‘Abdu’l-Bahás yttersta vilja och testamente


Skriv ut och PDF
Svensk översättning 2012
Utgiven av Svenska Bahá’í-samfundet
‘Abdu’l-Bahás yttersta vilja och testamente
© 2012 Svenska Bahá’í-samfundet
ISBN 978-91-744-173-4

Del I

 

Allt pris vare Honom som genom Sitt förbunds sköld har värnat Sin saks tempel från tvivlets pilar, som genom Sitt testamentes härskaror har bevarat Sin allvälgörande lags helgedom och som beskyddat Sin raka och upplysta väg och därmed stått emot anstormningen från förbundsbrytarnas följe, vilket hotat undergräva Hans gudomliga byggnadsverk; som har vakat över Sin mäktiga borg och allhärliga tro med hjälp av dem som ej låter sig påverkas av förtalarens förtal, som inget jordiskt kall, ära eller makt, kan förmå att avvika från Guds förbund och Hans testamente; som grundlagts genom Hans tydliga och uppenbara ord, skrivna och uppenbarade av Hans allhärliga Penna och nedtecknade i den bevarade Skriften. (101)

Hälsning och pris, välsignelse och ära vile över denna främsta gren på det gudomliga och heliga Lotusträdet, utvuxen, välsignad, skir, grönskande och blommande, från de tvenne heliga Träden; den mest underbara, enastående och ovärderliga pärla, som lyser ur de tvenne svallande haven; över sidoskotten på helighetens Träd, kvistarna på det himmelska Trädet, de som på den stora söndringens dag har stått fasta och ståndaktiga i Förbundet; över Guds saks händer (pelare) som vida spridit de gudomliga väl-dofterna, förklarat Hans bevis, kungjort Hans tro, vida offentliggjort Hans lag, avskilt sig från alla ting utom Honom, stått för rättfärdighet i denna värld och upptänt Guds kärleks eld i själva hjärtana och själarna hos Hans tjänare; över dem som har trott, varit förvissade och ståndaktiga i Hans förbund och följt det Ljus, som efter min bortgång lyser från den gudomliga vägledningens gryning – ty se! Han är den välsignade och heliga grenen, som har skjutit ut från de tvenne heliga Träden. Väl skall det gå för honom som söker skydd i Hans skugga, som överskyggar hela mänskligheten. (102)

O, ni Herrens älskade! Det största av alla ting är att beskydda Guds sanna tro, bevara Hans lag, slå vakt om Hans sak och att tjäna Hans ord. Tiotusen själar har utgjutit strömmar av sitt heliga blod på denna väg; de offrade sina dyrbara liv för Honom, gripna av helig extas ilade de till martyrskapets ärofulla fält, höjde Guds tros banér och skrev med sitt livsblod Hans gudomliga enhets verser på världens skrifttavla. Hans Helighet den Upphöjdes helgade bröst (må mitt liv bli ett offer till Honom) blev en måltavla för mången bedrövelsens pil och i Mázindarán blev Abhá-skönhetens fötter (må mitt liv offras för Hans älskade) så svårt gisslade att de blödde och sargades svårt. Även Hans hals fjättrades med kedjor och Hans fötter sattes i stock. Varje timme, under loppet av femtio år, fick Han utstå en ny prövning och olycka och nya plågor och bekymmer ansatte Honom. En av dem var att få genomlida våldsamt växlande öden, att Han gjordes hemlös och till en vandrare samt vederfors ännu fler bekymmer och svårigheter. I Irak utsattes världens Sol för illvilliga människors missgärningar så till den grad att Hans strålglans förmörkades. Senare förvisades Han till den stora staden (Konstantinopel) och därifrån till Mysteriets land (Adrianopel), varifrån Han, djupt förorättad, slutligen fördes till det allra Största fängelset (‘Akká). Han som världen förorättat (må mitt liv offras för Hans älskade) förvisades fyra gånger från stad till stad, tills Han slutligen, dömd till evig fångenskap, spärrades in i detta fängelse, ett fängelse för stråtrövare, stigmän och mördare. Allt detta är blott en av de prövningar som har drabbat den Välsignade Skönheten, de övriga lika tunga som denna. (103)

Och ytterligare en av Hans prövningar var Mírzá Yahyás fientlighet, uppenbara orättvisa, orättfärdighet och uppror. Fastän denne förorättade, denne Fånge, genom Sin kärleksfulla godhet hade närt honom vid Sitt bröst ända sedan hans tidiga år och alltid överöst honom med Sin omsorg, upphöjt hans namn, beskyddat honom från varje olycka, gjort honom älskad av alla i denna och den kommande världen, och trots Hans Helighet den Upphöjdes (Bábs) förmaningar och råd och Hans klara och avgörande varning: ”Akta dig, akta dig, så att icke den Levandes Nitton Bokstäver och det som har uppenbarats i Bayán beslöjar dina ögon!” förnekade icke desto mindre MírzáYahyá Honom, var falsk mot Honom, trodde Honom icke, sådde tvivlets frön, slöt sina ögon för Hans otvetydiga verser och vände dem ryggen. Om han blott hade varit nöjd därmed. Icke så, han försökte även spilla det heliga blodet (Bahá’u’lláhs) och ställde till med larm och uppståndelse kring sin person, anklagade Bahá’u’lláh för illvilja och grymhet mot honom. Vilken uppvigling anstiftade han icke och vilken storm av osämja framkallade han icke i Mysteriets land (Adrianopel)! Slutligen åstadkom han det som orsakade att världens Morgonstjärna skickades i exil till detta, det allra Största fängelset, och djupt förorättad inrättade Han sig i västra delen av detta Största fängelse. (104)

