En vändpunkt för världens nationer


Skriv ut och PDF
Bahá’í-förlaget AB 1996
Författare: Internationella bahá’í-samfundet, New York
Sidor: -
Omslag: Häfte, A4
ISBN 91-7444-110-8

Oktober 1995
Bahá’í International Community,
FN-kontoret, New York

 

En vändpunkt för alla nationer
”Turning Point For All Nations”
Ett uttalande av Bahá’í International Community
med anledning av Förenta Nationernas femtioårsdag
© 1996 Nationella Andliga Rådet för Sveriges bahá’íer

Innehållsförteckning

En vändpunkt för alla nationer

I. Överblick: Ett tillfälle för reflektion

II. Att se det historiska sammanhanget: En kallelse till världens ledare

III. Att formulera en roll för förenta nationerna inom den internationella ordning som nu framträder

A Återupplivande av Generalförsamlingen

1 Höjande av minimikraven för medlemskap

2 Utnämnande av en kommission som skall studera gränser, speciellt nationsgränser

3 Sökande efter nya ekonomiska arrangemang

4 Förbinda sig till ett universellt hjälpspråk och ett gemensamt skriftspråk

5 Undersöka möjligheten till en enda internationell valuta

B Utvecklande av en meningsfull verkställande funktion

1 Begränsa användningen av vetorätten

2 Formalisera ad hoc-militära arrangemang

3 Tillämpa principen om kollektiv säkerhet på andra problem som berör den globala gemenskapen

4 Bibehålla framgångsrika FN-organisationer med en oberoende verkställande funktion

C Förstärkning av Världsdomstolen

1 Utöka domstolens jurisdiktion

2 Samordna specialdomstolarna

IV. Att frigöra den enskildes förmågor: en kritisk utmaning av den gryende internationella ordningen

A Stödja ekonomisk utveckling

1 Inleda en beslutsam kampanj för att genomföra Agenda 21

B Beskydda grundläggande mänskliga rättigheter

1 Stärka Förenta Nationernas maskineri för övervakning, genomförande och uppföljning

2 Uppmuntra universell ratificering av internationella konventioner om mänskliga rättigheter

3 Säkerställa respekt för Förenta Nationernas övervakningsorgan som arbetar med mänskliga rättigheter..

C Främjande av kvinnans ställning

1 Öka kvinnligt deltagande i medlemsstaternas delegationer

2 Uppmuntra universell ratificering av internationella konventioner som värnar kvinnans rättigheter

och förbättrar hennes ställning

3 Framåtriktad planering för att genomföra handlingsplanen från Beijing

D Betoning av moralisk utveckling

1 Stödja utvecklingen av läroplaner för moralisk fostran i skolor

V. En vändpunkt för alla nationer: en kallelse till världens ledare

Noter

En vändpunkt för alla nationer

Ett uttalande av Bahá’í International Community med anledning av Förenta Nationernas femtioårsdag.

 

”Enandet av hela mänskligheten är hallstämpeln för det stadium vilket det mänskliga samhället nu närmar sig. Familjens, stammens, stadsstatens och nationens enande har stegvis vunnits och fullt upprättats. Världens enande är målet mot vilket en plågad mänsklighet strävar. Nationsbyggandet har nått sitt slut. Anarkin inbyggd i statlig suveränitet rör sig mot en höjdpunkt. En värld som växer till mognad måste överge denna fetisch, erkänna enheten och hel­heten i mänskliga samband och en gång för alla upprätta det maskineri som bäst kan förkroppsliga denna dess livs fundamentala princip.”

Shoghi Effendi, 1936

I. Överblick:
Ett tillfälle för reflektion

Nittonhundratalet, en av den mänskliga historiens mest tumultartade perioder, känns igen genom flertaliga omvälvningar, revolutioner och radikala avsteg från det tidigare. Från kolonialsystemets och de mäktiga artonhundratalsimperiernas kollaps till uppstigandet och nedgången för omfattande och katastrofala experiment med totalitärt styre, fascism och kommunism, har somliga av dessa omvälvningar varit ytterst destruktiva och dragit med sig miljontals människors död, utrotandet av etablerade levnadssätt och traditioner och kollapsen av sedan länge vördade institutioner.

Andra rörelser och trender har varit mera uppenbart positiva. Vetenskapliga upptäckter och nya sociala insikter har sporrat många progressiva sociala, ekonomiska och kulturella omvandlingar. Man har röjt mark för nya definitioner av mänskliga rättigheter och bekräftelser av personlig värdighet, utökat möjligheterna för individuella och kollektiva prestationer samt djärva nya vägar för utvidgandet av mänsklig kunskap och medvetenhet.

Dessa tvillingprocesser - sammanbrottet för gamla institutioner å ena sidan, och blomstrandet av nya tankesätt å den andra - är bevis på en rörelse som skjutit fart under de sista hundra åren: rörelsen mot mänsklig­hetens ständigt ökande ömsesidiga beroende och integration.

Denna rörelse är möjlig att observera i ett stort antal fenomen, från samman­smältningen av världens finansiella marknader, vilket i sin tur återspeglar mänsklighetens förlitande på de mångfaldiga och ömsesidigt beroende källorna till energi, mat, råmaterial, teknologi och kunskap, till konstruktionen av världsomspännande system för kommunik­ation och transport. Den återspeglas i den vetenskapliga förståelsen av jordens samman­hängande biosfär, vilket i sin tur lagt ny vikt vid behovet av global samordning. Den är märkbar, om än på ett destruktivt sätt, i kapaciteten hos de moderna vapensystemen, vilka gradvis vuxit i styrka till den grad då det är möjligt för en handfull människor att förgöra själva den mänskliga civilisationen. Det är den universella medvetenheten om denna rörelse - i både dess konstruktiva och destruktiva uttryckssätt - som ger sådan betydelse till det välbekanta fotot av jorden som ett snurrande klot i blått och vitt mot rymdens oändliga svärta, en bild som bekräftar insikten att vi är ett enda folk, med stor mångfald, boende i ett gemensamt hemland.

Denna rörelse återspeglas också i världens nationers ständiga ansträngningar att framskapa ett världsomspännande politiskt system som kan säkerställa för mänskligheten fredens, rättvisans och välståndets möjligheter. Två gånger har man under detta århundrade gjort försök att instifta en ny internationell ordning. Vardera försöket strävade att ta ställning till den framväxande insikten om ett globalt inbördes beroende och ändå bevara intakt ett system som satte statens suveränitet över allt annat. I perspektiv av det århundrade, som nu närmar sig sitt slut, utgjorde Nationernas Förbund ett genombrott i begreppet kollektiv säkerhet och ett första tydligt steg i riktning mot världsordning.

Det andra försöket, som föddes ur Andra världskrigets syndaflod och som baserats på en stadga som i princip formulerades av världsbrandens segrare, har i femtio år givit ett internationellt forum som en sista tillflyktsort, en unik institution som står som en ädel symbol för mänsklighetens i helhet kollektiva intressen.

I egenskap av internationell institution har Förenta Nationerna demonstrerat mänsklighetens förmåga till enat handlande vad gäller hälsovård, jordbruk, utbildning, miljöskydd och barns välfärd. Det har bekräftat vår gemensamma moraliska vilja att bygga en bättre framtid, vilket bevisas i det omfattande antagandet av internationella fördrag om mänskliga rättigheter. Det har framvisat människosläktets djupt kända medlidande, vilket bevisas av omfattningen av de finansiella och mänskliga resurser, som ges till folk i svårigheter. Och inom det mycket viktiga områdena att bygga, skapa och bevara fred, har Förenta Nationerna djärvt banat väg mot en framtid utan krig. [1]

Ändå har de övergripande målen, som framlagts i Förenta Nationernas stadga, visat sig svåra att nå. Trots grundarnas höga förhoppningar inledde inte etablerandet av Förenta Nationerna för ett femtiotal år sedan en era av fred och välstånd för alla. [2]

Även om Förenta Nationerna förvisso spelat en roll i att förhindra ett tredje världskrig, har det sista århundradet icke desto mindre utmärkts av ett flertal lokala, nationella och regionala konflikter, som kostat miljontals liv. Så snart som de förbättrade relationerna mellan supermakterna dragit undan det ideologiska motivet för sådana konflikter, nådde sedan länge jäsande etniska och sekteristiska passioner ytan som en ny källa till storbränder. Därtill återstår det, trots att slutet på det kalla kriget har reducerat hotet om globalt slutgiltigt krig, instrument och teknologier - och till viss grad de underliggande känslorna - som skulle kunna medföra en världsomspännande förstörelse.

Inom området sociala frågor kvarstår svåra problem. Medan nya nivåer av samförstånd har nåtts om globala program som skall understödja hälsa, bestående utveckling och mänskliga rättigheter, har situationen på markplanet försämrats inom många områden. Den alarmerande sprid­ningen av militant rasism och religiös fanatism, materialismens cancer­liknande tillväxt, den epidemiska ökningen av brott och organiserad brottslighet, den vitt spridda ökningen av obetänkt våld, den ständigt ökande klyftan mellan rik och fattig, den fortgående orättvisan som kvinnor utstår, den skadliga bristen på kontakt över generations­gränserna som orsakas av familjelivets omfattande sammanbrott, de omoraliska över­drifterna i ohämmad kapitalism och den politiska korruptionens tillväxt - allt talar samma språk. Åtminstone en miljard människor lever i svår fattigdom och över en tredjedel av världens befolkning kan inte läsa. [3]

Medan tvillingprocesserna kollaps och förnyelse bär världen i riktning mot något slag av kulmen, erbjuder Förenta Nationernas femtioårsdag ett passande tillfälle till paus och begrunda hur mänskligheten kollektivt kan möta sin framtid. Sannerligen, det har fram­kommit ett brett spektrum av användbara förslag till hur Förenta Nationerna kan stärkas och förbättra kapaciteten att samordna nationernas gensvar på dessa utmaningar.

Dessa förslag kan grovt indelas i tre kategorier. En grupp behandlar främst Förenta Nationernas inre byråkratiska, administrativa och finan­siella problem. En annan grupp utgör de förslag som rör omorganisation av institutioner som Ekonomiska och sociala rådet, Förvaltarskapsrådet och Bretton Woods-institutionerna. Återigen andra föreslår föränd­ringar i Förenta Nationernas politiska struktur och föreslår, till exempel, att Säkerhetsrådet utökas och/eller revision av Förenta Nationernas stadga. [4]

De flesta av dessa arbeten är konstruktiva, en del är också provokativa. Bland dem utgör en av de mest balanserade och genomtänkta arbetana rapporten från Kommissionen för globalt samarbete med titeln Our Global Neighborhood, som argumenterar för det omfattande antagandet av nya värderingar, likväl som strukturella reformer inom Förenta Nationernas system. [5]

Det är med avsikt att bidra till den pågående diskussionen och konsultationen om denna fråga, som är av allra största vikt, som Bahá’í International Community har känt sig manat att dela med sig av sina synpunkter. Vårt perspektiv grundas på tre inledande förslag.

För det första, diskussioner om Förenta Nationernas framtid behöver ske inom det vida sammanhang, som utvecklingen av den internationella ordningen och dess rörelseriktning, ger. Förenta Nationerna har utveck­lats tillsammans med andra framträdande institutioner under senare delan av nittonhundratalet. Det är i detta sammanhang som dessa institutioner kommer att definiera - och själva formas av - den internationella ordningens utveckling. Därför bör Förenta Nationernas uppgift, roll, operationella principer och till och med verksamheter begrundas endast i ljuset av hur de passar in i det vidare syftet med en internationell ordning.

För det andra, eftersom mänsklighetens kropp är en och odelbar, föds varje medlem av människosläktet in i världen i allas vård. Denna relation mellan den enskilde och det kollektiva utgör den moraliska grunden till de flesta mänskliga rättigheter, som Förenta Nationernas verksamhetsgrenar försöker att definiera. Det tjänar också att definiera ett övergripande syfte för den internationella ordningen, då den fastställer och bevarar den enskildes rättigheter.

För det tredje, diskussionerna om framtida internationell ordning måste inbegripa och engagera folkflertalet på jorden. Denna diskussion är så viktig att den inte kan överlämnas till ledare - om de så hör hemma i regeringar, affärslivet, den akademiska världen, religioner eller samhällets övriga organisationer. Tvärtom, detta samspråk måste engagera kvinnor och män på gräsrotsnivå. Brett deltagande kommer att göra processen självförstärkande genom att höja medvetenheten om världsmedborgarskap och öka stödet för en utökad internationell ordning.

II. Att se det historiska sammanhanget:
En kallelse till världens ledare

Bahá’í International Community anser den nuvarande förvirringen i världen och de mänskliga förhållandenas katastrofala tillstånd som en naturlig fas i en organisk process som slutligen och oundvikligen leder till människosläktets förenande i en enda social ordning, vars gränser är de samma som planetens.

