste uteslutande för Guds skull förkunna Hans budskap och med samma anda acceptera vilket som helst gensvar som hans ord må uppväcka hos hans lyssnare. Den som accepterar och tror skall mottaga sin belöning; och den som vänder sig bort skall inte mottaga något annat än sitt eget straff.

På kvällen för Vår avresa från 'Iráq uppmanade Vi de trogna att förvänta sig ankomsten av mörkrets fåglar. Det kan inte vara något som helst tvivel om att korpens kraxande skall uppstämmas i vissa länder, såsom det har hörts de senaste aren. Vad som än må hända, sök din tillflykt i den ende sanne Guden, så att Han må skydda dig från bedragarens lister.

Sannerligen säger Jag, i denna mäktigaste uppenbarelse har alla tidigare religionsordningar uppnått sin högsta, sin slutliga fulländning. Sålunda förlänar dig din Herre, den Allvetande, den Allvise. Pris vare Gud, alla världars Herre.

Den Allbarmhärtige har skänkt människan synförmåga och förlänat henne förmågan att höra. Några har beskrivit henne som den "mindre världen" när hon i .själva verket bör betraktas som "den större världen". De krafter som finns inneboende i människans ställning, det fulla måttet av hennes öde på jorden, hennes verklighets medfödda ypperlighet måste alla visa sig i denna Guds utlovade dag.

Den Högstes Penna har i alla tider och under alla omständigheter med glädje och ömhet kommit ihåg sina älskade och har tillrått dem att följa Hans väg. Väl är det med honom som denna världs förändringar och tillfälligheter inte har lyckats avhålla från att igenkänna Guds enhets Morgongryning, som med orubblig beslutsamhet och i Hans namn, den i sig själv Varande, druckit Hans uppenbarelses förseglade vin. En sådan människa skall räknas till Paradisets invånare.

– 162 –

Allt pris vare Gud, som har smyckat världen med en prydnad och iklätt den en skrud som inte kan berövas den av någon jordisk makt, hur väldiga dess styrkor, hur oerhörd dess rikedom och djupgående dess inflytande må vara. Säg: All makts väsen är Guds, hela skapelsens högsta och yttersta Mål. Källan till allt majestät är Guds, Föremålet för dyrkan av allt som är i himlarna och allt som är på jorden. Sådana krafter, som har sitt upphov i denna stoftets värld, är till själva sin natur ovärdiga att beaktas.

Säg: De flöden som uppehåller livet på dessa fåglar, är inte av denna världen. Deras källa ligger långt över den mänskliga fattningsgåvans räckhåll och synkrets. V em finns, som kan släcka det ljus Guds snövita hand har tänt? Var står den att finna, som har makt att kväva den eld som har tänts genom din Herres makt, den Allstarke, den Allbetvingande, den Allsmäktige? Det är den gudomliga maktens hand som har utsläckt tvedräktens flammor. Mäktig är Han att göra vad Han behagar. Han säger: Varde; och det är. Säg: De häftiga stormarna och virvelvindarna hos världen och dess folk kan aldrig skaka den grund varpå Mina utvaldas klipplika fasthet är byggd. Nådige Gud! Vad kan ha drivit dessa människor att förslava och fängsla Hans, den eviga Sanningens, älskade? ... Den dagen närmar sig emellertid, då de trogna skall skåda rättvisans Morgonstjärna lysa i Sin fulla prakt från härlighetens Morgongryning. Sålunda underrättar dig hela tillvarons Herre i denna, Hans smärtsamma fångenskap.

– 163 –

Medlemmar av människosläktet! Håll fast i det band som ingen människa kan slita av. Detta kommer sannerligen att gagna er i alla era livs dagar, ty dess styrka kommer från Gud, alla världars Herre. Håll fast vid rättvisa och ärlighet och vänd er bort från de dåraktigas viskningar, de som dragit sig undan Gud, som har prytt sina huvuden med de lärdes utsmyckning och som dömt till döden Honom som är visdomens Källa. Mitt namn har upphöjt dem till hög rang och ändå, knappt uppenbarade Jag Mig själv för deras ögon förrän de med tydlig orättvisa uttalade Min dödsdom. Sålunda har Vår Penna uppenbarat sanningen och ändå är folket nedsjunket i likgiltighet.

Vemhelst som håller fast vid rättvisa, kan under inga omständigheter överskrida måttlighetens gränser. Hon urskiljer sanningen i alla ting genom ledning av Honom som är den Allseende. Civilisationen, som så ofta prisats av konstens och vetenskapens lärda talesmän, kommer om den tillåts överskrida måttlighetens gränser att förorsaka människorna stor olycka. Sålunda varnar er Han som är den Allvetande. Om den går till överdrift, kommer civilisationen att visa sig vara en lika fruktsam källa till ondska som den hade varit till godhet när den hölls inom måttlighetens gränser. Meditera över detta, o folk, och var inte bland dem som bestörta vandrar i villfarelsens vildmark. Den dag närmar sig då dess flamma kommer att förtära städerna, då Upphöjdhetens tunga kommer att kungöra: "Konungariket är Guds, den Allsmäktige, den Allprisade!"