O ni som står fasta och orubbliga i Förbundet! Uppviglingens centrum, osämjans ursprung, Mírzá Muhammad ‘Alí har gått ut ur trons skugga, har brutit Förbundet, har förfalskat den heliga texten, har åsamkat Guds sanna tro en svår förlust, har skingrat Hans folk, har med bittert agg eftersträvat att skada ‘Abdu’l-Bahá och med yttersta fientlighet angripit denne Den Heliga Tröskelns tjänare. Varje pil har han tagit och kastat för att genomborra denne förorättade tjänares bröst, inget sår har han glömt att illvilligt tillfoga mig, inget gift har han försummat att förgifta denne olycklige med. Jag svär vid den allra heligaste Abhá-skönheten och vid ljuset som lyser från Hans helighet den Upphöjde (må min själ bli ett offer för Deras ringa tjänare), att på grund av dessa missgärningar har invånarna i Abhá-rikets paviljong gråtit, beklagar sig den himmelska härskaran, har himmelens odödliga jungfrur i det allra högsta paradiset höjt sina sorgerop och änglaskaran suckat och jämrat sig. Så hemska blev denne ondsintes dåd att han med sin yxa högg mot det välsignade Trädets rot, tilldelade Guds Saks Tempel ett tungt slag, fick ögonen hos den Välsignade Skönhetens älskade att dränkas i tårar av blod, gladde och uppmuntrade den ende sanne Gudens fiender, fick mången sanningssökare att vända sig från Guds sak genom att förkasta Förbundet, återuppväckte Yahyá-följets gäckade förhoppningar, gjorde sig avskydd, fick det Största namnets fiender att bli djärva och högmodiga, lade åt sidan de fasta och otvetydiga verserna och sådde frön av tvivel. Hade icke den Uråldriga Skönhetens utlovade bistånd i varje ögonblick varit nådefullt tillförsäkrat denne (tjänare), ehuru ovärdig, skulle han säkerligen ha förstört, nej utplånat, Guds sak och fullständigt omstörtat det gudomliga byggnadsverket. Men, prisad vare Herren, den segerbring-ande hjälpen från Abhá-riket mottogs, skarorna i riket därovan hastade fram för att skänka seger. Guds sak främjades när och fjärran, den Sannes rop genljöd vitt och brett, öron från alla trakter lystrade till Guds ord, Hans fana vecklades ut, helighetens standar vajade ärorikt och verserna som prisade Hans gudomliga enhet sjöngs. För att nu Guds sanna tro skall värnas och skyddas, Hans lag vaktas och bevaras och Hans sak förbli trygg och säker, åligger det var och en att hålla fast vid texten i den klara och fastställda välsignade versen uppenbarad om honom. Inget felsteg större än hans kan någonsin tänkas ut. Han (Bahá’u’lláh), förhärligat och helgat vare Hans ord, säger: ”Mina dåraktiga älskade har sett honom även såsom Min like. De har eggat till uppror i landet och de hör sannerligen till missdådarna. ” Betänk hur dåraktiga människorna är! De har varit i Hans (Bahá’u’lláhs) Närvaro och skådat Hans Anlete, men trots detta har de spritt dylikt grundlöst tal till dess Han sade, upphöjda vare Hans uttryckliga ord: ”Skulle han blott för ett ögonblick lämna Sakens skugga skall han sannerligen tillintetgöras. ” Begrunda hur Han betonar ett ögonblicks avvikelse: det vill säga om han skulle avvika ens med en hårsmån åt höger eller åt vänster skulle hans avvikelse vara klar och tydlig och hans absoluta intighet bli uppenbar. Och nu bevittnar ni hur Guds vrede har ansatt honom från alla håll och hur han dag för dag ilar mot sin undergång. Snart kommer ni att se honom och hans bundsförvanter dömda till fullständig undergång, såväl till det yttre som till det inre. (105)

Vilken avvikelse kan vara större än att bryta Guds förbund! Vilken avvikelse kan vara större än att förvanska och förfalska den heliga textens ord och verser, vilket även Mírzá Badí’u’lláh har vittnat om och förklarat! Vilket felsteg kan vara större än att smutskasta själva Förbundets Centrum! Vilket felsteg kan vara mer uppenbart än att vitt och brett sprida falska och dåraktiga rykten om Guds testamentes Tempel! Vilket felsteg kan vara mer illasinnat än att utfärda en dödsdom mot Förbundets Centrum med stöd av den heliga versen: ”Den som innan tusen år förflutit gör anspråk på…” trots att han själv (Muhammad ‘Alí) skamlöst hade gjort ett sådant anspråk under den Välsignade Skönhetens dagar och fått det vederlagt av Honom på det förutnämnda sättet. Texten med hans anspråk finns fortfarande bevarad i hans egen handskrift och bär hans eget sigill. Vilket felsteg kan vara fullständigare än att falskeligen anklaga Guds älskade! Vilket felsteg kan vara ondskefullare än att orsaka deras fängslande och inspärrning! Vilket felsteg kan vara allvarligare än att lämna de heliga Skrifterna och epistlarna till myndigheterna för att de måhända skulle besluta sig för att resa sig med avsikt att döda denne förorättade! Vilket felsteg kan vara större än att hota att rasera Guds sak genom att förvanska och ärerörigt förfalska brev och dokument så att de skulle kunna oroa och skrämma myndigheterna och leda till att denne förorättades blod spills - sådana brev och dokument är nu i myndigheternas besittning! Vilka felsteg kan vara mer avskyvärda än hans illgärningar och uppror! Vilket felsteg kan vara skamligare än att skingra frälsningens folkskara! Vilket felsteg kan vara skändligare än att fåfängt tvivla och komma med oklara tolkningar! Vilket felsteg kan vara mer ondskefullt än att liera sig med främlingar och Guds fiender! (106)

Han som brutit Förbundet skrev för några månader sedan, i lag med andra, ett dokument fullt av falska anklagelser och förtal, i vilket, Gud förbjude, ‘Abdu’l-Bahá bland många likartade beskyll-ningar stämplas som en dödlig fiende och en kronans vedersakare. Det oroade den kejserliga regeringens ledamöter så till den grad att en gransknings-kommission till slut sändes från hans kejserliga regerings huvudstad. Denna bröt icke blott mot varje regel om rättvisa och billighet, som tillkommer hans kejserliga majestät, utan genomförde sin granskning med den mest skriande orättvisa. Den ende sanne Gudens vedersakare omgav dem på alla sidor och förklarade och utlade dokumentets text övermåttan, medan de (kommissionens ledamöter) i sin tur fogade sig blint. En av deras många falska anklagelser var att denne tjänare hade rest ett banér i denna stad, hade samlat folket under det, grundlagt ett nytt herravälde åt sig själv, på berget Karmel rest en mäktig borg, samlat kring sig allt folket i landet och fått dem att lyda honom, orsakat splittring inom islam, gått i förbund med Kristi anhängare och, Gud förbjude, avsett att orsaka den allvarligaste rämna i majestätets överhöghet. Må Herren beskydda oss från sådana ohyggliga lögner! (107)