Människosläktet har som en distinkt, organisk enhet genomgått utvecklingssteg motsvarande spädbarnstiden och barndomen hos de enskilda medlemmarna och har nu, när dess turbulenta ungdomstid kulminerar, närmat sig sin sedan länge emotsedda mognad. [6] Processen med global integration, som redan blivit en verklighet i affärs- och finansliv kommunikation, har börjat förverkligas på det politiska området.

Historiskt sett har denna process påskyndats av plötsliga och katastrofala händelser. Det var första och andra världskrigens förödelse som framfödde Nationernas Förbund respektive Förenta Nationerna. Om också framtida framsteg skall nås efter liknande otänkbara fasor eller skall uppnås genom en konsultativ viljeakt, är det val, som alla som bebor jorden, står inför. Att underlåta att gå till beslutsam handling vore samvetslöst oansvarigt.

Eftersom suveränitet för tillfället besitts av nationalstaten, vilar plikten att bestämma den exakta uppbyggnaden av den framväxande internationella ordningen hos stats­överhuvuden och regeringar. Vi uppmanar ledare på alla nivåer att ta en genomtänkt ställning och stödja en konferens av världens ledare före detta århundrades slut för att begrunda hur den internationella ordningen kan omdefinieras och byggas upp på nytt för att möta de utmaningar, som världen står inför. Som vissa har föreslagit skulle denna församling kunna kallas Världstoppmötet för global styrelse. [7]

Detta föreslagna Toppmöte kan bygga på den erfarenhet som erhållits ur en serie av mycket framgångsrika konferenser inom FN-systemet under tidigt 1990-tal. Dessa konferenser, som omfattat Världstoppmötet för barn 1990, FN-konferensen för miljö och utveckling år 1992, Världs­konferensen om mänskliga rättigheter 1993, Internationella befolknings- och utvecklingskonferensen 1994, Världstoppmötet om social utveckling 1995 och den Fjärde kvinnokonferensen 1995, har etablerat en ny metodik för globala överläggningar om kritiska frågor.

En nyckel till dessa överläggningars framgångar har varit det omfattande deltagandet av medborgerliga organisationer. Noggranna över­läggningar bland regeringsdelegationer om förändringar i världens politiska, sociala och ekonomiska strukturer har erhållit information och formats av dessa organisationers intensiva engagemang, vilka i stor omfattning återspeglar gräsrotsbefolkningens behov och engagemang. Det är också signifikativt att vid varje tillfälle gav samlingen av världens ledare i närvaro av samhällets organisationer och globala media en stämpel av legitimitet och samförstånd till konferensens processer.

När de förbereder sig för det föreslagna Toppmötet, vore världens ledare visa om de drog lärdom av dessa läxor och söka nå ut till en så vid krets som möjligt och försäkra sig om världens folks goda vilja och stöd.

Somliga fruktar att internationella politiska institutioner ound­gäng­ligen utvecklas i riktning mot överdriven centralisering och utgör ett oönskat byråkratiskt skikt. Det behöver sägas, uttryckligen och kraftfullt, att nya strukturer för global styrelse måste, av både principiella och praktiska skäl, säkerställa att ansvaret för fattande av beslut förläggs på lämpliga nivåer. [8]

Att finna den rätta balansen är inte alltid så lätt. Å ena sidan kan äkta utveckling och sanna framsteg bara nås av folket självt, som handlar individuellt och kollektivt i gensvar på deras tids och plats speciella fråge­ställningar och behov. Man kan argumentera för att decentralisering av styrandet är utvecklingens sine qua non.[9] Å andra sidan erfordrar den internationella ordningen tydligt och klart ett mått av global ledning och samordning.

Därför, och i överensstämmelse med de principer för decentralisering som skisserats här ovan, bör internationella institutioner ges auktoriteten att handla endast i frågor av internationellt intresse där stater inte kan handla själva eller intervenera för bevarandet av folkens och medlems­staternas rättigheter. Alla andra frågor skall hänskjutas till nationella och lokala institutioner. [10]

Därtill bör ledare, då de utvecklar ett bestämt ramverk för den framtida internationella ordningen, undersöka ett stort antal sätt att styra. Bättre än att formas efter en enda av de aktuella regeringssystemen, kan lösningen förkroppsliga, förena och assimilera inom sitt ramverk sådana nyttiga element som kan återfinnas i var och en av dem.

Exempelvis är en av de genom tiderna prövade styresmodellerna, som kan härbärgera världens mångfald inom ett förenat ramverk, det federala systemet. Federalism har visat sig vara effektivt i att decentralisera myndighet och beslutsfattande i stora, komplexa och heterogena stater, medan det bibehåller ett mått av övergripande enighet och stabilitet. En annan modell, som är värd att studera närmare, är samväldet, som på global nivå skulle sätta hela världens intressen framför en individuell nations intressen.

Synnerligen stor aktsamhet måste iakttas då det gäller att forma den internationella ordningens uppbyggnad så att den inte över tiden degenererar till någon form av tyranni, fåtalsvälde eller demagogi som korrumperar de ingående politiska institutionernas liv och organisation.

År 1955, under det första decenniets granskning av Förenta Nationernas stadga, framlade Bahá’í International Community ett uttalande, baserat på idéer som formulerats nästan ett århundrade tidigare av Bahá’u’lláh. ”Bahá’íuppfattningen om världsordning definieras i följande termer: Någon form av global stat behöver utvecklas, till vars förmån alla världens nationer frivilligt skall ha avstått varje anspråk på att föra krig, vissa rättigheter att ålägga skatt och alla rättigheter att vidmakt­hålla en krigsmakt utom i syfte att upprätthålla inre ordning inom sina respektive riken. En sådan stat måste komma att inom sitt system inbegripa ett internationellt verkställande organ i stånd att upprätthålla en högsta och obestridbar auktoritet över varje motspänstig medlem av samväldet; ett världsparlament vars medlemmar skall väljas av befolk­ningen i respektive länder och vars val skall bekräftas av respektive regeringar; och en högsta domstol vars domslut kommer att ha bindande verkan även i sådana fall där de berörda parterna inte frivilligt samtycker till att låta sitt fall tas upp till behandling av denna.”[11]

Även om vi tror att denna formulering om världsstyrelse samtidigt är mänsklighetens yttersta säkerhet och ofrånkomliga bestämmelse, tillstår vi att det representerar en framtidsbild av ett globalt samhälle. Med tanke på den brådska som råder i den nuvarande situationen, behöver världen modiga, praktiska och genomförbara strategier som tränger bortom inspirerande framtidsvisioner. Icke desto mindre, genom att fästa uppmärksamheten vid en pådrivande föresats, framträder en klar och sammanhängande riktning för den framåtskridande förändringen ur de motstridiga synsättens och doktrinernas gungfly.

III. Att formulera en roll för Förenta Nationerna inom den internationella ordning som nu framträder

Förenta Nationerna var centralpunkten i ett internationellt system som skapades av segrarna i andra världskriget och under de långa decennierna med ideologisk konflikt mellan öst och väst tjänade det sitt ursprungliga syfte som ett forum för internationell dialog. Genom åren har dess mandat utvidgats till att innefatta inte bara internationell normbildning och stöd av social och ekonomisk utveckling utan också fredsbevarande operationer i flera världsdelar.

Under samma tidsperiod har vår världs politiska verklighet utstått en dramatisk omvandling. Vid den tid då Förenta Nationerna bildades, fanns det ett femtiotal oberoende stater. Det antalet har nu vuxit till att överstiga 185. Vid slutet av Andra världskriget var regeringarna huvudaktörerna på den globala scenen. Idag har det växande inflytandet från organisationer i samhället och från multinationella bolag skapat ett mycket mera intrikat landskap.

Trots den växande komplexiteten i sin uppgift har FN-systemet bevarat mer eller mindre samma struktur som formades för en ny internationell organisation för ett femtiotal år sedan. Det är då inte överraskande att dess femtioårsdag har stimulerat till en ny dialog om dess förmåga att möta 2000-talets politiska realiteter. Beklagligt är att i denna dialog har kritik med god marginal överträffat lovorden.

Den mesta kritiken mot Förenta Nationerna baseras på jämförelser med ledande organisationer inom den privata sektorn eller med mätningar i förhållande till överdrivna förväntningar. Även om vissa specifika jämförelser kan vara av nytta då man ökar produktiviteten, är mer generella övningar av detta slag i grunden orättvisa. Förenta Nationerna saknar inte endast den klara auktoriteten utan också de nödvändiga förutsättningarna för att handla effektivt i de flesta fall. Anklagelser om Förenta Nationernas misslyckande är de facto åtalspunkter, riktade mot medlemsstaterna själva.

Om Förenta Nationerna bedöms isolerat från den verklighet i vilken det verkar, kommer organisationen alltid att tyckas ineffektiv och verkningslös. Om den dock betraktas som ett element i en större utvecklingsprocess i den internationella ordningens system, skulle det skarpa sökarljuset flyttas från Förenta Nationernas tillkortakommanden och misslyckanden till att lysa på dess segrar och framgångar. Med ett sinne, inställt på utveckling, ger Förenta Nationernas tidiga erfarenheter oss en rik källa till lärdomar om dess framtida roll inom det internationella styret.

Ett sådant utvecklingsintresserat sinne för med sig förmågan att visualisera en institution över en lång tidsrymd - uppfatta dess inneboende utvecklingspotential, identifiera de grundläggande principerna som styr dess tillväxt, formulera kraftfulla strategier att tillämpas på kort sikt och därtill förutse radikala förändringar längs dess väg.

Att studera Förenta Nationerna ur detta perspektiv avslöjar signifikativa möjligheter att stärka det nuvarande systemet utan att totalt omstrukturera dess grundläggande institutioner eller intensiv nyuppbygg­nad av dess kärnprocesser. Vi tillstår att inget förslag till reform av Förenta Nationerna kan få stor effekt om inte dess rekommendationer är i överensstämmelse med varandra och leder Förenta Nationerna längs en utecklingsbana i riktning mot en distinkt och relevant roll inom den framtida internationella ordningen.

Vi tror att kombinationen av de rekommendationer som beskrivs här möter dessa villkor och att antagandet av dem skulle innebära ett begränsat men väsentligt steg i riktning mot byggandet av en rättvis världsordning. [12]

A Återupplivande av Generalförsamlingen

Grunden för varje styrande system är att lagen härskar och den främsta institutionen för att formulera lagar, är den lagstiftande försam­lingen. Samtidigt som lokala och nationella lagstiftande församlingars auktoritet respekteras allmänt, har regionala och internationella lagstiftande församlingar betraktats med fruktan och misstro.

Därtill har Förenta Nationernas Generalförsamling varit måltavla för attacker på grund av dess ineffektivitet. Även om somliga av de anklagelser, som riktas mot den är ogrundade, finns det åtminstone två brister som hämmar Generalförsamlingens möjligheter att nå resultat.

För det första lägger den nuvarande organisationen otillbörlig vikt vid statlig suveränitet, vilket leder till en förunderlig blandning av anarki och konservatism. I ett reformerat Förenta Nationerna behöver den lag­stiftande delen och dess metod för röstning mera nära representera världens folk likväl som dess nationalstater. [13]

För det andra är inte Generalförsamlingens resolutioner bindande om de inte ratificeras som ett avtal av varje medlemsstat. Om det nuvarande systemet, som placerar statlig suveränitet framför varje annat hänsyn, skall kunna lämna plats för ett system som kan behandla en enda och ömsesidigt beroende mänsklighets intressen, måste gradvis General­församlingens resolutioner - inom ett begränsat område - erhålla laglig kraft med föreskrifter för både genomförande och sanktioner.

Dessa två brister är nära förbundna med varandra genom att majoriteten av jordens folk, vilka är misstänksamma och rädda för världsregering, är obenägna att underordna sig en internationell institution om den inte själv är mera sant representativ. [14]

Icke desto mindre finns på kort sikt fem praktiska mått och steg som kan vidtas för att stärka Generalförsamlingen, förbättra dess rykte och bringa den i samklang med en långsiktig utveckling.

1 Höjande av minimikraven för medlemskap

Miniminivåerna för en regerings agerande mot sin befolkning har fastlagts väl i Deklarationen om mänskliga rättigheter och följande inter­nationella avtal, vilka gemensamt betecknas Internationella programmet för mänskliga rättigheter.

Utan ett orubbligt åtagande om regelbundna och återkommande val med allmänt deltagande genom hemlig röstning, yttrandefrihet och andra liknande mänskliga rättigheter, står en medlemsstat i vägen för det aktiva och genomtänkta deltagandet av huvuddelen av dess befolkning i sina egna samhälleliga angelägenheter.

Vi föreslår att det skall leda till konsekvenser för medlemsstater som går emot dessa normer. På motsvarande sätt bör nationer, som söker erkännande, nekas medlemskap tills de öppet ansluter sig till dessa normer eller gör märkbara ansträngningar att utvecklas i den riktningen.