Alla andra ting är underkastade denna måttlighetens princip. Hembär tack till din Herre som har ihågkommit dig i denna underbara skrift. Allt pris vare Gud, den härliga tronens Herre.

Skulle någon människa i sitt hjärta betänka det som den Högstes Penna har uppenbarat och smaka dess sötma, skulle hon med säkerhet finna sig själv tömd och befriad från sina egna önskningar och fullständigt underordnad den Allsmäktiges vilja. Lycklig är den människa som uppnått en så hög ställning och inte har berövat sig själv en så frikostig nåd.

På denna dag kan Vi varken godkänna uppträdandet hos den ängslige som söker dölja sin tro eller bifalla uppförandet hos den öppet troende som högljutt försäkrar sin lojalitet till denna Sak. Båda borde ge akt på visdomens föreskrifter` och ivrigt sträva att tjäna Trons bästa intressen.

Låt varje människa ge akt på och meditera över denne Förorättades uppträdande. Vi har alltifrån denna uppenbarelses gryning tills nu, vägrat såväl att gömma Oss, själva från Våra fiender som att dra oss tillbaka från Våra vänners sällskap. Fastän omgivna av otaliga sorger och lidanden har Vi med stark förtröstan kallat jordens folk till härlighetens gryning. Den Högstes Penna är obenägen att i detta sammanhang återge de olyckor den har utstått. Att yppa dem skulle utan tvekan störta i djup bedrövelse de gynnade bland de trogna, de som uppriktigt försvarar Guds enhet och som helt ägnar sig åt Hans Sak. Han talar verkligen sanningen och är den Allhörande, den Allvetande. Vårt liv har till största delen tillbringats mitt bland Våra fiender. Se hur Vi för närvarande lever i ett näste av ormar.

Detta Heliga land har blivit omnämnt och prisat i alla de heliga skrifterna. I det har Guds Profeter och Hans Utvalda framträtt. Detta är den vildmark i vilken alla Guds Budbärare har vandrat och från vilken deras rop, "Här är jag, här är jag, o min Gud" har höjts. Detta är det utlovade landet i vilket Han som är Guds Uppenbarelse var förutbestämd att bliva

uppenbarad. Detta är Guds outgrundliga förordnings dal, den snövita fläcken, den oförgängliga praktens, land. Vadhelst som hänt på denna dag har varit förutsagt i forntidens skrifter. Dessa samma skrifter fördömer emellertid enhälligt folket som bebor detta land. De har vid ett tillfälle blivit brännmärkta som "huggormars släkte". Se hur denne Förorättade nu, medan omgiven av "huggormars släkte"? ropar högt och kallar alla människor till Honom som är världens slutliga Önskan, härlighetens Höjdpunkt och Gryning. Lycklig är den människa som har lyssnat till Hans röst som är Herre över yttrandets konungarike och ve de likgiltiga, de som har förirrat sig långt bort från Hans sanning.

– 164 –

Du skall veta att varje hörande öra, om det hålles rent och obefläckat, vid varje tidpunkt och från alla håll, måste lyssna till den röst som yttrar dessa heliga ord: "Sannerligen, vi tillhör Gud och till Honom skall vi återvända." Mysterierna med människans fysiska död och hennes återvändo har inte avslöjats och förblir ännu olösta. Vid Guds rättfärdighet! Om de uppenbarades skulle de åstadkomma sådan rädsla och sorg att somliga skulle förgås, medan andra skulle bli så fyllda med glädje att de önskade sin död och med oupphörlig längtan bönföll den ende sanne Guden ‑ upphöjd vare Hans härlighet ‑ att påskynda deras slut.

Döden består varje förtröstansfull troende med den bägare som i sanning är liv. Den förlänar fröjd och är en bärare av glädje. Den förlänar det eviga livets gåva.

Vad beträffar dem som har smakat frukten av människans jordiska tillvaro, som är erkännandet av den ende sanne Guden, upphöjd vare Hans härlighet, deras liv efter detta är sådant att Vi är oförmögna att förklara det. Kunskapen därom finns endast hos Gud, alla världars Herre.

– 165 –

Vemhelst som gör anspråk på en uppenbarelse direkt från Gud, före utgången av fulla tusen år, en sådan människa är förvisso en lögnaktig bedragare. Vi ber Gud att Han nåderikt må bistå honom att draga tillbaka och förneka ett sådant anspråk. Skulle han ångra sig kommer Gud utan tvivel att förlåta honom. Om han emellertid framhärdar i sin villfarelse kommer Gud förvisso att sända ned en som skall behandla honom skoningslöst. Fruktansvärd är Gud i sanning i att straffa! Vemhelst som tolkar denna vers annorlunda än dess uppenbara mening är berövad Guds ande och Hans nåd som omsluter alla skapade ting. Frukta Gud och följ inte era tomma inbillningar. Nej, följ snarare er Herres, den Allsmäktiges, den Allvises påbud.

Print Friendly Version of this pageSkriv ut Get a PDF version of this webpagePDF
Opening: The Hidden Words
Please stand by… X