I enlighet med Guds direkta och heliga bud är vi förbjudna att hemfalla åt förtal, ålagda att visa fridsamhet och vänlighet, uppmanade till rättrådigt leverne, till rättframhet och ett liv i samklang med alla jordens släkten och folk. Vi måste lyda landets regering och önska dess välgång, betrakta trolöshet mot en rättvis konung som trolöshet mot Gud själv samt betrakta onda önskningar riktade mot landets styre såsom ohörsamhet mot Guds sak. Givet dessa slutgiltiga och bestämda ord, hur kan det då vara så att dessa fängslade skulle hänge sig åt sådana fåfänga föreställningar! Hur kan de, inspärrade som de är, göra sig skyldiga till sådan trolöshet! Men ack! Granskningskommissionen har godkänt och bekräftat dessa min broders och mina vedersakares anklagelser och framfört dem till hans majestät. I detta ögonblick rasar nu en häftig storm kring denne fånge som avvaktar hans majestäts nådiga vilja, må den vara gynnsam eller ogynnsam. Må Herren, genom Sin nåd, bistå honom att vara rättvis. Vilket tillstånd han än må befinna sig i är ’Abdu’l-Bahá i yttersta lugn och stillhet redo att offra sig, helt underkastad Hans vilja. Vilken överträdelse kan vara mer avskyvärd, mer motbju-dande, mer ondskefull än denna! (107)

Likaså har hatets centrum bestämt sig för att döda ‘Abdu’l-Bahá och detta bekräftas av det vittnesmål som skrivits av Mírzá Shu‘á’u’lláh själv och som finns bilagt här. Det är uppenbart och ovedersägligt att de i hemlighet och med yttersta förslagenhet är inbegripna i en sammansvärjning mot mig. Följande ord är hans egna, skrivna av honom i detta brev: ”Jag förbannar i varje ögonblick honom som orsakat denna osämja, förbannar med dessa ord ’Herre! Ha ingen misskund med honom’, och jag hoppas att Gud snart skall uppenbara den som icke skall visa någon barmhärtighet mot honom, som nu bär en annan klädnad och om vilken jag inget mer kan förklara.” Han hänvisar med dessa ord till den heliga vers som börjar som följer: ”Den som innan tusen år har gått gör anspråk...” Betänk hur inställda de är på ‘Abdu’l-Bahás död! Begrunda i era hjärtan meningen: ”… jag inget mer kan förklara” och inse vilka ränker de smider i detta syfte! De befarar att brevet, alltför tydligt skrivet, skulle kunna komma i orätta händer och deras planer då gäckas och gå om intet. Meningen föregriper bara kommande goda nyheter, nämligen att för detta alla nödvändiga förberedelser har gjorts. (108)

O Gud, min Gud! Du ser denne Din förorättade tjänare i klorna på vilda lejon, rovlystna vargar och blodtörstiga odjur. Bistå mig med Din nåd, genom min kärlek till Dig, att dricka djupt ur den bägare som flödar över av trofasthet mot Dig och som är fylld av Din givmilda nåd; så att jag, fallen i stoftet, kan falla framstupa och sanslös, medan min klädnad färgas röd av mitt blod. Detta är min önskan, mitt hjärtas längtan, mitt hopp, min stolthet, min ära. Tillse, o Herre min Gud och min tillflykt, att i min sista timma min hädanfärd likt mysk må sprida sin härlighets väldoft. Gives det en större ynnest än denna? Nej, vid Din härlighet! Jag åkallar Dig att bära vittnesbörd om att icke en dag går utan att jag dricker mig otörstig ur denna bägare, så ohyggliga är de illdåd begångna av dem som brutit Förbundet, orsakat osämja, visat sitt agg, eggat till uppror i landet och vanärat Dig bland Dina tjänare. Herre! Beskydda Din tros mäktiga borg från dessa förbundsbrytare och värna Din hemliga fristad mot de ogudaktigas anlopp. Du är i sanning den Mäktige, den Kraftfulle, den Nådige, den Starke. (109)

Kort sagt, o ni Herrens älskade, uppviglingens centrum Mírzá Muhammad ‘Alí har, i enlighet med Guds bestämda ord och på grund av sina gränslösa felsteg, fallit tungt och huggits bort från det heliga Trädet. Sannerligen, vi förorättade dem icke utan de förorättade sig själva! (110)

O Gud, min Gud! Värna Dina betrodda tjänare mot själviskhetens och begärens ondska, skydda dem med Din mildhets vakande öga mot all hätskhet, hat och avund, giv dem en tillflykt i Din omsorgs ointagliga fästning och, bevarade från tvivlets pilar, gör dem till uppenbarare av Dina ärofulla tecken, lys upp deras anleten med det strålande ljuset från Din gudomliga enhets Daggryning, gläd deras hjärtan med de uppenbarade orden från Ditt heliga rike, styrk dem med Din allbehärskande makt som utgår från Din härlighets rike. Du är den Allvälgörande, Beskyddaren, den Allsmäktige, den Nåderike. (111)

O, ni som står orubbliga i Förbundet! När den timma infaller då denna förorättade och vingbrutna fågel har flyktat till den himmelska skaran, när den har ilat till det osynliga riket och dess dödliga skal endera försvunnit eller dolts under stoft, åligger det de av Afnán som är fasta i Guds förbund och som utgått från helighetens Träd, Guds saks händer (pelare), Herrens ära vile över dem, och alla vänner och älskade, alla och envar, att sätta sig i rörelse och resa sig med själ och hjärta och med en gemensam vilja sprida Guds väldofter, undervisar om Hans sak och främjar Hans tro. Det tillkommer dem att icke vila ett ögonblick, ej heller att söka ro. De måste sprida sig i alla länder, färdas genom alla nejder och resa i alla områden. Beständigt i rörelse, utan vila och ståndaktiga intill slutet måste de i alla länder höja segerropet ”Yá Bahá’u’l-Abhá!” (O, Du Härligheternas Härlighet) och uppnå berömmelse i världen vart de än reser, brinna som klara ljus i varje folksamling, tända den gudomliga kärlekens eld vid varje sammankomst; på det att sanningens ljus må framträda och lysa i all sin glans i världens innersta hjärta, på det att det i öst och väst må samlas en stor skara i skuggan av Guds ord, på det att de ljuva väldofterna av helighet må spridas, anleten må stråla, hjärtan fyllas av den gudomliga Anden och själar bli himmelska. (112)

I dessa dagar är vägledning av världens nationer och folk det viktigaste av allt. Att undervisa om Saken är av yttersta vikt, ty det är själva hörnstenen i grunden. Denne förorättade tjänare har ägnat dag och natt åt att främja Saken och att mana folken till tjänande. Han vilade ej ett ögonblick förrän Guds saks namn ljudit världen över och de himmelska melodierna från Abhá-riket väckt öst och väst. Guds älskade måste också följa detta exempel. Detta är trofasthetens hemlighet. Detta är kravet för tjänande vid Bahás tröskel! (113)