2 Utnämnande av en kommission som skall studera gränser, speciellt nationsgränser

Olösta återföreningsanspråk fortsätter vara en stor källa till konflikter och krig, vilket belyser det angelägna behovet av allmänna överens­kommelser om nationsgränser. Sådana fördrag kan endast uppnås efter att man har tagit ställning till det godtyckliga sätt på vilket många national­stater ursprungligen definierades och till de olösta anspråken från nationer och etniska grupper.

Bättre än att hänskjuta sådana anspråk till Världsdomstolen, tror vi att det vore bättre att instifta en särskild Internationell kommission med uppgift att undersöka alla anspråk som berör internationella gränser och sedan, efter noggrant övervägande, framlägga förslag till beslut. [15] Resultaten skulle tjäna som ett tidigt varningssystem för den växande spänningen bland folkliga och etniska grupper och ge bedömningar av hotbilder i olika situationer, vilka skulle vinna på tidig förebyggande diplomati.

För att etablera ett äkta förbund av nationer i det långa loppet, är det nödvändigt att en gång för alla bilägga alla dispyter om gränser. Denna undersökning skulle tjäna detta mål.

3 Sökande efter nya ekonomiska arrangemang

I första hand utlöst av några medlemsstaters ovilja att betala sina allmänna åligganden i tid, i förening med frånvaron av auktoritet att inkräva ränta som har uppstått till följd av förseningen, och ytterligare försvårat av den byråkratiska ineffektiviteten i delar av dess operationer, pressar det årliga budgetunderskottet Förenta Nationerna in i en mentalitet av krishantering.

Frivilliga betalningar från medlemsstater kommer aldrig att vara ett pålitligt sätt att finansiera en internationell institution. Kraftfulla grepp för att generera intäkter måste framläggas för att möjliggöra att FN-maskineriet kan fungera smidigt. Vi föreslår att det omedelbart tillsätts en Specialstyrka med experter för att inleda ett noggrant sökande efter lösningar.

Då de studerar olika alternativ, bör Specialstyrkan ha i minnet flera grundläggande principer. För det första skall inte någon beskattning ske utan representation. För det andra, för ärlighetens och rättvisans skull skall beskattningen var gradvis. För det tredje skall man inte bortse från mekanismer för att uppmuntra frivilliga bidrag från enskilda och samhällen. [16]

4 Förbinda sig till ett universellt hjälpspråk och ett gemensamt skriftspråk

Förenta Nationerna, som för närvarande använder sex officiella språk, skulle erhålla avsevärda fördelar genom att antingen välja ett enda, existerande språk eller skapa ett nytt att användas som hjälpspråk i alla dess fora. Sådana steg har sedan länge förordats av många grupper, från esperantisterna till Bahá’í International Community. [17] Förutom att spara kostnader och förenkla byråkratiska förfaranden, skulle ett sådant drag vara ett starkt stöd till en anda av enighet.

Vi föreslår att en Kommission utses på hög nivå, med medlemmar från olika regioner och utvalda från relevanta områden, inklusive lingvistik, ekonomi, samhällsvetenskaper, utbildning och media, med uppgift att inleda en noggrann studie i frågan om ett inter­nationellt hjälpspråk och antagandet av ett gemensamt skriftspråk.

Vi förutser att världen till slut inte kan annat än att anta ett enda, universellt accepterat hjälpspråk och skriftspråk att utläras i skolorna i hela världen, som ett stöd till varje lands ett eller flera språk. Syftet skulle vara att möjliggöra övergången till ett globalt samhälle genom bättre kommunikation mellan nationer, reduktion av administrativa kostnader för affärsvärlden, regeringar och andra som är delaktiga i globala företag, och ett allmänt fostrande av hjärtligare relationer mellan alla medlemmar i den mänskliga familjen. [18]

Detta förslag skall uppfattas som begränsat. Det förutskickar på intet sätt något levande språks eller kulturs nedgång.

5 Undersöka möjligheten till en enda internationell valuta

Behovet att stödja införandet av en global valuta som ett vitalt element i integrationen av den globala ekonomin är självskrivet. Bland andra fördelar tror ekonomer att en enda valuta kommer att lägga band på improduktiv spekulation och oförutsebara marknads­rörelser, stödja en utjämning av inkomster och priser i hela världen och därigenom medföra avsevärda besparingar. [19]

Möjligheten till besparingar kommer inte att leda till handling om det inte finns en överväldigande mängd bevis som tar upp skeptikernas relevanta frågor och tvivel, kombinerat med en trovärdig plan för införandet. Vi föreslår tillsättandet av en Kommission som består av de mest skickade regeringsföreträdarna, akademiker och professionella med uppgift att omedelbart börja undersöka de ekonomiska fördelarna och de politiska kostnaderna av en enda valuta och ge förslag till en effektiv metod att införa den.

B Utvecklande av en meningsfull verkställande funktion

På den internationella nivån är den enstaka, viktigaste verkställande funktionen att genomdriva ett kollektivt säkerhetsfördrag. [20]

Kollektiv säkerhet medför ett bindande fördrag mellan nationer att handla i samförstånd mot hot mot kollektivet. Effektiviteten hos fördraget beror på den grad till vilken medlemmarna underordnar sig det gemensamt bästa, även om de drivs av en känsla av upplyst egenintresse.

Inom Förenta Nationerna sköts uppgiften att genomdriva beslut till stor del av Säkerhetsrådet och andra delar av verkställigheten delas med Sekretariatet. Båda hämmas i utövandet av sina tilldelade roller. Säkerhets­rådet lider av en oförmåga att fatta kraftfulla beslut. Sekretariatet är pressat av medlemsstaternas komplexa anspråk.

På kort sikt är fyra åtgärder möjliga för att stärka Förenta Nationernas verkställande funktion.

1 Begränsa användningen av vetorätten

FN-stadgans ursprungliga avsikt, då man gav vetorätt till de fem permanenta medlemmarna, var att förhindra säkerhetsrådet från att auktorisera militära handlingar mot den permanent medlem eller kräva att dess styrkor användes mot dess vilja. [21] Faktum är att med början under det kalla kriget har vetorätten upprepat använts av skäl som har med regional och nationell säkerhet att göra.

I sitt förslag till reformering av Förenta Nationerna från 1955 argumenterade Bahá’í International Community för det gradvisa eliminerandet av begreppen ”permanent medlemskap” och ”vetorätt” efterhand som förtroendet för Säkerhetsrådet skulle byggas upp. Idag, fyrtio år senare, upprepar vi denna position. Vi vill dock också föreslå att man som ett övergångssteg introducerar mått och steg för att begränsa utövandet av vetorätten för att återspegla Stadgans ursprungliga avsikt.

2 Formalisera ad hoc-militära arrangemang

För att stödja Förenta Nationernas fredsbevarande operationer och ge trovärdighet till Säkerhetsrådets resolutioner, bör en Internationell styrka skapas. [22] Dess lojalitet till Förenta Nationerna och dess oberoende från nationella hänsyn måste garanteras. Fullt beväpnad skall befäl och kontroll av en sådan styrka tillhöra Generalsekreteraren under Säkerhets­rådets auktoritet. Dess ekonomi skall dock beslutas av Generalförsamlingen. Då man konstruerar en sådan styrka, skall Generalsekreteraren sträva att erhålla kompetent personal från alla delar av jorden.

Om den införs på rätt sätt, kommer denna styrka också att bibringa en känsla av säkerhet som kan uppmuntra till steg i riktning mot världsomfattande nedrustning och därigenom möjliggöra en total bann­lysning av alla massförstörelsevapen. [23] Därtill och i linje med principen om kollektiv säkerhet, skulle det gradvis inses att staterna endast behöver bibehålla rustning som är tillräcklig för deras eget försvar och upprätthållandet av inre ordning.

Som ett omedelbart steg i riktning mot etablerandet av denna styrka, kan det nuvarande systemet med ad hoc-arrangemang institutionaliseras för att skapa regionala kärntrupper som kan sättas in snabbt under en kris.

3 Tillämpa principen om kollektiv säkerhet på andra problem som berör den globala gemenskapen

Även om den ursprungligen framlades i relation till hot om militär aggression, resonerar somliga att principen om kollektiv säkerhet nu kan tillämpas på ett utvidgat sätt mot alla hot som, även om de tycks vara lokala till sin natur, i realiteten är följden av det komplexa sammanbrottet av den nuvarande globala ordningen. Dessa hot innefattar men är inte begränsade till internationell drogtrafik, livsmedelssäkerhet och uppkomsten av nya globala omfattande epidemier. [24]

Vi tror att denna fråga behöver tas upp på agendan till det föreslagna Globala toppmötet. Det är dock osannolikt att de utvidgade formu­leringarna av kollektiv säkerhet skulle tas upp före det grundläggande fallet militär aggression.

4 Bibehålla framgångsrika FN-organisationer med en oberoende verkställande funktion

Några av de mera oberoende organisationerna inom FN-familjen, som Förenta Nationernas Internationella barnfond, Internationella civilflyg­organisationen, Inter­nationella postunionen, Internationella tele- och kommunikationsunionen, Internationella arbetsorganisationen och Världs­hälsoorganisationen har åtnjutit iögonfallande framgångar då de koncentrerat sig på viktiga områden av internationellt intresse.

Allmänt sett har dessa organisationer redan sin egen verkställande funktion. Deras oberoende bör bibehållas och förstärkas som en del av den internationella verkställande myndigheten. [25]

C Förstärkning av Världsdomstolen

I varje styrelsesystem erfordras en stark rättslig funktion för att moderera krafterna hos de andra grenarna och för att formulera, förkunna, beskydda och utdöma rättvisa. Strävan att skapa rättvisa samhällen har varit en av historiens grundläggande krafter[26] och utan tvekan kan ingen långvarig världscivilisation grundas om den inte är fast rotad i rättvisans princip.

Rättvisa är den enda kraft som kan omvandla den gryende medvetenheten om mänsklighetens enhet till en kollektiv vilja varigenom de nödvändiga strukturerna för ett globalt samhällsliv kan byggas med förtroende. En tid som ser världens folk vinna allt större tillgång till information av alla slag och en mångfald av idéer kommer att finna att rättvisa hävdar sig som den styrande principen i framgångsrik social organisation.

På individens nivå är rättvisa den egenskap hos människosjälen som gör varje människa i stånd att skilja sanning från lögn. I Guds åsyn, bedyrar Bahá’u’lláh, är rättvisa ”det dyrbaraste av allt” eftersom den låter varje människa se med sina egna ögon och inte genom andras, att veta genom sig egen kunskap och inte genom sin grannes eller sin grupps kunskap.

På gruppnivå är omsorg om rättvisan den oundgängliga kompassen i kollektivt beslutsfattande, eftersom den är det enda medlet varigenom enighet i tanke och handling kan uppnås. Fjärran från att uppmuntra den bestraffande anda som förr ofta har figurerat i dess namn, är rättvisa det praktiska uttrycket för medvetenheten om att, då mänsklig samverkan sker, man uppmuntrar ett konsultativt klimat, som tillåter att möjligheter undersöks lidelsefritt och att passande handlingsvägar väljs. I ett sådant klimat är de mångåriga tendenserna till manipulation och partimentalitet mycket mindre benägna att leda beslutsprocessen fel.

En sådan uppfattning om rättvisa kommer gradvis att förstärkas av insikten om, att i en ömsesidigt beroende värld, den enskildes och samhällets intressen är oupplösligt förenade med varandra. Sett på detta vis är rättvisa en tråd som måste vävas in i besluten i varje samspel, om det så är i familjen, grannskapet eller på global nivå.

Vi ser i det nuvarande FN-systemet grunden till en stärkt Världsdomstol. Den grundades år 1945 som det främsta juridiska organet inom Förenta Nationerna och den karaktäriseras av många positiva element. Det nuvarande systemet att välja domare, exempelvis, strävar att skapa en domarkår som är representativ för ett stort spektrum av folk, regioner och rättssystem. [27]

Domstolens huvudsakliga brist ligger i att den saknar myndighet att utfärda lagligt bindande beslut, förutom i de fall då stater i förväg har valt att låta sig bindas av dess beslut. Utan domsrätt är inte domstolen i stånd att utdöma rättvisa. [28] Med tiden kan Världsdomstolens beslut bli bindande och möjliga att genomdriva mot alla stater, på kort sikt kan dock Världsdomstolen stärkas genom två andra åtgärder.

1 Utöka domstolens jurisdiktion

För närvarande begränsas domstolens jurisdiktion till några få typer av fall och endast nationer har rätten att framlägga ett mål. Vi föreslår att förutom medlemsstaterna också andra organ inom Förenta Nationerna skall ges rätt att föra ärenden inför domstolen.

2 Samordna specialdomstolarna

Världsdomstolen borde verka som ett paraply för de nuvarande och tillkommande specialdomstolar, som utövar skiljedom eller dömer internationella fall inom specifika tematiska områden.

Tidiga delar av ett förenat system kan redan ses i specialdomstolar för skiljedom i sådana frågor som affärsliv och transporter och i förslagen till institutioner som Internationella brottsdomstolen och Kammaren för miljöärenden. Andra verksamhets­områden som kan behöva behandlas under ett sådant system kunde inkludera domstolar för internationell terrorism och droghandel.

 

IV. Att frigöra den enskildes förmågor: en kritisk utmaning av den gryende internationella ordningen

Det främsta målet för styrande institutioner på alla nivåer är utvecklandet av mänsklig civilisation. Detta syfte är svårt att fylla utan inspirerat och intelligent deltagande från mänsklighetens flertal i samhällets liv och förhållanden.

Med fokus på att bygga institutioner och skapa ett samhälle av nationer, har internationella institutioner genom historien varit fjärran från sinnen och hjärtan hos väldens folk. Åtskilda som de är från den internationella arenan av flera lager av styrelse och förvirrade av medias bevakning av internationella nyheter, har folkflertalet ännu inte utvecklat en tillgivenhet för institutioner som Förenta Nationerna. Endast de personer som på något sätt har tillgång till det internationella fältet genom kanaler som samhället erbjuder, tycks vara i stånd att identifiera sig med dessa institutioner.

Paradoxalt nog kan inte internationella institutioner utvecklas till en effektiv och mogen styresnivå och fylla sitt främsta syfte att hjälpa mänsklighetens civilisation framåt, om de inte erkänner och ger näring till sin relation av ömsesidigt beroende till resten av världen. Sådant erkännande skulle sätta i rörelse en sannskyldig cykel av förtroende och stöd, vilket skulle påskynda övergången till en ny världsordning.

De uppgifter som följer av utvecklingen av ett globalt samhälle behöver kapaciteter, avsevärt större än något som mänskligheten än så länge kunnat få fram. Att nå dessa nivåer kommer att kräva en oerhörd utvidgning av tillgången till kunskap för alla människor. Internationella institutioner kommer att ha framgång med att framlocka och leda de förmågor som ligger dolda hos världens folk till den grad som deras myndighetsutövning modereras av deras plikt att vinna förtroende, respekt och uppriktigt stöd från dem, vars handlingar de strävar att leda och att rådslå öppet och i största möjliga omfattning med alla, vilkas intressen påverkas.

Personer, som litar på och respekterar dessa institutioner kommer i sin tur att kräva att deras nationella regeringar ökar sitt stöd, både politiskt och ekonomiskt, till den internationella ordningen. I sin tur kommer de internationella institutionerna, med ökande inflytande och kraft, att ha en bättre position för att vidta ytterligare åtgärder för att etablera en legitim och duglig världsordning.

Förutom åtgärderna för att stärka sin uppbyggnad, behöver Förenta Nationerna ta initiativ som frigör den latenta kraften hos alla människor till att delta i denna entusiasmerande process. För detta syftemål är det berättigat att ge vissa teman, som påskyndar utvecklingen av den enskilde och samhället, särskild uppmärksamhet. Bland dessa är stöd till ekonomisk utveckling, beskydd av mänskliga rättigheter, höjande av kvinnans ställning och betoning av moralisk utveckling fyra prioriterade områden, så nära förbundna med civilisationens utveckling, att de måste betonas som del av Förenta Nationernas dagordning.

A Stödja ekonomisk utveckling

Ekonomiska utvcklingsstrategier som iscensatts av Förenta Nationerna, Världsbanken och ett flertal regeringar under de senaste femtio åren har, oavsett hur uppriktigt de formulerats och drivits, långt ifrån lyckats nå de uppsatta målen. I stora delar av världen har gapet mellan ”de som har” och ”de som inte har” vidgats och detta accelererar med den bestående olikheten i inkomstnivåer. Sociala problem har inte sjunkit undan. Faktum är att brottslighet och sjukdomar inte bara ökar, de håller på att bli allmänt förekommande och svåra att bekämpa.

Dessa misslyckanden kan spåras till ett antal faktorer. De innefattar ett felplacerat fokus på storskaliga projekt och byråkratisk över­centralisering, orättvisa villkor för internationell handel, en genom­trängande korruption som har tillåtits blomstra i hela systemet, uteslutandet av kvinnor från beslutsfattande på alla nivåer, en allmän oförmåga att säkerställa att resurserna når fram till de fattiga, och avledningen av utvecklingsresurser till militär utrustning.

Ett opartiskt studium av dessa faktorer röjer ett gängse systematiskt och grundläggande fel i det nuvarande paradigmet för ekonomisk utveckling: man tar ofta ställning till materiella behov utan att ta ställning till de andliga faktorerna och deras motivationskraft.

Utveckling bör inte sammanblandas med skapandet av ett icke hållbart konsumentsamhälle. Sant välstånd innefattar andligt såväl som materiellt välstånd. Mat, dryck, vila och ett mått av materiellt väl­befinnande är grundläggande men människor kan inte och kommer aldrig att nå självförverkligande genom dessa nödvändiga ting. Ej heller kan tillfredsställelse uppnås genom något mera ogripbara materiella framsteg som social ställning eller politisk makt. Inte ens intellektuella framsteg kan i sista hand tillfredsställa våra djupaste behov.

Det är i hungern efter något mera, något bortom oss själva, som människosjälens verklighet kan förstås på ett riktigt sätt. Även om vår naturs andliga sida skyms av den dagliga kampen för materiella resultat, kan inte längre vårt behov av det transcendenta negligeras. Således måste en beständig utvecklingsparadigm ta upp både människornas andliga strävanden och deras materiella behov och önskningar.

Fostran är den bästa investeringen i ekonomisk utveckling. ”Människan är den förnämsta talismanen. Avsaknaden av riktig fostran har emellertid lett till att hon berövats det som hon medfött äger”, skriver Bahá’u’lláh. ”Betrakta människan som en gruva rik på ädelstenar av oskattbart värde. Fostran allena kan förmå den att uppenbara sina rikedomar och göra det möjligt för mänskligheten att dra fördel därav.”[29] Fostran innebär mera än en process där man lär sig behärska ett smalt kunskapsområde eller att lära sig ett antal vardagsfärdigheter. I sanning måste fostran, som bör vara något grundläggande och absolut nödvändigt för att nå utveckling, också ta upp hur kunskap förvärvas, odla intellektet och förståndsförmågan och ingjuta hos eleven oundgängliga moraliska egenskaper.

Det är detta vida förhållningssätt till fostran som tillåter folk att bidra till skapandet av välstånd och uppmuntra till dess rättvisa fördelning. [30]

Äkta välstånd skapas då arbete utförs inte endast som ett sätt att erhålla sin försörjning utan också som ett sätt att bidra till samhället. Vi menar att meningsfullt arbete är ett grundläggande behov hos människans själ, lika viktig för individens korrekta utveckling som näringsrik kost, rent vatten och frisk luft är för kroppen.

På grund av en beroendesituations andligt skadliga egenskaper är planer, som helt fokuseras på att omfördela materiellt välstånd, dömda att misslyckas i det långa loppet. Man måste närma sig frågan om fördelning av välstånd på ett effektivt och rättvist sätt. Faktum är att den måste integreras nära med den process, som skapandet av välstånd innebär.

Vi föreslår följande rekommendation till Förenta Nationerna för att stödja en mera effektiv utveckling.

1 Inleda en beslutsam kampanj för att genomföra Agenda 21

Den handlingsplan, som formulerades vid Förenta Nationernas Konferens om miljö och utveckling innefattade ett stort antal synpunkter från övriga samhället och ett antal principer, som inte skiljer sig i större omfattning från dem som framförs i detta uttalande. Beklagligt nog har blott föga gjorts av medlemsstaterna för att genomföra de förslag som beskrivs i planen.

Om syftemålen i Agenda 21 skall mötas och nås, kan en omfattande ansträngning, olik till sin natur men jämförbar i omfång och förpliktelse med Marshallplanen för förnyad utveckling av efterkrigstidens Europa, var nödvändig. I detta fall skulle Bretton Woods-institutionerna uppmanas att inleda en tydlig kampanj för att påskynda nationella ansträngningar att implementera agendan. Ett mandat av detta slag kan endast utgå från en konferens, liknande de första Bretton Woods-mötena för femtio år sedan och inriktad på en fullständig genomgång av dessa institutioner. Syftet med denna genomgång skulle vara att tillhandahålla tillräckliga resurser för världens folk så att de kan driva lokala initiativ. Därtill bör konferensen också utöka sin agenda att också omfatta djupare frågor om global ekonomisk säkerhet, genom omdefinierandet av befintliga institutioner eller skapandet av nya strukturer. [31]

Om det visar sig framgångsrikt, kan också detta maskineri utvidgas till att samordna genomförandet av de beslut som uppnåddes vid det nyligen timade Sociala toppmötet.

B Beskydda grundläggande mänskliga rättigheter

Under de fem årtionden som gått sedan Förenta Nationerna grundades, har det framvuxit en förståelse för att mänskliga rättigheter måste erkännas och beskyddas internationellt, om fred, social utveckling och ekonomiskt välstånd skall kunna förverkligas.

Grunden för internationell överenskommelse om de mänskliga rättigheternas natur är den synnerligen viktiga Deklarationen om mänsk­liga rättigheter, som antogs av Förenta Nationerna år 1948 och som har vidareutvecklats i två internationella fördrag - det Internationella fördraget om enskilda och politiska rättigheter och det Internationella fördraget om sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter. Därtill identifierar och förfäktar ett sjuttiofemtal andra konventioner och deklarationer kvinnors och barns rättigheter, rätten till religionsfrihet och rätten till utveckling, för att nämna blott ett fåtal.

Den nuvarande hanteringen av mänskliga rättigheter i Förenta Nationerna har två framträdande tillkortakommanden: begränsade medel för genomdrivande och uppföljning och för liten betoning av det ansvar, som åtföljer alla rättigheter.

Genomdrivande av mänskliga rättigheter på internationell nivå behöver handläggas på ett sätt som liknar behandling av militär aggression under ett system för kollektiv säkerhet. Kränkandet av mänskliga rättigheter i en stat måste anses som allas angelägenhet och tvingande mekanismer måste ge möjlighet till ett förenat gensvar från hela det inter­nationella samfundets sida. Frågan om när och hur man skall intervenera för att skydda mänskliga rättigheter är svårare att besvara. Ett kraftfullt genomförande kommer att kräva ett stort mått av globalt samförstånd om vad som utgör ett uppenbart och avsiktligt övergrepp.

Viktiga steg mot en global överensstämmelse togs under den process som ledde fram till 1993 års Världskonferens om mänskliga rättigheter, som på ett otvetydigt sätt bekräftade att mänskliga rättigheter är universella, oskiljbara och ömsesidigt beroende, och avslutade den lång­variga debatten om den relativa betydelsen av enskilda och politiska rättig­heter i jämförelse med sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter. [32] Konferensresolutionerna bekräftade också att mänskliga rättigheter måste tillämpas oavsett skillnad i rasmässig bakgrund, etniskt ursprung, religiös tro eller nationell identitet. De innefattar kvinnors och mäns jämställdhet, de ger till alla personer i hela världen samma rättigheter till frihet att undersöka, finna information och utöva religion och de förkroppsligar allas rätt till grundläggande nödvändigheter som mat, skydd och hälso­vård. [33] Förutom att uppnå överensstämmelse om och stärka genom­drivandet av mänskliga rättigheter, är det viktigt att etablera en större förståelse av att till varje rättighet är en motsvarande skyldighet knuten.

Rätten att erkännas som person inför lagen medför, som ett exempel, ansvaret att följa lagen - och att göra både lagar och det legislativa systemet rättvisare. På liknande sätt medför rätten till äktenskap inom det socioekonomiska området, ansvaret att försörja familjen, att uppfostra sina barn och att behandla alla familjemedlemmar med respekt. [34] Rätten att arbeta kan inte skiljas från ansvaret att uppfylla sina skyldigheter efter sitt bästa. I vidaste mening medför begreppet ”allomfattande” mänskliga rättigheter ett ansvar mot mänskligheten i helhet.

Medan det ytterst är den enskildes plikt att infria ansvaret inom varje sådant område, är det de internationella institutionernas plikt att beskydda den tillhörande mänskliga rättigheten. Vi föreslår tre åtgärder för omedelbart beslut.

1 Stärka Förenta Nationernas maskineri för övervakning, genomförande och uppföljning

Förenta Nationernas maskineri för övervakning, genomförande och uppföljning av regeringars uppfyllande av internationella fördrag är otillräcklig. Centret för mänskliga rättigheter utgörs av en mycket liten, professionell kår som kämpar med att stödja ansträngningar att övervaka ländernas uppfyllelse av alla de fördrag som de har ratificerat.