Kristi lärjungar glömde bort sig själva och alla jordiska ting, försakade sina sysslor och ägodelar, renade sig från jaget och begären och spred sig med fullständig avskildhet till vitt skilda trakter och ägnade sig åt att kalla världens folk till den gudomliga vägledningen tills de slutligen gjorde världen till en annan värld, spred ljus över jordens yta och ända till sina sista timmar uppvisade självuppoffring på denne Guds älskades stig. Till slut led de ärorikt martyrdöden i olika länder. Må de som är handlingens män följa i deras fotspår! (114)

O, mina kärleksfulla vänner! Efter denne förorättades bortgång åligger det A gh sán (grenarna) och Afnán (kvistarna) på det heliga Lotusträdet, Guds saks händer (pelare) och Abhá-skönhetens älskade, att vända sig till Shoghi Effendi – den ungdomliga gren som skjutit ut från de två helgade och heliga Lotusträden och som är frukten av föreningen av de två utskotten på helighetens Träd – då han är Guds tecken, den utvalda grenen, Guds saks Beskyddare, den som A gh sán, Afnán, Guds saks händer och Hans älskade måste vända sig till. Han är uttolkaren av Guds ord och efter honom kommer den förstfödde av hans avkomma i rätt nedstigande led att följa. (115)

Den heliga och ungdomliga grenen, Guds saks Beskyddare, liksom Universella Rättvisans Hus, som universellt skall väljas och upprättas, befinner sig båda i Abhá-skönhetens vård och hägn, under beskydd av och ofelbar ledning från den Upphöjde (må mitt liv offras för dem båda). Vad de än bestämmer är av Gud. Den som ej åtlyder honom, åtlyder varken dem eller Gud; den som gör uppror mot honom och mot dem har gjort uppror mot Gud; den som motsätter sig honom har motsatt sig Gud; den som tvistar med dem har tvistat med Gud; den som säger emot honom har sagt emot Gud; den som förnekar honom har förnekat Gud; den som icke tror på honom har icke trott på Gud; den som avviker, avskiljer sig och vänder sig bort från honom har i sanning avvikit, avskilt sig och vänt sig bort från Gud. Må Guds vrede, häftiga avsky och hämnd komma över honom! Den mäktiga borgen skall förbli ointaglig och säker genom lydnad mot honom som är Guds saks Beskyddare. Det åligger medlemmarna av Universella Rättvisans Hus, alla A gh sán, Afnán och Guds saks händer att visa lydnad, underdånighet och underordning gentemot Guds saks Beskyddare, att vända sig till honom och vara ödmjuka inför honom. Den som motsätter sig honom har motsatt sig den Sanne och kommer att skapa en rämna i Guds sak, undergräva Hans ord och bli uppviglingens centrum förkroppsligad. Akta er, akta er, så att dagarna efter bortgången (Bahá’u’lláhs bortgång) ej upprepas, då uppviglingens centrum växte sig högmodig och upprorisk och med gudomlig enhet som förevändning blev en förtappad och oroade och förgiftade andra. Utan tvivel kommer varje inbilsk människa som eftersträvar splittring och missämja inte att förkunna sina onda anslag i öppen dager, utan snarare, såsom orent guld, använda sig av olika mått och steg och allehanda förevändningar för att försöka skingra Bahás folk. Mitt syfte är att visa att Sakens händer beständigt måste vara på sin vakt och så snart de finner någon i färd med att motsätta sig och säga emot Guds saks Beskyddare, fördriva denne ur skaran av Bahás folk och på intet sätt godta någon ursäkt från denne. Hur ofta har icke svåra villfarelser iklätts sanningens klädnad i akt och mening att så tvivlets frön i människors hjärtan! (116)

O, ni Herrens älskade! Det åligger Guds saks Beskyddare att under sin livstid utse den som skall bli hans efterträdare, på det att meningsskiljaktigheter ej må uppstå efter hans bortgång. Den som utses måste vara avskild från alla världsliga ting, måste vara renheten själv, måste ha gudsfruktan, kunskap, vishet och lärdom. Skulle sålunda den förstfödde till Guds saks Beskyddare ej förkroppsliga sanningen i orden: ”barnet är sin faders hemliga väsen”, det vill säga skulle han ej ärva det andliga inom honom (Guds saks Beskyddare) och hans ärorika påbrå ej åtföljas av en god karaktär, då skall han (Beskyddaren av Guds sak) välja en annan gren att efterträda honom. (117)

Guds saks händer måste bland sig själva utse nio personer som ständigt skall ägna sig åt det viktiga tjänandet av det arbete som Guds Saks Beskyddare utför. Dessa nio skall väljas antingen enhälligt eller genom majoritetsbeslut bland Guds saks händer och dessa måste antingen enhälligt eller genom majoritetsbeslut ge sitt samtycke till den som Guds saks Beskyddare utser till sin efterträdare. Detta samtycke måste ges på sådant vis att röster för eller emot ej skall kunna urskiljas (det vill säga genom sluten omröstning). (18)

O vänner! Guds saks händer måste föreslås och utnämnas av Guds saks Beskyddare. Alla måste befinna sig i hans skugga och lyda hans påbud. Skulle någon i eller utanför skaran av Guds saks händer vara ohörsam eller söka splittring, skall Guds vrede och hämnd drabba denne, ty han kommer att ha skapat en rämna i Guds sanna tro. (119)

De skyldigheter Guds saks händer har är att sprida de gudomliga väldofterna, att upplysa människors själar, att främja lärdom, att förbättra alla människors karaktär och att ständigt och under alla omständigheter vara renade och avskilda från världsliga ting. Genom sitt uppträdande, sitt sätt, sina handlingar och ord måste de förkroppsliga gudsfruktan. (120)

Denna församling av Guds saks händer står under ledning av Guds saks Beskyddare. Han måste ständigt mana dem att sträva och anstränga sig till det yttersta för att sprida Guds väldofter och vägleda alla jordens folk, ty det är den gudomliga vägledningens ljus som lyser upp hela världsalltet. Att, ens för ett ögonblick, åsidosätta detta allom bindande och ovedersägliga påbud är på intet vis tillåtet, så att denna värld må bli såsom Abhá-paradiset, jordens yta må bli himmelsk, stridigheter och osämja bland folk, släkten, nationer och regeringar må försvinna, alla jordens invånare må bli såsom ett folk och ett släkte och världen må bli såsom ett hem. Skulle meningsskiljaktigheter uppstå skall de slutgiltigt och i en anda av vänskap avgöras av en högsta domstol i vilken medlemmar från alla världens regeringar och folk skall ingå. (121)