Vi tror att de resurser, som tilldelats detta Centrum måste ökas dramatiskt om det skall kunna utföra sina skyldigheter på ett gott sätt.

2 Uppmuntra universell ratificering av internationella konventioner om mänskliga rättigheter

Ratificeringen av internationella fördrag om mänskliga rättigheter skapar en skyldighet för medlemsstaterna. Även om den inte kan genomdrivas med våld, borde General­sekreteraren och alla Förenta Nationernas organ använda varje tillfälle att uppmuntra medlemsstater att handla i denna fråga. Faktum är att en uppfordrande tidsgräns för ett universellt ratificerande kan vara ett inspirerande mål som kan sättas upp av Generalförsamlingen.

3 Säkerställa respekt för Förenta Nationernas övervakningsorgan som arbetar med mänskliga rättigheter

Eftersom mandatet för de organ, som övervakar mänskliga rättigheter, är av mycket stor vikt, behöver Förenta Nationerna vara särskilt vaksamt på de uppfattningar som skapas av dessa organs struktur och processer och lika berett att handla för att lösa besvärande situationer.

Vi tror att det vore passande att under nomineringsprocessen undersöka medlems­staternas kvalifikationer på ett synbart sätt, och att från val till medlemskap i Kommissionen för mänskliga rättigheter och andra övervakande organ, utesluta alla medlemsstater som ännu inte har ratificerat de internationella konventionerna. Även om dessa medlems­stater fortfarande har full möjlighet att delta i debatter, skyddar detta Förenta Nationerna från en potentiellt pinsam och komprometterande situation.

Vi tror också att ett enda undantag kan ges i relation till den ovannämnda regeln. Medlemsstater, som inte står under Förenta Nationernas granskning, som har tillräckligt skydd för mänskliga rättig­heter inom sina konstitutioner men som av inrikespolitiska skäl inte haft möjlighet att fullborda ratificeringsprocessen, borde inte utestängas från val till synliga positioner.

Slutligen tycks det också vara klokt att underkänna medlemsstater, som har ratificerat de internationella konventionerna men som står under granskning för omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna, från val till funktionärer vid konferenser och andra möten inom Kommisionen för mänskliga rättigheter. Detta kommer att förhindra en vidsträckt upp­fatt­ning om verksamheten som ett spel för galleriet.

C Främjande av kvinnans ställning

Skapandet av en fredlig och beständig världscivilisation kommer att vara omöjligt utan det fulla deltagandet av kvinnor inom varje mänskligt verksamhetsfält. [35] Även om detta förslag ges stöd i ökande omfattning, finns det en uppenbar skillnad mellan intellektuellt accepterande och tillämpning.

Det är dags för världens institutioner, vilka huvudsakligen består av män, att använda sitt inflytande för att stödja det systematiska inklu­derandet av kvinnor, inte av nedlåtenhet eller skenbar självuppoffring utan som en handling som motiveras av tron att kvinnornas bidrag behövs för att samhället skall utvecklas. [36] Endast då det sätts värde på kvinnors bidrag kommer de att bli eftersökta och föras in i samhällets väv. Resultatet kommer att bli en mera fredlig, balanserad, rättvis och blomstrande civilisation. [37]

Könens uppenbara biologiska skillnader behöver inte vara orsak till ojämlikhet eller oenighet. De är hellre en aspekt av komplementariteten. Om kvinnors roll som mödrar ges vederbörligt värde, kommer deras arbete att ge näring och fostran till barnen att respekteras och belönas på ett ordentligt sätt. Det skall också bekräftas att kvinnans barnafödande roll inte minskar hennes lämplighet för ledarskap eller undergräver hennes intellektuella, vetenskapliga eller kreativa förmåga. Den kan i stället bli en förstärkning.

Vi tror att framsteg på ett litet antal avgörande områden skulle ha mycket stor inverkan på kvinnornas framsteg. Vi delar med oss av följande perspektiv som är grundläggande för de rekommendationer, som följer.

Först och främst måste våld mot kvinnor och flickor, ett av de mest uppenbara och mest omfattande brotten mot mänskliga rättigheter, utplånas. Våld har varit ett ständigt inslag i livet för många kvinnor i hela världen, oavsett deras ras, klass eller utbildningsmässiga bakgrund. I många samhällen gör traditionella föreställningar om att kvinnan är underlägsen eller en börda att de blir till enkla mål för vrede och frustration. Ej heller kommer starka lagliga medel och tvångsmekanismer att ha någon större verkan förrän de stöds av en förvandling av männens attityder. Kvinnor kommer inte att vara säkra förrän ett nytt socialt samvete gör sig gällande, redan uttryckandet av nedlåtande attityder mot kvinnor, för att inte tala om varje form av fysiskt våld, kommer att bli orsak till djup skam.

För det andra, familjen förblir samhällets grundsten och beteenden som observerats och inlärts där kommer att utvecklas till samspel på alla andra samhällsnivåer. Därför måste medlemmarna i familjeinstitutionen transformeras så att principen om jämlikhet mellan kvinnor och män omfattas fullt. Om därtill kärlekens och enighetens band förstärker familjerelationerna, kommer verkan därav att sträcka sig bortom dess gränser och påverka samhället i helhet.

För det tredje, även om varje samhälles mål måste vara att fostra alla sina medlemmar, är det största behovet i detta stadium av den mänskliga historien att ge undervisning till kvinnor och flickor. [38] I över tjugo år har studier entydigt dokumenterat att, av alla möjliga investeringar, ger undervisning av kvinnor och flickor den största avkastningen i termer av social utveckling, undanröjande av fattigdom och samhällelig utveckling. [39]

För det fjärde, den globala dialogen om kvinnors och mäns roller måste stödja erkännande av den verkliga komplementariteten hos könen. Ty skillnaderna mellan dem är en naturlig bekräftelse på nödvändigheten av att kvinnor och män arbetar samman för att få sina inneboende möjlig­heter att driva civilisationen framåt att blomstra, likväl som nödvändig­heten av människosläktets fortlevnad. Denna dialog måste begrunda de historiska krafter, som har lett fram till förtrycket av kvinnor, och undersöka nya sociala, politiska och andliga verkligheter som idag omvandlar vår civilisation.

Som startpunkt för denna dialog erbjuder vi denna liknelse från bahá’ískrifterna: ”Mänsklighetens värld har två vingar - en är kvinnan och den andra mannen. Inte förrän båda vingarna är lika utvecklade kan fågeln flyga. Om en vinge skulle förbli svag, är det omöjligt att flyga.” [40] Därtill föreslår vi följande tre specifika åtgärder.

1 Öka kvinnligt deltagande i medlemsstaternas delegationer

Vi rekommenderar att medlemsstaterna uppmuntras att utnämna ett ökande antal kvinnor till ambassadörer och liknande positioner.

2 Uppmuntra universell ratificering av internationella konventioner som värnar kvinnans rättigheter och förbättrar hennes ställning

På samma sätt som med de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter, bör Generalsekreteraren och alla Förenta Nationer­nas organ överväga varje tillfälle att uppmuntra medlemsstaterna att fortsätta med ratificeringen av konventioner och protokoll som beskyddar kvinnors rättigheter och verkar för deras framsteg.

3 Framåtriktad planering för att genomföra handlingsplanen från Beijing

Deklarationen om de framåtsyftande strategierna, som antogs vid Nairobikonferensen, var mycket djärv och idérik, ändå var dess genom­förande ganska resultatlöst. [41] Vi tror att det finns en läxa man kan lära av denna olyckliga erfarenhet och att planer bör utarbetas och verkställas för att säkerställa att Handlingsplanen från Beijingkonferensen inte möter ett liknande öde.

Vi föreslår att ett övervakningssystem skapas för att förbereda statusrapporter om genomförandet av de beslutade åtgärderna och att det årligen framförs presentationer till Generalförsamlingen varvid de tjugo bästa och tjugo sämsta staterna, vad gäller åtlydnad, ska framhållas.

D Betoning av moralisk utveckling

Processen att integrera människor till större och större grupper har, även om den påverkats av kultur och geografi, i stort drivits av religionen, det mest verksamma medlet för att förändra mänskliga attityder och beteenden. Med religion menar vi dock religionens nödvändiga grund eller verklighet, inte de dogmer och den blinda imitation, som gradvis övertäckt den med en hård yta och som är orsak till dess nedgång och förtvinande.

Med ‘Abdu’l-Bahás ord: ”Materiell civilisation är som kroppen. Oavsett hur ytterst gracil, elegant och vacker den må vara, är den död. Gudomlig civilisation är som anden och kroppen får sitt liv från anden. ... Utan anden är mänsklighetens värld livlös.” [42]

Idén att understödja vissa specifika moraliska värden kan vara kontroversiellt, speciellt i denna tid av humanistisk relativism. Icke desto mindre tror vi bestämt att det existerar en gemensam uppsättning värderingar som vi förhindrats att erkänna av dem som för politiska syften överdriver smärre skillnader i religiösa eller kulturella förhållningssätt. [43] Dessa grundläggande dygder, som förkunnas av alla andliga samfund, utgör ett grundläggande ramverk för moralisk utveckling.

Då man reflekterar över de gemensamma dragen som återfinns i de stora religiösa och moraliska systemen, finner man att var och en hyllar enighet, samarbete och harmoni bland människorna, etablerar riktlinjer för ett ansvarsfullt beteende och stödjer utvecklingen av dygder, som är grunden för förtroendebaserad och principfast växelverkan. [44]

1 Stödja utvecklingen av läroplaner för moralisk fostran i skolor

Vi förordar en allomfattande kampanj för att befrämja moralisk utveckling. Enkelt uttryckt bör denna kampanj uppmana till och stödja lokala initiativ i hela världen för att införliva en moralisk dimension i fostran av barnen. Den kan nödvändiggöra hållandet av konferenser, publiceringen av tillhörande material och många andra stödjande aktiviteter, vilka alla representerar en gedigen investering i den framtida generationen.

Denna kampanj för moralisk utveckling kan börja med några få enkla begrepp. Till exempel, rättrådigt beteende, trovärdighet och hederlighet är grunden för stabilitet och framsteg; altruism bör leda all mänsklig strävan, så att uppriktighet och respekten för andras rättigheter blir en väsentlig del i varje enskild persons handlingar; tjänande av mänskligheten är den sanna källan till lycka, ära och mening i livet.

Vi tror också att kampanjen kommer att vara framgångsrik endast i den omfattning man förlitar sig på religionens kraft i detta sammanhang. Doktrinen om åtskillnaden av kyrka och stat skall inte användas som en sköld för att blockera detta välgörande inflytande. Tvärtom, religiösa samfund måste dras in som samarbetspartner i detta viktiga initiativ.

Efterhand som den går framåt, kommer denna kampanj att påskynda en process av individuellt stärkande som kommer att omvandla det sätt på vilket folk, oavsett ekonomisk klass, social ställning eller etnisk, rasmässig eller religiös bakgrund, samverkar med sitt samhälle.

V. En vändpunkt för alla nationer:
En kallelse till världens ledare

Vi har nått en vändpunkt för nationernas framsteg.

”Enandet av hela mänskliga är hallstämpeln för det stadium vilket det mänskliga samhället nu närmar sig. Familjens, stammens, stadsstatens och nationens enande har stegvis vunnits och fullt upprättats. Världens enande är målet mot vilket en plågad mänsklighet strävar. Nationsbyggandet har nått sitt slut. Anarkin inbyggd i statlig suveränitet rör sig mot en höjdpunkt. En värld som växer till mognad måste överge denna fetisch, erkänna enheten och helheten i mänskliga samband och en gång för alla upprätta det maskineri som bäst kan förkroppsliga denna dess livs fundamentala princip.” [45]

För över ett århundrade sedan lärde Bahá’u’lláh att det endast finns en Gud, att det bara finns ett människosläkte och att alla världens religioner representerar stadier i uppenbarelsen av Guds vilja och syfte med mänskligheten. Bahá’u’lláh förkunnade ankomsten av den tid, som förut­skickats i alla världens heliga skrifter, då mänskligheten till slut skulle bevittna alla folks förenande i ett fredligt och integrerat samhälle.

Han sade att människans livsmål inte endast ligger i skapandet av ett materiellt blomstrande samhälle, utan också i konstruktionen av en global civilisation, där individer uppmuntras att handla som moraliska varelser som förstår sin sanna natur och är i stånd att utvecklas i riktning mot en större uppfyllelse som ingen grad av materiellt välstånd ensamt kan bibringa.