O, ni Herrens älskade! I denna heliga religionsordning är konflikt och strid på intet sätt tillåtna. Varje våldsverkare berövar sig själv Guds nåd. Det åligger alla och envar att visa den yttersta kärlek, att leva rättrådigt, vara rättframma och visa uppriktig välvilja gentemot alla världens folk och släkten, antingen de är vänner eller främlingar. Så stark måste kärlekens och den kärleksfulla godhetens anda vara att främlingen finner en vän och fienden en sann broder utan någon som helst skillnad dem emellan, ty det allomfattande är av Gud och alla begränsningar jordiska. Sålunda måste människan sträva efter att utstråla dygder och fullkomlighet, så att ljuset från dem må lysa över alla. Solens ljus skiner över hela jorden och den gudomliga försynens barmhärtiga regn faller över alla folk. Den livgivande brisen vederkvicker varje levande varelse och från Hans himmelska bord har allt som givits liv och alla varelser fått sin beskärda del. Likaledes måste den tillgivenhet och kärleksfulla godhet som den ende sanne Gudens tjänare äger, givmilt och allomfattande utsträckas till hela mänskligheten. I detta är förbehåll och inskränkningar på intet sätt tillåtna. (122)

Därför, o mina kärleksfulla vänner, umgås med all världens folk, släkten och religioner med yttersta sannfärdighet, rättframhet, trohet, kärleksfullhet, välvilja och vänlighet, på det att hela världen må fyllas med den heliga extasen i Bahás nåd; så att okunnighet, fiendskap, hat och hätskhet må försvinna från världen och främlingskapets mörker, som omger världens folk och släkten, må ge vika för enhetens ljus. Skulle andra folk och nationer visa er trolöshet, var trofasta mot dem; skulle de vara orättvisa mot er, var rättvisa mot dem; skulle de hålla sig på avstånd från er, dra dem till er; skulle de visa er fientlighet, visa dem vänlighet; skulle de förgifta era liv, skänk deras själar sötma; skulle de åsamka er sår, var såsom balsam på deras. Sådana är de uppriktigas kännetecken! Sådana är de sannfärdigas kännetecken! (123)

Och nu, beträffande Rättvisans Hus, som Gud har förordnat att vara källan till allt gott och befriat från alla fel, skall det väljas i allmänna val, det vill säga av de troende. Dess medlemmar måste förkroppsliga gudsfruktan och vara källor till kunskap och förståelse. De måste vara ståndaktiga i Guds tro och de måste önska välgång åt hela mänskligheten. Med detta Hus menas Universella Rättvisans Hus, det vill säga att det i varje land skall välja ett lägre rättvisans hus. Dessa lägre rättvisans hus skall välja medlemmarna till det universella. Till denna instans skall allting hänskjutas. Det antar alla förordningar och föreskrifter som inte uttryckligen finns i den heliga Skriften. Det är denna instans som skall lösa alla svåra problem och Guds saks Beskyddare är dess helige ledare och dess framstående medlem på livstid. Skulle han personligen ej kunna delta i dess överläggningar, måste han utse någon att företräda honom. Skulle någon av medlemmarna begå en synd som kan vara skadlig för det allmänna bästa, har Guds saks Beskyddare rätten att efter egen bedömning utesluta honom, varpå folket måste välja någon annan i hans ställe. Detta Rättvisans hus antar lagarna och regeringen verkställer dem. Den lagstiftande instansen måste förstärka den verkstäl-lande. Den verkställande instansen måste hjälpa och bistå den lagstiftande så att grunden för rättvisa genom dessa instansers enighet och harmoni må bli orubblig och stark och alla områden på jorden bli såsom paradiset självt. (124)

O Herre min Gud! Bistå Dina älskade att vara ståndaktiga i Din tro, att vandra Dina vägar, att vara orubbliga i Din sak. Skänk dem Din nåd att kunna motstå jagets och lidelsens anfäktelser, att följa den gudomliga vägledningens ljus. Du är den Starke, den Nådefulle, den i Sig själv varande, den Allgivande, den Barmhärtige, den Allsmäktige, den Allvälgörande. (125)

O ‘Abdu’l-Bahás vänner! Herren har såsom ett tecken på Sin oändliga välgörenhet nådefullt givit Sina tjänare förmånen att plikttroget skänka Honom en fastställd penninggåva (Huqúq), fastän Han, den Sanne och Hans tjänare i alla tider varit oavhängiga allt skapat; och Gud är sannerligen den Alltbesittande, upphöjd över behovet av gåvor från sina skapelser. Emellertid gör denna fastställda gåva människorna fasta och ståndaktiga och stärker deras andliga tillväxt. Den skall erbjudas genom Guds saks Beskyddare så att den må brukas för att sprida Guds väldofter och för att upphöja Hans ord, för välgörande syften och för det allmänna bästa. (126)

O, ni Herrens älskade! Det åligger er att vara underdåniga alla monarker som är rättvisa och att visa trohet mot varje rättfärdig konung. Tjäna världens härskare med yttersta sannfärdighet och trofasthet. Visa dem lydnad och var deras välgångsönskare. Inlåt er icke i politiska angelägenheter utan deras medgivande och tillstånd, ty trolöshet mot den rättvise härskaren är trolöshet mot Gud själv. (127)

Detta är mitt råd och Guds påbud till er. Väl går det för dem som handlar därefter. (128)

 

___________________________________________

 

(Detta papper har länge förvarats under jord och har påverkats av fukt. När det togs fram märktes det att vissa delar hade skadats av fukt och då det var oroligt i Heliga landet lämnades det orört.) (129)

 

Del II

Han är Gud

O min Herre, mitt hjärtas längtan, Du som jag ständigt åkallar, Du som bistår mig och är mitt skydd, min Hjälpare och min tillflykt! Du ser mig nedsjunken i en ocean av olyckor som överväldigar själen, av plågor som förtrycker hjärtat, av sorger som jagar Din skara på flykt, av olyckor och lidanden som skingrar Din flock. Svåra prövningar har omgivit mig och faror har ansatt mig från alla håll. Du ser mig nedsänkt i ett hav av oöverträffade vedermödor, nedsjunken i en bottenlös avgrund, plågad av mina fiender och förtärd av deras hats låga, som tänts av mina anförvanter med vilka Du ingått Ditt starka förbund och vilka Du givit Ditt tydliga testamente, i vilket Du bjuder dem att vända sina hjärtan till denne förorättade, att hålla borta från mig de dåraktiga och de orättfärdiga, och hänvisa till denne ensamme allt det i Din heliga bok, varom de har skilda uppfattningar, så att sanningen må uppenbaras för dem, deras tvivel må skingras och Dina uppenbara tecken må spridas vida omkring. (201)