Bahá’u’lláh var också bland de första att använda uttrycket ”ny världsordning” för att beskriva de betydelsefulla förändringarna i världens politiska, sociala och religiösa liv. ”Tecknen på förestående omvälvningar och kaos kan nu igenkännas i det att den nuvarande ordningen är beklagligt ofullkomlig,” skrev Han. ”Snart skall den nuvarande ordningen vecklas samman och en ny vecklas ut i dess ställe.”[46]

För detta syfte ålade Han samhällets ledare och medborgare samma maning: ”Det tillkommer inte honom att yvas, som älskar sitt eget land, utan hellre honom som älskar hela världen. Jorden är blott ett land och mänskligheten dess medborgare.”[47]

Framför allt måste ledarna för nästa generation motiveras av en uppriktig önskan att tjäna hela samhället och måste förstå att ledarskap är ett ansvar, inte en väg som leder till privilegier. I alltför lång tid har ledarskap uppfattats av både ledare och efterföljare som utövandet av kontroll över andra. I sanning, denna tid fordrar en ny definition av ledarskap och en ny typ av ledare. [48]

Detta är särskilt sant på den internationella scenen. För att upprätta en känsla av tillit, vinna förtroende och inprägla en innerlig tillgivenhet i världens människors hjärtan för den internationella ordningens institutioner, måste dessa ledare begrunda sina egna handlingar.

Genom ett ofläckat vitsord av personlig integritet måste de hjälpa till att återupprätta förtroende och förlitande på styre. De måste förkroppsliga egenskaperna uppriktighet, ödmjukhet och uppriktighet med syfte att söka sanningen i en situation. De måste vara hängivna till och ledas av principer och därigenom verka för mänsklighetens i helhet bästa och långtsyftande intressen.

”Låt er blick omfatta hela världen snarare än att begränsas till era egna jag,” skrev Bahá’u’lláh. ”Sysselsätt er inte med era egna bekymmer, låt era tankar fästas på det som kommer att återupprätta mänsklighetens lycka och helga människornas hjärtan och själar.” [49]

 

Noter

[1] Boutros-Ghali, Boutros. Handlingsprogram för fred, förebyggande diplomati, fredsskapande och fredsbevarande, generalsekreterarens rapport i enlighet med uttalandet av säkerhetsrådets toppmöte den 31 januari 1992. Stockholm, Svenska ekumeniska nämnden, 1993.

[2] Säkerligen utgör inledningen till Förenta Nationernas stadga ett av de mest inspirerade avsnitten i det mänskliga samarbetets historia: ”Vi, de förenta nationernas folk, beslutna att rädda kommande släktled undan krigets gissel, som två gånger under vår livstid tillfogat mänskligheten outsägliga lidanden, att ånyo betyga vår tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, på den enskilda människans värdighet och värde, på lika rättigheter för män och kvinnor samt för stora och små nationer, att skapa de villkor, som äro nödvändiga för upprätthållande av rättvisa och aktning för förpliktelser, härrörande ur fördrag och andra källor till den internationella rätten, att främja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor under större frihet Och att i dessa syften öva fördragsamhet och leva tillsammans i fred med varandra såsom goda grannar, förena våra krafter till upprätthållande av internationell fred och säkerhet, godtaga grundsatser och införa metoder, som giva säkerhet för att vapenmakt icke kommer till användning annat än i gemensamt intresse, samt anlita internationella verksamhetsformer för att främja sociala och ekonomiska framsteg för alla folk; Hava överenskommit att förena våra ansträngningar för att förverkliga dessa syftemål. I enlighet härmed hava våra regeringar genom sina i San Francisco församlade ombud, vilka företett fullmakter, som befunnits i god och behörig form, enats om föreliggande Förenta Nationernas stadga och upprätta härmed en internationell organisation, som skall bära namnet Förenta Nationerna.

Förenta Nationerna. Förenta Nationernas stadga och stadga för den internationella domstolen. Förenta Nationernas informationskontor för de nordiska länderna, 1993. DPI/511.

[3] World Bank.World Development Report. Oxford, Oxford University Press, 1994. s.162-163.

[4] Det finns en rad nyligen framlagda förslag som diskuterar behovet av reformer inom specifika ämnesområden av FN-systemet.Vår gemensamma framtid , rapporten från Världskommissionen för miljö och utveckling, föreslog till exempel en rad förändringar, som skapandet av en speciell ”FN-styrelse för uthållig utveckling” med uppgift att koordinera FN:s agerande för främjande av utveckling samtidigt som miljön skyddas. Världskommissionen för miljö och utveckling. Vår gemensamma framtid. Stockholm, Prisma/Tiden, 1988.

Brandtrapporten – ett program för överlevnad ger likaledes förslag på reformer inom det kritiska finans, handels och energiområdet, eftersom de påverkar obalansen i nord-syd förhållandet.

Brandtkommissionen. Brandtrapporten – ett program för överlevnad, sammanfattning. Stockholm, SIDA, 1981.

Litteratur som förespråkar omfattande förändringar av Förenta Nationerna är stor och fortsätter att växa, speciellt i anslutning till femtioårsjubileet av Förenta Nationerna. Den första större och seriösa omvärderingen av Förenta Nationerna började på 1950-talet, i anslutning till stadgans tio­årsjubileum. I detta avseende måste publiceringen år 1958 av World Peace Through World Law av Luis B. Sohn och Grenville Clark, som var bland de första allvarliga förslagen att förespråka eliminerande av vetorätten, ses som en milstolpe.

Grenville Clark och Luis B. Sohn. World Peace Through World Law. Cambridge, Mass., Harvard University Press, 1988.

Mer nytillkomna förslag sträcker sig från Stockholmsinitiativet, som ger en allmän vision av vad som skulle kunna göras för att stärka Förenta Nationerna, till Harald Stassens nyligen utkomna United Nations, a Working Paper for Restructuring som ger förslag artikel för artikel till hur man kan skriva om FN-stadgan. Benjamin Ferenczs senaste bok New Legal Foundations for Global Survivalger en serie skarpa och legalt orienterade förslag till reformer grundade på antagandet att nationer, folk och individer måste vara fria att söka sina öden på det sätt de ser som lämpligt – förutsatt att detta inte hotar att förstöra fundamentala mänskliga rättigheter för andra att leva i fred och värdighet.

The Stockholm Initiative on Global Security and Governance. Common Responsibility in the 1990's. Stockholm, Stadsrådsberedningen, Stockholm, Sverige, 1991.

Harald Stassen. United Nations, A Working Paper for Restructuring. Minneapolis, Learner Publications Company, 1994.

Benjamin Ferencz. New Legal Foundations for Global Survival. Oceana Publications, 1994.

[5] Kommissionen för globalt samarbete.Vårt gemensamma grannskap. Stockholm, Utbildningsförlaget Brevskolan, 1995.

[6] Många tänkare har erkänt enhetens realitet och förstått dess implikationer för utvecklingen av det mänskliga samhället, inklusive paleontologen Richard Leaky, ”Vi är en art, ett folk. Varje individ på denna jord är medlem av ‘homo sapiens sapiens’ och de geografiska skillnader vi ser mellan folk är bara biologiska nyanser på samma grundläggande tema. Den mänskliga kapaciteten för kultur tillåter dess utveckling i varierande och färggranna skiftningar. De ofta mycket djupa skillnaderna mellan sådana kulturer skall inte ses som gränser mellan människor. I stället bör kulturer tolkas för vad de verkligen är; den yttersta förklaringen av att tillhöra den mänskliga arten.”
Richard E. Leaky och Rodger Lewin. Origins, What new discoveries reveal about the emergence of our species and its possible future. New York, Dutton, 1977.
I allmänna termer erbjuder Shoghi Effendis skrifter en genomgripande och omfattande redo­görelse för begreppet mänsklighetens enhet. En kort sammanfattning av begreppet som bahá’íer ser det finns i The World Order of Bahá’u’lláh.
Shoghi Effendi. The World Order of Bahá’u’lláh. Wilmette, Ill., Bahá’í Publishing Trust, 1938. s. 42-43.

[7] Vi är inte ensamma om att ge detta förslag. Kommissionen för globalt samarbete skriver i Vårt gemensamma grannskap, ”Vår rekommendation är att generalförsamlingen bör komma överens om att hålla en världskonferens om samarbete 1998 och att besluten ratificeras och verkställs cirka år 2000.”
Kommissionen för globalt samarbete. Vårt gemensamma grannskap. Stockholm, Utbildningsförlaget Brevskolan, 1995.

[8] Två ofta använda sentenser illustrerar denna princip. ”Litet är vackert” ett uttryck formulerat redan tidigt på 70-talet som en ekonomisk princip är lika tillämpbar på styrning. Schumacher förklarar, ”I människans angelägenheter verkar det alltid finnas ett behov för åtminstone två saker på samma gång, som vid en ytlig betraktelse kan verka oförenliga och utesluta varandra. Vi behöver alltid både frihet och ordning. Vi behöver frihet för många, många små självständiga enheter och på samma gång, ordningen från storskalig, möjligen global, enighet och koordination.
Schumacher, E. F. . Small is Beautiful, Economics as if People Mattered. New York, Harper and Row, 1973. s. 65.
”Tänk globalt, handla lokalt” är en slogan som framförts av människor som är engagerade i miljö- och utvecklingsfrågor, och den fångar ett perspektiv där behovet av en samlad, gemensam global koordinering balanseras väl med behovet för lokalt och nationellt självbestämmande.

[9]”Långt ifrån att syfta till en nedbrytning av samhällets rådande grundvalar, söker den bredda dess bas, att omvandla dess institutioner på ett sätt som står i överensstämmelse med behoven hos en ständigt föränderlig värld. Den kan inte komma i konflikt med några rättmätiga trohetsband, inte heller kan den underminera väsentliga lojaliteter. Dess syfte är varken att kväva en sund och intelligent patriotisms låga i människornas hjärtan, eller att avskaffa det system av nationellt självstyre, som är så väsentligt om det skadliga i överdriven centralisering skall kunna undvikas. Den bortser inte från, och inte heller försöker den undertrycka, mångfalden i etniskt ursprung, i klimat, i historia, i språk och tradition, i tänkande och vanor, som särskiljer världens folk och nationer. Den uppmanar till en vidare lojalitet, till en mera omfattande strävan än vad som någonsin har besjälat människosläktet. Den yrkar på en underordning av nationella impulser och intressen till förmån för en enad värld. Den tillbaka­visar en överdriven centralisering, å ena sidan, och förkastar alla försök till likformighet å den andra.”
Shoghi Effendi, The World Order of Bahá’u’lláh Wilmette, Ill.: Bahá’í Publishing Trust. 1974. s. 41-42.

[10] Då han skrev under 1930-talet, skissade Shoghi Effendi, som då ledde det världsomspännande bahá’í-samfundet på några av funktionerna och ansvarsområdena för en framtida världslegislatur. Bland övrigt skrev han: ”en världslegislatur, vars medlemmar skall, som hela mänsklighetens förtroendemän ... genomdriva sådana lagar som erfordras för att reglera livet, tillfredsställa behoven och justera relationerna för alla raser och folk.”
Shoghi Effendi, The World Order of Bahá’u’lláh Wilmette, Ill.: Bahá’í Publishing Trust. 1974. s. 203.
Detta synsätt delas av sådana forskare som Jan Tinbergen, mottagare av 1969 års Nobelpris i ekonomi, som yttrade: ”Mänsklighetens problem kan inte längre lösas av nationella regeringar. Det som behövs är en Världsregering. Detta kan bäst uppnås genom att man stärker FN-systemet.”
Förenta Nationernas Utvecklingsprogram (UNDP). Rapport över mänsklig utveckling 1994. Global Governance for the 21st Century. New York: Oxford University Press. s. 88.

[11] Bahá’í International Community.Proposals to the United Nations for Charter Revision, 23 maj, 1955.

[12] Genomgående i Sina skrifter använder Bahá’u’lláh termerna ”ordning”, ”världsordning” och ”ny världsordning” för att beskriva den pågående och oerhörda serien av förändringar i världens politiska, sociala och religiösa liv. Sent under 1860-talet skrev Han: ”Världens jämvikt har rubbats genom det vibrerande inflytandet av denna största, denna nya världsordning. Mänsklighetens livsordning har omstörtats genom kraften i detta enastående, detta underbara system - vars like mänskliga ögon aldrig har skådat.”
Bahá’u’lláh, Kitáb-i-Aqdas, översatt av Shoghi Effendi och en kommitté vid Bahá’í Världscentrum. Haifa, Bahá’í Världscentrum, 1992.

[13] ‘Abdu’l-Bahá.The Secret of Divine Civilization. Övers. Marzieh Gail. Wilmette Ill., Bahá’í Publishing Trust, 1957. s.54.

[14] United Nations Research Institute for Social Development UNRISD, States of Disarray, The social effects of globalization. London, KPC Group, 1995. s. 106-109.