Ändå ser Du dem nu, o Herre min Gud, med Ditt aldrig vilande öga, hur de har brutit Ditt förbund och vänt det ryggen, hur de med hat och upproriskhet har avvikit från Ditt testamente och rest sig med illdåd i sinnet. ABAVT202)

Olyckorna blev än svårare när de reste sig med outhärdlig grymhet för att nedgöra och krossa mig, när de vitt och brett spred tvivlets skrifter och med yttersta falskhet slungade sina smädelser mot mig. Icke förnöjd härmed har deras ledare, o min Gud, dristat sig till att inflika falsarier i Din Bok, att bedrägligt ändra Din slutgiltiga heliga text och förfalska det som uppenbarats av Din allhärliga Penna. Han infogade även illvilligt det, som Du hade uppenbarat för den person som utövat den mest ohöljda grymhet emot Dig, som ej trodde på Dig och som förnekade Dina underbara tecken, i det som Du uppenbarat för denne Din tjänare som förorättats i denna värld. Allt detta gjorde han i akt och mening att förleda människors själar och andas in sina onda viskningar i Dina hängivnas hjärtan. Detta vittnade deras andre ledare om och erkände genom att egenhändigt skriva ned det, sätta sitt sigill på det och sprida det vida omkring. O min Gud! Kan någon orättvisa vara ohyggligare än denna? Och ändå lugnade de sig icke, utan eftersträvade envist med falskhet och förtal, med hån och falska anklagelser, att ställa till med splittring i detta lands styre och annorstädes, vilket fick dem att se mig som en upprorsmakare, och fyllde sinnena med sådant som örat avskyr att höra. På detta vis oroades regeringen, härskaren greps av rädsla och adelns misstänksamhet väcktes. Sinnen blev bekymrade, ärenden blev omintetgjorda, själar blev förvirrade, ångestens och sorgens eld tändes i brösten, de heliga Löven (i hushållet) blev uppbragta och skakade, tårar strömmade från deras ögon, deras suckar och veklagan höjdes och deras hjärtan brann inom dem då de begrät denne Din förorättade tjänare, som fallit offer för dessa sina släktingar, nej, faktiskt sina fiender! (203)

Herre! Du ser alla ting begråta mig och min släkt glädjas över mina sorger. Vid Din ära, o min Gud! Även bland mina fiender har några klagat över mina svårigheter och min vånda och bland de avundsamma har ett antal fällt tårar på grund av mina bekymmer, min förvisning och mina plågor. De gjorde detta då de i mig icke funnit något annat än kärlek och omtanke och ej sett något annat än vänlighet och nåd. Då de såg mig slungad i plågornas och motgångarnas störtflod och utsatt som en måltavla för ödets pilar, rördes deras hjärtan av medkänsla, deras ögon tårades och de vittnade om allt detta och sade: ”Herren är vårt vittne. Inget har vi skådat hos honom annat än trohet, givmildhet och yttersta medlidande. ” Förbundsbrytarna däremot, ondskans förebådare, blev än våldsammare i sin hätsk-het och gladdes då jag föll offer för de smärtsammaste eldprov, reste sig upp emot mig och blev upprymda av de hjärtslitande händelserna runt mig. (204)

Jag bönfaller Dig, O Herre min Gud, med min tunga och av hela mitt hjärta, att ej vedergälla dem för deras grymhet och illgärningar, deras ränker och missdåd, ty de är dåraktiga och usla och vet icke vad de gör. De kan ej skilja gott från ont, ej heller kan de skilja rätt från fel eller rättvisa från orättvisa. De följer sina egna lustar och går i samma fotspår som de mest ofullkomliga och dåraktiga av dem. O min Herre! Förbarma Dig över dem, skydda dem från alla vedermödor i denna svåra tid och låt alla prövningar och umbäranden bli denne Din tjänares lott, han som har fallit ned i detta mörka hål. Välj ut mig att drabbas av alla sorger och gör mig till ett offer för alla Dina älskade. O Herre, den Högste! Må min själ, mitt liv, mitt väsen, min ande, mitt allt givas för dem. O Gud, min Gud! Ringa, bedjande och med ansiktet mot marken bedjer jag Dig med hela glöden i min åkallan att benåda vemhelst som har skadat mig, att förlåta den som har smidit ränker mot mig och kränkt mig och att tvätta bort de ogärningar som de som gjort mig orätt gjort sig skyldiga till. Tillförsäkra dem Dina utsökta gåvor, skänk dem glädje, befria dem från sorg, ge dem frid och framgång, skänk dem Din lycka och låt Din nåd regna ned över dem. (205)

Du är den Mäktige, den Nådige, hjälpen i farans stund, den i Sig själv varande!

O högt älskade vänner! Jag är nu i mycket stor fara och hoppet om ens en timme i livet är förlorat för mig. Jag är därför nödsakad att skriva dessa rader för att skydda Guds sak, bevara Hans lag, skydda Hans ord och trygga Hans läror. Vid den Uråldriga Skönheten! Denne förorättade har på intet vis hyst, ej heller hyser han agg mot någon. Icke emot någon hyser han illvilja och intet ord yttrar han annat än för världens bästa. Min främsta plikt tvingar mig emellertid med nödvändighet att skydda och bevara Guds sak. Djupt sorgsen råder jag er med dessa ord: Försvara Guds sak, skydda Hans lag och hys den största fruktan för missämja. Detta är grunden för Bahás folks tro (må mitt liv offras för dem): ”Hans Helighet den Upphöjde (Báb), är manifestationen av Guds enighet och enhet och förelöparen till den Uråldriga Skönheten. Hans helighet Abhá-skönheten (må mitt liv bli ett offer för Hans ståndaktiga vänner) är Guds högsta manifestation och Hans heligaste väsens daggryning. Alla andra är Hans tjänare och lyder Hans bud Universella Rättvisans Hus. Det som denna instans beslutar, antingen enhälligt eller genom majoritetsbeslut, är verkligen sanningen och Guds egen avsikt. Den som avviker från detta tillhör sannerligen dem som älskar osämja, har visat illvilja och vänt sig bort från Förbundets Herre. Med detta Hus menas det Universella Rättvisans Hus, som skall väljas av alla länder, det vill säga från de delar i öst och i väst där de älskade står att finna. Tillvägagångssättet skall vara som vid valen i västliga länder, exempelvis som i England. (206)