[15] Det finns många sätt, på vilka en sådan Kommission eller rent av Världslegislaturen själv, kan handla för att bestämma rättvisa och riktiga gränser för alla nationer. Lika skrämmande som uppgiften kan tyckas vara är den en viktig del i processen att bygga en ny ordning. ‘Abdu’l-Bahá skrev: ”Sann civilisation kommer att visa sitt baner i världens mitt när ett visst antal av dess framträdande och högt sinnade härskare - de stålande exemplen på hängivenhet och beslutsamhet - för hela mänskligheten goda och lycka, skall resa sig med fast beslut och klar vision för att etablera den Universella fredens sak. De måste göra Fredens sak till föremål för allmänt rådslag och sträva att med alla till buds stående medel etablera en union av världens nationer. De måste underteckna ett bindande förbund och etablera ett förbund, vars föreskrifter skall vara sunda, obrytbara och slutgiltiga. De måste kungöra det inför hela världen och erhålla hela världens stöd till det. Denna högsta och ädla föresats - den sanna källan till fred och välgång för hela världen - skall betraktas som helig av alla som bor på jorden. Alla mänsklighetens krafter måste mobiliseras för att säkerställa stabiliteten och beständigheten av detta Största förbund. I denna allomfattande pakt måste varje nations begränsningar och gränser fastslås klart, de principer, som bär upp relationerna mellan en regering och andra fastställas klart och alla internationella överenskommelser och skyldigheter fastställas. På motsvarande sätt skall omfattningen av varje regerings rustningar begränsas bestämt, ty om förberedelserna för krig och en nations militära förband tilläts växa, skulle det uppväcka misstänksamhet hos andra. Den grundläggande princip, som bär upp denna högtidliga pakt, skulle vara så fast att om någon regering senare bryter mot någon av dess föreskrifter, skall alla jordens regeringar resa sig för att reducera den till total underkastelse, ja, mänskligheten i dess helhet skulle bestämma sig att med alla medel, som står till dess förfogande, förgöra den regeringen. Om detta det främsta av alla läkemedel ges till mänsklighetens sjuka kropp, kommer den att med visshet återhämta sig från sina sjukdomar och kommer att förbli evigt trygg och säker.”
‘Abdu’l-Bahá, The Secret of a Divine Civilization. Övers: Marzieh Gail till engelska. Wilmette, Ill.: Bahá’í Publishing Trust. 1957. s. 64-65.

16 Enligt en nyligen publicerad artikel i The New York Times, ökade gåvorna till välgörenhet 1994 med 3,6 procent till 130 miljarder dollar.
Karen W. Arenson, ”Charitable Giving Rose 3.6% in 1994, Philantropy Trust Says”
The New York Times , Torsdag 25 maj 1995, sektion A. s. 22.

17 ”Angående hela frågan om ett internationellt språk ... vi är som bahá’íer mycket att angelägna att se ett universellt hjälpspråk antaget så snart som möjligt; vi förespråkar inte något visst språk för detta ändamål. Om världens regeringar enas om ett befintligt språk eller ett nykonstruerat att användas internationellt, skulle vi hjärtinnerligen stödja det för vi önskar se detta steg i förenandet av människosläktet inträffa så snart som möjligt.”
Shoghi Effendi, Directives of the Guardian. Wilmette, Ill.: Bahá’í Publishing Trust. s. 39.
Då vi framlägger detta förslag vill vi fästa uppmärksamheten vid termen ”hjälpspråk”. Bahá’ílärorna uppskattar och stödjer kulturell mångfald, inte uniformitet. Vid denna tidpunkt i historien kan vi inte se införandet av ett enda språk i hela världen. Det vi föreställer oss är närmare bestämt att världens nationer och folk skall behålla sina egna lokala och nationella språk - och samtidigt uppmuntras att lära sig ett universellt språk. Givetvis skall ett sådant tillkommande språk läras ut som ett obligatoriskt ämne i alla skolor i världen. Detta skall dock på intet sätt förhindra rättmätiga uttryck för nationell och lokal språklig och kulturell mångfald.

18 ”Den dagen närmar sig då alla världens folk kommer att ha antagit ett världsspråk och en gemensam bokstavsskrift”, skrev Bahá’u’lláh vid slutet av artonhundratalet. ”När detta uppnåtts skall det för en person, som färdas till vilken stad som helst, vara som om han kom till sitt eget hem.”
Bahá’u’lláh, Axplock från Bahá’u’lláhs skrifter. Övers: Shoghi Effendi till engelska. Stockholm, Bahá’íförlaget AB. 1978. s.190.

19 I ett ”särskilt bidrag” till 1994 års Human Development Report skriver James Tobin, vinnare av 1981 års nobelpris i ekonomi, att ”en permanent gemensam valuta” skulle eliminera mycket om inte all turbulens som idag förknippas med den enorma valuta spekulationen på dagens valuta marknad. Med hänsyn till att en sådan enda världsvaluta antagligen ligger långt in i framtiden, föreslår han som en tillfällig åtgärd att en ”internationell enhetlig skatt” på punktvisa transaktioner i utländsk valuta.
United Nations Development Programme (UNDP). Human Development Report 1994. A Tax on International Currency Transactions. New York, Oxford University Press. s. 70.

20 Principen om kollektiv säkerhet lades fram av Bahá’u’lláh för över ett århundrade sedan i brev till världens konungar och övriga härskare: ”Var förenade, o jordens konungar, ty därigenom stillas tvedräktens stormar mellan er och era folk finner ro, om ni är bland dem som förstår. Skulle någon bland er gripa till vapen mot någon annan, res er då alla mot honom, ty detta är intet annat än uppenbar rättvisa.”
Bahá’u’lláh, Axplock från Bahá’u’lláhs skrifter. Övers: Shoghi Effendi till engelska. Stockholm, Bahá’íförlaget AB. 1978. s.190.

21 The Report of the Independent Working Group on the Future of the United Nations.The United Nations in its Second Half-Century. Yale University Press Service, 1995. s. 16.

22 Glenview Foundation, The Stassen Draft Charter for a New United Nations to Emerge from the Original, to Serve World Peace and Progress for the Next Forty Years. Phildadelphia, Glenview Foundation, 1985.
Grenville Clark och Louis B. Sohn, World Peace Through World Law. Cambridge, Mass., Harvard University Press, 1966.
Keith Hindell, ”Reform of the United Nations?” i The World Today, Journal of the Royal Institute of International Affairs. United Kingdom, feb. 1992.Vol. 48, Nr. 2, s. 30-33.
John Logue, ”New World Order Means Reformed U.N.”, World Federalist News, juli, 1992.
Benjamin B. Ferencz och Ken Keyes Jr. Planethood, The Key to Your Future. Coos Bay, Oregon, Love Line Books, 1991.
Boutros-Ghali, Boutros. Handlingsprogram för fred, förebyggande diplomati, fredsskapande och fredsbevarande, generalsekreterarens rapport i enlighet med uttalandet av säkerhetsrådets toppmöte den 31 januari 1992. Stockholm, Svenska ekumeniska nämnden, 1993.

23 Detta betyder inte att steg i riktning mot att förbjuda sådana vapen inte skall invänta inrättandet av en sådan styrka. Vi stöder helhjärtat nuvarande åtgärder att förnya Icke-spridningsavtalet av kärnvapen och att grundligt etablera ett omfattande förbud mot kärnvapentester, liksom alla vidare ansträngningar att eliminera kärnvapen, kemiska och/eller biologiska vapen. Likaledes måste kraftigare ansträngningar göras för att begränsa och kontrollera konventionella vapen t.ex. landminor, som dödar urskillningslöst.

24 Mahbub ul Haq, 1994. Senior Advisor till UNDP Administrator. Ledare för gruppen som förbereder UNDP:s årliga Human Development Report som, under de sista åren, gett nya insikter i utvecklingsteori och praktik, inklusive ett nytt koncept för mänsklig säkerhet.

25 Erskine Childers, ed.Challenges to the United Nations, Building a Safer World. New York, St. Martin's Press, 1994. s. 21-25.

26 John Huddleston, The Search for a Just Society. Kidlington, Oxford, George Ronald, 1989.

27 För omkring 75 år sedan gav ‘Abdu’l-Bahá följande förslag till en framtida världsdomstol: ”nationalförsamlingarna i varje land och nation - det vill säga parlamenten - bör välja två eller tre personer som är de främsta i landet och är väl insatta i internationella lagar och relationerna mellan regeringar och medvetna om de grundläggande behoven i mänsklighetens värld i denna dag. Antalet av dessa representanter bör stå i proportion till det landet invånarantal. Valet av dessa själar, som väljs av nationalförsamlingen, måste bekräftas av överhus, kongress och regeringen och därtill av presidenten eller monarken så att dessa personer är hela nationens och regeringens representanter. Den Högsta domstolen kommer att bestå av dessa personer och hela mänskligheten har på så sätt en del däri, ty var och en av dessa delegater är fullt representativ för sin nation. Då den Högsta domstolen fattar ett beslut om en internationell fråga, vare sig enhälligt eller genom majoritetsbeslut, kommer det inte längre att finnas någon ursäkt för den klagande eller grund för protest för den försvarande. I det fall någon av regeringarna eller nationerna är försumliga eller försinkar utövandet av det ovederläggliga beslutet från den Högsta domstolen, kommer resten av världens nationer att resa sig mot den, ty alla världens regeringar och nationer stödjer denna Högsta domstol. Betänk vilken fast grund detta är! Men genom ett begränsat och kringskuret Förbund kommer inte detta förslag att förverkligas som det borde.”

28 För närvarande är domstolens jurisdiktion till exempel begränsad till 1) fall där parterna hänskjuter tvister till den genom ett speciellt avtal, 2) frågor som rör ett avtal eller en konvention som trätt i kraft och som ger hänvisning till domstolen, och 3) specifika typer av juridiska dispyter mellan stater där staterna har erkänt domstolens bindande utslag.
Europa World Year Book 1994. Vol. 1. International Court of Justice. s.22.

29 Bahá’u’lláh.Axplock från Bahá’u’lláhs skrifter. Stockholm, Bahá’í-Förlaget, 1978
”Det främsta, viktigaste kravet är stödet till undervisning. Det är otänkbart att någon nation skulle kunna uppnå välstånd eller framgång utan att denna ytterst viktiga, denna grundläggande angelägenhet förs framåt. Den grundläggande anledningen till folkens nedgång och fall är okunnighet. I dag är huvuddelen av folket oinformerat om ens de grundläggande förhållandena, så mycket mindre de då förstår kärnan i samtidens viktiga problem och komplexa behov.
Samma skillnad kan förmärkas i djurens värld, några har tämjts och fostrats, andra har lämnats vilda. Beviset är klart att naturens värld är ofullkomlig, fostrans värld är fullkomlig. Det vill säga, människan räddas från naturnödvändigheterna genom fostran och kultur, följaktligen är bildning nödvändigt, obligatoriskt. Men bildning finns av olika slag. Det finns träning och utveckling av den fysiska kroppen som ger styrka och tillväxt. Det finns intellektuell bildning eller mental träning varigenom skolor och kollegier grundas. Det tredje slaget av bildning är andens. Genom den Helige andes andedräkt lyfts människan till moralens värld och upplyses av de gudomliga gåvornas ljus. Den moraliska världen kan nås endast genom Verklighetens sols strålar och den gudomliga andens vederkvickande liv.”
‘Abdu’l-Bahá, i ett anförande hållet i St. Paul den 20 september 1912. The Promulgation of Universal Peace. s. 329-330

30 Regeringar och deras partners bör komma ihåg att materiell jämlikhet varken är uppnåelig eller önskvärd. Materiell jämlikhet är en chimär. Men vid olika tidpunkter i utvecklingen kommer det att bli nödvändigt att omfördela en del av världens rikedom. Ty det blir alltmer uppenbart att inte heller otyglad kapitalism kan ge ett svar. En del regleringar och omfördelningar är nödvändiga för att främja materiell rättvisa. I detta hänseende är en inkomstskatt, rent principiellt, ett av de mest rättvisa och skäliga medlen Att frivilligt dela med sig av rikedomar – både på det individuella och institutionella planet bör också vara av betydelse. Lika möjligheter till ekonomiskt framåtskridande måste dock byggas in i själva grunden för den nya ordningen. Slutligen är den viktigaste regleringen av alla ekonomiska system den moraliska regleringen som börjar i människors hjärtan och tankar.

31 Etablerandet av den globala miljöfonden (Global Environment Facility–GEF) är ett berömvärt första steg i rätt riktning och kan bli användbar i ett längre perspektiv, som ett av redskapen att utgöra grunden för finansiering av Agenda 21, om dess operationella skala utökas och dess mandat omformuleras.