Det åligger dessa medlemmar (av Universella Rättvisans Hus) att samlas på en särskild plats och överlägga om alla problem som skapat meningsskiljaktigheter, frågor som är oklara och sådant som icke uttryckligen finns nedtecknat i Boken. Vad de än beslutar har samma verkan som själva texten. Eftersom Rättvisans Hus har makt att utfärda lagar som icke uttryckligen finns nedtecknade i Boken och som rör dagliga förrättningar, har det också makt att upphäva desamma. Exempelvis stiftar Rättvisans Hus i dag en lag och verkställer den, men hundra år senare, när förhållandena på ett genomgripande sätt har ändrats och villkoren är annorlunda, har ett annat Rättvisans Hus makten att ändra den lagen i enlighet med tidens behov. Så kan det göra eftersom dessa lagar icke utgör en del av den uttryckliga gudomliga texten. Rättvisans Hus är både stiftare och upphävare av sina egna lagar. (207)

Och nu till, en av de viktigaste och mest grundläggande principerna i Guds Sak vilken är att sky och helt undvika förbundsbrytarna, ty de kommer att fullständigt förgöra Guds sak, utrota Hans lag och omintetgöra alla tidigare ansträngningar. O vänner! Det åligger er att med ömhet minnas Hans Helighets den Upphöjdes prövningar och att visa er trohet mot den evigt Välsignade Skönheten. Största ansträngning måste göras så att icke alla dessa vedermödor, prövningar och umbäranden, allt detta rena och heliga blod som har spillts så ymnigt på Guds stig, skall visa sig ha varit förgäves. Ni känner väl till vad uppvig- lingens centrum, Mírzá Muhammad ‘Alí, och hans förbundna har gjort. Bland hans gärningar är förvanskningen av den heliga texten vilket ni alla, prisad vare Herren, är medvetna om. Ni vet också att detta är uppenbart, bevisat och bekräftat genom hans broder Mírzá Badí’u’lláhs erkännande som är skrivet med hans egen hand, bär hans sigill och som har tryckts och spritts vida omkring. Detta är endast en av hans illgärningar. Kan man föreställa sig en mera iögonfallande överträdelse än denna, att förvanska den heliga texten? Nej, vid Herrens rättfärdighet! Hans överträdelser är skrivna och nedtecknade på ett särskilt blad. Om Gud så vill kommer ni att läsa det. (208)

Kort sagt skall, enligt den uttryckliga gudomliga texten, den minsta överträdelse göra denne man till en fallen varelse, och vilken överträdelse är grövre än att försöka rasera det gudomliga byggnadsverket, att bryta Förbundet, att avvika från Testamentet och att förfalska den heliga texten, att så tvivlets frön, att förtala ‘Abdu’l-Bahá och komma med anspråk för vilka Gud icke har nedsänt något stöd, att mana till illgärningar samt att sträva efter att spilla ‘Abdu’l-Bahás blod och allsköns andra ting, vilka ni alla är medvetna om! Det är sålunda uppenbart att om denne man skulle lyckas föra in splittring i Guds sak kommer han fullständigt att förstöra och utplåna den. Akta er för att närma er denne man, ty att närma sig honom är värre än att närma sig elden! (209)

Nådige Gud! Efter att Mírzá Badí’u’lláh, med sin egen handskrift, hade tillkännagivit att denne man (Muhammad ‘Alí) hade brutit Förbundet, och förkunnat dennes förfalskning av den heliga texten, insåg han att det på intet sätt skulle främja hans själviska intressen att återvända till den sanna tron och vara trogen Förbundet och Testamentet. Sålunda gjorde han avbön och ångrade det han gjort, och försökte i lönndom samla in sina tryckta erkännanden. Han smidde dunkla planer mot mig tillsammans med uppviglingens centrum och upplyste honom dagligen om allt som skedde i mitt hushåll. Han har även haft en framträdande roll i de illvilliga dåd som utförts den senaste tiden. Prisad vare Gud att saker och ting återfick sin tidigare stadga och att de älskade fick någorlunda ro. Men alltifrån den dag han åter inträdde bland oss började han på nytt så uppviglingens frön. Vissa av hans ränker och intriger kommer att nedtecknas i en annan skrift. (210)

Mitt syfte är dock att visa att det åligger de vänner som är fasta i Förbundet och Testamentet att ständigt vara vaksamma, så att, efter denne förorättades bortgång, denne påpasslige och idoge illdådsmakare icke orsakar splittring, i lönndom sår tvivlets och uppviglingens frön och drar upp Guds sak med rötterna. Sky hans sällskap tusenfalt. Tag er i akt och var vaksamma. Se och begrunda. Skulle någon, öppet eller i det fördolda, ha det minsta samröre med honom, kasta då ut honom från er skara, ty han kommer helt visst att orsaka splittring och skada. (211)

O ni Herrens älskade! Sträva av hela ert hjärta att skydda Guds sak från de oärligas angrepp, ty sådana själar får det raka att bli krokigt och alla välvilliga ansträngningar att ha motsatt verkan. (212)

O Gud, min Gud! Jag åkallar Dig, Dina profeter, Dina budbärare, Dina helgon och Dina heliga, att bära vittnesbörd om att jag ovedersägligen har förkunnat Dina bevis för Dina älskade och tydligt förklarat allting för dem så att de skall kunna vaka över Din tro, värna Din raka väg och skydda Din strålande lag. Du är sannerligen den Allvetande, den Allvise! (213)

 

Del III

Han är Vittnet, den Alltillräcklige.

 

O min Gud! Min Älskade, mitt hjärtas åstundan! Du vet, Du ser vad som har drabbat denne Din tjänare som har ödmjukat sig vid Din dörr och Du vet vilka synder som begåtts mot honom av illviljans folk – de som har brutit Ditt förbund och vänt Ditt testamente ryggen. Om dagen utsatte de mig för hatets pilar och om natten sammansvor de sig i lönndom för att skada mig. I gryningen förövade de det som fick den himmelska härskaran att höja sitt klagorop och i skymningen drog de tyranniets svärd mot mig och slungade i de ogudaktigas närvaro förtalets pilar mot mig. Deras illgärningar till trots var denne Din ringa tjänare tålmodig och genomled varje plåga och prövning de utsatte honom för även om han med Din kraft och makt hade kunnat förgöra deras ord, kväva deras eld och hålla tillbaka deras upproriskhets flamma. (301)

Du ser, o min Gud, hur min långmodighet, mitt överseende och min tystnad har ökat deras grymhet, deras förmätenhet och deras högmod. Vid Din ära, o Du Älskade! De har förkastat Dig och gjort uppror mot Dig på sådant vis att jag icke fått ett ögonblicks vila och ro och icke kunnat resa mig, som sig bör, för att upphöja Ditt ord inför mänskligheten och tjäna vid Din helighets tröskel med ett hjärta överflödande av glädjen hos Abhá-rikets invånare. (302)

Herre! Mina plågors bägare rinner över och från alla håll drabbas jag av våldsamma slag. Plågans pilar är riktade mot mig och kvalens pilar har regnat över mig. Sålunda blev vedermödorna mig övermäktiga och min styrka blev, genom fiendens angrepp, till svaghet inom mig där jag stod ensam och övergiven mitt i mitt elände. Herre! Hav förbarmande med mig, lyft mig upp till Dig och låt mig dricka från martyrskapets kalk, ty för mig finns i den vida världen, trots dess storhet, ej längre någon plats. (303)

Du är sannerligen den Barmhärtige, den Medlidsamme, den Nådefulle, den Allvälgörande! (304)

O ni sanna, uppriktiga och trogna vänner till denne förorättade! Alla känner till och är införstådda med de umbäranden och plågor som denne förorättade, denne fånge, har utsatts för av dem som har brutit Förbundet då, efter att världens Morgonstjärna gått ned, hans hjärta förtärdes av saknadens eld. (305)

När Guds fiender över hela jorden drog nytta av att sanningens Sol hade gått hädan genom att plötsligen och med hela sin kraft gå till angrepp, gick förbundsbrytarna ut för att på det grymmaste sätt skada och piska upp fientlighetens anda och detta vid just en sådan tidpunkt och mitt i en sådan olycka. I varje ögonblick begick de ett illdåd och ansträngde sig att så uppviglingens frön och rasera Förbundets byggnad. Men denne förorättade, denne fånge gjorde sitt yttersta för att dölja och skyla deras gärningar i förhoppningen att de skulle ångra sig och göra avbön. Hans långmodighet och överseende med dessa onda handlingar gjorde de upproriska än mer förmätna och oförvägna, till dess de sådde tvivlets frön med hjälp av egenhändigt författade pamfletter som de tryckte och spred vida över världen i övertygelsen om att sådana dårskaper skulle kunna göra Förbundet och Testamentet om intet. (306)

Till svar reste sig Herrens älskade, besjälade av den största förtröstan och ståndaktighet och hjälpta av himmelrikets makt, av gudomlig styrka och himmelsk nåd, av aldrig svikande hjälp och av himlens frikostighet och bekräftelse stod de upp mot Förbundets fiender. Med nära sjuttio skrifter och med stöd av avgörande, omisskännliga bevis samt klara utdrag ur de heliga Skrifterna motbevisade de deras tvivels böcker och deras till onda gärningar manande pamfletter. Uppviglingens centrum stördes således i sitt ränksmideri och utsatt för Guds vrede sjönk han ner i den djupaste förnedring och vanära som skall bestå till domens dag. Lågt och eländigt är tillståndet för de onda gärningarnas folk, de som är gruvligen förlorade! (307)

Och när de förlorade sin sak och sitt hopp i sina ansträngningar mot Guds älskade, och såg Hans testamentes banér vaja i alla regioner och blev vittnen till kraften i den Nådefulles förbund, flammade avundens eld upp inom dem så att det trotsar all beskrivning. Med yttersta kraft, ansträngning, hätskhet och fiendskap slog de in på en annan bana, gick en annan väg och smidde en annan plan: att tända upprorets flamma i hjärtat av själva riket och därigenom få denne förorättade, denne fånge att framstå som en bråkmakare, fientlig mot regeringen och en hatisk motståndare till majestätet. Förhoppningen var att ‘Abdu’l-Bahá skulle dödas och hans namn försvinna så att fältet därmed skulle lämnas öppet för Förbundets fiender att mana på och sporra sin springare, att åsamka alla en ryslig förlust och att undergräva själva grunden i Guds saks byggnad. Ty så förfärliga är dessa falska människors uppträdande och vandel att de har blivit såsom en yxa som hugger mot själva roten på det Välsignade Trädet. Skulle de ges möjlighet att fortsätta skulle de på bara några dagar utrota Guds sak, Hans ord och sig själva. (308)

Herrens älskade måste därför sky dem, undvika dem, avvärja deras ränker och deras onda viskningar, skydda Guds lag och Hans religion och var och en ge sig i kast med att sprida Guds väldofter vida omkring och efter bästa förmåga förkunna Hans läror. (309)

Vem det än må vara och vilket möte det än må vara som blir ett hinder för spridandet av trons ljus, så må de älskade ge dem rådet: ”Av alla Guds gåvor är undervisningens gåva den största. Den drar till oss Guds nåd och är vår främsta plikt. Hur kan vi beröva oss en sådan gåva? Nej, våra liv, våra tillgångar, vår bekvämlighet, vår ro erbjuder vi alla som offer till Abhá-skönheten och undervisar om Guds sak.” Varsamhet och klokhet måste dock iakttagas såsom det står i Boken. Slöjan får på intet sätt plötsligt slitas isär. Härligheternas Härlighet vile över er. (310)

O ni ‘Abdu’l-Bahás trogna älskade! Det åligger er att till det yttersta värna om Shoghi Effendi, kvisten som utgått från och frukten som sprungit från de två helgade och gudomliga Lotusträden, så att icke något damm av förtvivlan och sorg må fläcka hans strålande karaktär, så att han för var dag må bli allt lyckligare, gladare och andligare och må växa och bli ett fruktbärande träd. (311)

Ty han är, efter ‘Abdu’l-Bahá, Guds saks Beskyddare. Afnán, Sakens händer (pelare) och Herrens älskade måste lyda honom och vända sig till honom. Den som icke lyder honom har icke lytt Gud. Den som vänder sig bort från honom har vänt sig bort från Gud och den som förnekar honom har förnekat den Sanne. Tag er i akt så att ingen falskeligen tolkar dessa ord och, likt dem som bröt Förbundet efter bortgångens dag (Bahá’u’lláhs), kommer med olika förevändningar, höjer upprorsfanan, blir halsstarriga och öppnar den falska uttolkningens dörr på vid gavel. Det tillkommer icke någon att framlägga sin egen åsikt eller uttrycka sin särskilda övertygelse. Alla måste söka vägledning och vända sig till Sakens Centrum och Rättvisans Hus. Och den som vänder sig till något annat felar sannerligen å det grövsta. (312)

Härligheternas Härlighet vile över er!

[1] Detta är en översättning av The Will and Testament of ‘Abdu’l-Bahá, US Bahá’í Publishing Trust, 1990 Reprint, tillgänglig på http://reference.bahai.org/en/t/ab/WT/wt-1.html

Print Friendly Version of this pageSkriv ut Get a PDF version of this webpagePDF
Opening: The Hidden Words
Please stand by… X