32 World Conference on Human Rights. Vienna Declaration and Programme of Action. 14-25 juni, 1993. Wien. Österrike.

33 Ett ytterligare utvecklande av detta begrepp kan återfinnas i The Prosperity of Humankind, ett uttalande från Bahá’í International Community, Kontoret för offentlig information, som publicerades i februari 1995: ”Den aktivitet som är närmast länkad till den medvetenhet som utmärker den mänskliga naturen är individens eget utforskande av verkligheten. Friheten att undersöka tillvarons syfte och att utveckla den mänskliga naturens förmågor som gör detta möjligt, kräver skydd. Människor måste var fria att äga kunskap. Att sådan frihet ofta missbrukas och att sådant missbruk i stor omfattning uppmuntras av egenskaper i det samtida samhället, undanröjer inte till någon grad det rättmätiga hos denna impuls.
Det är denna särskiljande impuls av mänskligt medvetande som ger den moraliska drivkraften för instiftandet av många av de rättigheter som ingår i den Universella deklarationen och de anslutande fördragen. Universell utbildning, frihet till rörelse, tillgång till information och möjligheten att delta i det politiska livet är alla aspekter på att den verkar och som kräver uttrycklig garanti från det internationella samfundet. Samma är sant om frihet till åsikt och tro inklusive religionsfrihet, och rätten att ha åsikter och att uttrycka dessa åsikter på ett passande sätt.
Eftersom mänskligheten är en och odelbar, föds varje medlem av släktet in i världen som ett ansvar för helheten. Detta förvaltarskap utgör den moraliska grunden för de flesta andra rättigheter - främst ekonomiska och sociala - som Förenta Nationernas instrument på liknande sätt försöker definiera. Familjens och hemmets säkerhet, ägandet av egendom och rätten till privatliv utgår alla från ett sådant förvaltarskap. Samhällets skyldighet omfattar att möjliggöra arbete, mental och fysisk hälsovård, social säkerhet, rättvisa löner, vila och rekreation och ett stort antal andra rimliga förväntningar från de enskilda samhällsmedlemmarnas sida.
Principen om kollektivt förvaltarskap skapar också varje persons rätt att förvänta sig att de kulturella betingelser, som är nödvändiga för hans eller hennes identitet erhåller skydd från nationell och internationell lag. Likartat den roll som spelas av genpoolen i mänsklighetens och dess omgivnings biologiska liv, är den oerhörda rikedomen i kulturell mångfald som uppnåtts under tusentals år livsnödvändig för människosläktets sociala och ekonomiska utveckling, då det når sin kollektiva mognadstid. Det representerar ett arv som måste tillåtas bära frukt i en global civilisation. Å ena sidan behöver kulturella uttryck skyddas från att kvävas från de materiella inflytanden som för tillfället dominerar. Å andra sidan måste kulturer göras i stånd att samverka med varandra i ständigt föränderliga civilisationsmönster, fria från manipulation med partipolitiska syften.”
Bahá’í International Community, Kontoret för offentlig information, The Prosperity of Humankind Haifa: Bahá’í Världscentrum. 1995

34 ”Betrakta världens nationer som medlemmarna i en familj. En familj är en nation i miniatyr. Förstora helt enkelt hushållets krets och du har nationen. Förstora nationernas krets och du har hela mänskligheten. De förhållanden som omger familjen omger hela nationen. Det som händer i familjen är det som händer i nationens liv. Skulle det stödja en familjs framsteg och utveckling om oenighet skulle framträda bland dess medlemmar, som alla bekämpar och bestjäl varandra, är avundsjuka och villiga att hämnas varje oförrätt, och söka egen vinning? Nej, detta skulle vara orsak till utplånande av framsteg och framgång. Så är det i nationernas stora familj, ty nationer är blott samlingar av familjer. Därför, på samma sätt som strid och oenighet förstör en familj och hindrar dess utveckling, förstörs nationer och förhindras utveckling.”
‘Abdu’l-Bahá, The Promulgation of Universal Peace Comp. Howard MacNutt. Wilmette, Ill., Bahá’í Publishing Trust. 1982. s. 157.

35 ”Då hela mänskligheten kommer att nå samma möjligheter till utbildning och då jämlikhet mellan män och kvinnor inses, kommer grundvalarna till krig att utplånas helt. Utan jämlikhet kommer detta att vara omöjligt därför att alla skillnader och utmärkande drag befordrar splittring och strid. Jämlikhet mellan man och kvinna befordrar avskaffandet av krig av den anledningen att kvinnor aldrig kommer att vilja sanktionera det. Mödrar kommer inte att ge sina söner som offer på slagfältet efter tjugo års oro och kärleksfull hängivenhet då hon har fostrat dem från första barndomen, oavsett vilken sak de kallas till att försvara. Det finns inget tvivel att då kvinnor når lika rättigheter, kommer krig att hela upphöra inom mänskligheten.”
‘Abdu’l-Bahá, The Promulgation of Universal Peace Comp. Howard MacNutt. Wilmette, Ill., Bahá’í Publishing Trust. 1982. s. 174-175.

36 ”Låt det bli känt ännu en gång att tills kvinnor och män erkänner och förverkligar jämlikhet, kommer social utveckling, här eller annorstädes, inte att vara möjlig. Ty mänsklighetens värld består av två slags medlemmar: en är kvinnan och den andra är mannen. Tills dessa två medlemmar är lika i styrka, kan inte mänsklighetens enhet etableras och mänsklighetens lycka och glädje kommer inte att bli en verklighet. Om Gud så vill skall det bli så.” Från ett anförande av ‘Abdu’l-Bahá inför Federation of Women’s Clubs, Chicago, Illinois, 2 maj 1912.
‘Abdu’l-Bahá, The Promulgation of Universal Peace Comp. Howard MacNutt. Wilmette, Ill., Bahá’í Publishing Trust. 1982. s. 77.

37 ”I förfluten tid har världen styrts med maktmedel och mannen har härskat över kvinnan på grund av sina både till kropp och sinnelag våldsammare och mer aggressiva egenskaper. Men balansen håller redan på att förändras, maktmedel förlorar sitt herravälde och andlig vakenhet, intuition och de andliga egenskaperna kärlek och välvilja, som är kvinnans styrka, vinner inflytande. Därför kommer den nya tidsåldern att bli mindre maskulin och mer genomsyrad av feminina ideal, eller, för att uttrycka det tydligare, en tidsålder under vilken civilisationens maskulina och feminina inslag kommer att väga mer jämnt.”
‘Abdu’l-Bahá, citerad i J. E. Esslemont, Bahá’u’lláh och den nya tidsåldern, Bahá’íförlaget AB, Stockholm. 1976. s. 155.

38 Denna princip att kvinnor och flickor skall få företräde framför män och pojkar vad gäller tillgång till utbildning, har sedan lång tid varit en princip i bahá’ílärorna. Vid ett anförande 1912 sade ‘Abdu’l-Bahá: ”Då Han [Bahá’u’lláh] proklamerade mänsklighetens enhet, lärde Han att män och kvinnor är jämlika i Guds åsyn och att det inte finns någon särskillnad som skall göras mellan dem. Det enda skillnaden som finns mellan dem nu är en följd av brist på utbildning och skolning. Om kvinnan ges lika tillgång till bildning, kommer särskillnad och tecken på underlägsenhet att försvinna. ... Därtill, fostran av kvinnor är av större betydelse än fostran av män, dy de är släktets mödrar och mödrar vårdar barnen. Barnens första lärare är mödrarna. Därför måste de vara väl skolande för att fostra både söner och döttrar. Det finns många påbud i Bahá’u’lláhs skrifter som berör detta.
Han förkunnade antagandet av samma kursplan för män och kvinnor. Döttrar och söner måste följa samma läroplan och därigenom befordra jämlikheten mellan könen.”
‘Abdu’l-Bahá, The Promulgation of Universal Peace Comp. Howard MacNutt. Wilmette, Ill., Bahá’í Publishing Trust. 1982. s. 174-175.

39 Lawrence H. Summers, vicepresident och chefsekonom på världsbanken, Investing in All the People, 1992. Även, USAID. 1989. Technical Reports in Gender and Development. Making the Case for the Gender Variable, Women and the Wealth and Well-being of Nations. Office of Women in Development.

40 Selections from the Writings of ‘Abdu’l-Bahá. Sammanställd av Universella Rättvisans Hus forskningsavdelning. Översatt av en kommitté vid Bahá’í Världscentrum och av Marzieh Gail. Great Britain, W & J. Mackay Ltd., 1978.

41 The Nairobi Forward-Looking Strategies for the Advancement of Women. As adopted by the World Conference to Review and Appraise the Achievements of the United Nations Decade for Women: Equality, Development and Peace, Nairobi, Kenya, 15-26 juli, 1985.

42 Selections from the Writings of ‘Abdu’l-Bahá. Sammanställd av Universella Rättvisans Hus forskningsavdelning. Översatt av en kommitté vid bahá’ís världscentrum och av Marzieh Gail. Great Britain, W & J. Mackay Ltd., 1978. s. 103.

43 Den interreligiösa deklarationen med titeln ”Mot en global etik” som skrevs av en samling religiösa och andliga ledare från praktiskt taget varenda en av de större religiösa och andliga rörelserna, vid världreligionernas parlament i Chicago 1993, föreslår att det verkligen är möjligt för världens religioner att finna mycket gemensam grund i detta avseende. Deklarationen säger, ”Vi bekräftar att det finns en gemensam kärna av värderingar i religionerna, och att dess bildar grunden för en global etik... Det finns redan uråldriga riktlinjer för mänskligt beteende som står att finna i lärorna hos världens religioner, och som utgör villkoret för en uthållig världsordning”.

44 Den Gyllene regeln, lärosatsen att vi bör behandla andra så som vi själva vill bli behandlade, är en etik som utan undantag upprepats i alla de stora religionerna:
Buddhism: ”Skada inte andra på sätt som du själv skulle uppfatta som skada.” Udana-Varqa
Zoroastrianism : ”Blott den natur är god som inte gör mot andra det som inte är bra för den själv.” Dadistan-i Dinik, 94:5
Judendom : ”Det som är avskyvärt för dig, gör det inte mot din medmänniska. Det är hela Lagen, resten är Kommentar.” Talmud, Shabbat, 31a.
Hinduism : ”Detta är summan av all rättfärdighet: bemöt andra som du själv önskar bli bemött. Gör inget mot din nästa som du inte själv önskar att han därefter gör mot dig.” Mahabharata
Kristendom : ”Såsom I viljen att människorna skola göra mot eder, så skolen I ock göra mot dem.” Lukas 6:31
Islam : ”Ingen av er är en troende innan han önskar för sin broder det som han önskar för sig själv.” Sunnah
Taoism : Den goda människan ”borde beklaga andras skadliga tendenser; att se på deras framsteg som vore de hennes egna, och deras förluster på samma sätt.” Thai-Shang
Konfucianism : ”Förvisso är det kärlekens lära: Gör inte mot andra det som du inte önskar att de gör mot dig.” Analects, XV, 23
Bahá’í-tron : ”Han bör inte önska för andra det han inte önskar för sig själv, inte heller lova det som han inte håller.” Axplock från Bahá’u’lláhs skrifter

45 Shoghi Effendi, The World Order of Bahá’u’lláh. Wilmette, Ill., Bahá’í Publishing Trust, 1938 s. 202.

46 Bahá’u’lláh.The Proclamation of Bahá’u’lláh. Haifa, Bahá’í Världscentrum, 1978. s. 113.

47 Bahá’u’lláh.Tablets of Bahá’u’lláh. Sammanställd av Universella Rättvisans Hus forskningsavdelning. Översatt av Habib Taherzadeh med hjälp av en kommitté vid Bahá’ís världscentrum. Haifa, Bahá’í Världscentrum, 1982. s. 167.

48 Kommissionen för globalt samarbete skriver: ”Samtidigt som världen behöver upplysta svar på de utmaningar som uppstår inför det nya århundradet, oroas vi av bristen på ledarskap inom ett brett spektrum av mänskliga angelägenheter. På nationell, regional och internationell nivå, inom samfund och i internationella organisationer, i regeringar och i icke-statliga organ, behöver världen förtroendeingivande och aldrig sviktande ledarskap.
Den behöver ledarskap som är proaktivt, inte endast reaktivt, som är inspirerat, inte bara funktionellt och som ser i det längre perspektivet och mot de framtida generationer för vilka den nuvarande är förvaltare. Den behöver ledare som är starka genom sin vision, som får kraft genom sina moraliska värderingar och som blir synliga genom ett politiskt mod som ser längre än till nästa allmänna val.
Detta kan inte vara ledarskap som begränsas inom inhemska murar. Det måste sträcka sig bortom länder, ras, religion, kultur, språk och livsstil. Det måste omfatta en större mänsklig krets, vara genomsyrat av en känsla att bry sig om andra och en känsla av ansvar inför det globala grannskapet.”
Rapport från Kommissionen för globalt samarbete. Vårt globala grannskap. Utbildningsförlaget Brevskolan, Stockholm, 1995.

49 Bahá’u’lláh.Axplock från Bahá’u’lláhs skrifter. Stockholm, Bahá’í-Förlaget, 1978.

Print Friendly Version of this pageSkriv ut Get a PDF version of this webpagePDF
Opening: The Hidden Words
Please stand by… X